Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Dagens Arena. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
Detta handlar om en månads samlat RSS-innehåll från Dagens Arena, med fokus på svensk samhällsdebatt och politik under perioden 20 juli till 19 augusti 2026. I materialet återkommer frågor om pensioner, arbetsmarknad och Teslastrejken, migration och familjeåterförening samt kriminalpolitik, till exempel förslaget om fängelse för 14-åringar. Konkreta exempel i underlaget är Jon Anderssons analys av Teslastrejken, Olle Bergvalls text om pensioner och Elsa Perssons rapportering om familjeåterförening och andra migrationsfrågor. Det finns också inslag om krigsdrönare, kommunismens relevans och bredare frågor om Sveriges prioriteringar.
714b3a7abadd7b0beff86940eb3247419ca2832aDen 1 juni höjs lönekravet för arbetskraftsinvandrare till drygt 33 000 kronor i månadslön. Regeringen väljer nu att undanta 27...
Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena.
Den 1 juni höjs lönekravet för arbetskraftsinvandrare till drygt 33 000 kronor i månadslön. Regeringen väljer nu att undanta 27 yrken från det höjda lönekravet. Personliga assistenter och bärplockare stoppas helt från arbetskraftsinvandring: “Missbruk och missförhållanden”.
Det nya lönekravet motsvarar en lön på 90 procent av medianinkomsten i Sverige, det vill säga knappt 33 400 kronor i månaden. För de yrken som nu får ett undantag för lönekravet gäller istället att de ska tjäna 75 procent av medianlönen.
Bland de 27 yrken som undantas från det höjda lönekravet finns vissa ingenjörer, flera kategorier av undersköterskor, flera yrken inom jord- och skogsbruk, slaktare och flera grupper av tekniker inom it.
Yrkena som får undantag bygger på Migrationsverkets analys av vilka yrken där det råder brist på arbetskraft, och där bristen inte bedöms minska inom nära förestående tid.
Förutom undantag för 27 yrken som klassas som bristyrken, ger regeringen undantag även för några andra grupper.
Anställda hos start up-bolag eller inom life science.
Personer som nyligen avlagt examen inom legitimationsyrken som apotekare, läkare, sjuksköterska och tandläkare, men inte hunnit komma upp i lönenivån som senare gäller i yrkena.
Nyutexaminerade studenter inom studier på högre nivå eller doktorandstudier.
De som omfattas av massflyktsdirektivet från Ukraina.
Två yrkesgrupper stoppas helt från möjligheten att arbeta i Sverige inom regelverket för arbetskraftsinvandring: personliga assistenter och bärplockare som arbetar i skog.
– Anledningen till att de yrkena valts ut är att det finns gott om exempel på missbruk och missförhållanden inom dem.Den här kompetensen bör också finnas i Sverige, för att få dessa jobb, sa Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna under regeringens pressträff.
Mats Wingborg, journalist som bevakat bärbranschen i flera år, säger att den förändring som nu införs var väntad och att den kan leda till förbättrade arbetsvillkor och mer kontroll över branschen.
– Det är absolut en förbättring, säger han.
Redan förra sommaren anpassade sig arbetsgivarna inför förväntan om nya regler, vilket gjorde att de anställde bärplockare inom ramen för EU:s säsongsarbetardirektiv istället för de svenska reglerna för arbetskraftsinvandring.
En viktig skillnad när säsongsarbetardirektivet gäller är att bärplockare måste vara direkt anställda hos arbetsgivare i Sverige. Tidigare har det ofta gått via mellanhänder i form av thailändska bemanningsföretag.
– Det innebär inget slut för att det kommer thailändska bärplockare, men däremot att de framöver kommer vara anställda av svenska företag istället för thailändska bemanningsföretag. Att arbetsgivarna finns i Sverige innebär en skärpning, då det blir lättare att kontrollera att företagen följer regler och villkor. En annan skillnad är att arbetsgivarna nu behöver betala skatt i Sverige, säger Mats Wingborg.
Avslöjanden om missförhållanden har lett till att kontrollen av bärföretag har ökat.
– Migrationsverket och många andra myndigheter har gjort mycket fler kontroller av företag, så det har lett till att många företag fått avslag på ansökningar om att ta hit bärplockare.
Trots att bärföretagen hela tiden hävdat att det blir för dyrt att ta hit bärplockare med nya regler, menar Mats Wingborg att flera av dessa företag går rätt bra ekonomiskt.
Totalt sett har det blivit färre bärplockare, med de nya reglerna och ökade kontroller. Mats Wingborg spår att det blir runt 1 000 i år, medan det var 7 000 när det var som flest. Det har lett till att kilopriserna har gått upp. Högre priser lockar så kallade friplockare, som plockar och säljer dag för dag.
– Friplockarna har också ofta kommit från andra länder som Ukraina och Bulgarien. Men när priserna ökat lockar det även svenskar. Jag pratade med en kvinna som tjänade 1 000 kronor om dagen, säger Mats Wingborg.
Mats Wingborg tror inte att förändringen kommer att leda till att svenska arbetslösa kommer behöva ge sig ut i skogarna.
– Det finns en föreställning om att det här är ett enkelt jobb, men det är enormt fysiskt krävande. Thailändarna som kommer är risbönder som är vana vid hårt fysiskt jobb. Ulf Kristersson har sagt att arbetslösa borde plocka bär, men det är inte så många som klarar av det.
Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena.
