Tornevall Networks

En ny rapport från Handelsanställdas förbund visar att många som jobbat ett helt yrkesliv inom handeln tvingas leva på en pension nära fattigdomsgränsen. 

– Det är ett tydligt tecken på att pensionssystemet inte fungerar som det ska, säger Linda Palmetzhofer, ordförande för Handels i ett pressmeddelande.

Enligt rapporten fick en pensionärsmedlem i Handels ut knappt 13 000 kronor i allmän pension efter skatt. Fattigdomsgränsen låg på 16 363 kronor. Även när man räknar in tjänstepensionen hamnade den totala pensionen för kvinnliga pensionärsmedlemmar under fattigdomsgränsen. 

Ofrivillig deltid

Enligt rapporten handlar det framför allt om  ofrivilligt deltidsarbete som i sin tur leder till låga löner. 

– Det här är människor som har jobbat ett helt yrkesliv, ofta från unga år. Ändå räcker pensionen inte till ett värdigt liv. Det är ett tydligt tecken på att pensionssystemet inte fungerar som det ska, säger Linda Palmetzhofer, ordförande för Handels i ett pressmeddelande.

Rapporten visar också vilka konsekvenser de låga pensionerna får. Många medlemmar berättar att pensionen knappt räcker till mat, hyra och mediciner. De får prioritera bort saker som sociala aktiviteter och resor. I vissa fall även tandvård. 

För att komma tillrätta med situationen kräver nu Handels en rad åtgärder. Det handlar bland annat om stopp för ytterligare höjningar av riktåldern, en trygg övergångspension för den som är utsliten mot slutet av arbetslivet och att den allmänna pensionen höjs.

Jon Andersson

Inlägget Många handelsanställda tvingas leva som fattigpensionärer dök först upp på Dagens Arena.

Och varför talar så få om den auktoritära utvecklingen i Indien?

Indiens premiärminister Modi besökte Göteborg och på dagordningen stod frihandel och resor till Venus. Bra för EU och bra för Indien, som länge haft en mer protektionistisk inriktning. Men varför pratas det så lite om Indiens auktoritära utveckling? Världens snart tredje, eller kanske fjärde, supermakt har trots allt utvecklats i helt fel riktning när det gäller demokratin. Och så får ni bästa bettingtipset om vilken regering som kommer bildas i Sverige efter valet i höst. Matematiken talar sitt tydliga språk, menar Jesper, men Cecilia är inte helt övertygad.

Med Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.

Lyssna på avsnittet här eller där poddar finns.

JB

Inlägget Vad gjorde Modi i Göteborg? dök först upp på Dagens Arena.

Arbetsvillkoren i äldreomsorgen har försämrats på flera områden det senaste decenniet. Allt fler anställda upplever fysisk och psykisk trötthet efter arbetsdagen, och andelen som allvarligt funderat på att sluta har ökat kraftigt. Det visar en ny rapport från Stockholms universitet.

År 2015 funderade omkring hälften (49 procent) av personalen i äldreomsorgen allvarligt på att sluta. År 2025 hade andelen ökat till 67 procent. I hemtjänsten har så många som 72 procent av personalen allvarligt funderat på att lämna arbetet. Det visar en ny rapport från Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, som baseras på enkätstudier med undersköterskor och vårdbiträden i hemtjänst och äldreboende 2005, 2015 och 2025.

Enligt rapporten har arbetsrelaterade problem, som tidspress och underbemanning, blivit allt vanligare de senaste tio åren. Fler anställda upplever bristande tillit från ledningen och minskade möjligheter att ge en individuellt anpassad äldreomsorg. Även kroppslig och psykisk trötthet efter arbetsdagen har ökat. 41 procent av personalen i hemtjänsten och 49 procent av personalen i äldreboenden är i stort sett alltid kroppsligt uttröttade efter dagens arbete. 31 procent i hemtjänsten och 37 procent i äldreboende är i stort sett alltid psykiskt uttröttade efter arbetsdagen.

Samtidigt som antalet ofrivilligt deltidsanställda minskat är det allt fler som är missnöjda med att jobba heltid, enligt rapporten. Mer än var femte vill arbeta färre timmar, även om lönen blir lägre.

