Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Proletären. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
352fb4642120f1580fc5749cb1239c8c4162301bDet har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […]
Det har varit tyst länge. För tyst.
Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred.
Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer?
– Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären.
– Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre.
Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt.
– Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag.
– Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del.
Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver.
– Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar.
– Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem.
Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild
För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka.
– De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han.
– Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten.
Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet.
– Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar.
– Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick.
När han pratar om välfärden blir rösten hårdare.
– Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato.
– Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter.
Han har en lösning:
– Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför.
– Men detta finns inte ens på kartan längre.
Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare.
– Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik.
Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten.
– Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat.
– Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.Lars Demians tionde skiva Vilka e de som bestämmer? släpptes den 20 mars 2026 och innehåller låtar så som ”Krigaren”, ”Dom som bestämmer” och ”På kåken”.
8b1cc40a3702f2cb8268e8f5e146b31781206aed
352fb4642120f1580fc5749cb1239c8c4162301b
TITLE: Lars Demian: “Den sämsta regeringen på 200 år” DESCRIPTION: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […] CONTENT: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer? – Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären. – Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre. Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt. – Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag. – Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del. Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver. – Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar. – Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem. Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka. – De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han. – Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten. Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet. – Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar. – Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick. När han pratar om välfärden blir rösten hårdare. – Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato. – Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter. Han har en lösning: – Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför. – Men detta finns inte ens på kartan längre. Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare. – Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik. Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten. – Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat. – Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.
TITLE: Lars Demian: “Den sämsta regeringen på 200 år” DESCRIPTION: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […] CONTENT: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer? – Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären. – Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre. Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt. – Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag. – Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del. Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver. – Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar. – Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem. Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka. – De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han. – Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten. Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet. – Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar. – Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick. När han pratar om välfärden blir rösten hårdare. – Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato. – Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter. Han har en lösning: – Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför. – Men detta finns inte ens på kartan längre. Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare. – Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik. Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten. – Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat. – Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.Lars Demians tionde skiva Vilka e de som bestämmer? släpptes den 20 mars 2026 och innehåller låtar så som ”Krigaren”, ”Dom som bestämmer” och ”På kåken”.
352fb4642120f1580fc5749cb1239c8c4162301b
8b1cc40a3702f2cb8268e8f5e146b31781206aed
8b1cc40a3702f2cb8268e8f5e146b31781206aedDet har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […]
Det har varit tyst länge. För tyst.
Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred.
Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer?
– Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären.
– Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre.
Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt.
– Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag.
– Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del.
Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver.
– Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar.
– Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem.
Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild
För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka.
– De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han.
– Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten.
Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet.
– Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar.
– Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick.
När han pratar om välfärden blir rösten hårdare.
– Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato.
– Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter.
Han har en lösning:
– Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför.
– Men detta finns inte ens på kartan längre.
Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare.
– Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik.
Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten.
– Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat.
– Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.
8b1cc40a3702f2cb8268e8f5e146b31781206aed
352fb4642120f1580fc5749cb1239c8c4162301b
TITLE: Lars Demian: “Den sämsta regeringen på 200 år” DESCRIPTION: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […] CONTENT: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer? – Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären. – Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre. Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt. – Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag. – Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del. Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver. – Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar. – Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem. Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka. – De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han. – Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten. Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet. – Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar. – Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick. När han pratar om välfärden blir rösten hårdare. – Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato. – Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter. Han har en lösning: – Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför. – Men detta finns inte ens på kartan längre. Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare. – Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik. Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten. – Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat. – Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.
