Tornevall Networks

Falska adresser och sammanblandning med israeliska varor. En ny rapport visar på betydande fusk som möjliggör att varor från bosättningar på Västbanken säljs i Europa under falsk märkning.

EU är Israels viktigaste handelspartner, och 28 procent av exportvaror från landet går varje till EU. Det här är en av anledningarna till att många har lyft att det skulle få en verklig effekt om EU hävde handelsavtalet med Israel, som ett sätt att markera mot vad landet har gjort och gör i Gaza och på Västbanken.

Men trots att varor producerade på ockuperad mark inte omfattas av tullfriheten, som avtalet med EU innebär, visar nya uppgifter att produkter från bosättningar exporteras i stor omfattning med ursprungsmärkning Israel. Det innebär att de omfattas av låga eller inga tullavgifter.

Eftersom varken Israel eller EU samlar in uppgifter om bosättarprodukter som når EU, har hittills den enda tillgängliga siffran varit en uppskattning från 2011 som Israel gav till Världsbanken och som angav att 2,3 procent av landets export till EU bestod av varor från ockuperad mark. Nu har organisationen Global Echo genom en flerårig granskning visat att en betydligt större andel av Israels export till EU och Europa består av produkter från illegala bosättningar.

Flera sätt att feldokumentera export

Kartläggningen har sträckt sig över flera år och omfattar över 30 000 exportdokument tillhörandes 6 800 försändelser av jordbruksprodukter från Israel till omvärlden. Av de drygt 5 000 försändelser som skulle till EU-länder visade sig 20 procent bestå av varor från illegala bosättningar. För hela Europa var andelen 17 procent. Undersökningen omfattar perioden oktober 2017 – februari 2026.

Global Echo bedömer att den verkliga andelen bosättarvaror troligen är högre, då kriterierna i undersökningen är strikta för att klassa en produkt som bosättarprodukt i kombination med att granskningen bara har kunnat fånga en liten del av all export från Israel.

Rapporten har funnit tre metoder som används återkommande för att dölja en produkts verkliga ursprung. Det handlar dels om att en korrekt adress, i en bosättning, uppges för en vara men att den adressen uppges ligga i Israel. Det handlar också om att använda falska adresser, och om att produkter från bosättningar blandas samman med jordbruksvaror från Israel innan de exporteras.

– Israel har visat att de inte kan ses som en betrodd handelspartner av EU, säger Emily Schaeffer Omer-Man, chef för Global Echo och jurist specialiserad på mänskliga rättigheter.

– Det handlar inte om enskilda undantag utan systemet fungerar inte. Så länge som avtalen är på plats kommer dessa överträdelser av regelverket fortsätta, fortsätter hon.

Eftersom de flesta varor som exporteras från bosättningar är jordbruksprodukter, drar rapportförfattarna slutsatsen att den export de avslöjat som går till Europa och EU utgör en stor del av de totala exporterna från israeliska bosättningar.

Då jordbruksmark tar upp mycket större ytor än den mark som tas i anspråk av bostadshus, utgör bosättningar i form av jordbruk en viktig del i Israels expansion på Västbanken och på syrisk mark (Golanhöjderna). Den här typen av bosättningar är därför extra skadlig för befolkningarna i aktuella områden, särskilt som jordbruk utarmar naturresurser, skriver rapportförfattarna.

På det sättet bidrar bristerna i EU:s handelsavtal med Israel till att illegala bosättningar kan vara ekonomiskt livskraftiga, och till en fortsatt möjlig expansion av illegala bosättningar, menar Global Echo.

Inga bosättarprodukter hittade i Sverige

Global Echo har också granskat exporten till enskilda EU-länder. Just när det gäller Sverige har ingen import av bosättarprodukter dokumenterats. Men det är inte säkert att det här speglar verkligheten.

– Bara för att vi inte upptäckte det betyder det inte att de här produkterna inte finns i Sverige. Vi har bara granskat en liten andel av all export. Som vi visar är det tre hamnar i EU som tar emot den absoluta merparten av exporter till EU, och därifrån kan produkterna ta sig vidare till andra länder. Vi pratar också om en viss del av export, jordbruksprodukter, och vi kan inte tala om andra typ av produkter.

EU får skarp kritik i rapporten och pekas ut som oförmögna att omsätta muntliga uttalanden och fördömanden av bosättningspolitiken i någon som helst praktisk handling. Dessutom har ramverket för att göra skillnad mellan vanliga israeliska produkter och produkter från illegala bosättningar utformats av EU och Israel tillsammans, vilket rapportförfattarna menar har skapat vägar för att runda regelverket.

Det saknas krav på importörer att verifiera var produkter från Israel har sitt ursprung, istället är det formulerat som en rekommendation att verifiera ursprung.

Vad behöver göras nu?

– Global Echo kommer att kräva att EU följer nuvarande regelverk för handel med Israel. Men vi säger det med en brasklapp: även om alla nuvarande lagar följs skulle EU fortfarande inte följa internationella lagar. Som ICC kom fram till 2024 är det olagligt att på något sätt stötta illegal ockupation ekonomiskt. Så att fortsätta handel med bosättningar är ett brott mot internationell rätt och bryter mot palestinska och syriska mänskliga rättigheter, säger Emily Schaeffer Omer-Man.

Rapporten visar också att märkningar för ekologiska varor och hälsosamma plantor regelbundet avvänds för jordbruksprodukter från bosättningar, trots att Israel inte har rätt att använda de märkningarna för bosättarprodukter.

Inlägget Granskning: Var femte exportlast till EU från Israel kommer från bosättningar dök först upp på Dagens Arena.

Falska adresser och sammanblandning med israeliska varor. En ny rapport visar på betydande fusk som möjliggör att varor från bosättningar på Västbanken säljs i Europa under falsk märkning.

