Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Christian Peterson. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69cePrecis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik.
Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”.
I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av.
Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt.
En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig.
Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret.
Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit.
Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld.
Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru.
Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd.
Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta.
Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var.
Och historien tog inte slut där.
Den upprepade sig.
Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat.
Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Qp1I!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F966a66fa-6de8-471c-bdb8-58a2e5a94842_1242x882.jpegSanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut.
Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren.
Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn.
Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig.
Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen.
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.
Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som “extremhögern”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Att Hill dessutom valde att sätta sitt barn i en förskola på röda Södermalm, där de andra föräldrarna inte lät sina barn leka med hennes, gjorde knappast situationen bättre. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Likt kvinnor med en återkommande förälskar sig i kriminella handlar den här historien inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7aPrecis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik.
Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”.
I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av.
Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt.
En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig.
Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret.
Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit.
Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld.
Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru.
Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd.
Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta.
Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var.
Och historien tog inte slut där.
Den upprepade sig.
Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat.
Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Qp1I!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F966a66fa-6de8-471c-bdb8-58a2e5a94842_1242x882.jpegSanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut.
Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren.
Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn.
Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig.
Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen.
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som “extremhögern”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Att Hill dessutom valde att sätta sitt barn i en förskola på röda Södermalm, där de andra föräldrarna inte lät sina barn leka med hennes, gjorde knappast situationen bättre. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Likt kvinnor med en återkommande förälskar sig i kriminella handlar den här historien inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688Likt kvinnor med en återkommande förälskar sig i kriminella handlar den här historien inte i första hand om politik.
Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”.
I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av.
Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt.
En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig.
Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret.
Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit.
Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld.
Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru.
Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd.
Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta.
Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var.
Och historien tog inte slut där.
Den upprepade sig.
Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat.
Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Qp1I!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F966a66fa-6de8-471c-bdb8-58a2e5a94842_1242x882.jpegSanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut.
Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren.
Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn.
Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig.
Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen.
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som “extremhögern”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Att Hill dessutom valde att sätta sitt barn i en förskola på röda Södermalm, där de andra föräldrarna inte lät sina barn leka med hennes, gjorde knappast situationen bättre. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Likt kvinnor med en återkommande förälskar sig i kriminella handlar den här historien inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