714b3a7abadd7b0beff86940eb3247419ca2832a
52cced6652836fc106670efe79ba128f6c3e0929
TITLE: Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav DESCRIPTION: Den 1 juni höjs lönekravet för arbetskraftsinvandrare till drygt 33 000 kronor i månadslön. Regeringen väljer nu att undanta 27... Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Den 1 juni höjs lönekravet för arbetskraftsinvandrare till drygt 33 000 kronor i månadslön. Regeringen väljer nu att undanta 27 yrken från det höjda lönekravet. Personliga assistenter och bärplockare stoppas helt från arbetskraftsinvandring: “Missbruk och missförhållanden”. Det nya lönekravet motsvarar en lön på 90 procent av medianinkomsten i Sverige, det vill säga knappt 33 400 kronor i månaden. För de yrken som nu får ett undantag för lönekravet gäller istället att de ska tjäna 75 procent av medianlönen. Bland de 27 yrken som undantas från det höjda lönekravet finns vissa ingenjörer, flera kategorier av undersköterskor, flera yrken inom jord- och skogsbruk, slaktare och flera grupper av tekniker inom it. Yrkena som får undantag bygger på Migrationsverkets analys av vilka yrken där det råder brist på arbetskraft, och där bristen inte bedöms minska inom nära förestående tid. Fler får undantag Förutom undantag för 27 yrken som klassas som bristyrken, ger regeringen undantag även för några andra grupper. Anställda hos start up-bolag eller inom life science. Personer som nyligen avlagt examen inom legitimationsyrken som apotekare, läkare, sjuksköterska och tandläkare, men inte hunnit komma upp i lönenivån som senare gäller i yrkena. Nyutexaminerade studenter inom studier på högre nivå eller doktorandstudier. De som omfattas av massflyktsdirektivet från Ukraina. Två yrkesgrupper stoppas helt från möjligheten att arbeta i Sverige inom regelverket för arbetskraftsinvandring: personliga assistenter och bärplockare som arbetar i skog. – Anledningen till att de yrkena valts ut är att det finns gott om exempel på missbruk och missförhållanden inom dem.Den här kompetensen bör också finnas i Sverige, för att få dessa jobb, sa Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna under regeringens pressträff. En förbättring för bärplockarna Mats Wingborg, journalist som bevakat bärbranschen i flera år, säger att den förändring som nu införs var väntad och att den kan leda till förbättrade arbetsvillkor och mer kontroll över branschen. – Det är absolut en förbättring, säger han. Redan förra sommaren anpassade sig arbetsgivarna inför förväntan om nya regler, vilket gjorde att de anställde bärplockare inom ramen för EU:s säsongsarbetardirektiv istället för de svenska reglerna för arbetskraftsinvandring. En viktig skillnad när säsongsarbetardirektivet gäller är att bärplockare måste vara direkt anställda hos arbetsgivare i Sverige. Tidigare har det ofta gått via mellanhänder i form av thailändska bemanningsföretag. – Det innebär inget slut för att det kommer thailändska bärplockare, men däremot att de framöver kommer vara anställda av svenska företag istället för thailändska bemanningsföretag. Att arbetsgivarna finns i Sverige innebär en skärpning, då det blir lättare att kontrollera att företagen följer regler och villkor. En annan skillnad är att arbetsgivarna nu behöver betala skatt i Sverige, säger Mats Wingborg. Avslöjanden om missförhållanden har lett till att kontrollen av bärföretag har ökat. – Migrationsverket och många andra myndigheter har gjort mycket fler kontroller av företag, så det har lett till att många företag fått avslag på ansökningar om att ta hit bärplockare. Få svenska arbetslösa kommer plocka bär Trots att bärföretagen hela tiden hävdat att det blir för dyrt att ta hit bärplockare med nya regler, menar Mats Wingborg att flera av dessa företag går rätt bra ekonomiskt. Totalt sett har det blivit färre bärplockare, med de nya reglerna och ökade kontroller. Mats Wingborg spår att det blir runt 1 000 i år, medan det var 7 000 när det var som flest. Det har lett till att kilopriserna har gått upp. Högre priser lockar så kallade friplockare, som plockar och säljer dag för dag. – Friplockarna har också ofta kommit från andra länder som Ukraina och Bulgarien. Men när priserna ökat lockar det även svenskar. Jag pratade med en kvinna som tjänade 1 000 kronor om dagen, säger Mats Wingborg. Mats Wingborg tror inte att förändringen kommer att leda till att svenska arbetslösa kommer behöva ge sig ut i skogarna. – Det finns en föreställning om att det här är ett enkelt jobb, men det är enormt fysiskt krävande. Thailändarna som kommer är risbönder som är vana vid hårt fysiskt jobb. Ulf Kristersson har sagt att arbetslösa borde plocka bär, men det är inte så många som klarar av det. Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav DESCRIPTION: Kan leda till förbättrade arbetsvillkor för bärplockare. Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Den 1 juni höjs lönekravet för arbetskraftsinvandrare till drygt 33 000 kronor i månadslön. Regeringen väljer nu att undanta 27 yrken från det höjda lönekravet. Personliga assistenter och bärplockare stoppas helt från arbetskraftsinvandring: ”Missbruk och missförhållanden”. Det nya lönekravet motsvarar en lön på 90 procent av medianinkomsten i Sverige, det vill säga knappt 33 400 kronor i månaden. För de yrken som nu får ett undantag för lönekravet gäller istället att de ska tjäna 75 procent av medianlönen. Bland de 27 yrken som undantas från det höjda lönekravet finns vissa ingenjörer, flera kategorier av undersköterskor, flera yrken inom jord- och skogsbruk, slaktare och flera grupper av tekniker inom it. Yrkena som får undantag bygger på Migrationsverkets analys av vilka yrken där det råder brist på arbetskraft, och där bristen inte bedöms minska inom nära förestående tid. Fler får undantag Förutom undantag för 27 yrken som klassas som bristyrken, ger regeringen undantag även för några andra grupper. *Anställda hos start up-bolag eller inom life science. *Personer som nyligen avlagt examen inom legitimationsyrken som apotekare, läkare, sjuksköterska och tandläkare, men inte hunnit komma upp i lönenivån som senare gäller i yrkena. *Nyutexaminerade studenter inom studier på högre nivå eller doktorandstudier. *De som omfattas av massflyktsdirektivet från Ukraina. Två yrkesgrupper stoppas helt från möjligheten att arbeta i Sverige inom regelverket för arbetskraftsinvandring: personliga assistenter och bärplockare som arbetar i skog. – Anledningen till att de yrkena valts ut är att det finns gott om exempel på missbruk och missförhållanden inom dem.Den här kompetensen bör också finnas i Sverige, för att få dessa jobb, sa Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna under regeringens pressträff. En förbättring för bärplockarna Mats Wingborg, journalist som bevakat bärbranschen i flera år, säger att den förändring som nu införs var väntad och att den kan leda till förbättrade arbetsvillkor och mer kontroll över branschen. – Det är absolut en förbättring, säger han. Redan förra sommaren anpassade sig arbetsgivarna inför förväntan om nya regler, vilket gjorde att de anställde bärplockare inom ramen för EU:s säsongsarbetardirektiv istället för de svenska reglerna för arbetskraftsinvandring. En viktig skillnad när säsongsarbetardirektivet gäller är att bärplockare måste vara direkt anställda hos arbetsgivare i Sverige. Tidigare har det ofta gått via mellanhänder i form av thailändska bemanningsföretag. – Det innebär inget slut för att det kommer thailändska bärplockare, men däremot att de framöver kommer vara anställda av svenska företag istället för thailändska bemanningsföretag. Att arbetsgivarna finns i Sverige