Tornevall Networks

Två stora mäklarbolag och en enskild fastighetsmäklare får hård kritik från Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) för brister kopplade till penningtvätt.

ESNY Stockholm AB, som grundats av tv-profilen Fredrik Eklund, ska betala 2,2 miljoner kronor i straffavgift efter att FMI slagit fast att företaget saknat konkreta rutiner och vägledning kring risker för penningtvätt och terrorfinansiering. Även BOsthlm Fastighetsmäklare AB får en varning och en straffavgift på 1,2 miljoner kronor för bristande riskbedömningar, bland annat kring utlandskunder.

Samtidigt återkallas licensen för en fastighetsmäklare i Värmland efter att firman utfört uppdrag åt en man dömd för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning. Enligt FMI ignorerades flera tydliga varningssignaler om misstänkt penningtvätt. Mannen ska ha använt bulvaner för att köpa fastigheter och därefter tagit lån på över 27 miljoner kronor med egendomen som säkerhet.

Ica Sverige stäms av Handelsanställdas förbund i Arbetsdomstolen efter att bolaget på eget initiativ ska ha gjort avdrag på löneökningar för yngre lagermedarbetare. Facket kräver 300.000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan skulle anställda mellan 18 och 19 år få ett lönepåslag på 5,75 kronor i timmen enligt kollektivavtalet. Men 18-åringar ska endast ha fått drygt en krona extra i timmen och 19-åringar knappt tre kronor.

Handels uppger att minst ett hundratal anställda drabbats av det som beskrivs som ett ”åldersavdrag”. Problemen ska ha förekommit på Icalager i bland annat Borlänge, Järfälla/Årsta, Västerås, Helsingborg, Kungälv och Brunna. Facket menar också att liknande avdrag kan ha gjorts tidigare utan att förbundet kännt till det.

Redan vid handslaget utanför Folkets stora hall i Peking var det tydligt att värden inte är någon som gästen kan köra med som han gör med de flesta andra. När Donald Trump gjorde en antydan till sin patenterade härskarteknik att dra motpartens hand mot sig höll Xi Jinping emot, för en tio sekunder lång handskakning mellan ledarna för världens två supermakter.

Trump leder den militärt starkare av dem, medan Xi leder den ekonomiska utmanaren och som i allt väsentligt symboliserar det nya jämfört med det gamla. Kina satsar på utbildning och grön teknik, medan USA:s president – som gick till val på parollen drill, baby, drill och har skrotat mycket av den miljölagstiftning som fanns i USA – sitter fast i ett krig om oljan i Mellanöstern.

Kina driver också på forskning, innovation och teknisk utveckling, som tidigare dominerats av USA. På Leidenrankingen, som utgår från hur ofta olika universitet och dess forskning nämns i akademiska artiklar, var 19 av de 25 översta universiteten på listan förra året kinesiska. 

Att det är Kina som är på uppgång medan den tidigare världshegemonen är på dekis, är ledarna i Peking väl medvetna om. Samtidigt vet Xi Jinping och de andra att ett imperium på nedgång är farligare än någonsin, vilket var ett tema när Trump kom på besök tillsammans med bland andra Elon Musk och ett flertal andra av USA:s rikaste kapitalister.

Med kinesiska ordval upprepade han Kinas budskap om att världens två största makter bör samarbeta istället för att motarbeta varandra.

– Vi borde vara partners snarare än motståndare, uppnå framgång för varandra, blomstra tillsammans och skapa ett korrekt sätt för de stora länderna i den nya eran att komma överens med varandra, sade Xi Jinping.

Kinas president adresserade också direkt den så kallade Thukydidesfällan, som går ut på att en aspirerande stormakt är dömd att komma i konflikt med den dominerande makten.

– Kan Kina och USA komma över Thukydidesfällan och skapa ett nytt paradigm för relationerna mellan stormakter? Kan de arbeta tillsammans för att möta globala utmaningar och ge världen mer stabilitet? frågade han i sitt anförande med de amerikanska gästerna på andra sidan bordet.

Det verkar hans motpart, åtminstone tillfälligt, köpt in sig på fullständigt – vilket är en total omsvängning från den antikinesiska politik som både Trump själv och hans föregångare Joe Biden hittills fört.

