Tornevall Networks

Aftonbladets Ebba Torstensson och My Vingren rapporterar om att den högerradikala gärningsmannen i Fagersta har blivit påhejad av 1000-tals barn och ungdomar på Tiktok vilka har hetsat denne dagarna innan dådet och därefter hyllat honom. Och tyvärr har vi inte hamnat här av en slump utan den resonansbotten som har förorsakat skolattacken i Fagersta står att hitta i en giftig cocktail och en ”perfekt storm” bestående av en utbredd fascination för våld, en successiv normalisering av våld, en hög social acceptans för våld, en högerradikal samtid och värderingar och normer bland dagens barn och unga som formligen dyrkar pengar, status, yta, utseende, fysisk styrka, hierarkier, lyx, makt, materialism och konsumtion.

En utstuderad fascination för brutalt ultravåld är nämligen tyvärr vad som förenar alltför många av dagens barn och unga och det vare sig de är högerextremister eller gängkriminella. I över 15 års tid har årskull efter årskull av Sveriges barn och unga successivt kommit att uppleva skjutningarna och sprängningarna som ”normaltillståndet” och 10 000-tals och åter 10 000-tals barn och ungdomar har under samma tidsperiod varit aktiva inom den gängkriminella miljön. Samtidigt har det blivit alltmer socialt accepterat att själv utöva våld bland dagens barn och unga enligt olika undersökningar. Miljontals barn och unga avgudar därtill en populärmusikgenre som romantiserar och estetiserar ultravåld och ond bråd död och därtill har en hög andel framför allt pojkar och unga män högerradikaliserats samtidigt som hela vår samtid blir alltmer högerradikal.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/ss-1.jpg

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ArXwnr/tiktok-konto-blev-pahejat-infor-dadet-pa-brinellskolan-enligt-uppgifter

I skolattacken på Brinellgymnasiet dödades en person och tre skadades, varav två allvarligt. Polisen kunde efter några minuter gripa den misstänkte, en man i 18-årsåldern.

I samband med dådet publicerade en mystisk Tiktok-användare bilder på ett svärdliknande föremål.

Enligt Aftonbladets uppgifter utreder polisen om kontot kan ha koppling till dådet.

Före svärdattacken i Fagersta var kontot aktivt i en nätmiljö där skoldåd och gärningsmännen bakom dyrkas. Profilen ska ha uppmuntrats och blivit taggad i flera inlägg dagarna innan dådet av profiler som också är en del av sammanhanget.

Kontot har skapat korta videoklipp som glorifierar skoldåd, bland annat. Kontot har varit engagerat i extremistisk miljö.

I ett kommentarsfält fem dagar innan dådet skriver en användare ”walk through school halls to pay le respect”. En kommentar som hjärtmarkerats av användaren.

Kontot, som nu stängts ner, hade tusentals följare och tiotusentals gilla-markeringar.

Kort efter att kontot stängts registrerades ett nytt konto med samma namn. Det kontot har lagt upp flera inlägg timmarna efter dådet.

En annan användare som figurerar i samma internetsammanhang ska ha publicerat detaljer om attacken i förväg.

Under fredagen har en användare på Tiktok kommenterat ”Damn holy shi he actually did it”. Kontot figurerar i samma kretsar på nätet.

Ett annat konto var snabbt ute och utnyttjade attacken till att göra egna edits under fredagen. I en edit avbildas den misstänkte gärningsmannen på en förstaplats på en prispall bredvid andra skoldådsprofiler.

Det är troligtvis bara i Sverige (och möjligen också i Danmark och Norge) som den samlade radikalhögerns partier och organisationer känner sig tvingade att förhålla sig till och nämna de utlandsadopterade i sina partiprogram (liksom i sin utåtriktade kommunikation och propaganda). Högst sannolikt beror det på att Sverige är det land på jorden som ojämförligt har adopterat flest barn från andra länder per capita (och därefter kommer just Danmark och Norge).

