Tornevall Networks

I veckan gick startskottet för att sätta upp valaffischerna. Tävlingsinriktade ungdomsförbundare närmast slogs om de mest attraktiva platserna i flera av våra städer. Kanske borde de tagit det lugnt och gått samman om gemensamma affischer i stället för att konkurrera. Tar man bort partiloggorna på affischerna är det nämligen svårt att veta vilket parti de tillhör.

Plattityderna är legio och i år verkar det mer utslätat än vanligt. ”Dags att ta Sverige på allvar”, säger S. ”Sverige kan mer”, säger C. ”Vi gör Sverige till Sverige igen”, hävdar SD. ”Sverige vinner på grön politik”, menar MP . ”Tro på Sveriges familjer”, hälsar KD.

”Nationalism light”, beskrev DN det som. Vem är mest svensk och vem är mest emot brottslingar?

Åtgärder och framför allt orsaker lyser med sin frånvaro bland de politiska budskapen. Och de avgörande frågorna saknas. 

Ingen valaffisch från riksdagspartierna tar upp Nato, militarismen, upprustningen eller EU. Om dessa viktiga frågor har partierna inget att säga. Helt enkelt för att de är överens. 

I måndagens partiledardebatt kom Nooshi Dadgostar ut som Natovän, ännu en gång. Eftersom vi är med i Nato ska vi fortsätta vara medlemmar, deklarerade hon.

Militarismen och upprustningshesten har präglat hela världen och inte minst Sverige sedan förra valet. Under fyra år har över 800.000 människor fått sätta livet till i konflikter runt om i världen. Det gör den senaste valperioden till en av de mest våldsamma på tre decennier. Men detta verkar ha gått riksdagspartierna förbi.

Den svenska vapenexporten har ökat med närmare 40 procent sedan förra valet och Sverige har deltagit i 15 olika militära insatser och samarbeten utomlands under perioden. Men om detta är det knäpptyst, inte ett ord i valrörelsen om den fråga som har störst och allvarligast betydelse för oss, frågan om krig och fred.

Sedan den svenska neutraliteten och alliansfriheten i en handvändningen kastades överbord strax före förra valet, har hotet mot vårt land blivit allt större. Sverige är idag både ett uppmarschområde och en måltavla på ett sätt som vi aldrig tidigare varit.

Trupper och krigsmaterial från USA får numera finnas på 17 svenska militärbaser utan insyn eller kontroll från svenska myndigheter, genom DCA-avtalet som skrevs under i december 2023. En så omfattande omläggning av svensk säkerhetspolitik borde självklart underställas ett val så svenska folket får säga sitt. 

Vill vi att amerikanska trupper fritt ska få använda baser i Sverige? Denna fråga borde vara en central valfråga. Men avsaknaden av en verklig opposition gör valet till en skådeprocess. 

Militarismen och upprustningen smyger in överallt i samhället. Vi ska gradvis vänja oss vid det nya och taktiken är att tiga ihjäl de som opponerar sig.

Uppslutningen bakom USA och deras militära intressen går allt snabbare. Sedan den 1 augusti är det möjligt för trupper från 36 olika länder att kunna operera i och från Sverige. Det behövs nu endast en inbjudan från regeringen.

Av de 15 militära utlandsinsatserna har sex skett inom ramen för EU och tre inom ramen för Nato. Denna typ av insatser kommer att öka i framtiden. Fler svenska killar och tjejer kommer att bära vapen utomlands. Ja, får Donald Trump som han vill kommer siffran mångdubblas och med tanke på hur lismande de svenska politikerna är inför USA-imperialismen är det fullt möjligt.

För deltagande i dessa krigshetsande sällskap betalar vi i år över 54 miljarder kronor i medlemsavgift till EU och 750 miljoner till Nato.

2026 är det Sverige som riksdagspartierna säger sig värna ett till delar ockuperat land som styrs av makthavare i Bryssel och Washington. Vår självständighet har offrats för krigsprofitens skull. Minns att Socialdemokraterna ändrade uppfattning i Natofrågan två dagar efter de varit med på Jacob Wallenbergs hemliga möte i Finland våren 2022. 

Sedan dess har vapenexporten skjutit i höjden. De senaste fyra åren har svenska företag exporterat vapen till ett värde av 100 miljarder kronor. 2025 exporterades krigsmateriel till 61 länder till ett värde av 28 miljarder kronor. Mest säljer Wallenbergs företag där Saab AB och Saab Dynamics AB fyllt sina orderböcker för år framåt och där börsvärdet stigit med upp 400 procent.

Det svenska stödet till Ukraina är en stigande utgiftspost i budgeten. Hittills har Ukraina fått svenskt militärt stöd till ett värde av 128 miljarder kronor. Det är tre miljarder mer än vad staten betalade i generella statsbidrag till kommunerna förra året. 

Det betalades ut totalt 116 miljarder kronor i statsbidrag till regionerna förra året. Tänk på detta när du läser om budgetunderskott, försämringar eller nedskärningar i skolan, vården eller omsorgen. 