I de uttalanden som kommit från Vita huset efter mötet, förutom Trumps egna typiskt personfixerade hyllningar till Xi Jinping, heter det nu att USA ska utöka det ekonomiska utbytet med Kina. Trump har också sagt att Kina ska köpa 200 Boeingplan av USA, en affär som inte är bekräftad av Peking.

Budskapen från Washington är en helomvändning från det destruktiva handels- och tullkrig som Biden och Trump fört utan framgång. Som kulminerade med 145-procentiga tullar på kinesiska varor för drygt ett år sedan, men som Washington backade på efter att Kina att slagit tillbaka genom att hårdare kontrollera de sällsynta mineraler som landet har världens i särklass största tillgång till.

Bortom fraserna och en ärlig önskan om affärsutbyte lär kineserna samtidigt lita ytterst lite på den nyckfulle ledaren för USA-imperialismen. Inför Trumps besök fördömde Kinas FN-ambassadör Fu Cong USA:s senaste sanktioner mot kinesiska fartyg och bolag som hanterar iransk olja, och för att tillsammans med Israel ha startat kriget mot Iran.

Trump har skrutit om att Kina på mötet höll med USA om att Hormuzsundet ska öppnas för trafik, och att Iran inte ska skaffa kärnvapen. Men det är långvariga kinesiska positioner som hänger ihop med Pekings önskan om stabilitet för världshandeln.

Den allra viktigaste frågan för att Thukydidesfällan inte ska slå igen i form av ett öppet militärt krig mellan de båda supermakterna är den om Taiwan. Och där förefaller Trump och USA ha tagit ett mycket viktigt steg tillbaka i retoriken.

– Vi är inte ute efter att någon ska utropa självständighet för att USA backar upp det. Vi skulle behöva resa 1.500 mil för att utkämpa det kriget. Det är inget jag vill, sade Trump till Fox News efter besöket i Peking.  

För närvarande verkar de krafter inom USA:s borgarklass som vill ha fortsatta och utökade affärer med Kina ha Trumps öra, vilket är mycket bättre än att han lyssnar på dem som eldar på för fortsatta aggressioner som kan leda till ett verkligt krig mellan supermakterna. Som flera ekonomiska kommentatorer i USA också påpekat är de båda ekonomierna redan så sammanflätade att det är praktiskt omöjligt att frikoppla dem inom en överskådlig framtid.

Vem av de båda ledarna som har initiativet i en möjligtvis ny era av amerikansk-kinesiska relationer symboliserades av en annan scen från besöket som blivit viral. Kanske visade Xi Jinping att även han kan en del om härskartekniker, när dynan i Trumps fåtölj framstod som klart mjukare än den i Xis. 

Hursomhelst såg 190 centimeter Trump hopsjunken och i sammanhanget kortare ut än den rakryggade och spänstige Xi som satt bredvid. En bild så god som någon av förändrade styrkerelationer mellan världens två mäktigaste stater.

FOTBOLL Barcelonas unge stjärna Lamine Yamal har fått mycket uppmärksamhet och stöd sedan han firade Barcelonas ligaseger med en palestinsk flagga i handen.

Spaniens premiärminister Pedro Sanchez och Manchester Citys spanske tränare Pep Guardiola, som i helgen ledde sitt lag till segern i engelska FA-cupen (1-0 mot Chelsea), hör till dem som hyllat Yamal.

Sanchez bad, i princip, den israeliske ministern Israel Katz att dra åt helvete, sedan Katz anklagat Yamal för antisemitism. Och Guardiola konstaterade att fotbollsstjärnor är människor som har makt att påverka, och också bör göra det:

– Lamine ska vara stolt över det han gjorde, han har väckt uppmärksamhet i hela världen. En fotbollsspelare är en förebild för miljoner, och hans åsikter betyder mycket för många. Därför bör han uttrycka de åsikterna när det behövs.

Barcelonas tyske tränare Hansi Flick var inte lika nöjd med Yamal.

– Hör inte hemma i fotbollen, tyckte Flick.

Barca-tränaren poängterade dock att han inte tänkte lägga sig i Lamine Yamals meningsyttring.

– Om han vill göra sådana saker, så är det hans beslut. Han är 18 år och tillräckligt gammal för det.  

