Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
8ae5f049d60e4bbfa00ba1cac14b559333d3b5aaVG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media.
Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han de rollerna för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted.
Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro och fortsätter som koncernchef.
News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad och E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025.
Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG.
”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
d0b857b82feec835da6d6f52a3cf3b61509110ba
8ae5f049d60e4bbfa00ba1cac14b559333d3b5aa
TITLE: Gard Steiro DESCRIPTION: VG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media. CONTENT: Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han den rollen för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted. Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro, och fortsätter som koncernchef. News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad og E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025. Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG. ”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
TITLE: Gard Steiro DESCRIPTION: VG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media. CONTENT: Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han de rollerna för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted. Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro och fortsätter som koncernchef. News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad och E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025. Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG. ”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
8ae5f049d60e4bbfa00ba1cac14b559333d3b5aa
d0b857b82feec835da6d6f52a3cf3b61509110ba
d0b857b82feec835da6d6f52a3cf3b61509110baVG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media.
Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han den rollen för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted.
Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro, och fortsätter som koncernchef.
News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad og E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025.
Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG.
”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
d0b857b82feec835da6d6f52a3cf3b61509110ba
8ae5f049d60e4bbfa00ba1cac14b559333d3b5aa
TITLE: Gard Steiro DESCRIPTION: VG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media. CONTENT: Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han den rollen för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted. Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro, och fortsätter som koncernchef. News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad og E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025. Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG. ”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
TITLE: Gard Steiro DESCRIPTION: VG:s utgivare blir chef för Schibsted News Media. CONTENT: Gard Steiro har varit ansvarig utgivare och vd för VG sedan januari 2017. Nu lämnar han de rollerna för att bli chef för News Media-divisionen inom Schibsted. Siv Juvik Tveitnes har lett News Media parallellt med sitt uppdrag som koncernchef sedan Schibsted organiserades i två divisioner. Nu lämnar hon över ansvaret för News Media till Steiro och fortsätter som koncernchef. News Media-divisionen inom Schibsted omfattar bland annat Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Omni, Podme, VG, Aftenposten, Bergens Tidende, Stavanger Aftenblad och E24. TV Media-divisionen leds av Mathias Berg och består av TV4 och finländska MTV, som blev en del av Schibsted sommaren 2025. Gard Steiro tillträder sin nya roll omedelbart, men fortsätter samtidigt som ansvarig utgivare och vd för VG tills en efterträdare är på plats. Han kommer också att leda rekryteringsprocessen för att hitta en ny chef för VG. ”Den första tiden kommer jag att ägna åt att lyssna på ledarna för alla bolag och funktioner inom Schibsted. Jag ser särskilt fram emot att lära känna våra medier i Sverige och den svenska mediemarknaden bättre”, säger han i ett pressmeddelande.
8ae5f049d60e4bbfa00ba1cac14b559333d3b5aa
d0b857b82feec835da6d6f52a3cf3b61509110ba
8fbd846fcf0c293eaf002962b912df5d3b67f897I en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han.
Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok.
– Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han.
Vad var det du ville göra?
– Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild.
I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson.
Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och polisen har många gånger inte ens försökt leta efter digitala spår. Mattias Beijmo konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen.
– Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas.
Hur har du arbetat?
– Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument.
Vad gällde det?
– Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om.
Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form.
– Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register.
Kom du fram dit du ville i granskningen?
– När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem.
Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på?
– Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt.
– Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula.
Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det?
– Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra.
Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det?
– Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker.
Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du?
– Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
caf95dae670deaa7f01341761dea84dd79baaddd
8fbd846fcf0c293eaf002962b912df5d3b67f897
TITLE: Boken som kan få Risbergska-utredningen öppnad igen DESCRIPTION: I en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han. CONTENT: Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok. – Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han. Vad var det du ville göra? – Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild. I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson. Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och att polisen många gånger inte ens har försökt leta efter digitala spår. Han konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen. – Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas. Hur har du arbetat? – Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument. Vad gällde det? – Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om. Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form. – Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register. Kom du fram dit du ville i granskningen? – När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem. Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på? – Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt. – Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula. Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det? – Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra. Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det? – Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker. Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du? – Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
TITLE: Boken som kan få Risbergska-utredningen öppnad igen DESCRIPTION: I en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han. CONTENT: Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok. – Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han. Vad var det du ville göra? – Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild. I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson. Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och polisen har många gånger inte ens försökt leta efter digitala spår. Mattias Beijmo konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen. – Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas. Hur har du arbetat? – Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument. Vad gällde det? – Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om. Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form. – Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register. Kom du fram dit du ville i granskningen? – När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem. Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på? – Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt. – Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula. Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det? – Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra. Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det? – Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker. Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du? – Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
8fbd846fcf0c293eaf002962b912df5d3b67f897
caf95dae670deaa7f01341761dea84dd79baaddd
caf95dae670deaa7f01341761dea84dd79baadddI en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han.
Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok.
– Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han.
Vad var det du ville göra?
– Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild.
I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson.
Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och att polisen många gånger inte ens har försökt leta efter digitala spår. Han konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen.
– Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas.
Hur har du arbetat?
– Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument.
Vad gällde det?
– Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om.
Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form.
– Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register.
Kom du fram dit du ville i granskningen?
– När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem.
Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på?
– Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt.
– Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula.
Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det?
– Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra.
Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det?
– Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker.
Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du?
– Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
caf95dae670deaa7f01341761dea84dd79baaddd
8fbd846fcf0c293eaf002962b912df5d3b67f897
TITLE: Boken som kan få Risbergska-utredningen öppnad igen DESCRIPTION: I en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han. CONTENT: Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok. – Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han. Vad var det du ville göra? – Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild. I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson. Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och att polisen många gånger inte ens har försökt leta efter digitala spår. Han konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen. – Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas. Hur har du arbetat? – Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument. Vad gällde det? – Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om. Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form. – Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register. Kom du fram dit du ville i granskningen? – När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem. Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på? – Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt. – Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula. Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det? – Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra. Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det? – Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker. Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du? – Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
TITLE: Boken som kan få Risbergska-utredningen öppnad igen DESCRIPTION: I en ny bok visar journalisten Mattias Beijmo hur polisen valde bort digitala utredningar som hade kunnat ge viktiga svar om Örebromördarens motiv. – Jag har behövt göra en del digitala forensiska övningar, säger han. CONTENT: Det gick något halvår efter massmordet på Risbergska skolan i Örebro innan Mattias Beijmo förstod att han behövde skriva en bok. – Min infallsvinkel var inte helt oväntat det digitala, jag hade varit och pillat lite där. Sedan vidgades det och framåt sommaren förstod jag att jag inte skulle kunna släppa det, säger han. Vad var det du ville göra? – Jag ville gå till botten så gott jag kunde, göra ett ordentligt granskande arbete. Det här är Sveriges värsta massmord i modern tid och det var, och är, för outrett. Jag har skrivit böcker förut – i den här känner jag att jag har lagt allt jag har kunnat. Verkligen försökt ge en heltäckande bild. I R. Massmordet på Risbergska (Forum) återvänder han till attacken, tecknar en biografi över gärningsmannen och hans samtid – och granskar framför allt polisens och andra myndigheters agerande efter dådet. Beijmo visar hur myndigheterna snabbt och utan belägg avfärdade eventuella ideologiska motiv eller terrormotiv hos mördaren Rickard Andersson. Han visar att polisens undersökningar av Rickard Anderssons digitala liv varit otillräckliga. Åtgärder och metoder som skulle kunna ge avgörande svar om hans drivkrafter saknas helt och polisen har många gånger inte ens försökt leta efter digitala spår. Mattias Beijmo konstaterar till exempel att polisen inte kontaktat Telegram för att försöka ta reda