Tornevall Networks

I en nyhetsartikel från augusti skrev Dagens ETC att SR Ekot ”anklagas för att mörka rasistiska utspel”. Ekots inslag handlade om att allt fler judar lämnar Sverige på grund av antisemitism. En av de som intervjuades presenterades i Ekot som Malmöbo. Ekot nämnde inte att mannen var aktivist och hade jobbat för en sionistisk tankesmedja.

Dagens ETC citerade hård kritik som uttryckts mot mannen i sociala medier, och citerade hans uttalande i en egen podd där han hade sagt att det är ”det palestinska folket, inte Hamas, utan det palestinska folket och den palestinska nationella rörelsen, som är förövaren i den här konflikten”.

Dagens ETC skrev också en ledartext om saken.

Mannen anmälde båda texterna till Medieombudsmannen och påpekade att han inte hade getts tillfälle att bemöta kritiken trots att tidningen namngav honom.

Dagens ETC:s chefredaktör menade i sitt svar till MO att hans bestämda uppfattning var att det inte fanns någon skyldighet att låta mannen bemöta kritiken i nyhetsartikeln. Anledningen var att ”anmälarens egen opinionsbildning och åsikter om palestinier, Gaza, och medier grundligt och med sanningens överensstämmande redovisades i artikeln. Anmälaren framställdes i enlighet med hur anmälaren själv agerade i offentligheten”.

Medieombudsmannen anser dock att mannen borde ha fått bemöta den skarpa kritiken mot honom som framfördes i Dagens ETC:s nyhetstext. ”Till exempel citerades ett Instagraminlägg där det påstås att anmälaren trakasserat Palestinaaktivister och att han sprider grov rasism. Detta är sådana konkreta påståenden och värderande kommentarer om anmälaren att han borde ha fått möjlighet att bemöta kritiken”, skriver MO.

Däremot ger ledartexten inget skäl till klander, i en opinionsartikel får omskrivna personer normalt tåla mer.

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Dagens ETC för att ha brutit mot god publicistisk sed, eftersom tidningen åsidosatte den grundläggande medieetiska skyldigheten att låta en kritiserad person komma till tals.

Granskningsnämnden skriver i beslutet om sin praxis:

• Kravet på opartiskhet innebär bland annat att ”kontroversiella ämnen eller händelser inte får behandlas ensidigt, det vill säga så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar. Det är tillåtet att skildra ett ämne från en speciell utgångspunkt, men i så fall bör detta klart framgå”.

• Kravet på saklighet innebär främst att ”uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta och att framställningen inte får vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas”.

I det aktuella fallet gör nämnden följande bedömning:

• Opartiskhet: Ett program får ha en kritisk infallsvinkel eller utgångspunkt så länge detta framgår tydligt för tittaren. Dessutom ska det råda en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet för de medverkande som inte är programledare, reportrar eller på annat sätt företrädare för programföretaget.

• Saklighet: Nämnden granskar om uppgifter som är av betydelse för framställningen är korrekta och att framställningen inte blivit vilseledande genom att till exempel väsentliga uppgifter har utelämnats. ”I situationer när ord står mot ord eller medverkande annars har skilda uppfattningar om vad som förevarit går det sällan att avgöra vad som är riktigt och granskningen får då en delvis annan inriktning. För att kravet på saklighet ska anses vara uppfyllt i dessa situationer krävs att programföretaget har visat tillräcklig grund för de uppgifter som framkommer i programmen och det urval som gjorts avseende dessa”.

Nämnden anser att SVT i detta fall har visat tillräcklig grund för uppgifterna och urvalet, och går igenom olika aspekter som anmälarna tagit upp. Bland annat hur den granskade framställdes jämfört med andra medverkande. Nämnden skriver att Joakim Lundell ”ingående beskrivit övergrepp i sin bok och i intervjuer och av handlingarna framgår att mamman inte fått möjlighet att bemöta dessa uppgifter tidigare. I dokumentären lyftes hennes och andra personers perspektiv fram”. Nämnden anser inte att mamman eller andra medverkande framställdes på ett mer positivt sätt eller att det saknades kritiska motfrågor till dem.

