Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Christian Peterson. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
21a42d7bca0b8317f7068e63926c7d3d42b41a93Plötsligt likställs försök till förståelse med “nazistpropaganda”, och attackerna haglar mot både mig som författare och dem som vågar dela min text om mordet på Daniel Wretström.
När min genomgång av mordet på Daniel Wretström publicerades för några dagar sedan var det knappast ett försök att normalisera nazism. Det var ett försök att förstå ett samhällsklimat. Att återvända till ett fruktansvärt mord – en ung pojke som mördades av ett invandrargäng – och belysa hur detta både exploaterades och förtigs, beroende på vem man frågade.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många hörde av sig. Många tackade. Många kände igen sig. Och många läste. Bland de som lyfte texten i offentligheten fanns skribenten Anna Nachman, verksam vid tidningen Fokus och aktiv inom den judiska församlingen i Stockholm. Hon skrev på Facebook:
“Om vi inte då hade hemfallit till det där svartvita tänkandet, förenklingar om ont och gott, så hade vi kanske varit på en helt annan plats i dag, och mycket smärta hade kunnat undvikas. […] Läs den här texten. Författaren brukar kallas både högerextrem och nazist, men testa att se förbi det svartvita och läs vad som faktiskt står.”
När detta skrevs trodde jag först att någon form av försoning, eftertanke eller nyans hade smugit sig in. Men givetvis kom motreaktionen snabbt. AFA-ledaren Mathias Wåg rasade. Morgan Finnsjö från uthängningssajten Expo, som ägnat ett decennium åt att svartmåla oppositionella svenskar, anklagade Nachman och andra som delade texten för att “sprida nazistpropaganda”. Komminstblaskan Flamman hängde på med liknande anklagelser. Och så var det i gång igen.
Det finns nämligen något som vänstern inte klarar av: när deras konspirationsteorier börjar nyanseras. När någon som pekats ut som “förbjuden” får utrymme att tala om något verkligt – om sorg, om mord, om verkligheten bakom retoriken – då kollapsar narrativet.
Jag vet detta, för jag har varit där.
bf6f73dc581b2860bbf346108072747b058060f5Vänsterextremisten Miguel Chihuailaf Alvarez lever på bidrag – men tillbringar dagarna med att skrika slagord och trakassera meningsmotståndare tillsammans med den militanta Palestinarörelsen.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!6QH4!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F7430d7f1-6f78-417f-9b81-37855eb64ad4_848x1200.jpegMiguel Chihuailaf Alvarez. Foto: Polisen
När jag bevakade en polisinsats för att avlägsna ett illegalt pro-palestinskt tältläger utanför Göteborgs universitet blev jag plötsligt attackerad.
Gärningsmannen visade sig vara den 51-årige vänsterextremisten Miguel Chihuailaf Alvarez, som genom att leva på bidrag kunnat göra sin aktivism till ett yrke.
Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
Det var tidigt på morgonen den 22 november 2024 som Göteborgs kommun, med stöd av polis, påbörjade rivningen av ett olagligt tältläger i Vasaparken – ett läger som under hösten utvecklats till ett fäste för den militanta Palestinarörelsen.
När jag som journalist dokumenterade insatsen blev jag överfallen av en för mig då okänd vänsterextremist, som svingade en trästång mot mig med full kraft. Slaget träffade både min axel och mitt huvud.
Händelsen fångades på film och bekräftades av flera vittnen, däribland polismannen Joel Bonde och journalisten . Med stöd av detta valde åklagarmyndigheten att väcka åtal för misshandel.
Gärningsmannen visade sig vara den 51-årige vänsterextremisten Miguel Chihuailaf Alvarez – född i Chile men svensk medborgare. Han är aktiv inom den vänsterextrema organisationen Syndikalisterna, som pekats ut av Center mot våldsbejakande extremism som ett hot mot demokratin.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!iH-6!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F77f95451-ac9b-4518-a15f-91922da7cd4b_1536x1489.jpegMiguel Chihuailaf Alvarez. Foto: privat
I polisförhör försökte Miguel framställa det som att han själv blivit attackerad. Han beskrev mig som en “högerextrem provokatör” och hävdade att mitt filmande “utsätter människor för mordbrand och repressalier”. Han erkände att han ville skada kameran, men förnekade att syftet var att skada mig – ett genomskinligt försvar som inte höll i rätten:
“Jag blev provocerad. Jag ville bara markera. Jag siktade inte på honom – jag siktade på kameran.”
Han påstod dessutom att han “inte hörde” polisen be honom att lämna platsen – något som motsägs av polisens vittnesmål. När han konfronterades med bevismaterialet försökte han i stället lägga skulden på att jag tidigare filmat honom – något jag själv inte minns, och som i vilket fall som helst inte kan rättfärdiga ett våldsbrott.
Inför rättegången inkom ett yttrande från Kriminalvården som slog fast att Miguel Alvarez är sjukskriven – på grund av psykisk ohälsa – och enligt domen “fyller sin dag med politiskt engagemang”.
Med andra ord: en yrkesdemonstrant.
Finansierad med dina skattepengar.
I tingsrätten dök flera av Miguel Alvarezs gelikar upp – de flesta maskerade. Innan rättegången börjat gjorde de högljudda prutljud, vilket till slut fick vakterna att ingripa.