– Arbetstiderna framstår som en särskilt problematisk del av arbetsvillkoren. En förklaring kan vara den ökade tidspressen och att arbetstiderna upplevs som mindre anpassade till familjeliv och sociala relationer. Det har också blivit vanligare att uppleva flera problem samtidigt, vilket bidrar både till fysisk och psykisk trötthet och till att fler vill sluta i sitt arbete, säger Rebecka Strandell, lektor i socialt arbete vid Stockholms universitet och en av författarna till rapporten, i ett pressmeddelande. 

Höga sjuktal

Äldreomsorgen står inför stora utmaningar. I mars gick Socialstyrelsen ut med att det kommer att behövas 50 000 fler anställda inom äldreomsorgen de kommande fyra åren. Enligt myndigheten är samtidigt sjuktalen inom äldreomsorgen dubbels så höga som på arbetsmarknaden i övrigt.

Författarna till rapporten från Stockholms universitet menar att utmaningarna inte kommer att lösas utan att arbetsvillkoren förbättras.

– För att fler ska vilja och orka arbeta kvar i sektorn krävs insatser på flera nivåer samtidigt. Framför allt handlar det om förbättrade arbetstider, bättre bemanning, minskad detaljstyrning och kontroll i kombination med ökat utrymme för stöd från chef och möjligheter att utvecklas i arbetet, säger Marta Szebehely, professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande. 

Inlägget Ny rapport larmar: Allt fler i äldreomsorgen vill säga upp sig dök först upp på Dagens Arena.

Sverige skulle fortfarande vara mycket attraktivt att leva och driva företag i.

Om vi höjer skatten kommer de (infoga valfritt ord: entreprenörerna, uppfinnarna, företagen, miljardärerna) att lämna Sverige.

Argumentet hörs ofta i debatten, som när jag debatterade mot Timbros Adam Danieli i Aktuellt-studion i fredags.

Det är ett effektivt argument. Alla håller väl med om att det är bättre att ha företag och entreprenörer kvar i Sverige, även om de betalar väldigt låg skatt, än att de flyttar utomlands, och inte betalar någon skatt alls?

Men argument håller inte.

Oavsett var de bor

För det första måste ju inte Skatteverket göra halt vid gränsen. Rot- och rutavdrag följer med till spanska solkusten, varför ska inte skattesatsen kunna göra det?

Det skulle inte vara något nytt under solen. USA är ett exempel på ett land som beskattar sina medborgare, oavsett var de bor. Det skulle vi också kunna göra.

Som den franske ekonomen Gabriel Zucman skriver i sin uppmärksammade bok Miljardärsskatt – så kan den införas: ”Det är högst ironiskt att de franska miljardärer som regelbundet hotar med att flytta till USA skulle bli tyngre beskattade där än i Frankrike.”

Själv föreslår han ett mellanting, en slags exitskatt. I det förslag om en minimiskatt för miljardärer som uppkallades efter Zucman och som antogs av Frankrikes nationalförsamling (men sedan avslogs av senaten) skulle de superrika fortsätta betala miljardärsskatten under fem år efter att de flyttat.

Ett smart förslag

Men det viktigaste argumentet mot att en miljardärsskatt skulle leda till miljardärsflykt är att det inte är så attraktivt att flytta. Framförallt för att Sverige – även med en miljardärsskatt – fortfarande skulle vara ett mycket attraktivt land att både leva i och driva företag i.

Zucmans förslag till miljardärsskat är en minimiskatt på två procent på värdet av miljardärens förmögenhet. Det är ett smart sätt att se till att miljardärsskatten inte kan kringgås med olika kryphål. Om man inte är en mycket oskicklig investerare förökar sig en miljardstor förmögenhet med ungefär 6 procent om året. Två procent motsvarar alltså en inkomstskatt på 30 procent. Samma andel av inkomsten som alla andra betalar. Inte mer än rättvist.

Tänk dig att du har så mycket pengar att din förmögenhet uppgår till en miljard. Du kan köpa vad du vill i världen. Leva i ofattbar lyx i flera livstider: om du gjorde av med tio tusen kronor om dagen skulle det ta dig 273 år att bli av med en miljard. Men du skulle välja att lämna hus och hem, familj och vänner och flytta till Schweiz om du var tvungen att betala en två-procentig förmögenhetsskatt?!?