Inslaget frias av en enig nämnd.

Smålandsposten har varit en av Sveriges mest generösa mediearbetsgivare när det gäller distansarbete. Journalisterna som bor i Växjö har efter pandemin kunnat arbeta mycket hemifrån. SMP har också sex journalister som i olika former jobbar långdistans, varav fyra i Stockholm, en i Malmö – och så Adam Sjöborg som bor i uppländska Vittinge i Heby kommun. De flesta av dem är tillsvidareanställda.

När Journalisten träffade honom för två år sedan var han glad och ”supertacksam” mot Smålandsposten som efter en provperiod gett honom en fast anställning som reporter i Tingsryd och Älmhult, med placering 50 mil norrut.

Men nu har arbetsgivaren dragit ned kraftigt på möjligheten till distansarbete. Journalisterna i Växjö ska vara på redaktionen fyra dagar i veckan. De sex distansarbetande journalisterna ska arbeta från redaktionen i Växjö minst fem veckor per år – samtidigt som det i ett dokument som medarbetarna tagit del av uppges finnas en målsättning att öka till tio veckor per år.

Adam Sjöborg, reporter på Smålandsposten, utanför bostaden i Vittinge i Uppland. Foto: Tor Johnsson

– Jag bor ju längst bort av de som jobbar på distans. Så sett till avstånd och kanske livssituation så påverkar det mig mest, säger Adam Sjöborg.

– Fem veckor per år i Växjö har fungerat bra för mig, det blir två veckor på våren, två på hösten och så backar man upp på sommaren. Man kan ofta spara lite större jobb som kräver närvaro tills man är på plats. Men att vara i Växjö tio veckor per år går inte ihop för mig. Jag har barn varannan vecka och ett hus att se efter. Det finns ekonomiska aspekter också, resorna är dyra.

När han påtalade problemen för arbetsgivaren fick han svaret att han kanske ska söka ett annat jobb.

– Jag försöker söka andra jobb men det är en jättetuff arbetsmarknad.

Anna Karolina Persson, ordförande i Smålandspostens journalistklubb. Foto: Tor Johnsson

Anna Karolina Persson sitter i styrelsen för den lokala journalistklubben på SMP. Vi träffar henne över en lunch på PM & Vänner. Hon arbetade tidigare på Smålänningen, men började på Smålandsposten som lokalredaktör i Alvesta efter pandemin.

– SMP har haft en generösare hållning när det gäller distansarbete och det var en av de saker som lockade mig. Men med tiden har reglerna skärpts. Nu ska man vara på plats på redaktionen minst fyra dagar i veckan. Vill man jobba hemifrån en dag måste man ansöka om det senast torsdagen veckan innan.

Det finns en oro bland de som jobbar långdistans, vad tänker klubben om det?

– Vi har förståelse för att det behövs tydligare regler för distansarbete, eftersom det har varit lite otydligt. Samtidigt tycker vi att arbetsgivaren, som från början öppnade upp för den här möjligheten, har ett ansvar att se till att de som arbetar på distans kan fortsätta göra det under rimliga förutsättningar. Det är tråkigt när det drabbar våra medlemmar negativt. De har byggt upp sina liv utifrån de överenskommelser som gjordes då.

Smålandspostens redaktion ligger mitt i Växjö. Foto: Tor Johnsson

Det finns ett annat problem med att öka antalet närvaroveckor från fem till tio per år: boendet.

Smålandspostens chefredaktör Kristina Bingström låser upp dörren till den lilla lägenheten ovanför redaktionen. Den är fräsch och går i skandinaviskt vitt och grått.

– Lägenheten utnyttjas inte bara av redaktionen, utan används av hela företaget, förklarar Kristina Bingström.

Det är här Adam Sjöborg bor när han är på plats i Växjö. Om alla sex långdistansjournalisterna ska jobba tio veckor per år från redaktionen räcker inte den enda lägenheten till. De måste hitta andra boenden, vilket kan bli kostsamt.

