Tornevall Networks

En DN-reporter som uggla med anti-SD-knapp på koftan, en SVT-journalist som pengahungrig ödla, en SR-journalist som sengångare i palestinasjal. Mediehuset Kvartals senaste annonskampanj som bland annat finns i Stockholms tunnelbana vill vara satirisk men har kritiserats för att spela på fördomar och bidra till misstro mot medier.

Kvartal-prenumeranten och DN-reportern Niklas Orrenius är en av kritikerna. Han skrev om  kampanjen på  Bluesky och X och deltog i en SR-debatt med Kvartals vd Ludde Hellberg.

– Jag har tidigare alltid försvarat Kvartal och hänvisat till deras många bra texter, men när de utmålar DN för att vara propagandister påminner det faktiskt om alt-höger. Det är ett konspiratoriskt budskap, där bilden av DN-reportern som ges är så långt ifrån den verklighet jag ser på DN. Jag tyckte att diskrepansen var för stor, säger Niklas Orrenius.

– Kan de inte lyfta fram sin egen journalistik i stället, som Jenny Strindlövs mångfacetterade reportage om gråzonssex nyligen? Den här kampanjen spelar rätt in i de mest trötta fördomarna, som helt enkelt inte stämmer. Jag tror inte att det känns riktigt bra i magen för journalister på Kvartal.

Han förväntar sig den sortens kritik från olika politiska läger, men inte från kollegor på ett annat mediehus, säger han.

Reaktionerna lät inte vänta på sig, framför allt på plattformen X. ”Att tokhögern nu ger sig på Niklas Orrenius, en av Sveriges bästa och hederligaste journalister, visar hur trumpifierade och desperata de blivit”, skrev reportern Owe Nilsson på Bluesky på onsdagskvällen.

Vilka reaktioner har du fått?

– Från kollegor både på DN och andra stora redaktioner har det bara varit positivt. ”Vi hukar under mobbarna”, sa en kollega. På X tyckte till exempel Hanif Bali att det var roligt att jag blev så upprörd, och det var många gråtskrattemojier där.

Ska man vara självkritisk kan journalistiken bli ännu bättre på att särskilja mellan åsikter och nyheter i digitala kanaler, menar Orrenius, för att det inte ska gå att misstolka åsikter som opartiska nyheter.

Risken han ser  på längre sikt är att folk vill ha sina nyheter filtrerade genom ett åsiktsfilter, en amerikansk utveckling där vi inte ens är överens om grundläggande fakta.

Hur kan det undvikas?

– Det är en jättestor fråga. Men genom att stå emot den här polariseringen där man vill boxa in varandra i olika fack. Det blir svårare för Kvartal när de gör en sådan här kampanj att hävda att de inte är några högerpropagandister, eftersom fördomarna de använder alla är högeråsikter.

Vi behöver värna bredden i nyhetsmedierna, menar Niklas Orrenius:

– Jag blir glad när jag får mejl från våra SD-läsare, precis som när Vänsterparti-läsare hör av sig. Än så länge är det inte som i USA i Sverige, att man väljer nyheter utifrån politiska åsikter, och det måste vi som nyhetsjournalister kämpa för att bevara.

Kommer du att fortsätta läsa Kvartal?

– Ja. Och jag ska gå på fotboll ikväll med en kompis som jobbar där,Federico Moreno.

Kvartals vd Ludde Hellberg håller inte med om att kampanjen för fram mediekritik från höger:

– Vi har försökt spela lite med stereotyper, vi har försökt träffa rätt på respektive medium. DN är en välklädd storstadsuggla som är lite avogt inställd till SD och Trump, det ser jag inte som en höger- eller vänsterfråga. De har många duktiga journalister, men de har kört på rätt så hårt om Trump och SD, säger Ludde Hellberg.

– Och de tyngsta SR-reportrarna har skrivit på ett upprop med stöd för ena sidan i Palestinakonflikten. Men tolkar man det som att alla reportrar på SR är propalestinska tror jag att man har ett problem med att tolka satir. Jag är inte så brydd av om Niklas Orrenius tycker att det är ett högerperspektiv – jag tycker det är viktiga frågor att lyfta. Vi ville skapa en debatt om att journalister tar sig själva på för stort allvar. Det är svårt att säga att vi har misslyckats med det.

