Tornevall Networks

SVT Riksnyheterna kommer att slå ihop sport- och fotogruppen som får en gemensam chef. Minst fem fotograftjänster, minst 15 reportertjänster och ”några” programledartjänster kommer att försvinna i sparpaketet. Dessutom berörs grafiker, sändningsproducenter och meteorologerna.

SVT Riksnyheterna ser också över chefsgruppen under året.

Den informationen fick medarbetarna under extrainsatta möten på torsdagen.

På Riksnyheterna och sporten försvinner sammanlagt 30 tjänster och på SVT Samhälle ytterligare tio tjänster, bland annat genom att Aktuellt och Agenda slås ihop. Totalt handlar det om ett 40-tal journalisttjänster.

– Medan andra avdelningar och redaktioner har fått information omgående har kommunikationen har varit väldigt dålig på Riksnyheterna, säger en medarbetare.

Idag är sista dagen som medarbetare kan ansöka om avgångsvederlag.

– Det blir kort betänketid för många eftersom vi inte fick information om hur sparpaketet ska genomföras på Rikset förrän igår. Och vi vet fortfarande inte hur det är tänkt att det ska fungera efter omorganisationen, säger en annan medarbetare.

Nils Stahle, ordförande i journalistsektionen på SVT Riksnyheterna tycker att beskeden från arbetsgivaren är oklara.

– Det är ganska oroligt här idag efter informationen vi fick i går. Det blev lite mer konkret, särskilt för fotograferna, men det är fortfarande luddigt för oss och för medlemmarna hur den nya organisationen ska fungera, säger Nils Stahle.

Idag är sista dagen att ansöka om avgångsvederlag, informationen om hur sparpaketet slår kom igår. Är det inte kort om tid?

– Jo, och det påtalade vi för arbetsgivaren tidigare i veckan. Det är fortfarande inte lätt att bilda sig en uppfattning om hur organisationen ska se ut efter sparpaketet. Minst 15 reportertjänster ska bort, men man har inte berättat på vilka avdelningar.

Vilka är mest oroliga nu?

– Nyanställda förstås. Många sitter och försöker räkna på hur många som blivit anställda efter dem för att se om de är i riskzonen.

Karin Ekman, programområdeschef för SVT Nyheter, uppger att man är inne i ett stort förändringsarbete och att kostnadssänkningar ingår i det arbetet.

– Vi har försökt vara så tydliga det går med vad våra nya arbetssätt kommer att innebära för redaktionen, men vi har inte kunnat förekomma de fackliga processerna. Vi är därför tacksamma för att vi, med fackets goda minne, kunde gå ut med mer detaljer angående antal berörda roller nu i veckan. Vi har full förståelse för att man som medarbetare hade önskat få den informationen tidigare, säger Karin Ekman.

Journalistförbundet söker en kommunikatör som ska vara med och utveckla Journalistförbundets digitala närvaro.

Varför rekryterar ni en kommunikatör?

– Verksamheten har behov av en förstärkt kommunikation så att vi i större utsträckning än idag kan jobba både kortsiktigt och långsiktigt. Vi har flera kongressuppdrag som kräver både kampanjer och extern och intern kommunikation samt opinionsarbete och uppdaterad webb, svarar Journalistförbundets press- och kommunikationschef Sanna Rayman.

Vad ska den nya kommunikatören ägna sig åt?

– Egentligen åt samma som vi andra på avdelningen, men vi ser att vi på kommunikation är starka i text och kring det fackliga arbetet och opinion, men att vi behöver stärka upp i det digitala och visuella.

Rekryteringen innebär en förstärkning av kommunikationsstaben. Våren 2022 hade Journalistförbundet 1,75 kommunikatörstjänster, med den nya kommunikatören kommer 2,9 heltidstjänster att jobba med kommunikation på förbundet – utöver Sanna Rayman som har titeln press/opinions- och kommunikationschef samt chef för medlemsservice.