Kristina Bingström tror inte att det kommer att bli ett problem.

– Den policy som Gota Media har är att distansarbete helt och hållet är en arbetsledningsfråga och att man ska hitta individuella lösningar mellan medarbetare och chef. De som bor långt från redaktionen har olika lösningar. Någon distansjobbar halva arbetstiden, någon har fem veckor per år på plats, och så vidare. Vi har löst det, och vi kommer att fortsätta att ha individuella lösningar. Det finns inget beslut om att alla ska jobba ett bestämt antal veckor per år i Växjö, säger Kristina Bingström.

– Allt handlar om verksamhetens behov, och om behoven förändras kan även förutsättningarna för de som bor långt borta förändras. Om verksamheten kräver att arbetsuppgifter ska utföras här, då är det ju här de ska utföras.

I det dokument som vi tagit del av nämns arbete från redaktionen tio veckor per år som en framtida riktlinje. Stämmer inte det?

– Min upplevelse är nog att just den skrivningen har övertolkats. Det är inte alls säkert att det kommer att se likadant ut för alla. Riktlinjen för 2026 är att vi tycker att det är rimligt att de som bor utanför länet är på plats på redaktionen i Växjö fem veckor under året. Sen får vi se hur riktlinjer och individuella lösningar ser ut framåt.

De flesta av SMP:s journalister utgår ständigt från redaktionen. Allmänreportern Elvedin Basic är en av dem. Han bor också nära redaktionen. Foto: Tor Johnsson

Det myckna distansarbetet har inte varit helt oproblematiskt, menar Kristina Bingström. Även medarbetare som ofta jobbar hemifrån vill gärna att andra är på plats när de själva är det. Det har försvårat sammanhållningen, enligt henne.

– Vi har vid några tillfällen märkt att vi har varit lite för få inne på redaktionen. Vi måste säkerställa att vi har folk på plats som vi kan skicka ut på jobb. Det har funnits en otydlighet på redaktionen om vad som gäller, och därför ville vi ta fram tydligare riktlinjer. En av dem är att utgångspunkten är att det är arbete från redaktionen som gäller, för att säkerställa att inte alla vill jobba hemifrån samma dag. Vi behöver också träffas förstås. Det är jätteviktigt för alla att man har en samhörighet, säger Kristina Bingström.

Sofia Ek Hallonqvist vikarierar som ledarskribent på Smålandsposten i Växjö men bor i Skåne. Vid Journalistens besök är hon på plats på redaktionen i Växjö och har med sig dottern Elisabeth Ek Hallonqvist, 10 månader. Foto: Tor Johnsson

Att Smålandsposten hittade egna lösningar under pandemin är en underdrift. Man anställde sex journalister som bor utanför länet. Man slopade också alla morgonmöten – nu har man återinfört två i veckan.

– Pandemin tvingade fram ett annat arbetssätt och ett annat tankesätt. Vi bestämde oss för att bryta alla mönster, nollställa. Att vi nu har sex journalister som bor långt från redaktionen beror på två saker: dels fick vi en mycket större rekryteringsbas, dels fanns det medarbetare som på grund av olika händelser i livet behövde flytta härifrån men som trivdes hos oss och som vi trivdes med. I stället för att gå skilda vägar har vi varit öppna för att hitta andra lösningar.

Ni har också tagit bort flera möten?

– Under pandemin tog vi bort morgonmötena. De kunde dra ut på tiden och var ibland mer tillbakablickande än framåtsyftande. Och så kände vi oss fram tillsammans – vilken typ av möten behöver vi? Vad ska de syfta till? Vi skapade gemensamma kanaler där alla berättade vad de höll på med. Kommunikationen är superviktig, men det är inte givet att den måste ske på möten.

Efter en testperiod bestämde man sig för att införa först ett morgonmöte i veckan, sedan två.

Kristina Bingström, Smålandspostens chefredaktör, på sitt kontor i Växjö. Foto: Tor Johnsson

Det låter som att ni har en ganska speciell redaktions- och företagskultur på Smålandsposten. Är det så?

