Tornevall Networks

Regeringens förslag till ny skogspolitik fokuserar på ökad tillväxt och produktion med hjälp av tveksamma åtgärder som ökad gödsling och nya arter. Men skogsbruket behöver läggas om för att värna biologisk mångfald och öka kolinbindning, skriver företrädare för Klimatriksdagen.

Den skogsproposition som riksdagen beslutar den 15 juni löser inte skogsbrukets grundläggande problem. Skogsstyrelsen visar att miljökvalitetsmålet Levande skogar inte nås och att skogens ekosystem och kollager utarmas. Propositionen saknar ett långsiktigt perspektiv, en omvärldsanalys och en riskanalys för hur skogen ska kunna bidra med viktiga samhällsnyttor som långlivade trävaror, klimatreglering, biologisk mångfald, vattenhushållning och människors välbefinnande i ett förändrat klimat.

Regeringens fokus är ökad tillväxt och produktion. Skogsstyrelsen får ett minskat tillsynsansvar. Skogsägare skall själva ansvara för skydd av skogens artrikedom, trots att de får begränsade resurser och har varierande kompetens. Kraven på samråd minskar och tiden för kontroll av naturvärden halveras.

Man föreslår ökad gödsling och introduktion av främmande arter för att öka tillväxten. Det förra strider mot EU:s Vattendirektiv, det andra hotar den biologiska mångfalden. Granen kommer att försvinna från södra Sverige och skogsägarna och skogsindustrin måste anpassas till mycket mer lövträd.

Sverige saknar en riskanalys

Sverige måste uppfylla EU:s krav på ökad kolinbindning till 2030 och ökning av biologisk mångfald till 2050 (utesluter kalhyggen). Trots det prioriteras tillväxt och stora avverkningar med kalhyggesbruk, vilket bidrar till fortsatt förlust av biologisk mångfald, urlakning av mark och utsläpp av lagrat kol.

Brittiska MI6 varnar för att nordliga boreala skogar kan kollapsa före 2050 och sluta binda kol. Sverige saknar en motsvarande riskanalys. Förslaget att öka produktionen tar inte heller hänsyn till skogens andra värden som ekosystemtjänster, hälsoeffekter, besöksnäring, jakt, fiske och landsbygdsutveckling.

Den globala konkurrensen har samtidigt vuxit. Länder i Sydamerika och Kina producerar billigare pappersmassa med extremt snabbväxande träd, medan kvaliteten på svenskt virke sjunker. Sysselsättningen i skogsnäringen har minskat kraftigt samtidigt som naturturism och besöksnäring vuxit och är i dag lika stora som skogsnäringen.

Kolinbindning uppnås genom minskad avverkning

Skogsindustrins påståenden om stora klimatvinster genom substitution där träprodukter ersätter fossila alternativ är dessutom osäkra och omdiskuterade. Ekvationen som presenteras som underlag är felaktig enligt ISO 13391. Forskning pekar på att ökad kolinbindning främst uppnås genom minskad avverkning.

Det som krävs nu är en ny skogsvårdslag med fokus på biologisk mångfald, kolinbindning och fungerande ekosystem med följande innehåll:

• total övergång till lokalt anpassat naturnära skogsbruk (kontinuitetsskogsbruk)

• formellt skydd av 20 procent av skogsmarken inkl. all naturskog till 2030

• ett ersättningssystem till de skogsägare som ökar kolinbindningen

• en restaureringsplan för återställande av skogsmiljöer med fungerande ekosystem dvs med fler arter och trädstorlekar

• utveckling av skogsindustrin till fler hållbara jobb med vidareförädling och långlivade träprodukter och med ökad plats för besöksnäring och friluftsliv.

Riksdagen måste därför företräda allmänintresset – inte enbart skogsindustrins ekonomiska intressen. Skogspolitiken behöver bygga på vetenskap, långsiktighet och ett ansvar för kommande generationer.

Linn Rabe, ordförande Klimatriksdagen

Inger Björk, Stellan Hamrin och Ulla Tengblad, Klimatriksdagens skogsgrupp

Inlägget Regeringens skogslag gynnar enbart skogsindustrin dök först upp på Dagens Arena.

Varför visar moderater en sådan passion för tobaksbolagen?

Det är förståeligt att man har ett stort engagemang för snus, om man själv är storkonsument av varan, men att ha ett politiskt engagemang för en hälsoskadlig produkt, är inte det att lägga sitt politiska krut och sitt engagemang på fel ställe?

I veckan kallades Benjamin Dousa till socialutskottet för att förklara varför han använt tobaksbranschens remissvar och argument som fakta i ett brev till sin franska motsvarighet. Ungefär samtidigt framkom det att riksdagsledamoten Jesper Skalberg Karlsson föreläst på internationella event arrangerade av tobakslobbyn. 

Varför vurmar moderater för tobaksbranschens affärsmål, att fler europeiska ungdomar ska bli beroende av vitt snus? Det kan man verkligen undra.

Inte tillräckliga belägg

Dousa och Skalberg Karlsson tror mer på tobakslobbyns undersökningar än på utlåtanden från de egna oberoende experterna på Folkhälsomyndigheten. Visst är det så att rökningen har minskat och att snusandet under samma period ökat. Men att det förra skulle bero på det senare menar experterna att det inte finns tillräckligt belägg för.

Något annat som inte är tillräckligt utforskat är det vita snusets långsiktiga hälsoeffekter. Det är först de senaste tio åren som produkten börjat användas på bred front. Men man kan väl ana att långsiktig användning av giftigt nikotin inte är toppen för kroppen.

Dousa vill få det till att han vill försvara resande svenskars livsstil. Man måste kunna köpa snus när man turistar på kontinenten, menar han. Struntprat. Så svårt är det inte att packa en stock eller två i väskan så att man klarar sig när man är borta.

Anledningen till att andra länder med svagare snustradition än Sverige nu förbjuder produkterna är just för att de är hälsofarliga. Om vi hade presenterats för snus eller cigaretter i dag hade vi troligen agerat likadant, till tobakslobbyns stora förtret. Den europeiska tillväxten vad gäller just snusförsäljning är hotad.

Har längtat ett tag

Som utrikeshandelsminister menar Dousa att han bryr sig om svenska jobb. Jo, tack, det har jag och de 550 000 som är arbetslösa i Sverige längtat efter ett tag. 

På Sveriges största tobaksbolag jobbar det ungefär 850 personer. Branschen är ganska liten och omfattar ytterligare ett par tusen arbetstillfällen. Det är såklart inte en obetydlig mängd arbeten, men tillväxt i branschen lär inte rå på den breda arbetslösheten. Och att försämra franska, belgiska, tyska och österrikiska invånares hälsa för att generera ett par hundra jobb till i Sverige, kan väl knappast ses som något regeringen borde driva.