Visserligen krävde flertalet västeuropeiska radikalhögerpartier tidigare att adoptioner av utomeuropeiska barn skulle stoppas såsom franska RN (som på den tiden hette FN), holländska CD och belgiska VB men numera är det nog bara i Sverige (och återigen möjligen också i Danmark och Norge) som denna typ av partier fortfarande känner att de måste nämna och ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina olika valmanifest och program. Ända sedan den internationella adoptionsverksamheten uppstod på 1960-talen och än mer under verksamhetens blomstringstid på 70-, 80-, 90- och 00-talen, har de olika högerextrema partierna och organisationerna i Sverige känt sig tvingade att ta upp internationell adoption och utlandsadopterade i sina princip-, handlings- och valprogram och just i årets val gäller det SD, AfS, Örebropartiet (ÖP) och NMR.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/alla.jpg

Utöver den (världs)rekordhöga demografiska närvaron av adopterade i just Sverige så beror fixeringen vid de utlandsadopterade från radikalhögerns sida också på att den utomeuropeiska invandringen kom igång långt senare till Sverige än till andra västländer, då Sverige inte hade några utomeuropeiska kolonier i närtid såsom exempelvis Storbritannien, Belgien, Frankrike och Nederländerna hade. Internationell adoption utgjorde därför en betydande del av hela den utomeuropeiska invandringen till Sverige under många årtionden på raken och de utlandsadopterade utgjorde länge en hög andel av samtliga invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund.

Så sent som 1980 var nästan en tredjedel av alla utomeuropéer i Sverige exempelvis adopterade och så sent som 2000 utgjorde de adopterade runt en tiondel av landets utomeuropéer. Eftersom invånarna med utomeuropeisk bakgrund utgör en rasfråga för radikalhögern så innebär det helt enkelt att de olika partierna och organisationerna tvingades förhålla sig till den internationella adoptionsverksamheten redan från start.

Den svenska radikalhögern har i åratal gnuggat sina geniknölar i jakten på den perfekta lösningen för de adopterade del, vilka ju skiljer sig väsentligen från andra utomeuropeiska invandrare och inte minst då kanske 99% av de adopterade som får barn, får barn med en majoritetssvensk eller åtminstone vit person: är de en del av svenskheten eller ej?, ska de steriliseras eller ej?, ska de repatrieras eller ej?, vad ska hända med deras adoptivföräldrar? och så vidare.

I årets val är den osäkerhet och förvirring som alltid har omgärdat en så svårkategoriserad och ”svåråtgärdad” grupp som de adopterade som synes fortsatt stor att döma av de olika skrivningarna. Den gemensamma nämnaren som går att urskilja (och det från SD till NMR) är att den samlade svenska radikalhögern har tvingats acceptera att landets över 60 000 utlandsadopterade på något sätt ingår i svenskheten liksom att de symboliserar den ”ultimata” assimilationen in i svenskheten.

”Bli som de adopterade, och du får vara med i svenskheten” och samtidigt slippa att riskera att bli repatrierad, är kort och gott det samlade budskapet till alla invandrare (och deras barn och efterkommande) vilka i sin tur förstår att det är fullständigt omöjligt för dem (och deras barn och efterkommande) att någonsin kunna bli så assimilerade in i svenskheten som de adopterade har blivit.

I Sverige räknar och mäter vi som bekant inte hur de olika minoriteterna röstar på grund av den rådande färgblindheten som säger att det är ”rasistiskt” att försöka kvantifiera mångfalden. Inte minst är antirasisterna, och både de som står till vänster och de som står till höger, allmänt emot att sätta siffror på mångfalden. Därför har vi idag mycket liten kunskap om hur exempelvis romska väljare, latinamerikanska väljare eller judiska väljare röstar till skillnad från många andra länder på jorden som regelbundet mäter hur minoriteterna röstar.

Samtidigt står vi inför ett val där väljarkåren är mer heterogen än någonsin tidigare i svensk historia. Av årets totalt 8 628 119 röstberättigade invånare (i något av de tre valen – för riksdagsvalet handlar det om 8 046 725 röstberättigade invånare) har nämligen 34-35% någon slags utländsk bakgrund och bland de 483 182 förstagångsväljarna, vilka är proportionellt fler än någonsin tidigare, handlar det om runt 43% varav de allra flesta har utomeuropeisk bakgrund.

Det innebär exempelvis att fler muslimska väljare, fler svarta väljare och fler öst- och sydostasiatiska väljare än någonsin tidigare kommer att kunna rösta den 13 september samtidigt som vi vet så oerhört lite om de olika minoriteternas röstmönster på grund av färgblindheten.