Till välfärden finns det inga pengar men till upprustning och militarism finns hur mycket som helst. Bara en bråkdel av alla de pengar som skänks för att förlänga kriget och lidandet i Ukraina hade kunnat täcka hålen i offentlig verksamhet och kunnat bibehålla kvalitén i välfärden.

Så när du går runt bland riksdagspartiernas nationalistiska valparoller och besöker valstugor bör du fråga politikerna varför så mycket av våra skattepengar går till krig och upprustning, och så lite till den alltmer havererande välfärden. De är oss svaret skyldiga!

Att en så avgörande fråga för hela vår planets existens som klimatfrågan knappt ens diskuteras i årets valrörelse är skrämmande. Inte minst med tanke på att koldioxidutsläppen nådde nya rekordnivåer förra året.

Så länge kapitalismen råder kommer den gröna energin inte ersätta den fossila. Sol, vind och vatten tränger inte undan kol och olja. Istället läggs den ovanpå i ett system som hungrar efter mer energi, i jakt på mer tillväxt och mer profit.

Det som saknas är inte kunskap om hur klimatet kommer att förändras eller vad som behövs för att hindra klimatkatastrofen – utsläppen av växthusgaser måste minska! Men det nuvarande systemet klarar inte av det.

Därför måste en klimatpolitik värd namnet utmana kapitalismen. Det är också därför våra systemförvaltande politiker inte talar om klimatet.

Dessbättre finns de som vill sätta klimatet på agendan. Ett stort antal organisationer har kallat till klimatmarsch i Stockholm nu på söndag för att få upp frågan på dagordningen.

Ett bra första steg! Nu gäller det att visa att en grön klimatpolitik måste vara röd för att få effekt.

Aftonbladets Andreas Cervenka har åkt tunnelbana i Stockholm och skriver om att det räcker med att åka en station för att möta två helt olika världar. Klassklyftorna är stora, ojämlikheten brutal. De i botten av klasspyramiden har inte alls samma förutsättningar till ett gott liv som de högre upp.

Det är inget unikt för Stockholm. Man hade kunnat göra samma resa men med andra färdmedel i alla Sveriges större städer och resultatet hade varit detsamma. Det är heller ingen nyhet, vilket Cervenka själv påpekar genom att referera till en artikel i Aftonbladet tio år tidigare där samma resa gjordes.

Däremot har det blivit värre. Jämfört med för tio år sedan har klassklyftorna ökat.

Det är inte bara de senaste tio åren som ojämlikheten blivit större. Det har varit medveten politik sedan decennier tillbaka. Oavsett vilket block som haft riksdagsmajoritet eller vilket parti som innehaft statsministerposten.

Ändå talar plötsligt alla om välfärd och minskade klyftor, nu i valtider. Den 14 augusti presenterade Magdalena Andersson Socialdemokraternas stora vallöfte: statsbidragen till kommuner och regioner ska räknas upp i takt med inflationen. Den största principiella förändringen av välfärdens finansiering på 30 år, enligt henne själv.

Vänsterpartiet går till val på en miljardärsskatt och Nooshi Dadgostar formulerar det slagkraftigt när hon säger att den som står i kassan på Hemköp inte ska betala mer i skatt än den som äger Hemköp.

Magdalena Anderssons indexering av statsbidragen kommer inte att rädda välfärden. Den håller i bästa fall den nuvarande nivån stilla och den nuvarande nivån är resultatet av just de decennier av nedskärningar som Cervenka också ser konsekvenserna av på sin tunnelbanefärd.Den hand Andersson sträcker ut för att få igenom förslaget sträcks dessutom inte ut åt vänster, utan till Ebba Busch och Kristdemokraterna.

Miljardärsskatten då? Att beskatta miljardärer hårdare är helt rätt, ett krav som såklart delas av Kommunisterna. Ett litet steg i rätt riktning för att råda bot på ojämlikheten.

Frågan är bara vad pengarna ska användas till. När Dadgostar i Sveriges Radio fick frågan om hur den militära upprustningen ska finansieras blev svaret just miljardärsskatten.Pengarna är alltså inte tänkta att bli fler händer i äldreomsorgen, åtminstone inte i första hand. Men ekvationen går inte ihop när militärutgifterna ska upp till fem procent av Sveriges BNP. Oavsett vad Nooshi Dadgostar säger.Statsbidragen till kommunerna kommer att minska i takt med att statens utgifter för militär och vapen ökar. Samtidigt kommer skolor, vårdcentraler och äldreboenden i hela landet att sättas på svältkur ute i kommuner och regioner.Så länge vapen och krig prioriteras framför välfärd, vilket alla riksdagspartier skriver under på, spelar det mindre roll hur statsbidragen indexeras eller vem som beskattas. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lovar att förvalta samma system och fortsätta samma politik som tidigare, fast möjligen lite mjukare.