I Sverige saknar vi otroligt nog ett transparensregister, alltså en lista över vilka företag och intresseorganisationer som uppvaktar politiker. Det finns inte heller någon skyldighet att redovisa vilka partierna tar emot ekonomiskt stöd från. Det går alltså inte att veta hur många möten tobaksbolag haft med våra folkvalda riksdagsledamöter eller om de stöttat ett parti. 

Man kan tänka sig att tobaksbolagens mål med lobbyarbetet har varit just det som nu kommit upp till ytan — att få regeringskansliet att uttala stöd för det vita snusets påstått ”goda hälsoeffekter” och att få riksdagsledamöter att legitimera deras hälsoskadliga affärer. 

Ska kunna presentera oberoende studier

Själv hade jag skämts ögonen ur mig om jag blivit påkommen med att klistra in meningar från tobaksbolagens underlag i mina skrivelser till kollegor på kontinenten. Det kan väl inte heller vara för mycket begärt att politiker ska kunna presentera oberoende studier som visar att de frågor man driver ger en positiv samhällsnytta? 

Jag förstår att moderater är under stark press från tobaksföretagen. Företagen har allt att vinna på att expandera sin verksamhet. Men som folkvald måste man kunna stå emot påtryckningar från intressen som uppenbart saknar evidens och talar i egen sak. 

Den enda glädjen är att det är val i höst. Då kan man rösta bort politiker som man misstänker sätter tobaksbolagens affärsnytta framför folkhälsan och den enskildes väl och ve.  

Silvia Kakembo

Inlägget Dousa och Skalberg Karlsson tror på tobakslobbyn dök först upp på Dagens Arena.

Socialdemokraterna svängde i frågan om att återkalla medborgarskap och har därmed gjort en grundlagsändring möjlig. Men både utredaren och flera tunga remissinstanser ifrågasätter lagligheten i formuleringen brott mot “Sveriges vitala intressen” som grund för att berövas sitt medborgarskap.

Den 20 maj röstade riksdagen igenom en grundlagsförändring som ska göra det möjligt att återkalla svenskt medborgarskap vid vissa brott för de som har dubbla medborgarskap. Socialdemokraternas stöd blev avgörande, då det kräver en större riksdagsmajoritet för att kunna göra ändringar i grundlagen än vid vanliga beslut. Dessutom krävs en ny omröstning efter nästa riksdagsval för att grundlagsändringen ska gå igenom.

När lagförslaget presenterades sa Johan Forssell att det inte hör till vanligheterna att man parallellt har lagt fram förslag om grundlagsändring och samtidigt utreder vilka omständigheter det kan handla om som ligger till grund för att få sitt medborgarskap återkallat:”Men vi bedömer att det finns ett väldigt berättigat intresse här, och ett egenvärde i att kunna skydda och uppvärdera det svenska medborgarskapet”.

Utredningen om Återkallelse av medborgarskap hade till uppdrag att ge två förslag: ett enligt en mer snäv brottsdefinition där fokus ligger på brott som landsförräderi och spioneri. Ett annat som skulle bygga på det vidare begreppet ”brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen”.

Begreppet ”brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen” var det som regeringen valde att gå vidare med i propositionen om ändring av grundlagen som behandlades av riksdagen under våren. Det omfattar en bredare definition av brott. Där ingår både till exempel grov ekonomisk brottslighet och bidragsbrott bland flera andra brott.

Vag definition

Men utredaren Anita Linder säger att det är tveksamt om en så pass vid definition av begreppet vitalt intresse är förenligt med internationella konventioner om medborgarskap som Sverige skrivit under.

– Vi skriver i betänkandet att vi är tveksamma om det kan vara en så här omfattande brottslighet som kan vara ett hot mot Sveriges vitala intressen.

Även remissinstanser som Justitiekanslern, Brottsförebyggande rådet och Domstolsverket uttrycker tveksamhet kring formuleringen om “Sveriges vitala intressen” och om det är förenligt med FN-konventionen om statslöshet och Europakonventionen om medborgarskap. Justitiekanslern och Domstolsverket efterfrågar dessutom en tydligare definition av vad som avses med “kriminella närverk” innan lagstiftningen antas.

Utredningen har försökt avgränsa vad skrivningen om “Sveriges vitala intressen” kan avse:

– I vårt förslag har vi försökt definiera vilka brott det kan handla om. Vi föreslår också att det ska vara brott som har minst 4 års fängelse i straffskalan. Sedan kan såklart regeringen välja att föreslå något annat. Men en tydlig brottskatalog måste det ändå vara, säger Anita Linder.

Hon lägger till:

– Att återkalla någons medborgarskap är en oerhört ingripande åtgärd.

På frågan om hur utredningen kom fram till att gränsen ska gå vid 4 års fängelse som maxstraff i straffskalan säger hon:

– Det är ett sätt att begränsa vilka brott det handlar om och då hamnar man på ganska grova brott, som till exempel mord, rån, spioneri, grov misshandel och grov ekonomisk brottslighet. Vi syftar då på mycket allvarlig brottslighet som skulle kunna skada Sveriges vitala intressen.

Hur skulle misshandel eller rån kunna vara sådana systemhotande brott?

– Det skulle kunna vara om man sätter i system att misshandla politiker eller invandrare till exempel, men såklart inte enstaka fall av misshandel. Så som vi har definierat det måste det vara organiserat.

Borde inte ha lagts fram

Jenny Nguyen är senior jurist på Civil Rights Defenders. Hon säger att de konventioner som reglerar medborgarskap kan innehålla formuleringar som rör ”en stats vitala intressen”.

– Men konventionerna är också tydliga med att ”vitala intressen” innebär tydligt illojala brott som förräderi och spioneri. I de brotten ingår inte allmänna brott som bidragsbrott eller liknande, säger hon.

Jenny Nguyen, Civil Rights Defenders.

Utredaren uttrycker en tveksamhet kring om det är överensstämmande med internationella konventioner att möjliggöra för en så bred kategori av brott att ligga till grund för att bli av med medborgarskap. Därför menar utredningen att det blir upp till riksdagen och i slutänden myndigheten och domstolar att bedöma om lagen går att tillämpa. Men det resonemanget avfärdas av Civil Rights Defenders.

– Vi menar att det är oacceptabel lagstiftning att lägga fram förslag som man inte anser går ihop med internationella konventioner. Utredaren uttrycker en massa reservationer i sina förslag, och då borde lagförslaget inte läggas fram, säger Jenny Nguyen.