TITLE: Lars Demian: “Den sämsta regeringen på 200 år” DESCRIPTION: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de […] CONTENT: Det har varit tyst länge. För tyst. Nästan fjorton år utan nya låtar – som om Lars Demian lagt pennan i träda och låtit världen brinna ifred. Nu är han tillbaka med en skiva som låter som ett slagsmål på en bakgata och en titel som uppmanar oss att analysera vår samtid: Vilka e de som bestämmer? – Egentligen är det svårt att skriva satir när världen är värre än vad man själv kan hitta på, säger Lars Demian till Proletären. – Men det händer så mycket skit nu att jag inte kan hålla käften längre. Han väljer att bryta tystnaden i en tid då det ovanliga blivit normalt. – Och det sjuka är att ingen riktigt påpekar det absurda. Folk låtsas som att allt är som vanligt. Som att det här är… vardag. – Regeringen kan stå och skälla på Trump, men har inga problem att samarbeta med nazister. Det säger väl en del. Frågan om vad som fått honom att reagera mest möts av ett skratt som skaver. – Var ska jag börja? En av de vidrigaste sakerna jag sett var när alla högerradikala nyligen samlades i Europa och pratade om att rensa bort alla bruna. Och de var så många. Där fick jag riktigt dåliga vibbar. – Jag är också övertygad om att det här är den sämsta regeringen vi haft på 200 år. För ett halvår sen tänkte jag att de ryker i nästa val. Nu… jag är inte lika säker på att svennarna kommer att välja bort dem. Under april och maj är Lars Demian ute på turné tillsammans med musikerna David Tallroth och Love Meyerson. Foto: pressbild För den som är bekant med Demians texter återkommer samma gestalter även på nya skivan: de utstötta som fallit ur samhällsbilden – och som fått det allt svårare att hitta en väg tillbaka. – De blir mer och mer osynliga, och jag känner att jag måste ge dem en röst, säger han. – Vi pratar inte om dem längre. Uteliggarna. De som går runt och plockar burkar. De finns liksom inte kvar i debatten. Han menar att något gick sönder någon gång efter 90-talet. – Förut hade vi ändå ett slag arv om att prata om sociala problem. Nu handlar allt om gängskjutningar. – Antingen har denna fråga tagit över, eller också vill vi bara inte se resten. Det passar inte på TikTok och Facebook. Det går inte att sälja och ger inga klick. När han pratar om välfärden blir rösten hårdare. – Istället för att ta hand om dessa människor ska pengarna gå till skattesänkningar för miljardärer. Eller till vapen. Eller Nato. – Det är ett jävligt egoistiskt samhälle vi byggt upp, utan några sociala aspekter. Han har en lösning: – Egentligen är den inte så komplicerad. Ge mer pengar till vård, till psyksjuka och hjälp de som ramlat utanför. – Men detta finns inte ens på kartan längre. Det verkar dock som att det funnits en längtan efter nya låtar från Lars Demian. Mitt i all galenskap så lockar han nu mer publik än tidigare. – Det är väl för att ingen annan gör det här längre. Det finns ett tomrum att fylla med denna typ av musik. Och han ser en ljusglimt, om än långt bort i horisonten. – Allt som går upp måste komma ned. Och vi kommer ju till slut komma ur den här neo-nazistiska tiden och in i något annat. – Hur lång tid det tar, kan jag inte svara på. Men det kommer komma en socialistisk tid efter detta, när folk tröttnat på all skit som händer, avslutar Lars Demian.Lars Demians tionde skiva Vilka e de som bestämmer? släpptes den 20 mars 2026 och innehåller låtar så som ”Krigaren”, ”Dom som bestämmer” och ”På kåken”.
352fb4642120f1580fc5749cb1239c8c4162301b
8b1cc40a3702f2cb8268e8f5e146b31781206aed
fde3c64f1431e95341ce796416c29a99443c8a7b”Den 31 mars anlände den ryska oljetankern Anatoly Kolodkin till den kubanska hamnen Matanzas med en humanitär last på 100.000 ton olja. Ryssland ser det som sin plikt att ge våra kubanska vänner den hjälp som behövs”, skriver Rysslands utrikesdepartement i ett uttalande. Den ryska oljeleveransen beräknas kunna täcka Kubas energibehov i ungefär tio dagar. […]
”Den 31 mars anlände den ryska oljetankern Anatoly Kolodkin till den kubanska hamnen Matanzas med en humanitär last på 100.000 ton olja. Ryssland ser det som sin plikt att ge våra kubanska vänner den hjälp som behövs”, skriver Rysslands utrikesdepartement i ett uttalande.
Den ryska oljeleveransen beräknas kunna täcka Kubas energibehov i ungefär tio dagar. Oljetankern, som är under amerikanska sanktioner, transporterade dock råolja som först kommer att behövas raffineras innan den kan komma till användning, en process som kan ta uppemot 20 dagar.
Rysslands ambassadör på Kuba, Victor Koronelli, sade att oljan är ett bevis på Rysslands ”beredskap att ge Kuba all typ av stöd” som svar på det ”oöverträffade trycket och hoten från USA”.
Kuba har i tre månader lidit under en energiblockad från USA, som orsakat allvarliga konsekvenser för det kubanska folket och som komprometterat öns energiförsörjning.