Vad gäller majoritetsväljarna så är det i varje fall ett faktum att om det bara hade bott majoritetssvenskar i Sverige så hade Sverige varit världens bäst fungerande demokrati mätt i valdeltagandet. Detta går att se i Sima Wolgasts och Martin Nurali Wolgasts rapport ”Antisvart rasism i Malmö” som sticker ut i sammanhanget då den bland annat försöker mäta i hur hög grad afrosvenskar eller svarta svenskar röstar.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/a-1.jpg

I 2022 års riksdagsval röstade nämligen hela 91% av majoritetssvenskarna vilket kan jämföras med runt 54% av väljarna med bakgrund i subsahariska Afrika och 58,5% av väljarna med utländsk bakgrund (minus de som har bakgrund i subsahariska Afrika). Och bland de majoritetssvenska invånarna som har en eftergymnasial utbildning röstade osannolika 97% i 2022 års riksdagsval (sic!), vilket knappt ens borde vara möjligt i en demokrati – det vill säga ett valdeltagande på 97% är vad som ofta uppges i diktaturer eller i samband med riggade val. Det majoritetssvenska SACO-kollektivet är helt enkelt extremt politiskt engagerat mätt i valdeltagandet.

Vad beträffar landets minoritetsväljare så vet vi att valdeltagandet tyvärr gick ned bland invånarna med utländsk bakgrund i 2022 års val jämfört med 2018 års val. Nedgången gäller framför allt väljarna med utomeuropeisk bakgrund bland vilka 64% röstade i 2018 års val medan endast 55% av dessa väljare röstade i 2022 års val. Det handlar med andra ord om ett tapp på hela 9% och framför allt handlar det om att en hög andel andragenerationare röstskolkar vilket är paradoxalt då de är födda och uppväxta i Sverige till skillnad från sina invandrade föräldrar, vilka helt enkelt röstar i högre utsträckning än vad deras barn gör.

Mot bakgrund av att de röstberättigade invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund är så oerhört många i årets val och fler än någonsin tidigare så går det att uttrycka det som att denna mycket stora väljargrupp är något av en ”joker” som kan komma att avgöra valets utgång.

Hittills har S trott sig kunna ”prenumerera” på väljarna med utomeuropeisk bakgrund vilka säkerligen redan utgör en mycket hög andel av S-väljarna men i takt med att väljarna med utomeuropeisk bakgrund, och framför allt andragenerationarna, röstskolkar i så hög grad alternativt röstar på andra partier än S i allt högre utsträckning så är det samtidigt en osäker väljargrupp att förlita sig på för S’ del.

Och fortfarande är valutgången inte avgjord för i de senaste opinionsundersökningarna uppger hela 15% av väljarna (oavsett bakgrund) att de ännu inte har bestämt sig för vilket parti de ska rösta på den 13 september.

Om Tidöpartierna med SD i spetsen lyckas vinna över de 100 000-tals framför allt majoritetssvenska osäkra väljarna i årets val under de sista veckorna fram tills valdagen samtidigt som minoritetsväljarna (och återigen framför allt andragenerationarna med utomeuropeisk bakgrund) röstskolkar en masse såsom de gjorde i 2022 års val, så kan Kristerssons regering mycket väl komma att sitta kvar under ännu en mandatperiod.

Men om oppositionen med S i spetsen lyckas massmobilisera väljarna med utomeuropeisk och inte minst muslimsk bakgrund i miljonprogramsområdena och lyckas få dem att lämna ”sofflocket” och gå man/kvinna ur huse den 13 september så är en formidabel jordskredsseger sannolikt att vänta för oppositionens del.

För lite mer än ett år sedan gav regeringen i uppdrag åt World Values Survey (WVS) att kartlägga invandrarnas värderingar, normer och ideal och nu är rapporten släppt. WVS är världens största återkommande undersökning som kartlägger och följer upp hur värderingar, normer och ideal skiljer sig åt världen över och rapporten bygger på enkätsvar från och intervjuer med närmare 7500 invandrare i landet vilka är uppdelade på olika regioner.

Störst uppmärksamhet i media, och inte minst inom den SD-associerade alternativmediesfären, har frågan om synen på homosexuella, på skilsmässa, på sex innan äktenskapet och på abort och liknande frågor erhållit då skillnaderna onekligen är stora mellan majoritetssvenskarnas uppfattning om dessa frågor kontra invandrarnas dito.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaa-2.jpg

Rapporten innehåller dock även andra mindre uppmärksammade och för många nog oväntade resultat såsom att invandrare från det gamla kommunistiska Östeuropa är mer lika invandrare från exempelvis MENA-regionen än majoritetsbefolkningen vad gäller värderingar, normer och ideal som i ett majoritetssvenskt sammanhang uppfattas som traditionella och konservativa liksom hierarkiska (det vill säga en hög acceptans för hierarkier och klass- och statusskillnader). Det framkommer också att invandrare från Östasien och Latinamerika verkar vara mest lika den svenska och västerländska majoritetsbefolkningen.