Reportagen tar avstamp i ”samtidens komplexitet och vad som definierar vår tid och hur den kan komma att bli ihågkommen i framtiden”. Här är fotografier från några av bildreportagen:

Karenkvinnorna från bergsbyn Mea Ra Ah Nai i norra Thailand tar en rökpaus efter en lång bilresa till grannbyn där den nya kyrkan invigs. Foto: Elin Jenjila Franzén I Medyka träffas en grupp män på skjutbanan för att skjuta tillsammans. Antalet utfärdade vapenlicenser i Polen har mer än fyrdubblats sedan 2020 enligt Notes from Poland. En utveckling som tog rejäl fart efter den ryska invasionen och speglar hur väpnade konflikter även påverkar områden långt ifrån frontlinjen. ”Mitt arbete handlar om det lilla samhället Medyka i sydöstra Polen. Rapporteringen därifrån har till stor del kretsat kring den stora och strategiskt viktiga gränsövergången till Ukraina. Betydligt mindre har sagts om de människor som faktiskt bor och lever sina liv här, i skuggan av konflikten.” Foto: Rasmus Löfvall ”Steg för steg” är ett reportage från slovakiska Tatrabergen där Europas sista sherpas finns. Att bli sherpa är tufft och utmanande men det är en levande tradition som förhoppningsvis kommer överleva. Foto: Karmen Karabínová I det här bildreportaget skildras 93-åriga Ulla-Britt Sandbergs liv efter flytten till ett äldreboende. Hon är idag beroende av andra för att ta sig ut och för sina dagliga behov – en situation som delas av många äldre i Sverige. Reportaget lyfter en större samhällsfråga: känslan av att inte längre bli sedd som individ. Ulla-Britts behov består genom hela livet – Att fortfarande få vara någon. Längtan efter att känna sig fin. Efter beröring. Efter att få flörta lite, skratta, eller bara handla något onödigt. Vad händer när kroppen inte längre orkar, men viljan och behoven finns kvar? Ulla-Britts historia är inte unik. Den speglar en verklighet där många äldre riskerar att tappa sin identitet i takt med att deras behov nedprioriteras. Reportaget vill väcka eftertanke kring hur vi ser på åldrande i vår samtid i Sverige. Foto: Lois Billinger Norrsken: I serien ”Norrskensjägaren” får vi följa guiden Hannah Hoolahan som vänder på dygnet för att jaga norrsken på nätterna. Foto: Nell Rosén Otilia och Hannah, som befinner sig i en replokal i Umeå, är med i bandet Kremering. Examensarbetet handlar om gemenskap, att vara alternativ, tonår, ungdom och att våga satsa på sig själv och sin kreativitet. Foto: Oscar Thor Ett liv utan mellanrum – handlar om entreprenören Jonatan Carlsson som lever ett snabbt liv utan pauser. Foto: Martin Palmblad

Vernissagen är lördag den 25 april klockan 12 på ABF-huset i Stockholm. Utställningen pågår fram till den 1 maj.

Nu är det klart vilka som får Journalistförbundets kreativitetsstipendier för vistelse i Kukkolaforsens stugby i Tornedalen. Stipendiet omfattar fri vistelse i en vecka och ett rese- och omkostnadsstipendium à 10 000 kronor.

Här stipendiaterna 2026:

• Hans Alm, frilans

• Anna-Karin Björnström, Gefle Dagblad

• Jon Forsling, frilans

• Emma Garpebring, Piteå-Tidningen

• Tony Högsta, frilans

• Lisen Hönig, frilans

• Armi Janhunen, frilans

• Mattias Larsson, Nordiske Medier

• Amelie Länsberg, Skaraborgs Allehanda

• Amelie Marmenlind, Tidningen AKT

• Emma Martinez Arpstrand, Dagens Nyheter

• Anna Mattisson, Varbergs Tidning

• Kerstin E Nilsson, Aftonbladet

• Lena Pettersson Huovinen, frilans

• Martin Rosengren, frilans

• Rasmus Malm, frilans

• Johannes Samuelsson, frilans

• Linn Seipel, Aller media

• Jonas Slättung, frilans

• Anna-Cajsa Torkelsson, Läkartidningen

• Olof N Westerberg, Sydsvenskan

Nerikes Allehanda gjorde förra året ett rekordresultat på nästan 33 miljoner kronor. Men journalistlönerna halkar efter, visar i Journalistens årliga kartläggning av redaktionernas löner.

Snittlönen efter förra årets lönerevision var 38 773 kronor per månad för medlemmarna i NA:s journalistsektion, en ökning med knappt 1,4 procent jämfört med ett år tidigare, samtidigt som märket låg på 3,0 procent. Både Jönköpings-Posten och Borås Tidning har passerat NA i topplistan.