innebär en skärpning, då det blir lättare att kontrollera att företagen följer regler och villkor. En annan skillnad är att arbetsgivarna nu behöver betala skatt i Sverige, säger Mats Wingborg. Avslöjanden om missförhållanden har lett till att kontrollen av bärföretag har ökat. – Migrationsverket och många andra myndigheter har gjort mycket fler kontroller av företag, så det har lett till att många företag fått avslag på ansökningar om att ta hit bärplockare. Få svenska arbetslösa kommer plocka bär Trots att bärföretagen hela tiden hävdat att det blir för dyrt att ta hit bärplockare med nya regler, menar Mats Wingborg att flera av dessa företag går rätt bra ekonomiskt. Totalt sett har det blivit färre bärplockare, med de nya reglerna och ökade kontroller. Mats Wingborg spår att det blir runt 1 000 i år, medan det var 7 000 när det var som flest. Det har lett till att kilopriserna har gått upp. Högre priser lockar så kallade friplockare, som plockar och säljer dag för dag. – Friplockarna har också ofta kommit från andra länder som Ukraina och Bulgarien. Men när priserna ökat lockar det även svenskar. Jag pratade med en kvinna som tjänade 1 000 kronor om dagen, säger Mats Wingborg. Mats Wingborg tror inte att förändringen kommer att leda till att svenska arbetslösa kommer behöva ge sig ut i skogarna. – Det finns en föreställning om att det här är ett enkelt jobb, men det är enormt fysiskt krävande. Thailändarna som kommer är risbönder som är vana vid hårt fysiskt jobb. Ulf Kristersson har sagt att arbetslösa borde plocka bär, men det är inte så många som klarar av det. Inlägget Arbetskraftsinvandring: 27 yrken får sänkt lönekrav dök först upp på Dagens Arena.
52cced6652836fc106670efe79ba128f6c3e0929
714b3a7abadd7b0beff86940eb3247419ca2832a
a9046ddff8fd3000c77994458d84cfde8e312b3bJesper Strömbäck om att falska politiska påståenden har blivit vanligare.
Inlägget ”Politiker sprider allt oftare missvisande information” dök först upp på Dagens Arena.
Politiker använder sig allt oftare av desinformation och ger falska eller missvisande svar som ett politiskt vapen. Det hävdar Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG i Göteborg
Strömbäck utvecklar detta i ett kapitel i en ny rapport om virala hot mot demokratin som Institutet för Mediestudier släppte nu i veckan.
Gäst: Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid JMG i Göteborg.
Programledare: Jon Andersson
Ni kan lyssna på hela avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns.
Inlägget ”Politiker sprider allt oftare missvisande information” dök först upp på Dagens Arena.
dbb8d65e9ed692eb4f12987cd5be20712a6cfc31Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året.
Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad.
Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där.
– Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.”
Foto: Thord Eriksson.
När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år.
Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare.
När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser.
Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella.
– Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi.
Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig.
– Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara.
–Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år.
Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll.
–Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting.
Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den.
– Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här?
Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där.
Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas.
– Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i:
– Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig.
När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.”
Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa.
Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?”
Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj
– Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.”
Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar.
Thord Eriksson
Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
6de46724445ba2213bdd52773de7b64db0cef1c3
dbb8d65e9ed692eb4f12987cd5be20712a6cfc31
TITLE: Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” DESCRIPTION: Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där. – Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.” Foto: Thord Eriksson. När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år. Planet lyfte inte Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare. När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser. Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella. – Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi. Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig. – Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara. –Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år. Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll. –Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting. Har problem med sömnen Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den. – Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här? Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där. Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas. – Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i: – Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig. Blir kvar i förvaret När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.” Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa. Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?” Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj – Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.” Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar. Thord Eriksson Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” DESCRIPTION: Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där. – Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.” Foto: Thord Eriksson. När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år. Planet lyfte inte Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare. När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser. Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella. – Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi. Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig. – Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara. –Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år. Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll. –Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting. Har problem med sömnen Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den. – Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här? Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där. Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas. – Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i: – Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig. Blir kvar i förvaret När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.” Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa. Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?” Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj – Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.” Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar. Thord Eriksson Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
dbb8d65e9ed692eb4f12987cd5be20712a6cfc31
6de46724445ba2213bdd52773de7b64db0cef1c3
6de46724445ba2213bdd52773de7b64db0cef1c3Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året.
Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad.
25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad.
Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där.
– Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.”
Foto: Thord Eriksson.
När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år.
Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare.
När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser.
Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella.
– Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi.
Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig.
– Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara.
–Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år.
Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll.
–Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting.
Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den.
– Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här?
Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där.
Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas.
– Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i:
– Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig.
När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.”
Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa.
Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?”
Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj
– Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.”
Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar.
Thord Eriksson
Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
6de46724445ba2213bdd52773de7b64db0cef1c3
dbb8d65e9ed692eb4f12987cd5be20712a6cfc31
TITLE: Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” DESCRIPTION: Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där. – Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.” Foto: Thord Eriksson. När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år. Planet lyfte inte Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare. När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser. Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella. – Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi. Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig. – Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara. –Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år. Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll. –Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting. Har problem med sömnen Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den. – Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här? Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där. Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas. – Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i: – Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig. Blir kvar i förvaret När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.” Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa. Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?” Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj – Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.” Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar. Thord Eriksson Inlägget Cabdi: “Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” DESCRIPTION: Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: 25-åriga Cabdinaasir Abshir har suttit på Migrationsverkets förvar sedan i augusti förra året. Härute finns en fast anställning och en lägenhet, inne på förvaret finns bara oro, sömnlöshet och rädsla över att bli deporterad. Polisen kom och tog honom i lägenheten i Trollhättan en tidig måndagsmorgon i början av augusti förra året. Det var första arbetsdagen efter semestern när två vanliga ordningspoliser ringde på dörren. Cabdinaasir Abshir, som kallas Cabdi, undrade förvånat vad de gjorde där. – Jag frågade om de kommit vilse och de sa: ”Nej, vi söker dig.” Foto: Thord Eriksson. När de en stund senare satt i polisbilen sa den ene polisen att han kände igen Cabdi från kassan på Willys där han har jobbat i flera år. Planet lyfte inte Nu har det gått nio månader. Hela tiden har Cabdi suttit inlåst på Migrationsverkets förvar. I oktober skulle ha han ha varit med på ett chartrat flyg till Somalia, men planet lyfte aldrig. Orsaken ska, enligt Dagens Nyheter, ha varit de somaliska reaktionerna på Ekotsavslöjande om att 100 miljoner kronor ur den svenska biståndsbudgeten styrts om till projekt nära landets premiärminister, i utbyte mot att Somalia tar emot sina tvångsutvisade medborgare. När jag hälsar på Cabdi i slutet av mars sitter 31 somalier på Migrationsverkets sex olika förvar runtom i landet, fem eller färre är brottsutvisade (någon närmare uppgift lämnas inte ut). Övriga utvisas för att de har fått avslag i sina asylprocesser. Trots att de med brottsutvisningar utgör en klar minoritet brukar migrationsminister Johan Forssell svepande referera till dem som kriminella. – Jag tycker att det är väldigt fel att säga så. Vi är oskyldiga människor som sökt skydd i Sverige, säger Cabdi. Han kom till Sverige ensam 2015, när han var 16 år. Under asylprocessen skrev Migrationsverket upp honom i ålder med ett år. Han berättade att den islamistiska terrororganisationen Al-Shabaab försökte tvångsrekrytera honom och att det var därför han lämnat landet. I utvisningsbeslutet från augusti 2017 framgår det att han inte lyckats övertyga Migrationsverkets handläggare om att han skulle vara hotad vid ett återvändande. Dessutom hade han inga id-handlingar – men även om han hade haft det skulle det ha saknat betydelse, eftersom de somalier som faktiskt har det inte heller anses kunna identifiera sig. – Det skulle vara tufft, svarar Cabdi när jag frågar hur en återkomst till födelselandet skulle vara. –Jag har ingen släkt kvar där. Jag har inte haft kontakt med min familj på över elva år. Somalia är ett klansamhälle och eftersom Cabdi tillhör en minoritetsklan drar han slutsatsen att han inte kan räkna med skydd från något håll. –Jag är maktlös i hemlandet. Vi är liksom ingenting. Har problem med sömnen Drygt en vecka in i april har Cabdi möte med gränspolisen. Han hoppas på att bli utsläppt och förklarar att han är beredd att anmäla sig varje vecka för att visa att han inte har gått under jorden. Men beskedet blir att han ska fortsätta vara inlåst. Polisen han pratar med visar honom också en blankett med tryck på fyra språk. Han har sett den förut. Om han vill intyga att han är beredd att återvända till Somalia behöver han bara skriva under den. – Men jag har suttit här sedan i somras. Om jag ville åka dit frivilligt skulle jag väl inte vara kvar här? Jag frågar hur han mår. Han svarar att han inte mår bra, att hoppet alltid tänds i honom och att det är svårt när det släcks igen. Dessutom har han problem med sömnen, inte bara på grund av anspänning och oro utan också för att de sover fyra i ett rum på förvaret och att det aldrig egentligen råder något lugn där. Under lång tid satt Cabdi där tillsammans med Ali och Zakariya som också kommer från Somalia men blev utsläppa i februari och mars. De är 15 år äldre och uttrycker stark oro över hans situation när vi träffas. – Sen jag kom ut ur förvaret ringer jag honom alltid för att lugna honom. För han mår verkligen jättedåligt, säger Zakariya. Ali fyller i: – Vi kom hit till Sverige som vuxna, men Cabdi kom hit som ung. Han har klarat sin utbildning och har hittat arbete så att han kan försörja sig, han har egen lägenhet, han har körkort och allt som man önskar sig. Blir kvar i förvaret När Johan Forssell i mitten av april förklarar att Sverige förlänger det kontroversiella stödet till Somalia tar han återigen upp somaliers kriminalitet i en intervju med TV4: ”Det är personer som ofta har begått väldigt allvarliga brott i Sverige.” Jag begär ut uppgifter om antalet utvisningar till Somalia som polisen har att verkställa. Svaret: 514 som lämnats över från Migrationsverket, 63 som är brottsutvisade. Den 4 april skickar jag en fråga till hans pressekreterare: ”Jag undrar varför Forssell använder denna retorik trots att det rör sig om en grupp där majoriteten tvärtom inte ägnar sig åt brottslighet?” Det dröjer, men strax efter fem på eftermiddagen den 6 maj – Alltså drygt en månad efter att frågan ställdes – kommer det till slut ett svar: ”Migrationsministern har inte refererat till somaliska asylsökande som kriminella. När det kommer till att få igång återvändandet till Somalia är det brottsutvisningarna som är det högst prioriterade för regeringen, där somaliska medborgare utgör den fjärde största gruppen brottsutvisade i Sverige.” Tidigare i veckan kom ett avgörande från migrationsdomstolen i Göteborg om att Cabdi ska fortsätta sitta i förvar. Thord Eriksson Inlägget Cabdi: ”Svårt när hoppet släcks igen” dök först upp på Dagens Arena.