på mer om Anderssons konto på plattformen. – Bilden av den ensamma, isolerade gärningsmannen kan på flera sätt ifrågasättas. Hur har du arbetat? – Förutom det vanliga journalistiska hantverket, att prata med människor och följa en linje, har det varit en del digitala forensiska övningar. Jag har också begärt ut stora mängder handlingar och lyckats få andra värdefulla dokument via källor. Det har varit väldigt svårt att få ut handlingar – jag har behövt ägna ganska mycket tid åt att också vara jurist. Jag behövde vinna mot Örebro kommun i kammarrätten för att få ut vissa dokument. Vad gällde det? – Det var korrespondens kring hur kommunen hanterade Risbergska, som man inte ville dela med sig av eftersom det inte var en smickrande bild för dem. De ville ju gärna fortsätta kontrollera bilden av det här. Förhalade och åberopade lagrum som kammarrätten inte höll med om. Han var också med om att myndigheterna använde ”flooding the zone” – stora mängder dokument i ostrukturerad form. – Där fallerar ju också offentlighetsprincipen, när handlingar levereras så svåråtkomligt. Det hade gått att berätta mycket om det där. Jag behövde till exempel berätta för polisen hur de kan avgränsa en sökning i sina egna register. Kom du fram dit du ville i granskningen? – När jag försöker ta reda på vad mördaren gjort på sociala plattformar kommer jag till en viss gräns. Men polisen har ju helt andra befogenheter, jag skulle gärna ha haft dem. Du visar att polisen med stor sannolikhet hade kunnat nå längre i att kartlägga mördarens motiv, och att man inte brytt sig om att följa digitala spår så långt man kunnat. Vad tror du det beror på? – Det ska nog polisens utredningsledning svara på. Det handlar inte om resurser, utan om prioriteringar. It-forensiker inom polisen har lyft fram saker som kunde ha utretts mer. Varifrån kom Rickard Anderssons extremt krypterade dator med extremt krypterad information på? Jag mötte ofta ett slags frustration från enskilda poliser över att man inte har gått längre. Man lyfter på ögonbrynen och tycker att det är märkligt. – Det finns enskilda poliser som gått in i på Risbergska och mötts av expanderande höghastighetsammunition. Att sedan se den högsta polisledningen ”vifta bort det här”, som en person säger, det känns inget bra tror jag. Även de vill veta varför och blev traumatiserade utan att ha träffats av någon kula. Fagerstadådet inträffade när du var i slutskedet med boken. Vad tänker du om det? – Jag noterade att Noa-chefen Christian Tysklind sa att det var ett misslyckande, att polisen borde ha sett den misstänkta gärningsmännen tidigare, hans aktiviteter online. Det där handlar om att man måste lära sig saker. Även om gärningsmannen är känd och död som i Rickard Anderssons fall, så lär sig polis och åklagarmyndighet saker av att utreda motiv och bakgrund. Det är ett av flera syften för att göra det. Jag säger inte att man hade kunnat förhindra Fagersta med en bättre utredning av Risbergska. Men det hade ju inte skadat att ta reda på mer om aktiviteten på plattformar, samröre med andra. Ni är många journalister som pratat med anhöriga och drabbade i Örebro. Hur hanterade du det? – Absolut finns en trötthet hos dem. Det här är en balans, det vet alla. En välsignelse för mig är att jag inte har deadline om tre timmar – utan om ett halvår. Jag kan känna av när det är läge och inte. Men mitt fokus har inte varit de anhöriga och skadade, de förtjänar flera böcker. Rakel Chukri skrev i sin recension att din bok har potential att öppna utredningen igen. Vad tror du? – Leif G W Persson sa också det. Det är inte upp till mig att avgöra, men jag noterar att det finns väldigt liknande fall, i Finland och Tyskland, där utredningar öppnats i efterhand och man då hittat radikala motiv man missade först. Och då lärt sig saker om motiv, drivkrafter, radikalisering. I München finns nu en minnesplakett där det står att massmordet i köpcentret 2016 var ett rasistiskt dåd.
8fbd846fcf0c293eaf002962b912df5d3b67f897
caf95dae670deaa7f01341761dea84dd79baaddd
69121318f03943392296d2b54d9c10721179394cGunnar Strömmer och Maria Malmer Stenergard KU-anmäls för regeringens hantering av Joakim Medins fall i turkisk domstol.
Justitiedepartementets översättningsfel kan ha bidragit till att den turkiska domstolen sköt upp rättegången mot Dagens ETC-reportern Joakim Medin ännu en gång.
Nu anmäler Håkan Svenneling (V) justitieminister Gunnar Strömmer (M) och utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) till Konstitutionsutskottet för sjabblet.
Han vill också att KU ska granska om det är rätt av regeringen att inte informera svenska medborgare som inte begått brottsliga handlingar om att de är efterlysta i Turkiet.
