Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
beadb5b96ba45acfd3f36a10ff0b2cb28956f4c2GP:s Märta Bonde intervjuar bl a Charlotta ”Lotta” Eriksson, som är adopterad från Sydkorea och en av de 1000-tals utlandsadopterade som togs till Sverige på korrupta och illegala grunder. I artikeln förekommer även juridikprofessor Anna Singer som ledde Adoptionskommissionen och socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall med anledning av att Kristerssons regering hittills har vägrat att framföra […]
GP:s Märta Bonde intervjuar bl a Charlotta ”Lotta” Eriksson, som är adopterad från Sydkorea och en av de 1000-tals utlandsadopterade som togs till Sverige på korrupta och illegala grunder. I artikeln förekommer även juridikprofessor Anna Singer som ledde Adoptionskommissionen och socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall med anledning av att Kristerssons regering hittills har vägrat att framföra en officiell ursäkt till landets över 60 000 utlandsadopterade.
Singer säger rakt ut att Ulf Kristersson är ”elefanten i rummet” som högst sannolikt är fullständigt lojal mot genomkorrupta Adoptionscentrum, som han tidigare ledde och som också gjorde att han och hans fru Birgitta Ed kunde adoptera två av deras tre barn, medan ministern lojalt försvarar sin chef och partiledare genom att blåneka att Kristersson just skulle vara ”elefanten i rummet”.
”När regeringen presenterade utredningen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet i juni 2025 väcktes hopp bland adopterade att få en offentlig ursäkt från regeringen. En av dem som blivit felaktigt bortadopterade är Charlotta ”Lotta” Eriksson.
– Det hade varit fint att få en ursäkt från svenska regeringen, säger hon.”
”Charlotta ”Lotta” Erikssons första minne är från ett flygplan på väg från Korea. Med i planet var barn, flygvärdinnor och personal från adoptionsbyrån. Framme på Säve flygplats blev hon avlämnad för att gå själv ner till sina nya adoptivföräldrar. De tog med henne till Partille, hennes nya hem. Hon var nästan fem år gammal och förstod inte sin nya familj. Men de hade sen innan adopterat en flicka från Korea.
– Min pappa kom ju och försökte locka ut mig.
Men sen kom hon ut och hon kom ihåg lite ord. Så då tänkte jag, va? Finns det någon mer? Då är det nog inte så farligt. Så då vågade jag komma fram.
Av de barn som adopterats till Sverige kommer flest från Sydkorea. Förmedlingen gjordes genom privata adoptionsbyråer och nådde rekordnivåer under den tiden som Lotta Eriksson blev adopterad på 1970- och 80-talen. Men systemet med privata aktörer ledde också till att barn förmedlades utan föräldrarnas vetskap eller godkännande. När Lotta Eriksson var i 35-årsåldern fick hon reda på att hon var ett av de barnen. Men vägen dit var lång, det tog först flera år innan hon fick reda på att hon var adopterad.
– När vi kom så hade ju föräldrarna fått rekommendationer att kapa allt. Man skulle inte prata om vart man kommer ifrån, man skulle inte ha någonting med det landet att göra längre.”
(…)
”På adoptionsbyrån fick hon träffa sin pappa, sin äldsta syster och sin bror. Hon säger att upplevelsen var overklig.
– Min pappa och min bror sprang ut och in. Jag fattade inte varför de gjorde det, vad är det som de måste göra utanför? Men då fick jag förklarat för mig att de inte får lov att tappa ansiktet.
Rösten brister när hon säger att hon hela livet trott att hon inte var önskad.
– Där sa de ju det: ”Varför tar så lång tid innan du har sökt upp oss? Men vi har letat så länge efter dig, du skulle aldrig blivit bortadopterad.”
Familjen berättade för henne att hon som tvååring blev sjuk och placerad på ett barnhem för att få mat och medicin. Lottas pappa och syskon besökte henne regelbundet på hemmet. En dag var hon borta, berättade pappan.
– När jag kom hem från första resan så kunde jag inte kliva upp. Jag bara låg ner. Alltihop vände sig upp och ner.”
