Tornevall Networks

När det gäller sjukskrivna och föräldralediga så har arbetsgivaren inte rätt att proportionera friskvårdsbidraget. Skulle de proportionera för dessa personer så uppfyller arbetsgivaren inte kravet på att samma regler ska gälla för hela personalen. Dessutom är det ju ett direkt missgynnande att minska ersättningen för föräldralediga.

Friskvårdsbidraget är en skattefri förmån som arbetsgivaren ensidigt kan besluta om att erbjuda sina anställda. Men för att det ska vara skattefritt finns alltså vissa krav från Skatteverket. Bland annat att förmånen ska erbjudas samtliga på arbetsplatsen. Enligt Skatteverket är huvudregeln att ett friskvårdsbidrag ska ges med lika stort belopp till hela personalen – oavsett arbetstid och anställningsform.

Men, det framgår av förarbetena till lagen att arbetsgivaren har en möjlighet att proportionera beloppet för deltidsanställda eller visstidsanställda under förutsättning att samma villkor för proportionering gäller för hela personalen.

Efter sex månader som tillförordnad Head of AI kliver nu Peter Kurzwelly in i rollen permanent. Han har tidigare arbetat på AI Sweden.

”Jag vill att vi ska ge journalister och redaktörer ännu bättre verktyg för att göra det de gör bäst att bevaka, förstå och berätta om världen. Vi kommer att se nya sätt att producera innehåll, nya format och nya sätt att möta publiken. Medievanorna förändras och SVT ska ligga i ansvarsfull framkant som är den princip som satts av organisationen och som jag tycker är väldigt bra uttryckt”, säger Peter Kurzwelly till Allt om tv.

I en tidigare artikel i Journalisten argumenterade jag för att journalistiken misslyckas med att skildra alternativen. Det som går förlorat är inte information, utan jämförbara vägval. Men problemet är större än så. Journalistiken missar inte bara alternativen. Den missar hur makt utövas – och därmed hur beslut faktiskt blir till.

Den dominerande modellen är enkel: tes, antites, syntes. Två positioner ställs mot varandra. Konflikten driver berättelsen framåt. I bästa fall uppstår en fördjupad förståelse. Men i dagens medielogik sker det sällan. Berättelsen slutar i konflikt. Där sätts rubriken. Där delas innehållet.

Syntesen uteblir. Och när syntesen uteblir försvinner också det som gör journalistik relevant: förståelsen för hur makt fungerar i praktiken.

Vi diskuterar det som syns – inte det som styr.

Det märks i nästan varje nyhetscykel. En minister intervjuas – och frågorna handlar om vad hon tycker. En oppositionspolitiker svarar – och kritiken formuleras som en motposition. En expert kallas in – för att väga mellan två linjer. Formatet är tydligt. Men verkligheten ser inte ut så.

• Ta elräkningen som plötsligt stiger. Rapporteringen handlar ofta om vem som bär ansvaret. Men för hushållet spelar det mindre roll vem som “vinner” argumentet. Det avgörande är vad som faktiskt kan förändras – och där avgörs utvecklingen av elnät, tillstånd, investeringar och marknadsdesign.

• Eller skjutningarna. Rapporteringen rör sig mellan hårdare straff och förebyggande insatser. Men besluten formas i rättsväsendets kapacitet, kommuners resurser, skolsystemets funktion och hur olika myndigheter samverkar.

• Eller vårdköerna. Debatten handlar om pengar. Men patientens verklighet avgörs av bemanning, scheman, organisation och arbetsmiljö – långt innan budgetbeslut får effekt.

När journalistiken pressar in dessa frågor i konfliktens form händer något avgörande: makt blir osynlig. Vi får veta vem som är för och emot, men inte vem som faktiskt kan besluta. Vi får veta vad som låter handlingskraftigt, men inte vad som är möjligt att genomföra. Vi får veta vem som vinner argumentet, men inte vad som förändrar verkligheten.

Det som inte synliggörs kan inte heller påverkas.

Detta är inte bara en förenkling. Det gör medborgaren svagare. Den som inte ser hur makt fungerar kan inte heller påverka den. Resultatet blir en offentlighet där vi reagerar, tar ställning och delar innehåll – men sällan påverkar det som faktiskt avgör utvecklingen.

Samtidigt används AI i dag nästan uteslutande ytligt: som en sökmotor, som en rubrikmaskin, som ett sätt att producera fler artiklar på kortare tid. Det gör journalistiken effektivare, men inte bättre. Och framför allt förändrar det inte det grundläggande problemet.