Socialdemokraterna var till en början negativa till regeringens förslag. Partiets talesperson Ida Karkainen uttryckte att begreppet ”Sveriges vitala intressen” var vagt formulerat.

S känner sig trygga

Men redan i januari i år svängde Socialdemokraterna och meddelade att de stöder förslaget. Idag säger Ida Karkainen till Dagens Arena att det motiveras av den grova organiserade brottsligheten.

– Det vi har sett i Sverige den senaste tiden är ju en kraftig våldseskalering och framförallt då personer som har svenskt medborgarskap och dubbelt medborgarskap som sitter i utlandet och beställer brott.

Hon förklarar också att Socialdemokraterna först lade fram ett förslag som skulle bygga på ett antal tydligt definierade brott, men att regeringen ändå valde att gå vidare med ett lagförslag byggt på den vidare formuleringen om ”brott som skadar Sveriges vitala intressen”.

– Vi kände tveksamhet inför den skrivningen. Men sedan har regeringen förtydligat vad vitala intressen är för någonting och också hänvisat till de internationella konventionerna som ger en väldigt begränsad ram för när du får återkalla medborgarskap på grund av brott, säger Ida Karkainen.

Ida Karkainen säger att hur man tolkat konventionerna i andra länder innebär att om någon är gängkriminell räcker det inte för att få sitt medborgarskap återkallat, utan man måste ha begått en handling som är så pass grov att den skadar en stats intressen.

– En framtida regering måste ju fortfarande utgå från vad de internationella konventionerna sätter för ramar och begränsningar. Annars bryter man mot de internationella konventionerna och det får man ju inte göra, säger Ida Karkainen.

Och den här skrivningen och konventionerna är tillräckligt starka för att man inte kommer göra det?

– Alltså en illvillig regering kan ju hitta på egentligen vad som helst. Kommer den typen av auktoritära makter i regeringsställning är det här ett av de mindre problemen.

Svårt att förutse

Men Jenny Nguyen, senior jurist på Civil Rights Defenders, menar att det inte går att luta sig mot internationella konventioner som garanti för att lagen inte kommer att få ett brett tillämpningsområde.

– Jag tänker inte alls att man kan vara trygg med att det här inte kommer få en bred tillämpning och att det inte kommer riskera att gå fel när man lägger fram en så här bred brottskatalog. Det här skulle kunna gälla till exempel sabotage, vilket vi har sett tillämpas i domstol mot klimataktivister. Så man kan verkligen inte lita på att det här håller när vi är i en process av att helt lägga om vårt straffsystem och vilka handlingar som är straffbara. Det finns risk att det används väldigt brett, på ett sätt som vi inte kunnat förutse, säger Jenny Nguyen.

Ida Karkainen säger att hon förstår att det kan finnas en oro bland vissa i Sverige, eftersom Tidöpartierna har haft ett ”högt tonläge” i diskussionerna kring bland annat vandelslagen och olika migrationslagar. Men när det gäller medborgarskap intygar hon att vanliga människor inte har något att oroa sig för:

– Om man inte är en gängtopp kan man känna sig lugn och trygg, säger hon.

När det gäller om lagstiftningen faktiskt kommer att ha några praktiska konsekvenser för den grupp man vill komma åt, som gängledare, säger hon:

– Jag tror ju att många av de här gängtopparna som sitter och orkestrerar brotten gentemot Sverige, de kommer inte att komma till Sverige för kommer de till Sverige så blir de gripna och fängslade. Och så ska det ju också vara. Men det är en viktig markering gentemot den här typen av brottslingar och kriminalitet.

Så får lagen i praktiken mest en symbolisk betydelse?

– Jag tror faktiskt att det viktigaste är just symboliken, att Sverige markerar gentemot dig att du är inte längre välkommen till vårt land.

I våra grannländer Norge, Danmark och Finland finns redan möjlighet att återkalla medborgarskap, men där är kriterierna mer snävt definierade, enligt utredaren Anita Linder. Danmarks lagstiftning omfattar dock fler brott än i Norge och Finland.

Regeringen har nämnt siffran 1 400 personer, vilka är så många som polisen bedömer är aktiva i kriminella nätverk i Sverige och har dubbla medborgarskap. Men Anita Linder tror inte att återkallande av medborgarskap på grund av skada mot Sveriges vitala intressen kommer att bli aktuellt för särskilt många personer.

Kan finnas hinder

– Vi tror inte att det kommer handla om särskilt många fall. Dels ska man ha varit dömd för brott, och man måste ha ett annat medborgarskap. Vi har försökt att uppskatta antalet fall och tror att det kan handla om mellan 100 och 300 fall per år. I de andra nordiska länderna handlar det om några enstaka fall per år där personer blivit av med sitt medborgarskap, säger Anita Linder.

Även om någon blir av med sitt medborgarskap kan det finnas hinder för att utvisa den personen, till exempel om den riskerar tortyr eller förföljelse i sitt hemland.

När det gäller återkallande av medborgarskap som någon har fått på grund av oriktiga uppgifter berör det troligen ännu färre personer, tror Anita Linder.

Inte heller Jenny Nguyen på Civil Rights Defenders tror att lagen kommer att träffa särskilt många personer, men att det inte desto mindre blir väldigt ingripande för de som påverkas.

Att det saknas en realistisk beskrivning av hur lagen bidrar till sitt syfte får också kritik av Civil Rights Defenders:

– För all slags lagstiftning, men särskilt grundlagsändringar med så allvarliga följder för individer måste regeringen kunna peka på någon evidens för att man kommer att uppnå sina mål med de här förändringarna. De pratar om att kriminella nätverk hotar Sveriges vitala intressen och att lagen skulle kunna ha en preventiv funktion, men finns inget stöd för det, säger Jenny Nguyen.

Två sorters medborgarskap

Dessutom vänder sig organisationen mot att det saknas en juridisk definition av ”kriminellt nätverk”.

– Första uppluckringen var i Göteborg där polisen klassade ett supporternätverk som kriminellt nätverk. Redan där ser man en glidning som vi har varnat för. Frågan blir: hur kan man avgränsa detta på ett sätt som rättsstatliga principer kräver?

Civil Rights Defenders huvudinvändning mot att återkalla medborgarskap är att det riskerar att leda till diskriminering.

– Vår främsta kritik är att man i praktiken kommer att skapa två sorters medborgarskap där det ena är starkare och det andra är svagare; det som gäller personer med utländsk bakgrund, säger Jenny Nguyen.