Rysslands oljeleverans kommer vid en kritisk tidpunkt och genomfördes trots USA:s energiblockad.
– Om ett land vill skicka lite olja till Kuba just nu har jag inga invändningar mot det, sade USA:s president Donald Trump till reportrar under söndagen.
Trumps uttalande strider mot det amerikanska finansdepartementets förbud mot ryska oljetransporter till Kuba. Rysslands energiminister Sergej Tsivilev sade i förra veckan att Moskva har för avsikt att fortsätta leverera bränsle till ön.
Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt sade under måndagen att beslutet att släppa förbi det ryska tankfartyget ”inte innebär någon policyförändring”.
– Dessa beslut fattas från fall till fall, och som administrationen har sagt kan Kubas dysfunktionella ekonomi inte åtgärdas om inte landet genomgår dramatiska politiska förändringar och ett ledarskapsskifte, tillade Karoline Leavitt.
Tidigare täcktes ungefär hälften av Kubas oljebehov av Venezuela, som innan kidnappningen av president Nicolás Maduro den 3 januari levererade ungefär 35.000 fat olja per dag till den socialistiska önationen.
c0447b60e7b50cf285139ce38567c3755b3a7d16Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […]
Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan.
I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete:
”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.”
– Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss.
Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson.
– Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten.
Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du?
– Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar.
Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner.
– Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma.
Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter?
– Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka.
Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”.
Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer?
– Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.”
Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det?
– Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare.
UPPDATERING 2 APRIL 2026: Artikeln ovan är ett aprilskämt. Men det förstod ni säkert.
572597bea3b07e596f93919c798c356a56c23b51
c0447b60e7b50cf285139ce38567c3755b3a7d16
TITLE: Strategisk omläggning hos Kommunisterna – skriver brev till Dadgostar DESCRIPTION: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […] CONTENT: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete: ”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.” – Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss. Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson. – Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten. Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du? – Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar. Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner. – Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma. Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter? – Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka. Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”. Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer? – Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.” Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det? – Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare.
TITLE: Strategisk omläggning hos Kommunisterna – skriver brev till Dadgostar DESCRIPTION: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […] CONTENT: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete: ”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.” – Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss. Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson. – Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten. Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du? – Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar. Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner. – Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma. Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter? – Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka. Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”. Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer? – Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.” Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det? – Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare. UPPDATERING 2 APRIL 2026: Artikeln ovan är ett aprilskämt. Men det förstod ni säkert.
c0447b60e7b50cf285139ce38567c3755b3a7d16
572597bea3b07e596f93919c798c356a56c23b51
572597bea3b07e596f93919c798c356a56c23b51Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […]
Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan.
I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete:
”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.”
– Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss.
Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson.
– Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten.
Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du?
– Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar.
Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner.
– Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma.
Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter?
– Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka.
Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”.
Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer?
– Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.”
Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det?
– Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare.
572597bea3b07e596f93919c798c356a56c23b51
c0447b60e7b50cf285139ce38567c3755b3a7d16
TITLE: Strategisk omläggning hos Kommunisterna – skriver brev till Dadgostar DESCRIPTION: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […] CONTENT: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete: ”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.” – Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss. Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson. – Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten. Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du? – Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar. Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner. – Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma. Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter? – Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka. Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”. Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer? – Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.” Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det? – Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare.