TITLE: Om Sanna Hills oförmåga att välja rätt DESCRIPTION: Precis som berättelserna om kvinnor som gång på gång förälskar sig i kriminella handlar Sanna Hills historia inte i första hand om politik. CONTENT: Sanna Hill har hoppat av det hon själv beskriver som den “nationella rörelsen”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar hon om kvinnohat, om en miljö där män dominerade och om hur hon till slut inte längre stod ut. Hon beskriver hur kvinnojourer blev hennes räddning och hur hon nu tagit avstånd från det hon tidigare varit en del av. Det är en berättelse som passar den svenska offentligheten perfekt. En avhoppare. En syndare som funnit ljuset. En kvinna som lämnat invandringskritiken bakom sig. Problemet är att berättelsen saknar den kanske viktigaste ingrediensen av alla: det egna ansvaret. Sanna Hill har inte råkat hamna där hon hamnat. Hon har gång på gång aktivt sökt sig dit. Redan under sina tidiga år i Sverigedemokraterna drogs hon mot den mer radikala falangen. När Nationaldemokraterna bildades följde hon med. Partiet blev ett monumentalt misslyckande, präglat av interna konflikter, sekterism och våld. Flera år senare inledde Hill dessutom en relation med den tidigare partiledaren, trots att han redan avtjänat ett fängelsestraff för grov misshandel av sin dåvarande hustru. Det var ingen okänd person hon valde att leva med, utan en man vars bakgrund sedan länge var välkänd. Under många år har flera personer i hans närhet dessutom beskrivit ett mönster av manipulation och psykisk kontroll, något som ytterligare bidragit till hans kontroversiella rykte. Nyligen förlorade han dessutom vårdnaden om sina barn. I handlingar från socialtjänsten, som låg till grund för vårdnadstvisten, framgår att han själv uppgett att han stoppat ett finger i sin egen rumpa och därefter frågat barnen om de ville lukta. Ingen kan rimligen hävda att hon inte visste vem han var. Och historien tog inte slut där. Den upprepade sig. Hill inledde därefter en relation med en annan man som hon själv beskrivit som våldsam och djupt försjunken i konspirationsteorier. Enligt hennes egna berättelser präglades vardagen av rädsla, strålningsskräck och ett liv där aluminiumfolie användes för att skydda mot påstådd påverkan utifrån. Hon har också berättat att socialtjänsten kopplades in efter en orosanmälan från förskolan. Enligt hennes egen beskrivning försökte mannen få barnet att undvika vatten och i stället enbart äta rått fläskkött eftersom han ansåg att dricksvattnet var förgiftat. Även denna gång valde Hill inte en stabil partner utan ännu en person vars tillvaro kretsade kring extremism och konspirationsteorier. Sanna Hill tillsammans med sin dåvarande make, kort innan relationen tog slut. Jag skulle kunna ägna spaltmeter åt att räkna upp Sanna Hills långa ligglista över män med dokumenterat destruktiva beteenden. Den skulle bli längre än ett kvitto från Ullared. Hon särar villigt på benen för de mest psykotiska exemplaren. Parallellt byggde hon sin karriär på Nya Tider. Hon gick från arbete på ett LSS-boende till att bli en del av en redaktion som under många år utgjorde ett nav inom den nationella medievärlden. Hon beskriver själv den tiden som spännande. Hon reste, representerade tidningen internationellt och trivdes i den miljö som hon i dag beskriver som djupt misogyn. Då beskrev hon den inte som kvinnofientlig. Först långt senare skrevs historien om. När presstödet försvann, ekonomin försämrades och livet tog en annan riktning förändrades också berättelsen. Read more
bd0c2f7956725f5dd76aaf961e7b971d38e8a356
6281035930c643963c60e472b5b2f259d9cc69ce
b1fca68fa0df0e1bbc19778d9ce488c023405e7a
439fc8b79e3b2aa84cfaa4537df7ef5f0bb2e688
075f4668b78795e092d2ae1be553e8183b60fca7Stockholm Pride står inte för mångfald.
Stockholm Pride står inte för mångfald.
Därför bestämde jag mig för att förklä mig till HBTQ-aktivist för att ställa de frågor som annars aldrig besvaras.
Men efter ett tag blev vi avslöjade.
Kort därefter attackerades vi av Antifa.
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till hela reportaget.
Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
91c34f10d4c736e8401a026b3252e88816590828Jag konfronterade Mathias Wåg – mannen som grundade Antifas svenska terroristcell på 1990-talet.
Jag konfronterade Mathias Wåg – mannen som grundade Antifas svenska terroristcell på 1990-talet.
I samma ögonblick som han fick syn på mig sprang han.
Under flera års tid har jag granskat hans ledande roll inom den svenska extremvänstern.
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.
Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
Christian Peterson
ce69ad5bb1addce8b94d93e49a6170d2d3b3bc94I tracked down Mathias Wåg —the man who founded Sweden’s Antifa cell in the 1990s.
I tracked down Mathias Wåg —the man who founded Sweden’s Antifa cell in the 1990s.
The moment he saw me, he ran.
For years, I’ve investigated his leading role within the far-left.
Christian Peterson
e0c7ec7ff277567e44ab5e8be45ce6bc1077413fI åratal har Antifa utgått från en lokal i Jönköpings skattefinansierade kulturhus. Palestinarörelsen har gett vänsterextremisterna förnyad fart, och nu fylls “bokcaféet” med jihadistpropaganda.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!d9Pf!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F6a903a29-d078-49a2-ac13-ea8dd75362c4_1440x1080.jpegAlexander Pirttilä – ansvarig för bokhandeln – använder smeknamnet ”P.G” i kontakt med utomstående.
I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism.
Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till vå…
cc7104286b959970bfb53c2c29636efb5f712d62
e0c7ec7ff277567e44ab5e8be45ce6bc1077413f
TITLE: Jönköpings bokcafé: Vänsterextremister utnyttjar skattefinansierat kulturhus DESCRIPTION: I åratal har AFA Jönköping utgått från en lokal i det skattefinansierade kulturhuset. Palestinarörelsen har gett vänsterextremisterna förnyad fart, och nu fylls “bokcaféet” med jihadistpropaganda. CONTENT: Alexander Pirttilä – ansvarig för bokhandeln – använder smeknamnet ”P.G” i kontakt med utomstående. I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism. Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till vå… Read more
TITLE: Vänsterextremister utnyttjar kommunalt kulturhus DESCRIPTION: I åratal har Antifa utgått från en lokal i Jönköpings skattefinansierade kulturhus. Palestinarörelsen har gett vänsterextremisterna förnyad fart, och nu fylls “bokcaféet” med jihadistpropaganda. CONTENT: Alexander Pirttilä – ansvarig för bokhandeln – använder smeknamnet ”P.G” i kontakt med utomstående. I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism. Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till vå… Read more
35d7fdbb55389f0d5252cf6cb0d1d0cf356dd4e3
cc7104286b959970bfb53c2c29636efb5f712d62
TITLE: Jönköpings bokcafé: Vänsterextremister utnyttjar skattefinansierat kulturhus DESCRIPTION: I åratal har AFA Jönköping utgått från en lokal i det skattefinansierade kulturhuset. Palestinarörelsen har gett vänsterextremisterna förnyad fart, och nu fylls “bokcaféet” med jihadistpropaganda. CONTENT: Alexander Pirttilä – ansvarig för bokhandeln – använder smeknamnet ”P.G” i kontakt med utomstående. I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism. Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till våldsvänstern. På senare år har Palestinakonflikten gett verksamheten ny energi. I dag domineras miljön av antisemitisk aktivism, där jihadistpropaganda och hyllningar till den iranska regimen blivit ett återkommande inslag. Om bara några dagar ska kommunfullmäktige ratificera Tidöregeringens nya demokrativillkor – regler som är tänkta att stoppa uthyrning till rörelser som hotar det demokratiska samhället. Frågan är om politikerna den här gången vågar agera. Eller om historien upprepar sig. Förra gången vek sig Moderaterna – efter att deras eget kommunalråd misshandlats bara dagar före beslutet om avhysning. Innehållsförteckning Avhysningen som aldrig verkställdes Gatustridsvapen distribueras Fick stanna trots uppsägning från kommunen Samarbetsavtal ska garantera “demokratiska värderingar” Samlingsplats för AFA Jönköping Säkerhetspolisen kopplas in “Gå med i kampen” Butiken Säljer tröja med texten “terrorist” Fortsatt försäljning av vapen Psykiskt sjuk modell Palestinafrågan ger förnyad fart Sprider islamistpropaganda Hyllar palestinsk flygkapare Nya demokrativilkor kan stoppa bokkaféet En nod som består Vänsterpartiet försvarar bokcaféet Min journalistik hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar (60 kr/månad) och stöttar mitt arbete. Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Read more
TITLE: Jönköpings bokcafé: Vänsterextremister utnyttjar skattefinansierat kulturhus DESCRIPTION: I åratal har AFA Jönköping utgått från en lokal i det skattefinansierade kulturhuset. Palestinarörelsen har gett vänsterextremisterna förnyad fart, och nu fylls “bokcaféet” med jihadistpropaganda. CONTENT: Alexander Pirttilä – ansvarig för bokhandeln – använder smeknamnet ”P.G” i kontakt med utomstående. I decennier har vänsterextremister hyrt en kraftigt subventionerad lokal i Jönköpings kulturhus – där pengar öppet samlats in till AFA:s terrorism. Efter en brutal gängmisshandel slog Säkerhetspolisen larm om det vänsterextrema bokkaféets kopplingar till vå… Read more
e0c7ec7ff277567e44ab5e8be45ce6bc1077413f
cc7104286b959970bfb53c2c29636efb5f712d62
35d7fdbb55389f0d5252cf6cb0d1d0cf356dd4e3
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71cJag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!xbsi!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F8891422e-84d9-4409-a242-00315a8e14f6_1448x1086.pngSebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI
Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor.
När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet:
“Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.”
Det säger en hel del.
På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor.
Det fick mig att ställa en betydligt större fråga: Hur mycket kostar egentligen translobbyn skattebetalarna?
Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag.
