Tornevall Networks

Changes

TITLE:
SD:s valturnébuss är fylld med grabbig rashumor

DESCRIPTION:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]

CONTENT:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.

Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

TITLE:
SD:s valturnébuss som musikalproducenterna Robert Dröse och Anna Norberg äger är fylld med grabbig rashumor

DESCRIPTION:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]

CONTENT:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.

Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

Versions

1. 2026-09-11 14:01:52

   Discovered: 2026-09-12 05:18:38 Hash: 252d615ed358c32c3bbbd917ea4a2ad3f52d7bff
   Title:

   SD:s valturnébuss som musikalproducenterna Robert Dröse och Anna Norberg äger är fylld med grabbig rashumor
   Description:

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]
   Content

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.
   
   Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.
2. 2026-09-11 14:01:52

   Discovered: 2026-09-11 14:02:31 Hash: 0cd361780064aeecfbf2933ae9f09c9da5e045d8
   Title:

   SD:s valturnébuss är fylld med grabbig rashumor
   Description:

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]
   Content

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.
   
   Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

Changes

TITLE:
SD:s valturnébuss är fylld med grabbig rashumor

DESCRIPTION:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]

CONTENT:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.

Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

TITLE:
SD:s valturnébuss som musikalproducenterna Robert Dröse och Anna Norberg äger är fylld med grabbig rashumor

DESCRIPTION:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]

CONTENT:
Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.

Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

Versions

1. 2026-09-11 14:01:52

   Discovered: 2026-09-12 05:18:38 Hash: 252d615ed358c32c3bbbd917ea4a2ad3f52d7bff
   Title:

   SD:s valturnébuss som musikalproducenterna Robert Dröse och Anna Norberg äger är fylld med grabbig rashumor
   Description:

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]
   Content

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.
   
   Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.
2. 2026-09-11 14:01:52

   Discovered: 2026-09-11 14:02:31 Hash: 0cd361780064aeecfbf2933ae9f09c9da5e045d8
   Title:

   SD:s valturnébuss är fylld med grabbig rashumor
   Description:

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva. Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna […]
   Content

   Så här ser det ut i SD:s valturnébuss varifrån Åkessons nära vän Marcus Öhrn, som fortfarande värmer upp publiken innan Åkesson talar på valmötena (trots ETC:s avslöjande), nyligen sålde vit makt-musik. De upptryckta klistermärkena, som har kopierat SL:s (Storstockholms lokaltrafik) layout, talar för sig själva.
   
   Bussen ägs av Sveriges största musikalproducenter Robert Dröse och Anna Norberg, som ligger bakom stort antal uppsättningar riktade till barn och unga såsom ”Snövit”, ”Den lilla sjöjungfrun”, ”Aladdin”, ”Djungelboken”, Viking (som Håkan Hemlin/Nordman spelar i) och ”Trollkarlen från Oz”, och som har hyrt ut den till och utrustat den åt SD under valkampanjen.

Changes

TITLE:
Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val

DESCRIPTION:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]

CONTENT:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.

Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.

För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.

Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).

Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuellt än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att hålla kvar vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

TITLE:
Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val

DESCRIPTION:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]

CONTENT:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.

Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt vilja registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.

För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.

Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).

Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuell än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att klamra sig fast vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

Versions

1. 2026-09-09 18:59:27

   Discovered: 2026-09-09 19:32:36 Hash: 162ab35d9d06a3e5f9301b962936e851b8b05f58
   Title:

   Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val
   Description:

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]
   Content

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.
   
   Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt vilja registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.
   
   För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.
   
   Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).
   
   Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuell än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att klamra sig fast vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.
2. 2026-09-09 18:59:27

   Discovered: 2026-09-09 19:00:26 Hash: f39ac4c9c599133f11f161ca7db812f044978efe
   Title:

   Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val
   Description:

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]
   Content

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.
   
   Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.
   
   För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.
   
   Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).
   
   Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuellt än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att hålla kvar vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

Changes

TITLE:
Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val

DESCRIPTION:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]

CONTENT:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.

Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.

För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.

Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).

Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuellt än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att hålla kvar vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

TITLE:
Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val

DESCRIPTION:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]

CONTENT:
I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.

Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt vilja registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.

För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.

Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).

Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuell än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att klamra sig fast vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

Versions

1. 2026-09-09 18:59:27

   Discovered: 2026-09-09 19:32:36 Hash: 162ab35d9d06a3e5f9301b962936e851b8b05f58
   Title:

   Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val
   Description:

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]
   Content

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.
   
   Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt vilja registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.
   
   För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.
   
   Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).
   
   Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuell än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att klamra sig fast vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.
2. 2026-09-09 18:59:27

   Discovered: 2026-09-09 19:00:26 Hash: f39ac4c9c599133f11f161ca7db812f044978efe
   Title:

   Nu har jämlikhetsdatafrågan äntligen fått sitt genombrott i relation till ett val
   Description:

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av […]
   Content

   I över 15 års tid har jag närmast varit den enda forskaren, vänsterrösten och antirasisten i landet som har drivit frågan om jämlikhetsdata. Det handlar om att jag anser att vi i Sverige behöver diversifiera befolkningsstatistiken och inte bara mäta kön, ålder, klass och region utan även etnicitet, språk, religion och ras mot bakgrund av att den svenska befolkningssammansättningen numera är den mest mångfaldspräglade i hela västvärlden efter USA.
   
