← Tillbaka till feed Kategoriutgåva
RSS Watch Magazine

Tornevall

En mer redaktionell vy: AI-analyser först som bakgrundsläsning, därefter kategorins artiklar presenterade som i en nyhetsöversikt med versionshistorik kvar.

Inga färdiga analyser hittades för den här kategorin ännu.
Nyhetsflöde

Artiklar i kategorin

Första artikeln lyfts som huvudspår, övriga visas som nyhetskort. Historik och diffs finns kvar under respektive artikel.

RSS endpoint: https://tools.tornevall.net/api/rss/feed/tornevall
Tornevalls Blog Permalink

Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

https://www.tornevalls.se/grattis-du-har-precis-marknadsfort-idioten-du-hatar/

Algoritmerna – nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner...

Full text

Table of Contents Toggle Algoritmerna – nu igen!Publicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång Algoritmerna – nu igen!

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-07-17 11:31:16 (discovered: 2026-07-17 10:32:29) hash: ff7ee746b5064091a8423c8e10b80a0c50712949
To 2026-07-17 11:31:16 (discovered: 2026-07-17 10:34:24) hash: c71e309600a1c1e9ee4e695d78d4a34d4ae28756
Title
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar
Description
Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problem nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken... vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner...
Content
Table of Contents Toggle Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problemPublicera nu igen!Publicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problem nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar. Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet. Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer. Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren. Publicera kritiken lokalt Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll. Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik. Vad säger upphovsrätten? Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det. Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten. Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ). Delning och återpublicering är olika handlingar När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar. Kritik kan ge rätt att använda material Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer. Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter. En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet. Följande omständigheter minskar risken: Endast den relevanta delen återges. Kritiken eller analysen är
Old vs new
From
TITLE:
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

DESCRIPTION:
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken...

CONTENT:
Table of Contents
Toggle
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problemPublicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”
To
TITLE:
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

DESCRIPTION:
Algoritmerna – nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner...

CONTENT:
Table of Contents
Toggle
Algoritmerna – nu igen!Publicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång
Algoritmerna – nu igen!

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”
Tornevalls Blog Permalink

Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

https://www.tornevalls.se/grattis-du-har-precis-marknadsfort-idioten-du-hatar/

Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken...

Full text

Table of Contents Toggle Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problemPublicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-07-17 11:31:16 (discovered: 2026-07-17 10:32:29) hash: ff7ee746b5064091a8423c8e10b80a0c50712949
To 2026-07-17 11:31:16 (discovered: 2026-07-17 10:34:24) hash: c71e309600a1c1e9ee4e695d78d4a34d4ae28756
Title
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar
Description
Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problem nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken... vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner...
Content
Table of Contents Toggle Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problemPublicera nu igen!Publicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång Boosta inte röster du inte stödjer Algoritmernaoch undvik samtidigt upphovsrättsliga problem nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar. Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet. Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer. Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren. Publicera kritiken lokalt Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll. Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik. Vad säger upphovsrätten? Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det. Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten. Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ). Delning och återpublicering är olika handlingar När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar. Kritik kan ge rätt att använda material Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer. Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter. En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet. Följande omständigheter minskar risken: Endast den relevanta delen återges. Kritiken eller analysen är
Old vs new
From
TITLE:
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

DESCRIPTION:
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken...

CONTENT:
Table of Contents
Toggle
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problemPublicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång
Boosta inte röster du inte stödjer – och undvik samtidigt upphovsrättsliga problem

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”
To
TITLE:
Grattis – du har precis marknadsfört idioten du hatar

DESCRIPTION:
Algoritmerna – nu igen! Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner...

CONTENT:
Table of Contents
Toggle
Algoritmerna – nu igen!Publicera kritiken lokaltVad säger upphovsrätten?Delning och återpublicering är olika handlingarKritik kan ge rätt att använda materialEn plattforms åtgärd är inte en domPublicering utanför FacebookMöjliga följder av intrång
Algoritmerna – nu igen!

Det är allmänt känt att sociala medier vill hålla dig kvar på sina plattformar. Därför används algoritmer för att välja vilket innehåll som ska visas och i vilken ordning. En algoritm är förenklat en uppsättning instruktioner som behandlar information och fattar beslut utifrån vissa regler. På Facebook används i dag AI-baserade system som försöker förutsäga vilket innehåll du kommer att uppfatta som relevant eller värdefullt. Systemet tittar bland annat på vad du klickar på, tittar länge på, reagerar på, kommenterar och delar.

Systemet kan normalt inte avgöra om en kommentar skrivs av uppskattning eller ilska. Det kan däremot registrera att användaren har ägnat tid åt innehållet och valt att interagera med det. Kritiska kommentarer kan därför bidra till samma grundläggande signal som positiva kommentarer: Inlägget skapar aktivitet.

Den som vill se mindre av en viss typ av innehåll bör därför undvika att klicka, reagera, kommentera och dela. Facebook erbjuder även funktionerna “Inte intresserad” och “Dölj inlägg”, vilka används för att påverka framtida rekommendationer.