TITLE: Strategisk omläggning hos Kommunisterna – skriver brev till Dadgostar DESCRIPTION: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I […] CONTENT: Hittills har Kommunistiska Partiet framställt sig som ett parti som inte kompromissar. Med sex månader kvar till valet har partiets arbetsutskott nu tänkt om. I ett brev till Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar vädjar nu K:s partiordförande Povel Johansson om samarbete – och säger sig vara beredd att ställa även tidigare viktiga principer åt sidan. I brevet räcker Povel Johansson ut en hand till Vänsterpartiet, men även till övriga riksdagspartier, om samarbete: ”Vi vill ställa frågan till Vänsterpartiet, och övriga riksdagspartier: Hade det inte varit bättre om vi samarbetade allihop? Vi kan inte låta politiska och ideologiska skiljelinjer stå i vägen om vi ska ta ansvar för vårt land.” – Det är viktigt att ha ett öppet sinne och självkritiskt kunna granska även sin egen politik. Måste verkligen välfärden ha mer pengar? Kan inte lite lagom med krig vara rätt bra ibland? Det är sådana frågor vi kommunister måste våga ställa oss. Vad betyder då Kommunistiska Partiets strategiska omläggning i praktiken? Det skulle till exempel kunna innebära att sitta med i styrande koalitioner i kommuner där K tar mandat, menar Povel Johansson. – Vi har tagit lärdom av riksdagspartierna och inte minst Vänsterpartiet. Det som räknas är trots allt makten. Behövs det inte en opposition till den förda politiken, menar du? – Det är ändå ingen idé att stå på det lokala torget och klaga på politikernas nedskärningar. Nu hoppas vi istället på att själva kunna vara med och driva högerpolitiken i de kommuner vi kommer in i. Socialistiska nedskärningar är trots allt bättre än nyliberala nedskärningar. Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Idag har partiet två mandat i Lysekil. Nu hoppas Povel Johansson att partiets nya strategi ska öppna upp för att ta mandat i fler kommuner. – Vi tror att de svenska väljarna saknar ett parti som verkligen är beredda att kompromissa med allt och göra vad som helst för att få vara med och bestämma. Är det inte lite tvärtom? Att fler hade velat se partier med tydliga ideologiska ståndpunkter? – Nja, det här med ideologier är rätt omodernt. Det kanske funkade på 1900-talet, men idag har vi ju AI. Om det dyker upp en svår fråga så räcker det att fråga Chat GPT om vad vi borde tycka. Kommunistiska Partiet har i samband med den strategiska omläggningen också tryckt upp ett antal nya affischer som kommer att användas i valrörelsen. Bland budskapen finns ”Kappan efter vinden”, ”Öka krigshetsen” och ”Förändring som känns i din plånbok – kanske till det sämre?”. Vad har du att säga till de som tycker att partiet nu överger sina principer? – Som marxister ser vi det som självklart att kunna ändra oss, om det ökar våra möjligheter att få makt och inflytande. Det är som Marx sa: ”Det här är mina principer. Om du inte gillar dem, så har jag andra.” Fast… Det var väl komikern Graucho Marx som sa det? – Det spelar ingen roll vilken Marx som sa det. Poängen är ju att vi fortfarande har principer. Bara inte samma principer som vi hade tidigare. UPPDATERING 2 APRIL 2026: Artikeln ovan är ett aprilskämt. Men det förstod ni säkert.
c0447b60e7b50cf285139ce38567c3755b3a7d16
572597bea3b07e596f93919c798c356a56c23b51
5d7380b8559fa629d49e57fef470e55099ac48feDen 12 mars spikade nationella folkkongressen i Beijing Kinas 15:e femårsplan för ekonomisk och social utveckling. Planen innehåller satsningar på barnfamiljer, pensionärer och utbildning. Reformerna är efterlängtade men nivåerna är låga med svenska mått mätt. Planen sätter 21 huvudsakliga mål att uppnå under åren 2026-2030. Åtta av målen siktar på välfärd och social utveckling. Fem […]
Den 12 mars spikade nationella folkkongressen i Beijing Kinas 15:e femårsplan för ekonomisk och social utveckling. Planen innehåller satsningar på barnfamiljer, pensionärer och utbildning. Reformerna är efterlängtade men nivåerna är låga med svenska mått mätt.
Planen sätter 21 huvudsakliga mål att uppnå under åren 2026-2030. Åtta av målen siktar på välfärd och social utveckling. Fem av målen handlar om grön omställning. Övriga mål syftar till allmän ekonomisk utveckling, tekniska innovationer och nationell säkerhet.
Femårsplanens prioriteringar kan också avläsas i antalet projekt för att uppnå målen. 25 av totalt 109 större projekt avser social välfärd, 18 projekt grön omställning och 23 projekt utbyggd och moderniserad infrastruktur.
Den politiska ledningen i Kina vill stimulera och öka den inhemska efterfrågan i ekonomin. I tider av handelskrig och osäkerhet behöver landet bli mindre beroende av export. Men för att detta ska bli verklighet måste hushållens inkomster öka, och välfärden och den sociala tryggheten förbättras.
Kina brottas också med demografiska utmaningar. Barnafödandet håller inte jämn takt med det växande antalet pensionärer. Därför är det en viktig del av planen att uppmuntra till familjebildande och göra Kina mer barnvänligt.
Till detta hör att det ska bli billigare och enklare att föda barn. De medicinska kostnaderna för förlossningar, inklusive eventuella provrörsbefruktningar, ska helt täckas av det nationella sjukförsäkringssystemet.
