Tornevall Networks

Genom sitt bolag har vd:n och fyrabarnspappan Ola Lowden jobbat för att få fler män att ta ut föräldraledighet. Men när fjärde barnet kom kunde han inte längre leva upp till sina egna ideal. En ny rapport från Allbright visar att han inte är ensam. Var fjärde manlig vd tar knappt ut någon föräldraledighet alls. – Det är på många sätt en sorg, säger Ola Lowden till Dagens ETC.

Apotekarparet Zaib Ansari och Rahat Shakeel kom till Sverige med sin ettåriga dotter för att fly de patriarkala strukturerna i hemlandet Pakistan. Om några veckor tvingas de lämna Sverige – på grund av en administrativ detalj i arbetsgivarens interna rekryteringssystem. –Vi vill att vår dotter ska växa upp som en fri kvinna. Inte i ett patriarkalt samhälle där hennes rättigheter kränks, säger Rahat Shakeel.

I vanliga fall hade jag inte brytt mig om att en turkisk talman besöker Sverige men just Kurtulmuş är mer än en pliktskyldig talman. Han är nämligen en av de fyra makthavare som styr Turkiet med järnhand och kan också stoppa den juridiska häxjakten på journalisten Joakim Medin.

Låt mig förklara. Turkiet styrs av den yttrandefrihetsfientlige Recep Tayyip Erdogan som kontrollerar den lagstiftande, dömande och verkställande makten. Men Erdogan styr landet med hjälp av tre vapendragare som han också lyssnar till: utrikesministern Hakan Fidan, säkerhetschefen Ibrahim Kalın och just det, talmannen i det turkiska parlamentet, Numan Kurtulmuş.

Skulle den turkiske talmannen föreslå att det turkiska åtalet mot Medin läggs ned kommer det att bli så.

Därför bör Andreas Norlén, som ska umgås i många timmar med den turkiske talmannen, inleda sitt möte med sin kollega med dessa meningar: ”Journalistik är inget brott. Turkiet måste lägga ned det fabricerade åtalet ‘medlemskap i en väpnad terrororganisation och spridning av terrorpropaganda’ mot den svenske journalisten Joakim Medin. Åtalet är baserat på Medins hederliga journalistik, författarskap och inlägg på sociala medier.”

Visst är det glädjande att Sveriges justitiedepartement inte tillät Turkiet att förhöra Joakim Medin i en svensk domstol. Visst är det härligt att Medin är hemma i Stockholm med sin fru och dotter. Men en turkisk rättsprocess som ständigt skjuts upp hindrar Medin ifrån att arbeta utanför EU då han kan gripas när som helst efter en turkisk Interpol-efterlysning.

I och med att turkisk domstol vägrar honom en dom kan inte Medin överklaga till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter där han med all säkerhet frias.

Det går som bekant inte att ägna sig åt utrikesjournalistik om man inte kan resa till händelsernas centrum. Med andra ord har Turkiet just nu faktiskt begränsat svensk journalistik och exporterat sin press- och yttrande(o)frihet till vårt land.

Turkiets hantering av Medin är minst sagt makaber på minst två sätt: Medin har inreseförbud till Turkiet, men landet fortsätter att åtala honom. Det är inte säkert att Medin ens skulle tillåtas komma in i Turkiet för att avtjäna sitt eventuella fängelsestraff vid en fällande dom!

Den andra makabra detaljen är att Medin-åtalet bygger på hans påstådda koppling till Kurdistans arbetarparti (PKK) som löst upp sig självt efter nästan 50 år och vars ledare Abdullah Öcalan Ankara-regimen för dialog med. Det turkiska rättsväsendet förföljer alltså en svensk journalist för medlemskap i en organisation som inte längre existerar.

Åtalet mot Medin bör därför läggas ned omedelbart. Om det turkiska åtalet mot Medin och svensk journalistik tillåts fortsätta i flera år kommer självcensuren att breda ut sig på våra redaktioner.

Andreas Norlén: Stå upp för svensk journalistik och svik inte Joakim Medin när du sitter med din turkiska kollega i Sveriges riksdag.

Utmärkelsen Årets arbetsplatsbibliotek går i år till ett biblitotek för hemtjänstanställda i Västerhaninge. Kvinnan bakom biblioteket är undersköterskan Cecilia Bechem.