Det här innebär inte att felaktiga, hatiska eller vilseledande påståenden alltid bör lämnas obesvarade. Däremot bör svaret publiceras på ett sätt som inte automatiskt leder en ny publik till den ursprungliga avsändaren.

Publicera kritiken lokalt

Ett alternativ till direktlänkning är att återge den relevanta uppgiften på den egna sidan och bemöta den där. Metoden påminner om äldre kedjebrev där mottagaren uppmanades att kopiera texten i stället för att dela originalet. Metoden bröt kopplingen till ursprungspublikationen, men skapade samtidigt stora mängder identiskt innehåll.

Facebook har under senare år förstärkt sin hantering av kopierat och ooriginellt material. Innehåll som återpubliceras utan ett betydande eget tillskott kan få minskad spridning och i vissa fall påverka sidans möjlighet att rekommenderas eller tjäna pengar. En egen publicering bör därför inte bestå av en ren kopia. Den bör innehålla en självständig beskrivning, analys eller kritik.

Vad säger upphovsrätten?

Offentligt innehåll har fortfarande en rättighetshavare! Upphovsrätten uppstår automatiskt när ett tillräckligt originellt verk skapas. Fotografier har dessutom ett särskilt skydd även när de inte når upp till den originalitet som krävs för full upphovsrätt. Att ett verk har publicerats offentligt på Facebook innebär inte heller att rättighetshavaren har avstått från sina rättigheter. Offentlig publicering ger andra möjlighet att se materialet, inte en generell rätt att kopiera och återpublicera det.

Facebooks villkor anger att användaren behåller äganderätten till sitt innehåll. Användaren ger samtidigt Meta en licens som gör det möjligt att tillhandahålla plattformens funktioner. Licensen ska därför inte blandas ihop med en överlåtelse av upphovsrätten.

Jag råkade ut för en person som delade en av mina bilder vid ett tillfälle. Vid det tillfället framställde hon mitt innehåll som klandervärt och jag anmälde detta till Facebook som ett upphovsrättsintrång. Jag fick rätt och alla som delat hennes inlägg plockades också ned från Facebook (jag såg eller hörde aldrig något klagomål från någon av dom om det, men diskussionen kring mina rättigheter upphörde tvärt efter att hon spydigt påtalat “vem fan bryr sig?”, typ).

Delning och återpublicering är olika handlingar

När Facebooks inbyggda delningsfunktion används ligger innehållet normalt kvar hos den ursprungliga publiceringen. Kommentarer, reaktioner och visningar kan då bidra till originalets spridning. När en användare i stället tar en skärmdump, laddar ner en video eller sparar en bild skapas ett nytt exemplar. Om exemplaret sedan laddas upp på nytt görs materialet åter tillgängligt för allmänheten. Båda åtgärderna omfattas som utgångspunkt av rättighetshavarens ensamrätt. Skyddet gäller även beskurna, redigerade eller på annat sätt förändrade exemplar.

Kritik kan ge rätt att använda material

Upphovsrätten innehåller inskränkningar som gör det möjligt att använda skyddat material utan tillstånd i vissa situationer.

Enligt 22 § upphovsrättslagen får offentliggjorda verk citeras enligt god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. När ett verk återges med stöd av en inskränkning ska källan anges när god sed kräver det, och verket får inte ändras mer än användningen kräver. För vissa onlinetjänster med stora mängder användaruppladdat innehåll finns dessutom en särskild bestämmelse i 52 p §. Där anges att användare får tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner samt i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte. Bestämmelsen omfattar även fotografier och vissa andra närstående rättigheter.

En användare som kritiserar ett rasistiskt inlägg kan därför ha rätt att visa den del av materialet som behövs för att kritiken ska bli begriplig. Det avgörande är hur materialet används. En fullständig video som återpubliceras utan någon mer omfattande bearbetning kan framstå som en ersättning för originalet. Ett kort utdrag som analyseras och sätts in i ett tydligt kritiskt sammanhang har en starkare koppling till det tillåtna ändamålet.

Följande omständigheter minskar risken:

Endast den relevanta delen återges.

Kritiken eller analysen är mer framträdande än originalmaterialet.

Upphovsperson och källa anges.

Vattenstämplar och rättighetsuppgifter behålls.

Materialet presenteras inte som publicistens eget.

Ett kort klipp används i stället för hela videon.

Text citeras som text när bildformatet saknar betydelse.

Originalets adress, datum och sammanhang sparas internt.

En plattforms åtgärd är inte en dom

När ett upphovsrättsklagomål godtas av Facebook kan materialet tas bort och kopior som bygger på samma uppladdning påverkas. Ett sådant beslut är dock inte en domstolsprövning. Facebook bedömer anmälan enligt sina egna rutiner, sina avtal och den information parterna har lämnat. Ett borttagande bevisar därför inte slutgiltigt att ett intrång har skett. Ett beslut att låta material ligga kvar bevisar inte heller att användningen är laglig. Upphovsrättslagen kräver att berörda onlinetjänster har rutiner för klagomål. Ett beslut att inte återställa blockerat innehåll ska föregås av manuell granskning.

