Tornevall Networks

Sure, numbers don't lie. But statisticians can present data in ways to fit chosen narratives.

USA begår oräkneliga övergrepp både mot andra länder och i det egna landet. Nu krävs att Sveriges regering fördömer folkrättsbrott – vem som än begår dem, skriver Pär Salander.

Borgerligheten har aldrig lyft ett finger mot USA:s övergrepp på folkrätten. Detta trots att vi via forskning vet att det är USA, och inte Ryssland (trots kriget i Ukraina) som har ett otvetydigt världsrekord i att intervenera politiskt och militärt i andra länder, odemokratiska som demokratiska. Så har det varit redan före Vietnamkrigets dagar. I stället har man hänvisat till USA som ”världens ledande demokrati” i kontrast till autokratier som Ryssland och Kina. Viftandet med demokrati-flaggan har fått skymma USA:s maktambitioner i världen.

USA har nu under Trumps ledning återkommit till sina anspråk på Grönland men också på Kuba. Han har torpederat venezuelanska och argentinska båtar och bombat i Caracas för att kidnappa president Maduro. USA är vidare garanten för att Israel kan fortsätta med den etniska rensning och det folkmord i Gaza som påtalats av flertalet internationella hjälporganisationer och FN:s internationella domstol.

Ja-sägare kring Trump

Trump hotar nu med att bomba Iran ”tillbaka till stenåldern” och att ”utrota en civilisation”. USA:s och Israels bombningar mot Iran har satt Mellanöstern i brand. Vidare agerar Trump aktivt inrikespolitiskt för att tysta kritisk journalistik, juridiska instanser och universitet som inte går i hans ledband. Han söker styra Högsta domstolens arbete, utfärdar sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen. Samtidigt benådar han sina beundrare som stormade Kapitolium för att få valförlusten 2020 underkänd.

Kort och gott: utrikespolitiskt ropar USA:s president högt om USA:s rätt till dominans och inrikespolitiskt om att alla är skyldiga att nicka instämmande till hans agenda. Om inte hotar makten med repressalier varför ja-sägandet sprider sig. Fler och fler bedömare påtalar att USA håller på att lämna demokratins väg för att utvecklas till en autokrati som styrs av Trump och en liten krets ja-sägare kring honom. Andra talar till och med om att fascismen håller på att få ännu ett ansikte. NATO:s Marc Rutte däremot smickrar ”Daddy”, men de flesta ledare i Väst begränsar sig till tystnad.

Sverige tysta

Att vifta med ”världens ledande demokrati”-flaggan för att kamouflera USAs övergrepp i världen är nu mindre trovärdigt än någonsin. Tidöpartierna inställer sig i stället i tystnadens kör. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard mumlar allmänt om ”vikten av att följa folkrätten” och nu senast om kriget i Mellanöstern att hon ’känner för de drabbades anhöriga’. Svårt att säga emot, men inte ett ord om ansvarsfrågan: att det är USA/Israel som satt Mellanöstern i brand.

Det enda rimliga, om nu orden ’demokrati’ och ’folkrätt’ betyder något, vore att Tidöpartierna tog blad från mun och höjde rösten som man gör mot andra autokratier och, i konsekvensens namn, omedelbart säga upp DCA-avtalet med USA. Kristersson borde därför ropa: ”Ingen autokrati på våra marker!”. Dessutom borde Malmer Stenergard se till att Sverige avbryter sitt försvarsindustriella samarbete med det bombande och folkmordsanklagade Israel.

Den etiska-moraliska kompassen finns inte. Kompassen styrs i stället av vem som bombar och bryter mot folkrätten och inte av folkrättsbrotten i sig.

Pär Salander, professor emeritus i socialt arbete, och politisk debattör

Inlägget Regeringen selektiv i att fördöma folkrättsbrott dök först upp på Dagens Arena.

Det verkliga hotet från AI är inte massarbetslöshet, utan att också tjänstemannaklassen gradvis förlorar upplevelsen av att vara behövd.

Regeringens nya AI-strategi betonar konkurrenskraft, innovation och samhällsnytta. Det är begripligt – men för smalt. Den avgörande frågan är inte bara vad AI gör med Sveriges produktivitet, utan vad den gör med människors upplevelse av att vara behövda. Det största hotet är inte att maskinen tar ditt jobb. Det är att den tar det du trodde var ditt.