För problemet är inte att journalistiken är för långsam. Problemet är att den förenklar fel saker. Den förenklar bort alternativen, beslutsstrukturen och hur makt faktiskt fungerar.

Invändningen är självklar: journalistik måste förenkla. Det stämmer. Men i dag förenklar vi ofta fel saker – och på fel sätt.

Det är här AI kan göra något helt annat. Inte genom att förenkla mer, utan genom att hjälpa journalistiken att hålla kvar komplexiteten – och göra den begriplig.

Rätt använd kan AI i realtid:

• Visa vilka alternativ som faktiskt finns – och vilka konsekvenser olika aktörer ser i dem

• Synliggöra vad som saknas i rapporteringen

• Koppla en nyhet till de system där beslut faktiskt formas

• Tydliggöra vad som krävs för att ett förslag ska bli verklighet

• Visa vad som händer om inget görs

Under en valrörelse skulle det kunna innebära ett skifte i själva nyhetsformatet. Varje politiskt förslag, varje utspel, skulle inte bara återges som positioner – utan kompletteras med exempelvis en strukturerad bild av vilka alternativ som finns i politiken.

AI kan inte bara hjälpa till konkret, utan också utbilda journalister i systemkritik med maktfokus – och på sikt utveckla inte bara den journalistiska modellen, utan också journalistiken som yrke.

Detta är inte analyser i efterhand. Det är journalistik i nyhetsögonblicket.

Det innebär ett avgörande skifte. I dag kommer systemkritiken sent, om den kommer – i reportage, poddar eller analyser som få hinner ta del av. Men i en snabb offentlighet formas förståelsen i första mötet med nyheten. Och om det mötet är en konflikt, stannar förståelsen där.

Med AI kan journalistiken i stället visa hur makt fungerar medan den utövas. Inte bara vem som står mot vem, utan var besluten formas, vilka alternativ som finns, vad som blockerar dem – och var påverkan faktiskt är möjlig.

Detta är inte ett tekniskt tillägg. Det är en ny modell.

Så länge journalistiken domineras av en ensidig konfliktstruktur kommer den att fortsätta producera tydlighet på bekostnad av förståelse. Men nu finns möjligheten att göra något annat: att använda AI inte för att producera mer innehåll, utan för att göra makt begriplig.

Om journalistiken inte tar det steget riskerar den att göra något den aldrig avsett: att förstärka konflikten – och samtidigt försvaga vår gemensamma förmåga att förstå, påverka och förändra de beslut som faktiskt formar samhället.

Jan Axelsson

vetenskapsjournalist, Umeå

Läs också Jan Axelssons tidigare inlägg ”Journalistiken misslyckas med att skildra alternativen”, som detta inlägg tar som startpunkt.

Den 1 april överfördes utgivarskapet för Sveriges Ingenjörers medlemstidning Ingenjören från chefredaktören till förbundets kommunikationschef. Sveriges Ingenjörer vägrar svara på frågor om beslutet att frånta tidningen dess redaktionella oberoende.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert är kritisk till Sveriges Ingenjörers agerande.

– Vi reagerar väldigt starkt utifrån att det här är en av våra viktigaste yrkesfrågor, att värna oberoende journalistik. Flyttar man utgivarskapet till kommunikationschefen är det självklart att det minskar oberoendet och skadar förtroendet, säger Ulrika Hyllert.

Beslutet är ett steg mot att Ingenjören blir en ren kommunikationsprodukt, menar hon.

– Man förlorar då det värde och det förtroende som journalistiken ger. Jag tycker att fackförbund ska föregå med gott exempel som demokratiska organisationer. Vi ska respektera självständig journalistik och dess roll i både organisationen och i samhället.

Varför tror du att Sveriges Ingenjörer gör så här?

– Det skulle jag också vilja veta. Jag hoppas att det beror på okunskap och inte på att man vill toppstyra allt. Ett fackförbund är en demokratisk organisation, inte ett företag. På kort sikt kan det förstås kännas bekvämt att styra en medlemstidning, men på längre sikt förlorar tidningen trovärdighet och möjligheten att fylla en demokratisk funktion.

Vad tänker du om att Sveriges Ingenjörer vägrar svara på frågor om beslutet?

– Jag tycker att det är anmärkningsvärt och beklagligt. Fackförbund är starka spelare i civilsamhället och fackförbundsordförande är makthavare. Man ska kunna ställa samma krav på ledare för fackförbund som på andra makthavare i samhället. Självklart ska man ställa upp på intervjuer.

Har du haft kontakt med Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand om den här frågan?