Kort efter Journalistens publicering inledde några medarbetare ett ”löneuppror” och tejpade bland annat upp utskrifter av Journalistens löneliga på flera platser på redaktionen, och markerade NA:s placering med överstrykningspenna.

I journalistsektionen på NA beskrivs upproret som ett ”plötsligt starkt fackligt engagemang kring lönefrågorna”. Varken sektionen på NA eller journalistklubben på Bonnier News Local i Mälardalen där sektionen ingår hade någon kännedom om upproret.

– Det var inte sanktionerat av oss, utan det var några medarbetare som började sätta upp listor där man såg att vi låg oväntat lågt, säger Jonas Brännmyr, ordförande i journalistsektionen på NA.

– Folk har inte insett hur dåligt vårt löneläge är. Så det har absolut blivit en snackis på redaktionen. Hur kan NA ligga så lågt när tidningen gjorde rekordvinst 2025 och utsågs till Årets redaktion?

Årets löneförhandling har inletts inom Bonnier News, men är långt från klar.

– Vi försöker naturligtvis äska pengar utanför potten med hänvisning till vårt låga löneläge. Vi riskerar att tappa nyckelkompetenser till andra medieföretag.

NA:s chefredaktör Anders Nilsson uppger att han inte har makt över löneläget på tidningen.

– Vi är måna om att medarbetarna ska få bra lönehöjningar, men ramarna sätts av HR-avdelningen på Bonnier News, inte av mig, säger Anders Nilsson.

Carl-Johan Bergman, chef för redaktionell verksamhet på Bonnier News Local skriver i ett mejlsvar till Journalisten:

”Många faktorer – marknad, geografi och historik, för att ta några exempel – påverkar lönenivån. Vad som är en rimlig nivå är därför svårt att generalisera kring, det beror på flera faktorer, framför allt lokala. Av flera skäl ser vi alltid över vår lönestruktur i företaget, därför har också extrasatsningar gjorts på senare år, bland annat i gamla Hallmedia. Eftersom vi just nu är inne i lönerevisionen kan vi inte föregå förhandlingar.”

Nerikes Allehanda gjorde förra året ett rekordresultat på nästan 33 miljoner kronor. Men journalistlönerna halkar efter, visar i Journalistens årliga kartläggning av redaktionernas löner.

Snittlönen efter förra årets lönerevision var 38 773 kronor per månad för medlemmarna i NA:s journalistsektion, en ökning med knappt 1,4 procent jämfört med ett år tidigare, samtidigt som märket låg på 3,0 procent. Både Jönköpings-Posten och Borås Tidning har passerat NA i topplistan.

Kort efter Journalistens publicering inledde några medarbetare ett ”löneuppror” och tejpade bland annat upp utskrifter av Journalistens löneliga på flera platser på redaktionen, och markerade NA:s placering med överstrykningspenna.

I journalistsektionen på NA beskrivs upproret som ett ”plötsligt starkt fackligt engagemang kring lönefrågorna”. Varken sektionen på NA eller journalistklubben på Bonnier News Local i Mälardalen där sektionen ingår hade någon kännedom om upproret.

– Det var inte sanktionerat av oss, utan det var några medarbetare som började sätta upp listor där man såg att vi låg oväntat lågt, säger Jonas Brännmyr, ordförande i journalistsektionen på NA.

– Folk har inte insett hur dåligt vårt löneläge är. Så det har absolut blivit en snackis på redaktionen. Hur kan NA ligga så lågt när tidningen gjorde rekordvinst 2025 och utsågs till Årets redaktion?

Årets löneförhandling har inletts inom Bonnier News, men är långt från klar.

– Vi försöker naturligtvis äska pengar utanför potten med hänvisning till vårt låga löneläge. Vi riskerar att tappa nyckelkompetenser till andra medieföretag.

NA:s chefredaktör Anders Nilsson uppger att han inte har makt över löneläget på tidningen.

– Vi är måna om att medarbetarna ska få bra lönehöjningar, men ramarna sätts av HR-avdelningen på Bonnier News, inte av mig, säger Anders Nilsson.

Journalisten har utan framgång sökt ansvarig HR-person på Bonnier News för en intervju.

En DN-reporter som uggla med anti-SD-knapp på koftan, en SVT-journalist som pengahungrig ödla, en SR-journalist som sengångare i palestinasjal. Mediehuset Kvartals senaste annonskampanj som bland annat finns i Stockholms tunnelbana vill vara satirisk men har kritiserats för att spela på fördomar och bidra till misstro mot medier.