EU är Israels viktigaste handelspartner, och 28 procent av exportvaror från landet går varje till EU. Det här är en av anledningarna till att många har lyft att det skulle få en verklig effekt om EU hävde handelsavtalet med Israel, som ett sätt att markera mot vad landet har gjort och gör i Gaza och på Västbanken.

Men trots att varor producerade på ockuperad mark inte omfattas av tullfriheten, som avtalet med EU innebär, visar nya uppgifter att produkter från bosättningar exporteras i stor omfattning med ursprungsmärkning Israel. Det innebär att de omfattas av låga eller inga tullavgifter.

Eftersom varken Israel eller EU samlar in uppgifter om bosättarprodukter som når EU, har hittills den enda tillgängliga siffran varit en uppskattning från 2011 som Israel gav till Världsbanken och som angav att 2,3 procent av landets export till EU bestod av varor från ockuperad mark. Nu har organisationen Global Echo genom en flerårig granskning visat att en betydligt större andel av Israels export till EU och Europa består av produkter från illegala bosättningar.

Flera sätt att feldokumentera export

Kartläggningen har sträckt sig över flera år och omfattar över 30 000 exportdokument tillhörandes 6 800 försändelser av jordbruksprodukter från Israel till omvärlden. Av de drygt 5 000 försändelser som skulle till EU-länder visade sig 20 procent bestå av varor från illegala bosättningar. För hela Europa var andelen 17 procent. Undersökningen omfattar perioden oktober 2017 – februari 2026.

Rapporten har funnit tre metoder som används återkommande för att dölja en produkts verkliga ursprung. Det handlar dels om att en korrekt adress, i en bosättning, uppges för en vara men att den adressen uppges ligga i Israel. Det handlar också om att använda falska adresser, och om att produkter från bosättningar blandas samman med jordbruksvaror från Israel innan de exporteras.

– Israel har visat att de inte kan ses som en betrodd handelspartner av EU, säger Emily Schaeffer Omer-Man, chef för Global Echo och jurist specialiserad på mänskliga rättigheter.

– Det handlar inte om enskilda undantag utan systemet fungerar inte. Så länge som avtalen är på plats kommer dessa överträdelser av regelverket fortsätta, fortsätter hon.

Eftersom de flesta varor som exporteras från bosättningar är jordbruksprodukter, drar rapportförfattarna slutsatsen att den export de avslöjat som går till Europa och EU utgör en stor del av de totala exporterna från israeliska bosättningar.

Då jordbruksmark tar upp mycket större ytor än den mark som tas i anspråk av bostadshus, utgör bosättningar i form av jordbruk en viktig del i Israels expansion på Västbanken och på syrisk mark (Golanhöjderna). Den här typen av bosättningar är därför extra skadlig för befolkningarna i aktuella områden, särskilt som jordbruk utarmar naturresurser, skriver rapportförfattarna.

På det sättet bidrar bristerna i EU:s handelsavtal med Israel till att illegala bosättningar kan vara ekonomiskt livskraftiga, och till en fortsatt möjlig expansion av illegala bosättningar, menar Global Echo.

Inga bosättarprodukter hittade i Sverige

Global Echo har också granskat exporten till enskilda EU-länder. Just när det gäller Sverige har ingen import av bosättarprodukter dokumenterats. Men det är inte säkert att det här speglar verkligheten.

– Bara för att vi inte upptäckte det betyder det inte att de här produkterna inte finns i Sverige. Vi har bara granskat en liten andel av all export. Som vi visar är det tre hamnar i EU som tar emot den absoluta merparten av exporter till EU, och därifrån kan produkterna ta sig vidare till andra länder. Vi pratar också om en viss del av export, jordbruksprodukter, och vi kan inte tala om andra typ av produkter.

EU får skarp kritik i rapporten och pekas ut som oförmögna att omsätta muntliga uttalanden och fördömanden av bosättningspolitiken i någon som helst praktisk handling. Dessutom har ramverket för att göra skillnad mellan vanliga israeliska produkter och produkter från illegala bosättningar utformats av EU och Israel tillsammans, vilket rapportförfattarna menar har skapat vägar för att runda regelverket.

Det saknas krav på importörer att verifiera var produkter från Israel har sitt ursprung, istället är det formulerat som en rekommendation att verifiera ursprung.

Vad behöver göras nu?

– Global Echo kommer att kräva att EU följer nuvarande regelverk för handel med Israel. Men vi säger det med en brasklapp: även om alla nuvarande lagar följs skulle EU fortfarande inte följa internationella lagar. Som ICC kom fram till 2024 är det olagligt att på något sätt stötta illegal ockupation ekonomiskt. Så att fortsätta handel med bosättningar är ett brott mot internationell rätt och bryter mot palestinska och syriska mänskliga rättigheter, säger Emily Schaeffer Omer-Man.

Inlägget Granskning: Var femte exportlast till EU från Israel kommer från bosättningar dök först upp på Dagens Arena.

Riksdagen är på väg att överlämna makt i avgörande frågor om krig och säkerhet till regeringen. Det handlar bland annat om att kunna upplåta svensk mark som bas för andra länders militära operationer. När jag mejlar politiker i frågan får jag inga svar alls, skriver Johanna Deinum.

Motionstiden för regeringens proposition 2025/26:254, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, har obemärkt löpt ut den 15 maj 2026. Redan hösten 2025 hade den gått ut på remiss till olika myndigheter och nämnder. Sista dag att svara på remissen var den 10 januari 2026. I stort sett var det två remissinstanser som var negativa.

Jurister vid Göteborgs universitet redogjorde i januari på GU:s egen webbplats för att de i sitt remissvar hade pekat på att det är svårt att överblicka vilka befogenheter som kan komma att överlåtas, och att det finns risk att de långtgående och otydliga bemyndiganden som ges i lagförslaget inte uppfyller kraven i grundlagen. Också Svenska freds remissvar var starkt avvisande på mestadels juridiska grunder. Dessa svar uppmärksammades av få.