Janne Bengtsson

Tiotusentals barn runt om i Sverige vill idrotta. Men kan inte. Det finns helt enkelt inte plats för dem.

Riksidrottsförbundets (RF) aktuella rapport På bana, is och matta – anläggningssituationen i Sverige 2026, pekar på de enorma brister som stänger så många barn och ungdomar ute från idrotten.

− Barn ska vara i rörelse, inte stå i kö. Men då krävs plats att vara på för landets idrottsföreningar, säger RF:s ordförande Anna Iwarsson i en kommentar till rapporten.

Men Tidöregeringen har hittills visat ett mycket begränsat intresse för idrottens problem. I början av året gjorde Jacob Forssmed (KD), ansvarig för idrotten i regeringen, ett stort nummer av de 250 miljoner kronor regeringen anslog för att förbättra arena- och anläggningssituationen.

Pengar som nästan inte ens hann bli utbetalda innan de tagit slut: efter bara fyra veckor hade idrottsföreningar runt om i Sverige kommit in med ansökningar om tillsammans 120 miljoner kronor. I början av maj hade summan stigit till 360 miljoner. Idag har den behövda summan växt ytterligare. Och de verkliga behoven är ännu större.

I rapporten beskriver 6 000 idrottsföreningar från landets 290 kommuner sin verklighet. En som inte förändrats nämnvärt sedan 2022, förra gången en liknande undersökning gjordes. 

– Var fjärde idrottsförening har stort behov av mer tid eller plats för sin verksamhet och lika många tvingas tacka nej till nya medlemmar på grund av det. Det är en särskilt stor utmaning för barn- och ungdomsföreningar där 36 procent upplever ett stort behov av mer tid eller plats, konstaterar Anna Iwarsson.

Behoven är enorma, och i princip de samma 2026 som de var för fyra år sedan: rapporten berättar om eftersatt underhåll, slitna omklädningsrum, mögel, dålig ventilation och skaderisker. 40 procent av idrottsföreningarna upplever ett stort renoveringsbehov av platsen där de bedriver sin verksamhet. 2022 var den siffran 43 procent. Problematiken spänner över hela landet.

RF vill se en större satsning än den staten bidragit med: minst 600 miljoner, menar RF-basen Anna Iwarsson.

– En investering i en idrottsanläggning ger effekt i många decennier, ibland i sekel. Och samhälls-ekonomiskt är matematiken enkel – satsa 600 miljoner årligen och få mångdubbelt tillbaka

Förra veckan offentliggjordes den svenska truppen till sommarens fotbolls-VM. Förbundskapten Graham Potter utelämnade flera unga lovande spelare och kritiken var massiv från de så kallade experterna. Kritiken kan väl anses lite väl magstark med tanke på det smärre under Potter utförde genom att leda Sverige till VM efter det fiaskoartade kvalet.

Nu får vi njuta av ännu en fotbollsfest där fantastiska svenska idrottsmän får vara med. Men granskar man detta världens största idrottsevenemang är njutning och fest två begrepp som fastnar i halsen.

VM går i Kanada, Mexiko och USA. Ett USA som terroriserar sin egen befolkning med migrationspolisen ICE och som bara i år bombat Iran, kidnappat Venezuelas president och hotat Kuba, Colombia, Grönland och värdlandspartnern Mexiko.

Iran har precis som Sverige kvalificerat sig till VM och ska tvingas spela sina matcher i det land som bombat dem. Det är lätt att förstå att Iran velat flytta sina matcher till Mexiko men arrogansen från såväl USA som Fifa är total.

Matcherna måste spelas i USA, om nu Irans spelare tillåts komma in i landet. Visum- och strängare gränsregler håller även borta många supportrar.

VM verkar inte bli den folkfest och kommersiella succé som Fifa utlovat. Biljettpriserna är de dyraste i historien och kostar från 2500 kronor – men varierar mycket då Fifa infört ett rörligt pris enligt den kapitalistiska devisen om utbud och efterfrågan.

De billigaste biljetterna till VM-finalen skulle kosta runt 50.000 kronor men har snabbt stigit i pris. I slutet av april fanns det biljetter på Fifas officiella andrahandsmarknad som kostade 20 miljoner kronor styck.

Det är inte konstigt att det finns många osålda biljetter och fortfarande många tomma hotellrum. Det är heller inte konstigt mot bakgrund att VM nu utökats med 16 lag till 48. Det blir många matcher att följa.

