Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Christian Peterson. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast.
Det blev ingen rond två.
Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande.
”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.”
Med andra ord: hon drog sig ur.
Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga.
Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat.
En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen.
Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet.
Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!vrKE!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F8c5aeda0-b60c-4650-8b81-ba1ce3006d06_800x800.jpegKammaråklagare Filippa Henkow.
Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor.
Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter?
Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet.
Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
Christian Peterson
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först initiera ett omfattande beslag, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker berättigade frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Punkt. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fdClownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast.
Det blev ingen rond två.
Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande.
”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.”
Med andra ord: hon drog sig ur.
Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga.
Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat.
En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen.
Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet.
Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!vrKE!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F8c5aeda0-b60c-4650-8b81-ba1ce3006d06_800x800.jpegKammaråklagare Filippa Henkow.
Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor.
Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter?
Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet.
Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
Christian Peterson
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först initiera ett omfattande beslag, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker berättigade frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Punkt. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cdClownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast.
Det blev ingen rond två.
Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande.
”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.”
Med andra ord: hon drog sig ur.
Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga.
Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat.
En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen.
Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet.
Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!vrKE!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F8c5aeda0-b60c-4650-8b81-ba1ce3006d06_800x800.jpegKammaråklagare Filippa Henkow.
Att först initiera ett omfattande beslag, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker berättigade frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter?
Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Punkt.
Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
Christian Peterson
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först initiera ett omfattande beslag, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker berättigade frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Punkt. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Reträtt i hovrätten: Filippa Henkow drar tillbaka överklagandet DESCRIPTION: Clownen till åklagare Filippa Henkow har dragit tillbaka sin överklagan till Hovrätten. Detta innebär att tingsrättens beslut att häva det olagliga beslaget av min arbetsutrustning står fast. CONTENT: Det blev ingen rond två. Enligt protokollet från Svea hovrätt har kammaråklagare Filippa Henkow återkallat sitt överklagande. ”Efter att åklagaren har återkallat sitt överklagande meddelar hovrätten följande beslut: Hovrätten skriver av målet. Tingsrättens avgörande står därmed fast.” Med andra ord: hon drog sig ur. Efter att Stockholms tingsrätt underkänt beslagen mot mig – med hänvisning till proportionalitet och risken för intrång i grundlagsskyddat källskydd – valde den totalt inkompetenta och juridiskt handikappade kammaråklagaren Filippa Henkow att överklaga. Det var ett offensivt drag. Ett försök att få en högre instans att rädda ett beslut som, givet rättsläget, rimligen måste ha framstått som ytterst svårförsvarat. En åklagare ska vara noggrann, proportionerlig och juridiskt träffsäker. Man överklagar inte lättvindigt – särskilt inte när domstolspraxis gång på gång understryker hur exceptionellt det är att beslagta journalisters arbetsutrustning med hänsyn till det grundlagen. Men när ärendet nådde Svea hovrätt tog det stopp. Inte genom en principiell prövning. Inte genom ett vägledande avgörande. Utan genom att den aktivistiska clownen Henkow själv återkallade överklagandet. Hon drog sig ur matchen innan den ens hann börja. Kammaråklagare Filippa Henkow. Att först beslagta min arbetsutrustning, därefter få det underkänt av tingsrätten, sedan överklaga – och till sist dra tillbaka överklagandet innan hovrätten ens hunnit pröva saken – väcker en rad frågor. Var överklagandet ett uttryck för bristande omdöme? Eller bara ännu ett episkt fiasko från en åklagare som är så usel att hon inte ens vågar stå för sina egna dumheter? Konsekvensen är emellertid glasklar: tingsrättens beslut står fast. Det underkända beslaget förblir underkänt. Hovrätten skriver av målet. Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
27ce5ac016d9e968cea03f0ba755bee42e86a0a1
60a749b78517e29fbb268dde9ff701bb4a3fd7fd
3b9b99938935c85da4bcaa8632c26148bce256cd
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!cVd3!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F58b543de-3507-42c4-ae79-00e6cd40e582_1280x1024.jpegFranska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper.
Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast.
Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras.
Men vad återstår när allting plattas till?
När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt?
Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur.
Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde.
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla i ett samhälle bidrar inte lika mycket och har således inte samma värde. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!cVd3!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F58b543de-3507-42c4-ae79-00e6cd40e582_1280x1024.jpegFranska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper.
Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast.
Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras.
Men vad återstår när allting plattas till?
När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt?
Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur.
Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde.
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla i ett samhälle bidrar inte lika mycket och har således inte samma värde. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!cVd3!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F58b543de-3507-42c4-ae79-00e6cd40e582_1280x1024.jpegFranska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper.
Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast.
Alla i ett samhälle bidrar inte lika mycket och har således inte samma värde. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras.