Riksdagen hade redan tagit beslut om utrikesutskottets säkerhetspolitiska betänkande (Betänkande 2025/26:UU6) den 22 april 2026. Under medial tystnad röstade en stor majoritet i riksdagen MOT de motioner som krävde ett lagförbud mot kärnvapen. Dessutom röstade riksdagen nej till att närma sig FN:s avtal om förbud mot kärnvapen, TPNW. Inget av detta uppmärksammades av de stora tidningarna. Vet ledamöterna vad kärnvapen på svensk mark kan betyda för vår säkerhet?

Handlar om svensk säkerhet

Sedan kom en bra artikel i Tidningen Syre. Ödesdigert regeringsbeslut på väg att drivas igenom. Åtta personer från fredsorganisationen Bottna för fred påpekade att det inte räcker med att vi ska ha 17 amerikanska baser på svensk mark, enligt DCA-avtalet, vi ska också upplåta vårt territorium åt de övriga Natoländernas militära verksamheter.

Då beslutade jag att man borde kunna ta kontakt själv med våra riksdagsledamöter och den 11:e maj mejlade jag separata brev till 73 ledamöter, alla i försvarsutskottet och de viktigaste personerna i alla partier. Det handlar ju inte bara om juridik, det handlar om i högsta grad om svensk säkerhet. Det handlar också om att inte få kärnvapen på vår mark.

Jag har inte fått ett enda svar eller en enda reaktion.

Om inte en vanlig medborgare kan nå ut till riksdagens ledamöter kan vi då tala om demokrati? Varför har de e-post om inte någon svarar, om inte annat så av artighet? Finns det en spärr i systemet, på samma sett som AI censurerar vissa ämnen?

Brevet till riksdagens ledamöter

Brådskande angående Prop. 2025/26:254 – Värna svensk suveränitet och säkerhet

Jag skriver till er med anledning av regeringens proposition 2025/26:254, Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, det ni skall rösta om den 15:e juni,

Detta lagförslag innebär en historisk och riskfylld kursändring. Att ge regeringen mandat att tillåta främmande makt att använda svenskt territorium som bas för militära operationer mot andra stater – utan att Sverige är angripet och utan riksdagens direkta medverkan i varje beslut – är att spela med landets existens som insats och åsidosätta demokratin, i praktiken.

Genom att acceptera detta förslag riskerar ni att:

1. Göra Sverige till en primär måltavla: Installationer på svensk mark som används för anfall mot kärnvapenmakter gör oss till prioriterade mål för vedergällning, eller för en preventiv varningsattack, kanske med kärnvapen. Som Gudrun Persson, FOI, sade i Aktuellt till programledaren för några månader sedan, ungefär: ”självklart är Ryssland livrädda för väst”.

2. Överlämna krigsmakten till andra: Beslut om krig och fred bör vara riksdagens mest heliga ansvar, det skall inte kunna delegeras till regeringen eller till och med utländska befälhavare.

3. Ignorera civilbefolkningens säkerhet: Risken för en massiv eskalering som påverkar våra livsbetingelser i generationer är reell. Bara för att vi aldrig har haft ett kärnvapenkrig är inte risken 0 % (reptilhjärnan). Är risken 0,001 % eller 25 %? Vem vet? Ingen vet. Vilken risk accepterar ni? Kan man vara säker på att hotstrategin, avskräckning/hot verkligen fungerar?

Jag hoppas dessutom, som ni förstår, att riksdagen ges fortsatt direkt beslutanderätt i frågor som rör främmande makts offensiva verksamhet från svensk mark som resultat.

Ska inte all makt utgå från folket?

Jag förstår att man försöker tygla sin existentiella ångest/kognitiva dissonans genom att låta ”någon annan” få beslutanderätten. Men man måste tänka själv och tänka på grunduppdraget: ”all offentlig makt kommer från folket”. Hur skulle en välinformerad väljarkår, som ni skall representera, ha resonerat och tagit ställning i denna fråga?

Historikerna, om det kommer att finnas några, kommer att döma er efter hur ni agerade i detta kritiska skede. Vem skulle annars personligt försöka fundera och söka förstå tänkbara konsekvenser om inte ni som sitter i försvarsutskottet. Detta med kärnvapen har inte varit för handen före 1945, det är nya tänkesätt som gäller, det går inte att gå i gamla fotspår.

Med vänlig hälsning,

Johanna Deinum, pensionär och docent biofysikalisk kemi

Inlägget Är det demokrati om folket inte kan få kontakt med politiker? dök först upp på Dagens Arena.

Och aldrig varit så lätt att ta fram och sprida falska forskningsresultat.

Olof Rudbeck upptäckte lymfsystemet, en av de viktigaste medicinska upptäckterna någonsin. Eller var det dansken Thomas Bartholin som var först?

Det är svårt att veta, eftersom upptäckterna skedde ungefär samtidigt. Men detta var 1600-talet, ny kunskap skrevs ner för hand på latin, forskarna fick ge sig ut på årslånga bildningsresor med häst och vagn för att lära av varandra, istället för att flyga på konferens över en helg.

Ändå gjordes vetenskapliga framsteg, insikter som vunnits i en del av världen spred sig och kunde inspirera andra att göra nya upptäckter.

En allt mer prekariserad akademi

I dag har det aldrig varit så lätt att ta fram och sprida falska forskningsresultat, varnar DN:s vetenskapsredaktör Maria Gunther. De allt mer avancerade AI-verktygen kan generera fram en artikel på några minuter som tidigare tog månader och år att ta fram, och det är svårt att skilja äkta forskningsbaserade resultat från fabricerade.

Utvecklingen skyndas på av en allt mer prekariserad akademi, där publiceringar i form av artiklar i vetenskapliga tidskrifter meriterar till nästa steg i karriären och är en förutsättning för att någon gång få en fast tjänst. Det skapar en press att publicera snabbt och mycket, vilket i sin tur ökar frestelsen att AI-generera artiklar.