Kommunistiska Partiet ställer upp i valet med löftet att aldrig medverka till ett enda nedskärningsbeslut. Pengarna måste gå till välfärden före skattesänkningar och militären.

Kommunistiska Partiet ställer upp i 18 kommunval och ett regionval. Se mer information på val.kommunisterna.org.

”Får jag inte dansa, vill jag inte vara med i er revolution”, eller vad det nu var den gamla anarkisten Emma Goldman ska ha sagt. Hursomhelst så är det ord som klimataktivist- och technomusik-kollektivet Planéte Boum Boum tagit fasta på.

Fransmän är redan världsbäst på att göra fest av strejker och protester. Planéte Boum Boum har bara tagit det ett steg längre. 

– Vi har inte uppfunnit något nytt egentligen, utan spinner vidare på en långvarig tradition, men vi började experimentera med hur man kan göra technobeats till demonstrationsparoller, ”coolifiera” det för att locka folk, berättar Planéte Boum Boums frontfigur Marie Cohuet för Proletären.

Det har lyckats. I de stora demonstrationerna mot den avskydda pensionsreformen i landet 2023 var ”klimatblocket” bland de festligaste inslagen. 

Klippen på demonstranterna, bland annat Planéte Boum Boums Mathilde Caillard, som rejv-dansade till pumpande technoparoller blev virala:

Retraite, climate – même combat! / Pas de retraitées, sur une planète brûlé! (Pensioner, klimat – samma kamp! Inga pensionärer på en bränd planet!) och Taxer les riches! Taxer les riches! (Beskatta de rika!).

Förra sommaren släppte Planéte Boum Boum kanondängan Ça crame! (Det brinner), en svidande kritik mot det ekonomiska system som utarmar planeten – och snart gör att den står i lågor:

Jobba mer / för att konsumera mer / för att exploatera mer / för att förorena mer / för att kämpa mer / för att jobba mer/ för att jobba mer, för att jobba…

Stopp!

Ja, visst är det kul att arbeta när det är femtio grader varmt / Jag höll på att kvävas på jobbet

Allt för BNP:s skull / För att bränna ner allt / För att fylla fickorna på en bekväm elit / Det är vårt mål

– Det största hotet mot vårt klimat är kapitalismen. Grunden till våra samhällen. Att bara roffa åt sig resurser utan hänsyn till människoliv eller miljö, säger Marie Cohuet.

Ur ett klimatperspektiv var förra sommaren fruktansvärd i Frankrike. Men årets värmeböljor var ännu värre – med temperaturer en bra bit över 40-strecket och skogsbränder som tvingat tusentals på flykt.

– Man skulle kunna tro att alla blev varse om hur ”brännande” klimatfrågan är, men de konservativa och ytterhögersfären vill marginalisera ämnet, eller bara vagga in oss i ett lugn om att vetenskapen kommer att lösa allt. 

– Det finns en strategi från maktens håll om att söndra och distrahera folket från frågan, eller på andra sätt hitta anledningar att inte agera. Men klimatet gör sig påmint i folks liv – det var över 200 000 personer som evakuerades [till följd av skogsbränderna], många är oroliga över att inte kunna flytta tillbaka. Det påverkar folks uppehälle, många bönder och så vidare. Jag vet inte om det här kommer trigga något hos folk men det är vår uppgift som aktivister att få folk som tidigare varit bortkopplade från frågan att inse att den påverkar allas liv.

Men man kommer ingenvart med bara dystra budskap, menar Marie Cohuet. Snart släpper kollektivet en ny låt som handlar om att det faktiskt går att få till förändringar, om folk sluter sig samman.

– Den handlar om forna tiders segrar. Däribland socialförsäkringssystemet, som arbetare kämpade till sig efter andra världskriget. Det var ett stort skifte från ett helt och hållet kapitalistiskt system. Det var faktiskt en ”massive win” som man-kan peka på för folk som säger att vissa mål är orealistiska eller utopiska. 

Upprustningen och satsningarna på militären slår nya rekord varje år. 2015 var försvarsanslagen i regeringens budget på 45 miljarder. I år satsas svindlande 175 miljarder på krigsmakten.

– Folk i min ålder har alltid fått höra att vi inte har råd med pensioner, med skolan, med invandring och så vidare. Men till militären finns det miljarder och åter miljarder, säger Jakob Lejon, industriarbetare och förstanamn på K:s vallista i Sundsvals kommun där Kommunistiska Partiet lyft frågan om fred och internationell solidaritet, både i Palestinasolidariteten och genom att avdelningen arrangerat protester mot USA:s attacker på Venezuela och Iran.

Idag står alla riksdagspartier, från höger till vänster, bakom miljardrullningen till militären. Även Vänsterpartiet accepterar i praktiken Natomedlemskapet.

– För mig var antiimperialismen anledningen till att jag gick med i K. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lägger sig ju platta för Nato och USA, säger Jakob Lejon.

