Tornevall Networks

Partierna borde ägna sig åt konkret integrationspolitik.

Dima är ensamstående med tre tonårsbarn. Hon har två jobb. Utan stadig inkomst är sannolikheten att få medborgarskap lägre. Dessutom behöver hon försörja barnen. I grunden är hon mattelärare, men hon inser att det kommer att ta för lång tid att ta en sådan examen i Sverige.

I stället siktar hon på att bli tandsköterska. Utbildningen läser hon in på kvällar och nätter. När sover du, undrar jag. Då är hon nära att brista ut i gråt.

Pekar finger åt henne

Vi träffas på en fritidsgård i Jönköping. Det är hennes dotter som har tagit med henne dit. Dottern går gymnasiet och jobbar ideellt som ledare på kyrkans fritidsverksamhet. 

Det går bra för Dimas barn, men hon förstår ju, precis som alla andra föräldrar, att man måste vara där för sina tonåringar. Helst av allt vill hon välkomna dem hem på kvällen med en god måltid och ett varmt och ombonat hem, sådant som gör att de vill vara hemma i stället för ute. Men sådan omsorg finns det sällan tid för.

Dima oroar sig för att bostadsbidraget och barnbidraget inte går upp i samma takt som matpriserna stiger. Det innebär att hon måste jobba ännu mer. Vara borta från barnen på kvällar och helger. 

Ibland när hon tar bilen till jobbet händer det att folk pekar finger åt henne. Hon tror att det är på grund av slöjan.

Det partierna borde göra

Dima är en av de supermorsor jag stött på under Integrationsbyråns Sverigeturné. Även om hon kämpar nu, är jag övertygad om att det kommer att gå bra för henne och hennes barn. Men man kan inte hävda att samhället har gjort det lätt för henne.

De senaste veckorna har jag och min vän Malpuri Groth rest land och rike runt för att träffa personer som är nya i Sverige och lyssna på deras erfarenheter. Vårt mål har varit att göra det vi tycker att partierna borde ägna sig åt – ta fram integrationspolitiska förslag som bygger på tilltro till människan och hennes förmåga snarare än på smutskastning och misstänkliggörande.

Vi har varit på fritidsgårdar, i folkets hus, i klassrum, på caféer och i föreningslokaler. I småstäder och höghusområden. Från Skurup i söder till Boden norr. Från Fisksätra i öster till Rannebergen i väster. 

Samtalen som ägt rum har varit lika delar terapi och politisk workshop.

På det materiella planet finns det mycket att ta tag i. Svenskundervisningen har stora brister. Den höga arbetslösheten gör det oerhört svårt att hitta arbete. Hälsoläget bland invandrade är sämre än hos befolkningen i stort. Bostadsbristen och de höga hyrorna spär på segregationen. Och skolan kompenserar inte i tillräckligt hög grad för att barnen inte pratar svenska hemma.

Avbildas som en stereotyp

Men det icke-materiella är också en utmaning: Hur blir man vän med svenskarna? Kommer man någonsin att få besöka ett svenskt hem? Och hur ska man hantera att man i medier och av partier avbildas som en stereotyp och pekas ut som samhällets främsta fiende?

När man betraktar integrationen i Sverige gäller det att ha två tankar i huvudet samtidigt. I jämförelse med liknande länder ligger Sverige i topp vad gäller integrationen – här kommer man i arbete och lär sig språket snabbt. 

Å andra sidan har vi grävt oss en djup grop. En stor del av den växande fattigdomen drabbar de utrikes födda. Och ovanpå det har vi den politiskt påbjudna rasismen som hindrar invandrare från att känna sig hemma i Sverige och övertygas om att det är just här de ska investera i språkkunskaper och utbildning.

Dima och andra i hennes situation gör sitt allra bästa för att skapa en bra framtid i Sverige. Jag hoppas innerligt att vi står inför en vändpunkt och att en ny regering, efter höstens val, tar väl vara på hennes ansträngningar.

Silvia Kakembo

Inlägget Dima är en av supermorsorna dök först upp på Dagens Arena.

Författaren och kyrkohistorikern Joel Halldorf är aktuell med ny bok. I nya avsnittet av DA-tv pratar han bland annat om hur vänstern kan vinna på att göra religiösa budskap till sina och om högervridningen i Kristdemokraterna.