– Tja, vi är nog inte rädda för att testa något nytt. Det är någonting som jag kanske kan få försvara ibland i koncernen. Sen måste man vara ödmjuk och utvärdera vad som blev bra och vad som inte blev bra. Man kan aldrig hitta en lösning som alla medarbetare tycker fungerar väldigt bra. Det kanske inte alltid kan vara målsättningen heller. Det handlar om vad vi behöver och vad får vi ut av det vi har.

Jonas Santos har en bakgrund inom journalistisk tv-produktion och har sedan drygt tio år tillbaka varit klippare för bland andra Riksteatern, SVT och TV4.

Han kommer att vara videoredigerare på Arbetet fram till 31 december 2026.

Den misstänkte gärningsmannen, en 31-årig amerikan, greps av säkerhetspolisen innan han nådde balsalen där middagen på Hilton-hotellet i Washington DC hölls. Skytten ska ha hunnit avlossa flera skott och var beväpnad med minst två olika handeldvapen och flera knivar. Skyttens måltavla tros ha varit USA:s president Donald Trump.

Sveriges Radios USA-korrespondent Ginna Lindberg var en av gästerna på middagen för journalister som bevakar Vita huset. Hon satt vid ett bord nära ingången till balsalen och hörde skotten tydligt. Hon kastade sig ned under bordet när hon hörde skottlossningen, berättar hon för Ekot: ”Det blev tumult i rummet, en kvinna intill mig på golvet bara storgrät och folk skrek ‘håll er nere, håll er nere’”

Ett tag befarade hon att det rörde sig om ett terrordåd, men försökte snabbt få tag på sin mobiltelefon för att rapportera till Ekot.

Säkerhetspolis övermannade skytten och förde regeringsföreträdarna, bland andra president Donald Trump och vicepresidenten JD Vance, i säkerhet. Gästerna var inrymda i rummet i cirka 45 minuter.

Även SVT:s USA-korrespondent Sofia Yohannes var med på middagen. ”Vi hörde tydliga skottljud och alla runtomkring slängde sig ned under borden”, säger hon till SVT.

Ingen gäst skadades i attacken och Donald Trump har hyllat Secret Service för deras agerande, men Ginna Lindberg tror att säkerheten kommer att debatteras framöver:

”Var kontrollen tillräcklig? Uppenbarligen inte. Borde det ha varit fler olika slussar innan han kom dit han kom? Han kom ju aldrig in i själva rummet utan var precis utanför, men han var väldigt nära. Att han överhuvudtaget kunde befinna sig i samma byggnad som Trump och andra makthavare beväpnad, det är ju förstås något som kommer att leda till utredningar.”, sägerGinna Lindberg till Expressen.

Donald Trump har sagt sig vilja ordna en ny korrespondentmiddag inom 30 dagar. Ginna Lindberg säger till Expressen att hon vill gå på den.

Expressens utlokalisering av tidskriftsredigeringen till Vietnam innebär att 12 tjänster försvinner från redaktionen i Stockholm. Uppsägningsförhandlingen har varit lång ochdramatisk. I slutet av mars kraschade förhandlingen efter att arbetsgivaren dragit tillbaka sitt slutbud i förhandlingen om en avtalsturlista.

I förra veckan avslutades förhandlingen i oenighet. 12 personer sägs upp, och sex personer placeras i en nyinrättad AD-grupp som ska jobba gentemot Vietnam. Tre av personerna fanns med på den lista som arbetsgivaren i vintras presenterade internt utan att den var förhandlad.

– Eftersom arbetsgivaren lämnade förhandlingen om avtalsturlistan lite oväntat och plötsligt blev det i stället en förhandling om uppsägningar enligt turordningslistan, med arbetsgivarens tre undantag, säger Anna Herdenstam.

De tolv som blir uppsagda på grund av arbetsbrist har i många fall jobbat i 20 år eller längre och har mellan åtta och 14 månaders uppsägningstid. Samtliga ska dock arbeta året ut, uppger Anna Herdenstam.

