Tornevall Networks

Fredrik Arvidsson är 59 år och arbetslös sedan över tio år med undantag för korta perioder. Sänkt a-kassa är en av anledningarna till att han känner sig sviken av partiet han tidigare har röstat på – Sverigedemokraterna.

När Dagens Arena ringer upp Fredrik Arvidsson har han nyss varit på ett möte med sin SIUS-konsulent. Så kallas hans kontakt och stödperson på Arbetsförmedlingen eftersom han har en kod för funktionsnedsättning, kallad kod 61.

– Hon kom med förslag på jobb som vaktmästare i en badhall. Jag invände lite, sa att gallskrikande ungar kanske inte är något mina nerver klarar av, säger Fredrik Arvidsson.

 Första gången Dagens Arena mötte Fredrik Arvidsson var 2020, ett möte som resulterade i en längre artikel. Nu har vi kontakt igen för att följa upp hur hans situation är i dag och diskutera hur han ser på politiken inför valet.

Sedan 2014 står Fredrik Arvidsson utan jobb, med undantag för deltidsarbete med lönebidrag under ett år. Han har också haft några praktikplatser.

Helst skulle han vilja jobba deltid. Arbetsförmedlingen har tidigare ansett att han har arbetsförmåga på 50 procent. Men eftersom han inte har kommit sig för att ansöka om sjukersättning på heltid har han ingen bekräftelse på den bedömningen, utan kan även bli aktuell för heltidsjobb. För några år sedan gjorde han en autismutredning, men fick ingen diagnos. Däremot har han generaliserat ångestsyndrom.

– Jag skulle vilja ha ett jobb där jag var lite självgående, och kan ta egna beslut och initiativ. Ha en del kontakt med människor och mycket egentid.

Mindre isolerad med jobb

Fram till i våras hade Fredrik under ett år en lönebidragsanställning som han skaffat sig genom kontakter.

– Jag var anställd som museivärd på hantverksmuseet i Sundsvall där jag arbetade 12 timmar i veckan, lördagar och söndagar. Men tyvärr upphörde anställningen i våras, säger han.

Gör det stor skillnad att ha ett jobb mot att inte ha det?

– Jo det gör det. Det är inte så bra att leva så helt isolerat som jag gör annars. Genom jobbet fick jag träffa lite människor, det gav mig lite självförtroende att jag klarar mer än jag tror. Jag satt i museets butik och försökte få in folk i museet, och sålde hantverk och böcker.

Han har fått höra från Arbetsförmedlingen att man nu behöver kunna acceptera några timmars resväg till arbete, eller vara beredd att flytta om man får jobb. Fredrik Arvidsson har inga problem att flytta, men han undrar hur ekonomin ska gå ihop:

– Det är bostadsbrist på flera orter, så hur ska man få en bostad och hur ska man ha råd att flytta? Jag har ju inga pengar.

Dessutom tror han att det nyligen införda aktivitetskravet för de som har försörjningsstöd kan göra det ännu svårare för honom att få ett arbete:

– Man ska tvingas arbeta för att få försörjningsstöd. Det gör ju att sådana som jag som har rätt till lönebidrag är tvungna att konkurrera med dem som är helt gratis arbetskraft för arbetsgivarna, säger Fredrik Arvidsson.

Klarar sig nätt och jämnt

I perioder har Fredrik Arvidsson också gått på försörjningsstöd. Men sedan några år får han sin inkomst från aktivitetsstöd. Aktivitetsstöd är den ersättning som man kan få som inskriven på något program hos Arbetsförmedlingen om man inte är berättigad till a-kassa, eller har slut på dagar hos a-kassan.

– De har sänkt nivån, den här regeringen, men den var redan låg. Nedtrappningen är brantare. Jag får 10 – 11 000 kronor i månaden nu, det är flera tusen kronor mindre än vad jag fick tidigare. Tack vare att jag har en ganska billig hyra klarar jag mig nätt och jämnt. Allt går till basvaror som mat, el och så vidare. Läkemedel har ju också blivit dyrare när högkostnadsskyddet har höjts.

Vad kan du inte unna dig som du kunde innan aktivitetsstödet sänktes?

– Innan kanske jag kunde lägga undan lite i några månader så jag kunde köpa något extra. Jag reste ibland till Stockholm för att träffa några vänner. Men det går inte nuförtiden.

De sänkta ersättningsnivåerna i a-kassan och aktivitetsstödet under Tidöregeringen är en av anledningarna till att Fredrik Arvidsson har bestämt sig för att rösta på Socialdemokraterna, istället för Sverigedemokraterna som fått hans röst i de senaste valen. Han säger att han vill “hämnas på SD”. Eller som han uttrycker det själv:

– Jag vill stryka under att jag har inte vänt ryggen åt Sverigedemokraterna, utan de har vänt ryggen åt mig.

Funderade på Vänsterpartiet

Han är också kritisk till andra kursändringar som SD har gjort under de senaste åren, vad gäller exempelvis EU, Nato och familjepolitiken.

