Tornevall Networks

Vice President JD Vance falsely suggested an email in the Epstein files mentioning pizza and grape soda might verify the long-debunked rumor.

”Otålighet” är ett mönster i hela Ulf Kristersson karriär.

Om några månader är det val igen. Då kommer domen över Tidöregeringen och Ulf Kristerssons moderata pastorat. Mot den bakgrunden bör vi läsa Kristersson artikel i Svenska Dagbladet ”En statsministers kanske viktigaste roll”.

Han vill förstås skriva sin egen och Tidöregeringen historia, sätta bilden och dagordningen inför valet.

Ulf Kristersson passar på att nämna några andra statsministrar som ”genom sitt engagemang har pekat ut en riktning för regeringen och därmed präglat Sveriges historiska utveckling”. Kristersson nämner särskilt liberalen Karl Staaffs ”personliga insatser för den allmänna och lika rösträtten i Sverige”.

Staaf utmålades som landsförrädare

Kristersson förbigår att hans egna föregångare i Moderaterna (tidigare Högerpartiet och Allmänna valmansförbundet) stretade emot in i det sista. I den kampen blev försvarsfrågan högerns redskap mot liberalerna och inte minst mot Karl Staaff personligen, som utmålades som landsförrädare, bland annat eftersom han motsatte sig bygget av pansarskeppet F-båten. Hans regering föll efter Gustav V:s borggårdstal i början av 1914, med högerns benägna bistånd.

Karl Staaff avled sedan redan året därpå och det blev den liberal-socialdemokratiska koalitionsregeringen som tillträdde 1917 under liberalen Nils Edén ledning, där Hjalmar Branting inledningsvis ingick. Det var den regeringen som drev igenom lika och allmän rösträtt för män och kvinnor. Den lade omedelbart fram en proposition i ärendet. Men förslaget röstades ned i första kammaren där höger hade majoritet och till vilken rösträtten var graderad efter inkomst.

Efter flera försök la högern ned sitt motstånd. En extrainkallad (urtima) riksdag fattade beslutet den 17 december 1918. Då hade rädslan för en revolution fått den maktägande eliten att tänka om.

Hur ska man beskriva Kristerssons artikel i den här delen? Är det historierevisionism eller bara ett sätt att lägga den moderata historien till rätta? Men, glömskan göder enfalden och okunskap föder stolligheter.

Vill muta in berättelsen

Däremot lyfter Ulf Kristersson särskilt fram att Tage Erlander var på semester i Italien när Wennerströmaffären (han var rysk spion) briserade. Kanske ett sätt att göra sig lite rolig över Sveriges längsta statsminister? Erlander satt i 23 år i sträck. Den välvilliga tolkningen är att Kristersson vill illustrera den i och för sig korrekta slutsatsen att statsministerns arbetsbelastning är mycket högre i dag än på Erlanders tid. EU-medlemskapet och medielandskapet kräver många arbetstimmar och resor. Dessutom befinner vi oss i en synnerligen osäker säkerhetspolitisk situation.

I det här sammanhanget vill Kristersson muta in berättelsen om vad han själv bidragit med. Inte minst lyfter hans egen baby ”Det nationella säkerrådet ”(NSR), som han i sin artikel särskilt fördjupar sig i. Fredrik Reinfeldt införde ett kansli på statsrådsberedningen för krishantering efter tsunamin. Till denna har Kristersson adderat mängder av säkerhetskunnig personal, som alltså ligger direkt under honom själv. Verksamheten är stor som ett eget departement. Den byggdes upp.

Och det gick snabbt som tusan.

Den här funktionen fanns tidigare på försvars- och utrikesdepartementet. Men har nu centraliserats till Ulf Kristersson. NSR leds av en nationell säkerhetspolitisk rådgivare. Allt detta har tillkommit, framhåller Kristerssons, ”efter internationell förebild”. Läs: USA. Den amerikanske presidenten har ju en sådan rådgivare.

Men Sverige är inte USA och vi har inte presidenter utan statsministrar.

Slut på långbänkar

Upptakten har också varit knackig. Inte minst på grund av att det var just Henrik Landerholm som utsågs till säkerhetspolitisk rådgivare. Kristersson utnämnde sin gamla nära barndomsvän. Men Landerholm visade sig hantera sekretessklassad och hemligstämplad information med stor ovarsamhet. Det fanns hos högsta hönset på NSR betydande säkerhetsbrister och risker.

