Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Journalisten. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom.
Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter.
Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen fråntidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns.
Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har.
Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv.
För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms.
För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas.
I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor.
Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard.
André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare
eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019dea
20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702
TITLE: ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning” DESCRIPTION: DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den. CONTENT: Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom. Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter. Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns. Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv. För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms. För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas. I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor. Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den. Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare
TITLE: ”Att redovisa experternas jäv borde vara journalistisk standard” DESCRIPTION: DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den. CONTENT: Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom. Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter. Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns. Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv. För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms. För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas. I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor. Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den. Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare
20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702
eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019dea
b07c621bd39095d61e34e6627ed09a80b5044d33Nischtidningen Dagens Juridik – som bland annat bevakar frågor om juridiken kring utgivningsbevis – saknar utgivningsbevis. ”Det har fallit mellan stolarna”, uppger chefredaktören William Eriksson, som omgående blir ny ansvarig utgivare.
Dagens Juridik har saknat utgivningsbevis i mer än två månader, visar Journalistens kontroll i Mediemyndighetens tillståndsregister. Ett utgivningsbevis gäller i tio år och måste sedan förnyas. – Herregud. Jag blir…
6e7b6fe8da0949bc42eaf171d474c44dc2384f21
b07c621bd39095d61e34e6627ed09a80b5044d33
TITLE: Dagens Juridik saknar utgivningsbevis DESCRIPTION: Nischtidningen Dagens Juridik – som bland annat bevakar frågor om juridiken kring utgivningsbevis – saknar utgivningsbevis. ”Det har fallit mellan stolarna”, uppger chefredaktören William Eriksson, som omgående blir ny ansvarig utgivare. RÄTTAD: Utgivningsbeviset är återfunnet. CONTENT: RÄTTELSE 18 september: Nu har det visat sig att utgivningsbeviset bara rörde den periodiska skriften, och utgivningsbeviset för databasen gick inte att hitta i registret, men är nu återfunnet av Mediemyndigheten. ”Vi har grävt i frågan internt och idag även lyckats få tag på Mediemyndigheten under deras mycket korta telefontid. Vid dessa kontakter har det visat sig Dagens Juridik har ett utgivningsbevis som sträcker till 2030”, uppger Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson i ett mejl till Journalisten. Dagens Juridik har saknat utgivningsbevis i mer än två månader, visar Journalistens kontroll i Mediemyndighetens tillståndsregister. Ett utgivningsbevis gäller i tio år och måste sedan förnyas. – Herregud. Jag blir lite tagen, säger Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson när Journalisten informerar honom om att tidningen inte finns i Mediemyndighetens tillståndsregister. Tidigare ägdes Dagens Juridik av Blendow Publishing AB, men vid årsskiftet flyttades tidningen till Blendow Group AB. Det ledde till att påminnelserna från Mediemyndigheten gick till fel person och aldrig nådde redaktionen. William Eriksson tog över som chefredaktör efter Eric Tagesson som slutade den 1 mars för att bli breakingredaktör på SVT. – Det har fallit mellan stolarna. Vi ska ansöka om utgivningsbevis idag, säger William Eriksson. Dagens Juridik rapporterar ju mycket om juridiken kring utgivningsbevis, och så saknar ni själva det … – Ja, det är pinsamt förstås. Jag kan inte säga något annat. Vem blir ansvarig utgivare? – Det blir jag. Fram till nu har Marcus Bouvin stått som ansvarig utgivare, men tanken har hela tiden varit att jag ska ta över. Så du är ansvarig utgivare från och med nu? – Ja, så får det bli. En publikation som saknar utgivningsbevis står i teorin utan ansvarig utgivare och omfattas inte av grundlagsskydd. I praktiken är det juridiskt oprövat vad som händer med grundlagsskyddet om en publikation missar att förnya utgivningsbeviset. Det är inte första gången ett grundlagsskyddat medium missat att förnya sitt utgivningsbevis. 1998 gjordes en ändring i Tryckfrihetsförordningen som innebar att utgivningsbevis måste förnyas vart tionde år och tio år senare, i januari 2009 löpte många utgivningsbevis ut, bland dem Post- och Inrikes Tidningar som ges ut av Svenska Akademien, som trots flera påminnelser missade att ansöka om förnyat utgivningsbevis. Även Medievärlden stod utan utgivningsbevis under en period efter att papperstidningen lagts ned 2009 – vilket berodde på att det automatiska grundlagsskyddet för sajten försvann när printutgivningen upphörde.
