Tornevall Networks

När Urban Höglin och fästmön Heidi Pakkonen lämnade Storfors för över 35 år sedan var uppståndelsen stor. Det var inte varje dag som någon gav sig av från den värmländska byn för att resa till andra sidan jorden. – Jag kommer ihåg att man pratade väldigt mycket om det, att det var häftigt att folk skulle åka ut i världen härifrån lilla Storfors, säger ortsbon Marie Skoglund som då var 15 år gammal. Men vistelsen på Nya Zeeland slutade i totalt mörker för paret. Och lämnade en hel bygd i sorg. Försvann under vandringstur De försvann under en vandringstur på Coromandelhalvön, och det enda spåret efter dem var parets övergivna bil. En lokal utredning ledde fram till David Wayne Tamihere, en man som levt på flykt från den nyazeeländska polisen i vildmarken i flera år. Tamihere erkände att han hade stulit bilen, men nekade till alla mordanklagelser och hävdade att han aldrig träffat det svenska paret från Storfors. Trots det dömdes han i en dom som mest byggdes på indicier. – Det var pådrag på byn. Min yngre syster gick i samma klass som en av dem, minns Storforsbon Bengt Karlsson 37 år senare. – Det blev väldigt mycket efteråt. Mycket ledsamhet och så. Alla känner ju alla här, säger Marie Skoglund som vid tillfället var några år yngre än Heidi och Urban. Heidis kropp fortfarande försvunnen Urban Höglins kropp hittades 1991 av vildsvinsjägare, flera kilometer bort från platsen där misstänks ha försvunnit. Heidis kropp har ännu inte återfunnits. På hemmaplan förändrades även klimatet efter händelsen. – Det var så lugnt och så här, sedan blev det ganska mycket och många kände sig otrygga och ville inte ge sig ut, säger Marie Skoglund. På tisdagen friades slutligen Tamihere, i dag 72 år gammal, helt från mordet efter att en mångårig process nu slutade med att Högsta domstolen i Nya Zeeland slagit fast att ett ”fundamentalt misstag” begåtts när han dömdes. ”Händer mycket konstiga saker” Beskedet riskerar att riva upp gamla sår i den värmländska byn. – Det händer mycket konstiga saker i världen, men jag gissar att det river upp sår för närstående och så, säger Marie Skoglund. – Det river säkert upp en del, de har ju syskon kvar här. Föräldrarna är ju borta men syskonen är kvar, säger Birgitta Berg.

I söndags kraschade två ukrainska långdistansdrönare utanför staden Kouvola i Finland. I samband med detta publicerade den finska tidningen Helsingin Sanomat felaktig information om att drönarna var kopplade till Ryssland. Uppgifterna låg uppe på hemsidan i tre minuter innan det uppmärksammades och korrigerades. Tidningens chefredaktör Erja Yläjärvi bad i måndags och ursäkt och förklarade att det hela handlade om ett fel på redaktionens AI-verktyg. Mänsklig miss Helsingin Sanomat filtrerar pressmeddelanden med hjälp av ett AI-verktyg. Det som hände i söndags var att AI-verktyget felaktigt rubricerade försvarsministeriets pressmeddelande som att det hade med Ryssland att göra, trots att landet inte ens nämns. ”Det mänskliga felet i en snabbt föränderlig nyhetssituation var att pressmeddelandet inte hade granskats enligt interna instruktioner och att informationen släpptes för snabbt" skriver chefredaktör Erja Yläjärvi. Hon förklarar vidare att tidningens interna riktlinjer lägger stor vikt vid mänsklig granskning och att inga nyheter bör göras baserat på AI utan att det har kontrollerats. Verktyget i sig ska granskas och redaktionen själva har granskat processen och händelserna noggrant. Tidigare krascher På måndagen bad Ukraina om ursäkt till Finland efter söndagens krasch, och uppgav att drönarna antagligen störts av "rysk elektronisk krigföring". Följden blir att drönare avviker från sin planerade bana, vilket ser ut att ha hänt i de här fallen. Det är inte första gången den senaste tiden som en drönare kraschar. Den 25 mars kraschade en i Estland och en i Lettland. I båda fallen rörde det sig om ukrainska drönare, enligt myndigheter i respektive länder.

En kvinna i Storbritannien blev gravid efter att ha haft sex med enäggstvillingar inom loppet av fyra dagar. Fallet startade med att en av tvillingarna, stod registrerad som far på barnets födelsebevis. Men hans enäggstvilling ville ta över föräldraansvaret – och gick tillsammans med modern vidare till hovrätten för att få familjedomstolens beslut upphävt. Kunde inte avgöra vem som är pappa Enligt domstolen var detta dock inte möjligt, eftersom DNA-tester inte kunde avgöra vem av enäggstvillingarna som är fadern. – I princip har de samma DNA, för de kommer från samma ägg. Men alldeles i början, när de bara är en cell var som ska börja dela sig kan det uppstå små, små felkopieringar, mutationer. Det innebär att enäggstvillingar har oftast nån liten skillnad på några DNA-bokstäver, säger Peter Sjölund. DNA-släktforskare: ”Konstigt” Enligt Peter Sjölund skulle det faktiskt vara möjligt att ta reda på vem som är barnets far. Genom att analysera alla miljarder DNA-bokstäver med mycket hög precision kan man upptäcka små skillnader mellan enäggstvillingarna och jämföra dessa med barnets DNA. Han menar därför att det är förvånande att domstolen inte gick vidare med fallet.