Fredsfrågan hänger ihop med många andra frågor, däribland klimat- och miljöfrågor. Inte bara globalt, med ökade utsläpp på grund av krigen, utan också lokalt. I Jönköpings kommun riskerar krigsövningar och militär verksamhet att ha en direkt påverkan på invånarnas hälsa.

– Militärövningar kring Jönköping påverkar vårt vatten, Vättern. Samtidigt ser vi nedskärningar i skolan och underskott i socialförvaltningen, säger Emilia Haraldsson, socialsekreterare och fjärde namn på Kommunisternas vallista i Jönköping, som hellre ser mer pengar till välfärden – och hoppas att valet ska få fler att engagera sig.

Emilia Haraldsson talar. Foto: Proletären

– Vi vill se en bred klimat-, freds-, och solidaritetsrörelse som kan bidra till att väcka medvetandet och knyta ihop rörelserna. Det handlar om att komma vidare från köksbordssnacket.

Joeri vad der Sype, IT-konsult och andranamn på K:s vallista i Örebro, tycker det är viktigt att ifrågasätta propagandan om Nato.

– Nato framställs som en försvarsallians men i praktiken är de en imperialistisk allians. Nato har i många år försökt utvidga sitt inflytande, vilket bidrog till kriget i Ukraina. De har också genomfört anfallskrig i Libyen och Afghanistan.

I Örebro finns vapentillverkare som Saab och BAE Systems – som har haft kopplingar till kommunen, enskilda politiker och universitetet.

– Deras intressen flätas samman på ett sätt som undergräver fred, diplomati och demokrati, säger Joeri van der Sype.

Banderoll med parollen ”välfärd istället för vapen”. Foto: Proletären

För Kommunistiska Partiet är frågan inte ny. Partiet har varit drivande i protester mot Nato – som den i Helsingborg 16 maj – och krigsövningar, för fred och internationell solidaritet, sedan partiets bildande 1970. Imperialism och krig är en ofrånkomlig del av det kapitalistiska systemet, menar Joeri van der Sype. Det finns alltid de som tjänar på krig. Och de som förlorar på krig.

– Krig är ett uttryck för klassintressen. När spänningar ökar är det vapenindustrin som tjänar på det samtidigt som vanliga människor betalar priset, inte bara i de länder som bombas och invaderas, utan också här i västvärlden. Upprustningen sker på bekostnad av välfärden.

Läs mer om Kommunisterna i valet på val.kommunisterna.org

Mellan januari 2025 och juni 2026 genomförde israeliska bosättare fler än 3.000 attacker på Västbanken som ledde till dödsfall eller förstörelse av egendom, enligt siffror från FN, motsvarande omkring sex attacker per dag.

Bosättarvåldet dödade 303 palestinier (inklusive 70 barn), skadade fler än 5.400 och tvingade tiotusentals människor på flykt under samma tidsperiod. 2.402 byggnader demolerades, varav hundratals hem.

De israeliska bosättarnas terror har nu intensifierats under juli och augusti månad.

I skrivande stund har beväpnade bosättare och israeliska styrkor omringat tre palestinska familjer i Qusra, söder om Nablus, och blockerat tillträde till området i över en vecka. Ett Unicef-team lyckades leverera vatten, mat, läkemedel, hygienartiklar och leksaker till barnen under måndagen.

– Belägringen av vårt hem pågår fortfarande. Ingen kan nå oss, och vi kan inte lämna våra hem, säger Qusay Abu Rida, som är fast i området, till The New Arab.

Luay Abu Rida, som är både palestinsk och amerikansk medborgare, flög från USA och lyckades under måndagskvällen ta sig till sitt belägrade hem, där han hissade en amerikansk flagga på hustaket.

USA:s ambassadör till Israel, Mike Huckabee, som annars är förespråkare för judiska bosättningar på Västbanken, kritiserade belägringen förra veckan och kallade bosättarna för ”israeliska terrorister”.

Tidigare i juli brände bosättare ner en moské i Qusra och sprejade med grafitti en davidsstjärna och texten ”hämnd” på väggen.

En annan familj i Qusra vittnar om att deras hem attackerats i flera veckor av bosättare som stängde av vattentillförseln och stal dörrar, vitvaror, möbler, vattentankar och deras sju månader gamla dotters kläder. Barnet skadades när bosättarna krossade fönstren på huset och familjen tvingades överge hemmet, rapporterar Al Jazeera.

– Israel har överlåtit våldet till bosättarna och utnyttjar dem för att driva på den etniska rensningen, säger FN-experten Francesca Albanese.

Otaliga incidenter av bosättarvåld i det ockuperade Västbanken har rapporterats den senaste veckan.

Under söndagen genomförde bosättare, under militärt skydd, terrorattacker i staden Hebron och sköt två palestinier och skadade åtta andra, inklusive en 66 år gammal kvinna. Samtidigt installerade israeliska styrkor en ny vägspärr på en av de sista vägarna som leder in till Gamla stan.