Ett års förskola är redan gratis. Femårsplanen sätter som mål att öka antalet dagisbarn upp till tre års ålder. Förra året introducerades ett nationellt barnbidrag. En kinesisk barnfamilj får motsvarande knappt 5.000 kronor om året per barn yngre än fyra år. Reformen beräknas omfatta cirka 30 miljoner familjer per år.
När Kinas premiärminister Li Qiang presenterade planen flaggade han även för särskilda bostadsbidrag riktade till barnfamiljer, bättre föräldraförsäkring och föräldraledighet. Samarbetet mellan barn-/mödravård och barnomsorg ska utvecklas.
Satsningar på skola och utbildning är också en del av planen. Målet är att öka antalet skolår till i genomsnitt 11,7 år för befolkningen i arbetsför ålder. Samtidigt utlovas Kinas grundskoleelever vår- och höstlov där omständigheterna så tillåter.
Femårsplanen sätter som mål att antalet läkare och sjuksköterskor ska öka. Likaså ska antalet vårdplatser inom äldreomsorgen bli fler. Målet är att den genomsnittliga livslängden ska stiga till 80 år. År 2035 beräknas 400 miljoner kineser vara över 60 år.
Därför vill staten utveckla den så kallade ”silverekonomin” som bygger på hälsovård, friskvård och omsorg särskilt riktad till den äldre befolkningen. Kina har nyligen höjt pensionsåldern till 63 år för män och 58 år för kvinnor.
Kina har länge reglerat inflyttning till städerna. Det har skapat hundratals miljoner av tillfälliga inhemska migrantarbetare. Femårsplanen stadgar lättnader för dessa att registrera sig i städerna, att deras löner ska höjas och att deras barn ska kunna gå i skolan i samma ort där föräldrarna arbetar.
Den 15:e femårsplanen håller fast vid målet att Kinas utsläpp av växthusgaser ska toppa innan år 2030 för att därefter vända neråt. Enligt planen ska utsläppen minska med 17 procent per enhet av BNP. År 2030 ska 25 procent av landets energi komma från icke-fossila bränslen.
De senaste åren har Kinas ekonomi mätt som BNP vuxit med cirka fem procent per år. Det har föranlett borgerliga skribenter i väst att tala om ekonomisk kris. Den nya femårsplanen sätter inga kvantitativa mål för ekonomisk tillväxt. Istället understryks tillväxtens kvalitativa innehåll.
Arbetslösheten i Kina ligger på drygt fem procent. Särskilt i städerna har många ungdomar svårt att hitta jobb. Planen sätter som mål att skapa tolv miljoner nya arbetstillfällen per år. Det motsvarar ungefär antalet nyutexaminerade ungdomar från landets högskolor och universitet.
Allt i femårsplanen handlar inte om social välfärd och grön omställning. En tung del tar fasta på ekonomi, teknik och vetenskap. 28 av planens 109 större projekt fokuserar på strategisk utveckling av ”kvalitativt nya produktivkrafter”.
Den marxistiska terminologin syftar på Kinas satsningar på artificiell intelligens och andra framtidsbranscher. Kina lägger stora resurser på att bli världsledande i hård konkurrens med USA. Målet är att tolv procent av landets BNP ska komma från den digitala ekonomin.
Den 15:e nationella femårsplanen är baserad på rekommendationer från Kinas kommunistiska parti. Samma rekommendationer ligger till grund för motsvarande planer på provinsnivå och olika specifika sektorer av det kinesiska samhället. Tillsammans bildar de ett system av planer.
Enligt Kinas kommunistiska parti är den 15:e femårsplanen ett viktigt steg mot att uppnå ”grundläggande socialistisk modernisering” till 2035. I målsättningen ingår att Kinas BNP per capita ska ha fördubblats räknat från 2020. Idag ligger Kina på en fjärdedel av Sveriges nivå.
I arbetet med planen har olika intressegrupper, experter och mindre politiska partier deltagit. Samtidigt med nationella folkkongressen höll kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens ett möte där planen diskuterades. Allmänheten har inkommit med tre miljoner synpunkter online.
I samband med nationella folkkongressen lade även det kinesiska åklagarämbetet fram en rapport. Brottsligheten i Kina är låg och sjunkande. Förutom att bekämpa korruption fokuserar rättsväsendet på barnmisshandel, våld mot kvinnor, ekobrott och kriminalitet på internet.