Det rapporterar Dagens ETC.
d823d576732fa451df55121d5671ae6aa98e3f5fGotlänningens Tryckeriaktiebolags årliga mediegala prisade följande personer:
Årets journalist
Hanna Mi Jakobson
Alltid påläst, alltid engagerad, lika skicklig
med pennan, som bakom kameran
Årets hederspris
Mia Stuhre, Almedalsveckan
Mod, nytänkande och engagemang gör veckan
tryggare, öppnare och mer demokratisk
Årets reportage
Hanna Mi Jakobson
Ett gripande dokument om människan
bakom vandraren på Storsudret
Årets kommunikatör
Kerstin Klint
En engagerad kommunikatör i kulturens tjänst
som öppnar vår historiska skattkammare
Årets TV
Patrik Widegren
Ensam är stark när han bevakar
hela ön för oss och resten av landet
Årets kulturkanon
Eva Sjöstrand
Ständigt i centrum med ett
outtröttligt engagemang för kulturen
Årets radioröst
Johan Lindvall
Med stor passion är han
tillbaka till sina rötter
Årets Hux
Gunnel Wallin
Mikrofonen har varit hennes
redskap i ett halvt århundrade
Årets utveckling
Fredrik Magnusson
E-tidningen har tagit steget in i framtiden
med nyheter långt efter att papperet gått i tryck
33a9c90ef00c9f6ffd33718032eeb18786462588Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer.
”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.”
Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”.
Vincent Bolloré är förmodligen den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1.
Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet.
Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar.
Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015.
”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
f22ad7e66e54144111889687f77b1a58c16d16e3
33a9c90ef00c9f6ffd33718032eeb18786462588
TITLE: ”Avgörande skede” för fransk pressfrihet DESCRIPTION: Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer. CONTENT: ”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.” Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”. Vincent Bolloré är den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1. Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet. Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar. Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015. ”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
TITLE: ”Avgörande skede” för fransk pressfrihet DESCRIPTION: Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer. CONTENT: ”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.” Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”. Vincent Bolloré är förmodligen den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1. Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet. Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar. Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015. ”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
33a9c90ef00c9f6ffd33718032eeb18786462588
f22ad7e66e54144111889687f77b1a58c16d16e3
f22ad7e66e54144111889687f77b1a58c16d16e3Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer.
”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.”
Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”.
Vincent Bolloré är den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1.
Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet.
Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar.
Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015.
”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
f22ad7e66e54144111889687f77b1a58c16d16e3
33a9c90ef00c9f6ffd33718032eeb18786462588
TITLE: ”Avgörande skede” för fransk pressfrihet DESCRIPTION: Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer. CONTENT: ”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.” Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”. Vincent Bolloré är den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1. Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet. Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar. Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015. ”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
TITLE: ”Avgörande skede” för fransk pressfrihet DESCRIPTION: Polisvåld, Slapp-stämningar och en radikal miljardär. Ett halvår före presidentvalet befinner sig fransk journalistik under stark press, varnar pressfrihetsorganisationer. CONTENT: ”Hans affärsimperium, som inkluderar över 50 medier, har de två senaste årtiondena växt ut till landets största ideologiska fabrik, med den högerextrema krönikören Éric Zemmour som galjonsfigur. På den dagliga agendan står islam, invandrare och ’le wokisme’. Utvecklingen har gått så långt att man nu talar om ’bolloriseringen’ av Frankrike. Med tv-kanalerna CNews och Canal+, radiokanalen Europe 1 och en räcka nyligen uppköpta tidningar förväntas Bolloré avgöra nästa års presidentval till extremhögerns fördel.” Sammanfattningen av mediemogulen Vincent Bollorés inflytande över det franska medielandskapet är signerad Flammans utrikesredaktör Jonas Elvander, som nyligen skrev ett porträtt av ”Miljardären som radikaliserar Frankrike”. Vincent Bolloré är förmodligen den av de franska medieägande miljardärerna som gått längst i att styra personal och innehåll i de medier han köper upp. Där anställda inte sparkats har de protesterat. Pressfrihetsorganisationen RSF har manat den franska tv- och radiomyndigheten Arcom att agera mot politiseringen av den privata och numera Bolloréägda radiokanalen Europe 1. Men problematiska medieägare är bara ett av hoten mot fransk oberoende journalistik, enligt RSF och den europeiska organisationen Media Freedom Rapid Response (MFRR). I en ny rapport varnar de för att pressfriheten i landet befinner sig i ett avgörande skede – med ett halvår kvar till presidentvalet. Organisationerna lyfter också bland annat polisbrutalitet mot journalister som bevakar protester och en ökning av juridiska processer mot journalister och medier, många av dem så kallade Slapp-stämningar. Samtidigt rapporterar Médiapart om hur Marine Le Pens premiärministerkandidat Jordan Bardella agerar som Trump i förhållande till journalister och journalistisk granskning. Médiapart avslöjade nyligen att Bardella ska ha uttryckt sig antisemitiskt i ett tiotal privata chattar åren 2013-2015. ”Franska myndigheter måste agera omedelbart för att garantera förutsättningarna för en fri och oberoende press och ett medielandskap med mångfald – faktorer som är avgörande för den demokratiska debatten. Inför det kommande valet uppmanar RSF alla kandidater att göra konkreta åtaganden i de här frågorna”, säger Laure Chauvel, chef för RSF:s Frankrikeavdelning, i en kommentar.