Ytterligare en del av rapporten behandlar de olika invandrargruppernas etablering inom det svenska arbetslivet och det framgår där bland annat att relativt höga procentandelar av samtliga grupper (förutom latinamerikanerna) aldrig någonsin har förvärvsarbetat sedan de invandrade till Sverige, vilket antagligen avspeglar att många invandrade kvinnor är så kallade hemmafruar i så kallade barnrikehushåll.

Aftonbladets ledarskribent Frida Dunell skriver om att SD och därmed indirekt Tidöpartierna går till val på den mest antimuslimska politiken och retoriken någonsin för svensk del och som ministerkandidaten Jomshof dessutom skärpte än mer nyligen genom att uppmana landets muslimer att helt sonika sluta att vara muslimer.

Mot bakgrund av att det skiljer runt tio procentenheter mellan Tidöpartierna och oppositionen är denna hårdföra antimuslimska satsning från SD:s sida nog inte särskilt valtaktisk mot bakgrund av att Sverige numera är det västland på jorden som med största sannolikhet inhyser den högsta andelen invånare som har en muslimsk kulturell bakgrund bredvid Frankrike och Bulgarien.

Visserligen röstskolkar 100 000-tals väljare med utomeuropeisk och inte minst muslimsk bakgrund men mycket tyder på att landets väljare med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund är mer engagerade i årets val än i tidigare val då de helt enkelt känner sig angripna och negativt utpekade av Kristerssons sittande regering (och i många fall är de till och med rädda för Tidöregeringen vilket är fullt förståeligt).

Med tanke på att den svenska väljarkåren är mer heterogen i just detta val än någonsin tidigare i svensk historia så kan det till och med bli så att väljarna med utomeuropeisk och muslimsk bakgrund avgör valet till oppositionens fördel. SD:s rejält radikala antimuslimska kampanj kan mycket väl komma att bli droppen som får bägaren att rinna över för denna väljargrupp och som får väljarna i miljonprogramsområdena att faktiskt till slut gå och rösta den 13 september.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/M7a24E/richard-jomshof-sager-att-han-hatar-islam-kan-fa-ministerpost

Sverigedemokraternas Richard Jomshof ”hatar islam”. Det har han själv sagt till Svenska Dagbladet i juli.

Nu uppmanar han alla som praktiserar religionen i Sverige att ”sluta vara muslimer”. I samma veva säger han att islam har stora likheter med nazismen.

– På ett sätt kan jag tycka att islam är värre, sade han till Dagens ETC.

Som grädde på moset väljer han att ”tacka alla islamofober” i förordet till sin nya bok ”Kafir”.

För varje år skruvas tonläget upp. Vi har sedan lång tid tillbaka passerat saklig kritik av islamism, som Sverigedemokraterna lyckats få upp på den politiska dagordningen. Nu handlar det i stället om ett öppet hat mot islam.

Samtidigt har Sverigedemokraterna, med Jomshof som en central röst, länge varnat för den ”pågående islamiseringen”. Redan 2007 anklagade Richard Jomshof Socialdemokraterna för att ”krypa ordentligt för islam”, och för tre år sedan kallade han religionen för ”avskyvärd”.

Positionerna flyttats framåt. Enligt den populistiska konstens alla regler har muslimerna strategiskt pekats ut allt mer som en fiende. Ett ”dem”, som står i direkt konflikt med ett ”vi”.

Hotet från islam beskrivs som existentiellt. Det bygger till stor del på seglivade rasistiska myter om att muslimer kommer att ta över Europa.

Richard Jomshof erkänner själv att han inspirerats av Robert Spencer. Han var en ledande figur inom antimuslimska Counterjihad, en antidemokratisk rörelse under 2000-talet som har inspirerat till våld.

Detta är bara början. Sverigedemokraterna har fortfarande inte suttit i regering. Skulle makten säkras kommer retoriken och språket sannolikt att bli ännu hårdare.

För bara några veckor sedan blev två muslimska kvinnor attackerade i Borås, på grund av att de bar slöja. ”Alla kvinnor med slöja kommer försvinna efter valet”, skrek en person efter kvinnorna.

Samtidigt vandaliseras moskéer med hakkors.

Hur hamnade vi här?