– Jag kommer att rösta på S för första gången i hela mitt liv. Ett tag funderade jag på Vänsterpartiet, de är lite mer engagerade i Gaza. Men Socialdemokraterna säger sig stå för välfärd, men också en stram migrationspolitik. Då tänker jag att det är bättre att jag röstar på S.

En restriktiv migrationspolitik är fortsatt en viktig fråga för Fredrik Arvidsson. En anledning är att han ser invandrare som några som konkurrerar med honom om jobben. Samtidigt påverkar frågan honom inte som tidigare. Det beror delvis på att samtalsklimatet kring migration ändrats.  Men att frågan är mindre viktig för honom beror också på att han blivit intresserad av det som kallas icke-dualitet. Det har fått honom att känna mindre ilska och vrede.

– På ren svenska handlar det om att man vill öka sin självkännedom. Alla har en inre röst som har extrem makt över ens mående. Men istället för att dras med i de tankarna observerar man dem. Det har hjälpt mig. Jag har nästan blivit harmonisk av det där.

När jag intervjuade Fredrik Arvidsson för sex år sedan hade han nyligen startat en Youtube-kanal där han berättade om sitt liv och sin vardag. Sedan dess har han hunnit lägga ned kanalen och starta en ny, 2023. Den har idag drygt 1 300 prenumeranter.

I Youtube-kanalen reflekterar han över stort och smått, ibland pratar han om politik. I ett par avsnitt svara han på tittarnas frågor och de visar sig vara ganska många.

“Kanske har ett exhibitionistiskt drag”

Men för Fredrik Arvidsson är det lite kluvet huruvida han faktiskt söker social kontakt via sin kanal.

– Det är en del som hör av sig via mejl. Men jag tror inte att det är därför jag håller på… Skulle jag vilja ha kontakt skulle jag ha kommentarsfältet öppet, men jag känner inte att det är kul när någon mejlar mig. Jag kanske har något exhibitionistiskt drag. Förut har jag talat om att jag har min kanal i terapeutiskt syfte, eftersom jag pratar så sällan med andra människor. Det är möjligt att det kan vara så.

Att inte låta folk kommentera, som han har gjort ibland, handlar också om de kommentarer som är elaka.

– 90 procent av alla kommentarer är positiva, men de negativa blir som klisterlappar som sätter sig fast på kroppen lång tid efteråt.

Det är drygt tre veckor kvar tills Sverige går till val. Den här gången har valet mellan olika partier fått en ny dimension för Fredrik i och med det sänkta aktivitetsstödet.

– Jag har tidigare tänkt att jag inte bara ska rösta på partier utifrån vad jag kan vinna själv, plånboksfrågor. Men nu har de sänkt aktivitetsstödet så mycket att det nästan blir en fråga om liv eller död för mig.

Vid en valvinst för vänstersidan hoppas han på en bättre ekonomi.

– Elisabeth Svantesson har sagt att de vid en valvinst kommer försämra a-kassan och aktivitetsstödet ytterligare så jag hoppas att om vänsterblocket vinner kommer det inte ske. Jag hoppas att de återställer nivåerna som de var förut.

När det gäller chansen att komma in på arbetsmarknaden ser det mörkare ut, tycker Fredrik. Nästa år fyller han 60.

– Har man varit arbetslös länge och fått avslag gång efter gång så tappar man till slut hoppet om man är i min situation och är så gammal som jag är.

Elsa Persson

Inlägget Långtidsarbetslöse Fredrik byter till S: ” SD har vänt mig ryggen” dök först upp på Dagens Arena.

Med skarpa åtgärder och en framtidsinriktad höstbudget kan nästa regering sända signalen att Sverige vill ta på sig ledartröjan i klimatarbetet. Vi behöver en omläggning på flera områden, skriver Klimatriksdagen.

Första halvåret 2026 har gett oss många brutala klimatvarningar. Irankriget har avslöjat vårt sårbara beroende av fossila bränslen. Hettan i Europa sommaren 2026 har lett till svåra skogsbränder och överdödlighet i tusental. Temperaturökningen är nu nära de +1,5-grader som inte bör överskridas enligt Parisavtalet från 2015.

Samtidigt varnar Klimatpolitiska rådet att Sveriges klimatpolitik är helt otillräcklig och rekommenderar nästa regering att agera snabbt. Därför har vi i Klimatriksdagen tagit fram 50 förslag för en ny regerings första 100 dagar, vilka sammanfattas här.

Systemövergripande förändringar behövs nu

En kraftfull klimatpolitik krävs för att undvika enorma förluster och kostnader i framtiden. Den kan förenas med investeringar och ekonomiskt nytänkande för säkrad välfärd inom de ramar som planeten sätter.

Till att börja med bör en särskild minister och enhet samordna regeringens klimatinsatser. De omkring 1000 miljarder som regeringen avsatt för ny kärnkraft kan omvandlas till en investeringsbank för teknikneutrala klimatsatsningar.

En översyn av skattesystemet behövs omgående där klimatskadliga aktiviteter beskattas hårdare, och resursbesparande aktiviteter främjas.  Skattesystemet bör motverka socioekonomiska klyftor, säkra välfärden, samt finansiera klimatanpassning och omställningsstöd. Ett stödpaket för kommunernas klimatarbete föreslås också.