Överdrivet hot

Data från Norge visar också att risken för att de superrika skulle lämna Sverige om de tvingades bidra efter bärkraft är betydligt överdriven. När Norge höjde sin förmögenhetsskatt 2022 utvandrade cirka 1,2 procent av företagarna med de en procent högsta inkomsterna, ungefär 30 personer. Totalt handlar det om 163 personer som flyttat sedan förmögenhetsskatten infördes 2019, enligt Tax Justice Norge. Den senaste skattehöjningen har inte heller haft någon märkbar effekt på privata investeringar i Norge. Däremot har den lett till kraftigt ökade skatteintäkter, de ökade med 98 procent mellan 2021 och 2024.

Och då har Norge en långt högre skatt än den Zucman-inspirerade miljardärsskatt som Vänsterpartiet föreslår.

I Norge höjdes förmögenhetsskatten 2022 från 0,85 procent till 0,95 procent för förmögenheter under 20 miljoner norska kronor och till 1,1 procent för förmögenheter över 20 miljoner kronor.

Sverige har, som Elinor Odeberg och Vilgot Österlund konstaterar i sin stora översyn av det svenska skattesystemet, lägre förmögenhetsskatt än alla jämförbara OECD-länder. Andra länder har en högre beskattning av tillgångar som bostäder, yachter och lyxbilar, och en högre beskattning av aktier.

Vi kan bättre än så här. Om det innebär att några superrika svenskar åker till Schweiz och surar? Det är det värt.

Lisa Pelling

Inlägget Låt miljardärerna dra dök först upp på Dagens Arena.

Det som händer i Stockholm angår resten av landet. Bristande investeringar i bostäder och infrastruktur vältrar över ansvaret på kommunerna. Sverige behöver en regering som förstår storstädernas framtidsutmaningar, skriver två socialdemokrater.

Vår rapport ”Regeringen slår mot Stockholm” visar att Tidöpartiernas nedskärningar gjort livet sämre för storstadsbor. Tidöregeringens politik slår mot regionens nästan tre miljoner arbetstagare. Under mandatperioden har regeringen bromsat bostadsbyggandet, misskött viktig infrastruktur och skurit ned i välfärden. Samtidigt visar Socialdemokraterna i Stockholm vad det innebär att ta ansvar. Genom att satsa på skolan, kortare vårdköer och bostäder har Socialdemokraterna byggt regionen – och Sverige – starkare.

Det som händer i Stockholm angår resten av landet. Stockholmsregionen står för en fjärdedel av Sveriges BNP och kristider i huvudstaden sprider sig lätt till andra regioner. Färre bostäder, sämre infrastruktur och lägre statsbidrag skadar därför hela Sveriges tillväxt.

Stockholm lider av den värsta bostadsbristen i landet. Ett av Tidöpartiernas första beslut att slopa investeringsstödet till billiga hyresrätter. Mitt under brinnande bostadskris. På grund av det har bostadsbyggandet halverats i regionen.

Bostadsbristen drabbar familjer som behöver större boende, personer som flyttar till Stockholm för jobb och unga som vill kliva ut i vuxenlivet. Krisen leder dessutom till mer trångboddhet och otrygghet i regionens utsatta områden.

Förutom att kapa bostadsinvesteringarna undanhåller regeringen 130 hektar mark som hade gett plats åt 30 000 nya bostäder. I stället prioriterar regeringen Bromma flygplats som är ekonomiskt olönsam och står nästan tom. I dag används området mest för privatflyg.

Rusta upp järnvägen

För Socialdemokraterna är regeringens politik obegriplig. Vi vill prioritera bostäder och jobb genom att införa ett nytt investeringsstöd, ställa ut förmånliga statliga byggkrediter, befria allmännyttan från den kostnadsdrivande LOU, stödja energieffektivisering av flerbostadshus och ge Stockholm mer mark att bygga på. En socialdemokratisk bostadspolitik hade gett stockholmare fler bostäder och lägre hyror. Tidöpartierna har däremot varit ointresserade av att lösa krisen.

Regeringen missköter även infrastrukturen i Stockholm. Järnvägarna i Stockholm är kraftigt eftersatta, vilket leder till återkommande förseningar. Underhållet är regeringens ansvar, ändå satsar de inte tillräckligt. Dessutom har regeringen hållit inne pengar till utbyggnaden av Stockholms kollektivtrafik. Resultatet är ökad trängsel, längre restider och färre klimatsmarta resor.

Förseningarna drabbar inte bara dem som pendlar. Uteblivna satsningar på att rusta upp järnvägen leder även till färre arbetstillfällen vilket har förvärrat den historiskt höga arbetslösheten.

