Tornevall Networks

I flera uttalanden i den så kallade Wagnerstriden, om den avsatte förbundssekreteraren Jakob Wagner och i striden om vilken väg förbundet ska ta, har förbundets ordförande Kim Söderström oroat sig för demokratin i förbundet.

Nu hämnas etablissemanget av förbundets ”traditionalister”, de som vill att det ska vara som det alltid varit. Valberedningen föreslår att Söderström petas och ersätts av Wilhelm Bertilsson från förbundets Mälardalsavdelning.

– Kim står för ett fack som vågar släppa fram kraften som engagerade och bildade vanliga byggjobbare, rörisar och målare ute på byggena. Facket måste byggas på arbetsplatserna och Kim litar på oss knegare och står på vår sida. Han ska fortsätta att leda förbundet framåt, anser facklige veteranen Stefan Slottensjö i Stockholm.

Proletären har tidigare berättat om hur funktionärer i Byggnads förbundsstyrelse hotat medlemmar med uteslutning om de talar med ”tidningar som Proletären”. Anonymt menar flera arbetare att detta är en öppen strid mellan dem som vill att förbundet ska bestå av utbildade medlemmar och där fler än ett utvalt fåtal ska kunna ta plats i de fackliga ledningarna för att verkligen få något uträttat.

Kampanjen mot demokratiseringen och utbildningen av medlemmarna i Byggnads som Jakob Wagner förespråkat, har letts av förbundets vice ordförande Lars Hildingsson från Karlskrona. Efter kongressen lämnar Hildingsson förbundet för att bli välbetald S-politiker på heltid, som regionråd i Blekinge.

En kampanj som innehöll övertramp, rena lögner och smussel med en rapport som var så hemlig att inte ens förbundets ordförande fick se den. Ett agerande som helt satte interndemokratin i förbundet ur spel. Något som kritiseras av bland annat Unga Byggare:

”Det är endast med full transparens och med fakta på bordet som medlemmarna kan fatta demokratiskt förankrade beslut”, skriver Unga Byggare på sociala medier.

Lars Hildingsson har också mött motstånd av förbundets ordförande Kim Söderström, som förklarat sig vara ”orolig för den interna demokratin i Byggnads. Jag har alltid sagt att jag ska vara ärlig mot medlemmar och media om de frågar, och det som Jakob Wagner beskriver är korrekt”.

Men valberedningen går ändå på Hildingssons linje och föreslår att Kim Söderström petas som ordförande. Detta trots att sex av förbundets tio distrikt förordat Söderström:

– I grund och botten handlar detta om folk som är rädda för att bli utmanade på sina positioner. De ser det som sitt jobb, sin inkomst. Men ju fler utbildade medlemmar vi blir, desto fler är det som kan ta på sig de uppdrag som finns inom vårt förbund. Då behöver man också ha lite verkstad, det går inte att bara sitta och bevaka en plats, sade en byggnadsarbetare till Proletären nyligen.

Kim Söderström kommer att konkurrera med Bertilsson om jobbet som förbundsbas.

– Jag vill fortsätta att leda vår förening på den inslagna vägen, där demokratisering, bildning och organisering inte bara är fina ord utan de verktyg vi använder dagligen för att förbättra tillvaron för alla byggnadsarbetare. En fackförening är alltid som starkast om den styrs underifrån, menar Söderström i ett inlägg på Facebook.

– Det är på arbetsplatserna och i kretsarna som engagemang väcks, fackliga och politiska krav växer fram och den kollektiva viljan formeras. Om fler deltar i beslutsfattandet, blir vi också fler som bär besluten. Demokrati är inte ett besvärligt hinder i vägen, utan ett uttryck för vår kollektiva styrka.

Natten mot torsdagen den 30 april utsattes Global Sumud Flotillas seglats mot Gaza för en piratattack av Israel utanför grekiska ön Kreta, 1150 km (över 600 sjömil) från Gaza.

Över 20 båtar bordades av beväpnade IDF-styrkor med dragna vapen. Minst två båtar sänktes och besättningarna terroriserades och kidnappades.

Ett israeliskt krigsfartyg fotas från en båt ur flottiljen den 29 april. Foto: Global Sumud Flotilla

Saif Abukeshek, som är svensk och spansk medborgare, kidnappades och torterades tillsammans med den brasilianske aktivisten Thiago Ávila och fördes till Shikmafängelset i Ashkelon i det ockuperade Palestina. De har båda inlett en hungerstrejk.