TITLE: Dagens Juridik saknar utgivningsbevis – ”Det är pinsamt” DESCRIPTION: Nischtidningen Dagens Juridik – som bland annat bevakar frågor om juridiken kring utgivningsbevis – saknar utgivningsbevis. ”Det har fallit mellan stolarna”, uppger chefredaktören William Eriksson, som omgående blir ny ansvarig utgivare. CONTENT: Dagens Juridik har saknat utgivningsbevis i mer än två månader, visar Journalistens kontroll i Mediemyndighetens tillståndsregister. Ett utgivningsbevis gäller i tio år och måste sedan förnyas. – Herregud. Jag blir… Läs hela artikeln på journalisten.se
b07c621bd39095d61e34e6627ed09a80b5044d33
6e7b6fe8da0949bc42eaf171d474c44dc2384f21
28505fe6168878ad305281b109e1b36856e2d710PROFILEN Liza Alexandrova-Zorina hade tänkt dela sin tid mellan Ryssland och Sverige. Sedan kom kriget. Idag är hon stämplad som ”utländsk agent” av det ryska justitiedepartementet. – Jag bryr mig inte, men jag måste tänka hundra gånger innan jag kontaktar människor i Ryssland för att inte sätta dem i fara.
Liza Alexandrova-Zorina var höggravid. Hon hade biljetter bokade till hemlandet Ryssland, där hon tänkt föda. Då förbjöds den människorättsorganisation hon jobbade för. Kollegor förhördes i sina hem. – Om jag…
eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019deaDEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom.
Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter.
Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen fråntidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns.
Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har.
Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv.
För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms.
För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas.
I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor.
Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den.
Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard.
André Marx, allmänläkare
Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet
Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus
Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus
Barbro Bransome, allmänläkare
Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut
Lars Englund, allmänläkare
Sven Ahnlund, allmänläkare
Elsa Ekelin, allmänläkare
eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019dea
20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702
TITLE: ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning” DESCRIPTION: DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den. CONTENT: Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom. Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter. Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns. Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv. För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms. För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas. I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor. Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den. Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare
TITLE: ”Att redovisa experternas jäv borde vara journalistisk standard” DESCRIPTION: DEBATT Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring medicinska experternas intressekonflikter – den kompletterar den. CONTENT: Efter vår debattartikel i Svenska Dagbladet om varför medier bör redovisa läkares jäv fick frågan nyligen nytt liv i Sveriges Radios Medierna. Det är välkommet. Men svaren från redaktörerna för Vetenskapsradion och Läkartidningen ger inte skäl att lägga ned debatten – tvärtom. Vetenskapsradions redaktör Magnus Gylje beskriver hur redaktionen läser forskningsstudier noggrant, granskar vad resultaten faktiskt betyder och låter andra forskare ge synpunkter. Det är ett ambitiöst journalistiskt arbetssätt. Faktagranskning och jävsredovisning är dock två olika saker. Förstnämnda berättar inte för publiken om experten som sitter framför mikrofonen har ekonomiska relationer till ett företag vars läkemedel diskuteras eller har andra intressen som kan vara relevanta. Att som journalist säga ”Vi har gjort vår faktakontroll” kan därför inte ersätta transparens. Att tolka och korrekt återge forskningsresultat är ofta svårt, och redovisning av relevanta intressekonflikter hos de experter som intervjuas blir ett viktigt komplement för att publiken ska kunna värdera experternas ståndpunkter. Det finns också ett annat problem med att hänvisa till den egna redaktionella granskningen som garanti. Även en ambitiös granskning kan leda fel. Ett av Vetenskapsradions egna program om de nya alzheimerläkemedlen från tidigare i år illustrerar detta. I avsnittet överdriver journalisterna – förmodligen omedvetet – läkemedlens effekter när de återger studieresultaten. I samma program får sedan en alzheimerforskare beklaga sig över att läkemedlen inte har godkänts utan att dennes starka band till läkemedelsindustrin nämns. Poängen är att den egna granskningen inte gör redaktionen ofelbar – och därför inte kan användas som argument för att publiken inte behöver få veta vilka relevanta intressekonflikter de intervjuade experterna har. Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin invänder i Medierna att jävsdeklarationer inte skulle vara ”till någon glädje för journalistiken”, dels för att det är svårt att avgöra vad som kan betraktas som en intressekonflikt, dels för att Sverige är ett litet land med få experter inom många smala områden. De mest kunniga personerna blir därför, av rimliga skäl enligt henne, ofta involverade i många olika sammanhang – vilket kan innebära att de får många kopplingar som kan uppfattas som jäv. För det första är det märkligt att höra argumentet om svårigheter att definiera jäv när det kommer från en redaktör vars tidskrift också publicerar vetenskapliga artiklar där jävsredovisning sedan länge är en etablerad del av vetenskaplig publicering. Man behöver inte uppfinna ett nytt system för journalistiken. Använd samma grundprincip som vetenskapliga tidskrifter redan använder: relevanta ekonomiska och professionella intressekonflikter ska redovisas när de kan vara betydelsefulla för hur ett uttalande bedöms. För det andra är kompetens och oberoende två olika egenskaper. Att en person är en framstående expert gör inte ekonomiska eller professionella kopplingar mindre relevanta för publiken. Och att det finns få experter är inte ett argument mot transparens. Om samma personer återkommer som experter och samtidigt har omfattande kopplingar till industrin blir det ännu viktigare att dessa kopplingar redovisas. Jävsredovisning innebär inte att experten per automatik ska väljas bort – bara att publiken får veta vilka intressen som kan finnas. I Kalibers granskning av mediernas rapportering om “fetmaläkemedlen” Ozempic och Wegovy blev problembilden kanske som mest tydlig. Där framkom att en femtedel av de experter som uttalat sig i media hade fått ersättning från läkemedelsföretaget Novo Nordisk som producerar läkemedlen. Trots att de var en minoritet stod de för omkring 60 procent av expertkommentarerna. Mest utrymme fick de som tagit emot över 100 000 kronor. Sammanfattningsvis ger inte de framförda argumenten skäl att fortsätta undanhålla medicinska experters jäv från allmänheten. Journalistisk granskning kan inte ersätta transparens kring experternas intressekonflikter – den kompletterar den. Därför kvarstår uppmaningen till landets redaktioner: ta det journalistiska ansvaret och synliggör relevanta intressekonflikter även när medicinska experter uttalar sig. Gör jävsredovisning till journalistisk standard. André Marx, allmänläkare Shai Mulinari, docent i sociologi, Lunds universitet Åsa Nilsonne, psykiatriker och professor emeritus Alain Topor, leg. psykolog och professor emeritus Barbro Bransome, allmänläkare Johan Stiernstedt, psykiatriker och leg. psykoterapeut Lars Englund, allmänläkare Sven Ahnlund, allmänläkare Elsa Ekelin, allmänläkare
20e5b4b47df46d8a2e2d5d795e57cfb08b473702
eeec53e6f7d8353fa25cac3c5f66a5f133019dea
d8eb13f4f7333f891e48549afe5c5aab1dd278a9Flammans redaktionschef blir grävjournalist på Dagens ETC.
Jacob Lundberg lämnar jobbet som redaktionschef på Flamman för att bli grävande reporter på Dagens ETC.
Han började skriva för Flamman som frilans 2022 och anställdes våren 2023. Innan dess jobbade han som transkriberare i sex år och var med och startade Gigwatch som granskade gigekonomin i Sverige under ett par år.
”Efter att mitt gamla jobb (ironiskt nog) blev ett gigjobb fick jag söka mig vidare, och hamnade på Flamman”, skriver han till Journalisten.
På Flamman har han bland annat granskat pengarna i politiken.
”Jag tänker så klart fortsätta gräva i pengar och politik, men vill också hitta nya områden. Högerextremism, korruption, kassa arbetsvillkor, allmänt fuffens – jag tror det finns massor där ute som ingen tittat på än”, säger han till Dagens ETC.
6ad1d2a0b0829ce32cea2641b5216806f4c9737aFlammans redaktionschef blir grävjournalist på Dagens ETC.
Jakob Lundberg lämnar jobbet som redaktionschef på Flamman för att bli grävande reporter på Dagens ETC.
Han började skriva för Flamman som frilans 2022 och anställdes våren 2023. Innan dess jobbade han som transkriberare i sex år och var med och startade Gigwatch som granskade gigekonomin i Sverige under ett par år.
”Efter att mitt gamla jobb (ironiskt nog) blev ett gigjobb fick jag söka mig vidare, och hamnade på Flamman”, skriver han till Journalisten.
På Flamman har han bland annat granskat pengarna i politiken.
”Jag tänker så klart fortsätta gräva i pengar och politik, men vill också hitta nya områden. Högerextremism, korruption, kassa arbetsvillkor, allmänt fuffens – jag tror det finns massor där ute som ingen tittat på än”, säger han till Dagens ETC.