I Sverige får man tro på vad man vill. Det är grundlagsstadgat.

Att politiker uttrycker sig på detta sätt mot andra människor, på grund av trosuppfattning, får aldrig accepteras.

Jimmie Åkesson utesluter inte att Jomshof får en ministerpost om Tidö tar hem valet. De vill att moskéer ska rivas, slöjan förbjudas och återvandringen öka. En röst på något av Tidöpartierna är i förlängningen en röst på denna människosyn.

GP:s Märta Bonde intervjuar bl a Charlotta ”Lotta” Eriksson, som är adopterad från Sydkorea och en av de 1000-tals utlandsadopterade som togs till Sverige på korrupta och illegala grunder. I artikeln förekommer även juridikprofessor Anna Singer som ledde Adoptionskommissionen och socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall med anledning av att Kristerssons regering hittills har vägrat att framföra en officiell ursäkt till landets över 60 000 utlandsadopterade.

Singer säger rakt ut att Ulf Kristersson är ”elefanten i rummet” som högst sannolikt är fullständigt lojal mot genomkorrupta Adoptionscentrum, som han tidigare ledde och som också gjorde att han och hans fru Birgitta Ed kunde adoptera två av deras tre barn, medan ministern lojalt försvarar sin chef och partiledare genom att blåneka att Kristersson just skulle vara ”elefanten i rummet”.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/774237540_2148422459436009_6711726519039161742_n.jpg

”När regeringen presenterade utredningen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet i juni 2025 väcktes hopp bland adopterade att få en offentlig ursäkt från regeringen. En av dem som blivit felaktigt bortadopterade är Charlotta ”Lotta” Eriksson.

– Det hade varit fint att få en ursäkt från svenska regeringen, säger hon.”

https://www.gp.se/politik/charlotta-vantar-pa-en-ursakt-fran-regeringen-hade-varit-fint.50801ed6-4972-430a-8d59-7bd1ba014a5a

”Charlotta ”Lotta” Erikssons första minne är från ett flygplan på väg från Korea. Med i planet var barn, flygvärdinnor och personal från adoptionsbyrån. Framme på Säve flygplats blev hon avlämnad för att gå själv ner till sina nya adoptivföräldrar. De tog med henne till Partille, hennes nya hem. Hon var nästan fem år gammal och förstod inte sin nya familj. Men de hade sen innan adopterat en flicka från Korea.

– Min pappa kom ju och försökte locka ut mig.

Men sen kom hon ut och hon kom ihåg lite ord. Så då tänkte jag, va? Finns det någon mer? Då är det nog inte så farligt. Så då vågade jag komma fram.

Av de barn som adopterats till Sverige kommer flest från Sydkorea. Förmedlingen gjordes genom privata adoptionsbyråer och nådde rekordnivåer under den tiden som Lotta Eriksson blev adopterad på 1970- och 80-talen. Men systemet med privata aktörer ledde också till att barn förmedlades utan föräldrarnas vetskap eller godkännande. När Lotta Eriksson var i 35-årsåldern fick hon reda på att hon var ett av de barnen. Men vägen dit var lång, det tog först flera år innan hon fick reda på att hon var adopterad.

– När vi kom så hade ju föräldrarna fått rekommendationer att kapa allt. Man skulle inte prata om vart man kommer ifrån, man skulle inte ha någonting med det landet att göra längre.”

(…)

”På adoptionsbyrån fick hon träffa sin pappa, sin äldsta syster och sin bror. Hon säger att upplevelsen var overklig.

– Min pappa och min bror sprang ut och in. Jag fattade inte varför de gjorde det, vad är det som de måste göra utanför? Men då fick jag förklarat för mig att de inte får lov att tappa ansiktet.

Rösten brister när hon säger att hon hela livet trott att hon inte var önskad.

– Där sa de ju det: ”Varför tar så lång tid innan du har sökt upp oss? Men vi har letat så länge efter dig, du skulle aldrig blivit bortadopterad.”

Familjen berättade för henne att hon som tvååring blev sjuk och placerad på ett barnhem för att få mat och medicin. Lottas pappa och syskon besökte henne regelbundet på hemmet. En dag var hon borta, berättade pappan.

– När jag kom hem från första resan så kunde jag inte kliva upp. Jag bara låg ner. Alltihop vände sig upp och ner.”

(…)

”År 2021 tillsatte dåvarande socialminister Lena Hallengren en utredning av Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Bakgrunden var de berättelser och uppgifter om oegentligheter i adoptioner, som under många år förts fram av adoptionsaktivister, media och en uppmärksammad granskning av Dagens Nyheter.

