En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.
Analys titel/kontext: Default
Övergripande teman
Den senaste tidens nyhetsflöde inom analys- och faktakontrollkategorin präglas av frågor rörande desinformation, kriminella nätverk och miljöproblem. Teman som rör falska konton på sociala medier, gängkriminalitet och matavfall står i centrum. Det finns även inslag av kulturella händelser som Internationella morotsdagen och högtider som Påsken, vilket tyder på en mångfacetterad nyhetsagenda.
Narrativ och retoriska mönster
Narrativen kring desinformation är starkt närvarande, där flera artiklar fokuserar på det växande antalet falska konton och de risker detta medför för offentligheten. Rhetoriken i dessa texter varierar mellan warnande och analytisk. Artiklar om gängkriminalitet visar en mer emotionell ton och syftar ofta till att skapa medvetenhet om problematiken kopplad till unga kvinnor i dessa miljöer. Miljöfrågorna presenteras med en kritisk röst, där överflöd av mat och dess konsekvenser framhävs som en central problemställning.
Möjliga beteendemönster över tid
Det finns en tydlig trend av ökad medvetenhet och oro kring desinformation och dess effekter på samhället. Det verkar som om allmänheten blir mer involverad i diskussioner om gängkriminalitet och dess påverkan på ungdomar. Samtidigt finns det en antidiskurs kring miljöfrågor som tyder på att folk börjar ifrågasätta etablerade normer kring konsumtion och avfallshantering, vilket kan leda till mer aktiva beteenden i framtiden.
Riskindikatorer
Det ökande antalet falska konton kan ses som en betydande riskfaktor för social sammanhållning och offentlig debatt. Detta kan leda till spridning av falsk information vilket försvårar för medborgarna att göra informerade beslut. Gängkriminalitetens påverkan på kvinnor och flickor utgör också en oroande riskfaktor för samhällstryggheten.
Kort sammanfattning
Den analys och faktakontroll som publicerats den 4 april 2026 visar på en komplex dynamik i ämnen rörande desinformation, gängkriminalitet och miljöproblem. Teman kopplade till falska sociala medier-konton, gängmiljöer och matavfall är framträdande. Aktiviteten domineras av källor som ETC.se och skribenter som Tobias Hübinette, vilket tyder på en fokusering på både faktiska händelser och kulturella reflektioner. Riskerna kring desinformation och gängkriminalitet kräver fortsatt uppmärksamhet.
Referenser:
Antalet falska sociala medier-konton blir allt fler
Om flickorna och kvinnorna i den gängkriminella miljön
Glad Påsk!
Internationella morotsdagen
Överflöd av mat leder till svinn och utsläpp
Nyhetsplock lördag 4 april 2026
Har alla jämförbar demokrati? – del 4
Från övertygad vänsteraktivist till Israels ständiga försvarare
Vill du ha en maffia, Johan Britz?
Egypten förlorar mest på energikrisen
Analys av ämneslandskapet och beteendemönster inom kategorin 'Analys och Faktagranskning' för de senaste 7 dagarna.
Övergripande teman
Under den aktuella perioden framträder ämnen som handlar om makt och politiska förändringar, särskilt i relation till migration och asylsystem. Det finns en markant betoning på sociala frågor, särskilt pensioner och livsmedelsproduktion, samt en pågående debatt om medicinsk cannabis inom EU. Temat desinformation är också framträdande, särskilt frågor kring falska nyheter relaterade till ledande politiker som Donald Trump.
Narrativ och retoriska mönster
Det finns en polariserad narrativ där positiva förändringar, som oppositionens framgångar i Ungern, kontrasterar med negativa aspekter som oro kring asylsystemets förändringar. Retoriken är ofta stark och polariserande, med en upprepning av fraser kopplade till "de andra" vilket förstärker en känsla av vi-mot-dom i diskussionerna. Samtidigt används faktakontroll som ett medel för att skapa förtroende och motverka desinformation, vilket understryker vikten av evidensbaserad diskussion.
Aktivitet och beteende över tid
Analysen visar en ökande medvetenhet och aktivism kring sociala frågor, där medborgardeltagande och rekordhöga valresultat indikerar ett ökat intresse för politiska processer. Samtidigt pågår en ökning av mediekonsumtion kopplat till faktagranskning och desinformation, vilket tyder på att allmänheten blivit mer skeptisk och kritisk mot information de konsumerar.
Aktiva källor/författare och redigeringsbeteende
ETC.se är den mest aktiva källan med flest inlägg, följt av Snopes.com och Journalisten. Bland författarna dominerar Julia Nilsson och Nur Ibrahim med ett flertal artiklar om aktuella frågor. Det är värt att notera att flera av de mest redigerade inläggen kom från ETC.se, vilket tyder på en pågående uppdatering och granskning av deras innehåll.
Kort sammanfattning
Perioden från den 6 till den 12 april 2026 präglas av en ökad diskussion kring politiska förändringar, sociala frågor och en oro för desinformation. Narrativet är starkt polariserat, och det finns tydliga tecken på att medborgarna blivit mer aktiva och kritiskt medvetna. Källor som ETC.se och Snopes.com spelar en central roll i den faktagranskningsdiskurs som pågår. Dessa insikter indikerar att det politiska klimatet är både dynamiskt och utmanande, med potentiella risker kopplade till desinformation och sociala spänningar.
Referenser:
Analys av ämneslandskapet och beteendemönster inom kategori 'Analys och faktagranskning' för de senaste 30 dagarna.
Övergripande teman Under den senaste perioden har temat kring faktagranskning och analys av aktuella händelser dominerat nyhetsflödet. Det har varit en påtaglig ökning av debatten kring medborgarskap, politiska strömningar som "vänsterliberalism" och frågor rörande demokrati och öppna samhällen. Många artiklar ger en kritisk blick på aktuella politiska beslut och diskussioner, där granskning av fakta och källor framhålls som centrala verktyg för att navigera i debatten.
Narrativ och retoriska mönster Artiklarna använder ofta en retorik som inkluderar känslomässiga uttryck och starka åsikter. Frågor som "Kan man vara något annat än rädd?" ger en föreställning av osäkerhet och oro vilket förstärker behovet av fakta och tydlighet. Vidare, uttryck som "Sanningen finns i vår swishhistorik" pekar på en strävan efter att underbygga argument med konkreta bevis. Det finns också en upprepning av dystopiska framtidsscenarier, exempelvis vid diskussioner om indragna medborgarskap och deras påverkan på demokratin.
Möjliga beteendemönster över tid Analysflödena tyder på att intresset för faktagranskning ökar i takt med att politiska stormar och kontroverser blossar upp. Det finns också en trend att diskutera begrepp som "vänsterliberalism", vilket indikerar en polariserad debatt där olika politiska läger anklagar varandra för att sprida desinformation. Detta beteende kan vara kopplat till hur sociala medier används för att sprida olika narrativ.
Riskindikatorer De framväxande temana som rör medborgarskap och politisk korrekthet kan representera en risk z för ökad polarisering och hot mot den sociala sammanhållningen. Artiklarna uppmanar ofta läsarna att vara vaksamma mot "falska nyheter" och manipulation av fakta, vilket kan leda till en allmän skepticism gentemot både politiska och journalistiska källor. Debatter som rör utrikespolitiska frågor och gränser kan också resultera i svårare samhällskosten för dem som redan känner sig marginaliserade.
Kort sammanfattning Under den senaste månaden har fokus i nyhetsflödena på faktagranskning och analyser varit anmärkningsvärt. Teman som rör demokrati, medborgarskap och polariserade politiska diskussioner dominerar samtalen. Artiklar framhäver vikten av att vara kritisk mot information och att alltid kontrollera källor, vilket speglar ett växande behov av tillförlitliga fakta i en allt mer fragmenterad samhällsdebatt. Källor som Magasinet Paragraf och Källkritikbyrån har spelat centrala roller i detta flöde, vilket indikerar en stark efterfrågan på kvalitetsjournalistik och kritisk analys.