Till sina advokater från rättscentrumet Adalah uppger Thiago Ávila att han brutaliserats av israeliska styrkor, som släpade honom längs golvet med ansiktet nedåt och slog honom medvetslös. Efter ankomsten till det ockuperade Palestina hölls han isolerad med ögonbindel, enligt Adalah.

Saif Abukeshek, som inte planerade att åka till Gaza utan seglade på en observatörsbåt i flottiljen, berättar för Adalah att han tvingades ligga med ansiktet nedåt hela vägen till Israel.

– Vi är mycket oroliga för dem. Vi hoppas på deras frisläppning. De riskerar att inte att få en rättvis prövning precis som tusentals palestinier, inklusive barn, i israeliskt förvar, säger Anna Fransson, talesperson för Global Sumud Sverige, och fortsätter:

– UD borde göra mer. Vart är det officiella fördömandet av Israels handlingar? Vad hade hänt om Ryssland eller Iran kidnappade en svensk medborgare på det här sättet? 

Italien och Spanien har fördömt Israels kapning.

– Vi kräver frigivningen av den spanska medborgaren som olagligt kidnappades av Netanyahus regering, sade premiärminister Pedro Sánchez i ett tal i Andalusien.

Spaniens utrikesminister, José Manuel Albares, sade till en radiostation att frihetsberövandet gjordes utanför Israels jurisdiktion och att det självklart rör sig om en kidnappning.

Den israeliska flottan utfärdar en varning till en båt ur flottiljen innan kapningen. Foto: Global Sumud Flotilla

Runt 180 personer ombord på flottiljens båtar kidnappades av israeliska styrkor. De flesta släpptes under fredagsmorgonen på Kreta, många av dem skadade. Andra besättningsmedlemmar flögs till Turkiet, i synnerhet deltagare med utomeuropeiskt medborgarskap. 

– 35 personer skadades. Vissa återvände med brutna revben, brutna näsor och hjärnblödningar, berättar Anna Fransson, som menar att Israel har utsatt besättningarna för mer våld jämfört med tidigare seglatser. 

Annika Forsberg, läkare från Malmö, var en av de frihetsberövade. Hon är nu tillbaka i Sverige.

Bilder från Grekland på en medlem ur besättningen som brutaliserats av Israel. Foto: Global Sumud Flotilla

En annan besättningsmedlem som IDF-soldater orsakat allvarliga skador mot ansikte och överkropp. Foto: Global Sumud Flotilla.

Anna Fransson berättar att hon är djupt besviken över svenska mediers rapportering. 

– Inte bara högertidningar riskerar Saifs liv genom att föra vidare israelisk statspropaganda. Jag undrar hur det kunnat bli såhär, att vi människorättsaktivister som försöker bryta en illegal blockad och stoppa ett pågående folkmord misstänkliggörs och inte de som utför det?

Vad händer härnäst?

– Vi överlägger för tillfället vilka våra nästa steg är. Av de runt 175 frisläppta, inklusive de skadade, är det många som är fast angelägna om att fortsätta uppdraget. Vi kommer inte att sluta segla förrän den illegala blockaden av Gaza hävs, avslutar Anna Fransson.

Tänk dig att du precis varit med och röstat igenom en ny dödstraffslag för den uppnosiga ursprungsbefolkningen i det land du ockuperar och bedriver etnisk rensning i. Då firar du så klart med att korka upp champagnen. Helt normalt. Statsmannamässigt. 

Och bara några veckor senare fyller du femtio år.

Det blir en stor tårta dekorerad med galgsnara och pistoler. Inga konstigheter. Kalasigt och skoj. 

Allt det här är normalt om man heter Itamar Ben-Gvir och är säkerhetsminister i Israel, världens sjukaste ställe (eller demokratins och civilisationens sista utpost i den mörka Mellanöstern om man ska snacka krist- och sverigedemokratiska), och pådrivande i ett folkmord.

Kulturredaktionen hoppas att Ben-Gvir tillbringar sin nästa födelsedag – och alla därefter – bakom galler. 

Den säkerhetskyddslag som antogs 2018, och som sedan byggts ut i flera omgångar, används allt oftare mot arbetare på svenska arbetsplatser. I Stockholms T-bana har tre arbetare nyligen placerats om för att SL-ledningen ser dem som säkerhetsrisker.