Publicering utanför Facebook

Den särskilda rätten i 52 p § är knuten till vissa onlinetjänster för delning av användarinnehåll. Den gäller inte automatiskt på en självständigt driven webbplats.

På en blogg eller nyhetssida kan kortare textcitat normalt användas när de är motiverade och källan anges. Digital återgivning av fotografier och andra konstverk är mer begränsad. Bestämmelsen om återgivning av konstverk i en kritisk framställning tillåter enligt sin ordalydelse inte sådan användning i digital form. Den som publicerar på en egen webbplats bör därför göra en separat bedömning och i första hand använda textcitat, begränsade utsnitt eller material som publicisten har fått tillstånd att använda.

Möjliga följder av intrång

Den som olovligen använder ett verk ska betala skälig ersättning för användningen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet kan ytterligare skadestånd krävas. Domstol kan även förbjuda fortsatt användning och besluta om åtgärder mot de olovliga exemplaren. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång kan i allvarligare fall leda till straffansvar.

En praktiskt användbar uppmaning bör därför formuleras så här:

“Dokumentera materialet och bemöt det utan att skicka onödig trafik till originalet. Använd endast den del som krävs för kritiken, ange källan och låt din egen analys vara det huvudsakliga innehållet”
Tornevalls Blog Permalink

Jimmie Åkesson vet inte.

https://www.tornevalls.se/jimmie-akesson-vet-inte/

En låt vi sannolikt inte kommer släppa på normalt sätt. Men här är den iallafall. Jag vet inte…Jag har inte riktigt koll…Nej, jag vet inte…Inte än i alla fall… Jag vet ju inte jagNej, jag vet inte som sagtVilken kommun...

Full text

En låt vi sannolikt inte kommer släppa på normalt sätt. Men här är den iallafall.

Jag vet inte…Jag har inte riktigt koll…Nej, jag vet inte…Inte än i alla fall…

Jag vet ju inte jagNej, jag vet inte som sagtVilken kommun var det nu igen?Det har jag inte klart

Jag har ingen siffra härDet får nån annan taJag vet inte hur det funkarJag har inget bra svar

Jag kan inte detaljernaJag kan inte säga merJag kan inte bekräfta nåtJag bara tittar ner

Det vet jag inteNej, det vet jag inteJag känner inte igen det därNej, inte riktigt faktiskt

Jag minns inte ordenJag minns inte alltJag vet inte riktigtDet blev bara kallt

Jag vet inte, jag vet inteJag vet faktiskt inte änJag vet inte, jag vet inteFråga någon annan sen

Jag vet inte, jag vet inteJag har inga svar att geJag vet inte, jag vet inteMen jag står ändå breve

Har vi röstat för det där?Jag vet inte om vi gjortJag vet inte om jag vetDet gick kanske lite fort

Jag känner inte filmenSom du pratar om idagJärnrör, nej, det därKänner inte alls igen jag

Jag minns inte detaljerJag minns inte den minutJag vet faktiskt ingentingFast orden kommer ut

Det vet jag inteNej, det vet jag inteJag känner inte igen det därNej, inte riktigt faktiskt

Jag minns inte fråganJag minns inte mitt svarJag vet bara säkertAtt jag inget minne har

Jag vet inte, jag vet inteJag vet faktiskt inte änJag vet inte, jag vet inteFråga någon annan sen

Jag vet inte, jag vet inteJag har inga svar att geJag vet inte, jag vet inteMen jag står ändå breve

Eh… jag känner inte till detEh… jag kommer inte ihågDet vet vi ju inteNej, det ligger lite lågt

Jag vet inte faktisktJag kan inte svara nuFråga någon annanEller vänta en minut

Jag vet inte, jag vet inteJag vet faktiskt inte änJag vet inte, jag vet inteFråga någon annan sen

Jag vet inte, jag vet inteJag har inga svar att geJag vet inte, jag vet inteMen jag står ändå breve

Jag vet inte…Nej, jag vet faktiskt inte…Det får någon annan kolla upp…Jag har inte riktigt koll…

Tornevalls Blog Permalink

De farligaste väljarna röstar inte

https://www.tornevalls.se/de-farligaste-valjarna-rostar-inte/

Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

Full text

Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”

Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar på ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. Då ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat på en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar på själva omröstningen ser man inte det. Då ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten.

Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken.

Visst ska kritik ska få finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-06-25 12:41:18 (discovered: 2026-06-25 11:42:26) hash: 499dfa118cfba8ab160e888c9e021ffb44a16a9f
To 2026-06-25 12:41:18 (discovered: 2026-06-26 11:52:31) hash: 4f3f77bf2ce0c3321a9c086d3a790069558cb82b
Title
De farligaste väljarna röstar inte
Description
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...
Content
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger. Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, politik!!!!!” Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar själva omröstningen ser man inte det. ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten. Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken. Visst ska kritik ska få finnas. Den ska finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den. När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er? “Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra. Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten. När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är. För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället. Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
Old vs new
From
TITLE:
De farligaste väljarna röstar inte

DESCRIPTION:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

CONTENT:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, kritik ska få finnas. Den ska ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig.

Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
To
TITLE:
De farligaste väljarna röstar inte

DESCRIPTION:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

CONTENT:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”

Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar på ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. Då ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat på en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar på själva omröstningen ser man inte det. Då ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten.

Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken.

Visst ska kritik ska få finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
Tornevalls Blog Permalink

De farligaste väljarna röstar inte

https://www.tornevalls.se/de-farligaste-valjarna-rostar-inte/

Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

Full text

Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, kritik ska få finnas. Den ska ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig.

Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-06-25 12:41:18 (discovered: 2026-06-25 11:42:26) hash: 499dfa118cfba8ab160e888c9e021ffb44a16a9f
To 2026-06-25 12:41:18 (discovered: 2026-06-26 11:52:31) hash: 4f3f77bf2ce0c3321a9c086d3a790069558cb82b
Title
De farligaste väljarna röstar inte
Description
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...
Content
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger. Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, politik!!!!!” Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar själva omröstningen ser man inte det. ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten. Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken. Visst ska kritik ska få finnas. Den ska finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den. När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er? “Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra. Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten. När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är. För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället. Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
Old vs new
From
TITLE:
De farligaste väljarna röstar inte

DESCRIPTION:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

CONTENT:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”Och visst, kritik ska få finnas. Den ska ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig.

Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
To
TITLE:
De farligaste väljarna röstar inte

DESCRIPTION:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell...

CONTENT:
Det farligaste som kan hända ett parti är inte alltid att motståndarna ljuger om det. Ibland är det värre när de egna väljarna slutar läsa. I kommentarsfält efter kommentarsfält dyker samma mönster upp. Någon publicerar en bild, en förenklad tabell eller en lösryckt “faktatext”. Ett sådant exempel ser du här till höger.

Någon ser en tabell och tolkar den som bevis för att S har lagt sig platt för Tidöpartierna. Någon annan ser en rubrik och fyller själv i resten. Sedan byggs en hel ilska på ofullständig information. Inte för att någon har granskat ordentligt, utan för att det kändes rätt att bli förbannad.“Socialdemokraterna röstar med Tidö!!!”“S har svikit!!!!”“De driver inte längre socialdemokratisk politik!!!!!”

Det här blir extra tydligt i omröstningar där Socialdemokraterna röstar på ett förslag, men samtidigt har lagt egna reservationer. Då ser folk bara själva knapptrycket och tolkar det som att S håller med om allt. Men en reservation är ofta där partiets faktiska invändning, alternativa linje eller egna förslag står. Det kan alltså finnas en situation där S röstar för ett beslut i slutändan, men samtidigt tydligt har markerat att beslutet borde ha sett annorlunda ut. De kan ha yrkat på en annan skrivning, reserverat sig mot delar av förslaget eller försökt flytta beslutet i en annan riktning. Men om man bara tittar på själva omröstningen ser man inte det. Då ser man bara “ja” eller “nej”, och sedan fyller man själv i resten.

Det är ungefär som att läsa sista raden i ett protokoll och låtsas att man har förstått hela ärendet. Politik avgörs inte bara i själva knapptrycket, utan också i yrkanden, reservationer, utskottsarbete, kompromisser och i det enkla faktum att den som saknar majoritet inte kan bestämma ensam. Men den delen får sällan plats i arga delningar, eftersom den kräver att någon faktiskt läser mer än rubriken.

Visst ska kritik ska få finnas och ibland till och med uppmuntras. Men kritik som bygger på att man inte har förstått vad man läser är kan vara direkt skadlig. Det här fungerar i princip aldrig men framför allt fungerar det inte i ett läge där högern har haft majoritet och Socialdemokraterna inte ensamt kan rösta igenom sin politik längre. Det är också därför det blir direkt märkligt när vänsterväljare börjar låta som om S ensamt styr Sverige, ensamma har styrt Sverige och ensamma kommer sänka Sverige

Socialdemokraterna kan inte trolla bort en högermajoritet genom att markera hårdare i ett kommentarsfält. Vill man ha annan politik behöver man ge partiet och vänsterblocket mandat nog att genomföra den.

När Socialdemokraterna säger att de vill gå till val på sin egen politik är det inte ett problem. Det är tvärtom en ganska avgörande poäng. Om man vill slippa kompromisser som urvattnar politiken behöver man också försöka skaffa tillräckligt starkt stöd för att kunna genomföra mer av den egna politiken. Det är i princip så man löser problemet med att behöva tumma på sina egna förslag. Men det här verkar varken S egna väljare (ibland), vänster eller högern förstå. Det är klart, högern har inget intresse i att rätta till saker. De vill att samhället ska förfalla så att dom kan “rätta till allt”, genom att låta det förfalla ännu mer. Det har vi redan sett en gång. Men resten av er?

