Tornevall Networks

← Back to feed

Vi måste prata om en av historiens största stölder

Permalink
Published: 2026-10-09 12:53:06
Discovered: 2026-10-11 07:44:31
Author: Kjell Rautio
Hash: f6f370dd1888c451830e1a92ae9c47c7c34d9531
https://www.flamman.se/vi-maste-prata-om-en-av-historiens-storsta-stolder/
Description
I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten.  När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar. När utgifterna […]
Content
I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten. 

När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar.

När utgifterna för de olika socialförsäkringarna minskar ska politikerna, enligt lagen om fördelning av socialavgifter (2000:981), sänka respektive sociala avgifter. Detta är dock en lagstiftning som politikerna de senaste decennierna inte visat någon större respekt för. 

Idag har detta dessutom ingen större betydelse. Att de sociala avgifterna sänks är nämligen inget som längre märks i löntagarnas plånböcker. Skälet till det är att politikerna har börjat använda en löneskatt (den allmänna löneavgiften), som infördes i mitten av 1990-talet för att finansiera EU-medlemskapet, som ett ”dragspel”. Detta innebär konkret att när de sänker en socialavgift så höjer de denna löneskatt med lika mycket, så att det totala uttaget av arbetsgivaravgifter hålls på en konstant nivå (31, 42 procent). Så har det varit sedan 2009.

Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

Detta är en metod som tidigare finansminister Anders Borg och alliansregeringen som tillträdde 2008 använde sig av systematiskt. När de skar ner på sjukförsäkringen och a-kassan förde de, via den allmänna löneavgiften, över pengar till olika typer av skattesänkningar som framförallt gynnade företagen och de rikaste svenskarna. Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

Det handlar om stora skattesänkningar till de allra rikaste och hårdare kvalifikationsregler, som innebär att arbetslösa och sjuka kastas ut ur de gemensamma försäkringssystemen. Människor som befinner sig i en utsatt social situation görs fattiga och blir beroende av anhörigas och vänners hjälp eller de kommunala socialkontorens försörjningsstöd.

Och det är inte lite pengar vi pratar om. När den allmänna löneavgiften infördes 1994 låg den på 1,5 procent av lönesumman. Idag ligger den på 12,62 procent och beräknas enligt regeringen dra in 313 miljarder kronor till statskassan enbart i år. Det kan jämföras med statens totala utgifter (exklusive vissa finansiella transaktioner) som beräknas landa på omkring 789 miljarder kronor under helåret 2026.

Vi snackar alltså om ca 40 procent av statens budget.

Att jag använder ordet stöld beror på att detta är något som de flesta politiker som har och har haft ansvaret för statsbudgeten tycks vilja gömma och glömma. Att Moderaterna, som annars har någon form av skattetourettes, inte vill prata om den allmänna löneavgiften är kanske inte så konstigt.

Man kan också förstå att Magdalena Andersson håller en låg profil i frågan, eftersom hon 2018 gjorde precis som Anders Borg och plockade ur löntagarnas löneutrymme när hon sänkte sjukförsäkringsavgiften med en procent och höjde den allmänna löneavgiften med nästan lika mycket (0,9 procent). Dessutom var det den socialdemokratiska finansministern Pär Nuder som 1998 först frikopplade den allmänna löneavgiften från EU-avgiften. 












Sossarna säljer ut min barndomsby till Australien





Kjell Rautio: Ni ska veta vad min uppväxtby säger om sossarna



Ledare
Kjell Rautio






Visst ska Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson ha all heder för att de, trots tystnaden från de större statsbärande partierna, försöker att lyfta denna fråga när de får möjlighet. Men för mig som tidigare facklig utredare saknas en viktig röst i debatten. Var är LO:s, SACO:s och TCO:s ordföranden? Det är ju en stor del av deras medlemmars lön och sociala trygghet det handlar om. Jag tycker att det är dags att de tar debatten om den allmänna löneavgiften nu. 