– Det är absolut politiska skäl bakom det här, men arbetsgivaren kan använda vilka skäl som helst. De som blir drabbade av det får ju inte veta varför de sparkas eller omplaceras. Så visst kan de se på en persons politiska åsikter eller aktiviteter och bestämma att ’den ska inte jobba här’, säger Louise Strömbäck i samband med ett möte i Stockholm om hur kampen ska föras mot lagstiftningen och hur den utnyttjas.

Louise Strömbäck, stationsvärd på T-banans gröna linje och styrelsemedlem i Sekos stridbara klubb 111, menar att den här frågan borde gå att skapa enighet om, och att ta upp i avtalsrörelsen:

– Det är svårt, det är ju lagar, men vi måste protestera på något vis, och att ta upp det i avtalsrörelsen är ett bra sätt. Det här påverkar folk, det märks redan.

De som omplacerats i T-banan nu är folk som jobbar i trafikledningen; de har blivit omplacerade till förare.

– Vi har inte en aning om vad som föranlett arbetsgivarens agerande. De som omplacerats vet inte heller vad det beror på. De får bara veta att de inte klarar [säkerhetsklassningen], inte varför de inte gör det, säger Louise Strömbäck.

Hamnarbetarförbundets Erik Helgeson har själv drabbats av säkerhetslagstiftningen – ett fall Proletären redogjort för i flera artiklar.

– Vi måste visa arbetsgivaren att de inte kan begränsa den fackliga aktiviteten. Men tar vi fajten ett fack i taget, då blir det svårt. Vi borde försöka skapa någon typ av facklig enhet för att få till mer rättssäkerhet och rätt till överprövning, menar Erik Helgeson.

– Lagstiftningen är problematisk; vilken är motåtgärden från dem som drabbas av den? I första hand måste vi ha en säkerhetsventil där man kan överklaga, ett oberoende och rättssäkert system, inte något jävla godtyckligt system där arbetsgivarna bedömer vad som är rätt och fel. Här måste vi kolla vilka som drabbas och vad vi kan göra tillsammans. Finns det klubbar som kan agera även om inte deras förbund gör det? Och så bygga utifrån det.

Erik Helgeson konstaterar att arbetsgivarna i skydd av säkerhetslagstiftningen använder nästan vilka argument som helst när de vill blir av med en arbetare.

– Det första steget är ofta att säga att ’du passar inte in här, kan du inte säga upp dig?’. Vi [i hamnen] har sett hur de använder beskyllningar om missbruksproblem och stora skulder, eller tar upp anhöriga som gör arbetaren sårbar. Då kommer säkerhetslagen in i bilden. De bedömningar som görs i den högsta säkerhetsklassningen där Säpo är inblandat, de är i alla fall halvseriösa. Det går ju att kommunicera med Säpo, även om det inte är transparent på samma sätt som med andra myndigheter.

I lägre klassningar görs bedömningarna av arbetsgivarna själva och/eller av ett inhyrt konsultbolag som har ekonomiska intressen i fallet:

– Om arbetsgivaren vill hitta något på en arbetare och konsultfirman inte gör det… ja, då går jobbet till en annan konsult nästa gång. Så de gör ju nästan vad som helst för att vara arbetsgivaren till lags. De hittar olika sårbarheter och de hänger ut folk, konstaterar Erik Helgeson.

Han menar att det finns ett stort mörkertal kring säkerhetslagstiftningen och hur den används.

– Det finns ett stort mörkertal och det växer kraftigt på klubbnivå. Bara i Hamnfyran har vi hanterat 20 sådana här ärenden, några där vi sagt att ’det här är fel’. Och efter två veckor kommer arbetsgivaren tillbaka och säger att ’ja, det tycker vi också’.

– Blir man uthängd som ett säkerhetshot så är det ett jävla problem. Det gör att många vill ur det snabbt och tar olika former av förlikningar. Det är en risk man tar om man vill kämpa vidare; väger man det mot kanske två årslöner och att arbetsgivaren går med på att inte prata om att ’du är spion’, då är det högst mänskligt att inte kämpa vidare.

Det är vd:n för bolaget ABC Bygghissar och Byggmaskiner AB (ABC), Björn Thomas Bjelkenstedt, och två montörer, som nu står inför skranket i Solna Tingsrätt. Enligt åklagare Lars Ågren vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har Bjelkenstedt ”av oaktsamhet åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen […] ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall och därigenom av grov oaktsamhet vållat fem personers död” vid olyckan i Sundbyberg 2023 där fem arbetare omkom.