Referenser:
No entries in selected period.
Tjänstemän i Trump-administrationen har lagt fram åtalspunkter mot en människorättsorganisation i den amerikanska södern. En organisation som bland annat varit framträdande i att motarbeta, infiltrera och konfrontera den rasistiska klanen KKK. – Vi är inte förvånade över att bli utpekade av den här administrationen, säger Bryan Fair, president för Southern Poverty Law Center (SPLC), i ett videouttalande.
Tjänstemän i Trump-administrationen har lagt fram åtalspunkter mot en människorättsorganisation i den amerikanska södern. En organisation som bland annat varit framträdande i att motarbeta, infiltrera och konfrontera den rasistiska klanen KKK. – Vi är inte förvånade över att bli utpekade av den här administrationen, säger Bryan Fair, president för Southern Poverty Law Center (SPLC), i ett videouttalande.
Den libanesiska journalisten Amal Khalil har dödats i en israelisk attack. Efter attacken hindrades ambulanspersonal att komma fram till nedslagsplatsen, säger Libanons premiärminister.
Den libanesiska journalisten Amal Khalil har dödats i en israelisk attack. Efter attacken hindrades ambulanspersonal att komma fram till nedslagsplatsen, säger Libanons premiärminister.
Svea hovrätt ändrar tingsrättens dom i det första rättsfallet där en könsstympning misstänktes ha utförts i Sverige. Mamman frikänns från åtalet.
Svea hovrätt ändrar tingsrättens dom i det första rättsfallet där en könsstympning misstänktes ha utförts i Sverige. Mamman frikänns från åtalet.
Libanons premiärminister Nawaf Salam anklagar den israeliska militären för krigsbrott efter att den vid flera tillfällen attackerat journalisten Amal Khalil och sedan hindrat räddningsarbetare från att nå henne när hon låg begravd under rasmassor.
Trots vapenvilan mellan Israel och Libanon fortsätter Israels attacker mot libanesiska journalister.
I går besköt den israeliska armén en bil som två journalister färdades i, sedan besköts huset där journalisterna sökt skydd, och en och en halv timme senare attackerades byggnaden en andra gång, enligt den libanesiska dagstidningen Al-Akhbar.
När Röda korset försökte evakuera journalisterna blev hjälparbetarna också beskjutna, rapporterar New York Times.
Fotojournalisten Zeinab Faraj kunde senare räddas, men reportern Amal Khalil var fast under rasmassorna i timmar innan räddningsarbetare kunde få upp hennes kropp, enligt det libanesiska civilförsvaret.
Den libanesiska hälsomyndigheten kallar det inträffade för ett dubbelt brott, både att förhindra en räddningsinsats och att direkt attackera en ambulans tydligt märkt med Röda Korset.
Libanons premiärminister Nawaf Salam anklagar den israeliska militären för krigsbrott: ”Att rikta in sig på journalister, hindra räddningsteam från att nå dem och till och med angripa platsen igen efter att räddningsarbetarna har anlänt utgör beskrivningen av ett krigsbrott.”
Han anklagar Israel för att upprepade gånger ha riktat in sig på mediearbetare i södra Libanon, och beskriver det som ”ett etablerat tillvägagångssätt”. Han säger också att Libanon kommer att vidta åtgärder för att ställa Israel till svars inför internationella organ, rapporterar BBC.
Den israeliska armén förnekar i ett uttalande att den förhindrat räddningsarbetare från att nå de skadade journalisterna, och säger att incidenten är under utredning.
Pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists fördömer attacken: ”De upprepade attackerna mot samma plats, beskjutningen av ett område där journalister sökte skydd och hindrandet av medicinsk och humanitär hjälp utgör ett grovt brott mot den internationella humanitära rätten”, säger CPJ:s regionala chef Sara Qudah i ett uttalande.
Mats Månsson har arbetat inom LSS-verksamheter i hela sitt vuxna liv, bland annat som kurator inom handikapprörelsen. De sista 20 åren innan pensionen har han varit verksamhetsansvarig för en daglig verksamhet i Göteborg. Nu har han skrivit boken ”LSS-lagens nedmontering”, en handbok för den som hamnar i konflikt med kommuner eller Försäkringskassan kring rätten till […]
Mats Månsson har arbetat inom LSS-verksamheter i hela sitt vuxna liv, bland annat som kurator inom handikapprörelsen. De sista 20 åren innan pensionen har han varit verksamhetsansvarig för en daglig verksamhet i Göteborg.
Nu har han skrivit boken ”LSS-lagens nedmontering”, en handbok för den som hamnar i konflikt med kommuner eller Försäkringskassan kring rätten till stöd.
– Det som håller på att hända är en katastrof. Gapet mellan vad som står i lagen och verkligheten växer för varje år, säger Mats Månsson.
Han menar att LSS-lagen fungerade väl under sitt första årtionde, efter att den trädde i kraft 1994.
– De första 10 till 15 åren var lagen stark. Sedan började nedskärningarna. Och det har inte spelat någon roll vilken regering som suttit – utvecklingen har gått åt samma håll.
Mats Månsson har jobbat som kurator inom handikapprörelsen och de sista 20 åren innan pensionen som verksamhetsansvarig för en daglig verksamhet i Göteborg. Foto: Privat
LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra, genom individuellt anpassade stödinsatser som personlig assistans, ledsagning och daglig verksamhet. I grunden handlar det om självbestämmande och rätten till ett värdigt liv.
Men enligt Månsson avgörs lagens verkliga innehåll i praktiken av finansieringen – som inte är indexerad.
– Problemet är att ersättningarna inte följer kostnadsutvecklingen i samhället. När inflationen sticker iväg, urholkas hela systemet.
Under 2022 och 2023 låg inflationen runt åtta procent per år, medan assistansersättningen ökade med knappt 1,5 procent. Även om höjningarna därefter blivit något större menar han att tappet ännu inte har hämtats in.
– Just nu ser vi hur assistansbolag tvingas lägga ned. De får helt enkelt inte ekonomin att gå ihop för att utföra den assistans som lagen kräver.
Han återkommer flera gånger till vad han beskriver som en politisk prioriteringsfråga.
– Efter år av skattesänkningar och ökade utgifter till bland annat försvarsbudgeten så pressas välfärden tillbaka. Det är inte så att behoven minskar – men utrymmet att finansiera dem gör det.
Han menar att människovärdet försvunnit ur debatten.
– Vi pratar gärna om allas lika värde. Men när det gäller personer med funktionsnedsättningar är det ofta tyst.
Kanske kan frågan tillfälligt få uppmärksamhet under ett valår – men intresset riskerar att svalna snabbt, menar Mats Månsson.
– Det är som curling i OS. Engagemanget dyker upp vart fjärde år, sedan försvinner det igen.
I boken pekar han ut tio insatser som enligt honom håller på att urholkas. Ett exempel är ledsagningen.
– I dag är det närmare 70 procent färre synskadade som beviljas ledsagning, trots att behovet inte har minskat i samma takt.
Samtidigt menar han att gruppens storlek påverkar det politiska genomslaget.
– Det handlar om en relativt liten grupp människor. De genererar inte lika många röster som andra grupper, och då blir de också lättare att prioritera bort.
Samtidigt har det dykt upp helt andra problem inom assistanssystemet: kriminalitet. Under 2020-talet har flera fall uppmärksammats där organiserad brottslighet utnyttjat systemet genom att importera assistansberättigade personer till Sverige, behåll pengarna och tvingat ut funktionshindrade för att tigga pengar på gatan.