Vi befinner oss i ett historiskt skifte där mänsklig kompetens inte längre självklart är ekonomins motor. I stället riskerar den att reduceras till en säkerhetsfunktion. Vi bygger ett samhälle där du fortfarande får din lön, men där kärnan i ditt arbete utförs någon annanstans.

Tog över muskelkraften

Om AI blir för hjärnan vad elektrifieringen blev för kroppen i slutet av 1800-talet, står vi inför ett systemskifte. Elektrifieringen ökade produktiviteten dramatiskt, men flyttade också makt till dem som ägde infrastrukturen. AI gör nu något liknande med det kognitiva arbetet.

Skillnaden är vad som ersätts.

Industrimaskinerna tog över muskelkraften. AI tar över delar av det kvalificerade tankearbetet. En jurist med AI-stöd kan göra sådant som tidigare krävde flera biträdande jurister. En kommunikatör kan producera innehåll i en takt som tidigare förutsatte ett team. En chef kan få analyser som tidigare låg hos externa rådgivare.

Det är frestande att kalla detta effektivisering. Och visst: produktiviteten stiger. Men när arbetets kärna flyttas till systemen, flyttas också värdeskapandet – och därmed makten över vem som får del av värdet.

En ny hierarki växer fram mellan dem som orkestrerar modellerna och dem som reduceras till att granska och korrigera deras svar. Konsekvensen är inte i första hand massarbetslöshet utan psykologisk marginalisering.

Den svenska samhällsmodellen vilar på en bred tjänstemannaklass som upplever sig kompetent, behövd och relativt trygg. När centrala delar av yrkesrollen gradvis tas över av AI riskerar denna självbild att brytas ned. Man är inte arbetslös i statistiken, men man är inte längre nödvändig i sin expertis.

Ett farligt tillstånd

Det syns redan i arbetsmarknadens nedre trappsteg, där vägen till det första kvalificerade jobbet blir längre. Men den större frågan är vad som händer när också de som redan är inne gradvis slutar uppleva sig som behövda.

Historien visar att detta är ett farligt tillstånd. När stora grupper förlorar sin upplevda betydelse söker de nya förklaringar, nya identiteter och i förlängningen nya fiender.

Därför är detta ytterst en demokratifråga.

Industrialiseringen gav upphov till arbetarrörelsen och välfärdsstaten därför att maktförskjutningen blev politiskt ohållbar. Om AI skapar en utbredd känsla av att vara använd men ersättlig riskerar vi inte bara ökade klyftor, utan en djupare legitimitetskris. Ett samhälle där många känner sig överflödiga blir inte stabilt, hur höga BNP-siffrorna än är.

Samtidigt finns en möjlighet. Om AI frigör tid från rutinmässigt tankearbete kan mer energi läggas på relationer, omdöme, kreativitet och gemenskap. Men det sker inte automatiskt. Det förutsätter en medveten systemdesign.

Vad krävs då?

Ägandet spelar roll

För det första: vi måste tala om ägandet av produktiviteten. När AI flyttar värdeskapande från arbete till system flyttas också makten till dem som äger infrastrukturen. Om vinsterna från AI-driven effektivisering koncentreras till kapital och globala plattformar, medan arbetsinkomster blir mer osäkra, slits samhällskontraktet isär. Nya former för beskattning kommer att behövas, där mindre av skattebasen vilar på arbete och mer på kapital, vinster och automatiserat värdeskapande.

Men skattefrågan räcker inte. De modeller som i allt högre grad tolkar världen åt oss ägs av ett fåtal globala aktörer. Det är ingen teknisk detalj, utan en fråga om vem som kontrollerar den infrastruktur som formar beslut, språk och verklighetsförståelse. Vi kan inte nöja oss med en diskussion om hur AI används. Vi måste också minska det offentliga beroendet av några få plattformar, ställa hårdare krav på insyn och säkerställa att samhällskritiska verksamheter kan agera självständigt.

För det andra: utbildningssystemet måste i högre grad utbilda för omdöme, inte bara för yrkesidentitet. En juriststudent måste behärska rättspraxis djupare än någonsin – inte för att reproducera information, utan för att kunna avgöra när systemet har fel och överpröva det. En läkarstudent behöver inte bara diagnostisera, utan förstå när maskinen har fel och varför det är hennes ansvar att agera. Auktoritet utan ansvar är farligt. Ansvar utan auktoritet är ohållbart.

