Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Christian Peterson. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
ca50c850f70d4945b41d412c2e41f530832a50b8Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!xKvq!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fedbbace4-360d-45f4-a6fd-92acc5f6e9f5_3546x2660.jpegKammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”.
Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad.
Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande.
Ett allvarligt övertramp.
Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort.
Men processen stannar inte där.
Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt.
Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser.
Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow.
Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare.
Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom.
När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!j_MW!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F46854ffa-ca36-4521-b788-6b6c7660e30d_800x419.jpegKammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).
Detta handlar inte enbart om mig.
Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik.
Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet.
Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.
Christian Peterson
ca50c850f70d4945b41d412c2e41f530832a50b8
1e6c9e3c8c4fb088ce10f47e415321d781032d57
TITLE: När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet DESCRIPTION: Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”. Filippa Henkow: en oseriös åklagare Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad. Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande. Ett allvarligt övertramp. Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort. Men processen stannar inte där. Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt. Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser. Jag kommer inte att medverka Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow. Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare. Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom. När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Detta handlar inte enbart om mig. Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik. Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet. Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet DESCRIPTION: Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”. Filippa Henkow: en oseriös åklagare Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad. Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande. Ett allvarligt övertramp. Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort. Men processen stannar inte där. Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt. Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser. Jag kommer inte att medverka Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow. Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare, annat än att inställa mig till förhöret. Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom. När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det. Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Detta handlar inte enbart om mig. Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik. Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet. Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
1e6c9e3c8c4fb088ce10f47e415321d781032d57
ca50c850f70d4945b41d412c2e41f530832a50b8
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6cMin granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!-4uF!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F918531e2-34e5-4031-99e0-34a8cb4a0f42_4729x2475.jpegPeter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.
Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.
Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.
Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.
Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.
I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.
Men denna dag fungerade det inte längre.
Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.
Den här gången möttes han inte av förvirring.
Den här gången föll masken.
I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.
Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.
Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.
Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.
Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning.
Allt hänger ihop.
Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie.
Nu var det dags för slutklämmen.
Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Ss73!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fbf6fc4a1-1ef2-481c-8eb1-7686c7ab00d9_8064x6048.jpegGården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.
Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.
Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.
Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:
Han har inga skulder. Allt är preskriberat.
Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.
Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.
Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.
Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.
Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.
Efter tre och en halv timme var det över.
Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.
Kronofogdens arbete var avslutat.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!lwYZ!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F24d5d433-70f7-4542-9ad2-abb79b8f5329_3306x4674.jpegAdressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.
Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.
Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.
I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.
Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.
Men det stannade inte där.
I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.
Det var samma strategi som alltid:
Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.
Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.
Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:
”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”
Detta var en lögn.
Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.
Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!WL8L!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F50b0b543-730e-4097-8752-b8612c777f7d_5712x4284.jpegFärddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.
Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.
Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.
Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.
Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.
Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.
Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.
Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?
Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.
Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:
”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”
Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.
Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.
Christian Peterson
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4fMin granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!-4uF!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F918531e2-34e5-4031-99e0-34a8cb4a0f42_4729x2475.jpegPeter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.
Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.
Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.
Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.
Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.
I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.
Men denna dag fungerade det inte längre.
Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.
Den här gången möttes han inte av förvirring.
Den här gången föll masken.
I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.
Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.
Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.
Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.
Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning.
Allt hänger ihop.
Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.
Nu var det dags för slutklämmen.
Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Ss73!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fbf6fc4a1-1ef2-481c-8eb1-7686c7ab00d9_8064x6048.jpegGården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.
Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.
Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.
Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:
Han har inga skulder. Allt är preskriberat.
Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.
Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.
Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.
Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.
Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.
Efter tre och en halv timme var det över.
Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.
Kronofogdens arbete var avslutat.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!lwYZ!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F24d5d433-70f7-4542-9ad2-abb79b8f5329_3306x4674.jpegAdressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.
Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.
Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.
I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.
Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.
Men det stannade inte där.
I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.
Det var samma strategi som alltid:
Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.
Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.
Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:
”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”
Detta var en lögn.
Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.
Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!WL8L!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F50b0b543-730e-4097-8752-b8612c777f7d_5712x4284.jpegFärddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.
Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.
Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.
Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.
Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.
Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.
Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.
Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?
Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.
Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:
”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”
Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.
Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.
Christian Peterson
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5fMin granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!-4uF!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F918531e2-34e5-4031-99e0-34a8cb4a0f42_4729x2475.jpegPeter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.
Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.
Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.
Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.
Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.
I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.
Men denna dag fungerade det inte längre.
Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.
