Tornevall Networks

Färjestads supportrar i Bryggeriet kommer att lämna sina platser och även arenan under förlängningarna i hockeyn slutspel. Anledning: Svenska Hockey-ligan (SHL) har döpt förlängningarna till Red Bull Overtime.

Bryggeriets medlemmar är helt på det klara med hur de ser på den österrikiska energidrycksjätten: en parasit på idrottskroppen som köpt upp och raderat identiteten på flera anrika europeiska fotbolls- och ishockeyklubbar. Bryggeriet citerar Nationalencyklopedin: ”parasitism, förhållandet att en organism utnyttjar resurser på en annan organisms direkta bekostnad”.

Därför är protester nödvändiga, menar Bryggeriet:

”… vi tar ställning mot kommersialiserade idrottsklubbar vars primära mål är att sprida företagets produkter. Vi gör det även i solidaritet med alla de som en gång stöttat någon klubb som energidryckens kapital helt raderat ut. Det spelar ingen roll hur mycket man tycker att idrott och politik inte hör ihop, man kan inte förneka en verklighet där kommersiella intressen trycker undan folkliga intressen”, skriver Bryggeriet på sin hemsida.

Det är inte bara supportrarna i Bryggeriet som protesterar mot Red Bulls intåg i den svenska hockeyn. När SHL drog igång i september kunde Proletären rapportera om att Djurgårdens supportar markerade sitt missnöje, såväl som HV:s fans i Jönköping. Svenska hockeysupporterunionen (HSU)  menar att samarbetet är oetiskt.

– Vi vill värna den svenska modellen och då anser vi inte att Red Bull är på rätt planhalva med tanke på vad de har gjort i andra länder, sade HSU:s ordförande Axel Pettersson.

Supportrarna konstaterar att en utveckling där ett kommersiellt företag tar över en klubb just idag är omöjlig i det idrottssverige som slår vakt om 51-procentsregeln, där medlemmarna äger en majoritet i klubbarna.

Men Bryggeriet varnar samtidigt:

”Men den här regeln är ingen naturrätt, den är under ständig attack och utan ett aktivt motstånd kan den svenska modellen med föreningsdemokrati inom idrotten snart vara ett minne blott […] För att Färjestad och övriga svenska ishockeyföreningar i framtiden inte ska gå samma öde till mötes som klubbar i andra länder måste vi vara beredda att ta strid för 51-procentsregeln”, skriver Färjestadssupportrarna. 

Att fansen beslutat lämna arenan under ett förlängningarna i slutspelet, har väckt uppmärksamhet. Och lett till kritik. På facebook är dock antalet gillamarkeringar betydligt fler än de kritiska inläggen: 

”Det är inget roligt beslut att ta, att lämna ståplats när det betyder som mest för laget och för oss. Men vi måste stå rakryggade, vi viker oss inte. Vi vägra att tysta se på när Red Bull tar plats i svensk ishockey.”

SHL-slutspelets förkval med Djurgården, Malmö, regerande mästarlaget Luleå och Örebro pågår. Färjestad inleder slutspelet i kvartsfinalen, i bäst av sju, med två matcher på bortais mot Rögle, start på tisdag. Klubbens fans får möjligheten att visa sitt missnöje i de två hemmamatcherna i Karlstad den 28 och 30 mars. 

Det var i fredags som polska, estniska, litauiska, ukrainska och moldaviska arbetare gick ut i blockad mot Nord Armering AB på Stegras arbetsplats i Boden.

Stegra bygger ett stålverk som ska producera ”grönt stål”, och Nord Armering är en av underentreprenörerna på bygget; bolaget utför betongarbeten. Företaget har sitt huvudkontor i Skärholmen utanför Stockholm. 2024 omsatte Nord Armering drygt 134,5 miljoner kronor. Bolaget har 153 anställda och företagets vd är Konstantin Lioutkovski.