Författaren och kyrkohistorikern Joel Halldorf, aktuell med boken Makten och det heliga, gästade veckans avsnitt av DA-tv för att prata om religionens roll i dagens politiska landskap. Bland annat om den kristna vänsterns politiska hemlöshet. Hur de stötes bort av den kristna högern för sin politik och av vänstern för sin tro.

– Kristdemokraterna, som har samlat så många av de kristna väljarna, har rört sig mer och mer högerut. Samtidigt har vi USA, som vi tar så mycket intryck av, där också kristendomen blivit högerkodad. Det gör att kristendomen uppfattas som ett högerprojekt bland vänsterfolk i Sverige. Sen finns det inom vänstern en gammal religionskritik. Det gör att man hamnar i den här hemlösheten och jag får många mail om det, säger Joel Halldorf.

Han påpekar att det finns en ängslighet inom vänstern när det religiösa intresset växer bland unga. Att det skulle innebära en högervridning i samhället. I stället skulle vänstern kunna tjäna på att framhäva de religiösa budskapen som just vänster, menar Joel Halldorf.

– Titta på demokraten James Talarico i USA. Han tar tag i det här och citerar bergspredikan och vänder den mot republikanerna. Och det blir ett jättestarkt gensvar. Min känsla är att vänstern börjar inse att det finns någonting här som man faktiskt kan knyta an till.

Höger kidnappar religionen

Samtidigt uppfattas religionen ofta finnas inom reaktionära och högerpopulistiska rörelser, framhåller Joel Halldorf. Men han poängterar att den finns på båda sidor av det politiska spektrumet.

– Vi ser religionen hos republikanerna i USA, kring Putin och kring högerpopulismen, vilket gör att många tänker att det är en reaktionär och nationalistisk kraft. Men vilka är det som framför allt gör motstånd mot det? Jo, det är påve Franciskus, det är Mariann Edgar Budde och det är Svenska kyrkan. Så kristendom och religion är egentligen inte så politiskt kodade.

I hans senaste bok beskriver Joel Halldorf bland annat hur högern nästan kidnappat religionen för sina egna syften. Inte minst i USA, men även i Europa och i Sverige. För dem är inte Gud det heliga utan nationen, enligt Joel Halldorf.

– Sverigedemokraterna talar om Svenska kyrkan, kristna traditioner och det kristna arvet för att stärka nationen. För att stärka sammanhållningen och samhällsgemenskapen. Man vill blåsa upp den svenska nationen till någonting större och mäktigare än vad det blir med bara ett sekulärt språk. Så religionen är bara ett medel för målet. Det är väldigt cyniskt, tycker jag.

”Kulturkrigarparti”

Joel Halldorf pratar också om hur Kristdemokraterna förändrats sedan rötterna i Missionsförbundet, då man låg nära arbetarrörelsen och global solidaritet var det viktigaste och biståndsminister det finaste man kunde bli i politiken. Sedan dess har partiet sekulariserats och amerikaniserats och blivit mer av ett kulturkrigarparti, menar Joel Halldorf.

– Kristdemokraterna har ganska länge och medvetet bytt ut sin väljarbas. Man gjorde en analys redan på 00-talet att de kristna väljarna inte är tillräckligt för att bli ett så stort parti som man vill vara. Mellan 2010 och 2014 gjorde partiet analysen att det fanns en lucka mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna och att det var där man skulle lägga sig, säger Joel Halldorf.

Du kan se avsnittet med Joel Halldorf här. 

Olle Bergvall

Inlägget Joel Halldorf: ”För SD är religion ett medel för målet” dök först upp på Dagens Arena.

I Was a Stranger

Ett gripande flyktingdrama med hög närvarokänsla. Jon Andersson imponeras av långfilmsdebutanten Brandt Andersens ”I Was a Stranger”.

För några veckor sedan såg jag Jan Troells klassiker ”Utvandrarna” och ”Nybyggarna” på Cinemateket.  Jag slogs av hur bra filmatiseringarna av Vilhelm Mobergs böcker fortfarande är, över 50 år efter att filmerna gjordes. Mycket av det har förstås att göra med det fantastiska skådespeleriet, det vackra fotot och den råa realismen. Filmernas innehåll gör också att man får en tankeställare kring hur det gamla Sverige var uppbyggt. 

Från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal emigrerade över 1,5 miljoner svenskar främst till USA. Orsakerna var framför allt ekonomiska. Men inte bara. I mitten på 1800-talet var religionsfriheten i princip obefintlig i Sverige. Att predika eller vistas på möten utanför kyrkan var belagt med stränga straff. Det var också ett hierarkiskt land. Respekten för auktoriteter var stor och möjligheten att bestämma över sig själv och sitt eget liv var liten, om man inte tillhörde någon av de styrande eliterna.