Dessutom har publiceringshetsen skapat en lönsam ”pappersindustri” av kommersiella tidskrifter, ”artikelfabriker”, som tar betalt för att publicera. ”Rovdjurstidskrifter”, kallas de av den ständige sekreteraren i Kungliga vetenskapsakademien Hans Ellegren, som ”publicerar stora mängder arbeten av låg kvalitet med bristfällig sakkunniggranskning”.

AI-utvecklingen har satt fart på reformeringen av den vetenskapliga publiceringen. AI kanske är forskningens död – och återuppståndelse. I senaste numret av tidskriften Royal Society Open Science lanserar den svenska molekylärbiologen Dan Larhammar vid Uppsala universitet och tidigare ordförande för Kungl. Vetenskapsakademien tillsammans med Bernhard Sabel vid Otto-von-Guericke-universitetet i tyska Magdeburg en Stockholmsdeklaration för att reformera den vetenskapliga publiceringen.

Ägas gemensamt

Stockholmsdeklarationen kräver att akademin för det första måste återta kontrollen över den vetenskapliga publiceringen, för det andra se till att akademins incitament leder till meritering byggd på kvalitet, inte kvantitet, för det tredje initiera oberoende granskningar för att identifiera och markera falska resultat, och för det fjärde ta fram regelverk för att förhindra publiceringsbedrägerier.

Stockholmsdeklarationen är en påminnelse om att det som skapas gemensamt måste ägas gemensamt. Den vetenskapliga infrastrukturen är för viktig för att överlåtas till kommersiella intressen.

Det är ett demokratiskt problem att de kommersiella intressena tagit makten, så klart. Det är odemokratiskt att den kunskap vi betalat för gemensamt låses in och genererar privata vinster istället för gemensamt välstånd.

Det är också ett slöseri med resurser. De kommersiella tidskrifterna tar betalt av både den som publicerar och den som vill läsa det publicerade – trots att både forskningen och granskningen (peer review) ofta helt bekostas av universiteten. ”Om någon hade skrivit om en sådan publiceringsmodell i Grönköpings Veckoblad som ett skämt skulle man ju skrattat hjärtligt åt det. Det är ett fullkomligt absurt system, som bara har växt och växt”, säger Dan Larhammar till Dagens Nyheter.

Gör oss dummare

Dagens akademiska arkitektur gör oss också dummare. När nya resultat hamnar bakom betalvägg, och kräver svindyra prenumerationer på vetenskapliga tidskrifter, försvåras lärandet, helt i onödan. När nyproducerad data och nyvunna insikter istället är öppet tillgängliga kan vi lättare lära av varandra.

Det svenska initiativet Kriterium, som gör sakkunniggranskade vetenskapliga böcker tillgängliga open access, är ett viktigt steg i rätt riktning.

Fusk har förekommit i alla tider. Här och var i det svenska landskapet står det runstenar med otydbara tecken: förbryllade arkeologer har tvingats konstatera att den som ristade runorna nog inte var läskunnig. Men det verkar inte runristarens samtid ha varit heller, så hen kom undan. Stenar resta över fusk och okunnighet.

När stenar reses över vår tid, må de vittna om att vi blev bättre på att skilja sanning från lögn, och flit från fusk.

Lisa Pelling

Inlägget Kommersiella intressen har fått makt över forskningen dök först upp på Dagens Arena.

Veckans avsnitt handlar om VM i fotboll, och Centerpartiets beslut att stötta Magdalena Andersson. 

En somalisk fotbollsdomare vägras inresa till USA och fotbollsvärlden står bara och tittar. Samtidigt som en irakisk spelare förhörs i sju timmar. Det är en skam för VM och en symbol för den nya värld vi befinner oss i. Även om fotbolls-VM blir en underbar fest.

Dessutom handlar veckans avsnitt om Centerns (förväntade) besked att man står bakom Magdalena Andersson som regeringsbildare.

Med: Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.

Du kan lyssna på avsnittet här. 

Inlägget En skam för fotbolls-VM dök först upp på Dagens Arena.

Veckans avsnitt handlar om VM i fotbol, och Centerpartiet. 

En somalisk fotbollsdomare vägras inresa till USA och fotbollsvärlden står bara och tittar. Samtidigt som en irakisk spelare förhörs i sju timmar. Det är en skam för VM och en symbol för den nya värld vi befinner oss i. Även om fotbolls-VM blir en underbar fest.

Dessutom handlar veckans avsnitt om Centerns, (förväntade) besked att man står bakom Magdalena Andersson som regeringsbildare.

Med: Cecilia Malmström och Jesper Bengtsson.

Du kan lyssna på avsnittet här. 

Inlägget En skam för fotbolls-VM dök först upp på Dagens Arena.

Svensk Torv vågar kalla oss odemokratiska trots att en stor majoritet av svenska folket vill se kraftiga åtgärder mot klimatförändringar och ett återställande av våtmarker, skriver Pontus Bergendahl från Återställ Våtmarker i en slutreplik till Svensk Torv.

Fossilindustrin har i decennier aktivt motarbetat klimatfakta och åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser. De senaste åren har deras ansträngningar accelererat och industrin har nu fått backning av politiker i sitt desinformationsarbete. FN går därför nu ut med en varning. Kampanjerna är massiva och de är uppbackade av enorma resurser. Därför anser FN att det är extra viktigt att vi alla förklarar hur nödvändiga klimatåtgärderna är och vad konsekvenserna blir om vi inte agerar.

Återställ Våtmarker har gjort precis detta sedan 2022. Vår kamp står idag mot den fossila torvindustrin men strukturen, maktbalansen och lobbyorganisationen Svensk Torvs metoder är samma som de stora oljebolagens. Vår uppgift är att dra fram deras smutsiga metoder i ljuset för att visa hur det går till bakom de stängda dörrarna.