– Ibland är det rena gangsters som systematiskt har utnyttjat ersättningarna. Där behövs hårdare tag och bättre kontroller, säger Mats Månsson.
Han varnar samtidigt för att fusket inte får används som argument för att dra ned på stödet i stort.
– Man måste kunna göra två saker samtidigt: stoppa kriminaliteten, och värna rätten till stöd för dem som faktiskt behöver det.
I slutändan handlar frågan, enligt honom, om vad samhället är berett att prioritera.
– De flesta människor har inget emot att betala skatt om de vet att pengarna går till något viktigt. De flesta har ett hjärta och tycker att personer med funktionsnedsättningar ska ha sin lagstadgade hjälp för att få ett hyfsat liv.
För att köpa boken ”LSS-lagens nedmontering – en handbok med tips och råd”, kontakta Mats Månsson: 0735116705.
Irankriget slår hårdare mot svensk ekonomi än vad regeringen tidigare räknat med. – Nu har vi gått från huvudscenariot begränsad påverkan till scenariot påtaglig påverkan på svensk ekonomi, säger statsminister Ulf Kristersson (M).
Irankriget slår hårdare mot svensk ekonomi än vad regeringen tidigare räknat med. – Nu har vi gått från huvudscenariot begränsad påverkan till scenariot påtaglig påverkan på svensk ekonomi, säger statsminister Ulf Kristersson (M).
Snopes readers asked about a video showing a man dropping blood on the president's forehead. Here's what we found.
Snopes readers asked about a video showing a man dropping blood on the president's forehead. Here's what we found.
Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat.
Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Det tycker Jon Andersson som har sett Julia Ducournaus nya film ”Alpha”, med svensk premiär i helgen.
Julia Ducournau gör filmer som inte liknar något annat. Debutfilmen ”Raw” från 2016 handlade om en tjej som förvandlades från vegetarian till kannibal efter att ha smakat kött för första gången. Hennes nästa film ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes 2021, var om möjligt ännu mer skruvad. Det var en film om könsidentitet, seriemord och bilar. Allt på samma gång. Att huvudpersonen blir gravid efter att ha haft sex med en bil (!) var bara ett exempel på att det var en film som inte höll sig till de vanliga konventionerna. Jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om den var briljant, helt okej eller ett filmmässigt magplask. En sak som är säker är i alla fall att ”Titane” var en filmupplevelse utöver det vanliga.
I Ducournaus nya film ”Alpha” är kroppen återigen i fokus. Den här gången handlar det om ett virus som drabbat världen med full kraft. De människor som drabbas får fläckar på huden tills det spritt sig till hela kroppen. Det slutar med att de liknar marmorstatyer innan de slutligen dör.
När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Ryktet om att Alpha är smittad sprids snart i skolan och hon blir socialt isolerad.
När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Foto: NonStop Entertainment
”Alpha” är en film som innehåller en hel del samhällskritik. Den hysteriska rädslan för att drabbas av viruset kan liknas vid hur det såg ut vid hiv-virusets utbrott. Friska människor försöker hålla sig borta från de infekterade. Allra tydligast blir det då Alpha, efter att ha blivit jagad i vattnet av sina klasskamrater , slår huvudet i bassängkanten och börjar blöda. Samtidigt som blodet sprider sig i vattnet rör sig de andra barnen snabbt bakåt i bassängen för att inte riskera att smittas och potentiellt drabbas av den dödliga sjukdomen. Det är en mycket effektfull scen, där de röda blodet i bassängen får symbolisera skolkamraternas rädsla för sjukdomen.
Men tyvärr blir filmen allt för spretig. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Det är den historien, som berättas i parallella tidslinjer, som är mest gripande. Inte minst i slutet då relationen mellan Alpha, hennes mamma och morbrodern dras till sin spets.
Ducournau lyckas inte lika bra med sitt samhällskritiska budskap. Visst försöker filmen säga något om smittorädsla, bögskräck och utanförskap. Men det är ganska rörigt och det känns som att filmen bara rör vid ämnet på ytan, utan att gräva djupare.
Det är också intressant att filmen snarare beskriver någon sorts hiv-liknande virus än det covid-virus som är i mer färskt minne för de flesta av oss. Det känns som att det är minst 30 år försent. De rädslor som fanns när hiv kom på 80-talet finns inte längre kvar. I dag kan smittade, åtminstone i väst, leva precis som vanligt med hjälp av bromsmediciner. Det gör att premissen för den delen av filmen inte bara känns ofärdig och splittrad utan också lite utdaterad. Det känns som att det är minst 30 år försent.
Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Foto: NonStop Entertainment
”Alpha” ger, precis som Ducournaus andra filmer, ett starkt visuellt intryck. Det gäller inte minst slutscenen då Alpha och hennes mamma färdas genom en sandstorm i familjens bil. Att filmen berättas i flera tidsperspektiv, där dröm och verklighet ibland går ihop är också ett bra grepp. Samtidigt blir det ibland lite väl diffust. Jag gillar visserligen filmer som är öppna för tolkning och där alla svar inte finns. Men jag hade gärna sett att vi fått några fler ledtrådar för att lättare kunna pussla ihop historien själva.
Familjehistorien är det bästa med filmen. Hade den fått utvecklas ännu mer hade det kunnat bli riktigt bra. Men eftersom Ducournau vill berätta så mycket på en gång blir det tyvärr lite väl spretigt. Det gäller inte minst de delar som beskriver hur sjukdomen påverkar samhället. De delarna känns lite ofärdiga och inte helt genomtänkta. Det gör Alpha till en bra, men långt ifrån fantastisk film.