Kvartal-prenumeranten och DN-reportern Niklas Orrenius är en av kritikerna. Han skrev om  kampanjen på  Bluesky och X och deltog i en SR-debatt med Kvartals vd Ludde Hellberg.

– Jag har tidigare alltid försvarat Kvartal och hänvisat till deras många bra texter, men när de utmålar DN för att vara propagandister påminner det faktiskt om alt-höger. Det är ett konspiratoriskt budskap, där bilden av DN-reportern som ges är så långt ifrån den verklighet jag ser på DN. Jag tyckte att diskrepansen var för stor, säger Niklas Orrenius.

– Kan de inte lyfta fram sin egen journalistik i stället, som Jenny Strindlövs mångfacetterade reportage om gråzonssex nyligen? Den här kampanjen spelar rätt in i de mest trötta fördomarna, som helt enkelt inte stämmer. Jag tror inte att det känns riktigt bra i magen för journalister på Kvartal.

Han förväntar sig den sortens kritik från olika politiska läger, men inte från kollegor på ett annat mediehus, säger han.

Reaktionerna lät inte vänta på sig, framför allt på plattformen X. ”Att tokhögern nu ger sig på Niklas Orrenius, en av Sveriges bästa och hederligaste journalister, visar hur trumpifierade och desperata de blivit”, skrev reportern Owe Nilsson på Bluesky på onsdagskvällen.

Vilka reaktioner har du fått?

– Från kollegor både på DN och andra stora redaktioner har det bara varit positivt. ”Vi hukar under mobbarna”, sa en kollega. På X tyckte till exempel Hanif Bali att det var roligt att jag blev så upprörd, och det var många gråtskrattemojier där.

Ska man vara självkritisk kan journalistiken bli ännu bättre på att särskilja mellan åsikter och nyheter i digitala kanaler, menar Orrenius, för att det inte ska gå att misstolka åsikter som opartiska nyheter.

Risken han ser  på längre sikt är att folk vill ha sina nyheter filtrerade genom ett åsiktsfilter, en amerikansk utveckling där vi inte ens är överens om grundläggande fakta.

Hur kan det undvikas?

– Det är en jättestor fråga. Men genom att stå emot den här polariseringen där man vill boxa in varandra i olika fack. Det blir svårare för Kvartal när de gör en sådan här kampanj att hävda att de inte är några högerpropagandister, eftersom fördomarna de använder alla är högeråsikter.

Vi behöver värna bredden i nyhetsmedierna, menar Niklas Orrenius:

– Jag blir glad när jag får mejl från våra SD-läsare, precis som när Vänsterparti-läsare hör av sig. Än så länge är det inte som i USA i Sverige, att man väljer nyheter utifrån politiska åsikter, och det måste vi som nyhetsjournalister kämpa för att bevara.

Kommer du att fortsätta läsa Kvartal?

– Ja. Och jag ska gå på fotboll ikväll med en kompis som jobbar där,Federico Moreno.

Kvartals vd Ludde Hellberg håller inte med om att kampanjen för fram mediekritik från höger:

– Vi har försökt spela lite med stereotyper, vi har försökt träffa rätt på respektive medium. DN är en välklädd storstadsuggla som är lite avogt inställd till SD och Trump, det ser jag inte som en höger- eller vänsterfråga. De har många duktiga journalister, men de har kört på rätt så hårt om Trump och SD, säger Ludde Hellberg.

– Och de tyngsta SR-reportrarna har skrivit på ett upprop med stöd för ena sidan i Palestinakonflikten. Men tolkar man det som att alla reportrar på SR är propalestinska tror jag att man har ett problem med att tolka satir. Jag är inte så brydd av om Niklas Orrenius tycker att det är ett högerperspektiv – jag tycker det är viktiga frågor att lyfta. Vi ville skapa en debatt om att journalister tar sig själva på för stort allvar. Det är svårt att säga att vi har misslyckats med det.

Det man ser på bilderna är journalister som inte är opartiska. Kan det vara så att ni läser in en partiskhet hos andra redaktioner för att ni känner igen er själva i det?

– Du menar att vi har vanföreställningar om journalistkåren för att vi själva är så partiska? Det var en kreativ tolkning. Men tycker inte du att det är tydligt att DN har tagit rätt tydlig ställning mot Trump och SD?