Nu spelas inte VM-matcherna främst för publiken på plats, utan fokus ligger på tv-tittandet runt om i världen. Fifa har sålt tv- och sändningsrättigheter för 4,26 miljarder dollar. Miljardindustrin runt fotbollen och VM lockar fram det sämsta hos investerare och arrangörer.

Migrantarbetarnas usla villkor blev ökända vid förra VM och skandalerna är inte färre nu. Ta Fifas ordförande Gianni Infantino som exempel. På eget bevåg införde han ett fredspris i Fifas namn och det tilldelade han Donald Trump. 

Ingen av de 28 ledamöterna eller de åtta vicepresidenterna i Fifas styrelse hade fått information om att priset skulle instiftas eller vad kriterierna var för att utse mottagaren. Fifa står för allt det som fotbollen inte borde stå för: mutor, sportswashing, despoti och förtryck.

Fotboll är ett folkligt nöje som alla borde få tillgång till oavsett tjocklek på plånboken. En fotboll fri från dagens kommersialism hade varit en verklig fotbollsfest. Låt idrotten vara i centrum, inte pengarna!

I helgen ägde Unite the Kingdom-marschen rum i London. Det var en enorm nationalistisk demonstration, ett slags reaktionärt uppsamlingsheat, med allt från ”Ut med packet”-gubbar till Israelvänner och iranska shah-anhängare. Och så klart en massa cosplayande korsriddare, paljettprydda drinktanter, fotbollshuliganer, etc. Bakom rodret på den här galna skutan stod extremhögeraktivisten Tommy Robinson.

Här är några tankar jag plitade ner på mobilen sent i lördags efter att ha plöjt igenom några hundra bilder från eventet:

1. Den polske EU-parlamentsledamoten Dominik Tarczyński (från högerpartiet/katolska intresseorganisationen Lag och Rättvisa) skulle tala på demonstrationen… men han fick inte komma in i landet. Han blev förbannad och kallade Keir Starmer för ”kommunist” (Lag och Rättvisa-gubbar kallar gärna allt som de inte gillar – från konfessionslös grundskola till gayparader – för ”kommunism”). Lite ironiskt – var inte själva syftet med demonstrationen att stoppa utlänningar från att komma in i landet?

2. Det verkar ha supits en del på demonstrationen. Inget fel med det. Men jäklar vad de här ”patrioterna” var dåliga på att dricka inhemsk öl! Här syntes bara italiensk Peroni, mexikansk Corona, japansk Asahi, belgisk Stella och värst av allt (ur ett brittiskt nationalistiskt perspektiv) – franska 1669!

Buuuu! Dåliga nationalister! Om det är något britterna borde vara stolta över så är det väl sin öl? (inte fan är det maten i alla fall…). 

3. Aktivistgruppen Led by Donkeys (ett gäng anti-Brexit-liberaler) är inte alltid så vassa, men i lördags bjöd de faktiskt på stor humor när de körde en flakbil med stor LCD-skärm jämte demonstration. På skärmen stod det:

”Invandring gör Storbritannien…” (lång paus, där marschdeltagarna stannade till i spänd förväntan) ”…fantastiskt!”. Följt av bilder på kända och folkkära britter med rötter i andra länder.

Men trollningen var värd en kock-kyss med fingrarna. En del marschdeltagare skrattade åt upptåget, andra blev svinförbannade och stormade bilen. Det slutade som tur var helt okej.

Skärmdump: Instagram @ledbydonkeys

4. Den lika stora Palestinademonstrationen till minne av al Nakba, som ägde rum samtidigt i en annan del av London, fick i jämförelse minimal medial uppmärksamhet. Men det har vi tyvärr blivit vana vid… 

Migrationsminister Johan Forssell (M) tog nyligen med Aftonbladet till lyxbilsverkstaden Aston Hill på Lidingö för att visa upp vad han kallade en “positiv bild av integrationen”.

Här fick vi läsa om nederländaren Olaf Jochem, som beskrivs som Aston Hills ägare.

Lyxbilsverkstaden Aston Hill på Lidingö lyfts fram som ett ”positivt exempel på integrationen” av Johan Forssell. Problemet är bara att en svensk mångmiljonär äger verkstaden för att renovera sina lyxbilar. Foto: Aston Hill/Facebook.

