- Att ta på sig en hijab är frivilligt. Det hävdar åtminstone en del muslimska kvinnor som får medhåll av den samlade vänstern. I Mellanöstern fängslas och dödas kvinnor/flickor när de försöker frigöra sig från detta patetiska och förtryckande klädesplagg. Hur står det då till?
Att kritisera hijab är i Sverige liktydigt med rasism. Muslimska kvinnors rätt att bära hijab ska i Sverige bejakas, samtidigt som man hyllar de iranska kvinnor som i hemlandet försöker frigöra sig från det patetiska plagg som begränsar kvinnors frihet och egna vilja genom att de riskerar sin frihet och ibland sina liv.
Den här bilden från en av SVT:s lokalredaktioner talar sitt tydliga språk.
Kära Nona. Basket är för alla och försök inte pracka på oss den offerkofta som muslimer, i synnerhet kvinnor, använder för att få till regeländringar och en positiv syn på den religion som sätter just religionen före allt annat.
I Sverige och i synnerhet om man tillhör vänsterkanten i svensk politik, försvarar man hijaben utan att ta någon hänsyn till de kvinnor i muslimska länder som riskerar både frihet och liv för att slippa bära plagget.
Alice Bah Kuhnke (Mp) och Malin Björk (V) försöker i en debattartikel få oss svenska medborgare att acceptera hijaben som ett plagg muslimska kvinnor och flickor så unga som 3-4 år drar på sig frivilligt.
Det är okunskap, säger de bägge om den kritik som kommer från några KD-ledamöter i EU-parlamentet. “Skribenterna avslöjar sin okunskap med generande precision när de jämför slöjtvånget i en brutal diktatur som Iran, med det främst frivilliga bärandet av slöja i demokratiska länder i Europa”. Kuhnke och Björk har förstås satt sig in i den värld som muslimska kvinnor lever i, oavsett om det rör förorter i Sverige eller gågator i Teheran.
Ponera då att slöjan verkligen är frivillig. Jag tänker inte ge mig in i debatten om könsseparata badtider för att blidka muslimska kvinnor eller frisörsalonger som tvingas använda draperier för att muslimska kvinnor ska kunna använda deras tjänster. Ta bilden i början av inlägget.
Nona hävdar att basket inte är för alla, vilket är en ren lögn. Basket är för alla, men precis som i de flesta idrotter gäller vissa regler. Om hijaben nu är frivillig, vilket Mp och V antyder, så vore det lätt för Nona att ta av sig plagget på träningar och matcher. På samma sätt som svenska tjejer tar av sig korta kjolar och linnen när de beträder idrottsarenor.
Än tydligare blir det när SVT gör reportage om föreningen Shape på Järvafältet. En förening som riktar in sig på kvinnor i området i ett försök att få dem att motionera. Vilket i sig är behjärtansvärt, fast ser man bilder på deltagarna, lyser en liten varningslampa.
Är det så de nya träningskläderna ser ut i Sverige anno 2023? Frivillighet eller tvång? Hygieniskt eller ohygieniskt? Varför denna utstyrsel om de muslimska klädesplaggen är frivilliga. En annan bild från SVT:s okritiska reportage om denna lilla förening är denna.
Det intressanta med bilden ovan är kvinnorna i bakgrunden. Man inte bara bär slöjor och andra muslimska attribut, man iklär sig också tjocka ytterplagg som svenska kvinnor i värsta fall använder under riktigt kalla vinterdagar. Detta inomhus.
Den givna frågan är: Brukar kvinnorna i Shape drapera sig i slöjor och tjocka ytterkläder när de i normala fall tränar eller har de dragit på sig dem för att media är på plats och i sådana fall varför? Frågan ställdes inte av det vänsterorienterade SVT och vem hade egentligen trott det?
Fast hijaben som ett frivilligt eller påtvingat plagg har figurerat i andra sammanhang.
SVT hävdade att kvinnan inte fick jobbet för att hon bar slöja. Sanningen är att Aye fick jobbet, men att hon vägrade ta av sig den slöja som hon inte använde när hon satt på anställningsintervjun. Hade slöjan varit frivillig, kunde hon respekterat SAS regler och tagit av sig den under arbetstid. Enkelt och inga stora rubriker i media.
Vi har lärt oss att muslimer sätter sin religion över allt annat, vilket inkluderar de regler som det svenska samhället, institutioner, föreningar, förbund och organisationer, satt upp. Detta låter vi ske, nåja…vissa låter ske…som exempelvis politiker, myndighetschefer och förbundsordföranden.
Vi som inte fallit till föga för religionen ( i synnerhet den importerade) och dess regler, undrar förstås hur långt det svenska samhället är villigt att gå för att blidka denna främmande religion?