Utanför Ramallah slog bosättare upp tält under måndagen till en ny olaglig utpost. Väster om staden eskorterade IDF bulldozrar som började förstöra palestinsk mark för att bygga en ny väg endast för israeler, rapporterar nyhetsbyrån Wafa.

Israeliska styrkor har genomfört räder i bland annat Jenin och Nablus, infört utegångsförbud och arresterat dussintals personer, inklusive barn, runt om på Västbanken. IDF har även blockerat aktivister, hjälparbetare och ambulanser från att nå skadade palestinier.

Flera rapporter har inkommit om demolerade hus och bosättare som satt eld på palestinsk mark och attackerat personbilar.

Efter att palestinska familjer etniskt rensats bort tar bosättarna över.

– Sedan början på året har israeliska myndigheter påbörjat eller godkänt konstruktionen av cirka 12.360 bostäder på det ockuperade Västbanken, sade FN:s humanitära samordnare Ramiz Alakbarov under ett möte med FN:s säkerhetsråd förra veckan.

– Bosättarvåldet har nått oöverträffade nivåer. Hittills i år har FN dokumenterat fler än 1.430 incidenter där israeliska bosättare varit inblandade och som resulterat i dödsoffer, skadegörelse eller båda delarna, vilket drabbat omkring 260 palestinska samhällen. Många av incidenterna ägde rum med israeliska styrkor närvarande.

PLO-organisationen Colonization and Wall Resistance Commission registrerade 11.074 attacker från israeliska militären och bosättarmiliser under första halvan av 2026.

Ett misslyckande. Så sammanfattar flera ledande fackliga resultatet av den nu avslutade strejken på Tesla. 

Den strejk som kunde vara i 500 år, enligt dåvarande avtalssekreterare Veli-Pekka Säikällä, varade i knappt tre år. I uttalanden beskrivs Tesla som en övermäktig Goliat, som hellre köper sig fri än att teckna avtal. Mellan raderna kan man ana att de som strejkat skulle vara svikare som accepterat att bli utköpta. 

Det låter som att IF Metall överrumplats av Teslas motståndskraft, trots att det aldrig rått något tvivel om att Elon Musk hatar fackföreningar. Varje nytt utlåtande från IF Metall har låtit mer och mer patetiskt.

Konsekvenserna av nederlaget kan bli enorma. Hanna Östeby, ledarskribent på Arbetet, skriver att Teslas vinst innebär att man ”banat väg för att visa andra fackfientliga rikisar att det går att köpa sig loss”. Tesla har visat företagen att det inte väntar en armé av strejkande arbetare ifall företag inte tecknar avtal. 

Den största konsekvensen är att det som ibland beskrivs som världens starkaste fackföreningsrörelse visat sig vara en papperstiger. Arbetsmarknadsjournalisten German Bender beskrev konflikten som Goliat mot Goliat. Men trots omfattande sympatiåtgärder, också utomlands, lyckades IF Metall inte rubba Tesla.

Svensk fackföreningsrörelse upprätthåller inte längre den svenska modellen. Det är nu storföretagen som förvaltar kollektivavtalssystemet på nåder. Svenska fackföreningar kan inte tvinga fram kollektivavtal genom stridsåtgärder längre.

IF Metall anser sig ha kunnat sätta kollektivavtalet på agendan tack vare strejken men hela strejken visar att det finns en enorm svaghet inom fackföreningsrörelsen: centraliseringen. 

Vittnesmålen från de som faktiskt strejkat visar detta tydligt. Få av de strejkande verkar ha gett upp för att de inte tror på kollektivavtal eller för att de inte velat strejka för ändamålet. Det som fick förtroendet för strejken att urholkas var att de inte fick vara med och diskutera och besluta om stridsåtgärderna. Det gjordes istället bakom lykta dörrar på Olof Palmes gata i Stockholm. 

Som strejkaren Tobias Eng Strömberg beskriver det: IF Metall ”ville vara puppet masters”. Det är därför vissa av arbetarna valt att behålla sin anställning på Tesla – med förlorat förtroende för IF Metall. Samtidigt som de inte ångrar strejken i sig.

Ombudsmannen Martin Berglund i Umeå konstaterar att ”vi behöver skriva en vitbok”. Denna vitbok behöver handla om den centraliserade apparat som är svensk fackföreningsrörelse, annars kan man lika gärna kasta vitboken i papperskorgen. 

Janis Kuzma, strejkande i Malmö, säger som det är: Medlemmarna måste ta tillbaka sin fackförening! Det är bara att hålla med. 

För 120 år sedan, genom Decemberkompromissen 1906, erkände storföretagen fackföreningarna som sin motpart. Tesla har nu visat att man inte alls behöver erkänna fackföreningarna. 

Då behöver fackföreningsrörelsen ta omtag. Som alltid börjar det längst nere, bland medlemmarna. Så det är dags för oss att ta tillbaka vårt fackförbund!

