Tornevall Networks

Dagligen kommer nya lagförslag om ökad repression från riksdagen och oppositionen. Det är allehanda gummilagar som syftar till att begränsa arbetares kampmöjligheter. 

Inskränkningen av strejkrätten 2019 har följts av förslag om att utöka polisens befogenheter att upplösa demonstrationer och neka tillstånd för offentliga åsiktsyttringar. Men repressionen stannar inte vid den statliga.

Proletären har tidigare rapporterat om turerna inom Byggnads, där den tidigare förbundssekreteraren Jakob Wagner på vaga grunder avsatts av ett maktgäng av äldre fackpampar. Wagner har av Byggnads-medlemmar beskrivits som en representant för dem som vill se ett mer stridbart och medlemstillvänt förbund, och har bland annat varit drivande för en mycket uppskattad studieverksamhet för unga fackmedlemmar.

En sådan utveckling kunde samförståndsivrarna och karriäristerna i Byggnads inte acceptera. Inför förbundets kongress i slutet av maj har hetsjakten på medlemmar som på något sätt stött Wagner fortsatt.

Att bilda sina medlemmar kring striden mellan arbete och kapital går tydligen inte för sig i ett LO-förbund som avsagt sig alla ambitioner att ta kamp. En passiv och omedveten medlemsbas är dessutom enklare att leda – framför allt när beslut som faktiskt missgynnar de egna medlemmarna ska drivas igenom. 

Så ser den korporativistiska “svenska modellen” ut. Fackets medlemmar ska sitta ner i båten och lita på centrala förhandlingar och ombudsmännens goda vilja.

Genom Svenskt Näringslivs och dess politiska företrädares attacker mot arbetarklassen lyser LO-fackens medgörlighet och klassamarbetspolitik som en röd tråd. I den mån man ens kan tala om samarbete. Idag handlar ”samarbetet” mer om att få borgarklassens attacker att landa så mjukt som möjligt. Allt för att inte röra upp stormar på ett redan alltför lugnt hav. 

Stiltjet i arbetarklassens kamp kan förklaras av en rad faktorer. En sådan är att detta länge varit en medveten strategi från de socialdemokratiskt dominerade facken. Detta sedan facken rensades från kommunistiskt inflytande under första halvan av 1900-talet. Den öppna arbetarkampen, med strejker och andra fackliga kampmetoder, skulle då omvandlas till ombudsmannavälde, förhandlingsbord och avtalsrörelser. 

Tvister, frågor och förhandlingar som inte löstes via avtal och förhandlingar skulle istället avgöras i domstol. Genom denna taktik tvingades även stridbara arbetare och fackförbund att bli legalister.

Vid kapitalistklassens offensiv och de nyliberala attackerna under 1980- och 90-talen stod en desillusionerad och kraftigt avväpnad arbetarklass i andra ringhörnan, inte bara här i Sverige. När Sovjetunionen föll, hur byråkratiskt stelnad socialismen än var i öst, så föll också en motvikt till den otyglade kapitalismen. Många av de landvinningar som arbetarklassen gjort återtogs av borgarklassen. 

LO stod mest och såg på när välfärden privatiserades och kapitalister roffade åt sig offentliga tillgångar. I vissa privatiseringar var facken rentav pådrivande. 

Arbetares löner, villkor och andra öden skulle bestämmas i korridorer långt från golven. Vilda stridsåtgärder bestraffades av både stat, arbetsköpare och ibland även av LO-facken. Med tiden blev det allt svårare att skilja dessa tre från varandra. 

Facktopparna företräder idag främst sina egna karriärer. De behöver aldrig bekymra sig över höjd pensionsålder, arbetsmiljö eller orimliga arbetstider. Inte sällan kan de hoppa mellan välbetalda poster inom LO och Svenskt Näringsliv.

Lyckligtvis har utvecklingen inte passerat alla arbetsplatser och arbetarkollektiv helt obemärkt. Enstaka arbetarkollektiv har tagit till vilda stridsåtgärder, eller med stor enighet hotat om strejk, trots uteblivet stöd från LO-kolossens företrädare. Ännu i liten skala, men det sker. 