8767fe929b3e6112c65b6fab3e69563c5c7374d4För 50 år sedan, den 30 mars 1976, protesterade den palestinska befolkningen mot Israels ockupation med generalstrejk och demonstrationer, från Galiléen i norr till Negev i söder. Dagen innan hade ockupationsmakten exproprierat 20 kvadratkilometer palestinsk jordbruksmark mellan bland annat orterna Sakhnin och Arraba. Strategin var att, på stulen mark, upprätta åtta judisk-israeliska industribyar som en […]
För 50 år sedan, den 30 mars 1976, protesterade den palestinska befolkningen mot Israels ockupation med generalstrejk och demonstrationer, från Galiléen i norr till Negev i söder. Dagen innan hade ockupationsmakten exproprierat 20 kvadratkilometer palestinsk jordbruksmark mellan bland annat orterna Sakhnin och Arraba.
Strategin var att, på stulen mark, upprätta åtta judisk-israeliska industribyar som en del av ”den galileiska utvecklingsplanen” och därmed utvidga kontrollen över den palestinska befolkningen genom att bana väg för en judisk-israelisk majoritet i området.
Som Israels andra premiärminister Moshe Sharett skrev redan 1914: “vi har inte kommit till ett öde land för oss att ärva – vi har kommit till ett land med ett folk som bebor det, ett folk som styr det i enlighet med sitt språk och sin barbariska kultur”. Rasismen och kolonisationstanken kunde knappast uttryckts tydligare.
De obeväpnade demonstranterna möttes av militär och polis. Tre kvinnor och tre män mördades. Över hundra sårades och hundratals och arresterades.
Det som senare kom att kallas Jordens dag (Yom al-Ard) var en avgörande händelse i palestiniernas kamp för sin jord. Det var första gången sedan 1948 som palestinierna genomförde ett organiserat, landsomfattande svar på stöldpolitiken.
Dagen är ett av de viktigaste datumen i den palestinska almanackan och uppmärksammas av palestinier världen över eftersom marken är symbolen och basen för närvaro, kraft och sammanhållning. Därför är det viktigt att dagen fortsatt uppmärksammas i solidaritet med palestiniernas kamp!
5119a9db185e24a9a12f0ab0bd580e87053fca9cDen 25 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution som erkänner slavhandeln som ”det grövsta brottet mot mänskligheten”. 123 länder, i huvudsak tidigare koloniserade länder i det globala syd, röstade för resolutionen. Tre länder röstade emot: USA, Israel och Argentina. 52 länder lade ner sina röster, inklusive hela Natoblocket. De enda europeiska länderna som röstade […]
Den 25 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution som erkänner slavhandeln som ”det grövsta brottet mot mänskligheten”. 123 länder, i huvudsak tidigare koloniserade länder i det globala syd, röstade för resolutionen. Tre länder röstade emot: USA, Israel och Argentina.
52 länder lade ner sina röster, inklusive hela Natoblocket. De enda europeiska länderna som röstade för resolutionen var Ryssland, Vitryssland och Serbien.
Resolutionen, som lades fram av Ghana, krävde även skadestånd som ett steg mot upprättelse för de historiska orättvisor som förslavningen av miljontals människor inneburit och som stora delar av världens befolkning än idag lever med konsekvenserna av.
”Handeln med förslavade afrikaner och den rasifierade lösöresförslavningen av afrikaner [var] det allvarligaste brottet mot mänskligheten på grund av det avgörande avbrottet i världshistorien, dess omfattning, varaktighet, systematiska karaktär, brutalitet och bestående konsekvenser som fortsätter att strukturera alla människors liv genom rasifierade regimer av arbete, egendom och kapital”, slår resolutionen fast.
USA:s representant, Dan Negrea, uttalade sig mot kravet om skadestånd och menade att frågan om slavhandeln är ”snäva specifika intressen och agendor” som FN inte bör ägna sig åt. Han sade även att resolutionen är ”mycket problematisk i otaliga avseenden”.
USA ”erkänner inte någon juridisk rätt till reparationer för historiska övergrepp som inte var olagliga enligt internationell rätt vid den tidpunkt då de begicks”, tillade Dan Negrea.
Storbritannien resonerade likadant i ett uttalande som förklarade landets beslut att rösta gult: det finns ”ingen skyldighet att ge reparationer för historiska handlingar som, vid den tidpunkt då de begicks, inte utgjorde ett brott mot internationell rätt”.