– Det har inte varit lätt att få till ett bibliotek. Vi är många vårdbiträden och det är inte en arbetsplats där läsning alltid prioriteras. Men jag har jobbat med den här idén i tre år. En stor del av personalen har utländsk bakgrund, och biblioteket har blivit ett sätt att stärka språket och skapa nya möjligheter, berättar hon för ABF, som tillsammans med Föreningen Arbetarskrivare samt fackförbunden Kommunal och Transport delar ut priset. 

Trots en pressad arbetssituation har engagemanget spridit sig bland Cecilias arbetskamrater, berättar hon.

– I hemtjänsten har vi egentligen ingen tid, men jag ser att jag har fått med mig alla. Jag är nog lite galen när det gäller kunskap på arbetsplatsen.

Priset på 10 000 kronor kommer att gå till att vidareutveckla biblioteket, köpa in fler böcker och boka författarbesök.  

Priset för bästa arbetsplatsbibliotek har delats ut årligen sedan 2014. Bland tidigare pristagare finns biblioteket på Ellos lager i Borås, smältverket Kubal i Sundsvall,Transports avdelning 12 i Malmö, äldreomsorgen i Nässjö och häktet i Örebro.

Sedan 2024 har Israel, med stöd av USA och andra allierade, genomfört ett illegalt ockupationskrig mot Libanon, med etnisk rensning och terrorattentat mot civila. Samtidigt blockerar de all diplomati.

Media har spelat sin roll väl, med apologetik för västerländsk-israelisk terror. Ett litet urval:

Terrorkriget började sommaren 2024, då Israel dödade och skadade tusentals civila, och inkluderade exempelvis terrorattentatet med personsökare. Det beskrevs av FN som ”brott mot mänskligheten” och av ex-CIA-chefen Leon Panetta som “en form av terrorism”.

Svenska terrorromantiker, som Magnus Ranstorp, hyllade denna ”imponerande” operation. Även lönnmorden mot Hassan Nasrallah och Hamas ledarskikt betraktades av DN som ”påfallande proportionerliga” svar på Hizbollahs och Hamas attacker.

”Israel har rätt att betrakta Nasrallah och alla politiska ledare i den rörelsen som legitima militära mål”, menade folkrättsexperten Ove Bring). Expressens Patrik Kronqvist beskrev lönnmorden som ”en seger för världen”.

Enligt samma logik har Hizbollah och Hamas rätt att fälla bomber i västerländska huvudstäder och att betrakta alla politiska ledare i västvärlden som legitima militära mål.

Israel har avböjt flera diplomatiska inviter som Hizbollah, Frankrike och USA accepterat. Till slut ingick Tel Aviv i ett ”vapenstillestånd” av västerländskt slag, som i Gaza och Iran: sänk Hizbollahs gard, lura dem till att tro att vi kommer följa avtalet, så att vi omedelbart kan expandera ockupationen och attackerna utan motstånd.

”De kommer säkerligen inte avväpna sig utan en fight”, varnade Ranstorp, men man måste ”luckra upp motståndet”. Ingen tvekan om att Ranstorps gelikar i nazipressen lät likadant när tyskarna ”luckrade upp motståndet” i Frankrike.

USA, EU och allierade kräver sedan i somras att Hizbollah, Libanons enda försvar mot attack, avväpnar sig. De har sadistiskt blockerat bistånd från att nå Libanon tills de kapitulerar.

Även vänstertidningen Dagens ETC:s Somar Al Naher har förklarat att “Hizbollah måste lämna ifrån sina vapen. Det finns ingen annan väg” och att ”Libanon är fast mellan Israels bomber och Hizbollahs vapen”.

Valfri Moskvatidning kan säkert skriva så om Ukraina, som ”är fast mellan Putins bomber och CIA:s nazister” – men att jämföra deras argument med hennes vore kränkande mot dem, av uppenbara skäl.

Israel bombar och beskjuter ständigt FN-trupper, inklusive med pansarvagnar och drönare. De använder vit fosfor mot libanesiskt land och FN-styrkor, och kemisk krigföring för att avskoga södra Libanon.

Attackerna mot civila har dokumenterats i förskräckande brutal detalj, men är av minimalt intresse i det västerländska propagandasystemet. De enda undantagen är rapporter om attacker mot civila där man blint citerar angriparen:

”Israelisk militär hävdade att målet” var legitimt. ”Enligt Israel riktas attackerna mot misstänkta Hizbollahmål”. ”Israel anklagar Hizbollah för att använda civil infrastruktur och attackerar ”‘terrorinfrastruktur’ i huvudstaden Beirut”.