– Vi hade hoppats att den större delen av deras uppsägningstid skulle vara arbetsbefriad, men där har vi inte nått fram. Många mår av förklarliga skäl dåligt. Det har varit en lång och smärtsam process, beskedet om outsourcingen kom 11 september. Och flera av de som fanns på avtalsturlistan har blivit uppsagda – det har varit tvära kast. Det fanns också fel i turordningslistan. Våra medlemmar har kastats mellan hopp och förtvivlan på ett olyckligt sätt.

Är du besviken på arbetsgivaren?

– Ja. Bonnier News är Sveriges största medieföretag med en stor och ambitiös HR-organisation. Man hade kunnat förvänta sig något mer, och mer empati i den här hanteringen. Det har talats mycket om att vi inte har råd att släppa de här personerna under uppsägningstiden – det har inte talats om värdet av de här människornas lojalitet och engagemang som de givit företaget under nästan hela sitt yrkesliv. Det tycker jag är ovärdigt ett så stort företag som borde ha råd att se till människovärde, säger Anna Herdenstam.

Expressens chefredaktör Klas Granström var i mars mycket kritisk mot journalistklubbens agerande under förhandlingen. Det ledde till att journalistklubben behövde skicka ett medlemsbrev och bemöta det han sade.

– Hans kritik upplevdes av vissa medlemmar som ett sätt att försöka skada förtroendet för facket. Men det upplever jag inte att det har tagit skada. Jag är glad över att vi har fått jättemycket stöd av våra medlemmar.

Hur är relationen nu med arbetsgivaren?

– Den har varit bättre. Men allt går att reparera, och den måste repareras, säger Anna Herdenstam.

Expressens chefredaktör Klas Granström är glad att förhandlingen är i mål.

– Det har tagit lång tid och varit jobbigt för många. Nu är vårt fokus att få den nya organisationen på plats och få till en arbetsro och en möjlighet att jobba med utvecklingen framåt, säger han.

Ni drog tillbaka avtalsturlistan – har du någon kommentar till att flera av de som fanns på er lista sedan fick beskedet att de blir av med jobbet?

– Vi jobbade i en månad för att få till en överenskommelse om avtalsturlistan. Till slut stod det klart för oss att det inte fanns några förutsättningar att komma överens. Det var tråkigt. När det gäller dialogen med medarbetare har det varit självklart för oss att prata med berörda under tiden. Alternativet där ingen får information är mycket sämre, tycker jag.

Klubben är kritisk till att Bonnier News inte anser sig ha råd att erbjuda arbetsbefriad uppsägningstid i högre grad. 

– Vi har ju förhandlat i åtta månader. Resten av det här året går åt till att göra om sättet att arbeta kring layouten. Under tiden som vi gör den stora förändringen ska våra läsare fortsätta få sina tidningar. Då behöver vi ha medarbetare på plats.

Borde inte Bonnier News ha råd att värdera mångåriga medarbetares lojalitet högre?

– Jag har själv haft direkt dialog med många. Jag förstår de känslor som finns kring de här förändringarna. Men här handlar det som sagt om att kunna genomföra den här förändringen.

Hur är relationen med journalistklubben nu, efter de här turerna?

– Det här har varit påfrestande för alla inblandade. Vår tanke är nu att bjuda in till ett uppföljningsmöte där vi går igenom processen tillsammans. Jag tror att det är viktigt att vi kan prata om både vårt och klubbens perspektiv. På Expressen finns en tradition av nära samarbete mellan arbetsgivare och klubb – det vill vi fortsätta med, säger Klas Granström.

Han kommer senast från tidningen Vi Lärare och har tidigare varit chef på Aftonbladet och flera andra redaktioner, och har jobbat med digital redaktionsutveckling på bland annat Sportbladet, Affärsvärlden och Ny Teknik.