Läkaren Amira (Yasmine Al Massri) flyr med sin dotter från Aleppo efter att hennes föräldrars hus har bombats. Foto: SF Studios

Briljant skildrat

Det är lätt att dra paralleller mellan Karl Oskar och Kristinas öde och de migranter från främst Afrika och Mellanöstern som i dag söker ett bättre liv i Europa. Men det finns också skillnader. Även om de svenska migranternas resa över Atlanten var tuff så var de välkomna i det nya landet och resorna var relativt välordnade med den tidens mått. Dagens migranter söker sig å andra sidan till en kontinent som gör allt för att stänga ute dem. Färden över till Europa i skrangliga gummibåtar utan tillgång till flytvästar är oftast livsfarlig.

Den här verkligheten skildrar den amerikanska filmskaparen och aktivisten Brandt Andersen på ett briljant sätt i långfilmsdebuten ”I Was a Stranger”. Ett mycket gripande flyktingdrama med hög närvarokänsla. 

I filmen får vi följa fem människor som på grund av olika händelsekedjor hamnar på samma båt på Medelhavet utanför den grekiska kusten. Läkaren Amira (Yasmine Al Massri) flyr med sin dotter från Aleppo efter att hennes föräldrars hus har bombats. Under flykten stöter hon ihop med den syriske regimsoldaten Mustafa (Yahya Mahayni). Samtidigt arbetar människosmugglaren Marwan (Omar Sy) med att få ihop folk för att bemanna en flyktingbåt som ska gå från Turkiet till Grekland. En av dem som betalar för en plats på båten för sig och sin familj är Fathi (Ziad Bakri) eller “poeten” som han kallas för i filmen. Filmens femte huvudperson är Stavros (Constantine Markoulakis), kapten för en av den grekiska kustbevakningens båtar som patrullerar vid kusten. 

Känns autentisk

Genom att berätta historien ur fem olika personers synvinklar får Andersen med alla perspektiv i flyktingkedjan, från den skrupelfria människosmugglaren till den ansvarstagande sjökaptenen. Alla karaktärer blir människor av kött och blod. Det gäller även Marwan, som inte bara är en brutal människosmugglaren utan också en omhändertagande far, och Mustafa, som allt mer börjar ifrågasätta det moraliska i att jobba som soldat åt Bashar al–Assads brutala regim. Amira, Fathi och Stavros känns också som karaktärer hämtade ur verkliga livet. Det är imponerande hur filmskaparna lyckas skapa ett sådant djup i karaktärerna, trots att filmen har hela fem huvudpersoner.  

Marwan (Omar Sy) är inte bara är en brutal människosmugglaren utan också en omhändertagande far. Foto: SF Studios.

En annan styrka med filmen är det innovativa manuset. Historien är uppbyggd så att vi får se samma händelser flera gånger sett ur de olika huvudpersonernas perspektiv. Något som är både snyggt och effektivt. 

”I Was a Stranger” känns också riktigt autentisk. Andersens film bygger på en gedigen research. Han har själv varit på plats i flyktingläger i Turkiet och i det krigsdrabbade Syrien och samlat vittnesmål. Det märks. Det känns verkligen som att vi befinner oss mitt i bombregnet i Aleppo, ombord på kustbevakningens båt vid den grekiska kusten eller i det turkiska flyktinglägret. Scenen ombord på den överfulla gummibåten på väg mot den grekiska kusten kan vara en av de starkaste scener jag sett på film. 

Stark bioupplevelse

På senare år har det kommit flera gripande spelfilmer som tagit upp flyktingkrisen i Europa ur olika perspektiv. Matteo Garrones ”Kaptenen” är en stark film om två unga killars farofyllda flykt från Senegal till Italien och Agnieszka Hollands ”Green Border”, som följer flyktingar på gränsen mellan Polen och Belarus, var en av 2023 års bästa filmer . “I Was a Stranger” är förmodligen den bästa av dem. Vilket inte säger lite.

Stavros (Constantine Markoulakis) är kapten för en av den grekiska kustbevakningens båtar som patrullerar vid kusten. Foto: SF Studios

I en tid när politikerna tävlar om vem som kan vara mest restriktiv mot flyktingar blir filmer som den här en påminnelse om de människor som döljer sig bakom pratet om volymer och miniminivåer. Människor som gör allt för att skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer. Precis som Karl Oskar och Kristina ville göra  för över 170 år sedan.