Kristersson lägger till att han inrättat ”SB inrikes” för inrikespolitiska frågor på Statsrådsberedningen, för att ”undvika att något departement sänker farten på just sin del”. Syftet är att ”säkra stark framdrift i alla de reformer som den här regeringar har enats om att genomföra”. Det ska vara slut på långbänkar där den minister som ”vill minst – och därför är långsammast – bestämmer takten”.

Kristersson poängterar särskilt att regeringen har fått ner tiderna för statliga utredningar. Det är inte längre fråga om stora mastodontutredningar, utan om ”snabbare och mer målinriktade utredningar”. Regeringen har rört sig från ”vad ska göras” till ”hur det ska göras”. Vi talar här om ett mentalt politiskt systemskifte. Den svenska demokratin har byggt på utredningar och undersökningar, på överläggningar och överväganden innan beslut fattas. Nu gäller det omvända, först beslut och sedan överläggningar och överväganden. Det har lett till lagändringar och beslut trots överväldigande invändningar från de som arbetar i berörda verksamheter, jurister och lagrådet.

Snabba beslut och hög fart

Särskilt handlar det förstås om kriminal- och migrationspolitiken. Viktiga principer har övergetts. Det har ju varit bråttom. Lagändringar tillämpas i en del fall retroaktivt, vilket bryter mot etablerad juridisk praxis. Vilket inneburit att tonåringar har kunnat skiljas från sina familjer och utvisas. Men Ulf Kristersson menar att det gäller att ”orka vara otålig”.

Denna ”otålighet” är i själva verket ett mönster i hela Ulf Kristersson karriär. Det har alltid snabba beslut och hög fart. Han var en framgångsrik MUF-ordförande i början av 90-talet, som kom in med fart och fläkt och nya kampanjmetoder. Men uppenbarligen fanns ett stort internt missnöje med honom i förbundet och han avsattes och ersattes av Fredrik Reinfeldt.

Han blev senare kommunalråd i Strängnäs och beskrevs av andra borgerliga politiker som ”ideologisk, driven, hetlevrad”, Kristersson pekade redan då med hela handen. Hans liberala alliansbroder konstaterade: ”vi tyckte alla att det gick för fort. Han ville förändra saker. Man ska aldrig springa fortare än att träskorna är kvar på fötterna”.

Därför kallades han ”Turbo” och ”Helvetes fort”.

Och fort gick det, särskilt när det gällde utförsäljningar och privatiseringar. Allt detta ledde till slitningar mellan allianspartierna, och samarbetet bröt sedan sönder. Även i Moderaterna fanns länge ett stort missnöje med Kristerssons tid i Strängnäs politiska liv.

Hans viktigaste roll i svensk politik

Samma sak kan sägas om perioden som socialborgarråd i Stockholm stad. Kristersson sålde ut kommunala tillgångar långt under marknadsvärdet, något som Regeringsrätten i efterhand dömde ut. Att han själv fick hyra en attraktiv lägenhet av ett av de företag som köpte kommunala fastigheter är kanske en pikant detalj. Liksom att han flög till Kina där hustrun hade konsultuppdrag och åkte taxi, för belopp över hundra tusen, på Stockholms stads bekostnad.

Politiskt är Ulf Kristersson en gåta. Han stod en gång för ”fri invandring” och är nu för ”stängda gränser”. Han har rört sig från principiellt motstånd mot allt Sverigedemokraterna står för till att driva igenom Tidöavtalet där Jimmie Åkesson fick igenom nästan hela sin politiska önskelista. Konstanten i Ulf Kristersson är väl privatiseringar och sänkta skatter alla dagar i veckan. Samt att det ska gå snabbt, helvetes fort.

Detta är Ulf Kristerssons unika bidrag till svensk politik, hans kanske ”viktigaste roll” i svensk politik de senaste decennierna. Det har gått undan. Innan det har kapsejsat.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Kristerssons krav på snabbhet ökar riskerna dök först upp på Dagens Arena.

Skyddsrummen förfaller medan hoten rycker närmare vårt samhälle.

“Låt den som önskar fred förbereda sig för krig.”