Men Socialdemokraterna ser annorlunda på saken:

– Utifrån ett jämlikhetsideal och utifrån rådande läge skulle jag säga att jag tror inte det finns någon förståelse alls faktiskt i varför man ska få behålla sitt svenska medborgarskap om man har ett dubbelt medborgarskap och bedrivit så grov kriminell verksamhet gentemot staten Sverige så att det har skadat landet, säger Ida Karkainen.

Elsa Persson

Inlägget Lagliga frågetecken kring att återkalla medborgarskap dök först upp på Dagens Arena.

Men 14-årsgräns för fängelsestraff är inte så mycket bättre.

Regeringen drar tillbaka förslaget att rättsväsendet ska kunna sätta 13-åringar i fängelse. Det är ett gigantiskt bakslag för Tidöpakten, och för justitieminister Gunnar Strömmer. Under det senaste året har han gång på gång talat sig varm för förslaget, och förklarat att alla de remissinstanser som varit negativa, vilket i princip varit alla, har fel. Både han och andra ministrar har flera gånger antytt, eller sagt rakt ut, att de som experter, jurister och myndigheter som varit kritiska egentligen har varit aktivister.

Dock har det sett ut som att regeringen haft en majoritet i riksdagen bakom sig.

Så är det uppenbarligen inte längre.

– Det finns ett fåtal ledamöter även i vårt underlag som är tveksamma till förslaget. Sedan har vi även den allmänna osäkerheten om kvittningssystemet, sade Strömmer på presskonferensen.

Det är ingen vild gissning att det är ett antal Liberaler som tänker lämna riksdagen på grund av att deras parti knutit sig ännu närmare Sverigedemokraterna, som sagt att de tänker strunta i partipiskan och i stället rösta efter sina egna åsikter.

Om det är det havererade kvittningssystemet som är orsaken är det närmast komiskt. Det rasade samman för att Sverigedemokraterna inte längre respekterade det, och det kan nu alltså ha fått konsekvensen att ett av partiets verkliga profilfrågor, detta att sätta barn i fängelse, har fått ta ett steg tillbaka.

Men den hårda linjen är inte på något sätt övergiven. Strömmer säger att man tänker återkomma med ett förslag om att sänka åldern till 14 år. Det kommer gå igenom i riksdagen, eftersom Socialdemokraterna sedan länge driver en sådan förändring. Även det på tvärs om experter, jurister och myndigheter.

Inte heller kriminaliteten bland 14-åringar kommer minska för att de hamnar i fängelse. Det krävs andra åtgärder för att minska kriminaliteten bland barn och unga. Andra åtgärder för att komma åt gängen.

Men på samma sätt som beslutet att skapa en ventil som stoppar tonårsutvisningarna visar detta ändå att något har hänt i den svenska debatten. Det visar detta att det trots allt inte fanns stöd för att sätta 13-åringar i fängelse.

När partipiskan slutade vina fick regeringen backa.

Jesper Bengtsson

Inlägget Strömmer tvingades backa dök först upp på Dagens Arena.

The Furious

Det är brutalt, blodigt och extremt välgjort. De välkoreograferade actionscenerna borde göra Tom Cruise grön av avund.  Jon Andersson har sett Hong Kong-actionfilmen “The Furious”, med svensk premiär i helgen. 

När hans dotter kidnappas av ett brutalt brottssyndikat bestämmer sig Wang Wei (Xie Miao) för att göra allt i sin makt för att få tillbaka henne. Till sin hjälp får han snart den hänsynslöse journalisten Navin (Joe Taslim), vars fru också tillfångatagits av den kriminella organisationen. Tillsammans ger dig sig ut på en jakt för att finna sina anhöriga och förgöra det onda syndikatet.

Grundstoryn i Kenji Tanigakis “The Furious” är inte särskilt komplicerad. Men det är knappast berättelsen eller karaktärsutvecklingen som är det viktiga i den japanska regissörens actionfilm. 

Stilistiskt avancerat

Ni som inte gillar pulshöjande action och oändliga kung-fu slagsmål kan alltså sluta läsa nu. För er som läser vidare är det bara att konstatera att Tanigaki lyckats med precis det han föresatt sig att göra. “The Furious” är en fullfjädrad Hong Kong-action med alla element av underhållningsvåld som det kräver. Det är brutalt, underhållande och framför allt väldigt välgjort.

Wang Wei (Xie Miao) på jakt efter skurkarna som kidnappat hans dotter. Foto: NonStop Entertainment.

Actionscenerna är ytterst välkoreograferade och jag skulle vilja påstå att de flesta Hollywoodactionfilmer står sig slätt i jämförelse med “The Furious”. Det är inte lika påkostat och spektakulärt som i till exempel Mission: Impossible- filmerna men rent stilistiskt är det minst lika avancerat. Det Xie Miao och Joe Taslim åstadkommer i filmen borde göra Tom Cruise grön av avund. Slutstriden på polisstationen är en av de bästa actionscenerna jag sett på film. 

Med det sagt. Det här är inte en film för alla. Det är brutalt och blodigt. Inte minst i den senare delen av filmen. Mission: Impossible eller James Bond framstår som rena familjefamiljerna i jämförelse.

Kenji Tanigaki, som har en bakgrund som stuntman och actionkoreograf, följer i spåren på andra framstående filmskapare inom genren Hong Kong-action. En stil som kopierats otaliga gånger i Quentin Tarantinos filmer. Inte minst i “Kill Bill” som nyligen gick upp på svenska biografer igen. 

Xie Miao som Wang Wei och Yang Enyou som hans dotter Rainy. Foto: Foto: NonStop Entertainment.

Känslomässiga grepp

Precis som i filmerna av John Woo, den kanske främste företrädaren för Hong Kong-action,  tar “The Furious” också till en hel del känslomässiga grepp. Det visar sig snart att det kriminella syndikatet har satt i system att kidnappa barn för att använda dem som gratis arbetskraft. En sorts modernt slavarbete alltså. Polischefen som är djupt korrumperad ser mellan fingrarna och låter kidnappningarna pågå. Det finns alltså en orättvisa som rättfärdigar att Wang Wei och Navin dödar skurkar på löpande band. Ett lättköpt grepp kan tyckas, men det funkar.  

“The Furious” är inte en film för kräsmagade. Men för alla er andra som fortfarande läser den här texten och planerar att gå och se filmen kan jag utlova en sjuhelsikes åktur. Bättre actionfilm än så här kan det knappast bli. 

Jon Andersson

Inlägget Bättre actionfilm än så här kan det knappast bli dök först upp på Dagens Arena.