Det fackliga svaret borde vara tydligt: antingen höjs lönerna i takt med att den allmänna löneavgiften sänks eller så förstärks vårt gemensamma försäkringsskydd genom att en sänkning av den allmänna löneavgiften växlas över till en höjning av de sociala avgifterna för att finansiera viktiga trygghetsreformer. Det behöver inte vara svårare än så.
History (2 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-10-09 12:53:06 (discovered: 2026-10-09 12:54:32) hash: f99c198318a7eda3878864c18e89188efc3d56b0
To 2026-10-09 12:53:06 (discovered: 2026-10-11 07:44:31) hash: f6f370dd1888c451830e1a92ae9c47c7c34d9531
Title
Vi måste prata om en av historiens största stölder
Description
I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten.  När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar. När utgifterna […]
Content
I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten.  När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar. När utgifterna för de olika socialförsäkringarna minskar ska politikerna, enligt lagen om fördelning av socialavgifter (2000:981), sänka respektive sociala avgifter. Detta är dock en lagstiftning som politikerna de senaste decennierna inte visat någon större respekt för.  Idag har detta dessutom ingen större betydelse. Att de sociala avgifterna sänks är nämligen inget som längre märks i löntagarnas plånböcker. Skälet till det är att politikerna har börjat använda en löneskatt (den allmänna löneavgiften), som infördes i mitten av 1990-talet för att finansiera EU-medlemskapet, som ett ”dragspel”. Detta innebär konkret att när de sänker en socialavgift så höjer de denna löneskatt med lika mycket, så att det totala uttaget av arbetsgivaravgifter hålls på en konstant nivå (31, 42 procent). Så har det varit sedan 2009. Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta. Detta är en metod som tidigare finansminister Anders Borg och alliansregeringen som tillträdde 2008 använde sig av systematiskt. När de skar ner på sjukförsäkringen och a-kassan förde de, via den allmänna löneavgiften, över pengar till olika typer av skattesänkningar som framförallt gynnade företagen och de rikaste svenskarna. Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta. Det handlar om stora skattesänkningar till de allra rikaste och hårdare kvalifikationsregler, som innebär att arbetslösa och sjuka kastas ut ur de gemensamma försäkringssystemen. Människor som befinner sig i en utsatt social situation görs fattiga och blir beroende av anhörigas och vänners hjälp eller de kommunala socialkontorens försörjningsstöd. Och det är inte lite pengar vi pratar om. När den allmänna löneavgiften infördes 1994 låg den på 1,5 procent av lönesumman. Idag ligger den på 12,62 procent och beräknas enligt regeringen dra in 313 miljarder kronor till statskassan enbart i år. Det kan jämföras med statens totala utgifter (exklusive vissa finansiella transaktioner) som beräknas landa på omkring 789 miljarder kronor under helåret 2006.Vi 2026.Vi snackar alltså om ca 40 procent av statens budget. Att jag använder ordet stöld beror på att detta är något som de flesta politiker som har och har haft ansvaret för statsbudgeten tycks vilja gömma och glömma. Att Moderaterna, som annars har någon form av skattetourettes, inte vill prata om den allmänna löneavgiften är kanske inte så konstigt. Man kan också förstå att Magdalena Andersson håller en låg profil i frågan, eftersom hon 2018 gjorde precis som Anders Borg och plockade ur löntagarnas löneutrymme när hon sänkte sjukförsäkringsavgiften med en procent och höjde den allmänna löneavgiften med nästan lika mycket (0,9 procent). Dessutom var det den socialdemokratiska finansministern Pär Nuder som 1998 först frikopplade den allmänna löneavgiften från EU-avgiften.  Sossarna säljer ut min barndomsby till Australien Kjell Rautio: Ni ska veta vad min uppväxtby säger om sossarna Ledare Kjell Rautio Visst ska Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson ha all heder för att de, trots tystnaden från de större statsbärande partierna, försöker att lyfta denna fråga när de får möjlighet. Men för mig som tidigare facklig utredare saknas en viktig röst i debatten. Var är LO:s, SACO:s och TCO:s ordföranden? Det är ju en stor del av deras medlemmars lön och sociala trygghet det handlar om. Jag tycker att det är dags att de tar debatten om den allmänna löneavgiften nu.  Det fackliga svaret borde vara tydligt: antingen höjs lönerna i takt med att den allmänna löneavgiften sänks eller så förstärks vårt gemensamma försäkringsskydd genom att en sänkning av den allmänna löneavgiften växlas över till en höjning av de sociala avgifterna för att finansiera viktiga trygghetsreformer. Det behöver inte vara svårare än så.