(Igitur qui desiderat pacem, praeparet bellum)

– Publius Flavius Vegetius Renatus (Rom, 300‑400‑talet)

Det är en märklig känsla att prata om skyddsrum, krig och civilförsvar i ett land som i decennier lutat sig tillbaka mot fredens illusion. För många svenskar är tanke på kris eller väpnad konflikt något avlägset, nästan overkligt. Men världen har förändrats. I en instabil omvärld med mycket som talar för att ett storkrig är på gång att starta med många länders involvering och ökade cyberhot väcks frågan: är Sverige verkligen redo om krisen kommer?

Svaret är dessvärre mer oroande än lugnande. 

Fanns beredskapslager

Sverige hade ett av världens mest utbyggda civilförsvar under kalla kriget. Det fanns beredskapslager, organiserade krigsplaner och inte minst skyddsrum. Idag finns cirka 65 000 skyddsrum med plats för ungefär 7 miljoner människor. Det kanske låter imponerande, tills man inser att vi är över 10 miljoner invånare och att långt ifrån alla skyddsrum är i skick att användas.

Många av skyddsrummen byggdes för över 40 år sedan och har aldrig underhållits. Det är förrådsutrymmen, källare eller lokaler som hyresvärdar knappt vet är klassade som skyddsrum. 

Det finns en oroande brist på kunskap både hos medborgare och myndigheter. Vart går man om larmet går? Vad ska man ha med sig? Vem ansvarar för vad? Frågorna är många, svaren färre. 

Vi måste ta lärdom av det som pågår i dag. Det är en dödsfälla med skyddsrum under byggnader.

I Gaza är det ett mörkertal av människor som har begravts under rasmassor. Kvinnor, män och barn som inte hade en chans att klara sig.

Frågan har börjat tas på allvar. Det talas om “återuppbyggnaden av totalförsvaret”, investeringar i civilsamhällets robusthet och information till allmänheten. Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps kampanj “Om krisen eller kriget kommer” var ett viktigt första steg, men det räcker inte. Beredskap måste vara mer än en broschyr i brevlådan.

Rustas mentalt och praktiskt

Det handlar inte bara om fysiska skyddsrum. Det handlar om att människor måste rustas mentalt och praktiskt. Vet vi hur vi klarar oss om elen försvinner i flera dygn? Har vi vatten, mat och mediciner hemma? Hur kommunicerar vi när mobilnätet slås ut? Civilberedskap är inte bara en statlig angelägenhet, det är ett samhällsansvar. 

Men vi är inte där ännu. Sverige befinner sig i ett mellanläge, vi har vaknat upp men inte klivit ur sängen. Att bygga upp en fungerande beredskap kräver tid, resurser och framför allt politisk vilja. Och här har det brustit. Lång tid av nedrustning kan inte repareras med några snabba satsningar. 

Frågan är inte längre om en kris kommer, utan när.

Det kan vara ett krig, en cyberattack, en pandemi eller ett långvarigt elavbrott. När det händer är det redan för sent att börja tänka på beredskap. Vi har fortfarande tid, men den är knapp.

Trygghet aldrig självklar

Att rusta Sverige handlar inte bara om skyddsrum och statliga strategier. Det handlar om kunskap, om engagemang och om att varje individ förstår sitt ansvar.

Beredskap börjar inte med myndigheter. Den börjar med insikten att trygghet aldrig är självklar.

Därför är det välkommet att samtliga riksdagspartier nu är överens om en satsning på vårt försvar. För en prioritering av vår gemensamma trygghet är något vi alla behöver vara överens om.

Sara Benabdellah

Inlägget När krisen kommer är det för sent att förbereda sig dök först upp på Dagens Arena.

Bo Heijl är gruppledare för Sverigedemokraterna i fullmäktige i Mariestad, och ordförande i SD:s organisation i staden.

Men sedan december 2025 har Bo Heijl inte kunnat delta i fullmäktiges arbete. Den 11 december anhölls Heijl, 75, misstänkt för upprepade våldtäkter mot två kvinnor, och dagen efter häktades han och har suttit häktad sedan dess.

Bo Heijl nekar till anklagelserna.