Mönstret är oförmågan att sätta gränser mellan det privata och det offentliga.

På 1990-talet lanserade den brittiske konservativa premiärministern John Major kampanjen ”Back to Basics”. Syftet var att återupprätta ”moral”, anständighet och respekt för lagen.

Men kampanjen slog tillbaka. För sedan kom det ena avslöjandet efter det andra. Rader av konservativa ledande politiker som hade utomäktenskapliga relationer eller hade fått betalt för att lobba. Det blev en lång utförslöpa till den konservativa valförlusten 1997. Den hade säkert inträffat ändå. Men skandalerna satte ändå bilden av en regering på fallrepet.

Håller Ulf Kristersson på att drabbas av något liknande? Frågan är relevant eftersom en rad historier och avslöjanden dessutom handlar hans eget och hans hustrus, Birgitta Eds, omdöme.

Frågan gäller gränsdragningen

Vad är det som triggar skandaler av det här slaget? I Majors fall var det diskrepansen mellan retoriken och praktiken. Skandaler uppstår ju ofta i den där skärningspunkten, när det gnisslar mellan ideal och verklighet. Hade den så kallade ”Tobleroneaffären” blivit lika stor om inte Mona Sahlin sagt att ”godiset är slut”?

Kan Ulf Kristerssons budskap om att vara varsam med skattebetalarnas pengar eller Birgitta Eds frekventa bruk av prästkragen spela en roll här? Avslöjandena kokar ner till frågan om gränsdragningen mellan det offentliga och det privata. Den verkar kort sagt inte alldeles glasklar och ställer frågor som rör det personliga omdömet.

Den mest uppseendeväckande exemplet är förstås utnämningen av Henrik Landerholm till nationell säkerhetsrådgivare. Han är nära vän till Ulf Kristersson allt sedan ungdomsåren. Det här var en personlig och politisk utnämning till en nyinrättad opolitisk tjänst i statsrådsberedningen. Dessutom gjordes han till chef för ett stort nyinrättat kansli, stort som ett medelstort departement.

Utnämningen och konstruktionen kan alltså i sig diskuteras. Och det blev inte bättre av att Landerholm tvingades avgå efter flera personliga försummelser. Bland annat glömde han kvar hemligstämplade dokument med känslig säkerhetspolitisk information på en kursgård utanför Stockholm.

Gråzon som bör undvikas

Andra exempel kan på ytan tyckas triviala, tagna var för sig. Ett par av dem rör statsministerns boende i Sagerska huset, ett boende som kommer med ämbetet. Brigitta Ed har bjudit in till middagar för friskolan Europaskolan i Sagerska. Hon är själv styrelseledamot i Europaskolan, som verkar i Strängnäs där familjen Kristersson/Ed har sitt privata boende.

Att ordna middagar för en friskola i statsministerns eget boende är träda in i en gråzon, som bör undvikas. Detta arrangemang är inte heller kopplat till Ulf Kristerssons offentliga roll.

Vidare har det visat sig att Brigitta Ed använt konsulter för olika inköp till Sagerska. Konsulter som har kostat tre gånger så mycket som själva inköpen. En brödspade som kostade 675 kronor, summerade med konsultarvodet till 2.363 som staten och skattebetalarna fick betala. Kanske är detta en i sammanhanget liten detalj. Men djävulen sitter i detaljerna, även den moraliska dimensionen.

Statsministern förfogar också över Harpsund. Där har Brigitta Ed ansett att staten bör ha ett hönshus (egna ägg till frukost?) och starta en biodling. Harpsund ägs av staten. Etiketter till honungsburkar skulle formges. Efter att saken avslöjades har familjen själv betalat kostnaden för hönshuset. Och Statens fastighetsverk har sagt nej till biodlingen. Kanske påminde något statsministerpartiet om att Moderaterna annars anser att staten inte ska konkurrera med privata aktörer.

Eller så stöp det på vem som ska sköta bina och hönsen? För inte tänkte väl Ulf Kristersson och Birgitta Ed sig att de själva skulle ta sig an den arbetsuppgiften? Det här är inte någon stor ekonomisk skandal. Det är mönstret som är intressant, som vittnar om något problematiskt.

Privatpersoner äger huset

För några år sedan köpte Kristersson och Ed dessutom tillsammans med en personlig vän till familjen en stor herrgård i Sörmland. Vännen ska bo i en av flyglarna. Kristersson och Ed i den andra. I huvudbyggnaden ska det skapas utrymme för andlig utveckling och religiös retreat. Verksamheten ska bedrivas i stiftelseform. Delar av upprustningen har möjliggjorts genom volontärer som jobbat gratis. Dessa har värvats via nätet och bland vänner. I utbyte och som lockbete har delaktighet i ett intressant nätverk och möten på Sagerska erbjudits. Några av volontärerna har fått jobb i regeringskansliet, även om det inte finns bevis för att deras volontärsinsatser spelat in när de anställts.

Kanske betraktas allt detta som en god gärning, det handlar ju en att en verksamhet med religiösa syften ska etableras och utvecklas. Samtidigt är det privatpersoner (varav en är statsminister) som ytterst äger herrgården, marken och huset, som gynnas genom denna upprustning.

Måste hanteras med varsamhet

En pinsam detalj är att Aftonbladets reporter walraffade som volontär (genom ett AI-manipulerat foto) och fick till på köpet en förevisning av husen, inklusive paret Kristersson-Eds sovrum. Detta ställer frågor om säkerheten runt statsministern. Men det är klart, Ulf Kristerssons personliga vän Henrik Landerholm har ju tvingats avgå som säkerhetsrådgivare.

Det problematiska mönstret här är oförmågan att sätta gränser mellan det privata och det offentliga. Rör det sig om en gränslöshet och perspektivlöshet? En del makthavare inser ju inte att med ämbetet kommer makt som måste hanteras med varsamhet och klokskap. Dessa händelser är säkert inte olagliga i formell mening. Men risken för jäv bör i alla sådana här sammanhang stämma till eftertanke.

Slutomdömet blir därför att detta har varit olämpligt, och ett uttryck för dåligt omdöme. Om det vittnar om en grandios självbild kan man konstatera att sådant brukar straffa sig.

Håkan A Bengtsson

Inlägget Dåligt omdöme av Kristersson dök först upp på Dagens Arena.

53 procent av svenskarna tycker att en miljardärsskatt är ett bra förslag, enligt en ny undersökning av Verian. Nu är det upp till politiken – väger 4,3 miljoner svenskars åsikt tyngre än de 500 rikaste som skulle träffas av skatten?