Anna Singer, professor i civilrätt, fick leda arbetet som skulle utreda den internationella adoptionsverksamheten. Ett av uppdragen var att ta ställning till hur rättssäkerheten kunde stärkas i den ”framtida internationella adoptionsverksamheten”

Men Singer tog det längre. Hon föreslog istället att all internationell adoption skulle upphöra, genom en ändring i den lagstiftning som i dag tillåter internationell adoptionsförmedling. Över ett år efter det att hon lagt fram förslagen säger hon att adoptionsverksamheten håller på att avveckla sig själv och att politiken borde ta ett aktivt beslut att lägga ner den.

– Annars har man fortfarande kvar en lag som säger att vi ska förmedla okända barn från andra länder. Då tycker jag att det vore mer öppet att säga att vi inte ska hålla på med den här verksamheten.”

(…)

”Efter att Singer lämnade över utredningen har den legat på regeringens bord. Ett av de många förslag som lades fram är nära att bli verklighet: ett resurscentrum hos myndigheten MFoF.

Singer lyfter Ulf Kristerssons roll i adoptionsverksamheten som en av anledningarna till att inte mer har hänt.

– Vi har en statsminister som har varit väldigt profilerad i den internationella adoptionsverksamheten. Han har varit ordförande i Adoptionscentrum och kan det vara smärtsamt att lägga ner verksamheten. Det är inte bara Kristersson som berörs av det. Det är många politiker som varit drivande i den här förmedlingsverksamheten.

Enligt socialförsäkringsminister Camilla Waltersson Grönvall står inte arbetet med frågan still. Hon säger att resurscentret var det första steget för att kunna ge stöd åt adopterade som vill söka sina rötter.

– Här är det viktigt att man verkligen går varsamt fram och att man visar stor respekt mot alla inblandade. Det är så olika uppfattningar kopplat till detta.”

(…)

”Hon säger att hennes partiledares, Ulf Kristerssons roll i frågan, inte påverkar arbetet.

– Det har naturligtvis inte påverkat det här på något sätt utan vi behandlar det här som vi behandlar alla utredningar. Med stor eftertänksamhet, med stor respekt för involverade.

I Moderaterna, är ni eniga internt?

– Det här är ju någonting som bereds på Regeringskansliet. Så att det här fortsätter att beredas precis som många andra utredningar och skiljer sig inte på något sätt ifrån det.

GP har sökt statsminister Ulf Kristersson som hänvisar frågan tillbaka till Camilla Waltersson Grönvall.”

En färsk registerbaserad undersökning som innefattar samtliga invånare i Sverige som är 0-17 år gamla (d v s kort och gott samtliga barn) och som är uppdelad på ursprungsland, vilket i praktiken innebär att de allra flesta är födda i Sverige (d v s de är s k andragenerationare), visar att medan liter mer än 8% av alla majoritetssvenska barn växer upp i fattigdom (varav de allra flesta växer upp med ensamstående mödrar) så växer uppemot 80% av barnen med somalisk bakgrund upp i fattigdom. Detsamma gör även närmare 70% av barnen med syrisk bakgrund liksom ca 25-50% av alla barn som har bakgrund i övriga MENA-regionen, övriga Afrika och Östeuropa.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/776921701_1058667456913547_1682529275671797675_n.jpg

Sverige är helt enkelt fortsatt det land i västvärlden där klyftorna mellan den infödda majoritetsbefolkningen och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är som allra störst. Klyftorna mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsinvånarna är även stora i t ex USA, Australien, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Belgien men Sverige slår tyvärr de andra västländerna vad gäller olika typer av socioekonomiska utfall.

OBS: Så klart existerar det inte någon tävling inom västvärlden vad gäller att uppvisa de största klyftorna mellan majoritets- och minoritetsinvånarna.

Allt detta betyder så klart inte att alla barn som växer upp i fattigdom är olyckliga och inte heller att alla barn som växer upp utan att vara fattiga (inklusive i stor materiell rikedom) är lyckliga per automatik. Men i en samtid som är hypermaterialistisk och närmast helt och hållet konsumtionsinriktad, och särskilt gäller det just bland barn och ungdomar, så betyder dessa extrema klyftor med all sannolikhet något. Klyftorna ifråga förklarar inte minst åtminstone delvis framväxten av gängkriminaliteten och de senaste 10-15 årens skjutningar och sprängningar. Igår meddelade polisen exempelvis att hittills i år (fr o m den 1 januari t o m den 31 juli 2026) har runt 170 barn som är under 15 år gamla blivit misstänkta för att ha utfört och legat bakom skjutningar och sprängningar och det är nog tyvärr ingen slump att de allra flesta av dem har utomeuropeisk bakgrund och växer upp i fattigdom i miljonprogramsområdena.