Omtag för transportsektorn

På grund av de senaste årens politik har transportsektorns klimatmål frångåtts i praktiken. Omedelbara åtgärder krävs nu. Ett snabbare skifte till elbilar räcker inte, vägtrafiken måste också minska. Det behövs ökad kollektivtrafik och ett nytt synsätt som fokuserar på människor och socialt hållbar tillgänglighet – istället för på bilar.

Ett redan utrett system med dynamiska och differentierade vägskatter för tung trafik kan införas omgående, samtidigt som liknande system för personbilar utreds. Intäkterna bör främst gå till kollektivtrafik, gång- och cykeltrafik samt stöd till landsbygden.

Nya bilar med förbränningsmotor bör förbjudas från 2035.  Bränsleskatterna behöver höjas med skydd för landsbygden, utsatta näringar och grupper skyddas. Ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag bör återinföras.

Infrastrukturplanen bör omprövas där järnvägens underhållsskuld klaras av till 2035 istället för som nu till 2050. Anslag som säkrar nattågstrafiken behövs. Flygskatten bör höjas i avvaktan på en flygbränsleskatt.

Sparsamhet och klimatnytta bör styra energipolitiken

Energiomställningen har gått i stå. En långsiktig plan måste genomföras, med sparande, effektivisering, klimatnytta, snabbt genomförande och teknikutveckling som ledstjärnor.

Ett flertal åtgärder föreslås som stärker elnätets kapacitet och får fart på utbyggnaden av havsvindkraft. Investeringsstöd till energiåtgärder i flerbostadshus, ihop med bindande klimatkrav för nybyggen och renoveringar. Elkostnadsstöd bör endast gå till utsatta grupper. Energiskatter med olika nivåer beroende på förbrukning och användningsområden bör utredas.

Regeringen bör anta en strategi för fossilfri och koldioxidneutral fjärrvärme. Lokala energigemenskaper bör skattebefrias. Ersättningen till lokalsamhällen vid energiexploateringar behöver stärkas.

Vi behöver ett nytt skogsbruk

Inom skogsbruket behöver ekosystemen stärkas för att öka klimatnyttan och eliminera risken för ekosystem-kollapser. Den nya lagen om skogspolitiken bör pausas, medan en bred Framtidskommission för skogen tillsätts med oberoende expertis. Målet ska vara en livskraftig skog som står emot klimatförändringar, ett ramverk för virkesförsörjningen och insatser som stärker skogens viktiga roll för olika näringar.

De få naturskogar som finns kvar måste skyddas genom en paus för avverkningar medan ett skogsbruk utan kalhyggen planeras. Sveaskog bör få direktiv att avsätta sådan skog. Enskilda skogsägare som sparar skog för ökad kolinlagring bör stödjas. Om det krävs för att nå EU:s mål om ökad kolinlagring i skogen, så bör minskad avverkning under en period prövas.

Tryggad matförsörjning

Klimatförändringar, utarmning av ekosystem och oljekris utmanar världens matförsörjning. Resurser och strategier behövs för att stärka lokal matförsörjning och främja regenerativa kretsloppsbaserade jordbruk. Regeringen bör driva på för att klimat- och miljönytta ska styra EU:s jordbruksstöd, CAP. Olika momssatser för livsmedel utifrån klimatnytta och hälsoaspekter bör utredas.

Med en snabbstart med skarpa åtgärder, inklusive en framtidsinriktad höstbudget, kan statsmakterna sända tydliga signaler till svenska folket och omvärlden att Sverige nu vill ta på sig ledartröjan i klimatarbetet.

Linn Rabe, ordförande i Klimatriksdagen

Torbjörn Vennström, styrelseledamot i Klimatriksdagen

Klimatriksdagenär en partipolitiskt obunden förening som samlar in klimatförslag från allmänheten och civilsamhället och utvecklar klimatpolitiska förslag baserade på etablerad vetenskap. Klimatriksdagen använder demokratiska metoder inspirerade av Folkriksdagarna och medborgarråd.

Inlägget Nästa regering måste snabbstarta klimatpolitiken dök först upp på Dagens Arena.

Främlingen

Hantverksmässigt finns det inte mycket att klaga på. Ändå saknas det något. Det tycker Jon Andersson om François Ozons filmatisering av Albert Camus roman “Främlingen”, som har svensk premiär i helgen. 

Trots att det är över 80 år sedan den kom ut fortsätter Albert Camus roman “Främlingen” (1942) att engagera. 1967 gjorde den italienska regissören Luchino Visconti en filmversion av boken och 2001 kom ytterligare en film baserad på boken, regisserad av den turkiska regissören Zeki Demirkubuz. Nu är det den franske regissören François Ozons tur att ta sig an den klassiska romanen.