Sedan flera månader har Nord Armering varit skyldigt sina arbetare över 400.000 kronor i permitteringslöner. Därför inleddes blockaden klockan 07.00 på fredagsmorgonen. Och bara några timmar senare kröp bolaget till korset, och Byggnads valde att avsluta blockaden.

– Vi är väldigt glada över att vi fick till en snabb lösning. Medlemmarna kommer att få den lön de har rätt till och arbetet kan återgå, sade Byggnads avtalssekreterare Emil Persson i ett pressmeddelande på fredagen.

När arbetena vid Stegrabygget gick på lågdrift under vintern, permitterades flera arbetare under december och januari. Nord Armering höll dock inne lönerna till de permitterade arbetarna:

– Vissa av våra kollegor har inte fått lön på flera månader. Företaget har lovat att betala, men har inte hållit sitt ord. Det senaste vi hört är att det kommer dröja ytterligare några månader. Vi kan inte vänta längre, sade Mark Tuhkanen, anställd och facklig förtroendevald på Nord Armering.

Mark Tuhkanen. Foto: Byggnads

På fredagen agerade Byggnads, och utlyste blockaden:

– Reglerna är glasklara. Blir man permitterad har man som minst rätt till permitteringslön. Trots påtryckningar har företaget vägrat att betala våra medlemmar. Därför sätter vi Nord Armering i blockad tills dess att lönerna finns på medlemmarnas konto, sade Emil Persson när blockaden inleddes.

I onsdags lanserades ett upprop på Aftonbladet Debatt till stöd för Kuba, mot USA:s aggressioner och olagliga blockad. En blockad som nu stärkts – USA har till exempel stoppat all oljeinförsel till Kuba, vilket lett till en energikris som slår hårt mot önationens befolkning och sätter hundratusentals liv på spel.

Undertecknarna, främst personer ur kultur- och mediesfären, men även en del vårdanställda, uppmanar journalister och kulturarbetare att höja rösten ”till försvar för det kubanska folkets rätt till liv och värdighet”.

Bland undertecknarna finns flera kända namn, däribland musikern Mikael Wiehe, konstnären Dror Feiler, journalisten Kajsa Ekis Ekman och författaren René Vazquez Diaz, som själv kommer från Kuba.

– Det var viktigt för mig att skriva under för jag, precis som miljoner andra i hela världen, anser att alla Trumpkramare borde fråga sig om oljeblockaden mot Kuba bara är en folkrättsvidrig åtgärd eller om det också utgör ett brott mot mänskligheten, säger René Vazquez Diaz till Proletären.

– Trumps politik bygger på att inge fruktan, utöva utpressning. Och Trump hävdar att det är USA som är under hot av Kuba. Om det inte vore så tragiskt för ett helt folk så skulle det vara ganska löjeväckande…

Robert Lilja, partistyrelseledamot och medlem i Kommunistiska Partiets avdelning i Stockholm, kallades på fredagen 13 mars till rättegång för brott mot ordningslagen. Detta med anledning av att avdelningen genomfört ett torgmöte på Gustav Adolfs torg i Stockholm den 6 januari för att protestera mot USA:s kidnappning av Venezuelas president Maduro.

Mötet gick lungt till och störde varken allmänheten eller trafiken. Demonstrationer är tillståndspliktiga men rätten att demonstrera är inskriven i grundlagen.

– Kidnappningen av Maduro skedde den 3 januari och beslutet om att genomföra ett möte tog vi den 4 januari. Vi ringde sedan in till polisen och informerade om att vi skulle genomföra mötet och polisen tog mina kontaktuppgifter, säger Robert Lilja.

Robert Lilja tog också kontakt med polisen på plats på torget för att ha en dialog och anmäla sig som ansvarig.

– Polisen på plats på Gustav Adolfs torg sa att de värnade rätten att demonstrera och bad oss att inte avbryta. De bekräftade sedan att allt gått lugnt till. Men de valde ändå att göra en anmälan.

Två veckor senare blev Robert kallad till förhör där han bestred brott. Åklagaren valde ändå att gå vidare med det till tingsrätten.

