Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk. Samtliga blder i artikeln är tagna och anvvänds med tillstånd av Der Dritte Weg.
Tyska S-Bahn rullar in på stationen i Berlin-Marzahn först på morgonen. Stadsdelen ligger i den östra delen av Berlin och präglas starkt av de långa, monotona raderna av betongblock från DDR-eran.
Redan efter att ha stigit av tåget var det tydligt att polisen hade mobiliserat rejält inför dagen med ett stort antal polisbilar och ambulanser. Även barrikader hade satts upp längs Marzahnerpromenaden, med poliser stående i små grupper.
Deltagare började gradvis samlas på torget, samtidigt som arrangörerna förberedde högtalare och banderoller. I väntan på start passade de förväntansfulla deltagarna på att nätverka och prata med varandra. Stämningen var på topp och alla verkade förväntansfulla inför att dagens aktiviteter verkligen skulle ta sin början.
Efter en kort stund började talen. Orden ekade mellan betongbyggnaderna medan folkmassan lyssnade. Dagens övergripande budskap sammanfattades i parollen ”Vårt alternativ är revolution”. Ekonomiska problem, invandring, bostadsproblem och kritik av den politiska utvecklingen i Tyskland togs upp i talen.
En liten grupp motdemonstranter dök upp på torget. De stod bakom polisspärrar en bit bort, ropade några slagord och spelade dålig hiphopmusik i en högtalare de hade med sig, samtidigt som de viftade med regnbågsflaggor. Gruppen verkade dock obetydlig jämfört med de flera hundra nationella personer som stod och lyssnade uppmärksamt.
Efter öppningstalen påbörjades demonstrationen, som rörde sig genom Marzahns gator. Processionen drog iväg medan slagord ropades i takt. Ljudet kastades fram och tillbaka mellan de höga flerfamiljshusen, vilket gav marschen en kraftfull resonans i det annars tysta området.
Allt eftersom demonstrationståget rörde sig framåt blev det tydligt hur omfattande evenemanget egentligen var. Vägar blockerades av polis, bilar och bussar fick stanna och vänta, och S-Bahn-trafiken i området stoppades helt. I den delen av Berlin var det svårt att inte märka vad som hände. Invånarna stod på trottoarer och balkonger, och många förbipasserande stannade till för att följa demonstrationen när den rörde sig genom grannskapet.
Marschen fortsatte genom flera gator och avslutades slutligen vid East Gate Center, ett stort köpcentrum i området. Här skulle fler tal komma att hållas av företrädare för Der Dritte Weg.
Efter det sista talet begav sig demonstranterna tillbaka mot stationen i Berlin-Marzahn, som polisen tillfälligt hade spärrat av. Ett S-Bahn-tåg väntade redan på perrongen. Strax därefter var vagnarna fulla och tåget avgick mot en annan station i staden.
Här var den tyska logistiska känslan tydlig. Det ena transportmedlet ersatte det andra i en nästan mekanisk takt. Bilar och bussar var redan redo, deltagarna fortsatte resan med en typisk tysk effektivitet och snart var över hundra personer på väg norrut mot Wittstock. Dagen var långt ifrån över.
Resan norrut genom Brandenburg tog en timme. En timme som gradvis ersatte storstadens täta stadsområden med öppen landsbygd, skogar och mindre byar. När kolonnen av bilar och bussar nådde Wittstock hade stämningen redan börjat förändras.
Där dagen i Berlin hade präglats av demonstrationer, slagord och en massiv polisnärvaro var stämningen lugnare här. Den lilla staden Brandenburg bildade ramen för nästa punkt på dagordningen. På torget började människor återigen samlas, den här gången i en mer ceremoniell atmosfär.
Ledaren för Der Dritte Weg, Matthias Fischer, steg fram och inledde en minnesceremoni. Namnen på olika grupper av fallna från tidigare krig nämndes en efter en, och folkmassan svarade unisont. Den svala kvällsluften och det lugna torget i den lilla staden gav ceremonin en särskild tyngd.
Efter minnescermonin rörde sig deltagarna tillsammans genom staden till ett närliggande hus, där ett nytt partikontor invigdes. Byggnaden kommer att fungera som en mötes- och aktivitetsplats. Ett kort tal markerade öppningen, varefter dörrarna öppnades och folk strömmade in.
Atmosfären förändrades snabbt igen. Medan torget några minuter tidigare hade präglats av högtidlighet, var det nu en mer avslappnad avslutning på dagen. Middag serverades i lokalerna, och människor samlades i små grupper runt bord och stolar. Samtalen gick i alla riktningar, medan dagens händelser diskuterades.
Ute hade mörkret fallit men inomhus fortsatte kvällen i ett lugnt tempo med mat, samtal och gemenskap. En dag som hade börjat med tal, demonstration och slagord ekandes mellan Berlin-Marzahns betongblock slutade nu i en kamratlig gemenskap i lugnare omgivningar i Wittstock.