”Jag ser fram emot att bli en del av P4 Västmanland. Under den senaste tiden har jag varit en extra flitig radiolyssnare och besökare av sajten – och jag uppskattar det jag hört och läst. Det märks så tydligt att det är en redaktion som får jobbet gjort. Det är en ynnest att få arbeta tillsammans med proffsiga journalister, särskilt i dessa tider när oberoende och saklig journalistik behövs mer än någonsin”, säger Per Englund i en kommentar till SR.

Per Englund tillträder sin nya tjänst 1 juni. Till dess fortsätter Johan Signert som tf kanalchef på P4 Västmanland.

Efter nio år i styrelsen för Journalistförbundets frilansförening Frilans Riks, tre år som ordförande och de övriga som sekreterare, slutar Henrik Simonsen.

– Jag har i flera år sagt att jag ska sluta, men man har velat ha mig kvar i styrelsen. Det är svårt som frilanslivet är att kunna vara ordförande en längre tid.

Henrik Simonsen är ansvarig utgivare för sajten Höglandsnytt med säte i småländska Eksjö.

Vad ska du ägna dig åt nu när du får mer tid över?

– Jag har några böcker att skriva om lokalhistoria här i norra Småland. Jag har också en familj att ta hand om. Solen skiner. Sen står jag på plats 13 på Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige här i Eksjö. Det är en ynnest att få ge tillbaka till sin hembygd. Det finns en del utmaningar här som jag gärna tar mig an. En åldrande befolkning till exempel.

Henrik Simonsen kandiderar för Socialdemokraterna i höstens val. Han har även tidigare varit politiskt aktiv som ersättare i kommunfullmäktige i Eksjö och ledamot i Myndighetsnämnden.

Frilans Riks årsmötes årsmöte hålls den 26-27 april, första dagen är enbart digital med formalia. Den 27 april är ett hybridmöte, det går att delta digitalt eller på plats i Stockholm.

Sara Grant.

Sara Grant blir ny press- och kommunikationsansvarig på Sveriges kristna råd.

Hon kommer närmast från Aller media, där hon sedan 2022 haft rollen som editionschef för tidningen Allas.

Hon har tidigare jobbat på bland annat Aftonbladet Resa, Kyrkans tidning, Tankesport och Hänt-tidningarna.

Den 22 april 2026 kunde morgonpigga Sveriges Radio-lyssnare sätta kaffet i halsen över nyheten ”Trumps politik kan leda till färre nya mediciner i Sverige”. Det låter ju ytterst allvarligt, om det hade varit sant. Men denna ”nyhet” bygger på en enkät som Läkemedelsbolagens Intresseförening (Lif) låtit göra, där 17 av 34 bolag angav att USA:s senfärdiga kamp för att få medicinpriser som andel av BNP till OECD-nivåer skulle leda till starkt reducerade produktlanseringar i… Sverige!

Under april har ett mönster blivit svårt att bortförklara. I Studio Ett den 14 april om den nya alzheimermedicinen hördes Ekots reporter, Alzheimerfondens generalsekreterare och BioArctics kommunikationschef. Tre dagar senare kom Ekots ”Svensk alzheimermedicin stoppas: ’Det är ett hån’”, där patientvreden gavs stort utrymme medan det centrala sakskälet var att Nya terapier-rådet ansåg att priset var för högt i relation till effekten. Det är fullt legitima röster. Men det är också röster som driver ett attraktivt narrativ: den drabbade patienten, den lovande medicinen och det kalla systemet som säger nej.

Sedan kom Ekots inslag den 22 april: ”Trumps politik kan leda till färre nya mediciner i Sverige”. Där får publiken veta att många läkemedelsbolag kan avstå från att lansera läkemedel i Sverige, att orsaken är Trumps läkemedelspolitik i USA, och att detta ”framgår av en rapport från branschorganisationen Lif”. Dessutom sägs uttryckligen att 35 läkemedelsbolag i Sverige svarat i undersökningen. Där gick SR över en gräns. Här rapporterade man inte längre om vad en part säger. Man lät en parts egna enkät uppträda som verklighetsbeskrivning.