Det man ser på bilderna är journalister som inte är opartiska. Kan det vara så att ni läser in en partiskhet hos andra redaktioner för att ni känner igen er själva i det?

– Du menar att vi har vanföreställningar om journalistkåren för att vi själva är så partiska? Det var en kreativ tolkning. Men tycker inte du att det är tydligt att DN har tagit rätt tydlig ställning mot Trump och SD?

Inte om du tittar på nyhetsjournalistiken.

– När vi skulle köra den här kampanjen i tunnelbanan sa en leverantörs legal-avdelning nej, för att kampanjen skulle vara missaktning mot våra konkurrenter. Det tog mig två timmar att skriva ett PM med källhänvisningar om DN:s journalistik där jag förde det i bevis. Jag listade 50 Trumpkritiska nyhetsartiklar på 30 minuter.

Men nyhetsjournalistik är ju kritisk till sin natur?

– Men om det inte är någon hemlighet att de är Trumpkritiska borde det inte vara känsligt att skämta om. Kejsaren är naken.

Har det funnits någon intern kritik mot kampanjen på Kvartals redaktion?

– Vi försöker ha högt i tak, Federico Moreno skrev en jättebra text igår om att han hellre hade sett en annan kampanj, det är exakt den kulturen jag vill att vi ska ha. Jag är övertygad om att alla inte håller med om allt som står i kampanjen.

Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter tilldelar årets pris “En fri röst” journalisten och författaren Rasmus Canbäck. Priset går till personer som försvarar yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och som ger utrymme åt röster som annars riskerar att tystas.

Rasmus Canbäck har under lång tid bevakat Sydkaukasien och det postsovjetiska området för bland annat tidningen Blankspot. Trots återkommande påtryckningar fortsätter han att granska korruption och auktoritära strukturer. Hans arbete har fått internationell uppmärksamhet, bland annat genom granskningar av den så kallade kaviardiplomatin.

Juryns motivering: “Rasmus är en fri röst som möjliggör för röster från en ofta bortglömd region att höras.”

”Rasmus Canbäck representerar det mod och den integritet som oberoende journalistik kräver. Genom att rikta blicken mot maktmissbruk och mänskliga rättigheter i en ofta underbevakad del av östra Europa bidrar han till att synliggöra skeenden som sällan uppmärksammas i Sverige”, säger Malin Fagerberg Wikström, ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Konflikten mellan liberala och auktoritära värderingar har blivit alltmer central i svensk politik. Ett aktuellt exempel är striderna inom Liberalerna, orsakade av partiets avtalade samarbete med Sverigedemokraterna.

Förskjutningen mot det auktoritära är en bredare trend som förändrar liberala demokratier inifrån: genom auktoritärt ledarskap (som i USA), genom systematiska försvagningar av demokratiska institutioner (som i Ungern, återstår att se vad det aktuella maktskiftet betyder), samt genom politiska maktförskjutningar i flera västeuropeiska länder, däribland Sverige.

Grundläggande värderingar står på spel i svensk politik. Den auktoritära tron på konformism, anpassning till strikta normer och entydiga värderingar, underordning och lydnad, hårda tag och bestraffningar står i konflikt med den liberala tron på mångfald, progressiva idéer, minoriteters rättigheter, individens autonomi, värdighet och socialt stöd. Detta yttrar sig tydligt i kriminal-, skol-, migrations- och kulturpolitiken. Det auktoritära märks i allt från en stark tro på bestraffning som ett sätt att skapa ordning och förbättra beteenden, till en särskild form av nationalism som bygger på ”svenskhet” och assimilering.

Att denna konfliktdimension är central i svensk politik bekräftas återkommande i opinionsjournalistiken, i såväl etablerade som så kallade alternativa medier. Här kan det inte sällan framstå som att det ’auktoritära’ eller ’liberala’ främst används som pejorativ – för att uttrycka starkt ogillande för specifika partier. Detta begränsar förståelsen av värderingarnas betydelse i politiken.

Vi går nu in i en intensiv medierad valrörelse. Journalistiken förväntas hjälpa medborgarna att orientera sig i politiken. Då måste denna värderingskonflikt tas på större allvar i nyhetsjournalistiken: i granskningen av partiernas politik och valkampanjer, i debatter och partiledarutfrågningar – inte minst i public service.