Statliga myndigheter, kommuner och regioner har under lång tid beviljat omfattande ekonomiskt stöd till organisationer som driver transpolitiska frågor.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!4tRt!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Ffcd2594c-1255-430f-ab0a-698610b73dcd_3840x2160.jpegEdward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye.
Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”.
Men det visade sig bara vara toppen av isberget.
Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt.
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga: Hur mycket kostar egentligen translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Statliga myndigheter, kommuner och regioner har under lång tid beviljat omfattande ekonomiskt stöd till organisationer som driver transpolitiska frågor. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
TITLE: Bidragsregn över Transsammans DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!xbsi!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F8891422e-84d9-4409-a242-00315a8e14f6_1448x1086.pngSebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI
Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor.
När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet:
“Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.”
Det säger en hel del.
På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor.
Det fick mig att ställa en betydligt större fråga.
Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna?
Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar.
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.
Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!4tRt!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Ffcd2594c-1255-430f-ab0a-698610b73dcd_3840x2160.jpegEdward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye.
Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”.
Men det visade sig bara vara toppen av isberget.
Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt.
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga: Hur mycket kostar egentligen translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Statliga myndigheter, kommuner och regioner har under lång tid beviljat omfattande ekonomiskt stöd till organisationer som driver transpolitiska frågor. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
TITLE: Bidragsregn över Transsammans DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”.
Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor.
När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet:
“Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.”
Det säger en hel del.
På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor.
Det fick mig att ställa en betydligt större fråga.
Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna?
Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar.
Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll.
Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!4tRt!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Ffcd2594c-1255-430f-ab0a-698610b73dcd_3840x2160.jpegEdward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye.
Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”.
Men det visade sig bara vara toppen av isberget.
Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt.
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga: Hur mycket kostar egentligen translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Statliga myndigheter, kommuner och regioner har under lång tid beviljat omfattande ekonomiskt stöd till organisationer som driver transpolitiska frågor. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
TITLE: Bidragsregn över Transsammans DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
TITLE: Bidragsregn över translobbyn DESCRIPTION: Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. CONTENT: Sebastian Krantz, som kallar sig för “Signe”, är ordförande för Transsammans. Foto: OpenAI Jag blev inte utslängd från Pride House för att jag störde Transsammans föreläsning om farorna med “felköning”. Jag blev avvisad därför att jag ville ställa frågor. När jag försökte fråga Edward Summanen om deras syn på när barn kan identifiera sig som trans och när de anser att hormonterapi och kirurgiska ingrepp bör kunna bli aktuella fick jag beskedet: “Stockholm Pride är ett forum av, och för, HBTQI-personer. Inte kritiker.” Det säger en hel del. På Transammans egen webbplats argumenterar organisationen för att personer under 18 år ska kunna genomgå vad de kallar “könsbyte”. Ändå var deras ståndpunkter inte öppna för följdfrågor. Det fick mig att ställa en betydligt större fråga. Hur mycket kostar egentligen den svenska translobbyn skattebetalarna? Svaret är att det handlar om tiotals miljoner kronor i offentliga bidrag. Det är statliga och offentliga medel som i praktiken möjliggör att den påstått “ideella” organisationen överhuvudtaget existerar. Bli prenumerant för endast 60 kr/mån och få tillgång till exklusivt innehåll. Vill du bidra ytterligare, kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69. Edward Summanen, sakkunnig inom transpersoners hälsa och livsvillkor. Foto: Julia Kassaye. Miljoner i statliga bidrag Bara genom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har Transammans sedan 2018 beviljats drygt 11,6 miljoner kronor i organisations- och projektbidrag. Bidragen har ökat nästan varje år och omfattar både ordinarie verksamhetsstöd och särskilda projekt för HBTQI-mötesplatser. För 2026 uppgår stödet till 1 376 216 kronor i organisationsbidrag samt 1 059 700 kronor för projektet “Kulturklubben 3”. Men det visade sig bara vara toppen av isberget. Från Allmänna arvsfonden har Transammans samtidigt beviljats mångmiljonbelopp för flera projekt. Read more
12b9d52237eda7a65c60a115bfe05a07da1cf71c
ae89f15bd7c0af76e558532ac516e2293d04d961
aba482a5751b283d302c39316adc62baa6848dc0