Frågan är om Aftonbladet gjorde sin intervju med Johan Forssell inne på bilverkstadens toalett – för det är ungefär så stor del av företaget som Olaf Jochem äger.

Det Aftonbladet (och Johan Forssell) inte berättar är att företaget Astonhill Stockholm till 90 procent ägs av Bedford Production AB – ett bolag som i sin tur ägs av tv-profilerna och mångmiljonärerna Anette Beijer och Thomas Hedberg.

Från Bedford Productions årsredovisning för 2024. Foto: Skärmdump

Olaf Jochem är visserligen delägare i verksamheten, men ägandet är minimalt. Tillsammans med ytterligare en minoritetsägare delar han på de återstående tio procenten av bolaget.

År 2022 taxerade paret Thomas Hedberg och Anette Beijer en gemensam inkomst på 25 miljoner kronor. Något som betyder att de tillhör den ekonomiska toppeliten i Sverige.

Anette Beijer (nedre raden, tredje från höger) och Thomas Hedberg (övre raden, tredje från höger) tillsammans med bland annat Maud Olofsson och dollarmiljardären Stefan Person (ägare av H&M). Av någon outgrundlig anledning var inte delägaren Olaf Jochem inbjuden till ceremonin. Foto: Kungl. Patriotiska Sällskapet.

Anette Beijer och Thomas Hedberg startade också bolaget Titan Television – produktionsbolaget bakom Outsiders, Du är vad du äter och The Bachelorette. Och när bolaget såldes till en ännu större mediekoncern cashade Hedberg och Beijer in storkovan.

Vid sidan av detta har Thomas Hedberg länge rört sig i exklusiva bilkretsar. Han har varit ordförande för Kungliga Automobilklubben och Svenska Aston Martin-klubben i över 14 år, och äger bland annat en exklusiv Aston Martin från 1936.

Aston Hills hemsida beskriver också ganska öppet varför Thomas Hedberg startade verkstaden:

Han hade ”saknat en professionell verkstad specialiserad på Engelska bilar i Stockholm”.

Thomas Hedberg på besök i sin egen Range Rover, i sin egen lyxbilverkstad, med ett glas champagne. Foto: Astonhill/Facebook

Men låt oss inte fastna i petitesser om klass och ägande. Hedberg och Jochem har trots allt en del gemensamt.

De bor båda två i hyresrätter.

Thomas Hedberg bor i en 6:a på 208 kvadrat, på Östermalm – där väntetiden på hyresrätter nu är över 40 år. Olaf Joachem bor å andra sidan i en 2:a i Fisksätra som Noa sedan 2021 klassat som ett ”utsatt område” med låg socioekonomisk statuts.

Per den sista december 2024 hade Thomas Hedberg också pumpat in 6,2 miljoner i bilverkstaden där holländaren Olaf Joachem formellt är delägare men i praktiken fungerar som anställd. Bolaget har också gått med förlust alla år utom 2024 då firman gick plus med 365.439 kronor.

Från Astonhill Stockholms årsredovisning 2024. Foto: Skärmdump

Summan på 6,2 miljoner är också bokförd som ett ”villkorat tillskott” vilket innebär att Thomas Hedberg ska få tillbaka sina miljoner innan någon annan kan drömma om en utdelning.

Om bolaget fortsätter i samma takt kommer det ta runt 17 år innan pengarna betalas ut. Då är Olaf Jochem 73 år. Hans utdelning skulle då bli strax under 20 000 kronor.

Här måste man ändå beundra den moderata visionen om ett annat Sverige.

Integration betyder tydligen att människor från Fisksätra ska reparera veteranbilar åt miljonärer på Lidingö – och sedan tacka för möjligheten.

Men varför sluta här?

Varje mångmiljonär måste rimligen också ha en privat kock, ett hembiträde och en barnflicka. Någon måste ju hämta barnen, putsa silverbesticken och servera vinet medan överklassen nätverkar på Östermalm och berättar för Aftonbladet hur fantastiskt integrationen fungerar.

Det är det gamla vanliga klassamhället. Men den här gången säljs det in som mångfald.