Detta är vägen framåt. Trycket och kampviljan från arbetsplatserna som ibland ger sig till känna är något mycket besvärligt för LO och en socialdemokrati som i allt större utsträckning förlorat sin ideologiska hegemoni över arbetarklassen.

För dagens socialdemokratiska fack återstår bara repression mot kämpande medlemmar. Vi såg prov på detta från Sekos centrala ledning efter strejken på Stockholmspendeln 2023 och hoten om vilda stridsåtgärder på andra ställen inom järnvägen. Då uttalade förbundsledningen att den som tar till en vild stridsåtgärd blir föremål för uteslutning. 

Alla embryon till självständig arbetarkamp vill fackledningen kväva i sin linda. Återigen bevisades att borgarklassen har sina bästa vakthundar bland LO-topparna.

För oss kommunister, och alla klassmedvetna arbetare som tröttnat på den alltmer pressande vinstjakten, är uppgiften den omvända. De fackliga medlemsmötena är naturliga mötesplatser där vi får tid att snacka ihop oss bortom fikarastens alltför snäva tidsram. Där finns möjlighet att påbörja den viktiga kamp som krävs för att vända samhällsutvecklingen. För förändring kommer från arbetsplatserna – inte från parlamenten. 

Vi får ingenting gratis. Ingen facklig förbundsstyrelse kommer att göra det åt oss. Det är erfarenheten från den långa historien om svensk arbetarkamp. Det är också vad framtiden bjuder. 

Allt detta har de medlemmar inom Byggnads och Unga Byggare som försökt engagera sig för ett mer demokratiskt och stridbart fack färskast i minnet. Ni står inte ensamma!

Vi måste lita till våra egna krafter och vår solidaritet. En solidaritet som måste stå stark mot de krafter som vill söndra och splittra oss – även när attackerna och repressionen kommer från våra egna facktoppar.

Det internationella förbundets (World Aquatics) kommer att låta simmare från Ryssland och Belarus delta i internationella tävlingar på samma villkor som idrottsmän från andra nationer.

Beslutet möter öppen kritik från Svensk Simidrott. Med anledning av det har Proletären skrivit till förbundets ordförande Pia Zätterström och frågat hur man ser på idrottare från Israel och USA.

Ännu har förbundet inte svarat på Proletärens brev som återges här:

”Svensk Simidrott är kritisk mot World Aquatics beslut att låta ryska och belarusiska idrottare tävla internationellt, så länge som det folkrättsvidriga ryska angreppskriget mot Ukraina pågår.

– Vi förhåller oss till internationella regelverk när vi deltar i internationella tävlingar, men det betyder inte att vi accepterar eller ställer oss bakom dem. Tvärtom är vi kritiska till både innehållet i besluten och till signalvärdet de sänder, säger Pia Zätterström, ordförande i Svenska Simförbundet.

Samtidigt fortsätter Israel att bomba i Gaza, där 70.000 människor, de flesta kvinnor och barn, dödats, och där Israel nu riktar in sig på flyktinglägren. I Libanon har israeliska bombningar fördrivit 100.000-tals människor och dödat tusentals. FN liknar det israeliska våldet i Gaza vid folkmord, och den internationella brottmålsdomstolen i Haag har utfärdat en efterlysning mot Benjamin Netanyahu som anklagas för krigsförbrytelser.

USA har på kort tid bombat sju länder och president Trump hotade nyligen att tillintetgöra den iranska civilisationen och bomba Iran tillbaka till stenåldern.

Med anledning av det skulle [Proletären] gärna vilja få svar på några frågor:

1. Kommer Svensk Simidrott nu att inta en lika principiell hållning mot Israel och USA som förbundet gör mot Ryssland? Om inte: vilken är skillnaden mellan de ryska krigsbrotten och de israeliska och amerikanska?

2. Vilket signalvärde anser Svensk Simidrott det sänder att förbundet INTE protesterar mot ALLA övergrepp på folkrätten och mot mänskligheten, bara mot de ryska.”

Den svenska inflationen i mars påverkades i hög grad av USA och Israels anfallskrig mot Iran, enligt siffror från SCB. Samtidigt dämpades inflationen något av lägre elpriser.