– Jag träffar Ulrika Lindstrand och de högsta ansvariga i Sveriges Ingenjörer i flera fackliga sammanhang. Jag hörde av mig direkt till dem i samband med att jag gick ut i sociala medier och kritiserade beslutet att frånta Ingenjören oberoendet, och bjöd in till samtal. Bollen ligger hos dem.

Du har inte fått något svar?

– Jag har inte fått någon förklaring till beslutet.

Det är inte första gången ett fackförbund tar kontrollen över sin medlemstidning och omvandlar den till en kommunikationsprodukt. Vad tänker du om det?

– Ja, det är tyvärr en utveckling som vi har sett. Främst är det Sacoförbund som antingen har tagit bort oberoendet eller tagit bort sina medlemstidningar helt och hållet. Flera TCO-förbund har gjort likadant. Inom LO-förbunden är det mycket mer vanligt att man har kvar sina oberoende medlemstidningar.

Varför är det just fackförbund för akademiker och tjänstemän som avvecklar den oberoende journalistiken, medan fackförbund för arbetare värnar den?

– Det vet jag inte, det skulle vara intressant att få svar på. Kanske ser organisationerna på sig själva på olika sätt. I LO-förbunden sitter förtroendevalda på högre nivåer i organisationerna jämfört med hur det ser ut i Sacoförbunden. Kanske det leder till att LO-förbunden blir mer av demokratiskt levande organisationer med starkare medlemsinflytande. Det här är ju en spekulation från min sida. Jag är ute på ganska tunn is.

Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen dömdes i Svea hovrätt till ett år och tre månaders fängelse för grovt svindleri. Nu frias hon helt av Högsta domstolen – tack vare meddelarfriheten.

Fallet rör uttalanden som Birgitte Bonnesen gjorde i två intervjuer med Svenska Dagbladet och Nyhetsbyrån TT den 23 oktober 2018, i samband med att Swedbank släppte en kvartalsrapport. I intervjuerna hävdade Bonnesen att man inte hittat några misstänkta penningtvättskopplingar i Swedbanks estländska verksamhet.

SVT:s Uppdrag granskning avslöjade 2019 att Bonnesens uttalanden var felaktiga.

Högsta domstolen anser i likhet med Svea hovrätt att det är bevisat att Birgitte Bonnesen kände till att det fanns indikationer på att det under åren 2007–2015 förekom omfattande misstänkta penningtvättstransaktioner mellan kunder i Swedbanks estländska verksamhet och motpartskunder i Danske Banks verksamhet i Estland, samt att det fanns allvarliga brister i Swedbanks processer för penningtvättsbekämpning. Det är sålunda klarlagt att Birgitte Bonnesen lämnat vilseledande information i intervjuerna.

Högsta domstolen anser att det inte har framkommit att Birgitte Bonnesens syfte med att ställa upp på intervjuerna var att använda dem ”som ett medel för att sprida vilseledande uppgifter som skulle påverka bedömningen av Swedbank i ekonomiskt hänseende”.

Intervjuerna har enligt HD i stället utgjort ett led i journalistisk verksamhet och ligger inom ramen för meddelarfriheten i yttrandefrihetsgrundlagarna. Det var med andra ord SvD:s och TT:s ansvariga utgivare som var ansvariga för uttalandena.

Birgitte Bonnesens advokat Per E Samuelsson säger till Dagens Nyheter att domen kommer att få stor principiell betydelse:

”Här knuffar Högsta domstolen tillbaka ansvaret till journalisten och den ansvariga utgivaren. Det är ni som får tänka er för vad som trycks, inte den som lämnar meddelandet till er. Finns det ett vilseledande budskap är det den ansvariga utgivaren som är ansvarig”, säger Per E Samuelsson till DN.

Måndag 27/4 håller Publicistklubben i Stockholm en debatt med rubriken ”Har journalistkåren blivit höger?”.

”Svenska journalister har länge dragits med en vänsterstämpel och förtroendet sjunker hos den del av befolkningen som står längst till höger. Men nu har kritiken delvis bytt skepnad och en ny fråga surrar: Har journalistiken blivit högervriden? Är allt bara en blårödgrön röra – eller finns det ett svar på den eviga högervänster-frågan?”

I panelen:

• Magnus Alselind, redaktionschef, Kvartal

• Henrik Jönsson, chefredaktör och programledare, 100%

• Michael Kucera, chef för samhällsprogrammen, SVT Nyheter

• Jesper Strömbäck, professor i journalistik, JMG

• Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys

• Anna Åberg, redaktionchef, Dagens Nyheter

Debatten leds av Publicistklubbens ordförande Camilla Kvartoft.