Detta, och mängder med identisk terrorapologetik, trycks som ”nyheter”, utan att någon höjer ett ögonbryn. Det avslöjar en hel del om vår kultur och vilka vi är. Men få skulle bry sig om slutsatserna.

Den israeliska militärens ”avsiktliga förstörelse av land”, som Amnesty beskriver det som, har resulterat i ”total förintelse” av hela städer. En libanesisk statlig studie påpekade att ”skalan av förintelsen”, och dess påverkan på ekosystemen, är så enorm att det måste betraktas som ”ekocid”.

Enligt studien krävs internationellt stöd givet ”omfattningen av förstörelsen och kostnaderna den innebär”. Det är ett förslag som är otänkbart i ett samhälle så fegt och hängivet terrorism som vårt.

Allt detta har intensifierats sedan mars i år. Med dagliga massakrer mot civila och etnisk rensning av södra Libanon.

Israel bombar ständigt ambulanser, kliniker och sjukhus. Fullt naturligt, då Israel använder samma metoder ”som i Gaza” som Israels försvarsminister Israel Katz sagt. ”Vi opererar precis som vi gjort i Gaza”, uttryckte israeliska ämbetsmän det.

Ungefär en fjärdedel av befolkningen i Libanon lider nu av akut hunger enligt World Food Programme. Fler än 3000 har mördats av Israel sedan i mars.

”Israel har rätt att attackera i självförsvar”, påpekar folkrättsexperten Ove Bring. Detta är en helt central trosartikel bland intellektuella. Ockupanterna har rätt till självförsvar. Däremot har ingen som utstår västerländsk aggression rätt till självförsvar, och absolut ingen rätt att få militär hjälp av andra.

Kritiken är, som alltid, taktisk. Vårens anfall mot Hizbollah var ”en svår politisk blunder från Netanyahus sida. […] Det går också trögt för de markstyrkor som skickats in i Libanon”, för att citera DN:s Nathan Shachar.

Väst begår eller stödjer aldrig brott av det slag vi anklagar fiender för – om så sker är det bara en ”blunder”. Västerländska medier tjänar effektivt statens propagandasystem och exkluderar systematiskt all rationell diskussion och fakta som avslöjar de brott vi i väst ansvarar för.

På bara några år har de gamla borgerliga partierna börjat låta som Sverigedemokraterna med giftigt populistiska utfall mot medierna. Det finns ett syfte. Det borde också finnas ett svar.

Iran har beslutat att helt blockera Hormuzsundet och stoppa all kommunikation med USA, rapporterar statliga iranska Tasnim.

Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om nya regler för att stoppa de så kallade tonårsutvisningarna. Oppositionen välkomnar förslaget, men är kritiska till hur reglerna utformats. – Det är fortfarande silvertejp på ett hus som man själv har varit med och raserat, säger Niels Paarup-Petersen (C).

Socialdemokraterna lovar stöd till 10 000 nya bostäder på högskoleorter och platser där nya industrier etableras. Det ska ge fler unga chans att hoppa på utbildningar och klara hyran.

– Regeringen har varit skrattretande dålig på att ta ungas problem med bostäder på allvar, hävdar Elfva Barrio, ordförande för S-studenter.

Enligt partiets ekonomiskpolitiske talesperson Mikael Damberg är en poäng också att få fart på det låga bostadsbyggandet. Ett krav för stödet S tänker sig är att hyrorna hålls på rimlig nivå.

– Man får bara stöd om man bygger till pressade hyror, säger Damberg och hävdar att erfarenheterna av tidigare stöd är att det fungerar.

Liknande stöd ska även kunna beviljas för bostäder på orter där nya industrier etableras, för att svara mot ett ökat bostadsbehov som kommunen inte kan klara ensam.

I en stor artikel i helgen rapporterade Aftonbladets Sportbladet om ett djupt missnöje hos medarbetare på SVT Sport. Enligt granskningen är SVT:s långkörare Sportnytt i sin hittills största kris, och missnöjet så stort att 22 anställda på SVT Sport i vintras skrev ett protestbrev till sina chefer där de slog larm om brister i arbetsmiljön och en orimlig belastning.