6ad1d2a0b0829ce32cea2641b5216806f4c9737a
d8eb13f4f7333f891e48549afe5c5aab1dd278a9
TITLE: Jakob Lundberg DESCRIPTION: Flammans redaktionschef blir grävjournalist på Dagens ETC. CONTENT: Jakob Lundberg lämnar jobbet som redaktionschef på Flamman för att bli grävande reporter på Dagens ETC. Han började skriva för Flamman som frilans 2022 och anställdes våren 2023. Innan dess jobbade han som transkriberare i sex år och var med och startade Gigwatch som granskade gigekonomin i Sverige under ett par år. ”Efter att mitt gamla jobb (ironiskt nog) blev ett gigjobb fick jag söka mig vidare, och hamnade på Flamman”, skriver han till Journalisten. På Flamman har han bland annat granskat pengarna i politiken. ”Jag tänker så klart fortsätta gräva i pengar och politik, men vill också hitta nya områden. Högerextremism, korruption, kassa arbetsvillkor, allmänt fuffens – jag tror det finns massor där ute som ingen tittat på än”, säger han till Dagens ETC.
TITLE: Jacob Lundberg DESCRIPTION: Flammans redaktionschef blir grävjournalist på Dagens ETC. CONTENT: Jacob Lundberg lämnar jobbet som redaktionschef på Flamman för att bli grävande reporter på Dagens ETC. Han började skriva för Flamman som frilans 2022 och anställdes våren 2023. Innan dess jobbade han som transkriberare i sex år och var med och startade Gigwatch som granskade gigekonomin i Sverige under ett par år. ”Efter att mitt gamla jobb (ironiskt nog) blev ett gigjobb fick jag söka mig vidare, och hamnade på Flamman”, skriver han till Journalisten. På Flamman har han bland annat granskat pengarna i politiken. ”Jag tänker så klart fortsätta gräva i pengar och politik, men vill också hitta nya områden. Högerextremism, korruption, kassa arbetsvillkor, allmänt fuffens – jag tror det finns massor där ute som ingen tittat på än”, säger han till Dagens ETC.
d8eb13f4f7333f891e48549afe5c5aab1dd278a9
6ad1d2a0b0829ce32cea2641b5216806f4c9737a
554e71b3133f84595f678bc4055af4ff16435895blir nyhetschef och reporter på Hockeynews.
Han är idag reporter på Falu-Kuriren där han bland annat bevakar Leksands IF och hockeyn i Dalarna. På Falu-Kuriren har han arbetat med allt från snabba nyheter och avslöjanden till intervjuer, analyser och podd.
På Hockeynews blir Viggo Ekebjär nyhetschef och reporter med ett särskilt fokus på att utveckla Hockeynews PLUS-affär.
559d2da427db833716afa4a3b6e0e99b395c4bf3Det danska journalistförbundets medlemstidning har inrättat en redaktörstjänst för att granska förbundet – eftersom tidningens chefredaktör Christian Lindhardt sedan i vintras också är förbundets kommunikationschef. ”Jag får inte vara med på alla redaktionsmöten”, säger Christian Lindhardt.
I december 2025 beslutade Dansk Journalistforbund (DJ) att utse Christian Lindhard, som är chefredaktör för medlemstidningen Journalisten, till förbundets kommunikationschef. Beslutet väckte kritik från såväl förtroendevalda i DJ som medarbetare…
b96a66d0139592161d1399495ad213944f6ccb1bKalla faktas reporter Carolina Jemsby är en av nio grävande journalister i Europa som deltar i ett projekt där journalistik förmedlas på en ny plattform: teaterscenen. – Jag behöver ta ett ansvar för att det blir rätt. Det är fortfarande journalistik, säger hon.
Carolina Jemsby kommer att åka spårvagn flitigt i höst. Elvans spårvagnslinje i Göteborg går mellan Bergsjön och Saltholmen – via Järntorget där Folkteatern ligger. Intervjuer med unga tjejer som bor längs linjen är stommen för hennes och Folkteaterns konstnärliga ledare Frida Röhls scenkonstprojekt.
– Under åren har jag kommit i kontakt med historier och människor som jag har velat porträttera och berätta om, men där det inte har gått för de har inte kunnat framträda i tv. Scenen kan vara en plats där de berättelserna får en röst och förs ut, säger Carolina Jemsby.
Elvans spårvagnslinje har varit föremål för akademisk forskning, berättar hon.