I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump som också vill straffa Sydkorea för att landet inte deltog i kriget mot Iran.

Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida.

Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra.

Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/cca0983d-925c-4f8f-8c2f-1aee90c28ba0.jpg

https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un

South Korea’s president ⁠has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills.

On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”.

Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with ‌the planned transfer, during his term, of ‌wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held.

“A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as ‌mutually reinforcing.

The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s.

Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general.

Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments.

This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office.

Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts.

The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US.

They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war.

During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail.

Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”

I många decennier har Sydkoreas och USA:s militära styrkor övat tillsammans en gång per år och i stort sett varje gång när så har skett har Nordkorea kritiserat den gemensamma övningen ifråga i ofta mycket skarpa ordalag. Och varje gång Nordkorea har fördömt övningen har Sydkorea och USA i sin tur försvarat att övningen äger rum. Så har det helt enkelt alltid låtit i den mest militariserade delen av världen (d v s Koreahalvön) och sedan 1953 när Koreakriget ”avslutades” med ett fortfarande temporärt vapenstillestånd. Men eftersom Trump odlar så kallade ”bromances” med världens auktoritära ledare inklusive med Nordkoreas Kim Jong-un förändras nu denna dynamik i ett slag på grund av Trump.

Trump har nu bestämt att det amerikanska deltagandet ska reduceras avsevärt under årets övning och han går därmed Nordkorea till mötes precis som att han tidigare har gått Putin till mötes och därmed fortsätter han att bidra till att de auktoritära regimernas perspektiv och synsätt legitimeras. Olyckligt nog sker detta samtidigt som Sydkoreas president alldeles nyligen föreslog Nordkoreas ledare att komma överens om ett fredsavtal för att en gång för alla avsluta Koreakriget och samtidigt som Nordkorea skickar uppemot 50 000 man för att strida i och mot Ukraina på rysk sida.

Det är med andra ord inte bara i Latinamerika, MENA-regionen och Europa som den efterkrigstida rättsbaserade världsordningen går i graven och ersätts av en multipolär ”den starkes rätt”-ordning utan även i Stillahavsasien sker detta och det i realtid. Även Sydkorea (liksom i förlängningen även Japan, Taiwan, Filippinerna m fl länder i regionen) tvingas nu inse och acceptera att USA inte längre går att lita på såsom Ukraina och Europa har tvingats göra.

Trumps order om att reducera USA:s deltagande i årets övning sänder nu chockvågor genom regionen där inte bara Nordkorea utan sannolikt än mer Kina omvänt gläder sig storligen åt Trumps beslut och åt att den efterkrigstida världsordningen nu går i graven även i Stillahavsasien.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/cca0983d-925c-4f8f-8c2f-1aee90c28ba0.jpg

https://www.theguardian.com/world/2026/aug/18/south-korea-president-trump-military-drills-control-opcon-kim-jong-un

South Korea’s president ⁠has renewed his push to regain independent control of the military from the US in the event of war and urged faster progress in acquiring nuclear-powered submarines after Donald Trump’s order to cut joint drills.

On Sunday night, Trump instructed the Pentagon to “substantially reduce” this week’s joint military exercises with South Korea, saying the nuclear-armed North “has been unthreatening and respectful” and that the US president had a “very good relationship with Kim Jong-un”.

Lee Jae Myung said on Tuesday that Seoul should proceed without disruption with ‌the planned transfer, during his term, of ‌wartime operational control, or Opcon, of South Korean forces from the US – a goal he and the government have long held.

“A strong alliance makes the foundation of security stronger, and strengthening our own capabilities increases our value and necessity as an ally,” Lee said in a cabinet meeting, describing the US-South Korea alliance and independent defence as ‌mutually reinforcing.

The issue dates back to the Korean War, which ended in an armistice rather than a formal peace treaty in 1953, meaning the two Koreas remain technically at war. US troops have been stationed in South Korea ever since, and the country now hosts Camp Humphreys, the largest American military base outside the US. The two militaries train and operate together closely, including through large-scale annual exercises such as this week’s.