Versions

  1. 2026-10-09 12:53:06
    Discovered: 2026-10-11 07:44:31 Hash: f6f370dd1888c451830e1a92ae9c47c7c34d9531
    Title:
    Vi måste prata om en av historiens största stölder
    Description:
    I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten.  När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar. När utgifterna […]
    Content
    I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten. 

    När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar.

    När utgifterna för de olika socialförsäkringarna minskar ska politikerna, enligt lagen om fördelning av socialavgifter (2000:981), sänka respektive sociala avgifter. Detta är dock en lagstiftning som politikerna de senaste decennierna inte visat någon större respekt för. 

    Idag har detta dessutom ingen större betydelse. Att de sociala avgifterna sänks är nämligen inget som längre märks i löntagarnas plånböcker. Skälet till det är att politikerna har börjat använda en löneskatt (den allmänna löneavgiften), som infördes i mitten av 1990-talet för att finansiera EU-medlemskapet, som ett ”dragspel”. Detta innebär konkret att när de sänker en socialavgift så höjer de denna löneskatt med lika mycket, så att det totala uttaget av arbetsgivaravgifter hålls på en konstant nivå (31, 42 procent). Så har det varit sedan 2009.

    Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

    Detta är en metod som tidigare finansminister Anders Borg och alliansregeringen som tillträdde 2008 använde sig av systematiskt. När de skar ner på sjukförsäkringen och a-kassan förde de, via den allmänna löneavgiften, över pengar till olika typer av skattesänkningar som framförallt gynnade företagen och de rikaste svenskarna. Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

    Det handlar om stora skattesänkningar till de allra rikaste och hårdare kvalifikationsregler, som innebär att arbetslösa och sjuka kastas ut ur de gemensamma försäkringssystemen. Människor som befinner sig i en utsatt social situation görs fattiga och blir beroende av anhörigas och vänners hjälp eller de kommunala socialkontorens försörjningsstöd.

    Och det är inte lite pengar vi pratar om. När den allmänna löneavgiften infördes 1994 låg den på 1,5 procent av lönesumman. Idag ligger den på 12,62 procent och beräknas enligt regeringen dra in 313 miljarder kronor till statskassan enbart i år. Det kan jämföras med statens totala utgifter (exklusive vissa finansiella transaktioner) som beräknas landa på omkring 789 miljarder kronor under helåret 2026.

    Vi snackar alltså om ca 40 procent av statens budget.

    Att jag använder ordet stöld beror på att detta är något som de flesta politiker som har och har haft ansvaret för statsbudgeten tycks vilja gömma och glömma. Att Moderaterna, som annars har någon form av skattetourettes, inte vill prata om den allmänna löneavgiften är kanske inte så konstigt.

    Man kan också förstå att Magdalena Andersson håller en låg profil i frågan, eftersom hon 2018 gjorde precis som Anders Borg och plockade ur löntagarnas löneutrymme när hon sänkte sjukförsäkringsavgiften med en procent och höjde den allmänna löneavgiften med nästan lika mycket (0,9 procent). Dessutom var det den socialdemokratiska finansministern Pär Nuder som 1998 först frikopplade den allmänna löneavgiften från EU-avgiften. 












    Sossarna säljer ut min barndomsby till Australien





    Kjell Rautio: Ni ska veta vad min uppväxtby säger om sossarna



    Ledare
    Kjell Rautio






    Visst ska Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson ha all heder för att de, trots tystnaden från de större statsbärande partierna, försöker att lyfta denna fråga när de får möjlighet. Men för mig som tidigare facklig utredare saknas en viktig röst i debatten. Var är LO:s, SACO:s och TCO:s ordföranden? Det är ju en stor del av deras medlemmars lön och sociala trygghet det handlar om. Jag tycker att det är dags att de tar debatten om den allmänna löneavgiften nu. 

    Det fackliga svaret borde vara tydligt: antingen höjs lönerna i takt med att den allmänna löneavgiften sänks eller så förstärks vårt gemensamma försäkringsskydd genom att en sänkning av den allmänna löneavgiften växlas över till en höjning av de sociala avgifterna för att finansiera viktiga trygghetsreformer. Det behöver inte vara svårare än så.
  2. 2026-10-09 12:53:06
    Discovered: 2026-10-09 12:54:32 Hash: f99c198318a7eda3878864c18e89188efc3d56b0
    Title:
    Vi måste prata om en av historiens största stölder
    Description:
    I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten.  När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar. När utgifterna […]
    Content
    I mer än två decennier har landets finansministrar systematiskt norpat ur det löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att få ett socialförsäkringsskydd. Det är inte lite pengar vi pratar om. Det handlar om ca 40 procent av statsbudgeten. 