Jon Andersson
Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott DESCRIPTION: Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Alpha Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Det tycker Jon Andersson som har sett Julia Ducournaus nya film ”Alpha”, med svensk premiär i helgen. Julia Ducournau gör filmer som inte liknar något annat. Debutfilmen ”Raw” från 2016 handlade om en tjej som förvandlades från vegetarian till kannibal efter att ha smakat kött för första gången. Hennes nästa film ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes 2021, var om möjligt ännu mer skruvad. Det var en film om könsidentitet, seriemord och bilar. Allt på samma gång. Att huvudpersonen blir gravid efter att ha haft sex med en bil (!) var bara ett exempel på att det var en film som inte höll sig till de vanliga konventionerna. Jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om den var briljant, helt okej eller ett filmmässigt magplask. En sak som är säker är i alla fall att ”Titane” var en filmupplevelse utöver det vanliga. Socialt isolerad I Ducournaus nya film ”Alpha” är kroppen återigen i fokus. Den här gången handlar det om ett virus som drabbat världen med full kraft. De människor som drabbas får fläckar på huden tills det spritt sig till hela kroppen. Det slutar med att de liknar marmorstatyer innan de slutligen dör. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Ryktet om att Alpha är smittad sprids snart i skolan och hon blir socialt isolerad. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Foto: NonStop Entertainment ”Alpha” är en film som innehåller en hel del samhällskritik. Den hysteriska rädslan för att drabbas av viruset kan liknas vid hur det såg ut vid hiv-virusets utbrott. Friska människor försöker hålla sig borta från de infekterade. Allra tydligast blir det då Alpha, efter att ha blivit jagad i vattnet av sina klasskamrater , slår huvudet i bassängkanten och börjar blöda. Samtidigt som blodet sprider sig i vattnet rör sig de andra barnen snabbt bakåt i bassängen för att inte riskera att smittas och potentiellt drabbas av den dödliga sjukdomen. Det är en mycket effektfull scen, där de röda blodet i bassängen får symbolisera skolkamraternas rädsla för sjukdomen. Känns lite utdaterad Men tyvärr blir filmen allt för spretig. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Det är den historien, som berättas i parallella tidslinjer, som är mest gripande. Inte minst i slutet då relationen mellan Alpha, hennes mamma och morbrodern dras till sin spets. Ducournau lyckas inte lika bra med sitt samhällskritiska budskap. Visst försöker filmen säga något om smittorädsla, bögskräck och utanförskap. Men det är ganska rörigt och det känns som att filmen bara rör vid ämnet på ytan, utan att gräva djupare. Det är också intressant att filmen snarare beskriver någon sorts hiv-liknande virus än det covid-virus som är i mer färskt minne för de flesta av oss. De rädslor som fanns när hiv kom på 80-talet finns inte längre kvar. I dag kan smittade, åtminstone i väst, leva precis som vanligt med hjälp av bromsmediciner. Det gör att premissen för den delen av filmen inte bara känns ofärdig och splittrad utan också lite utdaterad. Det känns som att det är minst 30 år försent. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Foto: NonStop Entertainment Familjehistorien bäst ”Alpha” ger, precis som Ducournaus andra filmer, ett starkt visuellt intryck. Det gäller inte minst slutscenen då Alpha och hennes mamma färdas genom en sandstorm i familjens bil. Att filmen berättas i flera tidsperspektiv, där dröm och verklighet ibland går ihop är också ett bra grepp. Samtidigt blir det ibland lite väl diffust. Jag gillar visserligen filmer som är öppna för tolkning och där alla svar inte finns. Men jag hade gärna sett att vi fått några fler ledtrådar för att lättare kunna pussla ihop historien själva. Familjehistorien är det bästa med filmen. Hade den fått utvecklas ännu mer hade det kunnat bli riktigt bra. Men eftersom Ducournau vill berätta så mycket på en gång blir det tyvärr lite väl spretigt. Det gäller inte minst de delar som beskriver hur sjukdomen påverkar samhället. De delarna känns lite ofärdiga och inte helt genomtänkta. Det gör Alpha till en bra, men långt ifrån fantastisk film. Jon Andersson Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott DESCRIPTION: Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Alpha Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Det tycker Jon Andersson som har sett Julia Ducournaus nya film ”Alpha”, med svensk premiär i helgen. Julia Ducournau gör filmer som inte liknar något annat. Debutfilmen ”Raw” från 2016 handlade om en tjej som förvandlades från vegetarian till kannibal efter att ha smakat kött för första gången. Hennes nästa film ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes 2021, var om möjligt ännu mer skruvad. Det var en film om könsidentitet, seriemord och bilar. Allt på samma gång. Att huvudpersonen blir gravid efter att ha haft sex med en bil (!) var bara ett exempel på att det var en film som inte höll sig till de vanliga konventionerna. Jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om den var briljant, helt okej eller ett filmmässigt magplask. En sak som är säker är i alla fall att ”Titane” var en filmupplevelse utöver det vanliga. Socialt isolerad I Ducournaus nya film ”Alpha” är kroppen återigen i fokus. Den här gången handlar det om ett virus som drabbat världen med full kraft. De människor som drabbas får fläckar på huden tills det spritt sig till hela kroppen. Det slutar med att de liknar marmorstatyer innan de slutligen dör. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Ryktet om att Alpha är smittad sprids snart i skolan och hon blir socialt isolerad. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Foto: NonStop Entertainment ”Alpha” är en film som innehåller en hel del samhällskritik. Den hysteriska rädslan för att drabbas av viruset kan liknas vid hur det såg ut vid hiv-virusets utbrott. Friska människor försöker hålla sig borta från de infekterade. Allra tydligast blir det då Alpha, efter att ha blivit jagad i vattnet av sina klasskamrater , slår huvudet i bassängkanten och börjar blöda. Samtidigt som blodet sprider sig i vattnet rör sig de andra barnen snabbt bakåt i bassängen för att inte riskera att smittas och potentiellt drabbas av den dödliga sjukdomen. Det är en mycket effektfull scen, där de röda blodet i bassängen får symbolisera skolkamraternas rädsla för sjukdomen. Känns lite utdaterad Men tyvärr blir filmen allt för spretig. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Det är den historien, som berättas i parallella tidslinjer, som är mest gripande. Inte minst i slutet då relationen mellan Alpha, hennes mamma och morbrodern dras till sin spets. Ducournau lyckas inte lika bra med sitt samhällskritiska budskap. Visst försöker filmen säga något om smittorädsla, bögskräck och utanförskap. Men det är ganska rörigt och det känns som att filmen bara rör vid ämnet på ytan, utan att gräva djupare. Det är också intressant att filmen snarare beskriver någon sorts hiv-liknande virus än det covid-virus som är i mer färskt minne för de flesta av oss. Det känns som att det är minst 30 år försent. De rädslor som fanns när hiv kom på 80-talet finns inte längre kvar. I dag kan smittade, åtminstone i väst, leva precis som vanligt med hjälp av bromsmediciner. Det gör att premissen för den delen av filmen inte bara känns ofärdig och splittrad utan också lite utdaterad. Det känns som att det är minst 30 år försent. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Foto: NonStop Entertainment Familjehistorien bäst ”Alpha” ger, precis som Ducournaus andra filmer, ett starkt visuellt intryck. Det gäller inte minst slutscenen då Alpha och hennes mamma färdas genom en sandstorm i familjens bil. Att filmen berättas i flera tidsperspektiv, där dröm och verklighet ibland går ihop är också ett bra grepp. Samtidigt blir det ibland lite väl diffust. Jag gillar visserligen filmer som är öppna för tolkning och där alla svar inte finns. Men jag hade gärna sett att vi fått några fler ledtrådar för att lättare kunna pussla ihop historien själva. Familjehistorien är det bästa med filmen. Hade den fått utvecklas ännu mer hade det kunnat bli riktigt bra. Men eftersom Ducournau vill berätta så mycket på en gång blir det tyvärr lite väl spretigt. Det gäller inte minst de delar som beskriver hur sjukdomen påverkar samhället. De delarna känns lite ofärdiga och inte helt genomtänkta. Det gör Alpha till en bra, men långt ifrån fantastisk film. Jon Andersson Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott DESCRIPTION: Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Alpha Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Det tycker Jon Andersson som har sett Julia Ducournaus nya film ”Alpha”, med svensk premiär i helgen. Julia Ducournau gör filmer som inte liknar något annat. Debutfilmen ”Raw” från 2016 handlade om en tjej som förvandlades från vegetarian till kannibal efter att ha smakat kött för första gången. Hennes nästa film ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes 2021, var om möjligt ännu mer skruvad. Det var en film om könsidentitet, seriemord och bilar. Allt på samma gång. Att huvudpersonen blir gravid efter att ha haft sex med en bil (!) var bara ett exempel på att det var en film som inte höll sig till de vanliga konventionerna. Jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om den var briljant, helt okej eller ett filmmässigt magplask. En sak som är säker är i alla fall att ”Titane” var en filmupplevelse utöver det vanliga. Socialt isolerad I Ducournaus nya film ”Alpha” är kroppen återigen i fokus. Den här gången handlar det om ett virus som drabbat världen med full kraft. De människor som drabbas får fläckar på huden tills det spritt sig till hela kroppen. Det slutar med att de liknar marmorstatyer innan de slutligen dör. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Ryktet om att Alpha är smittad sprids snart på skolan och hon blir socialt isolerad. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Foto: NonStop Entertainment ”Alpha” är en film som innehåller en hel del samhällskritik. Den hysteriska rädslan för att drabbas av viruset kan liknas vid hur det såg ut vid hiv-virusets utbrott. Friska människor försöker hålla sig borta från de infekterade. Allra tydligast blir det då Alpha, efter att ha blivit jagad i vattnet av sina klasskamrater , slår huvudet i bassängkanten och börjar blöda. Samtidigt som blodet sprider sig i vattnet rör sig de andra barnen snabbt bakåt i bassängen för att inte riskera att smittas och potentiellt drabbas av den dödliga sjukdomen. Det är en mycket effektfull scen, där de röda blodet i bassängen får symbolisera skolkamraternas rädsla för sjukdomen. Känns lite utdaterad Men tyvärr blir filmen allt för spretig. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Det är den historien, som berättas i parallella tidslinjer, som är mest gripande. Inte minst i slutet då relationen mellan Alpha, hennes mamma och morbrodern dras till sin spets. Ducournau lyckas inte lika bra med sitt samhällskritiska budskap. Visst försöker filmen säga något om smittorädsla, bögskräck och utanförskap. Men det är ganska rörigt och det känns som att filmen bara rör vid ämnet på ytan, utan att gräva djupare. Det är också intressant att filmen snarare beskriver någon sorts hiv-liknande virus än det covid-virus som är i mer färskt minne för de flesta av oss. Det känns som att det är minst 30 år försent. De rädslor som fanns när hiv kom på 80-talet finns inte längre kvar. I dag kan smittade, åtminstone i väst, leva precis som vanligt med hjälp av bromsmediciner. Det gör att premissen för den delen av filmen inte bara känns ofärdig och splittrad utan också lite utdaterad. Det känns som att det är minst 30 år försent. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Foto: NonStop Entertainment Familjehistorien bäst ”Alpha” ger, precis som Ducournaus andra filmer, ett starkt visuellt intryck. Det gäller inte minst slutscenen då Alpha och hennes mamma färdas genom en sandstorm i familjens bil. Att filmen berättas i flera tidsperspektiv, där dröm och verklighet ibland går ihop är också ett bra grepp. Samtidigt blir det ibland lite väl diffust. Jag gillar visserligen filmer som är öppna för tolkning och där alla svar inte finns. Men jag hade gärna sett att vi fått några fler ledtrådar för att lättare kunna pussla ihop historien själva. Familjehistorien är det bästa med filmen. Hade den fått utvecklas ännu mer hade det kunnat bli riktigt bra. Men eftersom Ducournau vill berätta så mycket på en gång blir det tyvärr lite väl spretigt. Det gäller inte minst de delar som beskriver hur sjukdomen påverkar samhället. De delarna känns lite ofärdiga och inte helt genomtänkta. Det gör Alpha till en bra, men långt ifrån fantastisk film. Jon Andersson Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott DESCRIPTION: Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Alpha Filmen är bra som familjedrama. Det samhällskritiska budskapet är inte lika lyckat. Det tycker Jon Andersson som har sett Julia Ducournaus nya film ”Alpha”, med svensk premiär i helgen. Julia Ducournau gör filmer som inte liknar något annat. Debutfilmen ”Raw” från 2016 handlade om en tjej som förvandlades från vegetarian till kannibal efter att ha smakat kött för första gången. Hennes nästa film ”Titane”, som vann Guldpalmen i Cannes 2021, var om möjligt ännu mer skruvad. Det var en film om könsidentitet, seriemord och bilar. Allt på samma gång. Att huvudpersonen blir gravid efter att ha haft sex med en bil (!) var bara ett exempel på att det var en film som inte höll sig till de vanliga konventionerna. Jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om den var briljant, helt okej eller ett filmmässigt magplask. En sak som är säker är i alla fall att ”Titane” var en filmupplevelse utöver det vanliga. Socialt isolerad I Ducournaus nya film ”Alpha” är kroppen återigen i fokus. Den här gången handlar det om ett virus som drabbat världen med full kraft. De människor som drabbas får fläckar på huden tills det spritt sig till hela kroppen. Det slutar med att de liknar marmorstatyer innan de slutligen dör. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Ryktet om att Alpha är smittad sprids snart i skolan och hon blir socialt isolerad. När 13-åriga Alpha (Mélissa Boros) tatuerar sig med en smutsig nål misstänker hennes mamma (Golshifteh Farahani) , som är läkare, att dottern drabbats av sjukdomen. Foto: NonStop Entertainment ”Alpha” är en film som innehåller en hel del samhällskritik. Den hysteriska rädslan för att drabbas av viruset kan liknas vid hur det såg ut vid hiv-virusets utbrott. Friska människor försöker hålla sig borta från de infekterade. Allra tydligast blir det då Alpha, efter att ha blivit jagad i vattnet av sina klasskamrater , slår huvudet i bassängkanten och börjar blöda. Samtidigt som blodet sprider sig i vattnet rör sig de andra barnen snabbt bakåt i bassängen för att inte riskera att smittas och potentiellt drabbas av den dödliga sjukdomen. Det är en mycket effektfull scen, där de röda blodet i bassängen får symbolisera skolkamraternas rädsla för sjukdomen. Känns lite utdaterad Men tyvärr blir filmen allt för spretig. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Det är den historien, som berättas i parallella tidslinjer, som är mest gripande. Inte minst i slutet då relationen mellan Alpha, hennes mamma och morbrodern dras till sin spets. Ducournau lyckas inte lika bra med sitt samhällskritiska budskap. Visst försöker filmen säga något om smittorädsla, bögskräck och utanförskap. Men det är ganska rörigt och det känns som att filmen bara rör vid ämnet på ytan, utan att gräva djupare. Det är också intressant att filmen snarare beskriver någon sorts hiv-liknande virus än det covid-virus som är i mer färskt minne för de flesta av oss. De rädslor som fanns när hiv kom på 80-talet finns inte längre kvar. I dag kan smittade, åtminstone i väst, leva precis som vanligt med hjälp av bromsmediciner. Det gör att premissen för den delen av filmen inte bara känns ofärdig och splittrad utan också lite utdaterad. Det känns som att det är minst 30 år försent. Historien om Alphas sjukdom och oron kring den blandas med ett familjedrama, där Alphas heroinmissbrukande morbror (Tahar Rahim) står i centrum. Foto: NonStop Entertainment Familjehistorien bäst ”Alpha” ger, precis som Ducournaus andra filmer, ett starkt visuellt intryck. Det gäller inte minst slutscenen då Alpha och hennes mamma färdas genom en sandstorm i familjens bil. Att filmen berättas i flera tidsperspektiv, där dröm och verklighet ibland går ihop är också ett bra grepp. Samtidigt blir det ibland lite väl diffust. Jag gillar visserligen filmer som är öppna för tolkning och där alla svar inte finns. Men jag hade gärna sett att vi fått några fler ledtrådar för att lättare kunna pussla ihop historien själva. Familjehistorien är det bästa med filmen. Hade den fått utvecklas ännu mer hade det kunnat bli riktigt bra. Men eftersom Ducournau vill berätta så mycket på en gång blir det tyvärr lite väl spretigt. Det gäller inte minst de delar som beskriver hur sjukdomen påverkar samhället. De delarna känns lite ofärdiga och inte helt genomtänkta. Det gör Alpha till en bra, men långt ifrån fantastisk film. Jon Andersson Inlägget Spretigt drama om hiv-liknande sjukdomsutbrott dök först upp på Dagens Arena.
Över 1100 musiker kräver en bojkott av årets Eurovision Song Contest. I ett öppet brev från kampanjgruppen No Music For Genocide uppmanar de kollegor och Eurovisionfans att bojkotta tävlingen om inte Israel utesluts. Bland undertecknarna finns flera världsartister och musiklegendarer – däribland Sigur Rós, Kneecap, Peter Gabriel, Roger Waters, Massive Attack, Brian Eno och Robert […]
Över 1100 musiker kräver en bojkott av årets Eurovision Song Contest. I ett öppet brev från kampanjgruppen No Music For Genocide uppmanar de kollegor och Eurovisionfans att bojkotta tävlingen om inte Israel utesluts.