Det är dåligt av två skäl. För det första därför att det är journalistiskt slappt. Läkemedelsindustrin har ett självklart intresse av att beskriva prispress som ett hot mot innovation, investeringar och tillgång. Det är ungefär Pharma Formulär 1A. Just därför måste ett sådant påstående sättas i kontext och motprövas av oberoende expertis. TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, hördes inte. Oberoende hälsoekonomer hördes inte. Ingen förklarade varför lyssnaren skulle behandla Lifs rapport som mer än just en partsinlaga.

För det andra därför att den uteblivna kontexten faktiskt förändrar hela förståelsen. Sverige är inte något europeiskt skräckexempel där nya läkemedel systematiskt hålls borta. OECD:s och EU-kommissionens gemensamma landprofil visar tvärtom att Sverige ger snabbare tillgång till nya läkemedel än de flesta EU-länder, med en median på 361 dagar till tillgänglighet. Samma profil beskriver också Sveriges tillgång som relativt snabb och bred trots en rigorös bedömningsmodell. Det är relevant information. SR gav den inte till publiken.

Inte heller berättade SR att TLV:s internationella prisjämförelse från 2025 visar att svenska listpriser för läkemedel utan generisk konkurrens ligger knappt 18 procent under genomsnittet i jämförda länder, och att myndigheten i en ny analys inte ser några tydliga tecken på att företagen kunnat kompensera för valutaförändringar genom att lansera nya läkemedel här. Det betyder inte att industrin alltid har fel. Men det betyder att frågan är komplicerad, omstridd och helt olämplig att reducera till ett tvåminutersreferat av en branschorganisations enkät.

Och framför allt: varför skulle en vanlig lyssnare förstå mekanismen här? USA har ett helt annat system än Sverige. USA lägger 17,2 procent av BNP på hälso- och sjukvård, högst i OECD, och det amerikanska sjukförsäkringsprogrammet Medicare har redan infört direktförhandlade läkemedelspriser för den första omgången läkemedel från den 1 januari 2026. Det SR borde ha förklarat är alltså inte bara att något händer i USA, utan varför detta skulle slå just mot Sverige när USA nu själv rör sig mot mer offentlig prispress, inte mindre. Om amerikansk exceptionalism täpps till, vart exakt ska bolagen då gå med sina produkter som de inte redan gör i övriga reglerade höginkomstmarknader? Det är en svår fråga. Därför måste journalistiken göra jobbet.

I stället för att skilja på partsutsaga och verifierad kunskap lånade SR ut sitt sanningsanspråk till Lif. Det är ingen liten miss. Det är ett public service-haveri. För när den goda berättelsen blir viktigare än den fulla verkligheten börjar journalistiken glida från granskning till förstärkning.

SR får gärna intervjua läkemedelsbolag om deras befarade minskade profiter och därmed färre produktlanseringar. Sveriges Radio får gärna intervjua patienter som väntar på behandling. Men public service får inte låta de mest tacksamma berättelserna ersätta journalistikens kärnuppgift: att pröva påståenden, förklara systemen och synliggöra makten bakom orden. Det är just där SR:s läkemedelsrapportering på senare tid har börjat slira.

Public service får gärna utgå från barmhärtiga och behjärtansvärda ämnen där patienter rätteligen är upprörda över att viss medicin nekas. Men det får inte vara godtrogen rapportering. Inte för bolag som främst skyddar sina ekonomiska intressen. Inte heller för patientorganisationer, vars uppgift just är att utöva (ibland helt berättigad) påtryckning. Den som rapporterar om läkemedel som nekats på grund av deras priser rapporterar samtidigt om prioriteringar, budgetar, osäker evidens och politisk makt. Då räcker det inte att bara hålla upp mikrofonen.

Därför har Ekots inslag ”Trumps politik kan leda till färre nya mediciner i Sverige” anmälts till Granskningsnämnden. Det borde aldrig ha behövts. Men om public service inte längre klarar att skilja på journalistik och lobbybudskap, då måste någon påminna dem om skillnaden.

Behrang Kianzad

VD Magasinet Konkret

Stefan Bergmark

Chefredaktör Magasinet Konkret