Det är när man sätter press på systemet, genom exempelvis radikala aktioner, som maktstrukturerna blir tydliga och fossilindustrin avslöjar sitt rätta ansikte. I år tillsattes den MAGA-inspirerade Torvgeneralen, Rickard Axdorff, som generalsekreterare för Svensk Torv och han drar sig inte ens för att sno vår hemsidaför att ljuga, missleda och förvilla.

Strategin är att skapa tvivel kring fakta

När Torvgeneralen och hans kumpan Robert Wedmo, ordförande Svensk Torv, svarar på vår artikel tonar de på klassiskt manér ner klimathotet, mot beprövad vetenskap, genom att länka en politisk artikel istället för att hänvisa till vetenskaplig fakta. På samma sätt påstår de att vi ljuger när vi skriver att torvindustrin släpper ut mer än inrikesflyget och att Sveaskog inte kommer köpa ett gram torv under 2026, trots att vi redovisat källor. Strategin är välkänd: att skapa tvivel kring etablerade fakta och framställa dem som åsikter.

Rickard Axdorff antyder också att det skulle vara något fuffens med våra finanser och har anmält oss till Finansinspektionen för att försöka smutskasta oss. Vad han inte räknar med är att vi och våra finansiärer kör med öppna kort. Climate Emergency Funds årsrapport ligger öppen. Vår metod att vinna är att vara brutalt ärliga och öppna med allt vi gör.

Torvgeneralen däremot tar till tvivelaktiga metoder när han togdirektkontaktmed en minister för att få hjälp att frysa våra tillgångar. För den som springer i regeringskansliet är reglerna runt ministerstyre bara ett hinder, vilket Rickard Axdorff även aktivt har debatterat.

Vi har inga regeringskontakter

Ytterligare ett exempel på vilken påverkan Svensk Torv har på regeringen är att de lyckats förhala ett förbud mot torvbrytning. Miljömålsberedningen, en parlamentarisk tillsatt grupp, föreslog ett förbud mot torvbrytning 2026. Istället för att ett beslut togs tillsattes Odlingstorvsutredningen där Svensk Torv lyckades komma med som enda externa expert.

Varken forskare, lantbruksorganisationer eller klimatorganisationer bjöds in. Återställ Våtmarker har inga kontakter med regeringen eller myndigheterna så vår metod att uppmärksamma det stinkande korrupta upplägget var att spruta ner finansdepartementets fasad med färg.

Trots torvlobbyisternas ljusskygga spel så har de har mage att påstå att vi är odemokratiska när 89% vill ha kraftfullare åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, 75% av svenska folket anser att vi bör återväta våtmarker för klimatet och nu senast 97% (av 9611 röster) röstade för ett NEJ till fortsatt torvbrytning. Opinionen är tydlig, men frågan lyfts ändå inte av något riksdagsparti. De rödgröna räknar att de ändå kommer få de gröna rösterna och Tidöpartierna vill fortsätta frotteras med fossillobbyn. Så tystas en av de viktigaste frågorna ner mitt under en valrörelse och folkviljan begravs.

Vi har drivit folkbildning, opinionsbildning och nu senast en valrörelse. I sommar åker vi till Grimsås och stänger ner deras smutsiga industri. Det är demokrati!

Pontus Bergendahl, talesperson för Återställ Våtmarker

Inlägget Slutreplik: Aggressiva lobbyister är demokratins dödgrävare dök först upp på Dagens Arena.

Under nästan tjugo år har olika studier upprepats som ger samma resultat: Personer med utländsk bakgrund, inte minst de med arabiska namn, diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Ändå har mycket lite gjorts för att bekämpa diskriminering, skriver forskarna Ali Ahmed och Mats Hammarstedt. 

Människor med utländsk bakgrund väljs bort i rekryteringsprocessen. För knappt tjugo år sedan gjordes de första vetenskapliga fältexperimenten i syfte att studera förekomsten av etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Fältexperimenten var enkelt förklarat designade så att olika fiktiva sökande skickade ansökningar till utannonserade platsannonser. De sökande hade likvärdiga meriter i sina ansökningar och identiska egenskaper i alla avseenden utom beträffande deras namn. Här lät forskarna de fiktiva personerna ha antingen ett ”typiskt arabiskt namn” eller ett ”typiskt svenskt namn”.

Resultaten visade att människor med ”typiskt arabiska namn” diskrimineras när de söker jobb. Det framkom bland annat att en person med ett ”typiskt arabiskt namn” i genomsnitt var tvungen att söka efter 1,5 gånger så många lediga jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli inbjuden till anställningsintervju.

Diskriminering minskar inte över tid

Undersökningarna bekräftade vad som vid den tiden uppmärksammats i anekdoter och fick relativt stor uppmärksamhet såväl på debattsidor som i övrig media. Under de nästan tjugo år som passerat har experimenten replikerats och resultat presenterats i ett antal forskningsartiklar i olika ämnesdiscipliner. Förändringarna över tid är små.

Även om det inte är problemfritt att jämföra resultat från fältexperiment som genomförts vid olika tidpunkter och i olika kontexter är likheten med de resultat som erhölls för nästan tjugo år sedan slående. En person med ett ”typiskt arabiskt namn” måste söka omkring 1,5 gånger så många jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli kallad till anställningsintervju.

Mot bakgrund av samstämmigheten i resultaten har en återkommande fråga under årtiondena varit: Hur ska man förändra situationen, och vilka åtgärder är bäst lämpade för att motverka diskriminering? Det är ingen överdrift att påstå att flera ambitiösa åtgärder genomförts och alltjämt genomförs i syfte att motverka diskriminering på olika områden.