Bland undertecknarna finns flera världsartister och musiklegendarer – däribland Sigur Rós, Kneecap, Peter Gabriel, Roger Waters, Massive Attack, Brian Eno och Robert Wyatt. Bland svenskarna finner vi Marit Bergman, Olof Dreijer från The Knife och Jaques ”Jacco” Mattar från hiphopkollektivet Labyrint.
– Ryssland uteslöts från Eurovision direkt när de attackerade Ukraina. Israel har begått fler krigsbrott, dödat journalister med uppsåt, och driver ett folkmord och etnisk rensning men är fortfarande med. Det är en dubbelmoral som inte går att försvara, säger Jacco till Proletären.
– Jag förstår att folk som inte talar ut är rädda att förlora jobb, deals, möjligheter. Det förstår jag. Men om vi alla pratade om det här samtidigt – ingen skulle kunna tysta oss. Det är tystnaden som gör censuren möjlig. Och jag vägrar vara en del av den framtiden eller censuren.
– Därför kändes det viktigt för mig och alla som mig att skriva under. Det är en sån liten sak att göra men som med tillräckligt många röster kan göra så mycket! Inte minst visa, mellan oss vanliga människor, att vi inte är ensamma om våra åsikter. Det finns möjlighet till förändring om alla jobbar i samma riktning och slutar frukta censur och påtryckningar. It’s now or never….
Undertecknarna är inte ensamma. Kritiken mot Israels fortsatta deltagande i tävlingen har varit massiv. Irland, Island, Nederländerna, Slovenien och Spanien har dragit sig ur årets tävling på grund av Israel och 2024 års vinnare, schweiziska Nemo, protesterade i vintras genom att lämna tillbaka sin trofé till arrangörerna EBU.
EBU står dock fast vid Israels medverkan – men har i år infört nya röstningsregler för att minska publikens inflytande. Detta efter förra årets röstning, där Israel anklagades för otillåten påverkan.
Ökad repression från regeringar och rättsväsendet en internationell trend.
Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena.
Han har kritiserat den svenske ministern Carl-Oscar Bohlin (M) och anser inte att det kan kallas skadegörelse när färg kastas mot byggnader i samband med en fredlig demonstration. FN:s särskilda rapportör Michel Forst har på senare tid gjort sig känd i Sverige.
FN:s särskilda rapportör för Århuskonventionen skulle ha kommit till Sverige i början av april. Han var inbjuden av försvaret till rättegången mot 17 aktivister i en protest mot privatflygplan vid Bromma flygplats. Men domstolen avvisade möjligheten för honom att vittna på plats:
– Jag blev väldigt förvånad av att en domstol i Sverige inte lät mig vittna. Istället skickade vi in ett långt uttalade till domstolen för att försöka förklara vad jag hade velat säga på plats i domstolen, säger Michel Forst i ett videosamtal med Dagens Arena.
Michel Forst blev involverad i rättsfallet med de 17 klimataktivisterna då en av de åtalade, Isabelle Letellier, kontaktade honom. Det ledde till att han engagerade sig i hennes fall och att han skickade ett uttalande till domstolen i Sverige.
– Min största oro handlar om att hon i mina ögon inte gjorde något olagligt. Det var en fredlig demonstration och hon höll bara en banderoll som protesterar mot att regeringen inte gör tillräckligt när det gäller klimatet.
Han anser att domstolen bryter mot internationella konventioner då de åtalar demonstranterna kollektivt och håller alla ansvariga för skadegörelse:
– Det är ett individuellt fall och de borde inte bli behandlade som en grupp av demonstranter. Det är väldigt tydligt enligt internationell lag att man inte ska behandla liknade fall på det här sättet.
Som Dagens Arena tidgare har berättat har Isabelle Letellier bott i Sverige sedan 2010 och har sin familj och två svenska barn här. Att hon trots det nekades svenskt medborgarskap med hänvisning till brottsanklagelsen om skadegörelse är allvarligt, enligt Michel Forst.
– Om hon först döms till fängelse och sedan troligen nekas svenskt medborgarskap skulle det utgöra en dubbel bestraffning, säger han.
När det gäller skadegörelse-anklagelsen är han tveksam till den, även för de två personer som faktiskt kastade färgen.
– Man kan ifrågasätta benämningen skadegörelse. Det handlar om vattenlöslig färg som inte åsamkar skada. I exempelvis Storbritannien, där de är extremt hårda mot klimataktivister generellt, lades ett fall ned där aktivister just hade kastat vattenlöslig färg. Det handlar inte om våld. Det är ett sätt att protestera som skyddas av internationell lag.
Michel Forst har på senare tid omskrivits i svenska medier. Det började med det som kallas ”fallet Marie”. Det handlar om en kvinna som fick sparken från Energimyndigheten efter att uppgifter spridits i Fokus och på Svenska Dagbladets ledarsida om att hon var aktiv i klimatorganisationen Rebellmammorna. En källa i artikeln i Fokus pekade ut Marie som en risk, kopplat till hennes roll på Energimyndigheten. Ett par dagar efter att Marie fått veta att hennes provanställning skulle avslutas twittrade ministern för civilt försvar, Carl-Oscar Bohlin (M), om händelsen och beskrev själv att han kontaktat Energimyndigheten.
Ministerns inblandning i den här frågan fick Michel Forst att rikta kritik mot Sverige, då han menade att Bohlin kan ha brutit mot en FN-konvention. Händelsen ledde till att Michel Forst kom till Sverige för två månader sedan för att möta regeringens representanter och diskutera hur aktivister behandlas här. Diskussionerna, med högt uppsatta tjänstemän, beskrivs som ”konstruktiva under själva samtalet”. Men de landade inte i vad Forst hade hoppats på.
– Då bestämde jag mig för att publicera ett uttalande, vilket jag gör enbart när jag ser att regeringen ifråga inte förstår eller lyssnar på vad jag säger.
Michel Forst har reagerat över vad han menar är ett nytt sätt att behandla demonstranter i Sverige:
– Jag blev väldigt förvånad över vad som händer i Sverige. För mig är det ett väldigt demokratiskt samhälle där rätten att protestera är skyddad av internationella lagar. Det jag ser är att man åtalar klimataktivister för nya brott i samband med protester, till exempel för sabotage, vid fredliga protester, säger Michel Forst.
Dagens Arena har tidigare rapporterat om ökningen av sabotage-domar gentemot klimataktivister. Men att klimatdemonstranter behandlas allt hårdare är en del av en internationell utveckling. Michel Forst nämner länder som Frankrike och Storbritannien som exempel:
– Det är inte bekräftat av forskning än, men för mig så är det ett slags laboratorium som pågår när det gäller hur man behandlar klimataktivister. Stater testar nya former av repression.
Advokaten Pia Björstrand, som försvarade Isabelle Letellier i ovannämnda mål, menar att åklagare och domstolar inte är så självständiga från politiken som de borde. Michel Forst vill dock inte göra något sådant generellt uttalande.
– Det är svårt att säga för det ser olika ut i olika länder. Det skiljer sig också åt mellan olika domstolar. Det jag ser är att åklagare tenderar att försvara den allmänna ordningen, säger Michel Forst.
Till det kommer att kunskapen om internationella lagar och regelverk brister bland de som arbetar inom rättssystemen. Han menar att domstolar ibland tackar honom för att han upplyser om de internationella lagar som också ska följas i nationella mål.
Samtidigt ser han nu att allt fler mål prövas, även i Europadomstolen som bevakar mänskliga rättigheter. Ett par domar har redan kommit, och fler är på väg.
– Min förhoppning är att domstolen kommer att ge vägledning till medlemsländerna om hur de ska förhålla sig till den här sortens protester och till staters passivitet i klimatfrågan.