(…)
”År 2021 tillsatte dåvarande socialminister Lena Hallengren en utredning av Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Bakgrunden var de berättelser och uppgifter om oegentligheter i adoptioner, som under många år förts fram av adoptionsaktivister, media och en uppmärksammad granskning av Dagens Nyheter.
Anna Singer, professor i civilrätt, fick leda arbetet som skulle utreda den internationella adoptionsverksamheten. Ett av uppdragen var att ta ställning till hur rättssäkerheten kunde stärkas i den ”framtida internationella adoptionsverksamheten”
Men Singer tog det längre. Hon föreslog istället att all internationell adoption skulle upphöra, genom en ändring i den lagstiftning som i dag tillåter internationell adoptionsförmedling. Över ett år efter det att hon lagt fram förslagen säger hon att adoptionsverksamheten håller på att avveckla sig själv och att politiken borde ta ett aktivt beslut att lägga ner den.
– Annars har man fortfarande kvar en lag som säger att vi ska förmedla okända barn från andra länder. Då tycker jag att det vore mer öppet att säga att vi inte ska hålla på med den här verksamheten.”
(…)
”Efter att Singer lämnade över utredningen har den legat på regeringens bord. Ett av de många förslag som lades fram är nära att bli verklighet: ett resurscentrum hos myndigheten MFoF.
Singer lyfter Ulf Kristerssons roll i adoptionsverksamheten som en av anledningarna till att inte mer har hänt.
– Vi har en statsminister som har varit väldigt profilerad i den internationella adoptionsverksamheten. Han har varit ordförande i Adoptionscentrum och kan det vara smärtsamt att lägga ner verksamheten. Det är inte bara Kristersson som berörs av det. Det är många politiker som varit drivande i den här förmedlingsverksamheten.
Enligt socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall står inte arbetet med frågan still. Hon säger att resurscentret var det första steget för att kunna ge stöd åt adopterade som vill söka sina rötter.
– Här är det viktigt att man verkligen går varsamt fram och att man visar stor respekt mot alla inblandade. Det är så olika uppfattningar kopplat till detta.”
(…)
”Hon säger att hennes partiledares, Ulf Kristerssons roll i frågan, inte påverkar arbetet.
– Det har naturligtvis inte påverkat det här på något sätt utan vi behandlar det här som vi behandlar alla utredningar. Med stor eftertänksamhet, med stor respekt för involverade.
I Moderaterna, är ni eniga internt?
– Det här är ju någonting som bereds på Regeringskansliet. Så att det här fortsätter att beredas precis som många andra utredningar och skiljer sig inte på något sätt ifrån det.
GP har sökt statsminister Ulf Kristersson som hänvisar frågan tillbaka till Camilla Waltersson Grönvall.”
700832c9c380af605f151926b1c67b89a925a98fEn färsk registerbaserad undersökning som innefattar samtliga invånare i Sverige som är 0-17 år gamla (d v s kort och gott samtliga barn) och som är uppdelad på ursprungsland, vilket i praktiken innebär att de allra flesta är födda i Sverige (d v s de är s k andragenerationare), visar att medan liter mer än […]
En färsk registerbaserad undersökning som innefattar samtliga invånare i Sverige som är 0-17 år gamla (d v s kort och gott samtliga barn) och som är uppdelad på ursprungsland, vilket i praktiken innebär att de allra flesta är födda i Sverige (d v s de är s k andragenerationare), visar att medan liter mer än 8% av alla majoritetssvenska barn växer upp i fattigdom (varav de allra flesta växer upp med ensamstående mödrar) så växer uppemot 80% av barnen med somalisk bakgrund upp i fattigdom. Detsamma gör även närmare 70% av barnen med syrisk bakgrund liksom ca 25-50% av alla barn som har bakgrund i övriga MENA-regionen, övriga Afrika och Östeuropa.
Sverige är helt enkelt fortsatt det land i västvärlden där klyftorna mellan den infödda majoritetsbefolkningen och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är som allra störst. Klyftorna mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsinvånarna är även stora i t ex USA, Australien, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Belgien men Sverige slår tyvärr de andra västländerna vad gäller olika typer av socioekonomiska utfall.
OBS: Så klart existerar det inte någon tävling inom västvärlden vad gäller att uppvisa de största klyftorna mellan majoritets- och minoritetsinvånarna.