Den nuvarande regeringen har visat ett starkt intresse för att undvika denna värderingskonflikt. Statsministern följer strategier från förra valrörelsen för att rättfärdiga samarbetet med Sverigedemokraterna. När värderingskonflikter antyds, framhålls att sakpolitiken är det viktiga, som om denna var frikopplad från värderingar. Statsministern lovar att säga ifrån om någon säger ”dumma saker”, som om det handlade om dåligt uppförande. Journalistiken borde inte nöja sig med detta utan granska de värderingar som politiken ger uttryck för.

Mycket tyder på att väljarna är intresserade av partiernas värderingar och vilket samhälle de ytterst vill forma. Det finns en stark misstro mot debatter där partiledare upprepar inövade talepunkter och kastar siffror på varandra. Partierna skiljer sig åt längs den liberala/auktoritära skalan – intar i vissa fall positioner mot dess ytterkanter – eller balanserar dessa värderingar olika i olika frågor. Detta förtjänar större uppmärksamhet och granskning i nyhetsjournalistiken.

Kritiken mot journalistiken gäller ofta att rapporteringen är obalanserad och därmed gynnar den ena eller andra sidan – nyligen i diskussionen om deltagarna i SVT:s Agenda. Stödet för auktoritära politiska lösningar påverkas dock av andra faktorer. Omfattande internationell forskning visar att sådana attityder ökar i tider av kris och allvarliga hot mot den sociala ordningen. När ordning och säkerhet upplevs som hotade minskar toleransen för avvikelser och stödet för hårdare kontroll, anpassning och bestraffning ökar.

Nyligen publicerade svenska studier visar att nyhetsrapportering kan bidra till denna aktivering av auktoritära attityder (se länk nedan). Nyhetsrapporteringens logiker gör att negativa händelser – kriminalitet, oordning och hot mot samhällsordningen – ofta lyfts fram och förstärks i alarmerande rubriker och vinklingar. En sådan ensidig rapportering ökar människors stöd för auktoritära lösningar.

Vi lever i en tid av krig och konflikter i omvärlden, problem med kriminalitet och andra frågor som skapar oro i Sverige. Att rapportera om detta är journalistikens uppgift. Men hur det görs spelar roll: vilka berättelser dominerar och vilka får stå tillbaka.

Hotbilder spelar en central roll i den politiska retorik som används för att motivera auktoritär politik – oavsett om det gäller kriminalitet, invandring, demonstrationer eller situationen i skolan. Journalistiken bör granska denna retorik, inte indirekt bidra till att den framstår som självklart berättigad.

Mats Ekström

professor, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet

Ekström, M., & Shehata, A. (2024). Amplified news framing of social disturbances and its impact on authoritarian attitudes: An experimental study of main effects and activation of predispositions. Journalism & Mass Communication Quarterly. 

Trots vapenvilan mellan Israel och Libanon fortsätter Israels attacker mot libanesiska journalister.

I går besköt den israeliska armén en bil som två journalister färdades i, sedan besköts huset där journalisterna sökt skydd, och en och en halv timme senare attackerades byggnaden en andra gång, enligt den libanesiska dagstidningen Al-Akhbar.

När Röda korset försökte evakuera journalisterna blev hjälparbetarna också beskjutna, rapporterar New York Times.

Fotojournalisten Zeinab Faraj kunde senare räddas, men reportern Amal Khalil var fast under rasmassorna i timmar innan räddningsarbetare kunde få upp hennes kropp, enligt det libanesiska civilförsvaret.

Den libanesiska hälsomyndigheten kallar det inträffade för ett dubbelt brott, både att förhindra en räddningsinsats och att direkt attackera en ambulans tydligt märkt med Röda Korset.

Libanons premiärminister Nawaf Salam anklagar den israeliska militären för krigsbrott: ”Att rikta in sig på journalister, hindra räddningsteam från att nå dem och till och med angripa platsen igen efter att räddningsarbetarna har anlänt utgör beskrivningen av ett krigsbrott.”

Han anklagar Israel för att upprepade gånger ha riktat in sig på mediearbetare i södra Libanon, och beskriver det som ”ett etablerat tillvägagångssätt”. Han säger också att Libanon kommer att vidta åtgärder för att ställa Israel till svars inför internationella organ, rapporterar BBC.

Den israeliska armén förnekar i ett uttalande att den förhindrat räddningsarbetare från att nå de skadade journalisterna, och säger att incidenten är under utredning.

Pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists fördömer attacken: ”De upprepade attackerna mot samma plats, beskjutningen av ett område där journalister sökte skydd och hindrandet av medicinsk och humanitär hjälp utgör ett grovt brott mot den internationella humanitära rätten”, säger CPJ:s regionala chef Sara Qudah i ett uttalande.

”Pressfrihetens dag infaller den 3 maj och jag ville göra något i samband med det för att lyfta fram skickliga svenska fotografer som fångar vardagen i Ukraina, men också för att stödja den extremt utsatta civilbefolkningen”, säger Lisa Bjurwald, Bite the Bullet Press, som är initiativtagare till fotoutställningen, i ett pressmeddelande.

Temat för fotoutställningen är ”Vardagsliv och hopp under Rysslands invasion”. Pressfotograferna Niklas Gustavsson, Nicklas Hammarström, Lotta Härdelin, Emil Larsson och Lars Lyrefelt har skänkt bilder, och även journalisten Joakim Medin.

”De medverkande fotograferna har själva fått välja vilket av deras verk som fångar temat bäst”, säger Lisa Bjurwald.

Intäkterna går till den krigsdrabbade civilbefolkningen i Ukraina.

Utställningen pågår den 4–11 maj, på Konsthallen Stockholm i Gamla stan.

Beskowska resestipendiet

Beskowska resestipendiet utgår vartannat år ur Stiftelsen Bernhard och Malin von Beskows fond ”till förmån för vitterhetsidkare”. De senaste mottagarna av priset har varit Eva Hemmungs Wirtén (2018), Josefin Holmström (2020), Ildikó Márky (2022) och Linus Gårdfeldt (2024).

Svenska Akademien har tilldelat Ellinor Skagegård Beskowska resestipendiet för år 2026. Stipendiet är på 80 000 kronor.

Ellinor Skagegård, född 1984, är författare, journalist och musiker. Hon skriver återkommande för Svenska Dagbladet, Upsala Nya Tidning, Tidningen Vi med flera och är därtill redaktör på tidskriften Författaren samt sitter i Svenska PEN:s programkommitté. År 2019 utkom hon med biografin För dig ska musiken bara vara ett smycke, Berättelsen om Fanny Mendelssohn och 2023 med Quelqu’une. Berättelsen om Märta Lindqvists otroliga liv. I höst utkommer hennes första roman, Vildfåglar. Parallellt med journalistiken och författarskapet är Ellinor Skagegård musiker och låtskrivare, bland annat i folkpopbandet Dragon Dolls.

Journalistförbundet har delat ut kreativitetsstipendier för andra halvåret 2026 i Aten. Stipendierna tilldelas:

• Filippa Armstrong-Wadell, Sveriges Radio

• Nina Bos, Omni

• Amandus Gustafsson, Barometern-OT

• Peter Kjellerås, frilans

• Malin Moberg, Länstidningen Östersund

• Ingar Nilsson, frilans

• Julia Nilsson, Journalisten

• Sara Norman, Tidskriften Njurfunk

• Pontus Ohlin, Dagens Arbete

• Leo Rehnfeldt, frilans

• Johanna Schreiber, frilans

• Erika Svensson, Aller Media

• Nina van den Brink, frilans

• Julia Vikberg, Norra Halland

• Klas Örnklint, frilans

Stipendiet omfattar fri vistelse i två veckor och ett rese- och omkostnadsstipendium á 15000 kronor.

För några år sedan blev Svensk Jakts reporter Lars-Henrik Andersson kontaktad av Sveriges Radios Martin Wicklin. Den senare ville intervjua vår reporter om den då aktuella jakthärvan i Norrbotten. Lars-Henrik undrade varför Sveriges Radio ville intervjua honom, en annan journalist.

”Ja, men du är ju jägare och har följt det här, skrivit så mycket om det…”

Med en smula smicker hoppades man få Svensk Jakts reporter till mikrofonen.

Vad ville han att Lars-Henrik skulle säga? Ville han att journalisten skulle tycka något?

Varför intervjuade han då inte en kriminolog, någon som med fakta och kunskap kunde förklara det som nu Sveriges Radio ville få förklarat för lyssnarna?

Lars-Henrik tackade nej, med motiveringen att han inte ville kommentera en nyhetshändelse som han nyligen bevakat. Han ville inte riskera att framstå som partisk, tyckande.