Det är lätt att få intrycket att kritik som den från Michel Forst och FN:s särskilda rapportörer på andra områden inte tas riktigt på allvar av politiken. Men Michel Forst förhåller sig optimistisk:
– Jag har haft många olika roller inom FN sedan 2008. Och jag ser konkreta och positiva resultat på många sätt. Det är såklart lätt att hitta exempel på bristande resultat eller passiva regeringar. Men i många länder blir vi förstådda och lyssnade på, och även om vi inte får resultat omedelbart kan länder till slut förstå att de gör fel, när vi återkommer med nya ärenden
En kollega till Michel Forst som inte har ignorerats, utan snarare attackerats, är Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena. Efter sin hårda kritik mot Israel i samband med Gazakriget har hon bland annat utsatts för sanktioner av USA .
– Francesca Albanese är en vän till mig. Hon har attackerats av många regeringar, bland annat den franska, som vill att hon ska lämna sin tjänst, men i mina ögon gör hon ett fantastiskt jobb. Hon försöker verkligen öka medvetenheten om vad som händer i Palestina, precis det som är hennes uppdrag.
Dom i målet mot de 17 klimataktivisterna meddelas 4 maj
Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige DESCRIPTION: Han har kritiserat den svenske ministern Carl-Oscar Bohlin (M) och anser inte att det kan kallas skadegörelse när färg kastas... Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Han har kritiserat den svenske ministern Carl-Oscar Bohlin (M) och anser inte att det kan kallas skadegörelse när färg kastas mot byggnader i samband med en fredlig demonstration. FN:s särskilda rapportör Michel Forst har på senare tid gjort sig känd i Sverige. FN:s särskilda rapportör för Århuskonventionen skulle ha kommit till Sverige i början av april. Han var inbjuden av försvaret till rättegången mot 17 aktivister i en protest mot privatflygplan vid Bromma flygplats. Men domstolen avvisade möjligheten för honom att vittna på plats: – Jag blev väldigt förvånad av att en domstol i Sverige inte lät mig vittna. Istället skickade vi in ett långt uttalade till domstolen för att försöka förklara vad jag hade velat säga på plats i domstolen, säger Michel Forst i ett videosamtal med Dagens Arena. Åtalas kollektivt Michel Forst blev involverad i rättsfallet med de 17 klimataktivisterna då en av de åtalade, Isabelle Letellier, kontaktade honom. Det ledde till att han engagerade sig i hennes fall och att han skickade ett uttalande till domstolen i Sverige. – Min största oro handlar om att hon i mina ögon inte gjorde något olagligt. Det var en fredlig demonstration och hon höll bara en banderoll som protesterar mot att regeringen inte gör tillräckligt när det gäller klimatet. Han anser att domstolen bryter mot internationella konventioner då de åtalar demonstranterna kollektivt och håller alla ansvariga för skadegörelse: – Det är ett individuellt fall och de borde inte bli behandlade som en grupp av demonstranter. Det är väldigt tydligt enligt internationell lag att man inte ska behandla liknade fall på det här sättet. Som Dagens Arena tidgare har berättat har Isabelle Letellier bott i Sverige sedan 2010 och har sin familj och två svenska barn här. Att hon trots det nekades svenskt medborgarskap med hänvisning till brottsanklagelsen om skadegörelse är allvarligt, enligt Michel Forst. – Om hon först döms till fängelse och sedan troligen nekas svenskt medborgarskap skulle det utgöra en dubbel bestraffning, säger han. “Handlar inte om våld” När det gäller skadegörelse-anklagelsen är han tveksam till den, även för de två personer som faktiskt kastade färgen. – Man kan ifrågasätta benämningen skadegörelse. Det handlar om vattenlöslig färg som inte åsamkar skada. I exempelvis Storbritannien, där de är extremt hårda mot klimataktivister generellt, lades ett fall ned där aktivister just hade kastat vattenlöslig färg. Det handlar inte om våld. Det är ett sätt att protestera som skyddas av internationell lag. Michel Forst har på senare tid omskrivits i svenska medier. Det började med det som kallas ”fallet Marie”. Det handlar om en kvinna som fick sparken från Energimyndigheten efter att uppgifter spridits i Fokus och på Svenska Dagbladets ledarsida om att hon var aktiv i klimatorganisationen Rebellmammorna. En källa i artikeln i Fokus pekade ut Marie som en risk, kopplat till hennes roll på Energimyndigheten. Ett par dagar efter att Marie fått veta att hennes provanställning skulle avslutas twittrade ministern för civilt försvar, Carl-Oscar Bohlin (M), om händelsen och beskrev själv att han kontaktat Energimyndigheten. Ministerns inblandning i den här frågan fick Michel Forst att rikta kritik mot Sverige, då han menade att Bohlin kan ha brutit mot en FN-konvention. Händelsen ledde till att Michel Forst kom till Sverige för två månader sedan för att möta regeringens representanter och diskutera hur aktivister behandlas här. Diskussionerna, med högt uppsatta tjänstemän, beskrivs som ”konstruktiva under själva samtalet”. Men de landade inte i vad Forst hade hoppats på. – Då bestämde jag mig för att publicera ett uttalande, vilket jag gör enbart när jag ser att regeringen ifråga inte förstår eller lyssnar på vad jag säger. Internationell utveckling Michel Forst har reagerat över vad han menar är ett nytt sätt att behandla demonstranter i Sverige: – Jag blev väldigt förvånad över vad som händer i Sverige. För mig är det ett väldigt demokratiskt samhälle där rätten att protestera är skyddad av internationella lagar. Det jag ser är att man åtalar klimataktivister för nya brott i samband med protester, till exempel för sabotage, vid fredliga protester, säger Michel Forst. Dagens Arena har tidigare rapporterat om ökningen av sabotage-domar gentemot klimataktivister. Men att klimatdemonstranter behandlas allt hårdare är en del av en internationell utveckling. Michel Forst nämner länder som Frankrike och Storbritannien som exempel: – Det är inte bekräftat av forskning än, men för mig så är det ett slags laboratorium som pågår när det gäller hur man behandlar klimataktivister. Stater testar nya former av repression. Advokaten Pia Björstrand, som försvarade Isabelle Letellier i ovannämnda mål, menar att åklagare och domstolar inte är så självständiga från politiken som de borde. Michel Forst vill dock inte göra något sådant generellt uttalande. – Det är svårt att säga för det ser olika ut i olika länder. Det skiljer sig också åt mellan olika domstolar. Det jag ser är att åklagare tenderar att försvara den allmänna ordningen, säger Michel Forst. Kunskapsbrist Till det kommer att kunskapen om internationella lagar och regelverk brister bland de som arbetar inom rättssystemen. Han menar att domstolar ibland tackar honom för att han upplyser om de internationella lagar som också ska följas i nationella mål. Samtidigt ser han nu att allt fler mål prövas, även i Europadomstolen som bevakar mänskliga rättigheter. Ett par domar har redan kommit, och fler är på väg. – Min förhoppning är att domstolen kommer att ge vägledning till medlemsländerna om hur de ska förhålla sig till den här sortens protester och till staters passivitet i klimatfrågan. Det är lätt att få intrycket att kritik som den från Michel Forst och FN:s särskilda rapportörer på andra områden inte tas riktigt på allvar av politiken. Men Michel Forst förhåller sig optimistisk: – Jag har haft många olika roller inom FN sedan 2008. Och jag ser konkreta och positiva resultat på många sätt. Det är såklart lätt att hitta exempel på bristande resultat eller passiva regeringar. Men i många länder blir vi förstådda och lyssnade på, och även om vi inte får resultat omedelbart kan länder till slut förstå att de gör fel, när vi återkommer med nya ärenden En kollega till Michel Forst som inte har ignorerats, utan snarare attackerats, är Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena. Efter sin hårda kritik mot Israel i samband med Gazakriget har hon bland annat utsatts för sanktioner av USA . – Francesca Albanese är en vän till mig. Hon har attackerats av många regeringar, bland annat den franska, som vill att hon ska lämna sin tjänst, men i mina ögon gör hon ett fantastiskt jobb. Hon försöker verkligen öka medvetenheten om vad som händer i Palestina, precis det som är hennes uppdrag. Dom i målet mot de 17 klimataktivisterna meddelas 4 maj Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige DESCRIPTION: Ökad repression från regeringar och rättsväsendet en internationell trend. Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Han har kritiserat den svenske ministern Carl-Oscar Bohlin (M) och anser inte att det kan kallas skadegörelse när färg kastas mot byggnader i samband med en fredlig demonstration. FN:s särskilda rapportör Michel Forst har på senare tid gjort sig känd i Sverige. FN:s särskilda rapportör för Århuskonventionen skulle ha kommit till Sverige i början av april. Han var inbjuden av försvaret till rättegången mot 17 aktivister i en protest mot privatflygplan vid Bromma flygplats. Men domstolen avvisade möjligheten för honom att vittna på plats: – Jag blev väldigt förvånad av att en domstol i Sverige inte lät mig vittna. Istället skickade vi in ett långt uttalade till domstolen för att försöka förklara vad jag hade velat säga på plats i domstolen, säger Michel Forst i ett videosamtal med Dagens Arena. Åtalas kollektivt Michel Forst blev involverad i rättsfallet med de 17 klimataktivisterna då en av de åtalade, Isabelle Letellier, kontaktade honom. Det ledde till att han engagerade sig i hennes fall och att han skickade ett uttalande till domstolen i Sverige. – Min största oro handlar om att hon i mina ögon inte gjorde något olagligt. Det var en fredlig demonstration och hon höll bara en banderoll som protesterar mot att regeringen inte gör tillräckligt när det gäller klimatet. Han anser att domstolen bryter mot internationella konventioner då de åtalar demonstranterna kollektivt och håller alla ansvariga för skadegörelse: – Det är ett individuellt fall och de borde inte bli behandlade som en grupp av demonstranter. Det är väldigt tydligt enligt internationell lag att man inte ska behandla liknade fall på det här sättet. Som Dagens Arena tidgare har berättat har Isabelle Letellier bott i Sverige sedan 2010 och har sin familj och två svenska barn här. Att hon trots det nekades svenskt medborgarskap med hänvisning till brottsanklagelsen om skadegörelse är allvarligt, enligt Michel Forst. – Om hon först döms till fängelse och sedan troligen nekas svenskt medborgarskap skulle det utgöra en dubbel bestraffning, säger han. “Handlar inte om våld” När det gäller skadegörelse-anklagelsen är han tveksam till den, även för de två personer som faktiskt kastade färgen. – Man kan ifrågasätta benämningen skadegörelse. Det handlar om vattenlöslig färg som inte åsamkar skada. I exempelvis Storbritannien, där de är extremt hårda mot klimataktivister generellt, lades ett fall ned där aktivister just hade kastat vattenlöslig färg. Det handlar inte om våld. Det är ett sätt att protestera som skyddas av internationell lag. Michel Forst har på senare tid omskrivits i svenska medier. Det började med det som kallas ”fallet Marie”. Det handlar om en kvinna som fick sparken från Energimyndigheten efter att uppgifter spridits i Fokus och på Svenska Dagbladets ledarsida om att hon var aktiv i klimatorganisationen Rebellmammorna. En källa i artikeln i Fokus pekade ut Marie som en risk, kopplat till hennes roll på Energimyndigheten. Ett par dagar efter att Marie fått veta att hennes provanställning skulle avslutas twittrade ministern för civilt försvar, Carl-Oscar Bohlin (M), om händelsen och beskrev själv att han kontaktat Energimyndigheten. Ministerns inblandning i den här frågan fick Michel Forst att rikta kritik mot Sverige, då han menade att Bohlin kan ha brutit mot en FN-konvention. Händelsen ledde till att Michel Forst kom till Sverige för två månader sedan för att möta regeringens representanter och diskutera hur aktivister behandlas här. Diskussionerna, med högt uppsatta tjänstemän, beskrivs som ”konstruktiva under själva samtalet”. Men de landade inte i vad Forst hade hoppats på. – Då bestämde jag mig för att publicera ett uttalande, vilket jag gör enbart när jag ser att regeringen ifråga inte förstår eller lyssnar på vad jag säger. Internationell utveckling Michel Forst har reagerat över vad han menar är ett nytt sätt att behandla demonstranter i Sverige: – Jag blev väldigt förvånad över vad som händer i Sverige. För mig är det ett väldigt demokratiskt samhälle där rätten att protestera är skyddad av internationella lagar. Det jag ser är att man åtalar klimataktivister för nya brott i samband med protester, till exempel för sabotage, vid fredliga protester, säger Michel Forst. Dagens Arena har tidigare rapporterat om ökningen av sabotage-domar gentemot klimataktivister. Men att klimatdemonstranter behandlas allt hårdare är en del av en internationell utveckling. Michel Forst nämner länder som Frankrike och Storbritannien som exempel: – Det är inte bekräftat av forskning än, men för mig så är det ett slags laboratorium som pågår när det gäller hur man behandlar klimataktivister. Stater testar nya former av repression. Advokaten Pia Björstrand, som försvarade Isabelle Letellier i ovannämnda mål, menar att åklagare och domstolar inte är så självständiga från politiken som de borde. Michel Forst vill dock inte göra något sådant generellt uttalande. – Det är svårt att säga för det ser olika ut i olika länder. Det skiljer sig också åt mellan olika domstolar. Det jag ser är att åklagare tenderar att försvara den allmänna ordningen, säger Michel Forst. Kunskapsbrist Till det kommer att kunskapen om internationella lagar och regelverk brister bland de som arbetar inom rättssystemen. Han menar att domstolar ibland tackar honom för att han upplyser om de internationella lagar som också ska följas i nationella mål. Samtidigt ser han nu att allt fler mål prövas, även i Europadomstolen som bevakar mänskliga rättigheter. Ett par domar har redan kommit, och fler är på väg. – Min förhoppning är att domstolen kommer att ge vägledning till medlemsländerna om hur de ska förhålla sig till den här sortens protester och till staters passivitet i klimatfrågan. Det är lätt att få intrycket att kritik som den från Michel Forst och FN:s särskilda rapportörer på andra områden inte tas riktigt på allvar av politiken. Men Michel Forst förhåller sig optimistisk: – Jag har haft många olika roller inom FN sedan 2008. Och jag ser konkreta och positiva resultat på många sätt. Det är såklart lätt att hitta exempel på bristande resultat eller passiva regeringar. Men i många länder blir vi förstådda och lyssnade på, och även om vi inte får resultat omedelbart kan länder till slut förstå att de gör fel, när vi återkommer med nya ärenden En kollega till Michel Forst som inte har ignorerats, utan snarare attackerats, är Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör för de palestinska områdena. Efter sin hårda kritik mot Israel i samband med Gazakriget har hon bland annat utsatts för sanktioner av USA . – Francesca Albanese är en vän till mig. Hon har attackerats av många regeringar, bland annat den franska, som vill att hon ska lämna sin tjänst, men i mina ögon gör hon ett fantastiskt jobb. Hon försöker verkligen öka medvetenheten om vad som händer i Palestina, precis det som är hennes uppdrag. Dom i målet mot de 17 klimataktivisterna meddelas 4 maj Inlägget FN-rapportör kritisk till hur klimataktivister åtalas i Sverige dök först upp på Dagens Arena.