33a9c90ef00c9f6ffd33718032eeb18786462588
f22ad7e66e54144111889687f77b1a58c16d16e3
be48b37a0fe64582f61e20892a79c8e9b04d1b3bByggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO.
Bakgrunden är ett bråk i byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026 lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT.
JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat”, skriver JO och noterar att byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen.
JO anser också att nämndens meddelande om utlämningen och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
a0ff58f76d6893be4df5d24c858c15513e444486
be48b37a0fe64582f61e20892a79c8e9b04d1b3b
TITLE: JO kritiserar Västerås stad efter VLT:s anmälan DESCRIPTION: Byggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO. CONTENT: Bakgrunden är ett bråk i Byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026, lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial, och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT. JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat.” skriver JO och noterar att Byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen. JO anser också att nämndens meddelande om utlämning och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
TITLE: JO kritiserar Västerås stad efter VLT:s anmälan DESCRIPTION: Byggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO. CONTENT: Bakgrunden är ett bråk i byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026 lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT. JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat”, skriver JO och noterar att byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen. JO anser också att nämndens meddelande om utlämningen och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
be48b37a0fe64582f61e20892a79c8e9b04d1b3b
a0ff58f76d6893be4df5d24c858c15513e444486
a0ff58f76d6893be4df5d24c858c15513e444486Byggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO.
Bakgrunden är ett bråk i Byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026, lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial, och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT.
JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat.” skriver JO och noterar att Byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen.
JO anser också att nämndens meddelande om utlämning och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
a0ff58f76d6893be4df5d24c858c15513e444486
be48b37a0fe64582f61e20892a79c8e9b04d1b3b
TITLE: JO kritiserar Västerås stad efter VLT:s anmälan DESCRIPTION: Byggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO. CONTENT: Bakgrunden är ett bråk i Byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026, lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial, och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT. JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat.” skriver JO och noterar att Byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen. JO anser också att nämndens meddelande om utlämning och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
TITLE: JO kritiserar Västerås stad efter VLT:s anmälan DESCRIPTION: Byggnadsnämnden i Västerås var för långsam och otydlig när den skulle lämna ut handlingar, enligt JO. CONTENT: Bakgrunden är ett bråk i byggnadsnämnden som VLT begärde ut handlingar om under hösten 2025. Först efter en ny begäran den 1 april 2026 lämnades handlingen ut. Enligt nämnden var handlingen arbetsmaterial och kunde därför inte lämnas ut tidigare, rapporterar VLT. JO kritiserar kommunens kommunikation och hantering av ärendet: ”Det dröjde fyra arbetsdagar innan nämndens första återkoppling till tidningen och sju arbetsdagar till dess att nämnden den 10 november 2025 gav slutligt besked om att ärendet inte var slutbehandlat”, skriver JO och noterar att byggnadsnämnden själv konstaterat att handläggningstiden inte uppfyller kraven i tryckfrihetsförordningen. JO anser också att nämndens meddelande om utlämningen och varför den dröjde borde ha innehållit information om möjligheten att få beslutet prövat.
be48b37a0fe64582f61e20892a79c8e9b04d1b3b
a0ff58f76d6893be4df5d24c858c15513e444486