Migrationsminister Johan Forssell (M) tog nyligen med Aftonbladet till lyxbilsverkstaden Aston Hill på Lidingö för att visa upp vad han kallade en “positiv bild av integrationen”.

Här fick vi läsa om nederländaren Olaf Jochem, som beskrivs som Aston Hills ägare.

Lyxbilsverkstaden Aston Hill på Lidingö lyfts fram som ett ”positivt exempel på integrationen” av Johan Forssell. Problemet är bara att en svensk mångmiljonär äger verkstaden för att renovera sina lyxbilar. Foto: Aston Hill/Facebook.

Frågan är om Aftonbladet gjorde sin intervju med Johan Forssell inne på bilverkstadens toalett – för det är ungefär så stor del av företaget som Olaf Jochem äger.

Det Aftonbladet (och Johan Forssell) inte berättar är att företaget Astonhill Stockholm till 90 procent ägs av Bedford Production AB – ett bolag som i sin tur ägs av tv-profilerna och mångmiljonärerna Anette Beijer och Thomas Hedberg.

Från Bedford Productions årsredovisning för 2024. Foto: Skärmdump

Olaf Jochem är visserligen delägare i verksamheten, men ägandet är minimalt. Tillsammans med ytterligare en minoritetsägare delar han på de återstående tio procenten av bolaget.

År 2022 taxerade paret Thomas Hedberg och Anette Beijer en gemensam inkomst på 25 miljoner kronor. Något som betyder att de tillhör den ekonomiska toppeliten i Sverige.

Anette Beijer (nedre raden, tredje från höger) och Thomas Hedberg (övre raden, tredje från höger) tillsammans med bland annat Maud Olofsson och dollarmiljardären Stefan Person (ägare av H&M). Av någon outgrundlig anledning var inte delägaren Olaf Jochem inbjuden till ceremonin. Foto: Kungl. Patriotiska Sällskapet.

Anette Beijer och Thomas Hedberg startade också bolaget Titan Television – produktionsbolaget bakom Outsiders, Du är vad du äter och The Bachelorette. Och när bolaget såldes till en ännu större mediekoncern cashade Hedberg och Beijer in storkovan.

Vid sidan av detta har Thomas Hedberg länge rört sig i exklusiva bilkretsar. Han har varit ordförande för Kungliga Automobilklubben och Svenska Aston Martin-klubben i över 14 år, och äger bland annat en exklusiv Aston Martin från 1936.

Aston Hills hemsida beskriver också ganska öppet varför Thomas Hedberg startade verkstaden:

Han hade ”saknat en professionell verkstad specialiserad på Engelska bilar i Stockholm”.

Thomas Hedberg på besök i sin egen Range Rover, i sin egen lyxbilverkstad, med ett glas champagne. Foto: Astonhill/Facebook

Men låt oss inte fastna i petitesser om klass och ägande. Hedberg och Jochem har trots allt en del gemensamt.

De bor båda två i hyresrätter.

Thomas Hedberg bor i en 6:a på 208 kvadrat, på Östermalm – där väntetiden på hyresrätter nu är över 40 år. Olaf Joachem bor å andra sidan i en 2:a i Fisksätra som Noa sedan 2021 klassat som ett ”utsatt område” med låg socioekonomisk statuts.

Per den sista december 2024 hade Thomas Hedberg också pumpat in 6,2 miljoner i bilverkstaden där holländaren Olaf Joachem formellt är delägare men i praktiken fungerar som anställd. Bolaget har också gått med förlust alla år utom 2024 då firman gick plus med 365.439 kronor.

Från Astonhill Stockholms årsredovisning 2024. Foto: Skärmdump

Summan på 6,2 miljoner är också bokförd som ett ”villkorat tillskott” vilket innebär att Thomas Hedberg ska få tillbaka sina miljoner innan någon annan kan drömma om en utdelning.

Om bolaget fortsätter i samma takt kommer det ta runt 17 år innan pengarna betalas ut. Då är Olaf Jochem 73 år.

Här måste man ändå beundra den moderata visionen om ett annat Sverige.

Integration betyder tydligen att människor från Fisksätra ska reparera veteranbilar åt miljonärer på Lidingö – och sedan tacka för möjligheten.

Men varför sluta här?

