1e6c9e3c8c4fb088ce10f47e415321d781032d57ca50c850f70d4945b41d412c2e41f530832a50b8
1e6c9e3c8c4fb088ce10f47e415321d781032d57
TITLE: När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet DESCRIPTION: Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”. Filippa Henkow: en oseriös åklagare Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad. Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande. Ett allvarligt övertramp. Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort. Men processen stannar inte där. Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt. Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser. Jag kommer inte att medverka Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow. Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare. Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom. När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Detta handlar inte enbart om mig. Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik. Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet. Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet DESCRIPTION: Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”. Filippa Henkow: en oseriös åklagare Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad. Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande. Ett allvarligt övertramp. Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort. Men processen stannar inte där. Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt. Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser. Jag kommer inte att medverka Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow. Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare, annat än att inställa mig till förhöret. Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom. När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Detta handlar inte enbart om mig. Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik. Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet. Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
1e6c9e3c8c4fb088ce10f47e415321d781032d57
ca50c850f70d4945b41d412c2e41f530832a50b8
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80eee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80eee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
6f23aca476eb1bd136aaafc5da758c456e37c8ef7162ae58739117b37447dfd6bcd0a54b66d37d1e196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b30d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas. Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307
af0b21a5a4eec8434d715aad5f636b263ddfe783fc66b9ff5c7f8097e868124ce111485202ebcd34
af0b21a5a4eec8434d715aad5f636b263ddfe783
TITLE: Ett år som började i motvind DESCRIPTION: Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt. CONTENT: Det nya året hade kunnat börja bättre. Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow. Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari. Men det stannade inte där. Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför. Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol. Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda? Bland målsägandena i fallet finns: Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch. Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet. Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott. Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare. Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera. “Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.” Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem. Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete. Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister. Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. Jag tänker inte backa. Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja. Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare. Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Ett år som började i motvind DESCRIPTION: Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt. CONTENT: Det nya året hade kunnat börja bättre. Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow. Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari. Men det stannade inte där. Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför. Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol. Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda? Bland målsägandena i fallet finns: Read more
04eaa2be02d171337a7a5a97232623884c42a34d
fc66b9ff5c7f8097e868124ce111485202ebcd34
TITLE: Ett år som började i motvind DESCRIPTION: Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt. CONTENT: Det nya året hade kunnat börja bättre. Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow. Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari. Men det stannade inte där. Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför. Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol. Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda? Bland målsägandena i fallet finns: Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch. Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet. Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott. Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare. Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera. “Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.” Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem. Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete. Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister. Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. Jag tänker inte backa. Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja. Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare. Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Ett år som började i motvind DESCRIPTION: Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt. CONTENT: Det nya året hade kunnat börja bättre. Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow. Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari. Men det stannade inte där. Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför. Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol. Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda? Bland målsägandena i fallet finns: Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch. Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet. Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott. Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare. Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera. “Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.” Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem. Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete. Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister. Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. Jag tänker inte backa. Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja. Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare. Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
af0b21a5a4eec8434d715aad5f636b263ddfe783
fc66b9ff5c7f8097e868124ce111485202ebcd34
04eaa2be02d171337a7a5a97232623884c42a34d
8858730aa9ceb141e63552f1fe9c7bbd85a1ca631ce5c4eae3852e4b1f455afc67b3f56a1f3c09c503934ea2d993da9703ad68ccc4b9b8abb7f55e18