Anställda som pratat med Sportbladet anonymt uttrycker oro och missnöje över den nya strategin för sporten. Den innebär enligt interna dokument som Sportbladet tagit del av fokus på fotboll, ishockey, längdskidor, skidskytte och friidrott, på bekostnad av bredden, och har fått till följd ett minskat fokus på jämställdhet där bara två (längdskidor och skidskytte) av de tio mest visade sporterna 2025 nådde upp till målet om 50 procent kvinnor. Anställda uttrycker också missnöje över att Sportnytt dräneras på resurser, medan digitala, korta publiceringar prioriteras.

AnnaMaria Fredholm är journalistklubbens sektionsordförande på SVT Sport. Hon bekräftar att det finns arbetsmiljöproblem på sporten, framför allt på broadcast.

– Tempot på Sportnytt har blivit tuffare de senaste fem åren. Personalen känner sig jagad av förändringarna som genomförs, och upplever att deras kompetens inte tas tillvara. Många delar inte den vision som SVT är på väg mot, förflyttningen mot digitalt, säger hon.

– Vissa tycker inte heller att arbetsklimatet är som det ska. Man upplever en tystnadskultur, att man inte kan prata med vissa chefer.

Upplever klubben att cheferna tar det på allvar?

– Ja, de tar det på allvar nu. Men det är en ledningsgrupp med tappat förtroende hos många medarbetare – annars skriver man inte ett sådant här brev eller går till Aftonbladet. Det är en förtroendekris och cheferna har ett arbete att göra.

Det nu liggande sparpaketet förvärrar redan existerande oro och missnöje, enligt AnnaMaria Fredholm.

– Det lilla vi fått veta om de pågående nedskärningarna är att Sportnytt ska förkortas. Det gör medarbetare rädda. Ovissheten kring hur många tjänster som ska försvinna från SVT Sport bidrar till stor oro.

Max Bursell, sportchef på SVT, svarar på Journalistens frågor per mejl.

Vad har du att säga om kritiken om att anställda på broadcast upplever en tystnadskultur och att deras kompetens inte tas tillvara, enligt journalistklubben?

– Vi är inne i en stegvis förflyttning från traditionell linjär TV till en digital medievärld. Det innebär att vi inte satsar lika mycket tid och resurser på vissa typer av innehåll som vi har gjort tidigare, så på det sättet stämmer det att vissa kompetenser inte används i samma utsträckning som tidigare. Tystnadskultur ska vi absolut inte ha på den här redaktionen. Alla kommer inte alltid få som de vill och vi kommer inte alltid vara överens, men vi ska alltid kunna diskutera saker. Som journalistklubben också beskriver det: en del av detta handlar om att det finns medarbetare som inte delar SVT:s vision och inte tror på den digitala förflyttningen. Och de sakerna kommer ju inte förändras, svarar Max Bursell.

Och kritiken om ett högt arbetstempo?

– Det har kommit vittnesmål om ett upptrissat tempo framför allt kring Sportnytt på kvällarna, där resurserna har krympt till förmån för våra digitala sportnyheter. Vi har vidtagit vissa åtgärder för att lätta på arbetsbördan kvällstid. Det handlar också om att de som jobbar med Sportnyttkvällarna behöver anpassa produktionen efter de resurser som finns.

Enligt journalistklubben finns en förtroendekris för ledningen hos vissa anställda. Vidtar ni några åtgärder?

– Alla som jobbar här förtjänar att bli sedda och lyssnade på, och få feedback på sitt arbete. Det ska vi säkerställa och det kommer alla chefer med personalansvar att jobba med i sina grupper.

Bara två av de tio mest visade sporterna nådde upp till målet om 50 procent kvinnor under 2025. Har du någon kommentar till det?

– Jag vet inte exakt var de siffrorna som Sportbladet hänvisar till kommer ifrån men som jag förstod det handlar det om antal inslag i Sportnytt, alltså bara en liten del av vårt utbud. Vi vill ha ett jämställt sportutbud, och då menar jag att man ska se till hela utbudet. Under de senaste åren har vi till exempel gjort en jättesatsning på fotboll på damsidan, där Sverige håller världsklass. Vi har alla landskamper och mästerskap med landslaget, man kan dessutom se de svenska landslagsstjärnorna i sina klubblag både i Damallsvenskan och engelska WSL-ligan.