Tornevall Networks

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas.

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas.

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

 

 
 Read more

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

 

 
 Read more

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

 

 
 Read more

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.