Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Tobias Hübinette. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […]
I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val).
För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet.
Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/sd_afs_ms.png
I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/a.jpg
Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater
Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater
Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater
Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater
Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater
Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater
MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater
Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
fdaaf29f9e8181ceaa235f3136afa0e7c5c6f167
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 30 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
14db343c21571ee1b95713907010b99f25665958
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
fdaaf29f9e8181ceaa235f3136afa0e7c5c6f167
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
14db343c21571ee1b95713907010b99f25665958
14db343c21571ee1b95713907010b99f25665958I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […]
I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val).
För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet.
Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/sd_afs_ms.png
I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/a.jpg
Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater
Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater
Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater
Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater
Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater
Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater
MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater
Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
fdaaf29f9e8181ceaa235f3136afa0e7c5c6f167
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 30 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
14db343c21571ee1b95713907010b99f25665958
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
TITLE: I årets val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare DESCRIPTION: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt […] CONTENT: I årets (tre) val ställer den samlade svenska ytterhögern upp med fler kandidater än någonsin tidigare, vilket inte minst beror på att SD för första gången ställer upp i samtliga kommun- och regionval förutom i riksdagsvalet (och vilket enbart S och SD har lyckats med i årets val). För SD:s del innebär det att runt 15% av partiets samtliga medlemmar har mobiliserats för att ställa upp som kandidater i något av de tre valen. I 2026 års val deltar för övrigt totalt 416 unika partier vilket är fler än någonsin tidigare: 165 partier har anmält sig för att delta i riksdagsvalet, 173 för att delta i regionvalen och 380 för att delta i kommunvalen. Utöver nedanstående partier finns det därför ett flertal andra minipartier som kan räknas in under ytterhögerbeteckningen såsom bl a Kristna värdepartiet och Trygghetspartiet. Nedanstående partier har vidare det gemensamt att de i hög grad konkurrerar om samma väljare och det är troligt att flera av dem kommer att gå framåt i år jämfört med 2022 års val. Andelen som uppger att de kommer att rösta på övriga partier har nämligen ökat i flera opinionsundersökningar. Hela 7-9% av de unga vuxna männen (18-29 år) uppger exempelvis att de stöder övriga partier i en del undersökningar. Mot bakgrund av att vi lever i en högerradikal samtid så går det att anta att det i första hand rör denna typ av partier snarare än de små radikalvänsterpartierna och det är också SD som har tappat flest väljare till övriga partier. På 70-talet och även på 80-talet var det radikalvänstern som förökade sig genom delning och som kunde ställa upp med flera partier i de olika valen men idag efter ”högerns 68” (d v s efter 2016) är situationen den motsatta. I 2022 års val tog SD och de andra ytterhögerpartierna sammanlagt hem 21% av de avgivna riksdagsrösterna och i år kan det nog tänkas sluta på en högre siffra än så och utöver SD kan även Örebropartiet komma in i riksdagen genom att erhålla över 12% i valkretsen Örebro län. Och utöver SD kommer flera av dessa partier också att ta hem en hel del kommunala mandat och möjligen också något enstaka regionfullmäktigemandat. Sverigedemokraterna ställer upp i riksdagen samt i 290 kommuner (samtliga) och 21 regioner (samtliga) med totalt 5709 enskilda kandidater Medborgerlig samling ställer upp i riksdagen samt i 89 kommuner och 17 regioner med totalt 466 enskilda kandidater Alternativ för Sverige ställer upp i riksdagen samt i 52 kommuner och 4 regioner med totalt 125 enskilda kandidater Ambition Sverige ställer upp i riksdagen samt i 15 kommuner och 4 regioner med totalt 73 enskilda kandidater Örebropartiet ställer upp i riksdagen samt i 1 kommun och 1 region med totalt 48 enskilda kandidater Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i riksdagen med totalt 2 enskilda kandidater MoD – Mänskliga rättigheter och Demokrati ställer upp i riksdagen samt i 3 kommuner och 2 regioner med totalt 25 enskilda kandidater Knapptryckarna ställer upp i riksdagen samt i 17 kommuner och 1 region med totalt 26 enskilda kandidater
fdaaf29f9e8181ceaa235f3136afa0e7c5c6f167
437c1678e117d977c937923ced777200e14b9040
14db343c21571ee1b95713907010b99f25665958
b48fdd568596ff188cfedc7e2711d819fe09a757En undersökning som Svenska kyrkan, Amnesty, Diakonia, Human Rights Watch (HRW), Kristna Fredsrörelsen och Svenska Freds står bakom ger vid handen att en majoritet av riksdagspartierna står bakom betydligt kraftfullare åtgärder mot Israel än de som den sittande regeringen förestår i nuläget på grund av landets kränkningar av internationell rätt i Palestina . Samtidigt är […]
En undersökning som Svenska kyrkan, Amnesty, Diakonia, Human Rights Watch (HRW), Kristna Fredsrörelsen och Svenska Freds står bakom ger vid handen att en majoritet av riksdagspartierna står bakom betydligt kraftfullare åtgärder mot Israel än de som den sittande regeringen förestår i nuläget på grund av landets kränkningar av internationell rätt i Palestina .