Region Stockholms infrastruktur är en fråga för hela Sverige. Nästan en tredjedel av Sveriges varutransporter passerar Södertälje kanal. Ändå skjuter regeringen upp investeringsbeslut, vilket kan lamslå regionen. Osäkerheten försvagar dessutom industrin i hela Mälardalen.

Socialdemokraterna vill tvärtom rusta upp järnvägen. Vi vill att Stockholms pendlare ska slippa tillbringa kalla vintermorgnar i väntan på försenade tåg. Socialdemokraterna vill också ge grönt ljus åt byggprojekt som Spårväg Syd och Mälarbanan, som Tidöpartierna förhalar.

Höj statsbidragen

Tidöpartierna har också försämrat ekonomin i regionerna genom att minska statens stöd till välfärden. Bara under 2024 riskerade kommuner och regioner ett underskott på 20 miljarder kronor. Regionerna tvingades minska personal i vård och skola eller höja skatten för vanliga löntagare. I många kommuner slog nedskärningarna också mot socialtjänsten som ska stoppa att unga dras in i kriminella gäng. Sverige hade kunnat öka stödet, men i stället valde Tidöregeringen att sänka skatten för sig själva och andra med redan höga inkomster.

Socialdemokraterna vill skydda välfärden. Vi vill att statsbidragen räknas upp i takt med kostnaderna. På så sätt stoppar vi årliga nedskärningar i vård, skola och omsorg.

I Stockholm visar vi socialdemokrater att vi förstår städernas utmaningar. När regeringen svikit har S i Stockholm tagit ansvar för välfärden och tryggheten. Där har vi ökat lärartätheten och kortat vårdköerna, trots högerns nedskärningar.

Sverige behöver en regering som förstår storstädernas framtidsutmaningar. Vi behöver en socialdemokratisk regering som skapar jobb och trygghet. Genom fler och billigare bostäder, upprustade järnvägar och bättre välfärd bygger vi Sverige och storstadsregionerna starkare.

Mathias Tegnér, riksdagsledamot och bänkledare (S) samt rapportförfattare

Mattias Vepsä, riksdagsledamot och bänkledare (S) samt rapportförfattare

Inlägget Regeringen slår mot Stockholm dök först upp på Dagens Arena.

Väljarna ogillar politiken och lämnar Tidö på grund av, inte trots enigheten.

Liberalerna blir alltmer desperata i sin jakt på att nå över fyraprocentsspärren i valet den 13 september.

En serie märkliga utspel har gjorts. Senast när Simona Mohamsson aviserade kraftigt sänkta skatter på företag för att Sverige ska få 1000 fler miljardärer.

Hon lät lite som en bingoutropare, eller en plågsamt offensiv försäljare av lotter.

Panik på högerkanten

Men visst, jag väntar spänt på valaffischerna med kravet ”Sverige ska ha 1000 fler miljardärer”.

Den kommer flyga lika bra i folkdjupet som affischerna ”Minska elevinflytandet i skolan” och ”Förbjud strypsex”, för att nämna två andra av Liberalernas krav från de senaste månaderna.

Men det är inte bara Liberalerna som börjar få panik på högerkanten i svensk politik.

Enligt de senaste opinionsmätningarna växer avståndet mellan den rödgröna oppositionen och Tidöpartierna. Enligt SVT/Verians mätning i maj leder de rödgröna partierna, Centern inräknat, med 10,7 procentenheter.

Som statsvetarprofessorn och socialdemokraten Ulf Bjereld konstaterar i  Altinget betyder det att ”Tidösidan måste vinna över ungefär 250 000 väljare från den rödgröna sidan för att komma i kapp. En kvarts miljon väljare. Det är väldigt många med tanke på att det är mindre än fyra månader kvar till valet.”

I Stockholm är skillnaden ännu större, 15 procentenheter.

Bryr sig om sakpolitiken

Den nya väljarflykten bort från högerblocket sammanfaller helt med att Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna bundit sig vid att släppa in Sverigedemokraterna i regeringen om Tidöpartierna vinner valet i höst.

Det var nog inte så Tidöpartierna kalkylerade när de bestämde sig för att lova bort ett tiotal av ministerposterna till Sverigedemokraterna. Tvärtom räknade de med att väljarna skulle uppskatta att de fyra partierna gick till val som en enhet, till skillnad från oppositionen, som just nu varken kan eller verkar vilja ena sig kring en gemensam regeringskoalition.

Men, kors i taket, väljarna tycks faktiskt bry som om sakpolitiken.

