Tornevall Networks

Mönstret är oförmågan att sätta gränser mellan det privata och det offentliga.

På 1990-talet lanserade den brittiske konservativa premiärministern John Major kampanjen ”Back to Basics”. Syftet var att återupprätta ”moral”, anständighet och respekt för lagen.

Men kampanjen slog tillbaka. För sedan kom det ena avslöjandet efter det andra. Rader av konservativa ledande politiker som hade utomäktenskapliga relationer eller hade fått betalt för att lobba. Det blev en lång utförslöpa till den konservativa valförlusten 1997. Den hade säkert inträffat ändå. Men skandalerna satte ändå bilden av en regering på fallrepet.

Håller Ulf Kristersson på att drabbas av något liknande? Frågan är relevant eftersom en rad historier och avslöjanden dessutom handlar hans eget och hans hustrus, Birgitta Eds, omdöme.

Frågan gäller gränsdragningen

Vad är det som triggar skandaler av det här slaget? I Majors fall var det diskrepansen mellan retoriken och praktiken. Skandaler uppstår ju ofta i den där skärningspunkten, när det gnisslar mellan ideal och verklighet. Hade den så kallade ”Tobleroneaffären” blivit lika stor om inte Mona Sahlin sagt att ”godiset är slut”?

Kan Ulf Kristerssons budskap om att vara varsam med skattebetalarnas pengar eller Birgitta Eds frekventa bruk av prästkragen spela en roll här? Avslöjandena kokar ner till frågan om gränsdragningen mellan det offentliga och det privata. Den verkar kort sagt inte alldeles glasklar och ställer frågor som rör det personliga omdömet.

Den mest uppseendeväckande exemplet är förstås utnämningen av Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare. Han är nära vän till Ulf Kristersson allt sedan ungdomsåren. Det här var en personlig och politisk utnämning till en nyinrättad opolitisk tjänst i statsrådsberedningen. Dessutom gjordes han till chef för ett stort nyinrättat kansli, stort som ett medelstort departement.

Utnämningen och konstruktionen kan alltså i sig diskuteras. Och det blev inte bättre av att Landerholm tvingades avgå efter flera personliga försummelser. Bland annat glömde han kvar hemligstämplade dokument med känslig säkerhetspolitisk information på en kursgård utanför Stockholm.

Gråzon som bör undvikas

Andra exempel kan på ytan tyckas triviala, tagna var för sig. Ett par av dem rör statsministerns boende i Sagerska huset, ett boende som kommer med ämbetet. Brigitta Ed har bjudit in till middagar för friskolan Europaskolan i Sagerska. Hon är själv styrelseledamot i Europaskolan, som verkar i Strängnäs där familjen Kristersson/Ed har sitt privata boende.

Att ordna middagar för en friskola i statsministerns eget boende är träda in i en gråzon, som bör undvikas. Detta arrangemang är inte heller kopplat till Ulf Kristerssons offentliga roll.

Vidare har det visat sig att Brigitta Ed använt konsulter för olika inköp till Sagerska. Konsulter som har kostat tre gånger så mycket som själva inköpen. En brödspade som kostade 675 kronor, summerade med konsultarvodet till 2.363 som staten och skattebetalarna fick betala. Kanske är detta en i sammanhanget liten detalj. Men djävulen sitter i detaljerna, även den moraliska dimensionen.

Statsministern förfogar också över Harpsund. Där har Brigitta Ed ansett att staten bör ha ett hönshus (egna ägg till frukost?) och starta en biodling. Harpsund ägs av staten. Etiketter till honungsburkar skulle formges. Efter att saken avslöjades har familjen själv betalat kostnaden för hönshuset. Och Statens fastighetsverk har sagt nej till biodlingen. Kanske påminde något statsministerpartiet om att Moderaterna annars anser att staten inte ska konkurrera med privata aktörer.

Eller så stöp det på vem som ska sköta bina och hönsen? För inte tänkte väl Ulf Kristersson och Birgitta Ed sig att de själva skulle ta sig an den arbetsuppgiften? Det här är inte någon stor ekonomisk skandal. Det är mönstret som är intressant, som vittnar om något problematiskt.

Privatpersoner äger huset

För några år sedan köpte Kristersson och Ed dessutom tillsammans med en personlig vän till familjen en stor herrgård i Sörmland. Vännen ska bo i en av flyglarna. Kristersson och Ed i den andra. I huvudbyggnaden ska det skapas utrymme för andlig utveckling och religiös retreat. Verksamheten ska bedrivas i stiftelseform. Delar av upprustningen har möjliggjorts genom volontärer som jobbat gratis. Dessa har värvats via nätet och bland vänner. I utbyte och som lockbete har delaktighet i ett intressant nätverk och möten på Sagerska erbjudits. Några av volontärerna har fått jobb i regeringskansliet, även om det inte finns bevis för att deras volontärsinsatser spelat in när de anställts.

Kanske betraktas allt detta som en god gärning, det handlar ju en att en verksamhet med religiösa syften ska etableras och utvecklas. Samtidigt är det privatpersoner (varav en är statsminister) som ytterst äger herrgården, marken och huset, som gynnas genom denna upprustning.

Måste hanteras med varsamhet

En pinsam detalj är att Aftonbladets reporter walraffade som volontär (genom ett AI-manipulerat foto) och fick till på köpet en förevisning av husen, inklusive paret Kristersson-Eds sovrum. Detta ställer frågor om säkerheten runt statsministern. Men det är klart, Ulf Kristerssons personliga vän Henrik Landerholm har ju tvingats avgå som säkerhetsrådgivare.

Det problematiska mönstret här är oförmågan att sätta gränser mellan det privata och det offentliga. Rör det sig om en gränslöshet och perspektivlöshet? En del makthavare inser ju inte att med ämbetet kommer makt som måste hanteras med varsamhet och klokskap. Dessa händelser är säkert inte olagliga i formell mening. Men risken för jäv bör i alla sådana här sammanhang stämma till eftertanke.