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/ssssss.jpg
Samtidigt är skillnaderna stora mellan regerings- och oppositionspartierna. De sistnämnda fyra partierna (d v s S, V, MP och C) kräver till exempel ett nationellt förbud mot handel med illegala bosättningar, ett upphävande av associeringsavtalet mellan EU och Israel, en omfattande översyn av Sveriges relationer med Israel samt ett återinförande av finansieringen till FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA). Samtliga partier (förutom SD som inte har svarat) ställer sig samtidigt bakom Sveriges skyldighet att verkställa Internationella brottsmålsdomstolen ICC:s arresteringsorder liksom bakom införandet av riktade EU-sanktioner. Frågan om vapenhandel med Israel framstår slutligen som den fråga där det råder minst enighet mellan partierna och även bland oppositionspartierna: Endast V och MP vill stoppa vapenimporten medan S och C säger nej till det.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/guide.jpg
Den aktuella undersökningen kompletterar väl tre andra valguider för den/dem som är engagerad/e i migrations- och integrationsfrågorna (som kampanjen För en human migrationspolitik står bakom), klimat- och miljöpolitiken (som Naturskyddsföreningen står bakom) samt arbetsrätten och arbetslivsfrågorna (som tankesmedjan Arena Idé står bakom).
a014c8f5bb9b5dc15d7303cedec2496e38b6eda3En ny undersökning från Pew Research Center visar att svenskarna fortsatt är det folk som är mest positivt inställd till FN bland de undersökta länderna medan israelerna är svenskarnas motsats i egenskap av att vara det folk som är mest negativt inställd till FN. Synen på FN har blivit alltmer negativ under de senaste åren […]
En ny undersökning från Pew Research Center visar att svenskarna fortsatt är det folk som är mest positivt inställd till FN bland de undersökta länderna medan israelerna är svenskarnas motsats i egenskap av att vara det folk som är mest negativt inställd till FN.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/fn.jpg
Synen på FN har blivit alltmer negativ under de senaste åren samtidigt som folkrätten och den efterkrigstida rätts- och regelbaserade världsordningen har smulats sönder. Endast i Sri Lanka (bland de undersökta länderna) har andelen invånare som är positivt inställda till FN ökat sedan 2021 (då en liknande och jämförbar undersökning genomfördes) och även i Sverige har andelen som är positivt inställd till FN minskat. Generellt är det de som står till vänster politiskt sett som är mest positivt inställda till FN medan de som står till höger är de som är mest negativt inställda till FN.
632b3bb6af83066fe78d0199f61c51ecb9638dc4Det svenska 1900-talet fortsätter att ta slut i realtid: Nu väljer det gamla, historiska högerpartiet (d v s M) att sätta sin tillit till det parti som springer ur den så kallade nationella rörelsen (d v s SD) i stället för att uppmana sina väljare att stödrösta på det gamla, historiska liberala partiet (d v […]
Det svenska 1900-talet fortsätter att ta slut i realtid:
Nu väljer det gamla, historiska högerpartiet (d v s M) att sätta sin tillit till det parti som springer ur den så kallade nationella rörelsen (d v s SD) i stället för att uppmana sina väljare att stödrösta på det gamla, historiska liberala partiet (d v s L). År 1934 valde samma parti, som på den tiden hette Allmänna valmansförbundet, att bryta med den nationella rörelsen och i stället börja inleda ett samarbete med L:s företrädare Folkpartiet.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/09/ss.jpg
M har nu underkastat sig SD och lämnat över manteln till SD vad gäller den svenska högersidans ledarskap samtidigt som M slutgiltigt kastar loss från sin egen liberala era genom att välja SD före L.
Samtidigt är detta tyvärr sannolikt i linje med M-väljarnas önskan att döma av den rapport som Institutet för framtidsstudier lanserade igår, som bygger på en enkätundersökning som indikerar att M-väljarna har närmat sig SD-väljarna med stormsteg. Dagens M-väljare står m a o numera nära SD-väljarna på ett ideologiskt plan samtidigt som M-väljarna har främjat sig från L-väljarna.