Drivmedelspriserna, som inkluderar bensin, diesel och E85, ökade med omkring 20 procent under mars – den största uppgången sedan 1990-talet. Uppgången är större än den efter Rysslands invasion av Ukraina 2022, då drivmedelspriserna ökade med 12,6 procent.

Dieselpriserna ökade med nästan 28 procent jämfört med februari och bensinpriserna med cirka 15 procent. Jämfört med samma månad i fjol är drivmedelspriserna nu 16 procent högre.

Utsikterna framåt pekar mot fortsatt höga priser.

– Det räcker egentligen att situationen är kvar som den är nu. Med det stora avbrottet så kommer priserna bara fortsätta upp under de kommande veckorna, säger råvaruanalytikern Christian Kopfer till Börskollen.

Regeringens tillfälliga skattesänkning på bensin och diesel, som gäller från 1 maj till 30 september, väntas ge en prissänkning med drygt en krona för bensin och omkring 40 öre för diesel. Regeringen har också skickat in en ansökan till EU-kommissionen om att få sänka skatten ytterligare.

Mycket talar för att regeringens prissänkning inte kommer att märkas vid pump – framförallt om USA:s och Israels anfallskrig mot Iran återupptas. Då kan oljepriset stiga till mellan 150 och 200 dollar per fat, inom ett par månader. I Sverige skulle det innebära bensinpriser på uppemot 30 kronor litern.

Trots kriget har priserna hållits tillbaka genom att flera länder valt att tömma sina oljelager på marknaden.

– Priset på terminsmarknaden speglar en förväntansbild om att det finns en, enligt marknaden åtminstone, stor chans till vapenvila och fred i Mellanöstern. Annars hade vi haft betydligt högre priser där också, säger Christian Kopfer.

Enligt KPIF sjönk inflationstakten marginellt, från 1,7 procent i februari till 1,6 procent i mars. Nedgången förklaras främst av lägre elpriser.

Efter över 40 år av löptävlingar för fred tar nu Fredsloppet ytterligare ett steg framåt. Från och med 2026 instiftas Fredsloppets fredspris – en utmärkelse som ska gå till personer eller grupper som arbetar för fred, nedrustning och solidaritet.

Bakgrunden till beslutet är Fredsloppets kritik mot Nobels fredspris, som en gång var tänkta att belöna fredsarbete men som idag har tappat sin riktning.

Jonatan Fahlén är med i ledningsgruppen för Fredsloppet.

– Vårt beslut grundar sig i att Maria Machado tilldelades Nobels fredspris. Och det var inte första gången som fredspriset gick till en mottagare som inte är värd det, säger Jonatan Fahlén till Proletären och fortsätter:

– Både Barack Obama och EU har ju vunnit priset tidigare. Men Machado blev spiken i kistan för oss.

Även Internationella fotbollförbundet Fifa har valt att instifta ett eget fredspris – som sedan gavs till Donald Trump. Trots dennes uppenbara krigsförbrytelser i kriget mot Iran.

– Om Fifa kan, så kan också Fredsloppet. Vårt fredspris är däremot tänkt att faktiskt leva upp till idealen om nedrustning, solidaritet och fred, säger Jonatan Fahlén.

Fredsloppet har sedan starten samlat in pengar till organisationer och initiativ som arbetar mot krig och förtryck. Med det nya priset vill man också synliggöra individer och grupper som gör konkreta insatser – både lokalt och internationellt.

Priset är i första hand symboliskt. Någon prissumma är inte aktuell än så länge utan tanken är att ge mottagaren uppmärksamhet och en större plattform.

– Det viktiga är att erkänna fredsarbetet som sker i det tysta. Att uppmärksamma människor som verkligen gör skillnad, säger Jonatan Fahlén.

Nomineringar är öppna för allmänheten och kan skickas in via mejl fram till den 30 juni. Därefter utser Fredsloppets ledning årets pristagare.

Själva prisutdelningen kommer att ske i samband med något av de Fredslopp som arrangeras runt om i Sverige i augusti och september 2026.

Enligt kriterierna ska pristagaren ha utmärkt sig i kampen för fred, nedrustning och solidaritet i linje med Fredsloppets plattform. Priset kan tilldelas såväl enskilda personer som grupper.