Tidigare i år dömdes Ulf Halldin, ordförande för Kommunistiska Partiets avdelning i Halmstad, för att ha anordnat ett 1 maj-firande i staden. Även där gick allt lugnt till och Ulf Halldin hade dialog med både polisen och kommunen inför mötet. Ändå dömdes han till böter. 

Det har blivit allt krångligare att söka tillstånd för allmänna sammankomster, menar Robert Lilja.– Efter Natointrädet, efter att Erdogan blev upprörd över att han fick en docka upphängd utanför stadshuset och efter 7 oktober och protesterna mot Israels folkmord är tonen mot aktivister mycket hårdare. Jag tror inte de har gått ut med någon explicit order till polis och rättsväsende om att anmäla och döma aktivister hårdare. Men jag tror att åklagare och polis har tagit intryck. Att det liggs på uppifrån. Samtidigt tycker nog många poliser det är jobbigt att trycka dit demonstranter.

– Åsiktskorridoren i Sverige blir allt trängre avslutar Robert Lilja.

Barbro Ehnbom, grundare av Swedish-American Life Science Summit (SALSS), hade en nära kontakt med den dömde pedofilen och finansmannen Jeffrey Epstein. I mejl som nu publicerats av USA:s justitiedepartement framgår att hon inte bara bad om pengar – hon skickade också bilder på kvinnor i sitt nätverk och uppmanade Epstein att träffa dem.

Under samma period marknadsförde Barbro Ehnbom sina nätverk, SALSS och Barbro’s Best & Brightest (BBB), som plattformar för kvinnors karriärutveckling. Event med teman som ”karriär med barn” lyftes fram som bevis på hennes engagemang för unga kvinnors framtid.

Men i mejl till Jeffrey Epstein beskrivs kvinnor i Barbros nätverk på ett helt annat sätt. ”Vackra”, ”vacker och lång” och ”sensuella”.

I ett mejl presenterar hon en ung kvinna som följt med till New York som ”en liten tax” med ”dapple colored long hair”. Hon avslutar med orden: ”Jag saknar Barbados.”

I ett annat mejl skriver hon:”Hon är den som du gillade från fotografiet jag tog.”

I ett mejl med rubriken ”SALSS_tjejer” får Epstein två fotografier på fyra kvinnor i affärskläder.

Vid upprepade tillfällen uppmanar Ehnbom honom att träffa specifika kvinnor i hennes organisation. Strax efter att Epstein frågat vem av Barbro Ehnboms kandidater som ”ska bli min fru”, får han ett mejl tillbaka.

”Min projektledare för SALSS 2012…. Supersmart, jobbar superhårt, MBA som vinner alla priser… Du borde kanske träffa henne.”

”Jag vill träffa henne vecka 9”, svarar Epstein.

Tonläget i konversationerna är stundtals än mer uppseendeväckande.

När Epstein frågar ”vem är tänkt att bli min fru detta år?” bifogar Barbro Ehnbom en bild på kvinnlig medarbetare.

”Vad sägs om SALSS projektledare detta år. Smart och sensuell”.

I ett annat mejl föreslår hon: ”Ambassadör [anonymiserad] är fortfarande så passande för dig… eller kanske [anonymiserad]…”

Strax innan Epstein skickar pengar till SALSS 2011 skriver han:

”Jag är tillbaka i NY… Var är min fru, assistent”, samtidigt som han efterfrågar skattenumret till SALSS för att flytta över pengar till Barbro Ehnbom.

Även privata sammanhang vävs in i mejlen.

”Unga [anonym] är i min lägenhet. Supersmart… Hon vill väldigt gärna träffa dig. Hon finns på mitt vanliga nummer”, skriver Ehnbom.

När Barbro Ehnbom vill tacka Epsteins för alla donationer föreslår hon en middag i hans hem i New York:

”Jag vet att du är blyg, men det kommer inte skada. Inget formellt… men många tjejer!”

I samma mejl nämns ytterligare en svensk kvinna, med ett telefonnummer bifogat. Detta är samma tjej, som tillsammans med en annan, bodde i Epsteins lägenhet i slutet av september 2009.