För det tredje: meningsfullhet är inte ett lyxproblem. Industrialiseringen skapade inte bara en arbetarrörelse därför att människor utnyttjades, utan därför att de förlorade kontrollen över sitt arbete. Det vi riskerar nu är en liknande dynamik, men utan ett tydligt mål för missnöjet. Frustrationen finns. Riktningen saknas.

Inte en trivselfråga

Den avgörande prövningen för Sverige är inte om vi är ledande inom AI. Det är om vi förmår bygga ett samhälle där människor fortfarande upplever sig som behövda, ansvariga och delaktiga. Inte som en trivselfråga, utan som en demokratisk nödvändighet.

Om vi misslyckas kommer det inte först att synas i tillväxttalen. Det kommer att märkas när misstron fördjupas och får en ny social bas: när också den breda tjänstemannaklass som länge uppfattat sig som kompetent och samhällsbärande börjar förlora känslan av att vara behövd.

Johan Lindahl

Inlägget Använd men ersättlig dök först upp på Dagens Arena.

A screenshot that has circulated online for years shows the purported quote under a picture of Donald Trump and his mother, Mary Anne MacLeod Trump.

Dagens Arena har frågat Per Molander, samhällsdebattör och tidigare generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen, om de växande klyftorna i Sverige. Han är aktuell med boken Politik för ett mänskligt samhälle.

Har ojämlikheten i Sverige ökat?

– Det är odiskutabelt att ojämlikheten har blivit större. Tittar man över tid ser man att klyftorna i Sverige har vuxit, oavsett om man mäter inkomster eller förmögenheter. Men det handlar inte bara om pengar. Vi ser också större skillnader i till exempel utbildning och hälsa. I vissa städer i Sverige kan medellivslängden minska fem-sex år om man går från ett bostadsområde till ett annat.

Vad är det som egentligen ligger bakom de växande klyftorna?

– I stor utsträckning handlar det om politiska beslut. Under de senaste decennierna har skattesystem, transfereringar och andra institutioner i Sverige förändrats på ett sätt som har ökat klyftorna. Samtidigt finns det också en underliggande mekanism som gör att ojämlikhet tenderar att förstärka sig själv över tid – de som har mer resurser i början får också bättre möjligheter att dra ifrån ytterligare.

Spelar det någon roll att klyftorna växer om alla ändå får det bättre?

– Det spelar stor roll. Även om levnadsstandarden blivit bättre i genomsnitt, så påverkar stora klyftor hur människor upplever samhället. Vi jämför oss med varandra, och om skillnaderna blir för stora urholkas tilliten och legitimiteten till samhället. I förlängningen innebär detta också en politisk risk. Om resurser koncentreras till en liten grupp kan de med ekonomisk makt bli en till politisk makt – vilket hotar demokratin. Det är denna trend vi ser just nu i USA.

Julia Qiu

Inlägget Varför ökar ojämlikheten i Sverige? dök först upp på Dagens Arena.

Given uncertainty around the Iran war, we thought it might be a good idea to refresh everyone's memory on the military draft.

Our own screenshot from 2020 shows sparse mapping data in Lebanon, predating Israel's 2026 bombing. Users have flagged the lack of coverage for years.

Drygt 4 000 kronor i plånboken varje månad. Så mycket går Nooshi Dadgostar och andra heltidspolitiker i Vänsterpartiet miste om, efter att V-kongressen röstade emot partistyrelsens förslag om att höja brytpunkten för partiskatten, från 45 till 50 procent. – Våra företrädare ska inte leva under andra förutsättningar än våra väljare gör, säger Henric Börefelt Axell, ombud från Storstockholm.

Som barn fick hennes familj henne att drömma om ett liv med falukorv och makaroner. I dag har hon börjat omvärdera borgerlighetens familjetraditioner. Marcus Bornlid Lesseur har träffat dubbelaktuella skådespelerskan Tuva Novotny och pratat om familjen, känslan av att fucka upp och att svensk politik gör henne sömnlös. – Allt är bara en enda brun mittfåra.

Jag hävdar, även om det inte ursprungligt är mina ord, att sanningen förr var krigets första och största offer. Dessa ord skapades för många år sedan och har kanske mist en del av sin aktualitet eftersom datasnubbarna har utvecklat något som förkortas AI. Detta AI ställer allt på sin spets, där allt blir sant eller allt blir osant.