– Den rör sig från ett extremt utsatt område till ett riktigt rikt överklassområde. Men även om de materiella förutsättningarna skiljer sig något helt enormt, så tror jag att det också finns något universellt som man som ung tjej kämpar med just i den här uppväxttiden, med enorma krav på utseende och framgång. Vi får se var vi landar i researchen och intervjuerna.
Idén att göra en ny take på Janne Josefssons klassiska reportage om femmans spårvagn (På rätt sida älven, från 1987) väcktes snabbt hos Carolina Jemsby när Frida Röhl hörde av sig och frågade om hon ville hoppa på projektet Trust, där nio europeiska teatrar samarbetar med grävande journalister.
– Carolina har helt rätt i att de unga tjejerna är väldigt ohörda. Det är så otroligt mycket om alternativhögerkillar, eller ”ortenkillar” – det är en feministisk backlash, tycker jag. Både teatern och journalistiken har en möjlighet att lyfta de perspektiv som inte syns. Man behöver hela tiden ha blicken på det som är utanför bilden, säger Frida Röhl.
Trustprojektet
Projektet ”TRUth on STage – Stories, Journalism, Theatre” (Trust) för samman nio ledande teatrar i Europa med undersökande journalister. Folkteatern är den svenska teater som deltar i samarbetsprojektet som medfinansieras av Europeiska unionen.
Projektet pågår från mars 2026 till juni 2028 och syftar till att stärka teaterns historiska roll som en plats för samhällsreflektion och medborgerligt engagemang, i en tid då Europa står inför växande kriser, antidemokratiska strömningar och spridning av desinformation och falska nyheter.
Premiär för scenkonstverket på Folkteatern blir hösten 2027. Det blir Frida Röhls sista uppsättning på Folkteatern, som hon har varit konstnärlig ledare för sedan 2014.Källa: Folkteatern
När Frida Röhl först hörde talas om projektet där journalistik gifts ihop med scenkonst kände hon sig provocerad: kan inte journalistiken ta hand om sanningen själv och låta teatern hålla på med fiktion?
– Mitt synsätt har varit att det blir problematiskt så fort verkligheten kliver in i teatern. Det är ganska lätt att lyfta in människor på scenen och berömma sig för det. Men vad händer med teaterkonsten och våra fiktiva berättelser när världen vi lever i är så full av lögner, med alternativmedierna. Det är ett ämne som uppehåller mig ganska mycket, och just därför ville jag hoppa på projektet, säger Frida Röhl.
Vilka är utmaningarna när konst och journalistik ska mötas?
– Som konstnär kan jag inte göra anspråk på att vara uttolkare av någons sanning, bara ge den en plats eller ett rum i ett scenkonstverk. När man har med verkliga människor att göra, som lever, är den respekten oerhört viktig.
Carolina Jemsby säger att en grundförutsättning är att intervjupersonernas berättelser inte förvanskas på scen.
– Man kan ju inte putsa till dem så att de ska passa en historia bättre. Men det tror jag att både Frida och [dramaturgen] Magnus Lindman är helt inne på. Jag upplever att de har stor respekt för det journalistiska arbetet.
– Jag tror att berättelser får spreta mer på teatern. Och det är spännande att se hur journalistiska berättelser kan ta sig uttryck i andra former än den strikt journalistiska. Vad händer då? säger Carolina Jemsby.
Hon har påbörjat skrivbordsresearchen och ser fram emot att under kortare tjänstledigheter från Kalla fakta få ta spårvagnen ut i Göteborgs skilda världar.
– När man pratar med människor så är berättelserna alltid så mycket mer överraskande, sprakande, mer fantastiska än det man kan hitta vid skrivbordet. Jag pratade med någon som berättade om ett projekt under sommaren som tog tjejer från Bergsjön till havet. Elvans spårvagn har slutstation vid havet – men det finns 16-17-åringar i Bergsjön som aldrig hade sett havet. De hade aldrig åkt spårvagnen hela vägen. Det är de här delade städerna vi har idag. Att man inte känner en tillhörighet eller rätt att ta sig till vissa delar. Jag tror att det kan vara så åt båda hållen, säger Carolina Jemsby.
Vilka utmaningar ser du framför dig när det här ska bli scenkonst?
– Hittills har jag tänkt att det är så skönt att jag inte behöver ta det ansvaret. Sen är det klart att jag behöver ta ett ansvar för att det blir rätt. Det kommer fortfarande att vara journalistik.