Men vad återstår när allting plattas till?
När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt?
Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur.
Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde.
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla i ett samhälle bidrar inte lika mycket och har således inte samma värde. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
TITLE: Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas DESCRIPTION: Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal. CONTENT: Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper. Olikhet är naturens ordning Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast. Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras. Men vad återstår när allting plattas till? När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt? Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur. Ressentimentets politik Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde. Read more
29e13325452dbe168764dd7fd126f2ffd4c81223
d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cdRelativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!mjsp!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fa67de57a-69a7-497c-bd9a-6506bbf8bc19_797x1417.jpegAndreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt.
Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda?
Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominekdömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse.
Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion).
Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen.
Inte om kniven.
Inte om maskeringen.
Inte om intrånget på privat mark.
Äpplen.
Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter attJoel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen.
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!mjsp!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fa67de57a-69a7-497c-bd9a-6506bbf8bc19_797x1417.jpegAndreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt.
Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda?
Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominekdömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse.
Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion).
Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen.
Inte om kniven.
Inte om maskeringen.
Inte om intrånget på privat mark.
Äpplen.
Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter attJoel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen.
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bcRelativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!mjsp!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fa67de57a-69a7-497c-bd9a-6506bbf8bc19_797x1417.jpegAndreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt.
Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda?
Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominekdömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse.
Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion).
Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen.
Inte om kniven.
Inte om maskeringen.
Inte om intrånget på privat mark.
Äpplen.
Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter attJoel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen.
I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ettklipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple.
Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten.
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsterextremisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
8432bc1b200584455fd28ba20f5ee19f5c5970cd
97bf1c3438fdaf3bfb3b63bba01b478954510217
78a930d58d59bd93d110c70fbe29386a424b35bc
0242ba931338ad6641c83c107e70c18c299753b3Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!mjsp!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fa67de57a-69a7-497c-bd9a-6506bbf8bc19_797x1417.jpegAndreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt.
Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda?
Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominekdömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse.
Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion).
Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen.
Inte om kniven.
Inte om maskeringen.
Inte om intrånget på privat mark.
Äpplen.
Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter attJoel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen.
I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ettklipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple.
Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten.
afe9477f956595ea6ec3ef5850447d01cf64699b
0242ba931338ad6641c83c107e70c18c299753b3
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Andreas Klominek fångades på övervakningskamera när han trängde sig in på migrationsministerns tomt. Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
98f69b8c88cae52a1f4bee42197d68198286ca75
afe9477f956595ea6ec3ef5850447d01cf64699b
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. Read more
TITLE: Extremvänstern suddar ut gränsen mellan kritik och hot DESCRIPTION: Relativiseringen av knivhotet mot biståndsministern – där allt reduceras till “äpplen” – sprids nu i bredare vänsterkretsar. När hot förminskas till symbolik flyttas gränserna. CONTENT: Hur långt är vänsters propagandister beredd att gå för att normalisera hot mot folkvalda? Den 43-årige vänsteraktivisten Andreas Klominek dömdes för ofredande mot migrationsminister Johan Forssell och olaga hot mot biståndsminister Benjamin Dousa. Rätten slog fast att han passerat gränsen mellan statsrådens offentliga och privata roller – en formulering som i sig är talande. Straffet blev villkorligt fängelse. Maskerad, med kniv och en blodig docka, poserade Klominek utanför två ministrars hem. Utanför Forssells bostad placerades en korg med äpplen målade med Adolf Hitlers ansikte. Utanför Dousas hem låg en docka föreställande en IS-terrorist med avhugget huvud. Bilderna spreds av Rojavakommittéerna, med kopplingar till terrorstämplade PKK samt våldsbejakande AFA (Antifascistisk aktion). Och ändå talar stora delar av vänstern om … äpplen. Inte om kniven. Inte om maskeringen. Inte om intrånget på privat mark. Äpplen. Insamlingskampanjen via Fånggruppen drog snabbt igång. Gruppen bildades 2014 för att betala skadestånd efter att Joel Bjurströmer Almgren dömts för grov misshandel och mordförsök i samband med våldet i Kärrtorp 2013. AFA Stockholm var bland de första att marknadsföra insamlingen. I kommunistiska Flamman beskrev Cecilia Verdinelli aktionen som “symbolisk”. I Arbetaren varnades det för att en fällande dom skulle kränka “demonstrationsfriheten”. Rojavakommittéerna producerade ett klipp där man frågade förbipasserande om det är hotfullt att bli erbjuden ett äpple. Retoriken var genomskinlig: reducera helheten till en detalj och hoppas att ingen talar om resten. Read more
0242ba931338ad6641c83c107e70c18c299753b3
afe9477f956595ea6ec3ef5850447d01cf64699b
98f69b8c88cae52a1f4bee42197d68198286ca75