Slutomdömet blir därför att detta har varit olämpligt, och ett uttryck för dåligt omdöme. Om det vittnar om en grandios självbild kan man konstatera att sådant brukar straffa sig.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Dåligt omdöme av Kristersson dök först upp på Dagens Arena.

53 procent av svenskarna tycker att en miljardärsskatt är ett bra förslag, enligt en ny undersökning av Verian. Nu är det upp till politiken – väger 4,3 miljoner svenskars åsikt tyngre än de 500 rikaste som skulle träffas av skatten?

Fattigdomen sprider sig som en löpeld. Enligt SCB lever 730 000 svenskar i materiell och social fattigdom, en fördubbling sedan 2021. Om det fortsätter i samma takt kommer 1 miljon svenskar leva i fattigdom inom tre år. Samtidigt har Oxfam visat att 46 dollarmiljardärer äger lika mycket som 8 miljoner svenskar.

Våra politiker har en tydlig utmaning – att minska ojämlikheten och öka rättvisan i skattesystemet. Med mindre än 100 dagar kvar till valet visar en ny undersökning av Verian, på uppdrag av Oxfam Sverige, att varannan svensk tycker att en miljardärsskatt för de med över 1 miljard svenska kronor i förmögenhet är ett bra förslag. Bland de som säger sig rösta på något av de fyra oppositionspartierna är siffran så hög som 77 procent.

Samtidigt som fattigdomen ökar har Sverige haft den snabbaste ökningen av förmögenhetskoncentration i OECD och har nu fler dollarmiljardärer per capita än USA. Nya siffror från Oxfam visar att deras förmögenheter, tillsammans, ökade med ungefär 204 miljoner dollar per dag senaste året, en ökning på 47,8 %.

Astronomiska obeskattade summor

Det är astronomiska, i det närmsta helt obeskattade, summor som skulle kunna bidra till att lösa samhällsproblem. Som jämförelse ökade svenska medellöntagares reallön med 5,7 procent från april 2024 till april 2025.

Det visar på en utveckling med några vinnare och allt fler förlorare, och där klyftan mellan de som har minst och de som har mest fortsätter att öka.

Det handlar om samhället och om livschanser. Fattigdom innebär att tvingas välja mellan att betala mat och räkningar, att vardagen präglas av kalla hem, social isolering och skulder. Det är förödande för barn i fattigdom som växer upp utan framtidstro, utan samma möjligheter som tidigare generationer.

De goda nyheterna är att det finns en stark folkvilja för att återföra resurser från miljardärerna till det gemensamma. Det svenska skattesystemet har en orättvis brist på progressivitet i toppen, vilket den franska nationalekonomen Gabriel Zucman nyligen visat.

I en intervju i Dagens Nyheter berättar Zucman att när man summerar moms, inkomstskatt och sociala avgifter i Sverige, så betalar arbetarklass, medelklass och övre medelklass ungefär 50–60 procent av inkomsten. Sedan sjunker det till omkring 20 procent för de superrika. Men för Sveriges ungefär 50 dollarmiljardärer, de 0,0005 procent rikaste svenskarna, sjunker den effektiva individuella inkomstskatten till nästan 0 procent.

Miljardärsskatt kan öka BNP med 1,4 %

Det borde få alla varningsklockor att ringa. För vad händer med ett samhälle där välfärden bärs av vanligt folk, medan miljardärerna slipper undan och fattigdomen ökar?

Att beskatta de svenskar som har tillgångar på över 1 miljard svenska kronor skulle – trots att det bara träffar drygt 500 hushåll – kunna dra in motsvarande 1,4 % av BNP (drygt 90 miljarder räknat på 2025 års BNP) till statskassan. En sådan miljardärsskatt skulle vara betydligt mer träffsäker än den gamla svenska förmögenhetsskatten som avskaffades för 20 år sedan, som träffade 200 000–300 000 individer och där de allra rikaste ofta undslapp på grund av en mängd undantag och kryphål.

Allt fler människor får det tuffare i Sverige. Samtidigt betalar de allra rikaste inte sin rättvisa andel i skatt. Politiken har en tydlig utmaning att ta tag i, och frågan är vems intressen de kommer låta väga tyngst – 4,3 miljoner svenskar eller 500 miljardärer? Vi vill ha ett löfte från partierna om att införa en miljardärsskatt. Vilka partiledare antar den utmaningen?

Suzanne Standfast, generalsekreterare, Oxfam Sverige

Hanna Nelson, skattepolitisk talesperson och policychef, Oxfam Sverige

Inlägget Ny undersökning: varannan svensk vill ha en miljardärsskatt dök först upp på Dagens Arena.

Under 2025 anmäldes totalt 17 400 arbetssjukdomar. Det är en ökning med nästan 30 procent jämfört med åren innan. Antalet anmälningar kopplade till för högt arbetstempo och för hög arbetsbelastning är nu på den högsta nivån på 20 år. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.

Den största ökningen av anmälda arbetssjukdomar sker bland kvinnor. Förra året stod de för cirka sju av tio av fallen. Enligt Arbetsmiljöverket har det i många år främst handlat om brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Över hälften av anmälda arbetssjukdomar är kopplade till arbetsmiljön och det är för hög arbetsbelastning och för hög arbetstakt som sticker ut.

Under 2025 ökade antalet anmälningar om arbetssjukdomar kopplade till organisatoriska och sociala orsaker med 40 procent. De ligger nu på den högsta nivån på 20 år. Därefter följer ergonomiska belastningsfaktorer som tunga lyft, monotont arbete och olämpliga arbetsställningar.

– Den fortsatta kraftiga ökning av anmälda arbetssjukdomar på grund av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är oroväckande. Det är numera den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar bland både kvinnor och män. Det är inte hållbart, konsekvenserna för både individen, arbetsgivare och på sikt även för samhället i stort blir för kostsamma. Vi måste bryta denna utveckling, säger Lars Lööw, generaldirektör  Arbetsmiljöverket, i ett pressmeddelande.