I stämningsansökan (B 5621-25) vid tingsrätten i Skara, redovisas hur Heijl i december 2025 tvingade en gråtande kvinna i beroendeställning till honom till oralsex ”då han tryckt ned NN 1:s huvud och fått henne att suga på hans penis och en annan sexuell handling, jämförlig med samlag med målsäganden”.

I januari 2024 ska Heijl ha ”genomfört sexuella handlingar med NN 7 som inte deltog frivilligt. De sexuella handlingarna har bestått i att han berört hennes underliv samtidigt som han fotograferat det. Bo Heijl utnyttjade otillbörligt att NN 7 på grund av sömn, berusning och sin beroendeställning befann sig i en särskilt utsatt situation”.

Sammantaget har kammaråklagare Ylva Lundgren vid åklagarkammaren i Skövde, att lagföra SD-ledamoten från Mariestad för tre fall av våldtäkt, alternativt oaktsam våldtäkt, ett fall av sexuellt övergrepp och två fall av kränkande fotografering, då Heijl tagit bilder av sina ovetande offer, sovande eller i badrummet.

Polisutredningen, som nu lämnats till Skara tingsrätt, innehåller bevisning i form av larmsamtal, chattar mellan ett av offren och en annan person samt filmer och fotografier från Bo Heijls egen mobiltelefon.

I februari 2024 figurerade Bo Heijl i rikspolitiken, då han inte tyckte att det var särskilt allvarligt att Johan Abrahamsson, Moderaternas ordförande i Västra Götaland, delat sexistiska, homofoba och rasistiska texter och bilder i privata chattar med en partikollega.

– Vad han gjort påverkar inte hans arbete, det har han ju gjort privat, det är upp till Moderaterna att besluta. Vi andra kanske inte ska lägga oss i och döma, sade Heijl till SVT då.

Inför presidentvalet 2027 präglas Frankrike av en allt mer polariserad debatt om identitet, säkerhet och tillhörighet. Reaktionerna på att Bally Bagayoko valdes till borgmästare i Saint-Denis blottlade en ohämmad rasism som spreds direkt genom stora tv-kanaler. Det accepterades av stora läger. Men möttes samtidigt av en motreaktion. – När det rasistiska språkbruket släpps fritt vaknar den franska antirasismen, säger journalisten och opinionsbildaren Rokhaya Diallo.

Är Donald Trumps hot att gå ur Nato allvarligt menade och vad skulle hända om USA lämnar försvarsalliansen? Ulla Gudmundsson, diplomat, Natokännare och författare till boken “Nato: En allians i tiden” , intervjuas i senaste avsnittet av Magasinet om försvarsalliansens framtid.

Ulla Gudmundsson påpekar att Nato som organisation inte mår särskilt bra just nu. 

– Nato är i dag tämligen energilöst och saknar en tydlig färdriktning. Det beror på att Nato är helt beroende av medlemmarnas politiska vilja. Det finns väldigt lite institutioner och regelverk, som stagar upp i svåra lägen. Och när det råder så stor osäkerhet om den mest stabiliserande medlemmens engagemang, då är Nato tämligen paralyserat när det gäller färdriktning framåt. 

Spelat Trumps spel

Har USA rätt att kräva att Natoländerna hjälper dem i Irankriget som Trump nu krävt?

– Eftersom Nato är en politisk organisation så kan USA mycket väl säga till européerna att om ni vill att vi ska vara engagerade i er säkerhet så måste ni ställa upp för oss när vi har problem någonstans i världen. Trump-administrationen är inte den första amerikanska administrationen som har haft den uppfattningen. Jag tror att man ska se europeernas engagemang i Afghanistan som ett uttryck för samma sak. Man ställde upp väldigt mycket därför att USA hade blivit angripet efter 11 september och man ville visa solidaritet med USA. Allt är möjligt om det finns politisk vilja. Men Trump kan inte hävda att Nato-medlemskapet medför en skyldighet för europeerna att göra det, utan det är ett politiskt beslut.

Ulla Gudmundsson Foto: Charlotta Smeds

I centrum av den här krisen står Natos generalsekreterare Mark Rutte. Hur skulle du säga att han har hanterat situationen?