”Enighet” är ingen valvinnare av egen kraft.

Ställda inför de senaste fyra årens förskjutning av det politiska landskapet i SD-riktning väljer allt fler att gå över till den rödgröna sidan.

Som Ulf Bjereld konstaterar bidrar det troligen även att vinden har vänt i några av Sverigedemokraternas kärnfrågor. Bjereld skriver att ”De uppmärksammade tonårsutvisningarna och medierapporteringen om invandrares betydelse för till exempel en fungerande sjukvård har kombinerats med opinionsmätningar som antyder att svenska folkets inställning till invandring har blivit mindre negativ.”

Så är det nog. Och det ser just nu ut att göra Tidöpartiernas hela valstrategi till ett fundamentalt fiasko.

Jesper Bengtsson

Inlägget Panik präglar Tidöpartierna dök först upp på Dagens Arena.

Väljarna lämnar Tidö på grund av enigheten, för att de ogillar politiken.

Liberalerna blir alltmer desperata i sin jakt på att nå över fyraprocentspärren i valet den 13 september.

En serie märkliga utspel har gjorts. Senast när Simona Mohamsson aviserade kraftigt sänkta skatter på företag för att Sverige ska få 1000 fler miljardärer.

Hon lät lite som en bingoutropare, eller en plågsamt offensiv försäljare av lotter.

Panik på högerkanten

Men visst, jag väntar spänt på valaffischerna med kravet ”Sverige ska ha 1000 fler miljardärer”.

Den kommer flyga lika bra i folkdjupet som affischerna ”Minska elevinflytandet i skolan” och ”Förbjud strypsex”, för att nämna två andra av Liberalernas krav från de senaste månaderna.

Men det är inte bara Liberalerna som börjar få panik på högerkanten i svensk politik.

Enligt de senaste opinionsmätningarna växer avståndet mellan den rödgröna oppositionen och Tidöpartierna. Enligt SVT/Verians mätning i maj leder de rödgröna partierna, Centern inräknat, med 10,7 procentenheter.

Som statsvetarprofessorn och socialdemokraten Ulf Bjereld konstaterar i  Altinget betyder det att ”Tidösidan måste vinna över ungefär 250 000 väljare från den rödgröna sidan för att komma i kapp. En kvarts miljon väljare. Det är väldigt många med tanke på att det är mindre än fyra månader kvar till valet.”

I Stockholm är skillnaden ännu större, 15 procentenheter.

Bryr sig om sakpolitiken

Den nya väljarflykten bort från högerblocket sammanfaller helt och med att Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna bundit sig vid att släppa in Sverigedemokraterna i regeringen om Tidöpartierna vinner valet i höst.

Det var nog inte så Tidöpartierna kalkylerade när de bestämde sig för att lova bort ett tiotal av ministerposterna till Sverigedemokraterna. Tvärtom räknade de med att väljarna skulle uppskatta att de fyra partierna gick till val som en enhet, till skillnad från oppositionen, som just nu varken kan eller verkar vilja ena sig kring en gemensam regeringskoalition.

Men, kors i taket, väljarna tycks faktiskt bry som om sakpolitiken.

”Enighet” är ingen valvinnare av egen kraft.

Ställda inför de senaste fyra årens förskjutning av det politiska landskapet i SD-riktning väljer allt fler att gå över till den rödgröna sidan.

Som Ulf Bjereld konstaterar bidrar det troligen även att vinden har vänt i några av Sverigedemokraternas kärnfrågor. Bjereld skriver att ”De uppmärksammade tonårsutvisningarna och medierapporteringen om invandrares betydelse för till exempel en fungerande sjukvård har kombinerats med opinionsmätningar som antyder att svenska folkets inställning till invandring har blivit mindre negativ.”

Så är det nog. Och det ser just nu ut att göra Tidöpartiernas hela valstrategi till ett fundamentalt fiasko.

Jesper Bengtsson

Inlägget Panik präglar Tidöutspelen dök först upp på Dagens Arena.

EU:s beslut om migrationen väcker oro, skriver Thord Eriksson.

Nu är resten av Europa som Italien, skrev den högernationalistiska premiärministern Giorgia Meloni på Xi fredags.

Hennes Italien vill skicka asylsökande till läger i Albanien, förbjuder organisationer att undsätta så många flyktingar i sjönöd som möjligt och verkar se mellan fingrarna när libyska patrullbåtar skjuter på räddningsfartygen.