   Genom åren har jag åkt på ”spö” och blivit ”kölhalad” vid otaliga tillfällen och både från vänster- och högerhåll. Jag har blivit uthängd på bland annat DN:s, SvD:s, GP:s och Expressens ledarsidor som en biologist och en essentialist som sägs vilja införa ett ”rasregister” samt registrera alla landets muslimer eller afrosvenskar.
   
   För att göra en lång historia kort så har jag även drivit jämlikhetsdatafrågan i relation till de olika valen och det ända sedan 2010-talet. Därför kan jag nu konstatera att jämlikhetsdatafrågan har fått sitt slutgiltiga genombrott inför 2026 års val. Tidigare har både vänster- och högersidan kritiserat mig hårt för att jag har förespråkat detta och helt enkelt kallat mig ”rasist” men i samband med detta års val har högersidan plötsligt plockat upp mina försök att räkna på hur väljarna med utomeuropeisk bakgrund röstar liksom de muslimska väljarna och väljarna i miljonprogramsområdena.
   
   Högersidan gör då detta med paniken i blicken när det nu har visat sig att förtidsröstandet har exploderat i omfattning i miljonprogramsområdena. Eftersom jag nog är den enda personen i landet som både i åratal och non-stop har försökt att kvantifiera antalet afrosvenskar, muslimer, asiater, latinamerikaner och så vidare så blir mina statistiska bearbetningar och sammanställningar därför nästan det enda som finns att tillgå. Politiker och redaktioner från Tidöpartierna liksom från allmänborgerligt håll men också från högerextremt håll har därför hänvisat till mina siffror i alla möjliga och omöjliga sammanhang under innevarande valkampanj och därmed bidragit till detta genombrott för jämlikhetsdatafrågan (och det utan att de nog själva förstår det).
   
   Inför de kommande valen kommer jämlikhetsdatafrågan och behovet av att diversifiera befolkningsstatistiken att bli ännu mer aktuellt än inför 2026 års val i takt med att den svenska befolkningssammansättningen kommer att bli ännu mer mångfaldspräglad än vad den redan är. Jag tror därför att jämlikhetsdatafrågan har tiden på sin sida i takt med att Sverige alltmer börjar närma sig USA vad beträffar demografisk supermångfald. Snart blir det därför fullkomligt absurt att hålla kvar vid den rådande färgblindheten som hittills har satt stopp för alla försök att diversifiera befolkningsstatistiken.

Changes

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

Versions

1. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:41:55 Hash: 695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
2. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:32:21 Hash: db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
3. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 08:54:25 Hash: 81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.

Changes

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

Versions

1. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:41:55 Hash: 695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
2. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:32:21 Hash: db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
3. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 08:54:25 Hash: 81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.

Changes

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.

TITLE:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul

DESCRIPTION:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]

CONTENT:
Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.

Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.

Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.

Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.

Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.

Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.

En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:

”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”

Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:

“All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”

Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.

Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.

Versions

1. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:41:55 Hash: 695e37eb91bacb56d9c25e1475045da9605543aa
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
2. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 09:32:21 Hash: db83091351027f95499589d225ce3c23480b68d5
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden. På den tiden stod jag ensam, och det både innanför och utanför akademin liksom både i Sverige och i Korea, men från och med 00-talet började en adoptionskritisk rörelse att sakta men säkert formeras som bland annat inspirerades av min avhandling och andra texter som jag stod bakom och till slut kom det stora genombrottet två årtionden senare på 20-talet och just nu skrivs helt enkelt historia.
3. 2026-09-09 08:53:40

   Discovered: 2026-09-09 08:54:25 Hash: 81055badd9fc4d8a965700ba6d653b94d74f4164
   Title:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference i Seoul
   Description:

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”. Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan […]
   Content

   Idag inleds KoRoots 5:e Adoption Truth International Conference, som går av stapeln under två dagar i sydkoreanska riksdagen i Seoul och som denna gång har som huvudtema ”Reconciliation between Korean society and victims of enforced disappearance and forced adoption”.
   
   Den internationella adoptionsverksamheten föddes i Sydkorea på 1950-talet i kölvattnet efter Koreakriget och landet har sedan dess varit världens proportionellt största ursprungsland för västerlänningar som har adopterat barn från andra länder. Totalt har runt 200 000 koreanska barn adopterats till Väst (varav 10 000 till Sverige) och sedan en tid tillbaka pågår en sannings- och försoningsprocess i landet mot bakgrund av att en statlig adoptionsutredning har konstaterat att den koreanska adoptionsverksamheten har genomsyrades av korruption och urartade i ren människohandel.
   