När Aktuellt (20/4) nu skulle fördjupa sig i Kristdemokraternas utspel om rennäringen ringde redaktionen förstås till någon utomstående person som är insatt i rennäringsfrågan. Eller?

Kanske två experter med motstående åsikter om utspelet, där tittarna fick bilda sig en egen uppfattning och få argument från utomstående serverade att fundera över och tycka till om?

Näpp.

Redaktionen ringde SVT-journalisten Johan Zachrisson Winberg ”…som följer den här frågan”, som studioankaret upplyste oss tittare om. Eller ringde och ringde – de behövde väl bara gå några meter bort till hans arbetsplats och fråga om han kunde fylla tiden i sändningen med att analysera och guida tittarna i denna komplexa fråga.

Problemet är bara att med denna lösning fick inte tittarna någon analys värd namnet.

Om nu Zachrisson Winberg följer frågan borde han veta att skillnaden mellan renägande samer (som utgör en liten minoritet av hela det samiska folket) och övriga samer är gigantisk när det kommer till rättigheter i Sapmi. När han talade om samerna under intervjun menade han förstås till största delen de renägande samerna.

Svepande drog han slutsatser och nämnde i sin analys av KD:s utspel att ”… jag tror att man flörtar med de här intressena jakt, fiske och turistnäring”.

I ”intressena jakt och fiske” inryms för övrigt merparten av det samiska folket, som alltså står utanför de rättigheter samebymedlemmar har.

SVT-reportern slog sedan fast att Kristdemokraterna vill att jakt och fiske fortsatt ska upplåtas av staten, för att sedan referera till samtal han haft med ”jurister inom samenäringen” som säger att det är ”ett brott mot HD:s domstol”.

Hade han följt frågan mer noggrant hade han vetat (och det kanske han gör) att HD:s dom i Girjasmålet endast gäller Girjas sameby. Att någon, oavsett parti, säger att jakt och fiske fortsatt ska upplåtas av staten är inget brott mot någon HD-dom.

Slutligen trodde han också att alla samer tycker att ”om man ger sig på rennäringen så ger man sig på oss”.

Vad bygger han denna tro på? Tro är inte att veta. Därför lämnades tittarna i sticket när SVT ville förklara vår omvärld genom att intervjua…SVT.

Martin Källberg

chefredaktör Svensk Jakt

Fotnot: Denna text är en något kortad version av en krönika som publicerats på Svensk Jakt.

Norges bäst betalda journalister jobbar på Dagens Næringsliv, där den genomsnittliga månadslönen är 82 514 svenska kronor, 35 procent mer än snittet på Dagens Nyheter, som toppar den svenska löneligan. Det visar Journalistens kartläggning, som bygger på uppgifter från journalistklubbar på svenska redaktioner samt från det norska journalistförbundet, Norsk Journalistlag.

Dagens Nyheter hamnar på plats 84 i Journalistens lönelista över 288 svenska och norska redaktioner.

De lägsta norska lönerna har Lokalavisa Sør-Østerdal. Där tjänar journalisterna i snitt 45 044 svenska kronor i månaden, något mer än vad journalisterna på Göteborgs-Posten tjänar i snitt (44 952 kronor i månaden).

Samtidigt är levnadskostnaderna i Norge generellt högre än i Sverige. Enligt Eurostat låg priserna för konsumenter cirka tio procent högre i Norge än i Sverige 2024. Livsmedel och alkohol är betydligt dyrare i Norge än i Sverige, medan energi är billigare.

SVT-journalisten David Boati, med lång erfarenhet som Europakorrespondent, tilldelas Knut Ståhlbergs pris 2026.

Juryns motivering:

”För att David Boati i en tid av snabba rubriker och anglosaxisk dominans förvaltat det journalistiska hantverket med en sällsynt kombination av stilistisk elegans och intellektuellt djup – en gärning som ger oss en lektion i konsten att förstå ett samhälles själ genom dess kultur och historia.”

Pristagaren erhåller en av Ståhlbergs slipsar och hans samlade verk som ett referensbibliotek – två symboler för dennes känsla för stil.

Priset instiftades till minne av Knut Ståhlberg (1919–2015), mångårig SR- och SVT-medarbetare samt legendarisk Pariskorrespondent ,och delas ut till journalister som fördjupar rapporteringen om Europas politik, kultur och ekonomi i hans anda.