Åklagaren anser att brottet är grovt och kräver fängelse för Bjelkenstedt plus en företagsbot på sju miljoner kronor. Också de båda montörerna åtalas för grova brott, då de enligt åtalet ska ha underlåtit att montera bärande skruvförband vilket medförde att hissen rasade.

Två av de omkomna arbetade för underentreprenören Rosell Prefab och de övriga tre för dito NordeCon AB, ägt av den svensk-estniske företagaren Heigo Sepp. I förhören hävdade Sepp att dessa ”var provanställda med muntliga anställningsavtal”. I själva verket arbetade de utan anställningskontrakt och saknade de ID06-kort som en anställd måste ha för att få vistas på arbetsplatsen.

Huvudansvaret för arbetarnas död läggs på monteringsfirman ABC Bygghissar och Byggmaskiner AB. Det är, menar åklagaren, bolagets vd som bär ansvaret för det felaktigt utförda jobbet när hissen monterades. Han borde sett till att jobbet gjordes rätt, att det dokumenterades och att efterkontroller genomfördes i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

När hissraset inträffade var huvudentreprenören Andersson Company ansvarigt för totalt 119 (!) inhyrda underentreprenörer på arbetsplatsen. Andersson Company omfattas dock inte av åtalet.

Beväpnade terror- och separatistgrupper genomförde den 25 april en våg av koordinerade attacker mot civila och militära mål i Mali, inklusive i huvudstaden Bamako, och tog kontroll över staden Kidal i norr i vad maliska tjänstemän beskriver som ett kuppförsök mot landet.

Tuaregdominerade Front de Libération de l’Azawad (FLA), som kämpar för en självständig nation i norra Mali, och al-Qaidaanknutna Jama’at Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM) ligger bakom attackerna, som ryska paramilitära styrkor hjälpt till att slå tillbaka.

– Situationen är under kontroll, sade Malis president Assimi Goïta i ett tv-sänt tal den 28 april, i sitt första offentliga framträdande efter attackerna.

– Inget våld, inga hot och definitivt inga desperata försök till destabilisering kommer att kunna vända utvecklingen i vårt land, fortsatte Goïta, och underströk att ”vår suveränitet kommer att konsolideras”.

Malis försvarsminister Sadio Camara dödades tillsammans med sin familj i garnisonsstaden Kati, 15 kilometer utanför Bamako, i en riktad attack mot hans residens i samband med kuppförsöket. Camaras bostad kollapsade av en självmordsbombare som detonerade en bil han körde som var full med sprängämnen.

Explosionen var så stor att även en närliggande moské förstördes, vilket ledde till att flera andra dödades och skadades.

Sadio Camaras död utgör ett betydande slag mot militärregeringen ledd av Assimi Goïta, som tog makten i landet efter folkligt stödda militärkupper 2020 och 2021. Camara tillhörde den kärngrupp av officerare som störtade den av Frankrike stödda presidenten Ibrahim Boubacar Keïta i den första kuppen i augusti 2020.

Som försvarsminister ledde Sadio Camara även utvisningen av franska trupper 2022 och han spelade en avgörande roll i att etablera ett militärt partnerskap med Ryssland. Sedan 2021 har ryska soldater i den paramilitära gruppen Africa Corps, arvtagare till Wagnergruppen i regionen, stridit tillsammans med den maliska armén till stöd för Assimi Goïtas militärregering.

I attackerna förra veckan hjälpte ryska soldater till att avvärja kuppförsöket. I ett meddelande på Telegram påstår Africa Corps att mellan 10.000-12.000 rebeller deltog i attacken. Fler än tusen man ska ha dödats och över hundra fordon förstörts.

Rysslands utrikesdepartementet menar att ukrainska och europeiska legosoldatsinstruktörer tränat de militanta grupperna inför kuppen. Andriy Yusov, talesperson för Ukrainas militära underrättelsetjänst, sade också öppet sommaren 2024 att de förser separatistiska tuaregiska grupper i Mali med ”nödvändig information, och inte bara information”.

Franska dagstidningen Le Monde rapporterade senare samma år att Ukraina förser tuaregiska beväpnade grupper i norra Mali med drönare och träning.