Minskat antal arbetsolyckor

Den mest drabbade branschen är vård och omsorg på äldreboende och andra särskilda boenden. Där är antalet anmälningar 19,5 per 1 000 sysselsatta kvinnor, vilket kan jämföras med 4,8 för kvinnor i samtliga branscher. För hög arbetsbelastning och för högt arbetstempo är den vanligaste orsaken.

– Utvecklingen fortsätter åt helt fel håll. Det är extra tydligt inom vård och omsorg, på äldreboende och andra särskilda boenden. Det är en riskfylld arbetsmiljö, ofta med en orimlig obalans mellan krav och resurser samt små möjligheter att påverka arbetet eller få återhämtning. Ledningens engagemang i arbetsmiljöarbetet och att systematisk förebygga arbetsmiljörisker är avgörande för att personalen ska orka arbeta och säkra kompetensförsörjningen i framtiden, säger Lars Lööw.

Samtidigt har antalet anmälda arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro minskat med cirka 3 procent jämfört med 2024. Minskningen gäller främst för män och för första gången är kvinnor och män nästan på samma nivå när det gäller anmälda arbetsolyckor i förhållande till antalet sysselsatta. Den vanligaste orsaken bland kvinnor är fall och bland män är det förlorad kontroll över verktyg. Anmälningar kopplade till hot, våld och angrepp ökar bland både män och kvinnor men ligger enligt Arbetsmiljöverket på relativt låga nivåer jämfört med andra avvikelser.

– Många av arbetsolyckorna sker när man avviker från det normala eller att rutinerna inte har följts. Genom att dokumentera tillbud och avvikelser väl kan arbetsgivaren i de allra flesta fall förutse och förebygga olyckorna. Ingen skulle behöva bli sjuk, skadas eller dö av jobbet om rätt information, säkerhetsåtgärder och kunskap funnit på arbetsplatsen, säger Lars Lööw.

Inlägget Anmälda arbetssjukdomar ökar kraftigt dök först upp på Dagens Arena.

Förstatligande av a-kassan och en begränsning av sympatiåtgärder vid strejk kan väckas till liv nästa mandatperiod om Tidöpartierna och SD vinner valet. Samtidigt står Centerpartiet långt ifrån de rödgröna partierna i arbetsmarknadspolitiken. Det visar en ny rapport från Arena Idé.

Tankesmedjan Arena Idé släpper inför tredje valet i följd en rapport om partiernas arbetsmarknadspolitik. Detta för att visa väljare vad partierna tycker i arbetsmarknadspolitiska frågor. Rapporten bygger på partiernas kongressbeslut, vad partierna lyft för frågor i riksdagen, vilka beslut regeringen har tagit, hur oppositionen motionerat samt hur partierna formulerar sin arbetsmarknadspolitik på sina hemsidor.

– Det behövs fler saker än bara arbetsmarknadspolitik för att få igång ekonomin och tillväxten, men den här rapporten är avgränsad till arbetsmarknadspolitik, säger Mats Wingborg, journalist och författare till rapporten.

Han har bland annat tittat på var partierna står i frågor som arbetsrätten, Arbetsförmedlingens framtid, karensavdraget, strejkrätten och a-kassan. Just arbetsrätten har blivit cementerad menar Mats Wingborg, efter arbetsmarknadens parters LAS-uppgörelse 2021 och det uppföljande riksdagsbeslutet 2022. Nu vill inget parti, förutom Vänsterpartiet, ta tag i den frågan.

– Det är intressant att notera att majoriteten av partierna är rädda att röra i de här frågorna. Uppgörelsen var redan innan valet 2022. Det är ganska givet att den inte kan vara cementerad för alla framtid, men det har påverkat politiken och vilka frågor som ryms i valrörelsen, säger Mats Wingborg.

Arbetsförmedlingens framtid

En stor skiljelinje mellan partierna är Arbetsförmedlingens framtid. På högersidan vill Kristdemokraterna lägga ner myndigheten i sin nuvarande form och att verksamheten tas över av kommunen och privata aktörer. Sverigedemokraterna vill utreda frågan ”innan det sker några stora förändringar”. Moderaterna och Liberalerna ger enligt rapporten inga tydliga besked.

Även bland oppositionspartierna skiljer sig ståndpunkterna åt. Centerpartiet vill att Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form avvecklas och att den arbetsförmedlande verksamheten ska tas över av privata aktörer. Samtidigt vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet stärka Arbetsförmedlingen och att dess närvaro ska öka i hela landet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tycker också tvärtemot Centerpartiet att privatiseringen har gått för långt och Vänsterpartiet vill helt avbryta den.

En annan stor stridsfråga som seglat upp inför valet är karensavdraget, framhåller Mats Wingborg.

– De rödgröna partierna vill ta bort det medan Tidöpartierna och Centerpartiet vill behålla det. Inför förra valet lovade SD att man skulle ta bort karensavdraget i kontaktyrken, som vård och skola, men man har inte drivit det under mandatperioden, säger han.

Strejkrätten

Han påpekar att även strejkrätten kan bli en stridsfråga. Partierna till höger, inklusive Centerpartiet, vill ha en så kallad proportionalitetsprincip – att fackliga sympatiåtgärder måste stå i proportion till skadan de innebär för tredje part – vilket skulle begränsa omfattningen av fackens stridsåtgärder.

– Det fackliga argumentet är att rätten till sympatiåtgärder är viktiga för branscher med låg kollektivavtalstäckning och facklig anslutning, säger Mats Wingborg.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är emot en försvagning av strejkrätten. Tidöpartierna har förvisso inte lyft frågan sedan 2022, men frågan skulle kunna dyka upp under nästa mandatperiod, påpekar Mats Wingborg. Särskilt i ljuset av Tesla-konflikten.