Vid ett annat tillfälle tar Ehnbom kontakt med Epstein för att undersöka om en ung svensk kvinna kan vara lämplig att spela Greta Garbo i en kommande film.

Epstein finansierade SALSS med donationer på hundratusentals kronor, förmedlade via hans stiftelse på Jungfruöarna. Trots det exponerades varken han eller hans stiftelse öppet som sponsorer på evenemangets hemsida.

En anonym medarbetare på SALSS tackar i mejl Epstein för hjälp med att hitta en lägenhet i New York.

Epsteins svar: ”I need a new traveling assistant. I would greatly appreciate any ideas… girls in sweden, ny…”

Enligt medarbetaren ska Barbro försöka hitta en assistent till Epstein medan hon är i Stockholm.

Proletärens genomgång av mejlkonversationerna visar en återkommande kontakt där unga kvinnor i Ehnboms professionella nätverk presenteras för en man som redan då var dömd för sexbrott mot minderåriga.

Samtidigt fortsatte Barbro Ehnbom att marknadsföra sina projekt som prestigefyllda plattformar för forskning och innovation – samt kvinnors karriärer.

Proletären har sökt Barbro Ehnbom.

”Jag vill uttrycka hur tragiskt jag tycker att det här är. Jag har tillbringat hela mitt liv med att lyfta fram kvinnor, och tänker på att en mans onda gärningar kan drabba så många”, skrev Barbro Ehnbom till DN då hon frågades ut om hennes koppling till Jeffrey Epstein.

Sävenäs industriområde en dimmig februarimorgon. Ute är det grått, tyst och dött men i saneringsföretaget Icko Cleans hallar är det full rulle. Det städas, putsas och fejas. Just nu har de fullt upp med en radda kommunala tjänstefordon, som ska tvättas in- och utvändigt.

Icko Clean är en del av Basta Ideel förening, en stiftelse/socialt företag som hittar vägar till arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån den, till exempel före detta missbrukare eller kriminella som avtjänat sitt straff och vill börja på ny kula. Förutom saneringsverksamheten har Basta en pallfirma, ett snickeri, ett byggföretag samt park- och naturskötsel.

Arbete är vägen ut, menar Mikael Renner, som basar över stället. Han tar emot oss med kaffe och varselvästar (ett säkerhetsmåste vid allt spårnära arbete).

– Det är viktigt att få känna att man gör nytta. Att man betyder något.

Kommunens tjänstebilar tvättas noga. Foto: Proletären

Det är en verksamhet med hög personalomsättning, berättar han. Många som bara gör en kort sejour. Några av dem trillar tyvärr tillbaka till sitt gamla liv. Men desto fler går det bra för. Och en del väljer också att stanna kvar på Icko för att de trivs så bra.

– Samhället tjänar på att investera i de här människorna, säger Mikael Renner.

– Grejen är ju att narkomaner är driftiga nåt så in i helvete när det handlar om att få fatt i sina droger och lösa sina pengar. Så det är inga lata människor. Men många av dem har aldrig gjort ett riktigt handtag i sina liv. Det gäller att försöka omsätta den här driftigheten i något bra. För många är det bara att de behöver få rutiner och chansen till ett meningsfullt liv. Det roligaste är att se folk utvecklas och att man kan bidra till att vända en kurva som pekat nedåt. 

”Håll ut! Det är bara dom fem första dagarna efter helgen som är jobbiga”. Rolig skylt ovanför det analoga stämpeluret. – Det är viktigt att kunna ha skoj på jobbet, säger Mikael Renner, som själv satt upp den. Vi räknar ett halvdussin vitsiga lappar bara i och kring fikarummet. Foto: Proletären.

Mikael Renner har själv en missbrukarbakgrund. Han känner igen sig i många av dem som kommer hit.

– Man får inte glömma bort var man kommer ifrån… för då är man snabbt tillbaka igen.

En skada stoppade en lovande karriär som elittyngdlyftare. Drogerna blev en slags självmedicinering. 