Fattigdomen sprider sig som en löpeld. Enligt SCB lever 730 000 svenskar i materiell och social fattigdom, en fördubbling sedan 2021. Om det fortsätter i samma takt kommer 1 miljon svenskar leva i fattigdom inom tre år. Samtidigt har Oxfam visat att 46 dollarmiljardärer äger lika mycket som 8 miljoner svenskar.

Våra politiker har en tydlig utmaning – att minska ojämlikheten och öka rättvisan i skattesystemet. Med mindre än 100 dagar kvar till valet visar en ny undersökning av Verian, på uppdrag av Oxfam Sverige, att varannan svensk tycker att en miljardärsskatt för de med över 1 miljard svenska kronor i förmögenhet är ett bra förslag. Bland de som säger sig rösta på något av de fyra oppositionspartierna är siffran så hög som 77 procent.

Samtidigt som fattigdomen ökar har Sverige haft den snabbaste ökningen av förmögenhetskoncentration i OECD och har nu fler dollarmiljardärer per capita än USA. Nya siffror från Oxfam visar att deras förmögenheter, tillsammans, ökade med ungefär 204 miljoner dollar per dag senaste året, en ökning på 47,8 %.

Astronomiska obeskattade summor

Det är astronomiska, i det närmsta helt obeskattade, summor som skulle kunna bidra till att lösa samhällsproblem. Som jämförelse ökade svenska medellöntagares reallön med 5,7 procent från april 2024 till april 2025.

Det visar på en utveckling med några vinnare och allt fler förlorare, och där klyftan mellan de som har minst och de som har mest fortsätter att öka.

Det handlar om samhället och om livschanser. Fattigdom innebär att tvingas välja mellan att betala mat och räkningar, att vardagen präglas av kalla hem, social isolering och skulder. Det är förödande för barn i fattigdom som växer upp utan framtidstro, utan samma möjligheter som tidigare generationer.

De goda nyheterna är att det finns en stark folkvilja för att återföra resurser från miljardärerna till det gemensamma. Det svenska skattesystemet har en orättvis brist på progressivitet i toppen, vilket den franska nationalekonomen Gabriel Zucman nyligen visat.

I en intervju i Dagens Nyheter berättar Zucman att när man summerar moms, inkomstskatt och sociala avgifter i Sverige, så betalar arbetarklass, medelklass och övre medelklass ungefär 50–60 procent av inkomsten. Sedan sjunker det till omkring 20 procent för de superrika. Men för Sveriges ungefär 50 dollarmiljardärer, de 0,0005 procent rikaste svenskarna, sjunker den effektiva individuella inkomstskatten till nästan 0 procent.

Miljardärsskatt kan öka BNP med 1,4 %

Det borde få alla varningsklockor att ringa. För vad händer med ett samhälle där välfärden bärs av vanligt folk, medan miljardärerna slipper undan och fattigdomen ökar?

Att beskatta de svenskar som har tillgångar på över 1 miljard svenska kronor skulle – trots att det bara träffar drygt 500 hushåll – kunna dra in motsvarande 1,4 % av BNP (drygt 90 miljarder räknat på 2025 års BNP) till statskassan. En sådan miljardärsskatt skulle vara betydligt mer träffsäker än den gamla svenska förmögenhetsskatten som avskaffades för 20 år sedan, som träffade 200 000–300 000 individer och där de allra rikaste ofta undslapp på grund av en mängd undantag och kryphål.

Allt fler människor får det tuffare i Sverige. Samtidigt betalar de allra rikaste inte sin rättvisa andel i skatt. Politiken har en tydlig utmaning att ta tag i, och frågan är vems intressen de kommer låta väga tyngst – 4,3 miljoner svenskar eller 500 miljardärer? Vi vill ha ett löfte från partierna om att införa en miljardärsskatt. Vilka partiledare antar den utmaningen?

Suzanne Standfast, generalsekreterare, Oxfam Sverige

Hanna Nelson, skattepolitisk talesperson och policychef, Oxfam Sverige

Inlägget Ny undersökning: varannan svensk vill ha en miljardärsskatt dök först upp på Dagens Arena.

Under 2025 anmäldes totalt 17 400 arbetssjukdomar. Det är en ökning med nästan 30 procent jämfört med åren innan. Antalet anmälningar kopplade till för högt arbetstempo och för hög arbetsbelastning är nu på den högsta nivån på 20 år. Det visar en ny rapport från Arbetsmiljöverket.

Den största ökningen av anmälda arbetssjukdomar sker bland kvinnor. Förra året stod de för cirka sju av tio av fallen. Enligt Arbetsmiljöverket har det i många år främst handlat om brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Över hälften av anmälda arbetssjukdomar är kopplade till arbetsmiljön och det är för hög arbetsbelastning och för hög arbetstakt som sticker ut.

Under 2025 ökade antalet anmälningar om arbetssjukdomar kopplade till organisatoriska och sociala orsaker med 40 procent. De ligger nu på den högsta nivån på 20 år. Därefter följer ergonomiska belastningsfaktorer som tunga lyft, monotont arbete och olämpliga arbetsställningar.

– Den fortsatta kraftiga ökning av anmälda arbetssjukdomar på grund av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är oroväckande. Det är numera den vanligaste orsaken till anmälda arbetssjukdomar bland både kvinnor och män. Det är inte hållbart, konsekvenserna för både individen, arbetsgivare och på sikt även för samhället i stort blir för kostsamma. Vi måste bryta denna utveckling, säger Lars Lööw, generaldirektör  Arbetsmiljöverket, i ett pressmeddelande.

Minskat antal arbetsolyckor

Den mest drabbade branschen är vård och omsorg på äldreboende och andra särskilda boenden. Där är antalet anmälningar 19,5 per 1 000 sysselsatta kvinnor, vilket kan jämföras med 4,8 för kvinnor i samtliga branscher. För hög arbetsbelastning och för högt arbetstempo är den vanligaste orsaken.

– Utvecklingen fortsätter åt helt fel håll. Det är extra tydligt inom vård och omsorg, på äldreboende och andra särskilda boenden. Det är en riskfylld arbetsmiljö, ofta med en orimlig obalans mellan krav och resurser samt små möjligheter att påverka arbetet eller få återhämtning. Ledningens engagemang i arbetsmiljöarbetet och att systematisk förebygga arbetsmiljörisker är avgörande för att personalen ska orka arbeta och säkra kompetensförsörjningen i framtiden, säger Lars Lööw.