A-kassan är också en stor fråga och den har omformats under mandatperioden. Enligt rapporten har den snabbare avtrappningen inneburit en försämring av arbetslöshetsförsäkringen, något som särskilt drabbar dem som är arbetslösa länge. Inför valet 2022 lovade Sverigedemokraterna att man inte skulle försämra a-kassan, men partiet röstade ändå igenom förändringarna tillsammans med övriga Tidöpartier. Ett stort löftesbrott, menar Mats Wingborg.

Oenighet i oppositionen

Samtidigt som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade nej till förslaget om avtrappningen ville Centerpartiet att den skulle bli ännu brantare.

Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill även införa en obligatorisk a-kassa som inte är kopplad till fackförbunden.

– Det innebär att facket inte har inflytande över a-kassan, vilket skulle påverka den fackliga anslutningsgraden. Sammantaget skulle ett fortsatt styre med Tidöpartierna, där Sverigedemokraterna får hälften av ministerposterna, kunna förflytta gränserna och försvaga facket. Två viktiga saker att hålla ögonen på är det fackliga inflytandet över a-kassan och sympatiåtgärder, säger Mats Wingborg.

Men även en rödgrön regering som är beroende av Centerpartiet kan få konsekvenser på det arbetsmarknadspolitiska området, framhäver Mats Wingborg.

– Det är väldigt tydligt att Centerpartiet står till höger om Tidöpartierna i flera frågor, till exempel a-kassan. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill också ge mer pengar för arbetsmarknadsåtgärder medan Centerpartiet vill ge mindre pengar. Även när det gäller Arbetsförmedlingen har Centerpartiet en mer negativ syn på den än övriga oppositionspartier, säger Mats Wingborg.

Olle Bergvall

Inlägget Så tycker partierna om arbetsmarknadspolitiken dök först upp på Dagens Arena.

Att enbart kräva kollektivavtal hos arbetsgivare är otillräckligt för att tillåta arbetskraftsinvandring, skriver Mattias Schulman och Johan Enfeldt från LO i en replik till Juan Fonseca.

På senare år har regelverket för arbetskraftsinvandring utvecklats till ett svåröverskådligt lapptäcke, och Juan Fonseca beskriver några av konsekvenserna i sin krönika i Dagens Arena.  Det är konsekvenser som LO varnat för ända sedan Reinfeldt och MP i stor skala öppnade gränserna för arbetskraftsinvandring. Människor har både utnyttjats och kommit i kläm.

Det är därför LO hela tiden har drivit frågan om en behovsprövad arbetskraftsinvandring. När en arbetsgivare vill rekrytera arbetskraft från ett land utanför EU, eller när en arbetstagare utanför Europa ska beviljas ett arbetstillstånd i Sverige, anser vi att en myndighet först ska pröva om det finns behov att utöka utbudet av arbetskraft.

Reglerna för arbetstillstånd bygger idag på ett lönekrav, nu med en rad undantag. I krönikan skriver Fonseca att staten inte borde sätta ett lönegolv utan att detta borde hanteras inom ramen för den svenska modellen, där ” fackförbund och arbetsgivare tillsammans kommer överens om vilka löner som ska gälla”. I den svenska modellen hanterar vi detta igenom kollektivavtal.

Kollektivavtal räcker inte

Fonseca är inte ensam om detta. Samma åsikt framförs med jämna mellanrum från både TCO och SACO. Och det är inte alls konstigt. Den svenska kollektivavtalsmodellen är framgångsrik, och den ska värnas, men den är ändå inte lämplig att använda för att reglera arbetskraftsinvandring. Låt oss se varför:

För det första är regelverket för uppehållstillstånd en migrationspolitisk – och inte en arbetsrättslig – fråga. LO anser att Sverige behöver ett regelverk för arbetskraftsinvandring som bygger på att en myndighet gör en behovsprövning av arbetskraftsbehovet och att arbetsmarknadens parter bjuds in och är en del i denna bedömning.

För det andra skulle krav på kollektivavtal i praktiken innebära fri arbetskraftsinvandring till 90 procent av den svenska arbetsmarknaden. Nästan fyra miljoner arbetstagare jobbar på arbetsplatser som har kollektivavtal.

Arbetsmarknaden påverkas, som andra marknader, av utbud och efterfrågan. Om arbetsgivaren, genom att få möjlighet att rekrytera från länder utanför EU, tillåts öka utbudet av arbetskraft kommer lönerna att pressas ned. Det är enkel matematik, något som Elektrikerna visar i en kommentar till regeringens nya undantag.

Och det här gäller förstås särskilt när det ökade utbudet av arbetskraft kan tvingas acceptera sämre villkor för att komma åt ett eftertraktat uppehållstillstånd.

För det tredje är svenska kollektivavtal är inte utformade som verktyg för myndigheter.

I tjänstemannayrken är det vanligt med helt sifferlösa avtal och inom LO:s områden finns ofta en lägsta-nivå som är tänkt som ingångslön för en ung och oerfaren anställd.

Många tjänar mindre än heltidslön

Som verktyg för myndighetskontroll är det otillräckligt. Som verktyg för en arbetsgivare som vill pressa villkor genom att utöka utbudet av arbetssökande till länder utanför EU är det förstås perfekt.

För det fjärde måste vi skilja på lön och inkomst. Kollektivavtalet reglerar löner, men garanterar långt ifrån alltid samma nivå på inkomst. I till exempel hotell- och restaurangyrken som inte kräver högskoleutbildning jobbar uppåt 90 000 personer. Nästan hälften av dem jobbar deltid. De kan ha en liten inkomst trots att de jobbar enligt kollektivavtal. Och glöm inte alla tillfälliga anställningsformer. Det finns kollektivavtal som reglerar anställningar på formen “kallas vid behov”. En sådan anställning garanterar i sig inte någon lön alls en enskild månad.

Om en arbetsgivare med kollektivavtal endast erbjuder en kortare deltid, visserligen med villkor enligt kollektivavtalet, så kommer arbetstagaren ändå inte kunna försörja sig.