Sverige, vars roll i den transatlantiska slavhandeln är väldokumenterad, lade också ned sin röst.
Omröstningen i FN:s generalförsamling ägde rum samma dag som den Internationella minnesdagen för offren för slaveri och den transatlantiska slavhandeln.
deed5eacad971c08f9aed8c5cc21661ff3fc97a6Göteborgs Stadsteater sätter upp Jerker Beckmans pjäs om de beryktade kravallerna, som ägde rum i staden i samband med EU:s toppmöte och besöket av USA:s dåvarande president George W. Bush i juni 2001. Under dessa dagar, från den 14:e till 16:e juni, genomfördes också tre stora fredliga demonstrationer på Göteborgs gator med över 10.000 deltagare. Den […]
Göteborgs Stadsteater sätter upp Jerker Beckmans pjäs om de beryktade kravallerna, som ägde rum i staden i samband med EU:s toppmöte och besöket av USA:s dåvarande president George W. Bush i juni 2001.
Under dessa dagar, från den 14:e till 16:e juni, genomfördes också tre stora fredliga demonstrationer på Göteborgs gator med över 10.000 deltagare. Den största och bredaste av dessa demonstrationer samlade över 16.000 deltagare och hade kravet Sverige ut ur EU.
I den allmänna historiebeskrivning som skildrar händelserna i Göteborg under dessa dagar finns varken dessa demonstrationer eller aktiviteterna kring arrangemanget Fritt forum med.
Det som historiebeskrivningen kretsar kring – och finns med i pjäsen – är polisinsatsen mot Hvitfeldska gymnasiet, där de inneboende låstes in bakom en ring av containrar. Inlåsningen skedde trots att Göteborgs kommun hade upplåtit skolan till övernattning för aktivister. Detta skedde på torsdagen samtidigt som demonstrationen mot Bush genomfördes under fredliga och odramatiska former.
Det som skildras i historien om de här dagarna – och också finns med i pjäsen – är kravallerna på Avenyn och polisskotten på Vasagatan. Detta skedde på fredagen samtidigt som den största demonstrationen gick genom Göteborgs gator med kravet Sverige ut ur EU. Även denna under fredliga och odramatiska former.
Det som skildras i historien – och även det finns med i pjäsen – är polisens insatser under lördagen mot Schillerska och avspärrningen av Järntorget. På lördagen gick också den tredje stora demonstrationen genom Göteborgs gator.
Demonstrationen under EU-toppmötet samlade omkring 16.000 deltagare. Foto: Arkivbild/Proletären
Pjäsen gör inte mycket för att skildra de större, folkligare demonstrationerna och ge en bredare bild av de mytomspunna dagarna.
I programbladet säger dramatikern Beckman att pjäsen handlar om en ”historieskrivning”. Detta står då kanske i motsättning till vad regissören Niklas Hjulström säger i en radiointervju, där han pekar på sina rättigheter som konstnär att föra fram det som han tycker är viktigt och relevant.
Så blir det i pjäsen. Hjulströms framställning handlar om kravallerna och dess konsekvenser. Pjäsen handlar om Ya Basta, om AFA, om Reclaim the streets, om polisens insatser… och inget annat.
På detta sätt blir pjäsen inte den ”historieskrivning” som Beckman säger sig vara ute efter – utan mer den konstnärliga frihet som Hjulström står för.
Kravallerna på stadsteatern. Foto: Ola Kjelbye
Ska man vara ärlig så sägs det efter två och en halv timme i slutrepliken att det trots kravaller och polisinsatser fanns ett Fritt Forum för debatt och seminarier och att det genomfördes stora fredliga demonstrationer mot EU. Men inte mycket mer än så.
Gestaltningen av kravallerna är dock trovärdig. Dessa åskådliggörs med häftig scenografi och mycket goda skådespelarinsatser – av Kjell Wilhelmsen som Bengan (ägare av en pizzeria på Avenyn) med den minnesvärda repliken ”Det var ju inte polisen som startade det här kriget. Det var medelklassungarna som slog sönder rutor och trodde att de kunde göra revolution”, av Elias Citterio i sin roll som nazist och av Hilda Krepper som en aggressiv och egofixerad AFA-aktivist – för att bara nämna några.