dbb8d65e9ed692eb4f12987cd5be20712a6cfc31
6de46724445ba2213bdd52773de7b64db0cef1c3
261aab45e594958dda976e8aeb0d7bf312a2c915De långsiktiga effekterna för de som kommer i arbete är bestående och positiva.
Inlägget Danmark visar att högtrycksekonomin fungerar dök först upp på Dagens Arena.
De långsiktiga effekterna för de som kommer i arbete är bestående och positiva.
Det går bra för Danmark. Tillväxten är god, arbetslösheten låg och gång på gång har finansministeriet tvingats skriva upp prognoserna över antalet sysselsatta. Det lite märkliga måttet strukturell arbetslöshet, den nivå på arbetslösheten som förenklat beror på att de arbetslösa inte har den kompetens som företagen eftersöker, har sjunkit och sjunkit och sjunkit. Antalet långtidsarbetslösa är nu nere på en mycket låg nivå.
Nästan allt i Danmarks ekonomiska framgång de senaste åren kan tillskrivas läkemedelsindustrin. Bolaget Novo Nordisk som framförallt producerar insulin för diabetesbehandling har nått nya framgångar med läkemedlet Ozempic som förutom diabetesbehandling också visat sig underlätta viktnedgång. Läkemedelsindustrin står för nästan hela Danmarks BNP-tillväxt och den positiva handelsbalansen slår rekord efter rekord.
Tillväxten har skapat en stark efterfrågan i Danmarks ekonomi och företagen behöver därför anställa fler. Att sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker gynnar särskilt de grupper som traditionellt sett är långt ifrån att få ett jobb. Plötsligt blir de där personerna som företagen annars tycker är olönsamma att anställa faktiskt fullt anställningsbara. Fördomar, ett mindre välfyllt CV och annan kompetens än exakt det som företaget efterfrågar är inte längre samma hinder för en anställning.
Det här är en viktig lärdom att ta med sig till den svenska debatten. Med en högre efterfrågan i ekonomin – vilket vi skulle kunna få genom att istället för skattesänkningar till de rikaste satsar på offentliga infrastrukturinvesteringar, forskning och starkare välfärd – går det att lyfta dem som står långt bak i kön till de arbeten som finns.
Kritiska ekonomer menar att detta högtryck i långa loppet är ett nollsummespel där de som blir upplyfta ur arbetslöshet kommer få sparken så fort konjunkturen vänder.
Men forskning från danska analysinstitutet Arbejderbevægelsens Erhvervsråd visar att det inte stämmer.
Bland jämförbara personer som alla stod långt från arbetsmarknaden för 20 år sedan, är de som ändå lyckades få ett jobb år 2007 fortfarande idag sysselsatta i en mycket högre grad än de som inte fick jobb. Att få ett jobb innebär alltså permanenta positiva effekter både för den enskilde och för samhället.
En annan lärdom att ta med sig är att långt ifrån allt är nattsvart i Sverige. Tvärtom finns många av de positiva faktorer som nämns i Danmark även här. Vi har starka statsfinanser, hög sysselsättning (inte minst bland utrikesfödda), ett produktivt näringsliv och dessutom stora möjligheter till ökat skatteuttag. Kanske borde Sverige börja se glaset mer som halvfullt? Att därtill börja driva en finanspolitik som riktar in sig på vad som är bra för hela befolkningen – och inte bara till några få välbärgade – och vi kommer få se en sjunkande arbetslöshet sjunka.
Då kan vi snart vara lika nöjda som danskarna.
Vilgot Österlund
Inlägget Danmark visar att högtrycksekonomin fungerar dök först upp på Dagens Arena.
ebfc2e22a84849b3108a9a9e6195433fb8150a28Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal.
Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen.
Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade.
Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt.
Lea (Marie Helweg Augustsen) med rumskamraten Sasha (Ella Paaske).
”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång.
Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt.
”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så.
Jon Andersson
Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
751584c6422f2b2abc30fe22ff279e8eae1358a8
ebfc2e22a84849b3108a9a9e6195433fb8150a28
TITLE: Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar DESCRIPTION: Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal. Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Viktlös Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen. Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade. Utnyttjar Lea Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt. ”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång. “Coming of age-drama” Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt. ”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så. Jon Andersson Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar DESCRIPTION: Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal. Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Viktlös Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen. Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade. Utnyttjar Lea Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt. Lea (Marie Helweg Augustsen) med rumskamraten Sasha (Ella Paaske). ”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång. “Coming of age-drama” Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt. ”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så. Jon Andersson Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
ebfc2e22a84849b3108a9a9e6195433fb8150a28
751584c6422f2b2abc30fe22ff279e8eae1358a8
751584c6422f2b2abc30fe22ff279e8eae1358a8Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal.
Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen.
Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade.
Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt.
”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång.
Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt.
”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så.
Jon Andersson
Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
751584c6422f2b2abc30fe22ff279e8eae1358a8
ebfc2e22a84849b3108a9a9e6195433fb8150a28
TITLE: Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar DESCRIPTION: Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal. Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Viktlös Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen. Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade. Utnyttjar Lea Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt. ”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång. “Coming of age-drama” Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt. ”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så. Jon Andersson Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar DESCRIPTION: Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om synen på tjejer och kroppsideal. Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: Viktlös Berättelsen om 15-åriga Lea säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det skriver Jon Andersson som sett den danska filmen “Viktlös”, med svensk premiär i helgen. Lea (Marie Helweg Augustsen) är 15 år gammal och överviktig. Hon ska tillbringa sommaren på ett läger för barn med övervikt och andra hälsoproblem. Ett läger som består av träning, hälsosam mat och social samvaro. På lägret förälskar hon sig i ledaren Rune (Joachim Fjelstrup). Förälskelsen sker först mest på avstånd men efter hand tar Lea mod till sig och närmar sig Rune allt mer. Det visar sig då att känslorna inte är helt obesvarade. Utnyttjar Lea Rune är vuxen och ska vara en person som de sköra ungdomarna ska finna en trygghet hos. Men i stället för att vara ett stöd för en vilsen 15-åring med dålig självkänsla som känner sig tvingad att leva upp till samhällets kroppsideal, utnyttjar han i stället Lea på mer än ett sätt. Lea (Marie Helweg Augustsen) med rumskamraten Sasha (Ella Paaske). ”Viktlös” är en viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar. Inte nog med att Lea är utlämnad till en värld där du bedöms mer efter hur din kropp ser ut än vilken personlighet du har. Hon tyr sig också till en vuxen, som i stället för att vara en trygg punkt leder till ännu mer ångest. Något som den självsäkra rumskamraten Sasha (Ella Paaske) försöker påpeka för Lea utan framgång. “Coming of age-drama” Termen “coming of age-drama” är en av de mest uttjatade i filmvärlden just nu. Det känns som att det är ett begrepp som används slentrianmässigt så fort en film har ungdomar eller unga vuxna i huvudrollerna. Men för att beskriva ”Viktlös” är det en term som funkar väldigt bra. Lea befinner sig precis i den där åldern när man allt mer börjar utforska sin sexualitet samtidigt som man känner sig osäker både på sig själv och sin omgivning. Att ha vuxna runt omkring sig som man inte kan lita på när man befinner sig i en sådan ålder är allt annat än bra. Detta lyckas regissören Emilie Thalund och manusförfattaren Marianne Lentz skildra på ett utmärkt sätt. ”Viktlös” är kanske ingen revolutionerande filmupplevelse och jag hade gärna sett att vi fått lära känna Lea ytterligare. En djupare karaktärsbeskrivning hade kunnat ge ett mervärde till filmen. Den fyller dock helt klart sin funktion som ett inlägg i debatten kring kroppshets hos unga och vad vuxenvärlden bör och inte bör göra för unga tjejer som Lea. Berättelsen om Lea känns på många sätt allmängiltig, då den säger något om samhällets syn på unga tjejer och kroppsideal. Det är vackert så. Jon Andersson Inlägget Viktig film om kroppshets och vuxnas ansvar dök först upp på Dagens Arena.
ebfc2e22a84849b3108a9a9e6195433fb8150a28
751584c6422f2b2abc30fe22ff279e8eae1358a8
ac14871a52324a60f03da9b6a6b4cd1d84c1d4ceDet är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla.
Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen.
Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen.
Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto.
Naturen spelar en av huvudrollerna i filmen. Bland annat i form av familjeutflykter som den här. Foto: TriArt Film.
Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna.
Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat.
Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå.
Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm.
Jon Andersson
Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
4092a5adc50322691a99e4e678f05e7b5939a59f
ac14871a52324a60f03da9b6a6b4cd1d84c1d4ce
TITLE: Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål DESCRIPTION: Det är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla. Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Love That Remains Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Naturen spelar huvudroll Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto. Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna. Engagerar inte Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat. Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå. Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm. Jon Andersson Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål DESCRIPTION: Det är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla. Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Love That Remains Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Naturen spelar huvudroll Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto. Naturen spelar en av huvudrollerna i filmen. Bland annat i form av familjeutflykter som den här. Foto: TriArt Film. Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna. Engagerar inte Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat. Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå. Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm. Jon Andersson Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
ac14871a52324a60f03da9b6a6b4cd1d84c1d4ce
4092a5adc50322691a99e4e678f05e7b5939a59f
4092a5adc50322691a99e4e678f05e7b5939a59fDet är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla.
Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen.
Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen.
Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto.
Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna.
Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat.
Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå.
Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm.