Inte om du tittar på nyhetsjournalistiken.

– När vi skulle köra den här kampanjen i tunnelbanan sa en leverantörs legal-avdelning nej, för att kampanjen skulle vara missaktning mot våra konkurrenter. Det tog mig två timmar att skriva ett PM med källhänvisningar om DN:s journalistik där jag förde det i bevis. Jag listade 50 Trumpkritiska nyhetsartiklar på 30 minuter.

Men nyhetsjournalistik är ju kritisk till sin natur?

– Men om det inte är någon hemlighet att de är Trumpkritiska borde det inte vara känsligt att skämta om. Kejsaren är naken.

Har det funnits någon intern kritik mot kampanjen på Kvartals redaktion?

– Vi försöker ha högt i tak, Federico Moreno skrev en jättebra text igår om att han hellre hade sett en annan kampanj, det är exakt den kulturen jag vill att vi ska ha. Jag är övertygad om att alla inte håller med om allt som står i kampanjen.

Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter tilldelar årets pris “En fri röst” journalisten och författaren Rasmus Canbäck. Priset går till personer som försvarar yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och som ger utrymme åt röster som annars riskerar att tystas.

Rasmus Canbäck har under lång tid bevakat Sydkaukasien och det postsovjetiska området för bland annat tidningen Blankspot. Trots återkommande påtryckningar fortsätter han att granska korruption och auktoritära strukturer. Hans arbete har fått internationell uppmärksamhet, bland annat genom granskningar av den så kallade kaviardiplomatin.

Juryns motivering: “Rasmus är en fri röst som möjliggör för röster från en ofta bortglömd region att höras.”

”Rasmus Canbäck representerar det mod och den integritet som oberoende journalistik kräver. Genom att rikta blicken mot maktmissbruk och mänskliga rättigheter i en ofta underbevakad del av östra Europa bidrar han till att synliggöra skeenden som sällan uppmärksammas i Sverige”, säger Malin Fagerberg Wikström, ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Konflikten mellan liberala och auktoritära värderingar har blivit alltmer central i svensk politik. Ett aktuellt exempel är striderna inom Liberalerna, orsakade av partiets avtalade samarbete med Sverigedemokraterna.

Förskjutningen mot det auktoritära är en bredare trend som förändrar liberala demokratier inifrån: genom auktoritärt ledarskap (som i USA), genom systematiska försvagningar av demokratiska institutioner (som i Ungern, återstår att se vad det aktuella maktskiftet betyder), samt genom politiska maktförskjutningar i flera västeuropeiska länder, däribland Sverige.

Grundläggande värderingar står på spel i svensk politik. Den auktoritära tron på konformism, anpassning till strikta normer och entydiga värderingar, underordning och lydnad, hårda tag och bestraffningar står i konflikt med den liberala tron på mångfald, progressiva idéer, minoriteters rättigheter, individens autonomi, värdighet och socialt stöd. Detta yttrar sig tydligt i kriminal-, skol-, migrations- och kulturpolitiken. Det auktoritära märks i allt från en stark tro på bestraffning som ett sätt att skapa ordning och förbättra beteenden, till en särskild form av nationalism som bygger på ”svenskhet” och assimilering.

Att denna konfliktdimension är central i svensk politik bekräftas återkommande i opinionsjournalistiken, i såväl etablerade som så kallade alternativa medier. Här kan det inte sällan framstå som att det ’auktoritära’ eller ’liberala’ främst används som pejorativ – för att uttrycka starkt ogillande för specifika partier. Detta begränsar förståelsen av värderingarnas betydelse i politiken.

Vi går nu in i en intensiv medierad valrörelse. Journalistiken förväntas hjälpa medborgarna att orientera sig i politiken. Då måste denna värderingskonflikt tas på större allvar i nyhetsjournalistiken: i granskningen av partiernas politik och valkampanjer, i debatter och partiledarutfrågningar – inte minst i public service.

Den nuvarande regeringen har visat ett starkt intresse för att undvika denna värderingskonflikt. Statsministern följer strategier från förra valrörelsen för att rättfärdiga samarbetet med Sverigedemokraterna. När värderingskonflikter antyds, framhålls att sakpolitiken är det viktiga, som om denna var frikopplad från värderingar. Statsministern lovar att säga ifrån om någon säger ”dumma saker”, som om det handlade om dåligt uppförande. Journalistiken borde inte nöja sig med detta utan granska de värderingar som politiken ger uttryck för.