När vi kommunister säger ”välfärd istället för vapen”, så säger övriga politiska partier, från SD till V: Mer vapen och mer militär upprustning på bekostnad av välfärd och diplomati.

Förra året satsade regeringen 138 miljarder på krigsmakten. Samtidigt exporterade Sverige vapen för 28 miljarder.

Alla de pengar som idag läggs på krig och massförstörelsevapen skulle behövas för att ta tag i alla problem som finns i det svenska samhället. Vad skulle inte alla dessa miljarder kunna göra ute i vårt civilsamhälle?

Vi skulle slippa underbemanning och långa vårdköer på våra sjukhus. Vi skulle kunna lägga mer resurser på att ta hand om vilsna ungdomar som idag blir lätta byten för kriminella. Kommuner och regioner skulle kunna slippa ständiga sparbeting.

Pengarna och resurserna måste naturligtvis användas för att BYGGA samhällen. Inte att rasera dem.

Därför är det extra viktigt att det finns ett parti som ALLTID är en motkraft mot krigspolitik och högerpolitik. Ett parti som alltid står upp för solidaritet och rättvisa i stort som i smått.

I kommunvalet i Lysekil blir det extra tydligt där vi i hela 47 år och 13 mandatperioder har kunnat vara denna motkraft, inte bara på gator och torg utan även i de kommunala församlingarna.

Så här några veckor innan valet kan det vara på sin plats att påminna om vad vi faktiskt gjort och varför man ska rösta på Kommunistiska partiet. Vi vet att våra mandat i fullmäktige har en viktig roll att fylla.

Kommunistiska Partiet behövs för att vi fortsatt ska kunna vara en röst även i fullmäktige för de som drabbas av den sociala nedrustningen.

I en aktuell debatt om hemtjänsten kräver vi till exempel att kommunens överskott ska användas till att förbättra arbetsvillkor, bemanning, arbetstider och löner för kommunens vårdarbetare. För att få ned sjukskrivningstalen, underlätta rekrytering och bryta den illavarslande ”trenden” att ungdomar ogärna söker sig till vårdutbildning och vårdyrken. 

Vårt parti har alltid kämpat för att kommunen ska ha en förebyggande och kreativ ungdomsverksamhet som ”motverkar negativ gängbildning” och segregation. Vi har alltid agerat mot utförsäljning och privatisering av kommunala hyresrätter och för en solidarisk bostadspolitik och tagit strid för allas rätt till ett bra och ekonomiskt överkomligt boende .

Vi har lyft den internationella solidariteten och krävt kommunal bojkott av Israel och att kommunen ska hissa den palestinska flaggan i solidaritet med ett ockuperat och krigshärjat folk.

Vi har konsekvent agerat för att återuppta fossilfri person- och godstrafik på Lysekilsbanans järnväg, som i kombination med sjöfrakt är det mest miljövänliga sättet att transportera gods. Samtidigt som vi alltid agerat för att förhindra att attraktiva havsnära områden blir profitobjekt för markspekulanter och fastighetshajar.

Det är också viktigt att det finns politiker i fullmäktige som vågar lyfta frågan om en nationell rättvis finansiering av vård skola och omsorg. Eftersom finansiering av vård, skola och omsorg i grunden är ett nationellt ansvar.

Vi är naturligtvis också en garant för ett fortsatt motstånd mot mygel och överklassfjäsk.

En röst på K är aldrig bortkastad.

Stig BerlinPensionerad undersköterska och ersättare för K i Lysekils kommunfullmäktige.

Lördagen den 15 augusti samlades ett hundratal personer på torget i Nora för att protestera mot Sweden Ballistics och Nora kommuns planer på att bygga en vapenfabrik vid sjön Vikern, närmare bestämt i samhället Nor, strax väster om Nora.

Bakom demonstrationen stod föreningen Bevara Nor och Vikern, Naturskyddsföreningen samt de fem politiska partierna i Nora kommunfullmäktige som motsätter sig placeringen i Nor, C, MP, V, KD och lokala Norapartiet.

Yvonne Sjögren bor vid sjön Vikern och var en av talarna på manifestationen.

– Vi kommer bli inklämda mellan TNT-fabriker och skjutfält. Det kommer inte kunna skapas några bra livsbetingelser genom det här. Valet av plats är så fel som det kan bli.

Yvonne Sjögren är boende kring Vikern där Sweden Ballistic planerar att bygga en vapenfabrik. Foto: Erling Bronsberg

Förutom den dagliga produktionen av cirka tolv ton TNT kommer Sweden Ballistics fabrik också att generera drygt tre ton rödvattenslam per dag, vilket är en mycket miljöfarlig och cancerframkallande restprodukt.

Föreningen Bevara Nor och Vikern menar att beslutsfattarna inte varit ärliga med vilken typ av fabrik som planerats vid sjön Vikern under processens gång. I efterhand har det framkommit att Sweden Ballistics ville ”kontrollera narrativet” och ”minska risken för överklagan” kring den planerade vapenfabriken. En pr-byrå var inkopplad från första början och kommunens beslutsfattare var tillmötesgående kring sekretessen, enligt en granskning av Dagens ETC.