Han var en relativt ”högfungerande” missbrukare under många år och klarade att jobba – bland annat på en oljerigg och sedan som trafiklärare(!). Men nu är han ren sedan många år tillbaka.

På Icko clean har han varit sedan 2018. Först på golvet, sedan som bas. 

Hade inte den här verksamheten kunnat vara i offentlig regi? Kan man inte säga att ni tjänar pengar på sociala problem?

– Det är ett vinstdrivande företag naturligtvis, men det sitter ingen i toppen och plockar pengar på detta, för det är en ideell förening. Och pengarna som kommer in återinvesteras i verksamheten, för anställningar, samt nya fastigheter och boenden för att kunna ta emot än fler människor.

Spåren rengörs innan loken rullar in. Foto: Proletären

Jobbet är stundvis tufft. Tunga lyft och tunga kemikalier. Trots att de är måna om säkerheten – Mikael Renner trycker på att de är ISO-certifierade – så träder ibland olyckan fram. 

Mikael Renner berättar om en arbetskamrat som som skulle öppna en behållare med kemikalier. Det var ett oväntat tryck i behållaren, och innehållet sprutade rakt in i ögonen på honom. Tre veckors sjukskrivning, men han klarade sig utan bestående men.

– Annars har det inte varit så allvarliga grejer. Mindre klämskador bara.

Sanerar man tåg kan man få se en del ruggiga grejer. Till exempel lok täckta av resterna av en stackars älg som förolyckats, eller än värre – en människa som valt att avsluta sitt liv på spåret.

– Då sanerar jag hellre klotter, säger D, en av jobbarna.

Han har fullt upp med att rengöra spåren där loken kör in, men vi hinner växla några ord. Han berättar att han är glad över chansen han fått här.

– Och kul att det är just ni från Proletären som är här på besök, säger han och berättar att han läser tidningen ibland.

Förra veckan gav den politiska majoriteten (29 röster för, 2 emot) i Lysekil klartecken till försäljning av en fjärdedel av hyresrätterna i bostadsområdet Badhusberget med panoramautsikt över västerhavet och Saltöfjorden. 

Från att ha varit kommunal(bolag)ägda hyresrätter blir bostäderna nu ”marknadsmässiga” profitobjekt. Merparten av de 112 hyresrätter, som 8 av 9 politiska partier på förra veckans kommunfullmäktigemöte lät det kommunala bostadsbolaget sälja, är helt klart de mest attraktiva i området och löper en minimal risk att bli vakanta (outhyrda). Resultatet av detta politiska beslut blir garanterad vinst till köparen och ökad oro och osäkerhet för hyresgästerna.

Yngve Berlin Foto: Proletären

Det bostadspolitiska verktyget ”allmännyttan” är sedan länge stympat till oigenkännlighet. Från 2011 finns också lagkrav att även kommunalägda fastigheter måste drivas enligt affärsmässiga principer. 

Det ”allmännyttiga” har reducerats till att den affärsmässiga avkastningen, som via koncernbidrag tillfaller kommunkassan, men minskar samtidigt det sociala utrymmet för kommunalägda bostäder. De privata fastighetsägarnas intresse med minskad konkurrens är därmed tillgodosett, medan kommunens sociala ansvar kvarstår och får lösas på annat sätt – om den politiska viljan finns.

Även de små resterna av en social bostadspolitik, med ett mer rättvist kommunalt kösystem och hyressättning, går förlorat och ersätts i de försålda hyresrätterna med godtycke och köpkraft. Den politiska majoriteten fortsätter att mata marknaden med vinstobjekt, på bekostnad av kommunens möjlighet att erbjuda attraktivt och bra boende även för folkbokförda invånare med tunnare plånböcker.

