Tornevall Networks

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: ”17”)

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forssell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

Karina Cubilla är ledarskribent på Arbetet och ledarkrönikör på Skånes Folkblad.

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

Och kriminell har ju också visat sig kunnat bli ett ytterst relativt begrepp. Med vandelslagar och lösa anklagelser om kopplingar kommer man ju hävda att människor som tänker, lever och tycker olika sannolikt kommer att drabbas.

Men för Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Det finns inga principer som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu.

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
Migrationsministern fjäskar för talibaner för att kasta ut invandrare

DESCRIPTION:
Det verkar inte finnas några gränser för vad Tidöregeringen är villig att göra för att utvisa människor, skriver Karina Cubilla.

CONTENT:
Tidö-partierna har sedan start varit eniga i att sänka svenskt bistånd. Målet är att till 2028 landa på vad man i FN-sammanhang kallar för skammens gräns – 0,7 procent av BNI.

Men det är inte bara så att pengapåsen minskat. Man har också utvecklat en, tja, ska vi kalla det kreativ syn på vad bistånd är.

Vävt samman biståndspolitiken med migrationspolitiken

2022, när sittande regering tillträdde, var det Johan Forssell som var biståndsminister. Nu är det Benjamin Dousa.

Dessa två har nu jobbat fram en politik som innebär minskade anslag till demokratiutvecklingsprojekt och enbart fokus på katastrofhjälp.

De har också arbetat aktivt med att väva samman migrationspolitiken med biståndspolitiken.

Gjorde upp med somaliska politiker under bordet

Redan förra året avslöjades de två betalade Somalias sittande styre för att de skulle ta emot människor som utvisats från Sverige.

Detta var alltså miljoner tänkta att gå till nödhjälp i krigs- och katastrofområden och till organisationer och aktörer som främjar demokratisk utveckling.

I stället för att främja utveckling och medbestämmande för människor i världen fyllde man fickorna på dokumenterat korrupta politiker för att bli av med invandrare.

Trots svidande kritik mot både handlingen i sig och viljan att hålla processen hemlig verkar den moderata biståndsministern Johan Forsell ånga på.

Bokat möte med talibaner

Denna gång är det talibanernas krås som ska smörjas. Ja, du läste rätt: de ökända afghanska talibanerna.

Talibanstyret i Afghanistan är det värsta i sitt slag. Religiös extremism med våld och förtryck som främsta verktyg.

Kvinnors rättigheter och de få framsteg som gjordes under 2000-talet är helt utraderade. Idag får kvinnor inte studera, inte läsa bil, inte sjunga eller ens röra sig fritt.

Forssell försvarar agerandet och stoltserar med att de varit drivande på EU-nivå för att få till samtalen. Och att det rör sig om att göra sig av med kriminella och människor som är farliga.

Men farliga människor är ju farliga även för folk i Afghanistan. Och går det att relativisera på detta vis? 

Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill

Givetvis inte, om man på riktigt menar att man ens har principer. 

För Forssell och hans gäng finns dock inget som inte går att tumma på eller gränser som inte är värda att passeras. Invandrare ska ut, kosta vad det kosta vill.

Och kosta, det gör det. I både internationellt anseende och i demokratisk utveckling, men också i pengar.

Sverige har ju i internationella sammanhang setts som en tung humanitär aktör. Tills nu. 

Sedan Tidö-styrets intåg på Regeringskansliet har den svenska utrikespolitiken lagts om, för att uttrycka sig milt.

Sveriges rykte i smutsen

Utrikesministern drar sig ifrån att kommentera eller fördöma moraliskt tvivelaktigt agerande och verkar räddare för att göra usla världsledare arga än för vad deras politik innebär för världsutvecklingen och för människors liv.

Och så har vi biståndspolitiken, den som tidigare byggt på idén om att vi alla tjänar på en stabil värld där alla länder utvecklas. Den moderata logik som numera råder skulle tvärtom kunna beskrivas som den totala motsatsen.

Att det i Sveriges regering nu sitter människor som så desperat vill ha ut invandrare ur Sverige att de förhandlar med terrorister är svårt att greppa. Och att kalla det en skam är en underdrift. 

Karina Cubilla, ledarkrönikörkarina.cubilla@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället själva utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut att avsluta arbetet med Millenium. 

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället själva utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Miljardsystemet Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället tillsammans utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium .

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället själva utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut att avsluta arbetet med Millenium. 

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället själva utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Miljardsystemet Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Region Skåne stoppar det kritiserade vårdsystemet SDV, även kallat Millennium. Nu föreslår regionrådet Henrik Fritzon (S) att regionerna i stället tillsammans utvecklar ett gemensamt system.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet Millennium .

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se

TITLE:
”Regionerna bör utveckla ett eget system” – Millennium skrotas

DESCRIPTION:
Tre miljarder har det vårdsystem som Region Skåne köpt in kostat. Nu skrotas det innan det har införts. 
För att lösa problemet vill regionrådet i oppostion Henrik Fritzon (S) att regionerna går ihop och själva utvecklar ett eget vårdsystem.

CONTENT:
Under tisdagen kom beslutet. Region Skåne kommer att avsluta arbetet med det kritiserade digitala vårdsystemet SVD, även kallat Millennium.

Beskedet kommer efter att en utredning bedömt att nuvarande generation av Millennium inte skulle bli tillräckligt effektiv för vården.

– Det är ingen tvekan om att vi behöver en ny digital vårdinformationsmiljö i Region Skåne. Syftet med kartläggningen har varit att hitta bästa vägen till en patientsäker, användbar och framtidssäkrad vårdinformationsmiljö, säger regiondirektör Jonna Myrebris.

Det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon menar att det var rätt beslut.

– Det är naturligtvis synd att det inte fattats tidigare, nu har vi förlorat mycket tid, säger han.

Införandet av systemet har omgärdats av problem och implementeringen har skjutits upp flera gånger. Hittills har det kostat regionen närmare tre miljarder kronor.

– I nuläget vet vi inte vad den slutliga notan kommer att bli. Eftersom systemet inte är i drift har inte alla kostnader betalats, säger Henrik Fritzon.

Även andra regioner har haft problem med sina IT-system. Till exempel har Västra Götalandsregionen tidigare valt att skrota Millennium.

– Det tycks som att marknaden är begränsad och bristfällig, och då behöver man se över andra lösningar, säger han.

En sådan lösning skulle enligt honom kunna vara att regionerna tillsammans bygger ett system själva.

– Jag har i dag lyft frågan om att låta regionerna utveckla ett gemensamt system, och jag kommer att ta det vidare med kollegor i de andra regionerna, säger han.

I dagsläget äger regionerna via Sveriges Kommuner och Regioner IT-företaget Inera. De har bland annat byggt och driver 1177. Henrik Fritzon menar att de skulle kunna vara ett bra alternativ om regionerna väljer att bygga sina IT-system själva.

– De verkar vara bra och kompetenta och skulle kunna vara ett bra förslag, säger han.

Skånes Folkblad har även sökt representanter för den styrande majoriteten utan framgång. 

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se