Det är en sak som nästan alla verkar missa i debatten om Nick Alinias medverkan i SVT:s program IFS (Invandrare för svenskar). Nämligen den fullständiga dubbelmoral som präglar diskussionen.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Wp2u!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F1f912dc7-1b04-46ed-97a5-6c8b24c46d15_449x384.pngNick Alinias medverkan i SVT har skapat kaos bland åsiktseliten senaste veckan.
För faktum är att SVT aldrig har backat en tum när det gäller att ge utrymme åt människor med kontroversiella bakgrunder eller politiska åsikter. Jag vet det, eftersom jag själv har arbetat där och mött flera av dem.
När jag gjorde ett inhopp på Sveriges Radio fick jag redan första dagen höra av en medarbetare:
– Här röstar vi rött.
På SVT arbetade jag med en nyhetsreporter som samtidigt var medlem i Kommunistiska Partiet i Göteborg. Ena dagen producerade han nyhetsinslag. Nästa dag demonstrerade han under fanor med hammaren och skäran.
I ett annat program rekryterades en medarbetare direkt från Revolutionär Kommunistisk Ungdom. För SVT:s räkning arrangerade han en så kallad ”överklassafari” som sändes på bästa sändningstid.
Jag såg också hur politiker behandlades olika i studioprogrammen. Medan vänsterprofiler möttes med värme och kindpussar kunde Jimmie Åkesson få ett betydligt kyligare mottagande.
I underhållningsprogrammen strösslade man med profiler från vänsterkanten. Jason ”Timbuktu” Diakité skrev en låt om att ”dunka Jimmie gul och blå”. Kort därefter sommarpratade han i Sveriges Radio och blev en återkommande profil i SVT:s populära program På spåret.
Gina Dirawi anklagades för att ha spridit antisemitiskt material i sociala medier. Trots det fick hon uppdrag som programledare för Melodifestivalen.
Sedan har vi alla personer med kopplingar till den kriminella världen som fått den röda mattan utrullad framför sig. Den tidigare bankrånaren och gängkriminelle Dragomir Mrsic har figurerat i en lång rad produktioner, bland annat Stjärnorna på slottet. På P3 Guld-galan har priser tilldelats artister med pågående kopplingar till den kriminella miljön. Ena dagen rättegång. Nästa dag en scen på public service.
Och då kommer vi tillbaka till Nick Alinia.
Vid en snabb genomgång av de övriga deltagarna i IFS kan man konstatera att flera har dömts för narkotikabrott. En av dem har dessutom varit bland de mest högljudda kritikerna mot Alinias medverkan.
Vad gäller Nick Alinia handlar det däremot om en ostraffad opinionsbildare på högerkanten som stämplas som högerextrem. Exakt vad som gör honom högerextrem verkar dock vara betydligt svårare att reda ut.
Vid närmare granskning visar det sig att flera av de anklagelser som cirkulerat inte håller.
Dagens ETC skrev att Alinia gjort en nazisthälsning och ropat ”Ausländer raus”. Det visade sig senare vara felaktiga uppgifter.
TV4-profilen Lennart Ekdal påstod i direktsändning att Alinia ”trakasserat och hotat människor”. Några belägg för detta presenterades inte.
Dagens Nyheters politiska redaktör Amanda Sokolnicki hävdade att Alinia har ”antidemokratiska värderingar”. Liknande resonemang fördes av SVT:s ansvariga utgivare Helena Olsson, som menade att Alinia har ett djupt tvivelaktigt förhållande till demokratiska principer.
På vilket sätt då?
Den frågan får tittarna aldrig något tydligt svar på.
Kanske syftar man på videon där Alinia kallar den tidigare statsministern Stefan Löfven för landsförrädare. Det är onekligen ett hårt uttryck.
Men är det verkligen värre än att sjunga om att ”dunka Jimmie gul och blå”?
Personligen är jag motståndare till cancelkultur, oavsett om den kommer från höger eller vänster.
Jag tycker exempelvis inte att Gina Dirawi ska förlora sina jobb bara för att hon har åsikter som jag ogillar. Tvärtom tycker jag att hon gjort flera bra insatser som programledare.
På samma sätt borde Nick Alinia få medverka i ett humorprogram om man anser att han passar där. Om han faktiskt är rolig eller inte har jag ingen aning om.
Problemet är att SVT under decennier inte haft några större problem med att samarbeta med vänsterradikala aktivister, kontroversiella kulturpersonligheter eller personer med kriminell bakgrund.
”Deras egna”, som Janne Josefsson en gång fick höra när han ville granska våldsvänstern.
Därför luktar hela den här kampanjen illa.
När medieetablissemanget plötsligt mobiliserar för att stoppa en högerprofil från att medverka i ett humorprogram framstår det inte som en fråga om principer. Särskilt inte när flera av argumenten bygger på uppgifter som visat sig vara felaktiga eller kraftigt överdrivna.
Det ser snarare ut som något betydligt enklare.
Man vill göra sig av med någon man inte tycker om.
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Bli prenumerant!
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