Ett exempel är det övergripande och omfattande ramverk för aktiva åtgärder i syfte att motverka diskriminering som infördes i diskrimineringslagstiftningen under 2016 (SFS 2016:828). När frågan om hur diskriminering ska motverkas diskuteras sker det dessutom allt som oftast med konstaterandet att ”på detta område krävs ett långsiktigt arbete”.

Integration kan inte enbart läggas på individen

Vi kan dock konstatera att åtgärderna för att bryta diskrimineringen inte varit tillräckliga. Mycket lite har förändrats över tid. Vad som däremot hänt är att den utrikes födda befolkningen vuxit avsevärt i storlek under samma tidsperiod. Mängden människor som löper risk att diskrimineras på grund av sin utländska bakgrund är alltså betydligt större idag än för tjugo år sedan.

I ljuset av de resultat som dokumenterar förekomsten av diskriminering på arbetsmarknaden och dagens kriser i omvärlden – från Ukraina till Mellanöstern – blir det tydligt att integration inte kan reduceras till en fråga om individers utbildning, språkkunskaper eller vilja att etablera sig. Om människor systematiskt möter hinder när de söker arbete riskerar samhället att förstärka utanförskap, segregation och misstro.

Vi kan konstatera att diskrimineringen alltjämt utgör ett hinder på arbetsmarknaden. Ett faktum som är förödande för såväl individer som samhällsekonomin. Efter att i decennier ha konstaterat att diskrimineringen är en realitet finns således alla skäl att verkligen identifiera verkningsfulla sätt att bryta den.

Ali Ahmed, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och Institutet för Näringslivsforskning

Länkar:

LÄNK1

Carlsson & Rooth, 2007

https://doi.org/10.1016/j.labeco.2007.05.001

https://doi.org/10.1111/obes.12454

LÄNK3

SFS 2016:828

Inlägget Åtgärderna mot diskriminering har varit otillräckliga dök först upp på Dagens Arena.

Filmen No other land, som skildrar kampen för palestinskt land på Västbanken, blev en stor internationell succé och kritikerfavorit. Därför är besvikelsen stor över att mottagandet inte har bidragit till några politiska förändringar för palestinierna, säger Basel Adra, en av filmens regissörer.

Det börjar med en diskussion om visum. Att bara få lämna Palestina är ingen självklarhet, även om det finns en inbjudan från ett annat land. Basel Adra, en av två regissörer bakom filmen No other land, har ett visum från Spanien, men behövde ändå ansöka om att få åka till Sverige. Hans mamma, Kifa Adra, som är med för att delta på Stockholm Fashion Week med skomärket Resolute, fick ett visum inom 24 timmar när Basel Adra skulle ta emot sin Oscar. Men förra året fick hon avslag på sin visumansökan. Och när de nu skulle besöka Sverige drog det ut på tiden:

– I år gjorde myndigheterna det svårt för dem, de behövde bevisa att de är mina släktningar. Och de gav mig bara ett visum för sex dagar, säger Basel Adra.

Nu är de i alla fall på plats i Stockholm: Basel Adra, Kifa Adra och Sana Adra, kusin till Basel. De två sistnämnda arbetar med skoföretaget Resolute genom sina broderier.

Hyllad film gav uppmärksamhet

Det har gått drygt två år sedan dokumentären No other land hade premiär på filmfestivalen Berlinale. Filmen skildrar i Masafer Yattas mångåriga kamp mot bosättarattacker och israeliska myndigheters återkommande rivningar av hus. Den handlar också om vänskapen mellan Basel Adra, boende i en av byarna på Västbanken, och israeliske Yuval Abraham, som kan röra sig fritt mellan Västbanken och Israel.  Filmen har hyllats av kritiker och överrösts av utmärkelser, varav den tyngsta förmodligen var en Oscar för bästa dokumentärfilm.

Men filmens genomslag har inte lett till någon förändring på marken. För palestinierna på Västbanken, däribland byarna i Masafer Yatta där familjen Adra bor, har situationerna snarast förvärrats successivt. Medregissören Hamdan Ballal attackerades och skadades svårt av bosättare med IDF-soldater närvarande i mars förra året. Senare samma år sköts aktivisten Awdah Hataleen, också medverkande i filmen, ihjäl av en bosättare som greps men snart släpptes på fri fot.

Det är bara några exempel på attacker mot det tjugotal byar i området Masafer Yatta där Basel Adra och hans familj lever. Sedan januari 2025 har över 400 bosättarattacker dokumenterats i området söder om staden Hebron och över 700 personer har fördrivits från området.

– Vårt samhälle har blivit känt genom medier och det internationella samfundet. Men överallt på Västbanken, i Jerusalem och i Gaza utsätts palestinier för ständiga brott av ockupationsmakten. Vi är verkligen arga och upprörda på det internationella samfundet och på regeringar som ser vad vi utsätts för, men inte vidtar några seriösa åtgärder för att stoppa de här brotten, säger Basel Adra.

Hög arbetslöshet och mer våld

Vardagen i Masafer Yatta präglas svårt av attackerna mot de boende och att Israel begränsat möjligheterna till självförsörjning. Dessutom har de som arbetat för Palestinska myndigheten förlorat jobbet eftersom Israel håller inne med betalningar till myndigheten sedan nästan tre år, vilket gör att de inte har råd att betala ut löner. Även byggarbetare och jordbruksarbetare som brukade arbeta i Israel har blivit av med jobbet, säger Basel Adra. Samtidigt har bosättarattacker intensifierats. De bränner grödor, förstör olivträd och stjäl eller dödar boskap.

– För två veckor sedan blev en familj med en äldre, halvt förlamad man av med alla sina får. De kom mitt i natten, maskerade bosättare beväpnade med käppar, öppnade fårhägnet och pepparsprejade familjen innan de ens hann gå ut ur sitt hus. I en annan by nyligen fick bosättare hjälp att stjäla får av soldater, genom att de attackerade och grep de boende. De spärrade av vägen för oss när vi ville ta oss dit, och för ambulansen. De orsakade allvarliga skador, säger Basel Adra.