“Men de lovade ju” är en av politikens mest utslitna missuppfattningar som mynnar ut i exakt samma problematik med att ingen lyckats få en egen majoritet för att kunna påverka. Partier lovar av naturliga skäl saker. Men löften i en demokrati infrias inte genom önsketänkande. De infrias genom mandat. Genom majoritet. Genom att tillräckligt många väljare faktiskt ger partiet möjlighet att göra det partiet säger att det vill göra.

Man kan inte både kräva ren socialdemokratisk politik, en fungerande välfärd och ett beboeligt samhälle – och samtidigt underminera det parti som faktiskt har störst möjlighet att driva igenom den. Det går inte att stå vid sidan av, sprida halvfärdiga påståenden om svek, försvaga förtroendet och sedan bli förvånad över att politiken inte får kraft nog att bli verklighet. Det där eviga problemet med vallöften är extremt återkommande bland folk som lider av för många vanföreställningar om verkligheten.

När egna väljare börjar sprida ofullständiga påståenden om det parti som faktiskt kan byta riktning på landet, då hjälper man varken vänsterblocket, eller Socialdemokraterna. Då hjälper man högern. Man gör Tidöpartiernas jobb åt dem genom att slå sönder förtroendet för det regeringsalternativ som kan ersätta dem. Väljare måste kunna kräva mer av sina partier. Men partier måste också kunna kräva något minimalt tillbaka av sina väljare: Läs. Förstå. Kontrollera. Fråga vad som saknas. Fråga vilken omröstning det gäller. Fråga vilka reservationer som fanns. Fråga vad partiets egen politik är.

För problemet är inte att människor blir arga. Problemet uppstår när ilskan hinner före läsförståelsen. Och de farligaste väljarna röstar inte alls, för de tror att det inte finns något att rösta på. Löftena infriades ju inte. Men då kanske man skulle börja om och försöka förstå politik istället.

Alla politiker ljuger inte. Ibland saknar de bara den makt som väljarna själva inte gav dem.
Tornevalls Blog Permalink

Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

https://www.tornevalls.se/saker-du-ville-veta-om-majoriteter-och-minoriteter-i-riksdagen-sedan-1917-men-aldrig-klarade-av-att-ta-reda-pa-sjalv/

Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

Full text

Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents Toggle Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-06-17 16:51:52 (discovered: 2026-06-17 15:52:28) hash: e4ed648cda82069fb5a4e4dceacffb5b397affc0
To 2026-06-17 16:51:52 (discovered: 2026-06-17 18:51:30) hash: 1ad9c8f6d9195ba6f6aeb864642d1403b4798070
Title
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv
Description
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...
Content
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl. För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls. Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den. Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet. Table of Contents Toggle Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag Tre perioder som inte ska räknas likadant Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män. Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut. Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker: PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349 Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel. När hade “vänstern” senast egen majoritet? Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition. DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010 Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar. Det moderna mönstret i enkammarriksdagen I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier. Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”. Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering. Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen. Mandaten 1994-2022 Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt. ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från
Old vs new
From
TITLE:
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

DESCRIPTION:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

CONTENT:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents
Toggle
Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag
Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022
To
TITLE:
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

DESCRIPTION:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

CONTENT:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents
Toggle
Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag
Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022
Tornevalls Blog Permalink

Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

https://www.tornevalls.se/saker-du-ville-veta-om-majoriteter-och-minoriteter-i-riksdagen-sedan-1917-men-aldrig-klarade-av-att-ta-reda-pa-sjalv/

Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

Full text

Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents Toggle Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022


History - 2 versions shown

Changes

From 2026-06-17 16:51:52 (discovered: 2026-06-17 15:52:28) hash: e4ed648cda82069fb5a4e4dceacffb5b397affc0
To 2026-06-17 16:51:52 (discovered: 2026-06-17 18:51:30) hash: 1ad9c8f6d9195ba6f6aeb864642d1403b4798070
Title
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv
Description
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...
Content
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl. För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls. Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den. Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet. Table of Contents Toggle Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag Tre perioder som inte ska räknas likadant Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män. Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut. Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker: PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349 Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel. När hade “vänstern” senast egen majoritet? Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition. DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010 Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar. Det moderna mönstret i enkammarriksdagen I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier. Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”. Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering. Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen. Mandaten 1994-2022 Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt. ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från
Old vs new
From
TITLE:
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

DESCRIPTION:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

CONTENT:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents
Toggle
Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag
Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022
To
TITLE:
Saker du ville veta om majoriteter och minoriteter i riksdagen sedan 1917 men aldrig klarade av att ta reda på själv

DESCRIPTION:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet...

CONTENT:
Enligt “Nazistens lilla handbok” florerar det rykten på nätet om både det ena och det andra. Ett av de mest slitna är att Socialdemokraterna “aldrig styr upp saker när de har makten”. Det låter enkelt. Det är också där problemet börjar. Inte minst om man försöker driva ett land i minoritetsställning, där motståndarna i grunden är fascister och inte vill landet väl.