Utgivarna är på offensiven mot de bluffannonser som använder svenska mediebolags varumärken och medarbetare för att lura privatpersoner på deras sparpengar. Organisationen har tidigare polisanmält Meta och bolagets vd Mark Zuckerberg för bland annat bedrägeri. Utgivarna har också anmält Meta till EU-kommissionen för misstänkta brott mot EU:s lagstiftning Digital Services Act (DSA).

Nu vill Utgivarna parallellt med dessa processer utreda möjligheten att stämma Meta i en civilrättslig process och har anlitat advokatfirman TimeDanowsky i Stockholm för detta.

”Metas annonsverksamhet kopplad till bedrägerier drabbar oskyldiga människor och skadar trovärdigheten hos de medier och kända journalister som utnyttjas. Utgivarna vill nu klarlägga om en svensk eller utländsk domstol kan stoppa Meta från att fortsätta sprida dessa bluffannonser”, säger Utgivarnas ordförande James Savage i ett pressmeddelande.

Priset delas ut till hyperlokala medier av AMIC, the Association of Information and Communication Media vid Universitat Autónoma de Barcelona.

Juryn, som består av journalister och medieforskare från hela världen, motiverade priset till Nyhetsbyrån Järva så här: “Juryn uppmärksammade Nyhetsbyrån Järva för att framgångsrikt kombinera professionella journalisters expertis med lokala medarbetare, samtidigt som de upprätthöll en tydlig motberättande redaktionell strategi. Särskild uppskattning gavs till ert fokus på mänskliga berättelser och konstruktiv lokal utveckling, där ni prioriterar relevans och djup framför sensationslystnad. Er obundna men politiskt medvetna journalistik uppmärksammades också för att ni håller den lokala makten ansvarig och uppmuntrar demokratiskt deltagande. Juryn berömde vidare er diversifierade intäktsmodell. Initiativ som journalistkurser för lokalbefolkningen och fördjupade redaktionella samarbeten värderades för att stärka den journalistiska kvaliteten, bredda samhällsengagemanget och generera distinkt demokratiskt innehåll. Nyhetsbyrån Järvas övergripande sociala inverkan inom samhället ansågs särskilt anmärkningsvärd.”

Om undersökningen

• Internetstiftelsen har anlitat undersökningsföretaget Novus för datainsamlingen som ägde rum mellan den 10 december 2025–14 januari 2026.

• Huvudstudien är genomförd bland allmänheten 18+ år (n=2417), med en deltagarfrekvens på 57 procent.

• Data är insamlad i Novus slumpmässigt rekryterade Sverigepanel.

• Resultaten i studien är viktade mot kända populationstal (enligt SCB) med avseende på kön, ålder, utbildning, geografi (NUTS2) samt parti i valet 2022.

Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet: Valspecial 2026 visar att de traditionella medierna fortfarande är svenskarnas viktigaste källor inför valet 2026.

Tv, radio, dagstidningar, lokaltidningar och kvällstidningar rankas betydligt högre än andra informationskällor som sociala medier, poddar och AI-tjänster.

Cirka 55 procent av svenskarna tror att partiledardebatter i tv kommer att vara viktiga för deras val i höst. 50 procent tror att valkompasser kommer att vara det. Poddar och sociala medier-konton upplevs viktiga i en betydligt mer begränsad del av befolkningen som ofta har ett stort politiskt intresse, konstaterar undersökningen.

Rapporten visar att:

• En stor förändring från förra valet är att andelen personer som anser att Facebook är en viktig kanal för politisk information har minskat markant från 22 procent till 15 procent år 2026.

• Samtidigt har Tiktok ökat, men från mycket låga nivåer. År 2022 ansåg 1 procent att Tiktok var en viktig kanal för politisk information och 2026 uppger 4 procent detsamma.

• I gruppen förstagångsväljare, som utgör drygt 7 procent av väljarna, anger drygt en tredjedel att Tiktok är viktig för att ta del av politisk information. Bland personer födda på 00-talet uppger 20 procent att det är en viktig kanal för politisk information.

• Även poddar har ökat i betydelse från 12 procent år 2022 till 17 procent år 2026. Särskilt i den yngre halvan av befolkningen (upp till 45 år) ses poddar som viktiga jämfört med den äldre.

• Nästan 9 av 10 svenskar tror att AI kommer att användas för att ta fram falska bilder och videoklipp i syfte att påverka valet 2026.