De boende i hyresrätterna vid Badhusberget har fin utsikt – något som majoriteten i Lysekils fullmäktige nu ska gå att kapitalisera på. Foto: Proletären

Att sälja 112 hyresrätter (de mest attraktiva), 43 garage och 47 parkeringsplatser för 82 miljoner, går enligt vår mening även på tvärs med Lysekils ”Riktlinjer för bostadsförsörjning” där det bland annat står att ”kommunen ska verka för att bostadsmarknaden innehåller en variation av bostäder för olika hushållssammansättningar och plånböcker” samt motverka ”att bostäder går till köpstarka delårsboende” som ”riskerar att leda till en viss segregation samt att vissa delar av kommunen står öde på vintern”. Försäljningen av hyresrätterna på Badhusberget till privata ägare innebär på kort och lång sikt att området i högre grad kommer att bebos av just dessa ”köpstarka delårsboende”. 

Utförsäljning, privatisering och marknadsanpassning av kommunernas bostadsbestånd sker i en rasande takt över hela landet och är inget specifikt för Lysekil.

Det skulle vara utsikten i så fall. Men utsikten för många av de som vill bo i Lysekil – att få en bra bostad till ett överkomligt pris – blir allt mer underordnad politikens önskan om att säkra profiter för ett fåtal privata fastighetsägare.

Eftersom Kommunistiska partiet ser boendet som en social rättighet och inte en handelsvara bland andra, för privata vinstintressen så röstade vi nej och reserverade oss mot fullmäktiges beslut. 

Yngve BerlinFullmäktigeledamot (K)

Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) släppte nyligen sin årliga statistik över mottagarländer för svensk vapenexport. Den totala svenska krigsmaterielexporten uppgick till drygt 28 miljarder kronor under 2025, vilket är i paritet med 2024 års rekordsumma 29,4.

USA toppar överlägset listan över exportdestinationer för svenska vapen 2025. Det rör sig bland annat om granatgevärssystem, sensorer och bandvagnar, som exporterats för ett värde av närmare 4,3 miljarder kronor.

Ungern och Brasilien ligger på plats två respektive tre på listan. Där bestod leveranserna i huvudsak av stridsflygsystem Jas Gripen. Försäljningen till Ukraina ökade jämfört med 2024.

Bland mottagarländerna för svenska vapen finner vi även Israel.

– Det är skamligt att svenska företag ännu ett år tillåtits exportera till Israel, trots att landet utreds för bland annat folkmord och hela Mellanöstern just nu står i full i brand. I statistiken ser vi tydligt att Sverige inte står upp för folkrätten, utan istället väljer ISP att ta större hänsyn till vapenföretagens vinstmarginaler, säger Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå.

Exakt vilken typ av krigsmateriel som skickats till Israel framgår inte av ISP:s årsrapport. Svensk exportlagstiftning har i sammanhanget tidigare kritiserats för att Malmöbaserade Aimpoints rödpunktsikten inte klassats som krigsmateriel, trots att siktena används av israeliska bosättare och soldater i IDF.

I maj 2025 stoppade Aimpoint all handel med Israel. En månad senare, i juni, valde dock regeringen att inte omklassificera Aimpoints rödpunktsikten från en civil produkt till krigsmateriel, vilket innebär att Aimpoints verksamhet inte kontrolleras av ISP, som beslutar om svenska vapenexportaffärer.

Sveriges vapenhandel med Israel omfattar mer än bara rödpunktsikten. Den 25 oktober 2023, flera veckor inpå folkmordet i Gaza, slöt Försvarsmakten ett tioårigt ramavtal med Elbit Systems värt 1,7 miljarder kronor. På riksdagens tak sattes vapensystem från Elbit upp, något som Dagens ETC avslöjade.

Svensk vapenexport till Israel tredubblades 2023 jämfört med 2022 och gick från 4,7 till 17,6 miljoner kronor. 2024 ökade den ytterligare och nådde 21,4 miljoner kronor.

Sveriges import av krigsmateriel från Israel dubblades mellan 2023 och 2024. En order från april 2024, värd 390 miljoner kronor, bestod av målsökningssystemet LITENING 5, utvecklat av den israeliska statliga vapenproducenten Rafael. Ordern var avsedd för Saabs Gripenplan.