Snyggt filmad

Grundstoryn är enkel. Meursault (Benjamin Voisin) lever ett enkelt och bekymmerslöst liv i Alger, under det franska kolonialstyret. I början av historien dör hans mor och han går på begravningen utan att fälla en tår. Tillbaka i staden stöter han ihop med Marie (Rebecca Marder), en bekant från förr, och de inleder en kärleksaffär. Senare besöker han och Marie en vän till Meursaults granne som har ett hus vid stranden. När Meursault är ute och promenerar ensam på stranden stöter han ihop med en algerisk man som hans granne varit i bråk med. Mannen hotar Meursault med kniv och i ett ögonblick av tillfällig sinnesförvirring skjuter han mannen. 

Benjamin Voisin som Meursault och  Rebecca Marder so Hans flickvän Marie. Foto: Carole Bethuel/Edge Entertainment

François Ozon (Swimming Pool, Summer of 85) är en av Frankrikes mest kända och skickligaste regissörer. Och det finns inget att klaga på när det gäller hantverket. Filmen är snyggt filmad i svartvitt. Det vackra fotot bidrar till den domedagsstämning som präglar historien om mannen som sitter i fängelse och väntar på om han ska frias eller dömas till döden för sitt brott. Det är effektfullt när solen strålar in genom fängelsecellens enda fönster eller när Meursaults skugga reflekteras i solljuset på stranden när han begår sitt brott. För att ta två exempel. 

Följer boken

Miljöerna i 40-talets Alger känns autentiska samtidigt som det svartvita fotot bidrar till att förmedla att det handlar om något som skett långt tillbaka i tiden. När det gäller skådespeleriet finns det inte heller mycket att klaga på. Benjamin Voisin är bra som den likgiltige men uppriktige Meursault och alla birollsinnehavare gör stabila insatser. Ändå är det något som saknas.

Jag har nyligen läst boken och filmen avviker ytterst lite från förlagan. Kanske är det det som gör att filmen känns lite opersonlig. Vad det än är så lyckas Ozons film inte grabba tag i mig känslomässigt. Det gör att den aldrig riktigt lyfter. Åtminstone inte för mig. Betyget blir därför en stabil trea. Varken mer eller mindre. 

Jon Andersson

Inlägget Välgjord men opersonlig filmatisering av Camus klassiker dök först upp på Dagens Arena.

The Invite

De övertygade skådespelarinsatserna och den knivskarpa dialogen är den största behållningen med filmen. Det tycker Jon Andersson som sett Olivia Wildes “The Invite”, med svensk premiär i helgen. 

Joe och Angela har det jobbigt. Joe vantrivs med jobbet som lärare på ett musikkonservatorium och Angela ägnar det mesta av sin tid åt att renovera parets gemensamma hem. De bråkar jämt, har ett obefintligt sexliv och verkar mest vara tillsammans för deras dotters skull. En kväll när Joe kommer hem från jobbet visar det sig att Angela bjudit in grannarna från våningen över. Katastrof, menar Joe och ber Angela att ställa in middagen. Hon vägrar. Då meddelar Joe att han åtminstone ska påpeka för grannarna vilket oljud de för när de har sex nu när de möts öga mot öga. Angela bönar och ber honom att låta bli.

Klaustrofobisk stämning 

Olivia Wildes “The Invite”, som är en amerikansk nyinspelning av den spanska filmen “Sentimental”, är ett lyckat kammarspel om sex och relationer. Hela filmen, förutom några sekvenser i början, utspelas i Joe och Angelas lägenhet. Det bidrar till filmens täta och nästan klaustrofobiska stämning. Det finns ingenstans att fly om det blir för jobbigt.

Och jobbigt blir det. Joe har bestämt sig för att vara brutalt ärlig med grannparet. Men det visar sig snart att han inte är ensam om det. När kvällen är slut har de båda paren öppnat upp sig om felen på deras respektive relationer, hur de mår innerst inne och framför allt hur deras förhållande till sex ser ut.

Penélope Cruz och Olivia Wilde. Foto: Atsushi Nishijima/SF Studios

Dialogen är knivskarp, levererad med sällsynt ackuratess av de fyra skådespelarna. Ibland känns det som att vissa moment i filmen inte är helt trovärdiga. Skulle man verkligen bete sig så här på riktigt frågar jag mig flera gånger under filmen. Men de övertygande skådespelarinsatserna gör att man ändå köper det mesta av handlingen. Olivia Wilde, Seth Rogen, Penélope Cruz och Edward Norton är alla lysande i de fyra huvudrollerna.

Tabubelagd sex

Filmen väjer inte för tunga ämnen, men alltid med en humoristisk touch. Precis som en bra svart komedi ska göra.

Det sätt som filmen tar sig an tabubelagd sex kommer säkert chocka en del. Men det är också förmodligen det som kommer att göra “The Invite” till en av filmhöstens stora snackisar.

Olivia Wilde har på det stora hela gjort ett mycket sevärt, välspelat och roligt relationsdrama som hänger kvar i tankarna långt efter att man lämnat biosalongen.

Jon Andersson 

Inlägget Lyckat kammarspel om sex och relationer dök först upp på Dagens Arena.

På söndag är Naturskyddsföreningen medarrangör till en stor klimatdemontration i Stockholm. Dagens Arena har pratat med Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall om demonstrationen och om besvikelsen över hur klimatfrågan hanteras i valrörelsen.