Allt detta betyder så klart inte att alla barn som växer upp i fattigdom är olyckliga och inte heller att alla barn som växer upp utan att vara fattiga (inklusive i stor materiell rikedom) är lyckliga per automatik. Men i en samtid som är hypermaterialistisk och närmast helt och hållet konsumtionsinriktad, och särskilt gäller det just bland barn och ungdomar, så betyder dessa extrema klyftor med all sannolikhet något. Klyftorna ifråga förklarar inte minst åtminstone delvis framväxten av gängkriminaliteten och de senaste 10-15 årens skjutningar och sprängningar. Igår meddelade polisen exempelvis att hittills i år (fr o m den 1 januari t o m den 31 juli 2026) har runt 170 barn som är under 15 år gamla blivit misstänkta för att ha utfört och legat bakom skjutningar och sprängningar och det är nog tyvärr ingen slump att de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund och växer upp i fattigdom i miljonprogramsområdena.
660c33bb446021d1f62f00eadad74c8dd68b9d04I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […]
I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump som också vill straffa Sydkorea för att landet inte deltog i kriget mot Iran.
Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida.
Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra.
Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien.
South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills.
On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”.
Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held.
“A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing.
The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s.
Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general.
Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments.
This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office.
Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts.
The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US.
They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war.
During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail.
Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
7e4f68221171ff4453080e465eabe27ce04c7153
660c33bb446021d1f62f00eadad74c8dd68b9d04
TITLE: Den efterkrigstida världsordningen går nu i graven även i Stillahavsasien DESCRIPTION: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […] CONTENT: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump. Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida. Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra. Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien. https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills. On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”. Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held. “A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing. The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s. Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general. Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments. This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office. Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts. The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US. They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war. During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail. Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
TITLE: Den efterkrigstida världsordningen går nu i graven även i Stillahavsasien DESCRIPTION: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […] CONTENT: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump som också vill straffa Sydkorea för att landet inte deltog i kriget mot Iran. Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida. Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra. Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien. https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills. On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”. Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held. “A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing. The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s. Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general. Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments. This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office. Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts. The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US. They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war. During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail. Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
660c33bb446021d1f62f00eadad74c8dd68b9d04
7e4f68221171ff4453080e465eabe27ce04c7153
7e4f68221171ff4453080e465eabe27ce04c7153I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […]
I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump.
Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida.
Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra.
Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien.
South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills.
On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”.
Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held.
“A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing.
The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s.
Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general.
Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments.
This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office.
Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts.
The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US.
They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war.
During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail.
Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
7e4f68221171ff4453080e465eabe27ce04c7153
660c33bb446021d1f62f00eadad74c8dd68b9d04