Samtidigt har antalet anmälda arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro minskat med cirka 3 procent jämfört med 2024. Minskningen gäller främst för män och för första gången är kvinnor och män nästan på samma nivå när det gäller anmälda arbetsolyckor i förhållande till antalet sysselsatta. Den vanligaste orsaken bland kvinnor är fall och bland män är det förlorad kontroll över verktyg. Anmälningar kopplade till hot, våld och angrepp ökar bland både män och kvinnor men ligger enligt Arbetsmiljöverket på relativt låga nivåer jämfört med andra avvikelser.

– Många av arbetsolyckorna sker när man avviker från det normala eller att rutinerna inte har följts. Genom att dokumentera tillbud och avvikelser väl kan arbetsgivaren i de allra flesta fall förutse och förebygga olyckorna. Ingen skulle behöva bli sjuk, skadas eller dö av jobbet om rätt information, säkerhetsåtgärder och kunskap funnit på arbetsplatsen, säger Lars Lööw.

Inlägget Anmälda arbetssjukdomar ökar kraftigt dök först upp på Dagens Arena.

Förstatligande av a-kassan och en begränsning av sympatiåtgärder vid strejk kan väckas till liv nästa mandatperiod om Tidöpartierna och SD vinner valet. Samtidigt står Centerpartiet långt ifrån de rödgröna partierna i arbetsmarknadspolitiken. Det visar en ny rapport från Arena Idé.

Tankesmedjan Arena Idé släpper inför tredje valet i följd en rapport om partiernas arbetsmarknadspolitik. Detta för att visa väljare vad partierna tycker i arbetsmarknadspolitiska frågor. Rapporten bygger på partiernas kongressbeslut, vad partierna lyft för frågor i riksdagen, vilka beslut regeringen har tagit, hur oppositionen motionerat samt hur partierna formulerar sin arbetsmarknadspolitik på sina hemsidor.

– Det behövs fler saker än bara arbetsmarknadspolitik för att få igång ekonomin och tillväxten, men den här rapporten är avgränsad till arbetsmarknadspolitik, säger Mats Wingborg, journalist och författare till rapporten.

Han har bland annat tittat på var partierna står i frågor som arbetsrätten, Arbetsförmedlingens framtid, karensavdraget, strejkrätten och a-kassan. Just arbetsrätten har blivit cementerad menar Mats Wingborg, efter arbetsmarknadens parters LAS-uppgörelse 2021 och det uppföljande riksdagsbeslutet 2022. Nu vill inget parti, förutom Vänsterpartiet, ta tag i den frågan.

– Det är intressant att notera att majoriteten av partierna är rädda att röra i de här frågorna. Uppgörelsen var redan innan valet 2022. Det är ganska givet att den inte kan vara cementerad för alla framtid, men det har påverkat politiken och vilka frågor som ryms i valrörelsen, säger Mats Wingborg.

Arbetsförmedlingens framtid

En stor skiljelinje mellan partierna är Arbetsförmedlingens framtid. På högersidan vill Kristdemokraterna lägga ner myndigheten i sin nuvarande form och att verksamheten tas över av kommunen och privata aktörer. Sverigedemokraterna vill utreda frågan ”innan det sker några stora förändringar”. Moderaterna och Liberalerna ger enligt rapporten inga tydliga besked.

Även bland oppositionspartierna skiljer sig ståndpunkterna åt. Centerpartiet vill att Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form avvecklas och att den arbetsförmedlande verksamheten ska tas över av privata aktörer. Samtidigt vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet stärka Arbetsförmedlingen och att dess närvaro ska öka i hela landet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tycker också tvärtemot Centerpartiet att privatiseringen har gått för långt och Vänsterpartiet vill helt avbryta den.

En annan stor stridsfråga som seglat upp inför valet är karensavdraget, framhåller Mats Wingborg.

– De rödgröna partierna vill ta bort det medan Tidöpartierna och Centerpartiet vill behålla det. Inför förra valet lovade SD att man skulle ta bort karensavdraget i kontaktyrken, som vård och skola, men man har inte drivit det under mandatperioden, säger han.

Strejkrätten

Han påpekar att även strejkrätten kan bli en stridsfråga. Partierna till höger, inklusive Centerpartiet, vill ha en så kallad proportionalitetsprincip – att fackliga sympatiåtgärder måste stå i proportion till skadan de innebär för tredje part – vilket skulle begränsa omfattningen av fackens stridsåtgärder.

– Det fackliga argumentet är att rätten till sympatiåtgärder är viktiga för branscher med låg kollektivavtalstäckning och facklig anslutning, säger Mats Wingborg.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är emot en försvagning av strejkrätten. Tidöpartierna har förvisso inte lyft frågan sedan 2022, men frågan skulle kunna dyka upp under nästa mandatperiod, påpekar Mats Wingborg. Särskilt i ljuset av Tesla-konflikten.

A-kassan är också en stor fråga och den har omformats under mandatperioden. Enligt rapporten har den snabbare avtrappningen inneburit en försämring av arbetslöshetsförsäkringen, något som särskilt drabbar dem som är arbetslösa länge. Inför valet 2022 lovade Sverigedemokraterna att man inte skulle försämra a-kassan, men partiet röstade ändå igenom förändringarna tillsammans med övriga Tidöpartier. Ett stort löftesbrott, menar Mats Wingborg.

Oenighet i oppositionen

Samtidigt som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade nej till förslaget om avtrappningen ville Centerpartiet att den skulle bli ännu brantare.

Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill även införa en obligatorisk a-kassa som inte är kopplad till fackförbunden.

– Det innebär att facket inte har inflytande över a-kassan, vilket skulle påverka den fackliga anslutningsgraden. Sammantaget skulle ett fortsatt styre med Tidöpartierna, där Sverigedemokraterna får hälften av ministerposterna, kunna förflytta gränserna och försvaga facket. Två viktiga saker att hålla ögonen på är det fackliga inflytandet över a-kassan och sympatiåtgärder, säger Mats Wingborg.

Men även en rödgrön regering som är beroende av Centerpartiet kan få konsekvenser på det arbetsmarknadspolitiska området, framhäver Mats Wingborg.

– Det är väldigt tydligt att Centerpartiet står till höger om Tidöpartierna i flera frågor, till exempel a-kassan. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill också ge mer pengar för arbetsmarknadsåtgärder medan Centerpartiet vill ge mindre pengar. Även när det gäller Arbetsförmedlingen har Centerpartiet en mer negativ syn på den än övriga oppositionspartier, säger Mats Wingborg.

Olle Bergvall

Inlägget Så tycker partierna om arbetsmarknadspolitiken dök först upp på Dagens Arena.