Att vara medarrangörer till en klimatdemonstration är ett nytt men viktigt sätt för Naturskyddsföreningen att engagera sig i frågan enligt Beatrice Rindevall 

– Vi gör det för att vi vill visa hur många som bryr sig om den här frågan och hur bred den är. Det är alltifrån kyrkliga samfund till barnmorskorna och fackförbunden som går med i den här demonstrationen. Jag tror att vi alla behöver känna att vi inte är ensamma i den här frågan. 

Jämför med Pride

Beatrice Rindevall menar att klimatrörelsen har potential att växa till samma sorts folkrörelse som Pride. 

– Jag har alltid älskat att gå i pridetåget 0ch känna att det finns ett sådant starkt stöd i Sverige för de här rättigheterna, både i paraden men också från alla runt omkring. Där tror jag att miljörörelsen kan dra lärdom. Att ha hela den här paletten med både glädje och kärlek. Det hoppas vi kunna åstadkomma med den här demonstrationen. Vi vill att det ska vara en folkfest med ett allvarligt budskap. 

Att demontrationen kommer med bara tre veckor kvar till valet är ingen slump. Det är dags för politikerna att vakna när det gäller klimatfrågan, menar Beatrice Rindevall.

Nivån på klimatdebatten i valrörelsen så här långt ger hon inte mycket för. 

– Den får grovt underbetyg. Det är otroligt tråkigt att det är så lite fokus i debatten på de här frågorna. Om partiledarna signalerar att det här är viktigt, då kommer det påverka befolkningen. Tyvärr har vi brist på sådana ledare idag. 

Stora skillnader

Samtidigt är Beatrice Rindevall noga med att påpeka att det spelar roll vilket parti man lägger sin röst på i höst. Något som blir tydligt om man gör organisationens valkompass. 

– Det finns jättestora skillnader mellan partierna. Om man tittar på vår valkompass så kommer man att se det. Och det är både inom miljö och klimat. Vilka vill rädda strömmingen? Vilka vill nå våra klimatmål? Vilka vill göra det som krävs och vilka gör inte det? Allt det får man svar på om man gör valkompassen. 

Hur vill du att debatten kring klimatet ska se ut de sista veckorna innan valet?

– Jag vill att alla partiledarna ska titta på demonstrationen som är på söndag och fundera över vad de skulle vilja säga till alla de  tusentals människor som kommer att gå där. Partiledarna för de största partierna måste börja prata om miljö och klimat. 

Jon Andersson

Inlägget “Partiledarna måste börja prata om miljö och klimat” dök först upp på Dagens Arena.

Blir du ledsen om jag dör?

“Blir du ledsen om jag dör?” ställer angelägna frågor om samhället och den våldsspiral som många unga killar hamnar i. Jon Andersson blir starkt berörd av Rojda Sekersöz film. 

“Blir du ledsen om jag dör?” handlar om Nic som jobbar som ungdomsledare för organisationen Hela Malmö. Där kommer han i kontakt med baskettalangen Elijah. Nic har sett flera av de ungdomar han försökt hjälpa falla offer för gängkriminalitet. Han bestämmer sig därför för att han ska försöka rädda Elijah så att han inte går samma öde till mötes. Nic klarar inte av att se fler unga killar dö på grund av det meningslösa våldet. 

Stark film

Men utmaningarna är många. Elijahs mamma är gravt alkoholiserad och flera av hans vänner är involverade i gängkriminalitet. Till slut bestämmer sig Nic för att Elijah ska få bo hos honom, så att han inte hamnar i fel sällskap och kan försöka uppfylla sin dröm om att bli basketproffs. 

Peshang Rad och Rudwan Socdal är mycket bra i de två huvudrollerna. Foto: Ola Kjelbye/ Nordisk Film

Rojda Sekersöz har gjort en mycket stark och berörande film  om social utsatthet och hur lätt det är för unga killar att hamna snett i tillvaron. Peshang Rad gör ett gripande porträtt av Nic. Han lyckas på ett skickligt sätt göra Nic till en mänsklig karaktär fylld av empati men också återhållen smärta. Rudwan Socdal är samtidigt ett fynd i rollen som Elijah. Det finns en charm och självklarhet i hans skådespeleri som gör att man direkt fattar tycke för karaktären han spelar. Tillsammans bildar de ett fint men omaka par.

Om sociala orsaker

Miljöerna i Malmös arbetarkvarter är fint fångade och det finns en stark närvaro i såväl bilderna som det intensiva skådespeleriet. Filmen, som är baserad på Nicolas Lunabbas självbiografiska roman från 2022, ställer viktiga frågor om samhället och den våldsspiral som många unga killar hamnar i.

När dagens debatt verkar handla mer om att sätta barn i fängelse än att försöka komma åt de sociala orsaker som gör att de hamnar i grov kriminalitet är en film som “Blir du ledsen om jag dör?”extra viktig. 

“Blir du ledsen om jag dör? är utan tvekan en av höstens starkaste filmupplevelser så här långt. 

Jon Andersson

Inlägget En film som är viktigare än någonsin dök först upp på Dagens Arena.