MUSIK David Draiman är sångare i det amerikanska metalbandet Disturbed. Han är också benhård sionist – vilket han skyltar med precis överallt hela tiden. På hans instagramsida, där vart och varannat inlägg är till stöd för Israel, syns Draiman bland annat signera pansargranater under ett besök på en israelisk militärbas.

Draimans oreserverade stöd till Israel kom så klart på tal när han medverkade i Billy Corgans (frontman i The Smashing Pumpkins) podcast/intervjuprogram förra veckan. Draiman passade också på att dissa Pink Floyd-legendaren Roger Waters, en av världens kändaste Palestinavänner.

Det var inte första gången Draiman vevat mot Waters. Draiman har tidigare kallat honom för en antisemitisk skitstövel, och på en spelning i Tel Aviv sommaren 2023 sade Draiman, efter att ha framfört Israels nationalsång: ”Åt helvete med Roger Waters och hela hans jävla BDS [Boycott, Divestment and Sanctions]. Nazirövhål hela jävla bunten.”

Corgan frågade om Draiman ändå inte kunde tänka sig att sätta sig ner och prata med Waters. Svaret blev ”Absolut”, men han tillade: ”Jag skulle bara behöva smälla till honom först”.

Waters fick nys om detta och gav svar på tal i ett öppet brev till vännen Corgan:

”Hur är det? Det var alldeles för länge sedan. David Draiman. Någon länkade den här grabbens medverkan i din podcast. Jag hade aldrig hört talas om honom innan. Hursomhelst så verkar det som att han har hört talas om mig. Det verkar som att han har ett problem med att jag står upp för mänskliga rättigheter. I synnerhet mänskliga rättigheter för mina bröder och systrar i Gaza som blir slaktade i ett folkmord av den nazistiska, rasistiska pariastaten Israels krigsmakt. Du, som den rara kille du är, gav den här lille skitstöveln en chans att förtydliga och lägga ut sina ställningstaganden. Vilket han gjorde.

Han är ett psykotiskt rasistiskt nazisvin.

Jag har fått höra, Billy, att han skriver meddelanden på bomber som IDF släpper på civila i Gaza. Nog sagt. Jag kommer att fortsätta arbeta med alla mina bröder och systrar över hela världen som kräver lika rättigheter för alla människor, oavsett deras religion, etnicitet eller nationalitet. Om du, min vän, undrar om jag vill ha en konversation med den här vedervärdige lille pitten så är svaret non merci, Billy. Livet är för kort och han kan få husera i sitt lilla hörn av helvetet utan att få tal del av min kärlek och sanning.”

Rockbandet The Strokes avslutade sin spelning på festivalen Coachella i lördags kväll med att, på enorma LED-skärmar, visa ett videomontage som fördömde USA-imperialismens krigshärjningar och militära interventioner, samtidigt som de uppträdde med låten Oblivius, vars refräng upprepar frågan ”What side are you standing on?”

I fokus stod bland annat de CIA-stödda statskupper som genomförts mot mängder av folkvalda ledare och självständighetskämpar runt om i världen: Mohammad Mosaddegh i Iran (1953), Jacobo Árbenz i Guatemala (1954), Patrice Lumumba i Kongo (1961), Juan José Torres i Bolivia (1971) och Salvador Allende i Chile (1973), projicerades en efter en på LED-skärmarna.

– Jag var sugen på att komma hit ikväll med en laptop för att visa er några av de där iranska Lego-filmerna. Har ni sett dem? Riktigt bra, sade sångaren Julian Casablancas under spelningen, och fortsatte:

– Mer fakta än i era lokala nyheter, men de har tagits bort. Jävla YouTube eller regeringen eller vilka de nu är. De plockade ned den skiten! Frihetens land, eller hur?

”Över 30 universitet förstörda i Iran” stod det i versaler framför bilder på efterdyningarna av USA:s och Israels bombningar, följt av ytterligare ett videoklipp där en stor byggnad i Gaza sprängs med texten: ”Det sista universitetet kvar i Gaza”.

Videomontaget visade också bilder på Martin Luther King Jr. tillsammans med en text som anklagade USA:s regering för att vara skyldig till hans mord.