Varje mångmiljonär måste rimligen också ha en privat kock, ett hembiträde och en barnflicka. Någon måste ju hämta barnen, putsa silverbesticken och servera vinet medan överklassen nätverkar på Östermalm och berättar för Aftonbladet hur fantastiskt integrationen fungerar.

Det är det gamla vanliga klassamhället. Men den här gången säljs det in som mångfald.

Som bekant för den här tidningens läsare finns politiken överallt. Så också på Venedigbiennalen, som brukar kallas ”konstvärldens OS”. Det är en stor internationell utställning, med paviljonger från olika länder, som äger rum i Venedig vartannat år sedan 1895 (med undantag för världskrig och coronapandemin) och som besöks av hundratusentals människor. Årets upplaga visade sig bli en av de mest turbulenta i biennalens 130-åriga historia.

Hela juryn meddelade, åtta dagar innan utställningen öppnade, sin avgång. Det innebär att de guld- och silverlejon som brukar delas ut av den professionella juryn ersätts med ett nytt pris som publiken ska rösta om och som delas ut först i november när utställningen stänger.

Anledningen till avgången var att juryn tidigare meddelat att de inte ville tilldela priserna till något land vars ledare står åtalad inför internationell domstol. Länderna som pekades ut var Ryssland, som återkommer på biennalen för första gången sen 2022, och Israel. Detta fick konstnären som representerar Israel att hota med rättsliga åtgärder – han hävdade att det skulle vara antisemitism och nationalitetsbaserad diskriminering. Åtta dagar senare avgick de alltså.

22 av EU:s kulturministrar hade sedan tidigare skickat in ett protestbrev mot Rysslands medverkan och EU kommissionen har hotat att dra in sitt stöd till biennalen. Vid biennalens öppning den 6 maj demonstrerade den ukrainska radikalfeministiska aktivistgruppen Femen tillsammans med kollegorna Pussy Riot utanför den ryska paviljongen.

Israels medverkan har dock genererat störst protester. När biennalen öppnade samlades hundratals utanför Israels paviljong i en protest ledd av nätverket Art Not Genocide Alliance och i Venedig har det hållits dagliga protester och flygbladsutdelningar mot Israels medverkan.

Sydafrikas medverkan är inställd sedan konstnären som skulle representera landet, Gabrielle Goliath, fått sin inbjudan att ställa ut i paviljongen indragen av kulturministern. Detta eftersom hennes verk innehåller referenser till Hiba Abu Nada, en poet som dödades i Israels bombningar av Gaza. Sydafrikas urvalskommitté protesterade i sin tur mot kulturministerns agerande vilket de menar är censur. Goliath försökte in i det sista få representera Sydafrika på biennalen genom att ta konflikten till domstol. Men den ville inte behandla fallet. Nu ställer Goliath istället ut på egen hand i Venedig utanför biennalen.

Även Australiens paviljong har kantats av konflikt. I februari 2025 meddelades att Australisk-libanesiske konstnären Khaled Sabsabi skulle representera landet. En vecka senare drogs det tillbaka efter kritik i landets parlament mot ett videoverk som Sabsabi ställt ut 2007. Det innehöll material föreställande Hizbollahs Hassan Nasrallah och bilder från 11 september-attacken 2001. Beslutet att dra tillbaka Sabsabis inbjudan att representera landet kritiserades av bland annat konstnärer i Australien. Tillslut ändrades beslutet och Sabsabi ställer ut i Australiens paviljong.

En annan kontroversiell paviljong är den US-amerikanska. Den har beskrivits av flera kritiker som innehållslös och platt.

Vanligtvis så sköts urval av både konstnär och kommissionär (finansiären av bidraget, som tidigare varit institutioner som Smithsonian eller MoMA) av NEA (National endowment of the arts). Så är inte fallet i år. Istället har kultur- och utbildningsdepartementet själva valt konstnären och som finansiär står en ideel organisation som grundade förra året och leds av en ordförande som tidigare drivit en djurmatsbutik. 

Flera kända konstnärer ska ha tackat nej och USA representeras av konstnären Alma Allen, vars abstrakta skulpturer är avsiktligen opolitiska. Något som uppenbarligen inte gjort hela affären mindre politisk med tanke på att båda hans gallerister avbrutit sina samarbeten med honom sedan det blev känt att han tagit uppdraget i Venedig.