Moderaterna vill spara 71 miljarder kronor för att finansiera nya skattesänkningar. Problemet är att de pengar som ska sparas bygger på vaga förhoppningar och tveksamma beräkningar, skriver Johan Sjölander.

Moderaterna har presenterat en lista för hur deras massiva skattesänkningar ska betalas. Det handlar om försämrad a-kassa, fluff och fromma förhoppningar.

Redan i våras slog finansminister Elisabeth Svantesson fast att reformutrymmet för nästa mandatperiod i princip är intecknat, bland annat av försvar och kriminalvård. Samtidigt går M till val på stora skattesänkningar.

Lösningen är 71 miljarder kronor som ska frigöras till nästa mandatperiods slut. Hur detta ska gå till har sedan presenterats i en lista. Det är en fascinerande resa att ta del av den.

Sex miljarder är relativt konkreta: nedskärningar på arbetsmarknadspolitiken och bland annat försämrad a-kassa. Dåligt för arbetslösa, men fullt möjligt att genomföra. Problemet är bara att SD säger nej. Och det är alltså sex miljarder, av 71. Sedan blir det betydligt fluffigare.

Räknar hem framtida vinster

M räknar med 15 miljarder genom ökad sysselsättning. Fler i arbete stärker förstås statsfinanserna. Men en del av jobben ska komma genom sänkt skatt på arbete. Där uppstår en märklig rundgång: skattesänkningar ska skapa jobb, och de framtida vinsterna av jobben räknas sedan som finansiering av politiken.

Det går såklart att tro på sådana dynamiska effekter, även om det finns stor anledning att vara skeptisk. Men det är oavsett det något helt annat att räkna hem dem i förväg. Det förstod en gång Anders Borg, och i det hade han helt rätt. Men nu är M tillbaka där igen.

Ytterligare tio miljarder ska tas från statlig byråkrati. När Tidöregeringen 2024 sänkte de flesta myndigheters förvaltningsanslag med en procent gav det drygt en miljard. Nu ska närmare tio gånger så mycket fram, samtidigt som bland annat rättsväsendet ska fredas. Vilket såklart ökar trycket på övriga myndigheter.

Och det låter ju kanske bra. Ingen älskar en statlig byråkrat. Men det kommer, om det genomförs, få konsekvenser. Den här typen av besparingar är inte en osthyvel. Det är motorsåg. Och Moderaternas lista är väldigt tom på vad det är som ska sågas bort.

Sedan ska tio miljarder sparas genom färre felaktiga utbetalningar, eller som M säger, bidragsfusk. Det är såklart en bra ambition. Men den ska ställas mot att regeringen fortfarande bedömer att totalt 15–20 miljarder betalas ut felaktigt varje år, vilket är samma storleksordning som uppskattningen för 2021.

Vem ska kontrollera fusket?

Så trots en mandatperiod av nya kontrollåtgärder finns ännu ingen jämförbar mätning som visar att totalsumman faktiskt har minskat. Nu ska hälften bort på fyra år och man ska dessutom hinna sänka skatten för pengarna. Och samtidigt ska M alltså spara enorma pengar på den statliga byråkratin. Men vem ska då utföra dessa kontroller? Ekvationen är en smula mysteriös.

M räknar vidare med 20 miljarder från bättre offentlig upphandling. Även här inget fel på ambitionen. Och på området finns säkert pengar att frigöra. Framförallt ute i kommuner och regioner. Där pratar vi förmodligen ännu mer.

Men kommunernas besparingar hamnar inte i statsbudgeten. Då måste vi ta hem det i statlig upphandling, alltså främst försvar och statligt infrastruktur.

Och om Försvarsmakten kan köpa fler stridsfordon för samma pengar eller Trafikverket rusta mer järnväg är det utmärkt, men då har effektiviseringen blivit mer försvar och infrastruktur, inte ett jobbskatteavdrag. Det blir väldig svårt att se hur man ska kunna finansiera skattesänkningar på detta sätt.

Leder till nedskärningar

Till sist ska en slöserikommission hitta ytterligare tio miljarder. Problemet är bara att utredningen blir klar först 2028. M har alltså redan bestämt hur mycket slöseri den ska hitta innan den har hittat det. Därefter återstår dessutom väldigt kort tid för att fatta besluten och få full budgeteffekt till 2030.

Så ser Moderaternas 71 miljarder ut.

Verkliga men ännu ospecificerade myndighetsnedskärningar med oklara konsekvenser. En försämrad a-kassa som SD säger nej till. Förhoppningar om bättre upphandling och dramatiskt färre felaktiga utbetalningar. Dynamiska effekter som ännu inte har inträffat. Och tio miljarder som en utredning ännu inte har hittat.

Det är inte seriös finansiering av stora permanenta skattesänkningar.

Frågan svenska folket borde ställa sig är därför vad som händer när kalkylen inte håller. Vilka verkliga nedskärningar kastar firma Kristersson och Åkesson fram då?

För när valet står mellan skattesänkningar och välfärd väljer högern alltid det första. Det finns ingen anledning att tro att de kommer göra annorlunda denna gång.

Johan Sjölander, verksamhetschef Tankesmedjan Tiden

Inlägget Vem ska betala för Moderaternas skattesänkningar? dök först upp på Dagens Arena.