För vad betyder egentligen “har makten”? Betyder det att ett parti sitter i regering? Att partiet är störst? Att regeringen har stödpartier? Att det finns ett block med fler mandat än motståndarna? Eller betyder det att partiet har egen majoritet i riksdagen och kan driva igenom sin politik utan att behöva förhandla? Det är inte samma sak. Och om man blandar ihop de sakerna blir det dålig mandatmatematik med hög puls.

Det går inte att förstå svensk politik genom att bara fråga vilket parti som haft statsministerposten. En regering kan sitta utan egen majoritet. Ett parti kan vara störst utan att kunna bestämma själv. Ett parti kan regera med stöd av andra partier utan att de partierna sitter i regeringen. Och en regering kan förlora om riksdagen faktiskt samlar 175 ledamöter emot den.

Sverige har negativ parlamentarism. Det betyder att en statsminister inte behöver få en aktiv majoritet för sig. Det räcker att inte 175 eller fler ledamöter röstar emot. Det är därför minoritetsregeringar är så vanliga i Sverige. Det betyder inte att en regering saknar ansvar. Det betyder att regeringsmakt inte är samma sak som egen riksdagsmajoritet.

Table of Contents
Toggle
Tre perioder som inte ska räknas likadantNär hade “vänstern” senast egen majoritet?Det moderna mönstret i enkammarriksdagenMandaten 1994-2022Den längre enkammarriksdagenVad detta betyder för påståendet om “makten”Källor och underlag
Tre perioder som inte ska räknas likadant

Sverige fick parlamentarismens praktiska genombrott 1917, alltså principen att regeringen måste tålas av riksdagen. Men 1921 års val brukar samtidigt beskrivas som startpunkten för den moderna svenska demokratin, eftersom kvinnor då för första gången kunde rösta i riksdagsval på samma villkor som män.

Det gör att man måste vara försiktig när man räknar bakåt. I dagens riksdag krävs 175 mandat för egen majoritet, eftersom riksdagen har 349 ledamöter. Men så har det inte alltid sett ut.

Före 1971 hade Sverige två kamrar. Den första kammaren hade länge 150 ledamöter och senare 151. Den andra kammaren hade först 230 ledamöter och varierade sedan upp till 233. När enkammarriksdagen infördes hade den först 350 ledamöter. Från och med valet 1976 sänktes antalet till 349. Därför behöver man skilja på tre saker:

PeriodVad som gäller1917-1920Parlamentarismen slår igenom, men demokratin är ännu inte fullt genomförd1921-1970Tvåkammarriksdag med olika mandatantal i kamrarna1971-Enkammarriksdag, först 350 ledamöter och från 1976 dagens 349

Att använda “175 mandat” som räknesnurra hela vägen tillbaka till 1917 är alltså fel.

När hade “vänstern” senast egen majoritet?

Här blir det ofta bråk, eftersom folk menar olika saker med “vänstern”. Men olika svar kan vara korrekta samtidigt, beroende på definition.

DefinitionVad som räknasSenaste egna majoritetVarför folk säger såS ensamtBara Socialdemokraterna1968 i tvåkammarriksdagenS hade egen majoritet i båda kamrarna efter valet 1968, men har aldrig haft 175 av 349 i dagens riksdagS + VSocialdemokraterna och V/VPK1994S + V hade då 183 mandat i enkammarriksdagenS + V + MPBred vänsterfamilj2002S + V + MP hade då 191 mandatFormella “rödgröna”S + V + MP som gemensam valkonstellationIngen egen majoritetDe rödgröna gick gemensamt till val 2010 men nådde 156 mandatAlliansenM + C + FP/L + KD2006Alliansen fick 178 mandat 2006, men tappade egen majoritet 2010

Det är därför en person kan säga att vänstern inte haft egen majoritet på ungefär 32 år, medan någon annan säger nästan 20 år. Den första räknar S + V. Den andra räknar S + V + MP. Båda kan ha rätt, men bara om de berättar vad de räknar.

Det moderna mönstret i enkammarriksdagen

I den direkt jämförbara enkammarriksdagen är mönstret tydligt. Socialdemokraterna har aldrig på egen hand nått egen majoritet i dagens 349-mandatssystem. När S har regerat har det därför skett som minoritetsregering eller med någon form av stöd, tolerans, samarbete eller nedlagda röster från andra partier.

Det är den detaljen som ofta försvinner när någon säger att “sossarna hade makten”.

Ja, Socialdemokraterna har ofta suttit i regering.

Nej, det är inte samma sak som att Socialdemokraterna haft egen majoritet i riksdagen.

Mandaten 1994-2022

Här är den moderna mandatbilden för S, V och MP i riksdagen från 1994 och framåt.