Mycket tyder på att väljarna är intresserade av partiernas värderingar och vilket samhälle de ytterst vill forma. Det finns en stark misstro mot debatter där partiledare upprepar inövade talepunkter och kastar siffror på varandra. Partierna skiljer sig åt längs den liberala/auktoritära skalan – intar i vissa fall positioner mot dess ytterkanter – eller balanserar dessa värderingar olika i olika frågor. Detta förtjänar större uppmärksamhet och granskning i nyhetsjournalistiken.

Kritiken mot journalistiken gäller ofta att rapporteringen är obalanserad och därmed gynnar den ena eller andra sidan – nyligen i diskussionen om deltagarna i SVT:s Agenda. Stödet för auktoritära politiska lösningar påverkas dock av andra faktorer. Omfattande internationell forskning visar att sådana attityder ökar i tider av kris och allvarliga hot mot den sociala ordningen. När ordning och säkerhet upplevs som hotade minskar toleransen för avvikelser och stödet för hårdare kontroll, anpassning och bestraffning ökar.

Nyligen publicerade svenska studier visar att nyhetsrapportering kan bidra till denna aktivering av auktoritära attityder (se länk nedan). Nyhetsrapporteringens logiker gör att negativa händelser – kriminalitet, oordning och hot mot samhällsordningen – ofta lyfts fram och förstärks i alarmerande rubriker och vinklingar. En sådan ensidig rapportering ökar människors stöd för auktoritära lösningar.

Vi lever i en tid av krig och konflikter i omvärlden, problem med kriminalitet och andra frågor som skapar oro i Sverige. Att rapportera om detta är journalistikens uppgift. Men hur det görs spelar roll: vilka berättelser dominerar och vilka får stå tillbaka.

Hotbilder spelar en central roll i den politiska retorik som används för att motivera auktoritär politik – oavsett om det gäller kriminalitet, invandring, demonstrationer eller situationen i skolan. Journalistiken bör granska denna retorik, inte indirekt bidra till att den framstår som självklart berättigad.

Mats Ekström

professor, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet

Ekström, M., & Shehata, A. (2024). Amplified news framing of social disturbances and its impact on authoritarian attitudes: An experimental study of main effects and activation of predispositions. Journalism & Mass Communication Quarterly. 

Trots vapenvilan mellan Israel och Libanon fortsätter Israels attacker mot libanesiska journalister.

I går besköt den israeliska armén en bil som två journalister färdades i, sedan besköts huset där journalisterna sökt skydd, och en och en halv timme senare attackerades byggnaden en andra gång, enligt den libanesiska dagstidningen Al-Akhbar.

När Röda korset försökte evakuera journalisterna blev hjälparbetarna också beskjutna, rapporterar New York Times.

Fotojournalisten Zeinab Faraj kunde senare räddas, men reportern Amal Khalil var fast under rasmassorna i timmar innan räddningsarbetare kunde få upp hennes kropp, enligt det libanesiska civilförsvaret.

Den libanesiska hälsomyndigheten kallar det inträffade för ett dubbelt brott, både att förhindra en räddningsinsats och att direkt attackera en ambulans tydligt märkt med Röda Korset.

Libanons premiärminister Nawaf Salam anklagar den israeliska militären för krigsbrott: ”Att rikta in sig på journalister, hindra räddningsteam från att nå dem och till och med angripa platsen igen efter att räddningsarbetarna har anlänt utgör beskrivningen av ett krigsbrott.”

Han anklagar Israel för att upprepade gånger ha riktat in sig på mediearbetare i södra Libanon, och beskriver det som ”ett etablerat tillvägagångssätt”. Han säger också att Libanon kommer att vidta åtgärder för att ställa Israel till svars inför internationella organ, rapporterar BBC.

Den israeliska armén förnekar i ett uttalande att den förhindrat räddningsarbetare från att nå de skadade journalisterna, och säger att incidenten är under utredning.

Pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists fördömer attacken: ”De upprepade attackerna mot samma plats, beskjutningen av ett område där journalister sökte skydd och hindrandet av medicinsk och humanitär hjälp utgör ett grovt brott mot den internationella humanitära rätten”, säger CPJ:s regionala chef Sara Qudah i ett uttalande.