Full text
Året är 2023. Månaden är februari.
Jag har precis träffat kvinnan i mitt liv. Vi träffas och börjar umgås och lyckas pricka in två helt olika officiella datum för när vi ansåg att vi blev ett par: 24 februari är det exakta datumet, men eftersom Putin precis anfallit Ukraina har vi bestämt oss för att flytta det till 26 februari. Så vi kan i princip fira två gånger om året.
Men vänta lite!
Allting började egentligen långt innan det här. Som så mycket annat på nätet började det med samtal, kontakter och människor man lär känna utan att förstå att de en dag kommer att bli avgörande. En av de människorna var just Jessica "Kvinnan i mitt liv" Granqvist. Det som först bara var kontakt blev med tiden något mer, och innan mars 2023 hade vi redan hunnit bygga upp ett förtroende. Vi hade varandras telefonnummer av helt andra skäl, och det skulle visa sig vara en av de viktigaste detaljerna i hela historien. Vad jag inte hade tillgång till då, var det här forumet som i princip låg nere för att det var riktigt trasigt.
I början av mars 2023 går någonting riktigt åt helvete: Mitt Facebook-konto kapas. Rejält. Trots rigorös säkerhet på Facebook tar sig angripare förbi alla säkerhetsspärrar på ett otroligt sofistikerat sätt: Ett kapat chromeplugin ger dom i princip direktåtkomst till mitt konto och lyckas bland många grejer köpa upp annonser för nära 50000 SEK. Eftersom Facebook tycker att det här är "misstänkt aktivitet" stänger dom kontot - och här får vi börja anta att angriparen även pajar kontot så pass mycket att det blir omöjligt att återställa det igen
image.png
Den första jag kontaktar är naturligtvis Jessica. Den enda riktiga tryggheten i mitt liv just där och då, och förklarar upphetsat extremt tidigt på morgonen att jag är körd. Riktigt körd! Allt är borta.
Jag gör allt för att få kontot tillbaka, men från och med mars 2023 förändras mitt liv på riktigt. Allt jag byggt upp sedan 2007 känns plötsligt bortblåst. Kontot är borta i en hel månad, och under den tiden får jag försöka orientera mig i ett digitalt tomrum där jag inte längre vet vilka kontaktvägar som finns kvar och vilka som redan är förlorade. Jag har visserligen ett reservkonto, och via det lyckas jag få tillbaka en del av mina kontakter, men det säger också något om hur skört allting var.
Jag hade en vansinnig tur den här gången!
Hjälpen var inte så långt bort. Men nästa gång kanske det inte blir riktigt lika lätt. Hade jag haft fler tydliga kontaktvägar utanför plattformen hade situationen sannolikt inte blivit lika kritisk. Samtidigt är det svårt att inte bli efterklok. Om jag redan då hade haft det här forumet i fungerande skick, med direkt tillgång till de viktigaste människorna, hade jag kunnat hålla fler informerade och kanske dämpa en del av kaoset. Men där och då stod jag mest mitt i förlusten, utan överblick, utan kontinuitet och utan en aning om vilka vänner jag ens hade kvar inom räckhåll.
Många drabbades det här året av "Lily Collins" - den gemensamma nämnaren för alla konton som blev kapade. Många fick tillbaka sina konton - men hur många vet jag än idag inte.