För det femte måste vi göra en maktanalys. När utbudet av arbetskraft vidgas till hela världen kommer den arbetsgivare som så önskar lätt att kunna välja bort arbetssökande som vet sina rättigheter och är med i facket. I stället för en LO-ansluten snickare som redan finns på svensk arbetsmarknad kan arbetsgivaren anställa någon från ett land med lägre standard.

Med arbetstillståndet i arbetsgivarens händer skapas också en obalans där arbetstagaren inte kan försvara sina rättigheter. Vi rekommenderar alla att läsa GS-fackets beskrivning av problemet, eller något av Dagens Arbetes reportage om hur arbetstagare från tredje land, med arbetstillstånd och jobb med villkor enligt kollektivavtal, har tvingats betala ockerhyror för de boenden som arbetsgivaren tillhandahåller.

Nödvändigt med försörjningskrav

Kollektivavtal är helt avgörande för svensk arbetsmarknad, och självklart ska alla arbetskraftsinvandrare ha löner och villkor som är minst lika bra som vad som framgår av kollektivavtalen. Det är vår roll som facklig organisation att säkra det för alla som har ett arbetstillstånd. Vilka som ska få ett arbetstillstånd, till vilka arbetsgivare och till vilka yrken, är en annan sak.

LO anser att arbetstillstånd ska utfärdas där det råder brist på arbetskraft och att behovsprövningen ska göras av en myndighet. Och behovsprövning handlar alltså om att bedöma om det finns behov av att utöka utbudet av arbetskraft till världen utanför EU.

Det i kombination med att arbetsmarknadens parter bjuds in och är en del i denna bedömning borgar för ett mer robust och träffsäkert system.

För att inte arbetskraftsinvandrare ska fastna i ett utnyttjande baserat på deltider och otrygga villkor är det också nödvändigt med någon form av försörjningskrav.

Slutligen. Joan Fonseca skriver om företag som har svårigheter att rekrytera. Vi måste påminna om att det inte självklart råder brist på arbetskraft bara för att en arbetsgivare har svårt att rekrytera. Kommunal har upprepade gånger visat att villkoren spelar en avgörande roll. Eller som SNS konstaterade häromveckan: Det råder inte brist på folk, men det råder brist på personer som vill och kan arbeta till givna villkor.

Mattias Schulstad och Johan Enfeldt, utredare på LO

Inlägget Replik: Svenska modellen kan inte reglera arbetskraftsinvandring dök först upp på Dagens Arena.

Falska adresser och sammanblandning med israeliska varor. En ny rapport visar på betydande fusk som möjliggör att varor från bosättningar på Västbanken säljs i Europa under falsk märkning.

EU är Israels viktigaste handelspartner, och 28 procent av exportvaror från landet går varje till EU. Det här är en av anledningarna till att många har lyft att det skulle få en verklig effekt om EU hävde handelsavtalet med Israel, som ett sätt att markera mot vad landet har gjort och gör i Gaza och på Västbanken.

Men trots att varor producerade på ockuperad mark inte omfattas av tullfriheten, som avtalet med EU innebär, visar nya uppgifter att produkter från bosättningar exporteras i stor omfattning med ursprungsmärkning Israel. Det innebär att de omfattas av låga eller inga tullavgifter.

Eftersom varken Israel eller EU samlar in uppgifter om bosättarprodukter som når EU, har hittills den enda tillgängliga siffran varit en uppskattning från 2011 som Israel gav till Världsbanken och som angav att 2,3 procent av landets export till EU bestod av varor från ockuperad mark. Nu har organisationen Global Echo genom en flerårig granskning visat att en betydligt större andel av Israels export till EU och Europa består av produkter från illegala bosättningar.

Flera sätt att feldokumentera export

Kartläggningen har sträckt sig över flera år och omfattar över 30 000 exportdokument tillhörandes 6 800 försändelser av jordbruksprodukter från Israel till omvärlden. Av de drygt 5 000 försändelser som skulle till EU-länder visade sig 20 procent bestå av varor från illegala bosättningar. För hela Europa var andelen 17 procent. Undersökningen omfattar perioden oktober 2017 – februari 2026.

Global Echo bedömer att den verkliga andelen bosättarvaror troligen är högre, då kriterierna i undersökningen är strikta för att klassa en produkt som bosättarprodukt i kombination med att granskningen bara har kunnat fånga en liten del av all export från Israel.

Rapporten har funnit tre metoder som används återkommande för att dölja en produkts verkliga ursprung. Det handlar dels om att en korrekt adress, i en bosättning, uppges för en vara men att den adressen uppges ligga i Israel. Det handlar också om att använda falska adresser, och om att produkter från bosättningar blandas samman med jordbruksvaror från Israel innan de exporteras.

– Israel har visat att de inte kan ses som en betrodd handelspartner av EU, säger Emily Schaeffer Omer-Man, chef för Global Echo och jurist specialiserad på mänskliga rättigheter.

– Det handlar inte om enskilda undantag utan systemet fungerar inte. Så länge som avtalen är på plats kommer dessa överträdelser av regelverket fortsätta, fortsätter hon.

Eftersom de flesta varor som exporteras från bosättningar är jordbruksprodukter, drar rapportförfattarna slutsatsen att den export de avslöjat som går till Europa och EU utgör en stor del av de totala exporterna från israeliska bosättningar.

Då jordbruksmark tar upp mycket större ytor än den mark som tas i anspråk av bostadshus, utgör bosättningar i form av jordbruk en viktig del i Israels expansion på Västbanken och på syrisk mark (Golanhöjderna). Den här typen av bosättningar är därför extra skadlig för befolkningarna i aktuella områden, särskilt som jordbruk utarmar naturresurser, skriver rapportförfattarna.

På det sättet bidrar bristerna i EU:s handelsavtal med Israel till att illegala bosättningar kan vara ekonomiskt livskraftiga, och till en fortsatt möjlig expansion av illegala bosättningar, menar Global Echo.

Inga bosättarprodukter hittade i Sverige

Global Echo har också granskat exporten till enskilda EU-länder. Just när det gäller Sverige har ingen import av bosättarprodukter dokumenterats. Men det är inte säkert att det här speglar verkligheten.