ValårSV/VPKMPS + VS + V + MPKommentar19941612218183201Både S + V och S + V + MP hade egen majoritet19981314316174190S + V missade med ett mandat, men S + V + MP hade majoritet20021443017174191Bred vänstermajoritet, men S ensamt var fortfarande minoritet20061302219152171Ingen bred vänstermajoritet. Alliansen fick 178 mandat20101121925131156De rödgröna nådde inte egen majoritet20141132125134159Löfven bildade regering utan egen majoritet20181002816128144Fortsatt minoritetsläge20221072418131149Fortsatt minoritetsläge för S + V + MP

Efter valet 2002 har S + V + MP alltså inte haft egen majoritet i riksdagen. Valen 2006, 2010, 2014, 2018 och 2022 gav inte en sådan majoritet. Räknat från sommaren 2026 betyder det nästan 20 år utan egen bred vänstermajoritet i riksdagen.

Den längre enkammarriksdagen

Om man går tillbaka till enkammarriksdagens start blir bilden bredare. Den breda vänstersidan, räknad som S + V/VPK + MP när MP finns i riksdagen, har haft egen majoritet i följande val:

ValårKommentar1970S + VPK hade 180 mandat i en riksdag med 350 ledamöter1982S + VPK hade 186 mandat1985S + VPK hade 178 mandat1988S + VPK + MP hade 197 mandat1994S + V + MP hade 201 mandat1998S + V + MP hade 190 mandat2002S + V + MP hade 191 mandat

Den klassiska borgerliga sidan hade egen majoritet i dessa val:

ValårKommentar1976Borgerliga partier fick majoritet1979Borgerliga partier fick majoritet med minsta möjliga marginal2006Alliansen fick 178 mandat

Valet 1973 sticker ut. Då slutade blocken 175-175 i en riksdag med 350 ledamöter. Det var alltså inte egen majoritet för någon sida, utan det berömda låsta läget som blev känt som “lotteririksdagen”.

Vad detta betyder för påståendet om “makten”

Påståendet att Socialdemokraterna “bara kunde ha styrt upp allt när de hade makten” bygger ofta på en väldigt slarvig bild av hur svensk riksdagspolitik fungerar. En regering styr landet. Den lägger budgetar, propositioner och leder myndigheternas arbete. Det är verklig makt och det följer verkligt ansvar med den.

Men en regering utan egen majoritet måste samtidigt få igenom sin politik i riksdagen. Där räcker det inte att vara störst. Det räcker inte heller att ha statsministerposten. Det krävs mandat, stöd eller åtminstone att motståndarna inte samlar tillräckligt många röster emot.

Det är därför minoritetsstyre spelar roll.

När någon pratar om “sossarnas makt” utan att nämna mandatläget, stödpartierna och riksdagens sammansättning, då saknas en ganska avgörande del av verkligheten.

Det går att undvika hela det här grälet genom att ställa fyra frågor:

FrågaVarför den behövsVem satt i regering?Det visar vem som hade regeringsansvaretHade regeringen egen majoritet?Det visar om regeringen kunde driva igenom sin politik självVilka partier gav stöd eller tolerans?Det visar vilket faktiskt underlag regeringen lutade sig motVilken definition av “vänstern” eller “högern” används?Det avgör om siffrorna ens går att jämföra

Utan de frågorna blir det bara slagord. Och slagord är sällan särskilt bra på matematik.

Källor och underlag

Riksdagen – Valutslag och regeringsbildning

Riksdagen – Misstroendeförklaring

Riksdagen – Demokratin i samhället, studiematerial

Valmyndigheten – Valresultat 2022
Tornevall Networks - Home Permalink

Vår roll som antispam-hostare

https://forum.tornevall.net/forum/social-medias-open/general/1063469-vår-roll-som-antispam-hostare

Detta är en bakgrundshistoria om hur vår sajt spelar roll i spam-sammanhang. Hur vi framledes kan bredda oss i kampen mot troll-verksamheter på internet jobbar vi på och det finns ett övervägande kring om vi kan utnyttja tekniken som presenteras här på samma sätt.


Runt 2005-2006 startade Tornevall Networks en utveckling av något som skulle få en ganska ovanlig roll på nätet. Jag hade arbetat med dokusåpor via webben sedan ungefär 2003, efter att ha fått förtroendet av en innebandyspelare (!) som hade ont om tid att hantera alla chatter och forum han var delaktig i. Han spelade på elitnivå och ville satsa mer på det, förståeligt nog.

Meter Film, som då var en av de stora aktörerna bakom svenska dokusåpor, hade anlitat ett mindre bolag som skötte webb, streaming, forum, chatter och i princip allt som hörde till webbnärvaron. De hade i sin tur hittat leverantörer för de öppna...

Full text

Detta är en bakgrundshistoria om hur vår sajt spelar roll i spam-sammanhang.

Hur vi framledes kan bredda oss i kampen mot troll-verksamheter på internet jobbar vi på och det finns ett övervägande kring om vi kan utnyttja tekniken som presenteras här på samma sätt.