   Flera koreanska riksdagsledamöter, statliga tjänstemän och företrädare för regeringen samt Sydkoreas ambassadör för mänskliga rättigheter deltar i konferensen liksom andra koreaner som på olika sätt är engagerade i adoptionsfrågan. På plats är också och sist men inte minst ett flertal adopterade från olika västländer varav några kommer att vittna om hur de stals från sina förstaföräldrar och biologiska familjer och hamnade i Väst på korrupta grunder. En del presentationer rör också hur situationen ser ut i länder som Argentina, Irland, Australien, Kanada, Norge och Schweiz där liknande sannings- och försoningsprocesser har ägt rum eller pågår just nu som rör adoptioner.
   
   Konferensen har fokus på de rekommendationer som den statliga utredningen presenterade för lite mer än ett år sedan, varav ett flertal redan har realiserats såsom en offentlig ursäkt från presidentens sida och ett regeringsbeslut att utlandsadoptionerna ska fasas ut för gott.
   
   Sydkorea skiljer sig därmed rejält från Sverige, vars statliga adoptionsutredning kom fram till samma sak som den koreanska utredningen för ett år sedan, det vill säga att även den svenska internationella adoptionsverksamheten har genomsyrats av oegentligheter. Den svenska utredningen rekommenderade också att den svenska regeringen skulle be om ursäkt samt ta ett beslut om att fasa ut utlandsadoptionerna, vilket ännu inte har skett. Sydkorea har dessutom också ratificerat FN-konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden vilket Sverige inte har gjort, och vilket därmed gör det möjligt för de koreanska förstaföräldrarna och biofamiljerna liksom för de adopterade att polisanmäla att adoptionerna inte gick rätt till och potentiellt få upprättelse i domstol liksom att potentiellt erhålla ekonomisk kompensation utan att ta hänsyn till preskriptionstiden.
   
   Den svenska statliga adoptionsutredningen rekommenderade att Kristersson regering skulle göra just det för ett år sedan men hittills har det då inte skett och sannolikt då Kristersson själv inte vill riskera ett åtal då han legitimerade korrupta adoptioner till Sverige när han var ordförande för Adoptionscentrum på 00-talet. I Sydkorea har den pågående sannings- och försoningsprocessen uppbackning av ett flertal olika partier och inte minst av den sittande presidenten Lee Jae-myungs regering medan V och SD är de partier i Sverige som framstår som de mest progressiva vad gäller att stötta den svenska adoptionsutredningens rekommendationer.
   
   En av de koreanska riksdagsledamöterna – Sang-sik Lee – säger bland annat följande på konferensen:
   
   ”The more than seven-decades of history of overseas adoption from the Republic of Korea confronts us with profound suffering and demands serious reflection at the national level. Children’s human rights were violated, records were falsified, and, in some cases, children were subjected to enforced disappearance, amid the absence and abdication of the state’s responsibility to properly oversee and regulate the adoption system. As a public servant of the Republic of Korea, I cannot express enough my deepest apology to the adoptees and their birth families who were forced to endure profound loss and suffering in distant countries while their lives and identities as whole and autonomous human beings were distorted and taken from them. Truth and reconciliation cannot be separated; they are part of the same path. Reconciliation does not mean asking victims to cover up the past or simply demanding that they forgive. The starting point of reconciliation must be a clear acknowledgment of the wrongs committed by the state, together with a commitment to uncovering, fully and without exception, the hidden records and the truth.”
   
   Och juridikprofessorn Young-soo Yang, som företräder Sydkoreas 3:e Sannings- och försoningskommission, säger följande:
   
   “All Koreans must humbly accept the criticism that intercountry adoption, which began with what was perceived as “good intentions” gradually became a business and eventually even an industry. Korea’s adoption-related laws and institutions have been significantly improved over the years, and the government has declared that it will phase out intercountry adoption by 2029. However, there are still many unresolved issues. Above all, I believe that the most important tasks at present are to establish the truth about what happened in the past and to recognize the rights of those who suffered harm to receive appropriate compensation.”
   
   Pastor Do-hyun Kim, som i alla år har lett KoRoot som står bakom konferensen, nämner slutligen min egen avhandling från 2005 från Stockholms universitet – ”Comforting an orphaned nation” – som också har kommit ut i koreansk översättning. ”Comforting an orphaned nation” är idag en av de mest nedladdade avhandlingarna inom svensk humaniora och räknas som den första akademiska texten i världen som med utgångspunkt i postkolonial feministisk teori kritiserade den internationella adoptionsverksamheten med Korea som exempel och jag själv räknas som den första offentliga adopterade rösten i både den svenska och koreanska offentligheten som explicit uttryckte ett kritiskt perspektiv på adoptionerna.
   
   Den just nu pågående globala uppgörelsen med den internationella adoptionsverksamheten och de just nu pågående sannings- och försoningsprocesserna i Sydkorea och Sverige liksom i ett stort antal andra länder världen över gläder därför mig något oerhört då jag ända sedan 1990-talet har kämpat för att detta till slut skulle inträffa någon gång i framtiden.