Wartime Opcon, the authority to direct South Korean forces if fighting resumes, has rested with the US since the war began, exercised through the head of the allies’ Combined Forces Command, a position that has always been held by an American four-star general.

Seoul regained peacetime control of its own military in 1994, but the wartime authority has become a potent symbol of national sovereignty, and reclaiming it has been one of South Korea’s foremost security goals for more than two decades, repeatedly delayed under successive governments.

This week’s now-curtailed drills were meant to help certify South Korea’s readiness to finally take it over, a process Lee has pushed to accelerate since taking office.

Lee also called for faster progress on South Korea’s nuclear-powered submarine programme and on developing officers capable of integrated operations for future conflicts.

The renewed push follows Trump’s call to make cuts to the planned 10 days of drills that started on Monday under the name Ulchi Freedom Shield, one of two main annual exercises held by South Korea and the US.

They were expected to involve about 18,000 South Korean troops, alongside US forces and personnel from 11 of the 18 member states of the United Nations Command (UNC), the multinational body that oversees the 1953 armistice that halted hostilities of the Korean war.

During questioning in the Oval Office on Monday, Trump claimed North Korean leader Kim had responded to his order to the Pentagon but did not provide details. When asked what stage the conversations with Kim were at, Trump said “it’s very positive” but provided no further detail.

Trump doubled down on his praise for Kim, saying their ties had reduced tensions. “You see, I’m actually making it much safer. Kim Jong-un has always treated me with great respect,” he said. “I understand him. He understands me.”

Besöker Żywiec eller Saybusch som staden hette på tyska under Österrike-Ungerns tid och som alla öldrickande människor på jorden känner som namnet på Polens mest kända och populära öl. Själva staden Żywiec är förknippad med en habsburgsk sidolinje som residerade på stadens slott och i slottsparken står en svensk grevinna staty, som är en av de svenskar som har varit gift med en habsburgare.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9798.jpg

Det handlar om Alice Ankarcrona som först var gift med sonen till Österrikes premiärminister greve Badeni och därefter med ärkehertig Karl Albrecht – herre till Żywiecs slott och tillika ägare av Żywiecs berömda bryggeri. Karl Albrechts far var för övrigt tilltänkt som polsk kung om centralmakterna hade vunnit Första världskriget. För svenskarna är Alice Habsburg idag tämligen bortglömd även om hon gav ut en självbiografi på 70-talet som skildrade hennes dramatiska liv men för polackerna är hon känd som den svenska Habsburg-grevinnan som var aktiv i den polska motståndsrörelsen och efter kriget tilldelades hon därför flera utmärkelser av den polska staten.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/alice.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9789.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9806.jpg

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9773.jpg

Likt i stort sett alla habsburgare med kronprins Otto i spetsen vägrade ärkehertig Karl Albrecht och Alice att underordna sig Nazi-Tyskland efter den tyska invasionen och ockupationen av Polen, vilket ledde till att Karl Albrecht fängslades medan Alice sattes i husarrest. Alices båda söner valde samtidigt att strida i polsk uniform och medan den ene deltog i slaget om Narvik 1940 så deltog den andre i den västallierade invasionen av Normandie 1944.

Det sägs att A.H. och Himmler erbjöd Alice Habsburg ett bekvämt liv om hon bara valde att byta sida och bli något av en ”nazistprinsessa” och de vädjade inte minst till hennes så kallade nordiska rastillhörighet då de var fascinerade över att hon var svenska. Samtidigt försökte Heydrich och Sauckel förgäves att sätta henne i tvångsarbete på en fabrik alternativt att skörda betor medan ”Polens bödel” Hans Frank lät expropriera ärkehertigparets bordssilver som han sedan använde under krigsåren när han likt en kung residerade på Wawel-slottet i Krakow. För Żywiecborna innebar den tyska ockupationen en katastrof som resulterade i den brutala etniska rensningen av stadens polsktalande invånare vilka därefter ersattes av tysktalande bosättare medan stadens runt 1000 judar i stort sett alla mördades.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9743.jpg

Efter kriget emigrerade paret till Sverige och efter några år avled ärkehertigen av sviterna från fängelsevistelsen medan Alice levde ända fram till 1985. Paret är begravt i Stockholm men deras dotter ärkehertiginnan Maria Krystyna återvände sedermera till Polen och bosatte sig i Żywiec där hon avled 2012 och hon är gravsatt i katedralens Habsburgkapell.

https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/img_9811.jpg