En annan viktig vapenkund för Sverige fortsätter att vara Förenade arabemiraten, som 2025 hamnade på femte plats över största exportdestinationerna. Förenade arabemiraten var den största köparen av svenska vapen 2020, 2021 och 2024. Exporten har bland annat bestått av luftburna radarsystem.

– Antalet svenska företag som tillverkar och säljer krigsmateriel har tredubblats sedan 2018, säger ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander i rapporten.

Sverige är en av världens främsta vapenexportörer och har ett exceptionellt avancerat militärindustriellt komplex givet landets storlek och befolkning.

– Exporten kan väntas öka ytterligare i ljuset av de större exportaffärer som offentliggjorts under året, säger Carl Johan Wieslander.

Under 17 års tid arrangerades den årliga sammankomsten Swedish-American Life Science Summit (SALSS) i Stockholm. Huvudarrangör var den svenska företagsledaren Barbro Ehnbom – som pekats ut som nära vän med finanspedofilen Jeffrey Epstein.

På toppmötet diskuterades den senaste forskningen inom bioteknik och medicin med inbjuda gäster från svensk läkemedelsindustri, men också från den övriga svenska politiska och ekonomiska eliten. Nu kan Proletären visa att Jeffrey Epstein av allt att döma både finansierade sammankomsten och var inbjuden gäst. Epstein hade sedan länge ett dokumenterat intresse för just bioteknik, genmanipulation och avancerad medicinsk forskning.

Proletären har tidigare kunnat avslöja att Epstein diskuterat miljoninvesteringar i så kallade ”designer babies” och mänsklig kloning. Då var han extra tydlig med att hans finansiering krävde sekretess. Nu verkar mönstret upprepa sig.

SALSS marknadsfördes som en exklusiv mötesplats där forskare, investerare och makthavare skulle knyta samman svensk och amerikansk life science – biomedicin. Men bakom kulisserna återkommer samma mönster i mejlen: ekonomin svajar. Och den som tillfrågas om stöd är Epstein.

Den svenska konferensen SALSS stöddes finansiellt av Epstein under flera år. Hans donationer visades däremot aldrig på SALSS:s hemsida. Foto: SALSS

Redan 2010 ber Ehnbom Epstein om pengar och beklagar sig över svårigheten med att hitta “guldsponsorer”.

”Vilket företag vill du skriva upp. Eller Harvard-avdelningen… Du borde självklart vara den främste manliga sponsorn för 2010 också”, skriver hon.

Formuleringen antyder att Epstein alltså sponsrat eller finansierat SALSS även tidigare än 2010.

År 2017 tog Barbro Ehnbom emot årets Guldsponsorer för SALSS i den exklusiva Villa Täcka Udden – Wallenbergfamiljens privata bostad på Djurgården. Foto: August Dellert/SALSS/DOJ

2011 och 2012 upprepas proceduren. Richard Kahn, Epsteins affärsassistent, frågar om donationen ska flyttas till Handelshögskolan. Epstein svarar kort: ”25k from enhanced ed.” (ungefär: ”25.000 från Enhanced Education”)

Pengarna – omkring 160.000 kronor – kanaliseras via stiftelsen Enhanced Education, registrerad på Jungfruöarna. Bidraget sker tre år efter att Epstein dömts för sexualbrott mot minderåriga i Florida 2008.

Samtidigt anpassas konferensdatum så att han ska kunna närvara. Hans assistent lägger in SALSS i kalendern. Ehnbom ber honom dessutom om råd kring vilka forskare som bör bjudas in.

I ett annat mejl bekräftar Ehnbom att en miljon dollar ska föras över till Handelshögskolan och märkas ”Barbro’s Fund”, en donation som även den kan ha gått till SALSS.

Finansieringen ligger i linje med Epsteins egna intressen. Parallellt investerar han i bolag kopplade till CRISPR-teknik, omdiskuterad genmanipulering, beställer DNA-tester åt personer i sitt nätverk och låter frysa sitt reproduktiva material. SALSS fokus på biomedicinsk innovation låg alltså nära hans egna ambitioner.