TITLE: Den efterkrigstida världsordningen går nu i graven även i Stillahavsasien DESCRIPTION: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […] CONTENT: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump. Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida. Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra. Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien. https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills. On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”. Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held. “A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing. The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s. Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general. Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments. This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office. Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts. The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US. They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war. During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail. Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
TITLE: Den efterkrigstida världsordningen går nu i graven även i Stillahavsasien DESCRIPTION: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger […] CONTENT: I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump som också vill straffa Sydkorea för att landet inte deltog i kriget mot Iran. Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida. Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra. Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien. https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un South Korea’s president has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills. On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”. Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with the planned transfer, during his term, of wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held. “A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as mutually reinforcing. The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s. Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general. Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments. This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office. Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts. The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US. They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war. During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail. Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”
660c33bb446021d1f62f00eadad74c8dd68b9d04
7e4f68221171ff4453080e465eabe27ce04c7153
dfa9cad8c35cc77878ca96ad84594c63ddda4568Besöker Żywiec eller Saybusch som staden hette på tyska under Österrike-Ungerns tid och som alla öldrickande människor på jorden känner som namnet på Polens mest kända och populära öl. Själva staden Żywiec är förknippad med en habsburgsk sidolinje som residerade på stadens slott och i slottsparken står en svensk grevinna staty, som är en av […]
Besöker Żywiec eller Saybusch som staden hette på tyska under Österrike-Ungerns tid och som alla öldrickande människor på jorden känner som namnet på Polens mest kända och populära öl. Själva staden Żywiec är förknippad med en habsburgsk sidolinje som residerade på stadens slott och i slottsparken står en svensk grevinna staty, som är en av de svenskar som har varit gift med en habsburgare.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9798.jpg
Det handlar om Alice Ankarcrona som först var gift med sonen till Österrikes premiärminister greve Badeni och därefter med ärkehertig Karl Albrecht – herre till Żywiecs slott och tillika ägare av Żywiecs berömda bryggeri. Karl Albrechts far var för övrigt tilltänkt som polsk kung om centralmakterna hade vunnit Första världskriget. För svenskarna är Alice Habsburg idag tämligen bortglömd även om hon gav ut en självbiografi på 70-talet som skildrade hennes dramatiska liv men för polackerna är hon känd som den svenska Habsburg-grevinnan som var aktiv i den polska motståndsrörelsen och efter kriget tilldelades hon därför flera utmärkelser av den polska staten.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/alice.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9789.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9806.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9773.jpg
Likt i stort sett alla habsburgare med kronprins Otto i spetsen vägrade ärkehertig Karl Albrecht och Alice att underordna sig Nazi-Tyskland efter den tyska invasionen och ockupationen av Polen, vilket ledde till att Karl Albrecht fängslades medan Alice sattes i husarrest. Alices båda söner valde samtidigt att strida i polsk uniform och medan den ene deltog i slaget om Narvik 1940 så deltog den andre i den västallierade invasionen av Normandie 1944.
Det sägs att A.H. och Himmler erbjöd Alice Habsburg ett bekvämt liv om hon bara valde att byta sida och bli något av en ”nazistprinsessa” och de vädjade inte minst till hennes så kallade nordiska rastillhörighet då de var fascinerade över att hon var svenska. Samtidigt försökte Heydrich och Sauckel förgäves att sätta henne i tvångsarbete på en fabrik alternativt att skörda betor medan ”Polens bödel” Hans Frank lät expropriera ärkehertigparets bordssilver som han sedan använde under krigsåren när han likt en kung residerade på Wawel-slottet i Krakow. För Żywiecborna innebar den tyska ockupationen en katastrof som resulterade i den brutala etniska rensningen av stadens polsktalande invånare vilka därefter ersattes av tysktalande bosättare medan stadens runt 1000 judar i stort sett alla mördades.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9743.jpg
Efter kriget emigrerade paret till Sverige och efter några år avled ärkehertigen av sviterna från fängelsevistelsen medan Alice levde ända fram till 1985. Paret är begravt i Stockholm men deras dotter ärkehertiginnan Maria Krystyna återvände sedermera till Polen och bosatte sig i Żywiec där hon avled 2012 och hon är gravsatt i katedralens Habsburgkapell.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9811.jpg