Tidösamarbetet krackelerar just nu inför öppen ridå och i och med att Tidöpartiernas inbördeskrig är här nu så har Kristersson förlorat sitt starkaste kort. Kristersson kunde ju tidigare hävda att Tidöpartiernas lag är enat medan Anderssons lag ständigt ligger i luven på varandra men så är då inte längre fallet. Och så här i efterhand går det inte att säga något annat än att Kristerssons största blunder ägde rum när han i april i år lovade bort hälften av ministerposterna till SD om hans lag återigen vinner valet. SD förbereder sig i sin tur för en valförlust, som kommer att stärka SD:s position och ytterligare försvaga M. Med L ute ur leken och med ett stukat och förnedrat M kommer SD nu att framstå som den självklara ledaren för högersidan i svensk politik.
bcce4001ce7889dd221b93b891467de60a7c2c3aDet mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […]
Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD:
Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del.
I 2022 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra.
Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”.
Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/jak.jpg
https://fortidsrostning.jakobohlsson.se
”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12.
Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt.
Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
07780fdd587d4476a5283ad7a21b4004c2435214
bcce4001ce7889dd221b93b891467de60a7c2c3a
TITLE: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD DESCRIPTION: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […] CONTENT: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del. I 2018 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra. Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”. Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel. https://fortidsrostning.jakobohlsson.se ”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12. Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt. Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
TITLE: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD DESCRIPTION: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […] CONTENT: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del. I 2022 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra. Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”. Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel. https://fortidsrostning.jakobohlsson.se ”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12. Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt. Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
bcce4001ce7889dd221b93b891467de60a7c2c3a
07780fdd587d4476a5283ad7a21b4004c2435214
07780fdd587d4476a5283ad7a21b4004c2435214Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […]
Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD:
Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del.
I 2018 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra.
Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”.
Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/jak.jpg
https://fortidsrostning.jakobohlsson.se
”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12.
Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt.
Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
07780fdd587d4476a5283ad7a21b4004c2435214
bcce4001ce7889dd221b93b891467de60a7c2c3a
TITLE: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD DESCRIPTION: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […] CONTENT: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del. I 2018 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra. Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”. Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel. https://fortidsrostning.jakobohlsson.se ”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12. Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt. Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
TITLE: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD DESCRIPTION: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det […] CONTENT: Det mullrar just nu i miljonprogramsområdena när en revolution i det tysta möjligen håller på att äga rum bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka mobiliserar sig som aldrig förr för att rösta bort Kristerssons regering och SD: Jakob Ohlsson uppmärksammar på sin hemsida att förtidsröstandet ser ut att närmast explodera i miljonprogramsområdena. Konkret tyder det på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund är på god väg att gå kvinna/man ur huse i detta val och därmed bryta den negativa trenden vad gäller det annars mycket låga valdeltagandet inom denna väljargrupp. Eftersom allt tyder på att invånarna med utomeuropeisk bakgrund fortfarande röstar massivt rött och framför allt på S så borgar detta i sin tur för en jordskredsseger för S’s del. I 2022 års val röstade endast runt 55% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund, vilket var en rejäl nedgång jämfört med 2018 års val då det handlade om 64%. Det rekordlåga valdeltagandet bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund, som framför berodde på att andragenerationarna röstskolkade i mycket hög utsträckning, gjorde inte minst att Tidöpartierna tog hem 2022 års val. Bland majoritetssvenskarna är valdeltagandet omvänt skyhögt och om bara majoritetssvenskarna (liksom invånarna med nordisk och europeisk bakgrund) hade rösträtt i årets val så tyder en del på att Tidöpartierna återigen skulle segra. Så om detta stämmer – det vill säga att invånarna med utomeuropeisk bakgrund håller på att rösta som aldrig förr just nu – så är det inget annat än en kombinerad karma- och bumerangeffekt ”av Guds nåde”. Invånarna med utomeuropeisk bakgrund har drabbats allra hårdast av SD:s så kallade paradigmskifte inom migrations- och integrationspolitiken och det är därför fullt förståeligt att denna väljargrupp, som annars i så hög grad avstår från att rösta överhuvudtaget, nu är på god väg att rösta som aldrig förr. För att tala klarspråk så ser det just nu ut som att borgerlighetens intima samarbete med SD har resulterat i en historisk massmobilisering av miljonprogramsområdenas invånare vilka i skrivande stund antagligen redan har avgjort valutgången till oppositionens och S’ fördel. https://fortidsrostning.jakobohlsson.se ”Efter fyra avslutade dagar hade 540 750 förtidsröster registrerats, mot 374 290 vid samma tidpunkt 2022. Bara räknat i antal är ökningen 44,5 procent. Justerat för att antalet röstberättigade har förändrats är den 39,6 procent. 