Ett julkort som skickades till Epstein från Barbro Ehnbom. Foto: DOJ

Flera återkommande SALSS-profiler har också haft kontakt med Epstein, vilket stärker bilden av hans nära arbete med konferenserna.

Riskkapitalisten Steven Burrill, som föreläst vid konferensen flera gånger, hade nära band till Epstein. Forskaren William Haseltine, som suttit i SALSS rådgivande styrelse, förekommer i mejl där Epstein uppges ha bott i hans hus under ett besök i Cambridge. Den svenske professorn Mathias Uhlén bokades in på en brunch med Epstein i Stockholm den 1 december 2012 – ett möte Uhlén i en intervju med Aftonbladet hävdat aldrig ägde rum.

Vid sidan av SALSS ber Ehnbom även Epstein om hjälp att hitta fler finansiärer till ekonomipriset Female Economist of the year (FEOY) – Handelshögskolans utmärkelse som upphörde att ges ut samma år som Epstein greps 2019 och senare hittades död i sin cell.

Riskkapitalisten Steven Burrill hade nära band till Epstein och föreläste flera gånger på SALSS. Foto: SALSS

Mejlväxlingen visar en tät och återkommande kontakt. När finansieringen för Barbro Ehnboms olika projekt, däribland SALSS, tryter kommer samma lösning: ett mejl till Epstein, en fråga följt av en överföring.

Trots att pengarna spelade en avgörande roll för SALSS överlevnad nämndes aldrig Jeffrey Epstein öppet som sponsor för eventet under något av de cirka 20 år som nätverket existerade.

Proletären har sökt Barbro Ehnbom. I en intervju med Flamman uppger Ehnbom att hon inte kommer att kommentera hennes relation med Epstein. Ehnbom är inte misstänkt för något olagligt.

Svenska höjdarna som deltog på Epsteinfinansierade Swedish-American Life Science Summit – Se hela listan här.

Prinsar och prinsessor, Wallenbergfamiljen och en rad tidigare ministrar. Swedish-American Life Science Summit (SALSS), som grundats av Barbro Ehnbom, har under åren samlat en ovanligt tung samling makthavare från näringsliv, politik och läkemedelsindustri.

Proletären har gått igenom vilka personer som deltagit som talare på konferensen – och listan visar hur delar av Sveriges ekonomiska och politiska elit mötts på samma scen. Samtidigt har konferensen genom åren sponsrats av finansmannen och dömde sexförbrytaren Jeffrey Epstein.

Näringslivspersoner:

Michael Treschow – f d styrelseordförande Ericsson

Magnus Billing – f d vd Nasdaq Sverige

Annika Falkengren – f d vd SEB

Jacob Wallenberg – ordförande Investor

Jan-Olof Jacke – f d vd Astra Zeneca Sverige

Niklas Prager – f d vd Pfizer Sverige

Foto: Pressbilder SLASS

Politiker:

Carl Bildt (M)

Filippa Reinfeldt (M)

Lars Lejonborg (L)

Göran Hägglund (KD)

Ulla Hamilton (M)

Ewa Björling (M) – f d handelsminister

Christina Heister (M) – f d landshövding i Stockholm

Per Unckel (M) – f d landshövding Stockholm

Ingvar Carlsson (S)

Leif Pagrotsky (S)

Aida Hadzialic (S)

Diana DeGette – f d kongressledamot USA

Larry L. Pressler – f d senator i USA

Foto: Pressbilder SLASS

Kungligheter:

Prinsessan Christina

Prins Carl-Philip

Prinsessan Sofia

Foto: Pressbilder SLASS

Noterbara sponsorer till SALSS genom åren:

Svenska konsulatet i New York

Amerikans ambassaden i Sverige

Pfizer

Mannheimer Swartling

Lehman Brothers

Astra Zeneca

Investor

Danske Bank

Stockholm Stad

Boston Consulting Group

Nasdaq

Länsstyrelsen i Stockholm