86280e9e89fedbc61bdad499ed2d0229920ed6c2Besöker Österrikiska Schlesien eller Hertigdömet Övre och Nedre Schlesien som detta habsburgska så kallade kronland en gång benämndes som officiellt. Österrikiska Schlesien utgör den (åtton)del av det historiska Schlesien som Österrike fick behålla efter det att Preussen hade erövrat Schlesien på 1740-talet. Österrikiska Schlesien bestod av två delar som idag ingår i Tjeckien (och konkret […]
Besöker Österrikiska Schlesien eller Hertigdömet Övre och Nedre Schlesien som detta habsburgska så kallade kronland en gång benämndes som officiellt. Österrikiska Schlesien utgör den (åtton)del av det historiska Schlesien som Österrike fick behålla efter det att Preussen hade erövrat Schlesien på 1740-talet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/1.jpg
Österrikiska Schlesien bestod av två delar som idag ingår i Tjeckien (och konkret i norra Mähren) respektive i Polen och som i huvudsak innefattade hertigdömet Troppau (som fursten av Liechtenstein för övrigt fortfarande kan titulera sig som) och hertigdömet Teschen (eller Český Těšín på tjeckiska eller Cieszyn på polska). Staden Troppau eller Opava utgjorde huvudstaden medan Ostrau eller Ostrava var den största staden och Teschen var den förnämsta staden då hertigdömet Teschen innehades av en habsburgsk sidolinje och i staden hittades även Habsburg-hertigens palats.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9365.jpg
Österrikiska Schlesien utgjorde den mest industrialiserade delen av Österrike-Ungern (därefter kom Böhmen) liksom den mest tysktalande delen efter själva Österrike med en tysktalande befolkning som uppgick till runt 50%. Den resterande halvan utgjordes av tjecker, polacker samt schlesier, som ser sig som skilda från både tjecker och polacker samtidigt som utomstående nog uppfattar att de egentligen ”bara” talar ett slags polsk dialekt. Medan städerna dominerades av tysktalande (till 85-95%) så dominerades landsbygden och byarna av de olika västslaviska folken och det fanns också många judar samt romer i det gamla Österrikiska Schlesien.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9411.jpg
Särskilt den tysktalande delen av Österrikiska Schlesiens befolkning ska ha varit särskilt lojal mot Huset Habsburg och en hög andel av densamma ska ha stridit och även stupat för habsburgarna i Första världskriget. På grund av att Österrikiska Schlesien var så rikt, utvecklat och industrialiserat hamnade Tjeckoslovakien och Polen i krig om det gamla kronlandet efter Österrike-Ungerns undergång 1918 och efter Münchenöverenskommelsen 1938 passade Polen på att kapa åt sig en bit av det gamla hertigdömet Teschen. Under Andra världskriget försvarade tyskarna Österrikiska Schlesien in i det sista och i det närmaste till siste man på grund av de många vapenfabrikerna i området och Troppau och Ostrau erövrades därför inte av ryssarna förrän i april 1945 efter att 10 000-tals tyskar och ryssar hade stupat.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9463.jpg
Även om Österrikiska Schlesien inte längre går att hitta på kartan så odlar invånarna i det gamla kronlandet en stark regional identitet och fortfarande identifierar sig många med att vara schelsier snarare än tjecker eller polacker. Inte minst är Habsburgnostalgin starkare här än i andra delar av Tjeckien och Polen. Både Teschen och Bielitz eller Bielsko-Biała gör till exempel gärna anspråk på att kallas ”Lilla Wien” på grund av de båda städernas mångtaliga byggnader från Österrike-Ungerns tid och på de historiska hotellen hänger kejsar Frans Josef och dennes gemål kejsarinnan Elisabeth eller ”Sisi” porträtt medan museerna säljer allsköns artefakter kopplade till dem båda. Och på turistbyråerna finns det till och med specialbroschyrer för turister som händelsevis reser runt i habsburgarnas fotspår. Österrike-Ungern är också ständigt närvarande i form av bland annat pampiga järnvägsstationer, gymnasier, stadshus, museer och administrativa byggnader och ”självklart” har alla städer också ett eget operahus.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9629.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/ss.jpg
Kortfattat är Ostrau (eller Ostrava) något av Tjeckiens Malmö. Det är inte bara landets tredje största stad utan kallades tidigare ”Mährens Manchester” med alla sina kolgruvor och järn- och stålfabriker. Här fanns inte minst Österrike-Ungerns största järnverk Witkowitz eller Vitkovice som ägdes av familjen Rothschild som också innehade ett slott utanför Troppau. Bielitz eller Bielsko-Biała var i sin tur ett centrum för Österrike-Ungerns textilindustri och både Ostrau och Bielitz härbärgerade tidigare stora judiska minoriteter som inte längre existerar. I Bielitz, där den första moderna judiska idrottsföreningen ska ha grundats, finns det dock fortfarande en mindre judisk församling. Teschen (eller Český Těšín eller Cieszyn) slutligen var under en kort period Österrikes ”huvudstad” när Napoleon intog och ockuperade Wien 1805 och under Första världskriget var staden säte för Österrike-Ungerns Armeeoberkommando (AOK) eller arméhögkvarter på grund av närheten till fronten i Galizien och till det allierade Tyskland.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/tp7310215.jpg
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9671.jpg
Idag utgör det gamla Österrikiska Schlesien en utpräglat homogeniserad del av Tjeckien respektive Polen och det är som alltid speciellt att besöka de delar av Öst- och Centraleuropa som för inte särskilt länge sedan var genommångkulturella och försöka ”läsa” av alla de blodbad, etniska rensningar och folkmord som har utspelat sig här under historisk tid. Även om nästan alla synagogor är förstörda och 80-85% av judarna mördades under krigsåren så ”talar” de palimpsestliknande väggarna fortfarande på sina ställen och minner om judiska affärsägare och även om Österrikiska Schlesiens städer inte längre befolkas av tysktalande invånare så är det tyska som gäller på kyrkogårdarnas gravar och i Bielitz finns det än idag en tysktalande folkspillra från Österrike-Ungerns tid.