Malis utrikesminister Abdoulaye Diop har tidigare beskrivit angreppen mot Mali som ett ”proxykrig” där utomstående länder ”som är fega och oförmögna att konfrontera oss direkt, använder terroristgrupper och asymmetriska styrkor för att bekämpa oss”.

Alliance des États du Sahel (AES), Sahelstaternas allians, beskriver attackerna den 25 april som ”länge planerade och samordnade aktioner som syftar till att åsamka försvars- och säkerhetsstyrkorna stora förluster och sprida skräck bland oskyldiga civila”, i ett uttalande som publicerades samma dag som kuppförsöket ägde rum.

”Att dessa barbariska och omänskliga attacker fortsätter bär tecken på en monstruös komplott som stöds av fienderna till befrielsekampen i Sahel”, står det vidare i uttalandet, signerat av Burkina Fasos president Ibrahim Traoré, som tog över ledarskapet i AES efter Assimi Goïta i december 2025.

Trots att kuppförsöket avvärjdes är hotet långt ifrån över. FLA och JNIM har fortsatt sina attacker och meddelat att de avser införa en ”total blockad” av Bamako. Kontrollposter har rapporterats runt huvudstaden.

Få av Proletärens läsare har nog missat att Nato håller möte i Helsingborg den 21 och 22 maj. 

Efter lång tid av hemlighetsmakeri kring exakt när mötet skulle hållas blev datumen klara i mars. Mötet som beskrivits som ett informellt möte mellan Natoländernas utrikesministrar är nu uppgraderat till ett formellt möte.

Skillnaden är att mötet därmed har rätt att fatta beslut och inte bara vara en snackeklubb för krigsalliansens ministrar. Vad det eventuellt ska fattas beslut om är i skrivande stund inte klart. Men man kan lita på är att när det vankas beslutsrätt i krig så kommer ministrarna, eller deras ställföreträdare, infinna sig mangrant.

Det ger oss fredsvänner, vi som vill se nedrustning, diplomati och utträde ur Nato, än större anledning till att samlas i den demonstration som nätverket stoppanato.nu arrangerar lördagen innan, den 16 maj.

Många har frågat varför nätverket anordnar demonstrationen innan mötet. Det enkla svaret är att det är svårt att mobilisera till en större demonstration på en dag mitt i veckan, när man som vi vill mobilisera Natomotstånd från större delen av Sverige. 

Mötet är det första som hålls i Sverige sedan Natomedlemskapet. Så mycket av världens mediablickar kommer att vara riktade mot Sverige – även dagarna innan. 

Att bilda nätverk för att under en relativt kort period ideellt arbeta för en sakfråga, det är minsann inte det lättaste. 

Nätverket stoppanato.nu består glädjande nog redan av runt 30 olika organisationer. Flera av dessa är väldigt små. Men det visar att bred samling är möjlig. 

De större och mer etablerade partierna och organisationerna lyser dock som vanligt med sin frånvaro tyvärr. 

Det finns en beröringsskräck, eller en ovilja, att delta i den här typen av kortare samarbeten i avgörande sakfrågor. 

Jag har varje gång ett nätverk bildats blivit förbryllad över varför till exempel Vänsterpartiet och de mer radikala förbunden inom socialdemokratin väljer att inte vara med i olika samarbeten. De initierar inte själva några samarbeten och de väljer att stå utanför när den utomparlamentariska vänstern gör en kraftansträngning. 

Deras väljare efterfrågar uppenbarligen handling, men blir stående med att de inte har någon politisk hemvist i frågor som fred och nedrustning när större och bredare organisationer och partier inte vågar vara med. Det är mycket olyckligt. Vi tror och hoppas att enskilda medlemmar, fler lokalföreningar och förbund från ser allvaret och sluter upp – sakfrågan är för viktig för att stå utanför. 

För när dessa större organisationer och partier har sådan beröringsskräck så blir det arrogant av dem att påstå att det den utomparlamentariska vänstern gör är något bagatellartat. Inte minst mot sina egna medlemmar och väljare. 

Klarar man inte av att initiera samarbeten själva, och bjuda in även utomparlamentariska partier och organisationer, så återstår att ansluta till de krafter som finns. Inte i syfte att “förändra inifrån” utan för att istället ta sitt ansvar, bidra och demokratiskt samarbeta i sakfrågor, som fred och nedrustning. För det är väl verkligen fred vi vill ha?!