– Han har ju spelat med i Trumps spel, kallat honom för Daddy och smickrat honom och så vidare. Och det är han ju ingalunda ensam om. Det har ju även europeiska ledare gjort. Men han har också alienerat europeerna och det får en generalsekreterare för Nato inte heller göra. Att han smickrar Trump är nog inte det största problemet. Det största problemet är att han har varit rätt så hånfull mot europeerna. Han har till exempel kallat tankarna om ett europeiskt försvar för orealistiska drömmar och han har till 100 procent ställt upp bakom Trump. Det har gjort att han har fjärmat sig från det andra benet. Från det europeiska benet i Nato. Och det är ju ingen vidare diplomati. Men hans jobb är ohyggligt svårt och att han har så svårt är ju ett uttryck för att den här klyftan i alliansen gradvis har fortsatt att vidgas.

Redan skadat Nato

Kan Trump ens själv bestämma om han vill dra sig ur Nato eller behöver han kongressens godkännande? 

– Sedan 2023 så finns det en lag som innebär att Trump måste ha stöd av två tredjedelar av Senaten eller så måste Kongressen själv stifta en ny lag som tillåter att USA lämnar Nato. Det råder lite olika uppfattningar om hur effektiv den här spärren egentligen är. Han är förmodligen kapabel att trotsa kongressen. Det har han ju redan visat prov på. Och då kanske formellt besluta som president eftersom presidenten har stor makt när det gäller utrikespolitiken. Han kan också besluta att vi lämnar Nato formellt och så förbereder han sig på att ta en juridisk fight med kongressen, säger Ulla Gudmundsson.

Hon fortsätter.

– Sen har han ju redan skadat Nato oerhört mycket genom att skapa den här osäkerheten. Eftersom alliansen bygger på politisk vilja och på tillit. Kan man lita på att alla medlemmar kommer en angripen medlem till hjälp i ett skarpt läge? Det vet man ju inte längre om det gäller beträffande USA efter allt Trump har sagt. Han kan också göra väldigt mycket praktiskt. Han kan dra ner den amerikanska närvaron i Nato-högkvarteret och han skulle också kunna välja att dra tillbaka amerikansk trupp i Europa. Jag tror att det är ungefär 70 000 man nu. Det vore oerhört starka och farliga symboliska signaler som naturligtvis skulle noteras med stor tillfredsställelse i Moskva.

Europeiskt Nato?

Idag på onsdagen har det kommit uppgifter om att flera europeiska Nato-länder, däribland Sverige, förbereder att ett europeiskt Nato som skulle kunna träda i kraft ifall USA lämnar. Vad tror du om det där?

– Jag är inte förvånad. Det som är intressant, det har ju pågått länge den här diskussionen. Alla är överens om att Europa måste ta ett större ansvar för sitt försvar, också i Nato. Och alla är överens om att den europeiska pelaren i Nato måste bli mycket starkare och tyngre. Men det är tydligt att man fortfarande inte talar om att man ska kasta loss och göra någonting utanför Nato, utan det handlar fortfarande om att stärka den europeiska dimensionen i alliansen. Skulle USA lämna Nato så har ju europeerna en alternativ struktur. Om det skulle formellt bli någonting som fortfarande kallades för Nato eller om det skulle bli något annat står skrivet i stjärnorna än så länge.

Till sist. Om man skulle sammanfatta lite. Hur ser du på framtiden för Nato?

– Osäker skulle jag vilja säga. Det finns väldigt många spärrar som motverkar en upplösning  Det ska man komma ihåg. Det finns också många starka krafter även i USA som värnar om Nato och som ser att det ligger i USA:s intresse att bevara alliansen till Europa. Det ska man inte glömma. Det är en allians som kommer att leva vidare under överskådlig tid. Men det är ett starkt försvagat Nato och det råder stor osäkerhet om hur alliansen skulle agera i ett skarpt läge i Europa. Det är en väldigt stor orosfaktor. Nato befinner sig i en djup existentiell kris och det blir mycket intressant att ta tempen på  alliansen inför nästa toppmöte. Det blir en mycket viktig kontrollstation.

Ni kan lyssna på hela avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns.

Jon Andersson

Inlägget “Nato befinner sig i en djup existentiell kris” dök först upp på Dagens Arena.

En högerextrem påverkansgrupp i USA skickade fem Trumpkopplade republikaner till Sverige. En av deltagarna, samt resans arrangör, har misstänkts för brott i samband med kuppförsöken mot Biden. Delegationen besökte Stockholm och Göteborg för hemliga möten med SD-topparna Tobias Andersson och Charlie Weimers. Republikanerna fick också en rundtur i riksdagen av en högt uppsatt moderat.