Basel Adra, Kifa Adra och Sana Adra.

På frågan om hur familjer överlever som blir av med alla sina inkomstmöjligheter säger Basel Adra att de försöker hjälpa varandra i byarna. Familjen som blev av med alla får kan få ett får av var och en av familjer som har kvar sina. Det finns fortfarande internationella hjälporganisationer på plats, men det de kan bidra med är ”en droppe i havet”, menar han.

– De kanske delar ut en låda med mat till varje familj var tredje månad, säger Basel Adra.

Svårt att planera en framtid

Dessutom blockerar bosättarna skolvägen för barn som ska gå till skolan. Basel Adra har själv blivit pappa sedan No other land kom ut, något han nämnde i sitt tal under Oscarsgalen.

Hur är det att få barn under de omständigheter ni lever under?

– Det är väldigt glädjefyllt, men jag är också väldigt orolig för hennes framtid. Sedan hon föddes har armén invaderat vårt hem fem gånger, både natt- och dagtid. Det är galet. Jag oroar mig för att hon ska växa upp i den här situationen. Jag hoppas att det blir bättre, säger Basel Adra.

Kan ni planera för framtiden, vad ni vill några år framåt, du och din familj?

 – Det är svårt att planera för framtiden för makten som kontroller våra liv är starkare än oss. Men inte bara några år framåt, ibland bara för nästa dag. Du planerar att åka och hälsa på släktingar eller handla några saker, men när du vaknar upp på morgonen är där bulldozers som håller på att riva ditt hem eller bosättare som attackerar grannar som du behöver stödja. Så det är väldigt svårt att planera sitt liv, säger Basel Adra.

– Vi lever i ett fängelse i vårt hem. Det är väldigt svårt att planera en framtid med bosättarna runt omkring oss. Vi försöker skydda våra barn från attacker, säger Kifa Adra och Sana Adra.

Basel Adra är aktivist sedan länge, utbildad jurist, men såg en möjlighet i journalistiken för att sprida information om vad som händer i hans by och på Västbanken. För honom går rollerna som aktivist och journalist ihop.

Broderi gav kvinnor inkomst och gemenskap

Palestinska myndigheten är inget stöd för palestinier idag och inget att hoppas på för utsatta palestinier på Västbanken.

– Jag tror att priset vi betalar idag som palestinier beror på Osloavtalet. I det avtalet gav Palestinska myndigheten bort all den politiska tyngd de kunde ha använt i en förhandling. Om Israel vill förhandla med Palestinska myndigheten idag, har den inget att sätta emot. De kan inte ge oss palestinier några vinster. Många ser dem som kollaboratörer med ockupationsmakten, vars syfte bara är att hitta någon som försökt göra något mot Israel för att fängsla den personen, säger Basel Adra.

Det företag, Resolute, som Basel Adras mamma och kusin är i Sverige för att marknadsföra började som en broderiverksamhet bland kvinnorna i Masafer Yatta under den andra intifadan, kring år 2 000. Verksamheten var ett sätt att hitta en alternativ inkomstkälla och ett sammanhang då situationen gjorde det allt svårare att leva på traditionella inkomster. Bosättarattackerna mot byarna ökade, i försök att få befolkningen att fly.

– Jag minns den här perioden när jag var ung. De strödde ut förgiftade grödor över fälten och när våra får kom dit och betade på morgonen dog de. De förgiftade också kycklingar och slängde dem i brunnar, säger Basel Adra.

Från början sålde kvinnokollektivet främst sina produkter till internationella delegationer och organisationer som besökte Västbanken för att stötta befolkningen. Kifa Adra berättar, med översättningshjälp av Basel Adra, hur verksamheten utvecklades, trots utmaningar med att lyckas ta sig till städer för att köpa material till verksamheten.

– Ibland mötte vi också socialt motstånd mot att använda broderiet som ett arbete. Men fler kvinnor anslöt till kollektivet och vi började också ordna aktiviteter för barn och utflykter för att åka till havet till exempel.

Det här var kring 2006, och samma möjlighet till utflykter till havet existerar inte idag. Därför har broderiet blivit ännu viktigare idag, när andra inkomstmöjligheter är kraftigt begränsade. Kifa Adra säger att verksamheten blev extra viktig under pandemin, då besökare slutade komma till Västbanken och handla produkterna.

– Nu har vi kriget och väldigt svåra omständigheter, så att ha den här möjligheten har gjort att kvinnorna kan börja arbeta igen och på så sätt tjäna pengar till sina familjer, säger Kifa Adra.

Hoppas att medskyldiga ska ställas till svars

Företaget Resolute lanserades först för ett och ett halvt år sedan, och bygger på en idé som utarbetas sedan sju-åtta år med hjälp från internationella aktörer. I dag är verksamheten baserad i USA, men alla intäkter skickas direkt till Västbanken. Hittills har 7 000 par skor sålts och man arbetar nu på hur man ska expandera verksamheten, säger Joseph Levin som är en av medgrundarna till företaget och sitter med under intervjun.

Kifa Adra säger att broderi är en stark del av palestiniers identitet och en kunskap som förs över från mor till döttrar i generationer. Mesta delen av tiden arbetar kvinnorna i sina egna hem, men emellanåt samlas de på samma ställe.

– När vi samlas kan vi prata och arbeta tillsammans, unga som gamla, och vi lär unga kvinnor hantverket. Projektet samlar kvinnor från olika byar vilket är väldigt bra, då det ger oss en chans att mötas. Det stärker oss socialt och känslomässigt, säger Sana Adra.