Hoppfullt blir det när Karin de Frumerie i sin roll som Tilde i nutid 2026 säger: ”Högervågen kommer ge plats för en vänstervåg. Det måste ske. Historien är ju inte slut.”
14c30c447a79ff3c6526bbfde14fc636de40d90bFör ovanlighetens skull har Skogsstyrelsen, som annars är känd för att luta örat mot skogskapitalet, låtit en statsvetenskaplig forskare undersöka makten över skogen. Nils Droste, senior forskare på Lunds universitet, har tillsammans med två forskarkollegor samarbetat med en expertgrupp från Skogsstyrelsen. Att skogsbruket behöver förändras är det ingen tvekan om, om man ser till den samlade […]
För ovanlighetens skull har Skogsstyrelsen, som annars är känd för att luta örat mot skogskapitalet, låtit en statsvetenskaplig forskare undersöka makten över skogen. Nils Droste, senior forskare på Lunds universitet, har tillsammans med två forskarkollegor samarbetat med en expertgrupp från Skogsstyrelsen.
Att skogsbruket behöver förändras är det ingen tvekan om, om man ser till den samlade forskningen om klimat och miljö. Skogen är en nyckel för att klara såväl klimat- som den biologiska mångfaldskrisen, konstaterar FN:s expertpaneler. Och Sverige klarar inte miljömålen för skogen, som klubbats i riksdagen.
Men de som har makten över skogen samverkar till att behålla systemet med kalhyggen och hög nivå av avverkningar intakt. Det är av den anledningen som maktanalysen behövs, enligt forskarna.
Den nya rapporten ”Makt över skogen” pekar ut några övergripande mekanismer.
Skogskapitalet gynnas av hög avverkning och volymbaserad avkastning. Regeringar har genom kohandel med stödpartier i utbyte mot maktinnehav kunnat behålla status quo.
Svängdörrar mellan politik och näringsliv betingar korruption. Statliga utredningar domineras av personer med bakgrund i skogsindustrin och ministrar och statssekreterare hämtas från eller går vidare till pr-bolag som företräder affärsintressena. Ett förhållande som även gäller dem i regeringsapparaten som förhandlar fram politiska överenskommelser.
Rapportens slutsats blir att det pågår en ”global avdemokratisering” på grund av de frekventa svängdörrarna mellan politik och näringsliv, som också finns i Sverige. Inflytande sker ofta utan insyn och riskerar att snedvrida demokratin.
Idéer som växer fram underifrån får allt svårare att höras och kan inte konkurrera med resursstarka aktörer med tillgång till politiska nätverk, menar Jesper Svensson, forskare på Lunds universitet och en av författarna. Kärnan i rapporten, poängterar han, är att tyngdpunkten i makten ligger hos det skogsindustriella komplexet. ”Ett nätverk av aktörer, som är sammanbundna av målet om ökad avverkning för ökat ekonomisk avkastning”, beskriver Svensson det som i Aftonbladet.
Rapporten, som omfattar åren 2014-2022, pekar främst ut Socialdemokraterna och Centerpartiet, det ena för det långa regeringsinnehavet, det andra för dess kontakter inom jord och skogsindustrin, som konserverande politiska beslutsfattare.
Korruptionsexperten Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala Universitet, har reagerat på rapporten om näringslivets band till skogspolitiken och risken för dolt inflytande från skogsindustrin.
– Det behövs skärpta karensregler för politiker och ett lobbyregister för att minska risken för korruption säger han till Sveriges Radio.
I SR:s Studio Ett avvisar Kjell Arne Ottosson (KD), vice ordförande i miljö och jordbruksutskottet, rapportens kritik:
– Skogsindustrin är enormt viktig, den har varit med och byggt upp vårt välstånd. Exportvärdet uppgår till 185 miljarder kronor. Det är självklart viktig att vi har kontakter med branschen. Några dolda förbindelser känner jag inte till, säger han.
Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet, menar att det gått trögt att nå framgång med miljöfrågor vad gäller skogen, de ekonomiska aspekter har dominerat i riksdagen. Numera är hon själv en del av pr-branschen, anställd i konsultbolaget Milton som ”hjälper företagen att förstå miljöpolitiken”.
Som sådan försvarar hon lobbyismen.
– Det är inte så konstigt att personer utanför politiken tar initiativ. Det är politik ändå, det är ju miljörörelsen också, säger hon till Studio Ett.