– Bara för att vi inte upptäckte det betyder det inte att de här produkterna inte finns i Sverige. Vi har bara granskat en liten andel av all export. Som vi visar är det tre hamnar i EU som tar emot den absoluta merparten av exporter till EU, och därifrån kan produkterna ta sig vidare till andra länder. Vi pratar också om en viss del av export, jordbruksprodukter, och vi kan inte tala om andra typ av produkter.

EU får skarp kritik i rapporten och pekas ut som oförmögna att omsätta muntliga uttalanden och fördömanden av bosättningspolitiken i någon som helst praktisk handling. Dessutom har ramverket för att göra skillnad mellan vanliga israeliska produkter och produkter från illegala bosättningar utformats av EU och Israel tillsammans, vilket rapportförfattarna menar har skapat vägar för att runda regelverket.

Det saknas krav på importörer att verifiera var produkter från Israel har sitt ursprung, istället är det formulerat som en rekommendation att verifiera ursprung.

Vad behöver göras nu?

– Global Echo kommer att kräva att EU följer nuvarande regelverk för handel med Israel. Men vi säger det med en brasklapp: även om alla nuvarande lagar följs skulle EU fortfarande inte följa internationella lagar. Som ICC kom fram till 2024 är det olagligt att på något sätt stötta illegal ockupation ekonomiskt. Så att fortsätta handel med bosättningar är ett brott mot internationell rätt och bryter mot palestinska och syriska mänskliga rättigheter, säger Emily Schaeffer Omer-Man.

Rapporten visar också att märkningar för ekologiska varor och hälsosamma plantor regelbundet avvänds för jordbruksprodukter från bosättningar, trots att Israel inte har rätt att använda de märkningarna för bosättarprodukter.

Inlägget Granskning: Var femte exportlast till EU från Israel kommer från bosättningar dök först upp på Dagens Arena.

Falska adresser och sammanblandning med israeliska varor. En ny rapport visar på betydande fusk som möjliggör att varor från bosättningar på Västbanken säljs i Europa under falsk märkning.

EU är Israels viktigaste handelspartner, och 28 procent av exportvaror från landet går varje till EU. Det här är en av anledningarna till att många har lyft att det skulle få en verklig effekt om EU hävde handelsavtalet med Israel, som ett sätt att markera mot vad landet har gjort och gör i Gaza och på Västbanken.

Men trots att varor producerade på ockuperad mark inte omfattas av tullfriheten, som avtalet med EU innebär, visar nya uppgifter att produkter från bosättningar exporteras i stor omfattning med ursprungsmärkning Israel. Det innebär att de omfattas av låga eller inga tullavgifter.

Eftersom varken Israel eller EU samlar in uppgifter om bosättarprodukter som når EU, har hittills den enda tillgängliga siffran varit en uppskattning från 2011 som Israel gav till Världsbanken och som angav att 2,3 procent av landets export till EU bestod av varor från ockuperad mark. Nu har organisationen Global Echo genom en flerårig granskning visat att en betydligt större andel av Israels export till EU och Europa består av produkter från illegala bosättningar.

Flera sätt att feldokumentera export

Kartläggningen har sträckt sig över flera år och omfattar över 30 000 exportdokument tillhörandes 6 800 försändelser av jordbruksprodukter från Israel till omvärlden. Av de drygt 5 000 försändelser som skulle till EU-länder visade sig 20 procent bestå av varor från illegala bosättningar. För hela Europa var andelen 17 procent. Undersökningen omfattar perioden oktober 2017 – februari 2026.

Rapporten har funnit tre metoder som används återkommande för att dölja en produkts verkliga ursprung. Det handlar dels om att en korrekt adress, i en bosättning, uppges för en vara men att den adressen uppges ligga i Israel. Det handlar också om att använda falska adresser, och om att produkter från bosättningar blandas samman med jordbruksvaror från Israel innan de exporteras.

– Israel har visat att de inte kan ses som en betrodd handelspartner av EU, säger Emily Schaeffer Omer-Man, chef för Global Echo och jurist specialiserad på mänskliga rättigheter.

– Det handlar inte om enskilda undantag utan systemet fungerar inte. Så länge som avtalen är på plats kommer dessa överträdelser av regelverket fortsätta, fortsätter hon.

Eftersom de flesta varor som exporteras från bosättningar är jordbruksprodukter, drar rapportförfattarna slutsatsen att den export de avslöjat som går till Europa och EU utgör en stor del av de totala exporterna från israeliska bosättningar.

Då jordbruksmark tar upp mycket större ytor än den mark som tas i anspråk av bostadshus, utgör bosättningar i form av jordbruk en viktig del i Israels expansion på Västbanken och på syrisk mark (Golanhöjderna). Den här typen av bosättningar är därför extra skadlig för befolkningarna i aktuella områden, särskilt som jordbruk utarmar naturresurser, skriver rapportförfattarna.

På det sättet bidrar bristerna i EU:s handelsavtal med Israel till att illegala bosättningar kan vara ekonomiskt livskraftiga, och till en fortsatt möjlig expansion av illegala bosättningar, menar Global Echo.

Inga bosättarprodukter hittade i Sverige

Global Echo har också granskat exporten till enskilda EU-länder. Just när det gäller Sverige har ingen import av bosättarprodukter dokumenterats. Men det är inte säkert att det här speglar verkligheten.

– Bara för att vi inte upptäckte det betyder det inte att de här produkterna inte finns i Sverige. Vi har bara granskat en liten andel av all export. Som vi visar är det tre hamnar i EU som tar emot den absoluta merparten av exporter till EU, och därifrån kan produkterna ta sig vidare till andra länder. Vi pratar också om en viss del av export, jordbruksprodukter, och vi kan inte tala om andra typ av produkter.

EU får skarp kritik i rapporten och pekas ut som oförmögna att omsätta muntliga uttalanden och fördömanden av bosättningspolitiken i någon som helst praktisk handling. Dessutom har ramverket för att göra skillnad mellan vanliga israeliska produkter och produkter från illegala bosättningar utformats av EU och Israel tillsammans, vilket rapportförfattarna menar har skapat vägar för att runda regelverket.