Basel Adra säger att det inte finns något alternativ till att fortsätta kämpa för de egna byarnas existens och att sprida budskapet om vad som händer. På frågan om den bästa vägen framåt för att åstadkomma förändring, när det är svårt att få till en politisk förändring internationellt, säger han:

– Att tänka på det eller på hopp idag är väldigt svårt. Men en sak vet vi, och det är att vi inte kan ge upp. Så länge vi lever behöver vi fortsätta sprida vårt budskap och fortsätta skapa oss ett liv trots all denna galenskap och den dubbelmoral som präglar det internationella samfundet behandlar oss palestinier. Vårt hopp är att en dag ska alla brottslingar, inte bara i Israel men alla som stöttar dem, ställas till svars för vad de har gjort och för deras tystnad och medskyldighet. Därför är det väldigt viktigt att dokumentera det som sker både här och i Gaza.

Inlägget No other land-regissören: ”Det är svårt att tänka på hopp” dök först upp på Dagens Arena.

Fällningar för brott mot folkrätten kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut, skriver Thord Eriksson.

I dag kommer riksdagsmajoriteten att rösta för regeringens proposition ”Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt” som befäster Sveriges position som ett av Europas minst flyktingvänliga länder.

En mycket kort sammanfattning av det drygt tusensidiga förslaget är att den som söker sig till Sverige kommer att stå mer ensam än tidigare och ha sämre chanser att få stanna i landet.

Det senare är ett uttalat mål och ett av sätten att kunna hindra fler från att få uppehållstillstånd är att inte längre ge dem som söker skydd rätt till offentligt juridiskt ombud. Hjälpen bantas ned till två timmars rådgivning och det är inte förrän efter ett avslag som juristerna kommer att släppas fram på statens bekostnad. På bara en vecka – i dag är fristen normalt tre veckor – ska de sedan prestera överklaganden kring ärenden vars detaljer de dittills inte känt till.

Sådan är inte verkligheten

Förändringen är en del av Sveriges anpassning till EU:s nya migrations- och asylpakt som träder i kraft den 12 juni. Men den hade kunnat se ut på ett annat sätt, skrev åtta advokater på DN debatt häromdagen (5/6): ”Sverige hade kunnat välja en modell som värnar rättssäkerheten.”

Deras slutsats är att de genom sitt sena inträde i asylprocesserna inte längre kommer att kunna leva upp till sina advokatetiska skyldigheter. ”En advokat kan inte åta sig ett uppdrag som från början är utformat på ett sätt som gör det omöjligt att ge individuella, välgrundade och professionella juridiska råd.”

Det skulle kunna vara så att rätten till juridiskt ombud tas bort för att Tidöpartierna är övertygade om Migrationsverkets förmåga att alltid fatta rätt beslut.

Men sådan är inte verkligheten, vilket regeringen känner till. Det var nämligen på regeringens uppdrag som Statskontoret häromåret gjorde en utvärdering av Migrationsverkets asylprocesser. Kritiken blev hård. Myndighetens beslut skilde sig till exempel kraftigt åt beroende på var i organisationen de fattats, och ”generaldirektören saknar tillräckligt underlag för att ta sitt ansvar för den rättsliga kvaliteten inför regeringen”.

Nationella kvalitetsuppföljningar

Rapporten ledde till att Migrationsverket numera gör nationella kvalitetsuppföljningar av sitt arbete. Den första – diarienummer MVA-2025-00233 – kom i slutet av förra året och får inte direkt extern juridisk hjälp att framstå som överflödigt slöseri. Myndighetens egen slutsats var att nästan en fjärdedel av asylbesluten var felaktiga och att utredningarna var behäftade med stora brister. Detta förklarades bland annat med en intern kultur där kvantitet främjas framför kvalitet och handläggarna nöjer sig med att prestera ”good enough”.

I utvärderingen hade stor vikt lagts vid barns asylärenden. Även där visade sig brister som bland annat bedömdes bero på att barn inte ses som ”individuella rättighetsbärare” utan bara som en del av sin familj.

Förtroendeingivande?

Svängrummet för den här myndighetsutövningen kommer utvidgas genom dagens riksdagsbeslut.

Underskruvad sarkasm

I sitt yttrande om lagändringarna som ska klubbas har Lagrådet konstaterat att regeringen inte har reflekterat över att människor med rätt till skydd riskerar att slängas ut.

”Det förefaller som om regeringen inte på någon punkt anlägger ett flyktingperspektiv eller ser till den enskilda människan … en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta … detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte alltför avlägsen framtid.”

Att skriva att Lagrådet är kritiskt gör inte formuleringarna full rättvisa. Formuleringen som rör den avskaffade rätten till offentligt biträde dryper till och med av underskruvad sarkasm:

”Om det antas att det inte handlar om att minska flyktinginvandringen genom att undanhålla det biträde som den enskilde kan ha behov av och inte heller om en allmän markering av att flyktinginvandring ogillas oavsett den enskildes behov av internationellt skydd, så återstår bara den statsfinansiella synpunkten. Men den finns inte nämnd, och inte heller finns det några uppskattningar om hur mycket som kan bedömas inbesparat genom den restriktiva inställningen.”

Inte smickrande för Sverige

Med jämna mellanrum fälls Sverige redan för brott mot folkrätten – konkreta följder av bristerna som Migrationsverket på egen hand blottagt i sin kvalitetsutvärdering. På sistone har det handlat om en afghansk man som blivit ”västerniserad” efter många år på svensk mark. Europadomstolen slog fast att en utvisning skulle strida mot Europakonventionens artikel om förbud mot tortyr. Och i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kom nyligen en fällning på grund av deportationen av en svårt funktionsnedsatt 21-åring, trots vetskap om att hans hemland inte kunde förse honom med läkemedel och adekvat vård.

Det är inte smickrande för Sverige att den här sortens fällningar kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut. De som röstar för delar ansvaret med regeringen och med en myndighet som nöjer sig med att jobb som inte är bättre än good enough.

Thord Eriksson

Inlägget I dag fullföljer Tidöpartierna sitt paradigmskifte dök först upp på Dagens Arena.