Vi står inför en värld som alltmer militariseras och rustas upp för krig, mot det behöver vi samlas och visa motstånd. Därför är ni välkomna med i kampen och ansluta till demonstrationen den 16 maj med kort varsel!

Gemensamma bussresor arrangeras också från både Stockholm och Göteborg, tur och retur Helsingborg. För det är viktigt att vi blir många som visar att vi inte vill ha Sverige i Nato eller Nato i Sverige. Att vi vägrar militariseringen.

För 20 år sedan gjorde den brittiska komedideuon Mitchell & Webb en förbannat rolig andravärldskriget-sketch. Två Waffen SS-officerer sitter i en skyttegrav på östfronten och spanar efter Röda Armén-förband (som närmar sig med stormsteg). Den ene är upptagen med sin kikare, den andre… ja, han har börjat fundera lite:

– Hans, har du kollat på våra skärmmössor på sistone?

– Våra skärmmössor?

– Ja, alltså emblemen på våra skärmmössor. Har du kollat på dem?

– Va? Nej? Eller… lite grann. Hurså?

– Vi har dödskallar på våra mössor. Har du tänkt på att våra skärmmössor faktiskt har små dödskallar?

– Öh… jag… jag vet inte… vad menar du?

– Hans… är det vi som är skurkarna?

Jag kom att tänka på sketchen när jag såg bilder på amerikanska F15-plan som återvände från Iran (ett av sju länder som bombats av ”fredspresidenten” Trump). Planen var dekorerade med skräckfilmsfigurer som Leatherface från Motorsågsmassakern, Freddy Krueger från Terror på Elm Street och mördarclownen Pennywise från Det. Jämte filmmonstren fanns märken som symboliserade hur många mål piloten träffat.

Förutom att visa på vilka jävla infantila töntmachograbbar de här piloterna är fick det mig att dagdrömma om att någon av piloterna, efter att ha bombat en flickskola eller liknande i sitt skräckfilmsplan, skulle fråga en av sina kollegor:

– Hank, är det vi som är skurkarna…? 

Serie av Tommy Sundvall, bensinmacksbiträde och mottagare av Aftonbladets litteraturpris 2025. Sundvall är aktuell med seriealbumet Mina drömmars mack (Galago, 2026), som handlar om jobbet på macken. Strippen nedan är del av en serie som Tommy tecknat exklusivt för Proletären. Tidigare strippar hittar du i länkarna längre ner.

Idag har kommunister över hela landet samlats till Röd Front arrangemang under parollen Internationell solidaritet – kamp mot imperialismen! Se bilderna här.

Alingsås

Filip Astvald, partisekreterare i K, talade på Röd Front i Alingsås. Foto: P O Åström

Nora Rapo, förbundssekreterare i RKU, fanns också bland talarna i Alingsås. Foto: P O Åström

Talade gjorde också Lars-Olof Törnberg, förstanamn på Kommunistiska Partiets vallista till kommunvalet i Alingsås. Foto: P O Åström

Bollnäs

Röd Front demonstration i Bollnäs. Foto: K Bollnäs

Röd Front i Bollnäs. Foto: K Bollnäs

Magnus Hedman talar i Bollnäs. Foto: K Bollnäs

Essy Johansson talar i Bollnäs. Foto: K Bollnäs

Borlänge

Max Pernbeck talade i Borlänge. Foto: Mattias Lindwall

Göteborg

Röd Front demonstrationen i Göteborg lockade cirka 600 deltagare. Foto: Artur Szandrowski

Demonstrationsdeltagare i Göteborg. Foto: Artur Szandrowski

Palestinablock i Göteborg. Foto: Artur Szandrowski

Pia Jacobsen från Kommunisternas partistyrelse var huvudtalare i Göteborg. Foto: Artur Szandrowski

RKU:s förbundssekreterare Nora Rapo talade i Göteborg. Foto: Artur Szandrowski

Kofia spelade tillsammans med Spartacuskören i Göteborg. Foto: Gunnar Sandell

Halmstad

Hannes Pakarinen talade i Halmstad. Foto: K Halmstad

Hans Johansson talade också i Halmstad. Foto: K Halmstad

Helsingborg

Ellen Kall från Kommunisternas partistyrelse talar i Helsingborg. Foto: K Helsingborg