Jon Andersson
Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
4092a5adc50322691a99e4e678f05e7b5939a59f
ac14871a52324a60f03da9b6a6b4cd1d84c1d4ce
TITLE: Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål DESCRIPTION: Det är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla. Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Love That Remains Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Naturen spelar huvudroll Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto. Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna. Engagerar inte Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat. Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå. Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm. Jon Andersson Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
TITLE: Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål DESCRIPTION: Det är svårt att förstå vad den isländske regissören vill förmedla. Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena. CONTENT: The Love That Remains Den isländske regissören Hlynur Pálmasons nya film är vacker men det är svårt att förstå vad han vill förmedla. Den vision han har i sitt huvud når aldrig ut ordentligt till oss i publiken. Det tycker Jon Andersson som sett “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Anna (Saga Garðarsdóttir) är en konstnär, vars arbete huvudsakligen går ut på att skapa enorma konstverk utomhus. Hon har nyligen separerat från Magnús (Sverrir Guðnason) som jobbar som sillfiskare. Tillsammans har de tre barn tillsammans. Magnús verkar vilja att paret ska bli tillsammans igen. Anna är mindre sugen på det. Under ett år får vi följa familjen i deras vardag. Det är ramberättelsen i den isländske regissören Hlynur Pálmason nya film “The Love That Remains”, med svensk premiär i helgen. Naturen spelar huvudroll Pálmasons senaste film “Godland”, om en dansk präst i slutet av 1800-talet som ska skapa en ny församling på den isländska landsbygden, var en mäktig betraktelse över Gud, våld och naturen. Den var i mitt tycke en av 2022 års bästa filmer, inte minst på grund av Maria von Hausswolffs magnifika foto. Naturen spelar en av huvudrollerna i filmen. Bland annat i form av familjeutflykter som den här. Foto: TriArt Film. Naturen spelar en av huvudrollerna även i Pálmason nya film. Den här gången är det Pálmason själv som står för fotot och hans visar att han är skicklig, om än inte lika bra som von Hausswolff, på att fånga den karga isländska naturen. Utomhusmiljöerna blir inte bara en plats för familjeutflykter utan funkar också som en sorts ateljé för Anna, då hon skapar de mesta av sina konstverk utomhus. Det gör “The Love That Remains” till ett ambitiöst projekt där Pálmason både försöker säga något om villkoren för konstnärer och om naturens nyckfullhet. Tyvärr lyckas filmen inte leva upp till de höga ambitionerna. Engagerar inte Pálmason har sagt att han är mer intresserad av “filmernas berättarstil och flöde” än själva handlingen. Det är lätt att förstå vad den isländske regissören menar när man tittar på “The Love That Remains”. Jag har inget emot filmer som inte följer en traditionell berättarstruktur. Jag uppskattar filmskapare som går utanför normen och försöker göra något annorlunda. Det måste dock finnas något mer än en vag vision om regissörens konstnärliga frihet för att det ska vara lyckat. Med “Godland” lyckades Pálmason skapa en utmärkt film utifrån den idén. I “The Love That Remains” blir det tyvärr inte lika bra. Förmodligen finns det en vision som Pálmason vill förmedla. Men vad den är är svårt att förstå. Filmen är på många sätt skickligt gjord, men blir tyvärr aldrig känslomässigt engagerande. Det gör “The Love That Remains” till en vacker men förvirrad film utan någon tydlig riktning eller mål. Det är synd på en annars så skicklig filmskapare. Låt oss hoppas att “The Love That Remains” var ett tillfälligt snedsteg och att Pálmason är tillbaka i gammal fin form med sin nästa långfilm. Jon Andersson Inlägget Förvirrad film utan tydlig riktning eller mål dök först upp på Dagens Arena.
ac14871a52324a60f03da9b6a6b4cd1d84c1d4ce
4092a5adc50322691a99e4e678f05e7b5939a59f
36ba8dbb105f5b70eac69a5f6adcc0630e5bde00Välfärd, inte vapen, är vägen till fred, skriver debattörerna.
Inlägget NATO är ett hot mot världsfreden dök först upp på Dagens Arena.
Välfärd, inte vapen, är vägen till fred, skriver debattörerna.
NATO:s utrikesministermöte i Helsingborg 21-22 maj är ett uttryck för en politik som ökar Sveriges sårbarhet. Detta på en planet som behöver samarbete och inte indelning i stormakternas intressesfärer med dess mest aggressiva uttryck i form av USA:s, NATO:s och Rysslands angreppskrig som bryter mot folkrätten. En konfrontationspolitik mellan stormakter som ställer diplomati och FN åt sidan. Ett hot mot världsfreden där NATO med dess avgörande beroende av USA har blivit ett verktyg som används långt utöver sitt ursprungliga syfte. Ett beroende av USA:s intresse för dominans inte bara militärt utan också i vad som kallas alla domäner, teknologiskt, kontroll av naturresurser, finansiellt och media.
89 procent av jordens befolkning vill ha en mer ambitiös klimatpolitik. NATO:s krav på att 5 procent av BNP i medlemsstaterna ska gå till försvarsbehov hindrar det resursstarka samarbetet som behövs för att rädda klimatet. I Sverige låg försvarsbudgeten på 1,1 procent 2015. Den extrema ökningen står i vägen för den rättvisa klimatomställning som behövs medan Sveriges satsning på att rädda klimatet går baklänges. En massiv ökning som också går ut över välfärden, vård, skola, omsorg och social trygghet.
Sverige binds samman med NATO och USA genom system med interoperabilitet. Det gäller anpassning till NATO:s vapensystem och militära doktriner för krigföring med dess förlitan på kärnvapen och USA:s militär på avgörande kommandoposter. NATO:s kärnvapendoktrin har styrt Sverige bort från tidigare arbete för FN-förbud mot kärnvapen, vapen vars användning är ett hot mot mänsklighetens överlevnad. Sveriges sammanbindning med NATO och USA gäller också inte minst anpassning till amerikanska techbolagens kontroll över inte bara militära styrsystem utan också djupt in i offentlig och privata bolags förvaltning samt sociala medier.
NATO:s inverkan märks också när det gäller yttrandefriheten och skapande av fiendebilder. Tidigare hade Sverige en självständig hållning till propaganda från olika håll. Numera har integreringen med NATO:s propaganda, kallad strategisk kommunikation, bidragit till att legitim inhemsk fredsopinion utpekas som rysk desinformation.
Vi undertecknare arbetar för fred i världen och rättvis klimatomställning. NATO:s ledare har hävdat att vapen är vägen till fred. Vi säger ”välfärd inte vapen” och vill istället för militarisering tillsammans med globala folkmajoriteten samarbeta för fred på Jorden och fred med Jorden.