a9960b9fd2e37874e8f2c1270dbdcd2a4baf2bf2Extremhettan fortsätter uppenbarligen att få framför allt de helt igenom genomsvettiga, infödda majoritetseuropéernas hjärtan och hjärnor att närmast koka över av vrede (och antagligen också av hat). För första gången någonsin i en sammanvägd opinionsundersökning skulle nämligen de tre partigrupperna EPP, S&D och RE i EU-parlamentet, som representerar de historiska högerpartierna, socialistiska partierna och liberala […]
Extremhettan fortsätter uppenbarligen att få framför allt de helt igenom genomsvettiga, infödda majoritetseuropéernas hjärtan och hjärnor att närmast koka över av vrede (och antagligen också av hat). För första gången någonsin i en sammanvägd opinionsundersökning skulle nämligen de tre partigrupperna EPP, S&D och RE i EU-parlamentet, som representerar de historiska högerpartierna, socialistiska partierna och liberala partierna, inte längre inneha majoriteten av parlamentsplatserna i Strasbourg om det hade varit EU-val idag.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaa-1.jpg
Detta har då aldrig hänt tidigare i en ”poll of polls”-undersökning på EU-nivå. Europas ”starka kvinna” Ursula von der Leyens egna partigrupp EPP slår till och med i golvet och har inte tidigare legat så lågt i en sammanvägd opinionsundersökning medan den socialistiska partigruppen fortsätter att blöda arbetarväljare till radikalhögern och den liberala partigruppen är numera betydligt mindre än den högerpopulistiska ECR-gruppen.
Om det hade varit EU-val idag hade både de tre partigrupperna ifråga plus den gröna partigruppen tappat mängder av mandat medan den europeiska ytterhögerns tre grupper ECR, PfE och ESN hade gått framåt och det rejält liksom även den vänsterradikala gruppen som växer tack vare Palestinarörelsen.
Det är symptomatiskt att om det hade varit EU-val idag så hade franska RN:s och tyska AfD:s partigrupper varit de överlägset största i EU-parlamentet. ECR, PfE och ESN hade tillsammans tagit hem hela 205 mandat och om de icke-affilierade högerextrema partierna också adderas så handlar det om runt 220 mandat. ”Omvänt” skulle EPP kunna skrapa ihop max 173 mandat och S&D ynka 118 mandat från att en gång i tiden ha legat på över 200 mandat innan Europas infödda ”jobbare” gick över närmast mangrant (men dock ännu ej kvinngrant) till radikalhögern.
Det går naturligtvis att tycka att den europeiska efterkrigstidens tre så kallade systempartigruppers kollaps nu i sommar, det vill säga de konservativa, socialistiska och liberala partierna, kanske bara vara en tidsfråga nu när Europa lämnar 1900-talet bakom sig och att dessa tre partigrupper helt enkelt har spelat ut sin roll och inte längre behövs. Högergruppen EPP har dessutom allt oftare börjat rösta tillsammans med ytterhögerns tre grupper i EU-parlamentet medan flera av de gamla, socialistiska partierna har börjat anamma delar av ytterhögerns retorik.
Samtidigt är det ändå historiskt även om detta tektoniska politiska skifte måhända sker i all tysthet – det vill säga att de gamla, historiska partierna som representeras av dessa tre partigrupper vilka tillsammans byggde upp Europa efter kriget när stora delar av kontinenten utgjordes av ett gigantiskt ruinlandskap och när miljontals européers lik låg och ruttnade i städernas ruiner liksom på åkrarna och fälten och i skogarna och bergen för första gången någonsin har hamnat i minoritet i en opinionsmätning på EU-nivå under innevarande sommar.