“I Was a Stranger” är utan tvekan en av årets starkaste bioupplevelser. Jag uppmanar alla att gå och se den. Ni kommer inte att bli besvikna. 

Jon Andersson

“I Was a Stranger” har svensk premiär på fredag den 3 april.

Inlägget En av årets starkaste bioupplevelser dök först upp på Dagens Arena.

Dags att bygga framtidens livsmiljöer som främjar hälsa och välbefinnande.  Tänk dig ett samhälle där 80 inte är slutet utan mitten – där 150 blir det nya 80. Det som nyligen lät futuristiskt håller på att bli verklighet. Genombrott inom medicin, AI, bioteknik och digital hälsoteknik gör det möjligt att leva längre, friskare och mer produktiva liv än någon generation tidigare. Men våra bostäder och välfärdssystem är fortfarande byggda för en annan tid. Handlar om livskvalité Dagens 80-åringar är starkare och mer självständiga än någon generation före dem. De är inte enbart vårdtagare – utan volontärer, mentorer, kulturbärare och entreprenörer. Samtidigt fördubblas antalet över 80 år fram till 2040. SKR:s Hälso- och sjukvårdsrapport 2024 visar att vården redan pressas av personalbrist, ökade behov och fragmenterade system. Frågan är därför akut: ser vi äldre som en belastning – eller som en resurs i ett samhälle som törstar efter erfarenhet, stabilitet och delaktighet? Det handlar inte bara om livslängd, utan om livskvalitet. Ska vi bygga miljöer som enbart håller människor vid liv – eller miljöer som gör livet värt att leva? Sverige stod en gång i frontlinjen. På 1950- och 60-talen satte vi en global standard för bostäder – ljusa, funktionella och hälsofrämjande. I dag har fokus förskjutits från kvalitet till kvantitet, medan den demografiska klockan tickar allt snabbare och pressar välfärden mot sin gräns. Bostaden som hälsoinnovation Nästa stora paradigm är bostaden som hälsoinnovation. Hemmet blir en arena för både förebyggande hälsa och avancerad vård: digitala tvillingar som optimerar luft och ljus i realtid, AI som skräddarsyr miljön efter individens behov och Hospital at Home som flyttar vården till vardagsrummet. Fastighetsägare kan erbjuda hälsoabonnemang i hyran. Unga efterfrågar boenden där liv, arbete och välbefinnande smälter samman. Äldre vill bo kvar hemma – men med trygg vård, självständighet och gemenskap integrerad i vardagen. Andra länder visar vägen. Japan använder AI-sensorer för att förhindra fall och upptäcka sjukdomar tidigt. Singapore bygger hela stadsdelar med digitala tvillingar för välbefinnande och energieffektivitet. I USA växer Healthy Real Estatefram som en ny tillgångsklass, där fastigheter blir en del av hälsoindustrin. Återta ledarroll Här finns en enorm affärsmöjlighet för Sverige. Vi kan återta en global ledarroll och bygga en helt ny industri. Fastighetsägare stärker attraktivitet och boendetid, investerare förenar lönsamhet och samhällsnytta, arbetsgivare får friskare medarbetare och kommuner sänker vårdkostnader genom förebyggande lösningar. Nästa steg tas nu genom en förstudie i samverkan mellan industri (AFRY AB), akademi (Mälardalens universitet), byggsektorn och kommuner. Tillsammans med både yngre och äldre ska vi kartlägga behoven, testa investeringsmodeller och forma ett skalbart koncept för framtidens livsmiljöer – där hälsa, välbefinnande och produktivitet byggs in från start, inte klistras på i efterhand. Vi står inför ett vägval: antingen låter vi livslängdsrevolutionen urholka välfärden, eller så tar vi chansen att skapa samhällen som förlänger hälsospannet och gör livet rikare, tryggare och mer meningsfullt i varje ålder. När 80 blir det nya 150 är det enda hållbara valet att bygga livsmiljöer som gör hälsa och livskvalitet till själva grunden för framtiden. Sarah Wamala Andersson, professor i hälso-och välfärdsteknik, Mälardalens universitet. Fredrik Ramsfeldt, projektledare AFRY AB Sandra Muhhuku, biträdande projektledare, AFRY AB