– Det är konstigt, för man skulle kunna begära en sådan högkvalitativ medicinsk kartläggning av hela DNA:t, säger Peter Sjölund.

Så vitt Melina Bozioti vet har hon medverkat i tv-program nio gånger. Första gången var 2007 i ”Deal or no deal” med Martin Timell som programledare. – Där kunde man vinna fem miljoner eller 50 öre, och jag vann 20 kronor. Jag var väldigt besviken. Sedan har jag varit med i Vem vet mest tre gånger i SVT, säger Melina Bozioti till TV4 Nyheterna. Efter att ha utmanat hjärnan i ”Smartare än en femteklassare”, ”Alla för en”, ”Bingolottos upp till miljonen” och ”Postkodmiljonären” väntar nu en fysisk prövning i vårens säsong av ”Robinson”. – Min familj var lite motståndare till det. Jag har ju ändå en stelopererad rygg och trasiga knän, säger hon. Trots det gjorde Melina Bozioti saker hon aldrig ens skulle ha kunnat föreställa sig i vardagslivet. – Inställningen var bara: ”Nu är det tävling och jag är här för att tävla.” ”Jag är inte ett dugg rädd av mig” Anledningen till att Melina Bozioti har medverkat i så många olika tv‑sammanhang är att hon ständigt söker efter en utmaning. I Robinson fick hon definitivt den utmaning hon hade hoppats på. Dessutom trivs hon framför kameran. – Jag är inte ett dugg rädd av mig. Det är nog det som är svårt för produktionerna, att hitta folk som är naturliga framför kameran. Det är väl därför jag slår igenom, säger hon. – Det är så kul när folk sett mig i Robinson och säger: ”Du är precis som du är på riktigt.” Jag bara: Men jag är ingen annan person bara för att jag har en kamera i fejset. Gav de andra deltagarna tv-tips Med tanke på alla hennes tidigare tv‑framträdanden var det naturligt att hon delade med sig av sina erfarenheter till lagkamraterna i Robinson. Bland annat förklarade hon att det ofta blir många omtagningar – och att man inte ska sucka eller protestera när produktionen behöver göra om något. – Vi är ju ändå här på en tv‑produktion och då måste vi lyssna, säger hon. Hon gav också tips om synkarna – intervjuerna där deltagarna berättar kort om livet i lägret eller efter tävlingar. Hon förklarade att man inte ska läsa upp frågan man får, utan svara direkt med det man känner. – Rätt lång tid efter att man kommit hem pratar man fortfarande som om man är i synk. ”I dag känns det som att jag…”. Det tar man med sig.

Så drog mordbeställaren ”Tartarus” i trådarna – inför attacken på Khoshnood

Kronisk tarminflammation blir allt vanligare över hela världen. Inflammatoriska tarmsjukdomar är vanligare i västvärlden, men allt eftersom länder industrialiseras och får bättre ekonomi ökar antalet sjukdomsfall globalt. – Teorin är att det är något i sättet vi lever på och maten vi äter som bidrar till sjukdomen, säger Rana Eizad. Vilka teorier finns? Är det något vi stoppar i oss? – Det kan man spekulera i. Genetiken är en stor del, det vet vi. Troligtvis kan det vara något vi äter, den västerländska kosten som vi har. Tillgången till läkemedel och antibiotika har pekats ut som en bov. Har nästan fyrdubblats En ny studie i Danmark, där man tittat på alla barn som har insjuknat 1978 till 2020, visar att inflammatorisk tarmsjukdom har ökat kraftigt. Går man tillbaka till perioden före 1990 var det fyra per 100 000 barn årligen som insjuknade i de här sjukdomarna, i dag ligger siffran på 15 barn per 100 000. – Så det blir en trefaldig till fyrfaldig ökning. Man kanske tänker att det inte är så höga tal, ska vi dra så stora växlar på det? Men det går hand i hand med vad vi ser globalt. Vi har väldigt höga tal av inflammatorisk tarmsjukdom i Sverige. En av hundra svenskar är drabbad, säger Rana Eizad. Så ser symptomen ut Inflammatoriska tarmsjukdomar är autoimmuna sjukdomar där immunförsvaret attackerar den egna tarmen. Crohns sjukdom och ulcerös kolit ingår i gruppen. Symptomen är magont, lös avföring, diarré, blodig avföring och ofrivillig viktnedgång. Många av symptomen är snarlika hos personer med IBS, men inte blod i avföringen. Det är ett tecken på kronisk tarminflammation. När ska man söka vård? – Har man blod i avföringen ska man söka vård. Det brukar vara hemorrojder eller tarmfickor, men det ska man inte spekulera i. Man måste få det utrett, säger Rana Eizad.

Jäv bakom uppmärksammade bygglovet • ”Kanske inte helt professionellt”

”Ingen omedelbar koll” på vart pengarna gått • Misstänks ha plundrat tre föreningar

Upprättade familjegrav – vill inte bo kvar

Har fått sätta familjelivet på paus