https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!PQCU!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F406a3acf-3a92-4cec-9457-cb33e02e459c_6240x4160.jpegJustitieminister Gunnar Strömmer. Foto: Shutterstock
Den 3 juli 2026 träder en omfattande lagändring i kraft som skärper straffen för ett femtiotal brott – däribland grovt förtal. För just detta brott tas möjligheten till böter helt bort. Straffet blir enbart fängelse, med en straffskala på minst en månad och högst två år.
Resultatet? Granskande journalistik och medborgare med civilkurage hamnar i skottlinjen – särskilt när mäktiga aktivister upplever sig kränkta.
Det här är ett grundskott mot det fria ordet.
Sanningen saknar betydelse
En grundläggande – och för många chockerande – egenhet i svensk förtalslagstiftning är att sanningshalten i en uppgift inte avgör om den är brottslig. En publicering kan vara helt korrekt, dokumenterad och faktabaserad, men ändå klassas som förtal om den bedöms kunna skada någons anseende och inte anses vara försvarlig i sitt sammanhang.
Omvänt kan en falsk uppgift undgå ansvar, förutsatt att domstolen anser att syftet varit tillräckligt berättigat. Det är en rättslogik som i praktiken flyttar makten från fakta till tolkning.
Resultatet blir ett system där subjektiva bedömningar får avgörande betydelse. Domare, nämndemän och tryckfrihetsjuryer – ofta utan vare sig erfarenhet av journalistik eller vanligt bondförnuft – ges makten att avgöra vad som är “försvarligt” att publicera.
För den som bedriver granskande journalistik eller vill varna sitt grannskapet om en nyinflyttad pedofil skapar detta en konstant rättsosäkerhet. Sanningen är inget skydd. Lagen blir istället ett verktyg som kan användas selektivt – mot dem som granskar fel personer.
Fallet Mats Dagerlind: Ett varnande exempel
Domen mot Samnytt:s ansvarige utgivare Mats Dagerlindär ett typexempel på hur svensk förtalslagstiftning har förvandlats till ett juridiskt minfält.
I februari 2024 dömdes han till en månads fängelse för grovt förtal och två fall av förtal – efter att ha publicerat en skärmdump ur en offentlig domstolshandling. Uppgiften rörde huvudpersonen bakom det kontroversiella projektet Näthatsgranskaren, som i åratal systematiskt polisanmält medborgare för “hets mot folkgrupp” – ofta i samband med kritik mot massinvandring och folkutbytespolitik.
Trots att mannen tagit emot statliga bidrag, medverkat i public service och bedrivit politiskt motiverade kampanjer mot enskilda, ansåg hovrätten att han inte var tillräckligt offentlig för att behöva tåla granskning. Justitiekanslern (JK) hade tidigare avslagit tre begäran om åtal – men mannen drev istället ett enskilt åtal, finansierat med egna medel.
Tryckfrihetsjuryn friade Samnytt på majoriteten av punkterna, men hovrätten valde att skärpa domen: fängelsestraffet stod fast, och skadeståndet dubblades till 40 000 kronor. Motiveringen? Publiceringen hade fått stor spridning, Dagerlind hade inte “väglett” läsaren tillräckligt i sin presentation av materialet – och den granskade personen ansågs därmed ha utsatts för en otillbörlig kränkning.
Detta fall visar med all önskvärd tydlighet hur lagen i praktiken inte skyddar de svaga – utan används för att tysta granskare av mäktiga, skattefinansierade vänsteraktivister.
Varnade grannarna om pedofil - dömdes för grovt förtal
I ettviralt inlägg på Instagram berättar Josef från Västergötland hur han dömdes att betala 33 000 kronor i skadestånd – för att ha varnat sina grannar i en lokal Facebookgrupp om att en dömd pedofil flyttat in i området.
Du kan bidra till insamlingen för Josefs skadestånd genom att swisha till 073–504 22 53. Märk betalningen med “Josef”.
Mottagare: Agneta Karlsson, Förtalsstödet.
Men detta var inget det svenska rättsväsendet kunde tolerera. Josef dömdes för grovt förtal. Hans avsikt att förebygga övergrepp spelade ingen roll.
Och Josef är långt ifrån ensam. Han är bara ännu ett exempel på hur vanliga människor som tar sitt samhällsansvar riskerar att straffas, medan rättssystemet riktar in sig på dem som varnar – snarare än dem man borde varna för.
Statsminister Ulf Kristersson gick visserligen ut i en debattartikel i Expressen, där han och regeringen uppgav att de vill se över förtalslagstiftningen– bland annat för att göra det möjligt att varna grannar om en dömd pedofil flyttar in i området.
Men något konkret lagförslag finns inte. Och den kommande straffskärpningen genomförs utan förändringar. Det innebär att samma människor som statsministern nu hyllar i ord, kommer att riskera fängelse i praktiken.
Allt digitalt förtal betraktas redan som “grovt”
Regeringen motiverar straffskärpningen med digitaliseringens effekter: rykten, misstänkliggöranden och kränkande innehåll sprids numera i blixtfart via plattformar som Facebook, X och Instagram. Det tidigare minimistraffet för grovt förtal – böter – anses inte längre spegla den “allvarliga integritetskränkning” som kan uppstå i en digital offentlighet där spridningen är både omedelbar och omfattande.
Men i praktiken har nästan allt nätbaserat förtal redan klassats som grovt, just på grund av spridningen. Det juridiska resonemanget bygger inte på faktisk skada eller innehållets sanningshalt – utan på hur många som sett det.
Ebba Busch på kåken?
Det gör regeringens hållning ännu mer anmärkningsvärd när man betraktar ett konkret exempel: vice statsminister Ebba Busch är själv dömd för grovt förtal.
Read more