Under demonstrationen talade representanter från C, MP, V, KD och det lokala Norapartiet. Foto: Erling Bronsberg.

När kontakt skett mellan kommunen och Sweden Ballistics har man använt kodord som ”ny placering av kaffemaskinen” och ”julpyssel i Bergslagen”. Yvonne Sjögren är mycket upprörd över informationen som kommit fram kring processen.

– Min uppfattning är att allt detta har mörkats. Och det var nog min första besvikelse. Varför gör man så här? Det är ju folkvalda personer vi pratar om.

Sweden Ballistics etablering strax utanför Nora är en del av en större satsning i Sverige och Nato, där ökad produktionskapacitet inom vapenindustrin har blivit ett ledord. För privata aktörer har upprustningen blivit en kassako i nästan varje europeiskt land.

Sweden Ballistics presenterar själva sitt uppdrag på följande sätt:

”Vi arbetar för att stärka Natos motståndskraft och förebygga konflikter genom produktion av försvarsmateriel.”

Den borgerliga regeringen har redan beslutat att tillföra en halv miljard kronor till ökad produktionskapacitet för flera företag i Örebro län som tillverkar vapen och ammunition. Sweden Ballistics fabrik i Nor är en del av detta paket.

– Rent generellt tänker jag att man inte ska lägga dessa platser där det bor folk. Det kommer ju gå som ett band från Kristinehamn till Arboga där allt krigsmaterial ska produceras. Men vad blir det för livsmiljöer? Och vad händer om något briserar?

– Jag är också emot upprustningen överhuvudtaget. Jag har släktingar som var med i andra världskriget. De har berättat hur psykiskt dåligt de mådde och hur de förde med sig detta till nästa generation. Deras berättelser är ibland riktigt hemska, säger Yvonne Sjögren.

– Jag har så svårt att ta in att vi måste kriga och döda varandra.

En annan plats där ”produktionskapaciteten” för vapen ska byggas ut är hos det franskägda företaget Eurenco i Karlskoga. För ett och ett halvt år sedan uppgav företaget att det planerade att fördubbla sin produktionskapacitet. Alltså dubbelt så mycket krut för 155 mm-artilleriammunition.

Erik Petersson jobbar som murare och bor bara någon mil från Eurencos fabrik.

– Det här är en fruktansvärd utveckling, säger han och syftar på den allmänna upprustningen.

– Men det är tyvärr ingen lokal fråga utan en del av att Sverige nu ska producera mer vapen åt Nato. I längden gör det ju hela Bergslagen till legitima mål om ett krig bryter ut i något av medlemsländerna.

Erik Petersson jobbar som murare och driver podden Fredshetsarna. Foto: Privat.

Han motsätter sig också argumentet att expansionen skulle gynna kommuner i behov av arbetstillfällen.

– Senast jag kollade bodde Eurencos största ägare på den franska rivieran. Jag vet inte riktigt hur Karlskoga och Degerfors kommer att gynnas av att dessa kommer tjäna en massa pengar.

Att den borgerliga regeringen nu skjuter till en halv miljard till vapenindustrins expansion i Bergslagen ser han som en tragisk utveckling.

– Det är många gamla bruksorter som kryper på knäna när det kommer till välfärdsfrågor. Varför inte satsa en halv miljard på skola, vård och omsorg i dessa kommuner istället? Eller industrier som producerar något annat än saker som går ut på att döda?

Erik Petersson använder ett begrepp som oftare hörs i amerikanska sammanhang – det militärindustriella komplexet. Begreppet blev känt genom USA president Dwight D Eisenhower, som i sitt avskedstal 1961 varnade för det växande inflytandet från den täta kopplingen mellan vapenindustrin, militären och den politiska makten.

Det handlar om ett system där vapenproducenter är beroende av politiska beslut och offentliga pengar, samtidigt som deras växande ekonomiska betydelse ger dem ett allt större inflytande över just de politiska beslut som avgör hur mycket pengar som ska läggas på vapen och upprustning. Ju större industrin blir, desto starkare blir också intresset av fortsatt upprustning.

– Vi använder inte den här termen i Sverige. Vilket är synd, för den sätter ord på något som faktiskt existerar. Vapenbranschen har en speciell karaktär eftersom den kräver en hög politisk inblandning för att existera.

– Och när branschen vuxit sig tillräckligt stor blir det som ett självspelande piano. Och när någon tjänar pengar på krig så har vi nått en farlig punkt i utvecklingen av det vi kallar försvar, säger Erik Petersson.

Naturskyddsföreningen anordnar tillsammans med klimataktivisterna i Rebellmammorna, Rebellpapporna, Greenpeace samt forsknings-NGO:n Researchers desk en stor klimatdemonstration i Stockholm den 23 augusti. Omkring 200 andra organisationer, från koloniträdgårdsföreningar till fackförbund, välgörenhetsorganisationer och religiösa samfund, har anslutit sig till demonstrationen.