Ett parti kan tillåta nästan vilka åsikter som helst, men inte att man är med i ett annat parti. Sara Skyttedals nya parti Folklistan har lanserats med buller och bång, och inför dess bildande gick det massor av rykten om att Jan Emanuel Johansson skulle vara en av grundarna. Detta har senare förnekats av Jan Emanuel som bland annat sagt att alla skulle få veta direkt om han valde att starta ett nytt parti. Eller? Nu visar en granskning som tidningen Flamman gjort att Jan Emanuel var med när Folklistan bildades formellt den 25 februari, bara några dagar efter att Sara Skyttedal lämnat Kristdemokraterna. Han blev till och med utsedd till firmatecknare för partiet. Jag vet inte hur Folklistans medlemsregister ser ut. Kanske har de inga formella medlemmar? Eller så har de inte sjösatt den sortens organisation än. Men med 40 år av föreningsliv i ryggen vet jag att mycket högre upp i en organisation än att bli firmatecknare går knappt att komma. Sara Skyttedals nya parti Folklistan har lanserats med buller och bång, och inför dess bildande gick det massor av rykten om att Jan Emanuel Johansson skulle vara en av grundarna. Detta har senare förnekats av Jan Emanuel som bland annat sagt att alla skulle få veta direkt om han valde att starta ett nytt parti. Eller? Nu visar en granskning som tidningen Flamman gjort att Jan Emanuel var med när Folklistan bildades formellt den 25 februari, bara några dagar efter att Sara Skyttedal lämnat Kristdemokraterna. Han blev till och med utsedd till firmatecknare för partiet. Jag vet inte hur Folklistans medlemsregister ser ut. Kanske har de inga formella medlemmar? Eller så har de inte sjösatt den sortens organisation än. Men med 40 år av föreningsliv i ryggen vet jag att mycket högre upp i en organisation än att bli firmatecknare går knappt att komma. Sånt blir kassörer och ordföranden. Kanske någon ytterligare funktion. Så om Flammans uppgifter stämmer är Jan Emanuel alltså med i partiet. Det reser nästa fråga: när ska han uteslutas ur Socialdemokraterna? Jan Emanuel har på senare år byggt en stark politisk profil som en socialdemokrat som i sin politiska hållning lutar väldigt starkt åt Sverigedemokraterna. Både i bok- och artikelform har han lanserat idén att Socialdemokraterna svikit arbetarklassen när den varit för mjuk mot brottslingar, släppt in för många invandrare och rent allmänt varit för släpphänt. Det är ju ingen unik ståndpunkt. De fraserna kan Jimmie Åkesson och Ebba Busch rabbla i sömnen vid vilken tid som helst på dygnet. Att just Jan Emanuel varit intressant för de bredare medierna har handlat om att han fortfarande kallat sig socialdemokrat. Och så länge man inte blir medlem i ett annat parti kan i princip vem som helst säga att denne är socialdemokrat. Spännvidden är och bör vara stor. Däremot har S, liksom alla andra partier, varit stenhårda mot de som organiserat sig i en konkurrerande organisation. Om Jan Emanuel är medlem i Socialdemokraterna är det nu därför otänkbart att hans steg till Folklistan leder till något annat än uteslutning.   Sånt blir kassörer och ordföranden. Kanske någon ytterligare funktion. Så om Flammans uppgifter stämmer är Jan Emanuel alltså med i partiet. Det reser nästa fråga: när ska han uteslutas ur Socialdemokraterna? Jan Emanuel har på senare år byggt en stark politisk profil som en socialdemokrat som i sin politiska hållning lutar väldigt starkt åt Sverigedemokraterna. Både i bok- och artikelform har han lanserat idén att Socialdemokraterna svikit arbetarklassen när den varit för mjuk mot brottslingar, släppt in för många invandrare och rent allmänt varit för släpphänt. Det är ju ingen unik ståndpunkt. De fraserna kan Jimmie Åkesson och Ebba Busch rabbla i sömnen vid vilken tid som helst på dygnet. Att just Jan Emanuel varit intressant för de bredare medierna har handlat om att han fortfarande kallat sig socialdemokrat. Och så länge man inte blir medlem i ett annat parti kan i princip vem som helst säga att denne är socialdemokrat. Spännvidden är och bör vara stor. Däremot har S, liksom alla andra partier, varit stenhårda mot de som organiserat sig i en konkurrerande organisation. Om Jan Emanuel är medlem i Socialdemokraterna är det nu därför otänkbart att hans steg till Folklistan leder till något annat än uteslutning.