Den 21-22 maj står Sverige för första gången värd för ett stort Nato-möte i Helsingborg. Helgen innan, den 16 maj, så samlas Sveriges fredsvänner, Natomoståndare och antiimperialister till demonstration i staden.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom är med i nätverket Stoppa Nato och har under våren drivit en egen kampanj för svenskt Nato-utträde. Den kommer kulminera i att de samlar till demonstrationen. 

– Vi har haft två aktionsdagar där vi spridit vårt kampanjmaterial och vi uppmanar alla våra medlemmar att komma till Helsingborg, men vi försöker också mobilisera ungdomar utanför förbundet lokalt där vi finns att delta i demonstrationen tillsammans med oss, säger Marcus McBay, ordförande i RKU.

– Vi ser det här som en av de viktigaste frågorna ungdomar konfronteras med idag. Vi har en militarisering på hemmaplan som utarmar samhället samtidigt som man rustar det för krig. Det här är en del av en imperialistisk aggression. Sverige har slutit upp i ett allt aggressivare imperialistisk block och vi måste visa att det finns en folkopinion mot det här.

Marcus McBay tar upp att allt fler svenskar har blivit kritiska mot Nato igen, inte minst på grund av att USA tagit av sin humanistiska mask. 

– Folk känner att de blivit lurade, konstaterar han.

För den som vill åka till demonstrationen säger Marcus McBay att man ska hålla koll på nätverkets hemsida, stoppanato.nu. Där kommer gemensamma bussresor att annonseras. Därutöver har RKU ett kontaktformulär på sin kampanjsida på rku.nu. 

– Där kan man fylla i om man är intresserad av att resa gemensamt så försöker vi hitta ett sätt där man kan åka tillsammans med andra från sin ort.

Förbundet kommer även ordna en buss från Stockholm till Göteborg där man under fredagen ska dra ihop en kväll för freden med musik och panelsamtal, samt under lördagskvällen anordna en efterfest för demonstranterna. 

Att mobilisera inför just det här mötet ser han som kritiskt. 

– Det här är det första Nato-mötet i Sverige och det är vår chans att visa vart vi står, sen kommer det komma ett andra och ett tredje och så vidare och då fortsätter normaliseringen.

RKU ser att utsikterna att mobilisera ungdomar är god och ser fram emot en lyckad demonstration.

– Det är många unga som haft ett antiimperialistiskt uppvaknande på grund av folkmordet i Palestina och nu också Israels och USA:s krig mot Iran och Libanon. Det är klart att när man bevittnar den totala förstörelsen som krig orsakar och våra svenska politikers, men också politiker från andra länders, totala apati inför det då förstår man att det här är systematiskt och att vi måste kämpa mot systemet som skapar de här krigen.

– Nato är en viktig del av det systemet och det är vår uppgift, eftersom vårt land är medlem där, att upphäva det medlemskapet och kämpa för att försvaga imperialisterna i vårt eget land och block, säger Marcus McBay.

Martin Kalins Gästerna är som serien Black Mirror – de avsnitt som faktiskt är bra. Vi rör oss mellan relationer som förvandlats till reklam, arbetsskadade byggare vars minsta rörelser instrueras av en ai, gästarbetare som genom en olycka på jobbet plötsligt blivit gamla, en vals som det plötsligt hörs hjärtslag från och broilers som inte lämnar jobbet – allt de behöver finns där.

Gästerna är en riktigt bra novellsamling. Särskilt bra blir det rent formmässigt på flera ställen. I novellen Benmjöl bryts språket plötsligt upp genom att det som händer förklaras såhär: ”[darra med händer+utryck av outsäglig leda i ögonen]”. Karaktärernas behov av att i den stora gjuthallen kommunicera genom gester eftersom de inte kan höra varandra över maskinerna har letat sig in i deras inre och ändrat något där.

Samma sak hittar vi novellerna Prefab och Kontrollrummet. Berättelsernas karaktärer internaliserar sina arbetsplatser och låter sitt inre formas av dem. 

På en skräckfilmsfestival jag brukade gå på visades också dramafilmer. De hade festivalen placerat i en kategori de kallade harsh reality. Så känns Kalins noveller. De är obehagliga, roliga och absurda.