Runt 2005-2006 startade Tornevall Networks en utveckling av något som skulle få en ganska ovanlig roll på nätet. Jag hade arbetat med dokusåpor via webben sedan ungefär 2003, efter att ha fått förtroendet av en innebandyspelare (!) som hade ont om tid att hantera alla chatter och forum han var delaktig i. Han spelade på elitnivå och ville satsa mer på det, förståeligt nog.

Meter Film, som då var en av de stora aktörerna bakom svenska dokusåpor, hade anlitat ett mindre bolag som skötte webb, streaming, forum, chatter och i princip allt som hörde till webbnärvaron. De hade i sin tur hittat leverantörer för de öppna chatter som var igång dygnet runt och som vem som helst kunde delta i. Tornevall Networks tog tidigt över hela den delen ihop med ett annat nätverk som hanterade en del av chatterna, och runt 2004 började vi administrera forumen på heltid.

På pappret kunde det se ut som en ganska enkel uppgift. Forum och chatter skulle hållas igång, användare skulle kunna skriva, och tekniken skulle fungera. Men precis som i dag följde det alltid med troll, spam, som skyddade sig med öppna proxies och personer som bara var där för att förstöra för andra. Det gjorde att vi behövde bygga ett system som var tillräckligt stabilt för att skydda forum och chatter utan att stoppa vanliga användare.

Det visade sig efter någon månad in i Big Brother vara betydligt svårare än det lät. Databasen överbelastades av alla spårningskontroller, så vi fick rensa den och börja om. Där och då började systemet byggas om för att kunna hantera extremt hög belastning.

Det systemet lärde oss också något viktigt: webbspam fungerar inte på samma sätt som e-postspam. Ett vanligt e-postfilter tittar ofta på avsändare, innehåll, länkar, rubriker och mönster i själva meddelandet. Ett forum behöver däremot kunna fatta snabba beslut redan innan skadan är skedd, samtidigt som det har en viss beständighet där samma användare återkommer gång på gång i högre takt. Ska den här besökaren få registrera sig? Ska inlägget släppas igenom? Är IP-adressen känd sedan tidigare? Kommer trafiken från en öppen proxy? En chatt ställer liknande krav på snabba beslut, men där är interaktionerna ofta mer flyktiga och sker i realtid.

Det blev grunden till ett antispamsystem för forum, snarare än e-post, som fortfarande fungerar och som fortfarande används. Under den tiden fick vi också kontakt med StopForumSpam, som arbetade mot samma typ av forum- och registreringsspam som vi gjorde. Deras lösning byggde främst på centrala databaser och API-baserade uppslag, medan vi fokuserade på "DNSBL"-teknik för snabbare kontroller direkt via DNS.

Vi har pratat en del om "DNSBL" i olika sammanhang, men få känner nog till vad det faktiskt betyder eller vilken roll vi har haft där. En DNSBL är alltså en spärrlista som kan frågas via DNS, alltså samma grundteknik som används när ett domännamn översätts till en IP-adress - exempelvis, din dator får reda på vart den ska ta vägen när du skriver in aftonbladet.se i din läsare.

I stället för att slå i en vanlig databas gör systemet ett snabbt DNS-uppslag. Svaret är enkelt: är IP-adressen listad eller inte, och ibland även varför. Det handlar alltså inte om att identifiera en person, utan om att känna igen nätadresser som tidigare har använts för spam, abuse, öppna proxies eller annan oönskad trafik.

Tornevall Networks har drivit den här typen av DNSBL-baserad antispam sedan 2006. Under åren har tjänsten utvecklats från den klassiska DNSBL-lösningen på dnsbl.tornevall.org, med fokus på IP-adresser kopplade till öppna proxies, spam och annat webbmissbruk, till att även omfatta bedrägeri-relaterade attacker via fraudbl.org. Medan DNSBL främst riktar in sig på spamrelaterad trafik fokuserar FraudBL på bedrägerier och missbruk där phishing, falska avsändare, bedrägliga webbplatser eller ekonomisk skada kan vara en del av problemet.

I dag finns Tornevall Networks DNSBL inte bara som en intern lösning som florerat i några månader på Big Brothers forum. Den förekommer i externa blacklist-index, kan kontrolleras via publika uppslagstjänster och används även genom integrationer, bland annat för WordPress, där den kan skydda kommentarer, registreringar och andra formulär från kända missbrukskällor.

Hur många frågor som faktiskt ställs till våra system i dag är svårt att säga exakt - vi vet däremot att våra offentliga webbsidor supportar mängder av besökare på internet dagligen. Att det är möjligt beror bland annat på att vi inte längre pratar om en ensam server i Sverige, utan om flera noder och externa servrar som hanterar uppslag från olika delar av världen, beroende på var de befinner sig. Det viktiga är dock inte den exakta siffran, utan att systemet fortfarande gör det det byggdes för: att snabbt stoppa trafik som annars hade nått forum, kommentarsfält, registreringar och andra öppna ytor.

Det började med dokusåpachatter och forum som behövde skyddas från troll och spam.

Det blev ett antispamsystem som fortfarande lever.

Därifrån och framåt finns det nu flera möjligheter att driva projektet vidare och bredda oss.