Att enbart kräva kollektivavtal hos arbetsgivare är otillräckligt för att tillåta arbetskraftsinvandring, skriver Mattias Schulman och Johan Enfeldt från LO i en replik till Juan Fonseca.

På senare år har regelverket för arbetskraftsinvandring utvecklats till ett svåröverskådligt lapptäcke, och Juan Fonseca beskriver några av konsekvenserna i sin krönika i Dagens Arena.  Det är konsekvenser som LO varnat för ända sedan Reinfeldt och MP i stor skala öppnade gränserna för arbetskraftsinvandring. Människor har både utnyttjats och kommit i kläm.

Det är därför LO hela tiden har drivit frågan om en behovsprövad arbetskraftsinvandring. När en arbetsgivare vill rekrytera arbetskraft från ett land utanför EU, eller när en arbetstagare utanför Europa ska beviljas ett arbetstillstånd i Sverige, anser vi att en myndighet först ska pröva om det finns behov att utöka utbudet av arbetskraft.

Reglerna för arbetstillstånd bygger idag på ett lönekrav, nu med en rad undantag. I krönikan skriver Fonseca att staten inte borde sätta ett lönegolv utan att detta borde hanteras inom ramen för den svenska modellen, där ” fackförbund och arbetsgivare tillsammans kommer överens om vilka löner som ska gälla”. I den svenska modellen hanterar vi detta igenom kollektivavtal.

Kollektivavtal räcker inte

Fonseca är inte ensam om detta. Samma åsikt framförs med jämna mellanrum från både TCO och SACO. Och det är inte alls konstigt. Den svenska kollektivavtalsmodellen är framgångsrik, och den ska värnas, men den är ändå inte lämplig att använda för att reglera arbetskraftsinvandring. Låt oss se varför:

För det första är regelverket för uppehållstillstånd en migrationspolitisk – och inte en arbetsrättslig – fråga. LO anser att Sverige behöver ett regelverk för arbetskraftsinvandring som bygger på att en myndighet gör en behovsprövning av arbetskraftsbehovet och att arbetsmarknadens parter bjuds in och är en del i denna bedömning.

För det andra skulle krav på kollektivavtal i praktiken innebära fri arbetskraftsinvandring till 90 procent av den svenska arbetsmarknaden. Nästan fyra miljoner arbetstagare jobbar på arbetsplatser som har kollektivavtal.

Arbetsmarknaden påverkas, som andra marknader, av utbud och efterfrågan. Om arbetsgivaren, genom att få möjlighet att rekrytera från länder utanför EU, tillåts öka utbudet av arbetskraft kommer lönerna att pressas ned. Det är enkel matematik, något som Elektrikerna visar i en kommentar till regeringens nya undantag.

Och det här gäller förstås särskilt när det ökade utbudet av arbetskraft kan tvingas acceptera sämre villkor för att komma åt ett eftertraktat uppehållstillstånd.

För det tredje är svenska kollektivavtal är inte utformade som verktyg för myndigheter.

I tjänstemannayrken är det vanligt med helt sifferlösa avtal och inom LO:s områden finns ofta en lägsta-nivå som är tänkt som ingångslön för en ung och oerfaren anställd.

Många tjänar mindre än heltidslön

Som verktyg för myndighetskontroll är det otillräckligt. Som verktyg för en arbetsgivare som vill pressa villkor genom att utöka utbudet av arbetssökande till länder utanför EU är det förstås perfekt.

För det fjärde måste vi skilja på lön och inkomst. Kollektivavtalet reglerar löner, men garanterar långt ifrån alltid samma nivå på inkomst. I till exempel hotell- och restaurangyrken som inte kräver högskoleutbildning jobbar uppåt 90 000 personer. Nästan hälften av dem jobbar deltid. De kan ha en liten inkomst trots att de jobbar enligt kollektivavtal. Och glöm inte alla tillfälliga anställningsformer. Det finns kollektivavtal som reglerar anställningar på formen “kallas vid behov”. En sådan anställning garanterar i sig inte någon lön alls en enskild månad.

Om en arbetsgivare med kollektivavtal endast erbjuder en kortare deltid, visserligen med villkor enligt kollektivavtalet, så kommer arbetstagaren ändå inte kunna försörja sig.

För det femte måste vi göra en maktanalys. När utbudet av arbetskraft vidgas till hela världen kommer den arbetsgivare som så önskar lätt att kunna välja bort arbetssökande som vet sina rättigheter och är med i facket. I stället för en LO-ansluten snickare som redan finns på svensk arbetsmarknad kan arbetsgivaren anställa någon från ett land med lägre standard.

Med arbetstillståndet i arbetsgivarens händer skapas också en obalans där arbetstagaren inte kan försvara sina rättigheter. Vi rekommenderar alla att läsa GS-fackets beskrivning av problemet, eller något av Dagens Arbetes reportage om hur arbetstagare från tredje land, med arbetstillstånd och jobb med villkor enligt kollektivavtal, har tvingats betala ockerhyror för de boenden som arbetsgivaren tillhandahåller.

Nödvändigt med försörjningskrav

Kollektivavtal är helt avgörande för svensk arbetsmarknad, och självklart ska alla arbetskraftsinvandrare ha löner och villkor som är minst lika bra som vad som framgår av kollektivavtalen. Det är vår roll som facklig organisation att säkra det för alla som har ett arbetstillstånd. Vilka som ska få ett arbetstillstånd, till vilka arbetsgivare och till vilka yrken, är en annan sak.

LO anser att arbetstillstånd ska utfärdas där det råder brist på arbetskraft och att behovsprövningen ska göras av en myndighet. Och behovsprövning handlar alltså om att bedöma om det finns behov av att utöka utbudet av arbetskraft till världen utanför EU.

Det i kombination med att arbetsmarknadens parter bjuds in och är en del i denna bedömning borgar för ett mer robust och träffsäkert system.

För att inte arbetskraftsinvandrare ska fastna i ett utnyttjande baserat på deltider och otrygga villkor är det också nödvändigt med någon form av försörjningskrav.

Slutligen. Joan Fonseca skriver om företag som har svårigheter att rekrytera. Vi måste påminna om att det inte självklart råder brist på arbetskraft bara för att en arbetsgivare har svårt att rekrytera. Kommunal har upprepade gånger visat att villkoren spelar en avgörande roll. Eller som SNS konstaterade häromveckan: Det råder inte brist på folk, men det råder brist på personer som vill och kan arbeta till givna villkor.

Mattias Schulstad och Johan Enfeldt, utredare på LO

Inlägget Replik: Svenska modellen kan inte reglera arbetskraftsinvandring dök först upp på Dagens Arena.