Arbetslösheten bland unga är fortsatt hög. Nu vill Socialdemokraterna satsa 300 miljoner kronor på nya jobbinsatser riktade mot unga i partiets förslag till vårbudgeten.

Den största satsningen gäller stöd till kommuner för att skapa sommarjobb och andra tidsbegränsade jobb för unga. Partiet vill i sin skuggbudget avsätta 250 miljoner kronor för detta. Så kallade SAO-jobb lyfts fram som ett exempel på insatser som kan få stöd. SAO-jobb innebär att elever i årskurs 8 och 9 arbetar några timmar i veckan under ett läsår, i samarbete mellan skola, kommun och lokalt näringsliv. Satsningen omfattade under våren 2026 omkring 500 jobb i sex kommuner. Målet i S:s förslag är att skapa upp mot 30 000 jobb för unga.

– Genom SAO-jobb får många sin första kontakt med arbetsmarknaden redan i årskurs 8 eller 9. Vi öppnar dörren för arbetslivet för unga som inte har de naturliga vägarna via föräldrarna, säger Ardalan Shekarabi.

Förslaget presenterades av partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi tillsammans med SSU:s ordförande Moska Hassas och S-studenters ordförande Elfva Barrio. Enligt partiet motsvarar satsningen en fördubbling jämfört med regeringens nivå.

Enligt partiet står i dag omkring var fjärde ung i Sverige utan arbete – något de menar är ett tecken på en arbetsmarknad som inte fungerar, särskilt för dem som försöker ta sina första steg.

– Den generation som studerar just nu har vuxit upp i en tid där kriserna avlöser varandra: välfärdskris, klimatkris, bostadskris och global pandemi. Och nu möter de en historiskt hög arbetslöshet, säger Elfva Barrio.

Pressad vardag för unga

Bakom siffrorna finns en vardag som många unga beskriver som allt mer ansträngd. Det handlar om att inte ha råd med bussbiljetten till vänner, att tacka nej till sociala sammanhang eller att förlänga studier i hopp om att arbetsmarknaden ska förbättras.

– Man tvingas välja mellan att betala räkningar eller köpa mat, säger Moska Hassas.

Socialdemokraterna riktar samtidigt kritik mot regeringen, som de menar inte har gjort tillräckligt för att möta utvecklingen. Enligt partiet sätts arbetsmarknadsinsatser ofta in för sent, samtidigt som antalet platser i arbetsmarknadsutbildningar är historiskt lågt trots hög arbetslöshet.

Regeringen avvisar kritiken. Dagens Arena har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz för en kommentar, men hänvisats till hans uttalande på X.

– Svårt att ta Socialdemokraternas förslag på allvar när de röstar nej till att göra det billigare att anställa, och presenterar ett flyttstöd som är mindre omfattande än det som just nu håller på att tas fram, skriver arbetsmarknadsminister Johan Britz på X.

Fler förslag i budgeten

Utöver satsningen på jobb för unga föreslår Socialdemokraterna ett ungdomsflyttstöd på 50 miljoner kronor för att öka rörligheten på arbetsmarknaden.

– Det finns delar av landet som söker arbetskraft, men de unga har inte möjlighet att ta sig dit, säger Shekarabi.

Partiet vill också se en kraftig utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningar och traineeprogram för nyexaminerade unga.

– Om de juniora jobben försvinner, hur ska vi då fylla de seniora positionerna?, frågar sig Shekarabi.

Julia Qiu

Rättelse: I en tidigare version uppgavs att satsningen gällde SAO-jobb. Pengarna kan även gå till andra typer av jobb för unga.

Inlägget S föreslår 300 miljoner mot ungas arbetslöshet dök först upp på Dagens Arena.

Den psykiska hälsan bland barn och unga blir allt sämre. Därför vill Kristdemokraterna ha daglig motion och psykisk hälsa på skolschemat. – Vi har en situation där barn inte klarar grundläggande koordinationsövningar. Det går ut över deras förutsättningar att leva bra liv, säger socialminister Jacob Forssmed (KD).

The Obama administration sent Iran $1.7 billion in 2016, but social media posts often omitted why.