Den här gången möttes han inte av förvirring.
Den här gången föll masken.
I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.
Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.
Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.
Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.
Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning.
Allt hänger ihop.
Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.
Nu var det dags för slutklämmen.
Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Ss73!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fbf6fc4a1-1ef2-481c-8eb1-7686c7ab00d9_8064x6048.jpegGården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.
Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.
Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.
Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:
Han har inga skulder. Allt är preskriberat.
Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.
Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.
Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.
Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.
Efter tre och en halv timme var det över.
Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.
Kronofogdens arbete var avslutat.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!lwYZ!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F24d5d433-70f7-4542-9ad2-abb79b8f5329_3306x4674.jpegAdressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.
Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.
Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.
I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.
Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.
Men det stannade inte där.
I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.
Det var samma strategi som alltid:
Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.
Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.
Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:
”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”
Detta var en lögn.
Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.
Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!WL8L!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F50b0b543-730e-4097-8752-b8612c777f7d_5712x4284.jpegFärddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.
Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.
Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.
Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.
Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.
Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.
Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.
Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?
Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.
Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:
”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”
Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.
Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.
Christian Peterson
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80eMin granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!-4uF!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F918531e2-34e5-4031-99e0-34a8cb4a0f42_4729x2475.jpegPeter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.
Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.
Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.
Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.
Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.
I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.
Men denna dag fungerade det inte längre.
Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.
Den här gången möttes han inte av förvirring.
Den här gången föll masken.
I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.
Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.
Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.
Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.
Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning.
Allt hänger ihop.
Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.
Nu var det dags för slutklämmen.
Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Ss73!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fbf6fc4a1-1ef2-481c-8eb1-7686c7ab00d9_8064x6048.jpegGården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.
Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.
Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.
Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!-4uF!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F918531e2-34e5-4031-99e0-34a8cb4a0f42_4729x2475.jpegPeter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.
Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.
Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.
Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.
Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.
I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.
Men denna dag fungerade det inte längre.
Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.
Den här gången möttes han inte av förvirring.
Den här gången föll masken.
I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.
Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.
Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.
Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.
Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning.
Allt hänger ihop.
Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.
Nu var det dags för slutklämmen.
Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!Ss73!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fbf6fc4a1-1ef2-481c-8eb1-7686c7ab00d9_8064x6048.jpegGården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.
Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.
Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.
Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Han har inga skulder. Allt är preskriberat. Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen. Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine. Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös. Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige. Efter tre och en halv timme var det över. Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså. Kronofogdens arbete var avslutat. Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post. JO-anmälan för “polisens kidnappning” Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg. Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja. I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott. Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor. Men det stannade inte där. I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat. Det var samma strategi som alltid: Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna. Misslyckad överklagan Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad. Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar: ”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.” Detta var en lögn. Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare. Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är. Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson. Exekutiv auktion hos Kronofogden Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö. Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt. Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen. Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter. Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor. Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie. Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller? Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar. Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat. Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde: ”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?” Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen. Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
TITLE: Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil DESCRIPTION: Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades. CONTENT: Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson. Omringad av poliser Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade. Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd. Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades. Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”. I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig. Men denna dag fungerade det inte längre. Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi. Den här gången möttes han inte av förvirring. Den här gången föll masken. Felaktigt folkbokförd i Berlin I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från. Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll. Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte. Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper. Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. Allt hänger ihop. Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren. Nu var det dags för slutklämmen. Husrannsakan på Käglingevägen Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon. Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson. Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra. Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften. Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor: Read more
6ed9d991a8ad11bb11e170441c0ef0e9934cdb6c
c18974cca36d57b1cf25009e37218d1234d01b4f
9aaa7c7ed645d6b4d88f640e6162084d34c49d5f
915988c5bacfeee243b388906c2c4df3adacd80e
ee4be0af05992dbad0ed851aaf2f0191624a2f93
6f23aca476eb1bd136aaafc5da758c456e37c8efTerry Lövkvist vandaliserade Karl XII:s likfärd på Nationalmuseum. Trots ett värde på över 40 miljoner kronor bedömdes gärningen inte som grov skadegörelse – eftersom ”bara” ramen skadats.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!amve!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F7829c01c-acf5-4ae9-8cf0-94a8157e3a51_2803x1467.jpegTerry Lövkvist i arresten. Foto: Polismyndigheten
Den 12 december 2019 utsattes ett av Sveriges mest ikoniska konstverk för skadegörelse.