Svarta jobb skulle bli vita – blev bankomat för näringslivskriminalitet

Det går på mindre än en dag. Reportern i SVTs Uppdrag granskning fyller i en ansökan om ersättning för ROT-arbete hos Skatteverket, ett arbete som aldrig utförts. Företaget han ansöker för ägs av en kollega. Samma dag har det lagt till en ny SNI-kod och uppger sig numera syssla med renoveringar. Ansökan godkänns direkt, och några dagar senare betalas 10 080 kronor ut till kontot. Skatteverket krävde ingen faktura, ingen bekräftelse från den angivna kunden och inte ens ett kvitto på att arbetet betalats.

Har aldrig levererat

Systemet med ROT- och RUT-avdrag har länge varit kritiserat. Tillsammans kostade de nästan 30 miljarder kronor i skattemedel år 2025. Pengar som hade kunnat gå till över 50 000 undersköterskor blev istället sommarstugekök och flyttstädningar, i huvudsak till höginkomsttagare. ROT- och RUT-avdragen har aldrig levererat det som utlovades vid införandet och ingen granskning har kunnat stärka påståenden om att nya jobb skulle vara självfinansierande eller att svarta jobb skulle bli vita.

Tvärtom visar Uppdrags gransknings program att systemet istället utökat näringslivskriminaliteten. ROT-avdraget har blivit en bankomat där kriminella kan mjölka Skatteverket på våra gemensamma resurser. Metoden är enkel: man ansöker om ersättning för ett arbete som aldrig utförts och litar på att den kund man skrivit upp (ofta äldre personer) aldrig hör av sig till myndigheten. Och det verkar lyckas, ett företag har på kort tid fått ut över 2,7 miljoner kronor.

Ändra ansökningsprocessen

För den som prompt vill behålla systemet – till exempel Niklas Wykman och Gunnar Strömmer, som båda intervjuas i programmet – hoppas jag att man skyndsamt ändrar ansökningsprocessen så att fusket med skattemedel upphör. Själv tycker jag att det här bara är ytterligare ett argument till att avskaffa ROT- och RUT-avdraget så fort som möjligt. Vi har vetat länge att ROT- och RUT-avdrag är en ny bidragslinje för rika. Nu vet vi också att det är en bankomat för näringslivskriminella. Ändå fortsätter Gunnar Strömmer och Niklas Wykman försvara ROT och RUT som en viktig del av vårt välfärdssystem.

Vilgot Österlund

Inlägget Avskaffa ROT- och RUT-avdragen nu dök först upp på Dagens Arena.

”Pratar du med mig?” Foodorabudet reagerar på att överhuvudtaget bli tilltalad av en person på gatan. ”Det är ingen som har pratat med mig på ett år.”

Händelsen utspelar sig när en DN-reporter gör videointervjuer på stan i Södertälje. Hen ställer den enkla frågan: Hur är ditt liv just nu?

När budets story luckras upp förstår man att tillvaron är slitig. Han försörjer sin familj med en knapp lön. Han får inte jobba med det yrke han är utbildad för, och han har absolut inte tid att tänka på lyxigheter som att gå på SFI eller validera sin sjuksköterskeutbildning. Siktet är inställt på överlevnad och på att ta hand om familjen.

Utöver det är det svårt att skaffa svenska vänner eller ens bli hejad på av de främlingar han möter.

Jag som under våren turnerat i Sverige med mitt ideella projekt Integrationsbyrån vet att den här farsan är en av tusentals personer i samma situation. Deppigt är bara förnamnet.

Fjärde viktigaste frågan

Invandrings- och integrationsfrågor är enligt Novus väljarnas fjärde viktigaste fråga. Länge har det tolkats som att man är intresserad av ämnet för att man är emot invandring. Så enkelt är det inte. DN:s korta videointervju visar så väl vad det är med integrationen som inte fungerar. Och om det är något en majoritet av svenska folket är intresserade av så är det just en fungerande integration.

I en annan Novusundersökning man kan läsa att det till och med bland Sverigedemokraternas sympatisörer, som generellt är mest kritiska till invandring, finns en majoritet som är positiv till att de som följer lagen och är självförsörjande ska få stanna i landet. Om partierna inte vore så skraja för SD-sympatisörerna skulle en annan integrationspolitik vara möjlig.

Det är lätt att känna med det intervjuade Foodorabudet, särskilt om man haft en egen farsa som stretat på, på ungefär samma vis. Tänk hur livet hade kunnat te sig om han fått lite respit, kunnat arbeta som sjuksköterska och inte behöva jobba dygnet runt för att få lönen att räcka till det nödvändigaste.

Men du behöver inte tänka som en välvilligt inställd medmänniska, du kan också låta egenintresset styra: hur dumt är det inte att personer jobbar som matbud när de har examen och arbetslivserfarenhet från ett högkvalificerat yrke, där det dessutom råder brist?