Det saknas krav på importörer att verifiera var produkter från Israel har sitt ursprung, istället är det formulerat som en rekommendation att verifiera ursprung.

Vad behöver göras nu?

– Global Echo kommer att kräva att EU följer nuvarande regelverk för handel med Israel. Men vi säger det med en brasklapp: även om alla nuvarande lagar följs skulle EU fortfarande inte följa internationella lagar. Som ICC kom fram till 2024 är det olagligt att på något sätt stötta illegal ockupation ekonomiskt. Så att fortsätta handel med bosättningar är ett brott mot internationell rätt och bryter mot palestinska och syriska mänskliga rättigheter, säger Emily Schaeffer Omer-Man.

Inlägget Granskning: Var femte exportlast till EU från Israel kommer från bosättningar dök först upp på Dagens Arena.

Riksdagen är på väg att överlämna makt i avgörande frågor om krig och säkerhet till regeringen. Det handlar bland annat om att kunna upplåta svensk mark som bas för andra länders militära operationer. När jag mejlar politiker i frågan får jag inga svar alls, skriver Johanna Deinum.

Motionstiden för regeringens proposition 2025/26:254, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, har obemärkt löpt ut den 15 maj 2026. Redan hösten 2025 hade den gått ut på remiss till olika myndigheter och nämnder. Sista dag att svara på remissen var den 10 januari 2026. I stort sett var det två remissinstanser som var negativa.

Jurister vid Göteborgs universitet redogjorde i januari på GU:s egen webbplats för att de i sitt remissvar hade pekat på att det är svårt att överblicka vilka befogenheter som kan komma att överlåtas, och att det finns risk att de långtgående och otydliga bemyndiganden som ges i lagförslaget inte uppfyller kraven i grundlagen. Också Svenska freds remissvar var starkt avvisande på mestadels juridiska grunder. Dessa svar uppmärksammades av få.

Riksdagen hade redan tagit beslut om utrikesutskottets säkerhetspolitiska betänkande (Betänkande 2025/26:UU6) den 22 april 2026. Under medial tystnad röstade en stor majoritet i riksdagen MOT de motioner som krävde ett lagförbud mot kärnvapen. Dessutom röstade riksdagen nej till att närma sig FN:s avtal om förbud mot kärnvapen, TPNW. Inget av detta uppmärksammades av de stora tidningarna. Vet ledamöterna vad kärnvapen på svensk mark kan betyda för vår säkerhet?

Handlar om svensk säkerhet

Sedan kom en bra artikel i Tidningen Syre. Ödesdigert regeringsbeslut på väg att drivas igenom. Åtta personer från fredsorganisationen Bottna för fred påpekade att det inte räcker med att vi ska ha 17 amerikanska baser på svensk mark, enligt DCA-avtalet, vi ska också upplåta vårt territorium åt de övriga Natoländernas militära verksamheter.

Då beslutade jag att man borde kunna ta kontakt själv med våra riksdagsledamöter och den 11:e maj mejlade jag separata brev till 73 ledamöter, alla i försvarsutskottet och de viktigaste personerna i alla partier. Det handlar ju inte bara om juridik, det handlar om i högsta grad om svensk säkerhet. Det handlar också om att inte få kärnvapen på vår mark.

Jag har inte fått ett enda svar eller en enda reaktion.

Om inte en vanlig medborgare kan nå ut till riksdagens ledamöter kan vi då tala om demokrati? Varför har de e-post om inte någon svarar, om inte annat så av artighet? Finns det en spärr i systemet, på samma sett som AI censurerar vissa ämnen?

Brevet till riksdagens ledamöter

Brådskande angående Prop. 2025/26:254 – Värna svensk suveränitet och säkerhet

Jag skriver till er med anledning av regeringens proposition 2025/26:254, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, det ni skall rösta om den 15:e juni,

Detta lagförslag innebär en historisk och riskfylld kursändring. Att ge regeringen mandat att tillåta främmande makt att använda svenskt territorium som bas för militära operationer mot andra stater – utan att Sverige är angripet och utan riksdagens direkta medverkan i varje beslut – är att spela med landets existens som insats och åsidosätta demokratin, i praktiken.

Genom att acceptera detta förslag riskerar ni att:

1. Göra Sverige till en primär måltavla: Installationer på svensk mark som används för anfall mot kärnvapenmakter gör oss till prioriterade mål för vedergällning, eller för en preventiv varningsattack, kanske med kärnvapen. Som Gudrun Persson, FOI, sade i Aktuellt till programledaren för några månader sedan, ungefär: ”självklart är Ryssland livrädda för väst”.

2. Överlämna krigsmakten till andra: Beslut om krig och fred bör vara riksdagens mest heliga ansvar, det skall inte kunna delegeras till regeringen eller till och med utländska befälhavare.

3. Ignorera civilbefolkningens säkerhet: Risken för en massiv eskalering som påverkar våra livsbetingelser i generationer är reell. Bara för att vi aldrig har haft ett kärnvapenkrig är inte risken 0 % (reptilhjärnan). Är risken 0,001 % eller 25 %? Vem vet? Ingen vet. Vilken risk accepterar ni? Kan man vara säker på att hotstrategin, avskräckning/hot verkligen fungerar?

Jag hoppas dessutom, som ni förstår, att riksdagen ges fortsatt direkt beslutanderätt i frågor som rör främmande makts offensiva verksamhet från svensk mark som resultat.

Ska inte all makt utgå från folket?

Jag förstår att man försöker tygla sin existentiella ångest/kognitiva dissonans genom att låta ”någon annan” få beslutanderätten. Men man måste tänka själv och tänka på grunduppdraget: ”all offentlig makt kommer från folket”. Hur skulle en välinformerad väljarkår, som ni skall representera, ha resonerat och tagit ställning i denna fråga?