Artister för fred
Artister för fred Skåne
Bottna för fred
Falu miljögrupp
Fredsrörelsen på Orust
Hälso- och sjukvårdspersonal för Extinction Rebellion
Jordens Vänner Malmö-Lund
Kvinnor för fred
Rebellmammor för Fred och Klimaträttvisa
Sala fredsgrupp
Stockholms fredsförening
Svenska Clartéförbundet
Sveriges Fredsråd
Tidskriften Kommentar
Hans Abrahamsson, freds och utvecklingsforskare, Göteborg, aktiv i Nätverket fred- och klimaträttvisa.
Henry Ascher, barnläkare och professor i folkhälsovetenskap, Göteborg
Farshid Ardabili-Farshi, medlem i Svenska Freds
Inge Axelsson, Barnläkare, professor
Eva B Mannheimer, sociolog, Göteborg
Gunnar Bergdahl, Kulturjournalist, medlem i Kulturförsvaret
Cecilia Bergh, medlem Falu FN-förening Falun
Gunilla Berglund, Skarpnäck
Boel Billgren, medlem i Svenska Freds och Svenska Kvinnors Vänsterförbund
Tord Björk, aktiv i Jordens Vänner och Nätverket fred och klimaträttvisa
Ingeborg Breines, fd direktör i UNESCO, fd ordförande International Peace Bureau.
Carl Cassegård, professor i sociologi, Göteborgs universitet
Ia Bjartén, Hannas
Lisbeth Birgersson, pensionerad arkitekturforskare, Göteborg
Stig Broqvist, aktiv i Jordens Vänner Helsingborg
Sven Broqvist, aktiv i Jordens Vänner Helsingborg
Janne Cortobius, aktiv i Nätverket fred och klimaträttvisa, Järna
Jan Christensen, Göteborg
Anita Christensson, socionom, Göteborg
Kerstin Dahlberg, Maglehem, Folk mot DCA – för fred, demokrati och klimaträttvisa
Helena Dalnäs, pensionär, Göteborg
Ingalill Ek, Kvinnor för fred, Uppsala
Christine Ekelund, fd universitetsadjunkt, Göteborg
Annica Ericson, Förskollärare, Falu FN-förening
Åke Eriksson, typograf, Värmdö
Andreas Falk, Västerhaninge, Arkitekt och forskare, aktiv i Folk mot DCA
Jan Fellenius, diakon, Svenska kyrkan
Janne Flyghed, Stockholm
Thomas Forsell
LennART Frostesjö
Nina Gren, universitetslektor, Lunds Universitet
Anna Grönberg, pensionerad psykolog, Rebellmamma och aktiv i Klimatriksdagen.
Peo Hansen, professor Linköpings universitet
Conny Hansson, medlem i ViSK, Vänstern i Svenska kyrkan, Rättvik
Birgitta Hedström, medlem i Nätverket för fred och klimaträttvisa och Folk mot DCA
Inga-Lill Hencz, fd adjunkt i språk, Göteborg
Lisbeth Henriksson, Folk mot DCA- för fred, demokrati och klimaträttvisa
Sören Hjertqvist, pensionerad sjuksköterska
Lars-Olov Holmqvist
Carina Hägg, Designer Konstnär
Eva Isaksson, medlem i Landskrona Fredsgrupp
Jörgen Johansen, f.d. ordförande i War Resisters’ International
Pär Johansson, IT-konsult, Göteborg
Mariancila Kim, medlem i Svenska Freds och initiativtagare till Svenska Freds Gotland
Torgny Larsson
Monique Larsson, pensionerad lärare, Göteborg
Thorsten Laxvik, Edsele, aktiv i Svenska Fredskommitten
My Leffler, aktiv i Folkkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen och Kvinnor för Fred
Sven-Eric Liedman, , professor emeritus i idéhistoria, Göteborg
Bernt Lindberg miljöjournalist, tecknare och fotograf, Falun
Erik Lindqvist, medlem i Svenska Freds och nätverket för fred och klimaträttvisa
Torbjörn Lodén professor emeritus i Kinas språk och kultur, Nacka
Greger Lundberg, fd frivillig sjukvårdare vid Svenska FN-sjukhuset i Rafah, Egypten
Hillevi Lundberg pensionerad distriktsköterska Enskededalen
Lena Lövendahl, aktiv i Jordens Vänner Helsingborg
Tomas Magnusson, fd ordförande i Svenska Freds, Göteborg
Anders Neergaard, professor, Linköpings universitet
Peter Norrthorn, civilingenjör, Göteborg
Mikael Nyberg, författare och frilansjournalist, Stockholm
Margareta Nordh, leg läk, aktiv i Svenska Freds-Lund
Sven Olofsson, pensionerad socialarbetare, Göteborg
Anna-Stina Orstadius, fd lärare, Göteborg
Martin Orstadius, musiker, Göteborg
Marika Palmdahl, präst Svenska kyrkan
Inga Palmér, Kulturarbetare, Folk mot DCA
Jens Rundberg, aktiv i Svenska Freds Umeå.
Tapio Salonen, , seniorprofessor i socialt arbete, Malmö
Gudrun Schyman, Simrishamn
Ove Sernhede, Professor emeritus, Göteborg
Helge Sonntag, styrelsemedlem i Borlänge FN-förening
Marie-Louise Steiner journalist
Henning Süssner Rubin, Rektor Kvarnby folkhögskola.
Lars Taxén
Göran Therborn
Håkan Thörn
Karin Utas Carlsson, fil.dr fredsundervisning
Ulrik Wemmenhed, Kontaktperson, Umeå Fredsgrupp
Kajsa Westgren Forsse’n, Borlänge
Stellan Vinthagen
Inlägget NATO är ett hot mot världsfreden dök först upp på Dagens Arena.