Hon gjorde inlägget efter att den deklaration om Europakonventionen och migration, som jag skrev om förra veckan i Aftonbladet, antagits av Europarådet. Jag har även skrivit om frågan i Dagens Arena tidigare.

Formuleringar som väcker oro

Detta är resultatet av hennes och den danska kollegan Mette Frederiksens mod och beslutsamhet, skröt Meloni. Men trots uppspeltheten är den inte riktigt så brutal som hon förmodligen önskade sig. Deklarationen slår till exempel fast att artikel tre i Europakonventionen, som förbjuder tortyr, är absolut och inte lämnar utrymme för avsteg.

Det är mildare än det inskränkta skydd mot tortyr som fanns i det uttalande som Gunnar Strömmer och justitieministrarna från 26 av Europarådets övriga medlemsländer ställde sig bakom i december.

Men där finns ändå formuleringar som väcker oro. ECHR Blog, som drivs av forskare inom fältet mänskliga rättigheter på universitet i Nederländerna och Belgien, har gjort den hittills fylligaste analysen jag sett. Särskilt ett påstående i deklarationen om att Europakonventionen strävar efter balans mellan samhällets allmänna intressen och kraven på skydd för individens grundläggande rättigheter får dem att göra allvarliga invändningar. ”Allmänna intressen nämns före grundläggande rättigheter, medan konventionens syfte är just att skydda dessa rättigheter, inte det allmänna intresset.”

Uppseendeväckande ointresse

Andra snabba reaktioner är mer direkta: En attack på konventionen och ett försök att pressa en oberoende domstol att försvaga rättsliga principer, skriver organisationens Picum i ett uttalande.

Och på X slår Amnestys gren i Storbritannien fast att deklarationen visar att politiker är beredda att attackera grundläggande mänskliga rättigheter när deras popularitet hotas av högerpopulister.

Det uppseendeväckande med Chisinau-deklarationen illustreras också av att världsmedier som Washington Post, The Guardian, Frankfurter Allgemeine Zeitungoch Le Monde rapporterat om den. Att samtidigt följa svenska nyheter ger därför en känsla av parallell verklighet. Sedan förra våren har de nästan helt konsekvent undvikit att rapportera om processen som pågått, och de senaste dagarna har följt samma mönster. De enda undantagen är artiklar i Kvartal, Bulletin och Epoch Times.

Det är obehagligt att inga andra redaktioner tycker att Europas förhållande till flyktingars mänskliga rättigheter är något att ägna sig åt.

Thord Eriksson, journalist

Inlägget Flyktingars rättigheter står på spel dök först upp på Dagens Arena.

För två år sedan omkom fem byggnadsarbetare i en hissolycka. Sedan dess har många fler mist livet, förra året dog över femtio personer på jobbet. Vi behöver skärpa reglerna och förbjuda de långa kedjorna av underentreprenörer, skriver Hanna Gedin (V).

Den tragiska hissolyckan i Sundbyberg 2023, där fem byggnadsarbetare dog, borde ha blivit en väckarklocka. Det är en av de värsta arbetsplatsolyckorna i modern tid Tre dagar efter olyckan var det fortfarande oklart vilka tre av männen var och vem som var deras arbetsgivare. Det säger mycket om hur svåröverblickbara ansvarskedjorna har blivit i byggbranschen.

På arbetsplatsen i Sundbyberg var hela 119 underentreprenörer inblandade. När så många aktörer är inblandade suddas ansvaret ut och säkerheten blir lidande. Nyligen inleddes rättegången där tre ställs inför rätta.

Ingen människa går till jobbet med tanken att aldrig komma hem igen. Ändå är det verkligheten för alltför många. Bara i år har elva personer i Sverige dött i arbetsplatsolyckor och ännu är bara våren kommen. Under de senaste tio åren har över 400 arbetare omkommit på jobbet. Bakom varje dödsfall finns en familj som förlorat en anhörig, kollegor som lämnas i chock och arbetsplatser som aldrig mer blir sig lika.

Fel att minska krav på företag

Trots detta behandlas dödsolyckor i arbetslivet ofta som isolerade händelser. Det är en bekväm undanflykt för den som sitter på verktygen men inte vill göra någonting åt problemet. Både den svenska regeringen och EU-kommissionen pratar allt oftare om behovet av att minska regelbördan för företag. Krav på säkerhet och tydligt arbetsmiljöansvar beskrivs inte sällan som administrativt krångel, som ett hinder för tillväxt och konkurrenskraft.