474ddc68d157e03017cc9c6b3c55fe3883b5e5ccDet är en månad kvar till valdagen och i år ställer SD för första gången någonsin upp i samtliga region- och kommunval förutom i riksdagsvalet. Faktum är att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD härstammar från, aldrig har lyckats med det tidigare sedan de olika partierna började ställa upp i olika val för […]
Det är en månad kvar till valdagen och i år ställer SD för första gången någonsin upp i samtliga region- och kommunval förutom i riksdagsvalet. Faktum är att den svenska så kallade nationella rörelsen, som SD härstammar från, aldrig har lyckats med det tidigare sedan de olika partierna började ställa upp i olika val för knappt 100 år sedan. 2026 års val är därmed ett historiskt val för denna rörelse.
I 2022 års val ställde SD upp med egna kandidater i samtliga 20 regionval och i 273 kommunval men i år finns det med andra ord officiella SD-listor i samtliga av landets 290 kommuner. Normalt sett är det endast S som brukar lyckas med det och i årets kommunval är det enbart S och SD som har egna listor i alla kommuner.
SD har idag över 36 000 medlemmar medan S har cirka 80 000 medlemmar och genom åren har SD sannolikt varit bäst av alla riksdagspartier vad gäller att lyckas få en så hög andel av sin medlemsstock som möjligt att ställa upp i olika val. I 2022 års val kan exempelvis så mycket som uppemot 20% av samtliga av de dåvarande partimedlemmarna ha kandiderat i något av de tre valen och i tidigare val kan det ibland ha handlat om uppemot 30% av den totala medlemsstocken.
I 2022 års val erhöll SD, AfS, MED, NMR och ytterligare några småpartier sammantaget 21% av de avgivna riksdagsrösterna och det återstår nu att se om denna procentsiffra kommer att överträffas i 2026 års riksdagsval. Mycket tyder just nu på SD kanske inte går framåt i årets riksdagsval utan snarare bakåt alternativt står mer eller mindre still. Likaså tycker mycket just nu på att ett relativt högt antal riksdagsröster kommer att gå till de övriga partierna (d v s AfS, MED, Örebropartiet och Ambition Sverige plus ytterligare några mikropartier) vilka därmed kommer att åderlåta SD:s och även Tidöpartiernas resultat och möjligen till och med avgöra valet till oppositionens fördel.
Riksdagsvalresultat för högerextrema och/eller högerpopulistiska partier 1932-
1932: 0,97% (SNSP, KFP) 1936: 1,62% (SNSP, NSAP, NSB, SNF) 1940: 0,64% (SSP) 1944: 0,43% (SSS, SNF, SSP) 1964: 1,53% (MbS, NRP) 1968: 1,70% (S68, NRP) 1982: 0,05% (CD, NRP, OPP) 1985: 0,04% (CD, NRP, OPP, NDP) 1988: 0,19% (NRP, SD, FSP, SKÅP) 1991: 7,35% (NRP, SD, FSP, NyD, SjP) (25 mandat) 1994: 1,84% (SD, FSP, SKÅP, NyD, SjP, SPI, NyF) 1998: 2,19% (SD, NyD, SPI, NyF, DNP) 2002: 2,81% (SD, SKÅP, NyD, SPI, NyF, ND) 2006: 3,55% (SD, SPI, NyF, ND, NSF) 2010: 5,92% (SD, SPI, ND, SvP) (20 mandat) 2014: 12,98% (SD, SPI, SvP) (49 mandat) 2018: 18,07% (SD, AfS, MED, NMR) (62 mandat) 2022: 21% (SD, AfS, MED, NMR) (73 mandat)
2026: ca 20-22% (SD, AfS, MED, ÖP, AS) ?
95788b00fd45b0f14cd4410cd75557a34eb3c777Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […]
Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/dprk.jpg
Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé.
Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien.
Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön.
Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner. Flera adopterade personer från Sydkorea som kommer från olika västländer inklusive från Sverige strider slutligen som frivilliga på Ukrainas sida.