    När de stora partierna är tysta borde facken lyfta frågan. Det är ju löntagarnas pengar.

    När utgifterna för de olika socialförsäkringarna minskar ska politikerna, enligt lagen om fördelning av socialavgifter (2000:981), sänka respektive sociala avgifter. Detta är dock en lagstiftning som politikerna de senaste decennierna inte visat någon större respekt för. 

    Idag har detta dessutom ingen större betydelse. Att de sociala avgifterna sänks är nämligen inget som längre märks i löntagarnas plånböcker. Skälet till det är att politikerna har börjat använda en löneskatt (den allmänna löneavgiften), som infördes i mitten av 1990-talet för att finansiera EU-medlemskapet, som ett ”dragspel”. Detta innebär konkret att när de sänker en socialavgift så höjer de denna löneskatt med lika mycket, så att det totala uttaget av arbetsgivaravgifter hålls på en konstant nivå (31, 42 procent). Så har det varit sedan 2009.

    Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

    Detta är en metod som tidigare finansminister Anders Borg och alliansregeringen som tillträdde 2008 använde sig av systematiskt. När de skar ner på sjukförsäkringen och a-kassan förde de, via den allmänna löneavgiften, över pengar till olika typer av skattesänkningar som framförallt gynnade företagen och de rikaste svenskarna. Ska vi förstå mekanismerna till att ojämlikheten i vårt land ökat snabbare än i andra jämförbara länder de senaste decennierna måste vi förstå detta.

    Det handlar om stora skattesänkningar till de allra rikaste och hårdare kvalifikationsregler, som innebär att arbetslösa och sjuka kastas ut ur de gemensamma försäkringssystemen. Människor som befinner sig i en utsatt social situation görs fattiga och blir beroende av anhörigas och vänners hjälp eller de kommunala socialkontorens försörjningsstöd.

    Och det är inte lite pengar vi pratar om. När den allmänna löneavgiften infördes 1994 låg den på 1,5 procent av lönesumman. Idag ligger den på 12,62 procent och beräknas enligt regeringen dra in 313 miljarder kronor till statskassan enbart i år. Det kan jämföras med statens totala utgifter (exklusive vissa finansiella transaktioner) som beräknas landa på omkring 789 miljarder kronor under helåret 2006.

    Vi snackar alltså om ca 40 procent av statens budget.

    Att jag använder ordet stöld beror på att detta är något som de flesta politiker som har och har haft ansvaret för statsbudgeten tycks vilja gömma och glömma. Att Moderaterna, som annars har någon form av skattetourettes, inte vill prata om den allmänna löneavgiften är kanske inte så konstigt.

    Man kan också förstå att Magdalena Andersson håller en låg profil i frågan, eftersom hon 2018 gjorde precis som Anders Borg och plockade ur löntagarnas löneutrymme när hon sänkte sjukförsäkringsavgiften med en procent och höjde den allmänna löneavgiften med nästan lika mycket (0,9 procent). Dessutom var det den socialdemokratiska finansministern Pär Nuder som 1998 först frikopplade den allmänna löneavgiften från EU-avgiften. 












    Sossarna säljer ut min barndomsby till Australien





    Kjell Rautio: Ni ska veta vad min uppväxtby säger om sossarna



    Ledare
    Kjell Rautio






    Visst ska Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson ha all heder för att de, trots tystnaden från de större statsbärande partierna, försöker att lyfta denna fråga när de får möjlighet. Men för mig som tidigare facklig utredare saknas en viktig röst i debatten. Var är LO:s, SACO:s och TCO:s ordföranden? Det är ju en stor del av deras medlemmars lön och sociala trygghet det handlar om. Jag tycker att det är dags att de tar debatten om den allmänna löneavgiften nu. 

    Det fackliga svaret borde vara tydligt: antingen höjs lönerna i takt med att den allmänna löneavgiften sänks eller så förstärks vårt gemensamma försäkringsskydd genom att en sänkning av den allmänna löneavgiften växlas över till en höjning av de sociala avgifterna för att finansiera viktiga trygghetsreformer. Det behöver inte vara svårare än så.