Gustaf Cederströms mästerverk Karl XII:s likfärd vandaliserades inne på Nationalmuseum – mitt framför ögonen på både besökare och säkerhetspersonal. En helt omaskerad vänsterextremist lyckades obehindrat ta sig fram till målningen och fästa en klisterlapp med budskapet ”It’s OK to kill Nazis”, inköpt från den vänsterextrema butiken Fivefiftysix. Märket sattes på den originalram från 1800-talet som omsluter målningen – ett kulturhistoriskt föremål i sig, guldpläterat och synnerligen känsligt.
Säkerhetspersonal vittnar om att Lövkvist gjorde våldsamt motstånd när de ingrep. Det krävdes fyra väktare för att få kontroll över honom.
Konservatorn Karen Gail Guy har beskrivit restaureringsarbetet som både tidskrävande och smärtsamt. Trots flera timmars behandling med lösningsmedel kunde skadorna inte helt återställas. Viss permanent skada har därmed uppstått – på ett av Sveriges mest betydelsefulla konstverk, vars uppskattade värde uppgår till minst 40 miljoner kronor.
Gärningsmannen identifierades som Terry Lövkvist (född 1990-03-21). Enligt Kriminalvårdens personutredning levde han under vad som beskrivs som ”ordnade omständigheter”, trots att han medicinerades och hade regelbunden psykologkontakt för sina aggressionsproblem.
7162ae58739117b37447dfd6bcd0a54b66d37d1eWatch now | So, activist prosecutor Filippa Henkow ordered police to seize all of my electronics when I landed at the airport — for "defamation".
So, activist prosecutor Filippa Henkow ordered police to seize all of my electronics when I landed at the airport — for "defamation".
I told them clearly: these devices contain confidential source protected information, protected under Swedish constitutional law. But the police didn’t care.
I had to take the prosecutor to court just to get my equipment back. And the judge agreed — Henkow couldn’t even explain what she was hoping to find. It was a textbook fishing expedition.
And this isn’t my first run-in with Henkow. Two years ago, she tried to prosecute me — again for defamation — for posting a photo of a Somali woman drinking beer.
Now, she’s accusing me of defaming four individuals:
• A far-left extremist convicted of setting fire to his ex-girlfriend’s apartment. • A so-called refugee who sexually harassed a 16-year-old girl. • A police officer convicted of violent assault and document forgery. • And a full-time activist who lives off government benefits.
Every single one of them has been the subject of my journalism — published under a valid editorial license.
And here’s the kicker: in Sweden, even true statements can be considered defamation — if the person feels offended.
And yes, prosecutors in Sweden get to pick and choose which cases they pursue. That’s why it’s mostly whistleblowers — people exposing criminals, extremists, and pedophiles — who end up being prosecuted for “defamation.”
After my case made headlines in major Swedish media, something strange happened: Henkow suddenly took the day off.
And the day after that? She refused to answer any media questions.
This is what happens when the justice system protects criminals — and targets those who speak the truth.
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!j_MW!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F46854ffa-ca36-4521-b788-6b6c7660e30d_800x419.jpegKammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).
Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.
Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.
Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.
När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.
I det här fallet brast samtliga dessa krav.
Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.
Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.
Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.
När en åklagare:
kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,
initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,
och får sitt agerande underkänt av domstol,
Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.
Detta handlar inte bara om mig.
Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.
Jag tänker inte acceptera det.
Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.
Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.
Christian Peterson
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas. Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.
https://substackcdn.com/image/fetch/$s_!j_MW!,f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F46854ffa-ca36-4521-b788-6b6c7660e30d_800x419.jpegKammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).
Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.
Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.
Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.
När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.
I det här fallet brast samtliga dessa krav.
Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.
Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.
Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.
När en åklagare:
kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,
initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,
och får sitt agerande underkänt av domstol,
är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas.
Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.
Detta handlar inte bara om mig.
Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.
Jag tänker inte acceptera det.
Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.
Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.
Christian Peterson
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas. Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
TITLE: Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel DESCRIPTION: Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel. CONTENT: Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18). Ett tillslag som domstolen underkände Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material. Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet. Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer. En åklagares ansvar När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet. I det här fallet brast samtliga dessa krav. Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal. Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter. Därför anmäler jag för tjänstefel Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften. När en åklagare: kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete, initierar oproportionerliga tvångsåtgärder, och får sitt agerande underkänt av domstol, Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten. En principiell fråga Detta handlar inte bara om mig. Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa. Jag tänker inte acceptera det. Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel. Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina. Christian Peterson Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
196ad2925e4327abfda8ed2abff25996e101e2b3
0d9d21cbd7be7025ed9f7467193b489675200307