Det läskiga är hur lik vår verklighet den är. Bäst är Mandarinanden, Prefab, Benmjöl, Håg Credo X och Nobody. Men läs hela boken, ni blir inte besvikna.

Sedan midnatt mellan torsdag och fredag lokal tid råder det en tiodagars vapenvila mellan Israel och Libanon. En vapenvila som USA:s president Donald Trump annonserade på torsdagseftermiddagen, och som Libanons armé bara några timmar senare rapporterade att redan Israel brutit mot.

Den politiska och militära shiarörelsen Hizbollah, som representerar det verkliga motståndet mot Israel i Libanon, säger att man nu kommer att övervaka om Israel lever upp till den. I en intervju med libanesiska Al Mayadeen säger Hussein Hajj Hassan, som är parlamentsledamot för rörelsen, att det är tack vare pressen från Iran som vapenvilan kommit till stånd.

– Trump har reagerat på den och i sin tur pressat Netanyahu att gå med på vapenvila.

I Israel skriver också bland annat landets största tidning Israel Hayom att ”Trumps drag reflekterar en dubbel underkastelse gentemot Iran och passar in i kopplingen som Iran skapat mellan sitt eget territorium och Libanon”.

Samtidigt skriver brittiskbaserade Middle East Eye att också Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman legat på Trump om vikten av att få slut på Israels attacker i Libanon, för att oljetrafiken från Persiska viken ska kunna återupptas.

– Mohammed bin Salman vill att Hormuzsundet öppnas igen, och han sade till Trump att en vapenvila i Libanon är avgörande för att uppnå det målet och få slut på kriget [med Iran], säger en källa med insyn till MEE.

Hizbollahs parlamentsledamot Hussein Hajj Hassan påminner samtidigt om att Israel så gott som dagligen brutit mot den vapenvila som fanns på plats redan innan USA och Israel började bomba Iran den 28 februari och dödade Irans högste ledare ayatolla Khamenei, varpå Hizbollah också åter började avfyra missiler mot Israel.

– Vår fiende är förrädisk och har redan brutit mot vapenvilan regelbundet, så vi kommer att se om fienden håller sig till vapenstilleståndet, låter bli att attackera byar och slutar upp med sitt mördande.

Enligt Hajj Hassan är huvudmålen fortfarande samma som tidigare: ett fullständigt israeliskt tillbakadragande, att tillfångatagna krigare och fördrivna civila får återvända och ett definitivt slut på Israels aggression.

Talespersonen för Irans utrikesministerium Esmaeil Baghaei understryker i ett uttalande att ett slut på kriget mot Libanon var en del av avtalet om vapenvila mellan USA och Iran. 

– Från första början har vi betonat nödvändigheten av ett samtidigt eldupphör i hela regionen, inklusive Libanon.

Trump själv – som de senaste veckorna omväxlande hotat med att förgöra hela den iranska civilisationen och säga att det snart är slut på kriget mellan USA och Iran – sade till reportrar på torsdagen att USA ”har många överenskommelser med Iran” och att han tror att ”något väldigt positivt” snart ska hända.

Utlysandet av vapenvilan kommer efter att Libanons och Israels ambassadörer i USA hade gemensamt möte tillsammans med USA:s utrikesminister Marco Rubio i Washington i tisdags, och öppnade för ”direkta förhandlingar” mellan länderna för första gången sedan 1993. Något som fick skarp kritik från Hizbollah.

Enligt nyhetsbyrån AP ska Libanons president Joseph Aoun dock ha avböjt att tala direkt med Netanyahu, och istället fick Trump prata med de båda separat på torsdagen. Enligt den israeliska tidningen Haaretz ska Netanyahu inte heller ha bett sitt säkerhetsråd godkänna vapenvilan efter samtalet med Trump utan presenterat den som ett färdigt faktum.

På X skriver talmannen i Irans parlament, Mohammad Bagher Ghalibaf, att vapenvilan ”inte är något annat än ett resultat av Hizbollahs orubblighet och motståndsaxelns enighet”, och att ”vi kommer att förhålla oss till den här vapenvilan med försiktighet, och stå tillsammans till segern är helt säkrad”.

Israel har dödat omkring 2.200 människor i Libanon de senaste dryga sex veckorna, och tvingat fler än en miljon libaneser på flykt från sina hem.