Historikerna, om det kommer att finnas några, kommer att döma er efter hur ni agerade i detta kritiska skede. Vem skulle annars personligt försöka fundera och söka förstå tänkbara konsekvenser om inte ni som sitter i försvarsutskottet. Detta med kärnvapen har inte varit för handen före 1945, det är nya tänkesätt som gäller, det går inte att gå i gamla fotspår.

Med vänlig hälsning,

Johanna Deinum, pensionär och docent biofysikalisk kemi

Inlägget Är det demokrati om folket inte kan få kontakt med politiker? dök först upp på Dagens Arena.

Och aldrig varit så lätt att ta fram och sprida falska forskningsresultat.

Olof Rudbeck upptäckte lymfsystemet, en av de viktigaste medicinska upptäckterna någonsin. Eller var det dansken Thomas Bartholin som var först?

Det är svårt att veta, eftersom upptäckterna skedde ungefär samtidigt. Men detta var 1600-talet, ny kunskap skrevs ner för hand på latin, forskarna fick ge sig ut på årslånga bildningsresor med häst och vagn för att lära av varandra, istället för att flyga på konferens över en helg.

Ändå gjordes vetenskapliga framsteg, insikter som vunnits i en del av världen spred sig och kunde inspirera andra att göra nya upptäckter.

En allt mer prekariserad akademi

I dag har det aldrig varit så lätt att ta fram och sprida falska forskningsresultat, varnar DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther. De allt mer avancerade AI-verktygen kan generera fram en artikel på några minuter som tidigare tog månader och år att ta fram, och det är svårt att skilja äkta forskningsbaserade resultat från fabricerade.

Utvecklingen skyndas på av en allt mer prekariserad akademi, där publiceringar i form av artiklar i vetenskapliga tidskrifter meriterar till nästa steg i karriären och är en förutsättning för att någon gång få en fast tjänst. Det skapar en press att publicera snabbt och mycket, vilket i sin tur ökar frestelsen att AI-generera artiklar.

Dessutom har publiceringshetsen skapat en lönsam ”pappersindustri” av kommersiella tidskrifter, ”artikelfabriker”, som tar betalt för att publicera. ”Rovdjurstidskrifter”, kallas de av den ständige sekreteraren i Kungliga vetenskapsakademien Hans Ellegren, som ”publicerar stora mängder arbeten av låg kvalitet med bristfällig sakkunniggranskning”.

AI-utvecklingen har satt fart på reformeringen av den vetenskapliga publiceringen. AI kanske är forskningens död – och återuppståndelse. I senaste numret av tidskriften Royal Society Open Science lanserar den svenska molekylärbiologen Dan Larhammar vid Uppsala universitet och tidigare ordförande för Kungl. Vetenskapsakademien tillsammans med Bernhard Sabel vid Otto-von-Guericke-universitetet i tyska Magdeburg en Stockholmsdeklaration för att reformera den vetenskapliga publiceringen.

Ägas gemensamt

Stockholmsdeklarationen kräver att akademin för det första måste återta kontrollen över den vetenskapliga publiceringen, för det andra se till att akademins incitament leder till meritering byggd på kvalitet, inte kvantitet, för det tredje initiera oberoende granskningar för att identifiera och markera falska resultat, och för det fjärde ta fram regelverk för att förhindra publiceringsbedrägerier.

Stockholmsdeklarationen är en påminnelse om att det som skapas gemensamt måste ägas gemensamt. Den vetenskapliga infrastrukturen är för viktig för att överlåtas till kommersiella intressen.

Det är ett demokratiskt problem att de kommersiella intressena tagit makten, så klart. Det är odemokratiskt att den kunskap vi betalat för gemensamt låses in och genererar privata vinster istället för gemensamt välstånd.

Det är också ett slöseri med resurser. De kommersiella tidskrifterna tar betalt av både den som publicerar och den som vill läsa det publicerade – trots att både forskningen och granskningen (peer review) ofta helt bekostas av universiteten. ”Om någon hade skrivit om en sådan publiceringsmodell i Grönköpings Veckoblad som ett skämt skulle man ju skrattat hjärtligt åt det. Det är ett fullkomligt absurt system, som bara har växt och växt”, säger Dan Larhammar till Dagens Nyheter.

Gör oss dummare

Dagens akademiska arkitektur gör oss också dummare. När nya resultat hamnar bakom betalvägg, och kräver svindyra prenumerationer på vetenskapliga tidskrifter, försvåras lärandet, helt i onödan. När nyproducerad data och nyvunna insikter istället är öppet tillgängliga kan vi lättare lära av varandra.

Det svenska initiativet Kriterium, som gör sakkunniggranskade vetenskapliga böcker tillgängliga open access, är ett viktigt steg i rätt riktning.

Fusk har förekommit i alla tider. Här och var i det svenska landskapet står det runstenar med otydbara tecken: förbryllade arkeologer har tvingats konstatera att den som ristade runorna nog inte var läskunnig. Men det verkar inte runristarens samtid ha varit heller, så hen kom undan. Stenar resta över fusk och okunnighet.

När stenar reses över vår tid, må de vittna om att vi blev bättre på att skilja sanning från lögn, och flit från fusk.

Lisa Pelling

Inlägget Kommersiella intressen har fått makt över forskningen dök först upp på Dagens Arena.

Veckans avsnitt handlar om VM i fotboll, och Centerpartiets beslut att stötta Magdalena Andersson. 

En somalisk fotbollsdomare vägras inresa till USA och fotbollsvärlden står bara och tittar. Samtidigt som en irakisk spelare förhörs i sju timmar. Det är en skam för VM och en symbol för den nya värld vi befinner oss i. Även om fotbolls-VM blir en underbar fest.

Dessutom handlar veckans avsnitt om Centerns (förväntade) besked att man står bakom Magdalena Andersson som regeringsbildare.

Med: Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.

Du kan lyssna på avsnittet här. 

Inlägget En skam för fotbolls-VM dök först upp på Dagens Arena.