• 3 av 10 av de tillfrågade har diskuterat någon politisk fråga på nätet under året, men bara ett fåtal räknar med att påverka andra. Ett hårt samtalsklimat begränsar politisk diskussion och engagemang, enligt undersökningen. Trots det anmäler knappt var tionde inlägg med hårda ord, hat eller hot.

Här är några av de övriga resultaten:

• 8 av 10 anser att tv är en viktig informationskälla för politisk information och omkring 6 av 10 anser att dagstidningar och radio är viktiga.

• Andelen som tycker att radio är viktig för politisk information har ökat från 57 procent år 2022 till 60 procent år 2026.

• Kvällstidningar har ökat något och 32 procent anser att de är en viktig källa för politisk information, jämfört med 29 procent år 2022. Kvällstidningar har haft en stark digital närvaro och många svenskar har under perioden följt kvällstidningar på sociala medier för att läsa samhällsnyheter.

• Endast ett fåtal (3%) anser att AI-tjänster är en viktig informationskälla för politisk information.

Fotnot: Svenskarna och internet: Valspecial 2026 är skriven av Freja Blomdahl, Insight Manager, med hjälp av Jakob Bäck, Digital Content Specialist på Internetstiftelsen.

Nina Varumo, Gerry Johansson och Tomas Ohlsson tilldelas årets Dokumentärfotopris av Arbetets museum. Priset uppmärksammar samtida dokumentärfotografi med socialt engagemang och konstnärlig bredd.

Juryns motivering:

• Nina Varumo tilldelas 25 000 kronor för sin förmåga att förena konstnärlig gestaltning med ett starkt socialt engagemang. Ninas ofta mörka och melankoliska bilder skildrar ömsint människors livsvillkor både i arbetslivet och i det privata. I projektet Kvinnor till sjöss dokumenterar och breddar Nina möjlighetshorisonten till arbetslivet. Med det här priset vill vi även lyfta Nina i hennes roll som inspirerande förebild på Nordens Fotoskola, där hon utbildar nya generationers fotografer.

• Gerry Johansson tilldelas 25 000 kronor för sin konstnärliga stringens i att dokumentera folktomma platser formade av människan och vår historia. Hans svartvita, stramt poetiska bildvärld tar oss både till landsbygd och storstad, från Morup till Tokyo. Gerrys fotografi rör sig bortom det spektakulära och riktar i stället blicken mot det vardagliga, det byggda och det bestående. Uttrycket i hans bilder har sedan 80-talet inspirerat många. Det vill vi i år uppmärksamma!

• Tomas Ohlsson tilldelas 25 000 kronor för att med skärpa och lyhördhet skapa starka personliga berättelser från arbetsliv, vardagsliv och samhällsfenomen. Han skildrar bland annat hemlöshet, fristaden Drömmarnas kaj och erfarenheter av muskelsjukdomar – hur livet kan vändas upp och ned. Med ett rakt och närvarande bildspråk visar han en tydlig respekt för människorna han möter, utan att förenkla eller romantisera. Tomas fotograferar helt enkelt som han lyssnar.

Dokumentärfotopriset delas ut för 25:e året i rad och syftar till att uppmärksamma fotografer som genom sitt arbete bidrar till att dokumentera samtiden, väcka opinion och inspirera andra. Priset går till fotografer som visat på långsiktighet, originalitet och ett tydligt samhällsengagemang.

”Den dokumentära fotografins roll i att skildra, granska och bevara vår samtid är viktigare än någonsin. Årets tre pristagare visar att svenskt dokumentärfotografi står starkt. I deras arbeten finns en outtröttlighet när det gäller att dokumentera och delge starka berättelser från människors arbetsliv och vardagsliv genom både tid och rum. Tillsammans påminner de oss om den dokumentära bildens unika förmåga att både beröra, utmana och förändra”, säger Arbetets museums utställningschef Johanna Haverlind i ett pressmeddelande.

”Att få ta emot Arbetets museums Dokumentärfotopris är både hedrande och djupt betydelsefullt för mig. Mina fotoprojekt är arbeten som ofta spänner över lång tid och därför är den här typen av utmärkelser särskilt värdefulla. De ger inte bara glädje utan också kraft och uppmuntran att arbeta vidare med de berättelser och erfarenheter som behöver tid, närvaro och lyhördhet”, säger Nina Varumo om att tilldelas priset.

”Att få ta emot priset är ett kvitto på att den där lågan som brinner i mig för dokumentärt foto inte brinner förgäves. Det är en ära och det är en revansch. Länge leve berättande fotografi!”, säger Tomas Ohlsson, som tidigare varit fotograf på Tidningen Journalisten.