– Det är fantastiskt roligt att se hur mobiliseringen ser ut och att så många många vill stå enade för klimatet, säger Hedvig Schylander, klimatsakkunnig på Naturskyddsföreningen och en av dem som roddar demonstrationen, till Proletären.

Demonstrationen äger rum mitt i valrörelsen. En valrörelse där klimatfrågan lyst med sin frånvaro. Något Hedvig Schylander beklagar sig över.

– Vi vill så klart att miljön och klimatet ska vara högt upp på agendan. Men vi ser också i opinionsundersökning efter opinionsundersökning att svenskar bryr sig mycket om miljön och klimatet. Det är klart att det måste bli en större del av debatten, så alla väljare får en tydlig bild av partierna utifrån sina prioriteringar i klimat och miljöfrågor. Det är också därför som så många engagerar sig i den här demonstrationen, just för att sätta klimatet högt på agendan inför valet.

Naturskyddsföreningen har gjort en granskning av hur alla partier – både regerings- och samarbetspartier, men också oppositionen – agerat i klimatfrågan under den gångna mandatperioden. I toppen hamnar Miljöpartiet och Vänsterpartiet. På den absoluta botten hittar vi Tidöpartierna.

Den liberala klimatministern skulle kanske inflika att hon inte fått så mycket utrymme för det hon ville göra?

– Jag kan inte svara å hennes vägnar, men det är klart att när man samarbetar med partier som har lägre ambitioner när det gäller klimat att få någonting gjort… ja, ministern har helt enkelt fått jobba enligt de förutsättningar som de har skapat, svarar Hedvig Schylander diplomatiskt.

Naturskyddsföreningen har gjort en lista på över 130 klimatförslag som nästkommande regering, oavsett färg, borde genomföra. Det mesta är saker som går att lösa inom det nuvarande ekonomiska systemets ramar. Lätta reformer – om bara den politiska viljan finns. 

– Och det brinner i knutarna. Det måste göras nu. Inte minst på transportområdet finns otrolig potential, dels för effektivisering, men också mer prisvärd kollektivtrafik, utbyggnad av regionala tåg, öppna stationer runt om i landet… För att inte tala om energieffektivisering. Det pratas ofta om att vi måste utöka produktionen av el, men vi missar ofta potentialen i att effektivisera den el vi redan använder idag.

Ett av få löften under den gångna mandatperioden som kan knytas till klimatet är utbyggnaden av kärnkraft. Inte minst har kärnkraftsförespråkarna inom högern presenterat det som den enda lösningen på utsläppsfrågan.

– Vi försenar omställningen genom att fokusera på kärnkraft, menar Hedvig Schylander.

– Vi hinner inte vänta på att kärnkraftverk ska bygga. Det är felinvesterad tid. Vi borde istället fokusera på elproduktion som kan fås igång snabbare och där vinner förnybar elproduktion helt klart. 

Klimatfrågan var het i slutet av 2010-talet, med stora demonstrationer som lockade tiotusentals – men efter pandemin släcktes lågan och den gryende folkrörelsen dog i princip ut. En del aktivistgrupper har hållit kampen vid liv, ibland med halvt- eller helt olagliga upptåg, men de stora folkliga samlingarna har inte setts till. 

Hedvig Schylander hoppas på en förändring.

– Vi ser ju att engagemanget är starkt, och det är många som hör av sig till oss och är oroliga över läget och vill engagera sig, få politiker och beslutsfattare att förstå.

Vad skulle du vilja säga till dem som tänker att det är skitsamma vad Sverige gör i klimatfrågan? Att vi är ett så litet land och att det är de större som bör ta hand om detta?

– Faktum är att Sverige har jättestora möjligheter att påverka andra länder och vi har gjort det förut. När vi införde koldioxidskatt på 90-talet gick vi i bräschen och efter det har många andra länder tagit efter Sveriges exempel. Det går att ha politik som minskar utsläppen och samtidigt bibehålla en fungerande samhällsekonomi. Just att föregå med gott exempel är ett otroligt viktigt sätt för Sverige att påverka stora utsläppsländer. Vi kan inte påverka andra länder utan att ha gjort hemläxan själva. Vi har ingen påverkanskraft om vi inte själva minskar våra utsläpp.

Slutligen – vilka vill du ska komma på demonstrationen? 

– Jag hoppas, och tror, att vi kommer vara både demonstrationsvana personer som kämpat för miljö och klimat länge, men också personer som bryr sig om frågan men inte vågat gå i en demonstration innan. Vi vill välkomna alla. 

– Vi bjuder in till en folkfest med allvarlig bakgrund. För det blir också tillfälle att fira att vi är så många som står enade. Så det kommer finnas möjlighet att dansa sig fram, ropa och tillsammans visa beslutsamheten inom klimatrörelsen.