Men över 400 dödsfall på tio år är inte isolerade händelser. Det är knappast för många regler som orsakar dödsolyckorna på jobbet, det är för få regler med för dålig efterlevnad.

För att stoppa döden på jobbet krävs en tydlig kursändring där arbetarnas trygghet trumfar jakten på snabb vinst. En av de viktigaste åtgärderna som Vänsterpartiet driver är att begränsa de långa kedjorna av underentreprenörer. Vi anser även att bemanningsföretag bör förbjudas från att utstationera arbetskraft i byggsektorn, eftersom otrygga anställningar ofta hindrar arbetstagare från att slå larm om brister.

Därutöver krävs skärpta kontroller av företag som verkar över landgränserna, så att oseriösa aktörer inte kan bete sig illa i ett EU-land och sedan flytta verksamheten vidare till ett annat land när man blir påkommen. Det ska också vara självklart att myndigheter, kommuner och regioner tillåts kräva kollektivavtal i offentliga upphandlingar. Inga skattepengar ska finansiera dåliga villkor och en otrygg arbetsmiljö.

Låt nollvisionen i trafiken vara förebild

Vi har sett förut att politiska beslut kan rädda liv. I slutet av 90-talet bestämde riksdagen att varje person som dör i trafiken är en person för mycket. En nollvision infördes, hastigheter sänktes, vägar byggdes om och regelverk skärptes. Att kapa några minuter av restiden – på näringslivsspråk ”effektivisera tiden i bilen” – bedömdes vara underställt människors liv och hälsa. 27 år senare har antalet döda i trafiken minskat från 500 till 149. Politik gör skillnad. Regler räddar liv.

Samma beslutsamhet saknas när det gäller arbetslivet. Det räcker inte att säga att ingen ska dö på jobbet, det krävs konkreta åtgärder för att se till att det blir verklighet. I grunden handlar det om vilken arbetsmarknad vi vill ha. Ska företag konkurrera genom lägre kostnader till varje pris eller genom bättre villkor, högre kvalitet och tryggare arbetsplatser?

Vi vet att en förändring är möjlig. Vi har redan gjort det i trafiken och vi kan göra det igen i arbetslivet. Men då krävs det politiskt mod att sätta människors liv före företagens ekonomiska intressen.

Hanna Gedin (V), ledamot i Europaparlamentet

Inlägget Låt hissolyckan i Sundbyberg bli en väckarklocka dök först upp på Dagens Arena.

Antalet personer som smittats av hantaviruset  riskerar att stiga efter utbrottet på lyxkryssningen Hondius. Hittills har ett tiotal personer som var ombord på båten smittats och tre har dött. Hur farligt är viruset och hur stor är risken för en ny pandemi? Vi frågade Ali Mirazimi, professor i klinisk virologi vid Karolinska institutet.

Hur farligt är hantaviruset?  

Det finns flera olika varianter av hantavirus. De varianter som finns i Sverige och övriga Europa är betydligt mindre farliga än de som finns i Amerika (mest Sydamerika, men infektionen har även förekommit i USA för länge sedan). I Sverige orsakar hantavirus främst sorkfeber, som oftast leder till en relativt mild sjukdom. Vissa patienter kan dock drabbas av tillfälligt nedsatt njurfunktion och ibland behövs sjukhusvård. Dödligheten är låg. De hantavirus (andesvirus) som förekommer i Amerika kan däremot orsaka ett betydligt allvarligare sjukdomsförlopp med svår påverkan på lungfunktionen och har rapporterats ha en dödlighet på upp till 40 procent.

Hur ser du på risken att viruset sprids till Sverige? 

 Sannolikheten att just detta hantavirus (som spred sig i färjan) , andesvirus, skulle spridas i Sverige är mycket låg. Som jag nämnt tidigare så förekommer hantavirus (en mycket mildare variant )i Sverige sedan lång tid tillbaka. Men, man behöver inte  vara orolig för att just den farliga varianten av hantavirus ska ta sig till Sverige.

Det har nu gått över 6 år sedan covid bröt ur. Hur stor är risken för en ny pandemi? 

Riskerna för en pandemi är lika stora som tidigare, men att just den här händelsen i färjan ska  orsaka det är mycket osannolikt.

Jon Andersson

Inlägget Hur stor är risken för en ny pandemi? dök först upp på Dagens Arena.