2fce82f79d82b40d1d82a4fccc900ae9358eec33
95788b00fd45b0f14cd4410cd75557a34eb3c777
TITLE: Nu är ännu fler nordkoreanska soldater på väg till Ukraina för att sättas in på rysk sida DESCRIPTION: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […] CONTENT: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna. Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé. Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien. Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön. Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner
TITLE: Nu är ännu fler nordkoreanska soldater på väg till Ukraina för att sättas in på rysk sida DESCRIPTION: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […] CONTENT: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna. Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé. Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien. Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön. Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner. Flera adopterade personer från Sydkorea som kommer från olika västländer inklusive från Sverige strider slutligen som frivilliga på Ukrainas sida.
95788b00fd45b0f14cd4410cd75557a34eb3c777
2fce82f79d82b40d1d82a4fccc900ae9358eec33
2fce82f79d82b40d1d82a4fccc900ae9358eec33Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […]
Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/dprk.jpg
Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé.
Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien.
Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön.
Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner
2fce82f79d82b40d1d82a4fccc900ae9358eec33
95788b00fd45b0f14cd4410cd75557a34eb3c777
TITLE: Nu är ännu fler nordkoreanska soldater på väg till Ukraina för att sättas in på rysk sida DESCRIPTION: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […] CONTENT: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna. Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé. Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien. Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön. Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner
TITLE: Nu är ännu fler nordkoreanska soldater på väg till Ukraina för att sättas in på rysk sida DESCRIPTION: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från […] CONTENT: Vintern 2024-25 stred runt 10 000 nordkoreanska soldater på rysk sida för att ta tillbaka de delar av den ryska Kursk-regionen som Ukraina erövrade under sommaren 2024. Även om en del utomstående tvivlade på att det just var koreaner som stred på Rysslands sida och trodde att det i stället handlade om ryska soldater från Sibirien och Centralasien så står det nu klart så här i efterhand att så var fallet. Inte minst har den nordkoreanska regimen varit öppen med det och både hyllat de stupade soldaterna liksom de återvändande veteranerna. Nu är det dags igen meddelar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och denna gång handlar det om en hela fem gånger större styrka uppgående till runt 50 000 man, vilket med svenska och europeiska mått mätt närmast kan liknas vid en armé. Denna gång kommer koreanerna att sättas in i själva Ukraina till skillnad från den tidigare insatsen som både var mindre och begränsades till Kursk-regionen. Att det är ett svaghetstecken från rysk sida är uppenbart mot bakgrund av de närmast astronomiska ryska förlusterna men det är också oroväckande när ännu en krutdurk på jorden knyts så tätt samman med kriget i Ukraina – det vill säga Stillahavsasien. Borträknat Osmanska riket innebär koreanernas deltagande i kriget i Ukraina den första närvaron av en icke-västerländsk armé i Europa på närmare 800 år. Visserligen invaderade just Osmanska riket den ryska delen av Kaukasus under Första världskriget när Istanbul stred på Berlins och Wiens sida som en av de så kallade centralmakterna men innan dess är det nödvändigt att gå tillbaka så långt bakåt i tiden som till 1200-talet när en icke-västerländsk armé senast invaderade Europa i form av mongolerna (1236-42). Under många hundra år på raken var det därefter tvärtom – det vill säga olika europeiska arméer invaderade den utomeuropeiska världen inklusive Asien och även Koreahalvön. Koreaner har dock tidigare stridit på europeisk mark och även under modern tid och senast under Andra världskriget i både ryska och tyska uniformer. Tusentals koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i dåvarande Sovjetunionen stred i Röda armén medan enstaka koreaner även stred i Wehrmacht-uniform och några av dem deltog i det tyska försvaret av Normandies stränder i juni 1944. Idag strider dessutom också koreaner tillhörande den koreanska minoriteten i både Ukraina och Ryssland i ukrainsk respektive rysk uniform och på den ryska sidan finns det till och med en del högre officerare som är ryska koreaner. Flera adopterade personer från Sydkorea som kommer från olika västländer inklusive från Sverige strider slutligen som frivilliga på Ukrainas sida.
95788b00fd45b0f14cd4410cd75557a34eb3c777
2fce82f79d82b40d1d82a4fccc900ae9358eec33