Rimligt för etnonationalisten

Jimmie Åkesson försöker låta kaxig när han säger att han vill lägga noll kronor på integration. Detta är rimligt för den hårdnackade etnonationalisten. Men för alla oss andra – inklusive de sverigedemokratiska sympatisörerna – som vill ha ett välfungerande samhälle, är det bara korkat. En så kallad lose-lose för alla inblandade.

Under alltför lång tid har Jimmie och hans åsiktsgelikar tillåtits hålla i integrationspolitikens taktpinne. Hur upplyftande vore det inte med ett parti som lade fram förslag för att ta vara på den kompetens som invandrat till Sverige, som förbättrade SFI-undervisningen så att man snabbt kunde lära sig riktigt bra svenska eller som satsade på att invandrade och svenskar skulle lära känna varandra bättre genom föreningslivet?

I den här valrörelsen har de högerextrema som strategi att svämma över medierna med sådant som egentligen bättre hör hemma i avloppet. Tricket är att inte gå i deras fälla, att inte ge dem sin uppmärksamhet. Jag har gett mig tusan på att det lilla bidrag jag gör till debatten i den här valrörelsen ska handla om framtidsfrågor som på riktigt är viktiga för många människor. En fungerande integration hör definitivt dit.

Silvia Kakembo

Inlägget Foodorafarsan dök först upp på Dagens Arena.

Drönares allt viktigare roll i dagens krigsföring ger anledning till oro. Om drönare skulle ta sig utanför slagfältet blir de svåra att skydda sig emot. Nu behöver vi konkreta svar från staten och industrin om hur dessa vapensystem ska regleras, skriver Jonatan Michaneck.

Drönarnas intåg i krigsföringen står sannolikt för den största revolutionen på decennier. På tv-spels-liknande sätt kan krigsdrönarna styras mot fiendens posteringar och piloten sitter på bekvämt avstånd och behöver inte riskera sitt eget liv när attacken sker.

Samtidigt måste vi ställa frågan: är vi beredda på konsekvenserna av vapnets existens? Vad händer ifall de hamnar i orätta händer? Och hur anpassar vi oss till en verklighet där varje fågel på himlen i verkligheten kan vara ett dödligt vapen?

Drönare skulle, likt personminor, sannolikt vara otillåtna enligt krigets lagar ifall vi ännu befann oss på 70-talet. Krigsdrönare har möjliggjort billiga attacker mot långt mer värdefulla mål, särskilt i kriget i Ukraina där både slagskepp och bombflygplan bakom fiendens linje blivit mål för avancerade drönare. 

Skrämmande utveckling

Ett vapens effektivitet har samtidigt aldrig legat till grund för dess rättfärdigande. Kärnvapen förbjöds snabbt efter deras första användning. Detsamma går att säga om kemiska och biologiska vapen som förbjudits på grund av den överhängande risken för katastrof ifall de missbrukas. Idag har drönarna letat sig in i arsenalerna hos flera länders arméer, och de har använts utbrett i Ukraina, Iran, Gaza och Libanon.

Utvecklingen har gått snabbt och redan för två år sedan testades helt autonoma drönare på slagfältet i Ukraina. I ett test skickades en attackdrönare iväg till ett designerat område där den lokaliserade och eliminerade målen på egen hand, utan mänsklig inblandning. För att förtydliga, mördarrobotarna är här.

Fler skrämmande scenarion går enkelt att finna på internet där drönare förkläds till fåglar och utrustas antingen med kameror eller vapen. I Gaza visade Israel att ens personliga information med hjälp av AI-system innebar att man kunde bli en måltavla som omgående kunde förgöras. 

Länge föreställde vi oss mördarrobotar som en människoliknande Terminator med två händer och två ben. Drönarna har fullkomligt omkullkastat den idén och på ett mer fasansfullt sätt än det gick att föreställa sig är inte robotarna begränsade av terräng. Istället kommer döden flygande i hastigheter uppåt 300 km/tim.

Svårt skydda sig mot attackdrönare

Jag har svårt att föreställa mig ett pålitligt och trovärdigt skydd mot attackdrönare lastade med sprängladdningar. Det är bara en tidsfråga tills drönarna används utanför slagfältet. Kommer vi då någonsin att våga demonstrera, gå på konserter, delta i politiska möten, eller överhuvudtaget vistas utomhus? Det här ifall utomhus innebär att attackdrönare, möjligtvis kamouflerade till duvor, skulle kunna förgöra oss och vårt sällskap i ett ögonblick, med praktiskt taget inget bevismaterial kvar.

Den här debatten förtjänar ett större fokus eftersom jag anser att den handlar om ett nytt massförstörelsevapen som utvecklas och påhejas av privata och offentliga investeringar. Sveriges Daniel Ek, som grundade Spotify, har med sitt drönarfokuserade företag Helsing nyligen tagit in 17 miljarder kronor i en ny investeringsrunda. Ett tecken på den lukrativa marknad som mördarrobotar utgör.

Nu behöver vi konkreta svar från både staten och industrin om hur civila kan skyddas från drönare, och vilket arbete som görs för att reglera de dödliga vapensystemen.

Jonatan Michaneck, fristående debattör

Inlägget Krigsdrönare skulle förbjudas ifall de uppfunnits tidigare dök först upp på Dagens Arena.