Jönköping

Emilia Haraldsson talade i Jönköping. Foto: K Jönköping

Fingal Anderson Edvardsson från RKU:s centralstyrelse talade också i Jönköping. Foto: K Jönköping

Tom Svensson talar på Röd Front i Jönköping. Foto: K Jönköping

Karlshamn

Lars Jeppson talade i Karlshamn. Foto: K Karlshamn

Karlstad

Röd front i Karlstad. Foto: Mounir Rabhi Hallner

Povel Johansson, ordförande i K, talade i Karlstad. Foto: Mounir Rabhi Hallner

Carmen Dominguez Brodalka från RKU talade också. Foto: Mounir Rabhi Hallner

Andreas Köhler talade i Karlstad. Foto: Mounir Rabhi Hallner

Flaggbränning i Karlstad. Foto: Mounir Rabhi Hallner

Kungälv

I Kungälv hölls ett inomhusmöte där Robert Frykner talade. Foto: Örjan Mattsson

Ludvika

Joakim Karlsson från partistyrelsen talade i Ludvika. Foto: Mattias Lindwall

Sigge Hysing från RKU talade också i Ludvika. Foto: Mattias Lindwall

Lund

Joel Opperdoes fanns bland talarna i Lund. Foto: K Lund

Lysekil

Röd Front i ett soligt Lysekil. Foto: K Lysekil

Yngve Berlin talade. Foto: K Lysekil

Malmö

Bokbord vid Röd Front i Malmö. Foto: K Malmö

Stig Liess från RKU fanns bland talarna. Foto: K Malmö

Norrköping

I Norrköping höll Kommunistiska Partiet, RKU, Norrköping för Palestina och Svensk-Kubanska föreningen ett inomhusmöte på Victor Jara föreningens lokal. Foto: K Norrköping

Hampus Parman från RKU:s centralstyrelse fanns bland talarna. Foto: K Norrköping

Skellefteå

Ida Sundberg från RKU talar i Skellefteå. Foto: Kent Haldebo

Stockholm

Röd Front demonstration i Stockholm. Foto: Edgar Franco

Raúl Delgado Concepción, Kubas ambassadör i Sverige var talare under Röd Front i Stockholm. Foto: Achim Rödner

Demonstrationsdeltagare i Stockholm. Foto: Edgar Franco

Marcus McBay, förbundsordförande i RKU, talade i Stockholm. Foto: Edgar Franco

Malin Åkerström talar på Röd Front i Stockholm. Foto: Achim Rödner

Röd Front orkestern i tåget. Foto: Achim Rödner

Sundsvall

Röd Front demonstration i Sundsvall. Foto: K Sundsvall

Peter Tjernberg talade i Sundsvall. Foto: K Sundsvall

Jakob Lejon, internationell sekreterare för RKU, talade i Sundsvall. Foto: Roger Sjöström

Trollhättan

Röd Front möte i Trollhättan. Foto: K Trestad

Victor Hjelm talar i Trollhättan. Foto: K Trestad

Uddevalla

Torgmöte i Uddevalla. Foto: K Trestad

Umeå

Röd Front demonstration i Umeå. Foto: Daniel Lundberg

Demonstrationsdeltagare i Umeå. Foto: Daniel Lundberg

Arvid Taawo, RKU:s arbetsplatspolitiska sekreterare, talade på Röd Front i Umeå. Foto: Liam Larsson

Flagghav vid Röd Front i Umeå. Foto: Daniel Lundberg

Uppsala

Röd Front i Uppsala. Foto: K Uppsala

Johan Fors talade i Uppsala. Foto: K Uppsala

Demonstrationsdeltagare i Uppsala. Foto: K Uppsala

Varberg

Några mötesdeltagare i Varberg. Foto: K Varberg

Vera Pettersson, kvinnopolitisk sekreterare i K, talade i Varberg. Foto: K Varberg

Västerås

I Västerås uppmärksammades Kuba. Foto: Betty Möller

Växjö

Röd Front demonstration i Växjö. Foto: K Växjö

Demonstrationsdeltagare i Växjö. Foto: K Växjö

Örebro

Morgan Johansson från K:s partistyrelse talade i Örebro. Foto: K Örebro

Musikunderhållning. Foto: K Örebro

Ester Stolpe från RKU talade också. Foto: K Örebro

Mötesdeltagare i Örebro. Foto: K Örebro

Östersund

Tidningsförsäljning i Östersund. Foto: Gunnar Abrahamsson