15 dagar före valdagen, låg Botkyrka 95 procent över 2022, Södertälje 87 procent, Malmö 76 procent och Eskilstuna 141 procent, räknat per röstberättigad. Täby låg 27 procent över, Danderyd 28 och Vellinge 12. Det går förstås att hitta nästan vilken politisk berättelse som helst i sex handplockade kommuner, så jag testade något annat lite mer systematiskt. Polisens lista för 2025 innehåller 65 utsatta och särskilt utsatta områden. Jag lade dem ovanpå valkartan. Det gav 230 valdistrikt där minst halva ytan överlappar ett av polisens områden, med knappt 280 000 röstberättigade. Sedan kopplade jag varje distrikt till den närmaste publika förtidsröstningslokalen inom kommunen och viktade lokalens volym efter antalet röstberättigade. Analysen kan områdesfördela 98 procent av den mottagna volymen och omfattar samtliga 6 312 valdistrikt. Jag jämförde sedan med tre kontrollgrupper: borgerliga urbana valdistrikt, socioekonomiskt starka områden i samma län och de fem välbärgade kommunerna Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge och Lomma. På jämförelsesidan för områdesgrupper visar modellen 58,6 mottagna röster per 1 000 röstberättigade i de utsatta områdena vid D−15. År 2022 var motsvarande siffra 31,2. Ökningen är 87,8 procent. För den modellerbara riksvolymen är ökningen 37,9 procent. När båda jämförs med sin egen nivå 2022 ligger mottagningstakten i utsatta områden alltså 36,2 procent över rikets. De mest borgerliga valdistrikten ligger 2,9 procent under rikstrenden. Den socioekonomiska kontrollen ligger 2,9 procent över. De fem välbärgade kommunerna ligger 9,5 procent under.”
bcce4001ce7889dd221b93b891467de60a7c2c3a
07780fdd587d4476a5283ad7a21b4004c2435214
82209338f7b13635567364821e7af87a3592095cEn färsk undersökning från Verian (före detta Sifo) som bygger på svar från över 6000 deltagare innebär ytterligare en kalldusch för den skandalomsusade Kristersson. Kristersson hamnar nämligen på bronsplats eller till och med på fjärde plats när (riksdags)partiledarna rankas utifrån kompetens, tydlighet, förmåga att leda, karisma samt hur sympatiska och förtroendeingivande de är. Totalt sett […]
En färsk undersökning från Verian (före detta Sifo) som bygger på svar från över 6000 deltagare innebär ytterligare en kalldusch för den skandalomsusade Kristersson. Kristersson hamnar nämligen på bronsplats eller till och med på fjärde plats när (riksdags)partiledarna rankas utifrån kompetens, tydlighet, förmåga att leda, karisma samt hur sympatiska och förtroendeingivande de är.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/111-1.jpg
Totalt sett hamnar Andersson högst i de flesta av dessa kategorier medan Kristersson tvingas se sig omsprungen av Åkesson och ibland också av Busch. Vad gäller den inom politiken (och inte minst som statsminister…) så avgörande förmågan att leda så vinner Andersson medan både Åkesson och Busch kommer före Kristersson (se bild 1). Åkesson rankas i sin tur högst vad gäller tydlighet och därefter kommer Busch och Andersson medan Kristersson återigen kommer fyra.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/222.jpg
Och som vanligt sitter djävulen i detaljerna för bland männen och Tidöväljarna ser det sju resor värre ut för Kristersson (se bild 2). Männen rankar nämligen Åkesson högst vad beträffar förmågan att leda och därefter kommer Busch och slutligen Kristersson och Andersson. Och som om inte det vore nog så rankar också Tidöpartiväljarna Åkesson högst och därefter kommer Busch och Kristersson!
Undersökningen innebär helt enkelt ett (ur)uselt betyg eller nog snarare ett icke godkänt betyg för Kristerssons del och förklarar M:s kräftgång i opinionsundersökningarna då den korrupte Kristersson helt enkelt har blivit ett sänke utan dess like för både M och Tidöpartierna nu när knappt två veckor återstår till valdagen
7a5c55acb8e6bf0991846647f5a0a8ad2b0b35e8Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.
Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaaa-1.jpg
Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).
Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).
Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien.
Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.
Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
7a5c55acb8e6bf0991846647f5a0a8ad2b0b35e8
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti. Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.
ac5de59b7e518d93476ab419967a22c47761a4ed
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.
7a5c55acb8e6bf0991846647f5a0a8ad2b0b35e8
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
ac5de59b7e518d93476ab419967a22c47761a4ed
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […]
Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län.
Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD.
https://tobiashubinette.wordpress.com/wp-content/uploads/2026/08/aaaa-1.jpg
Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…).
Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C).
Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien.
Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD.
Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
7a5c55acb8e6bf0991846647f5a0a8ad2b0b35e8
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti. Om ÖP tar sig in i riksdagen den 13 september så skrivs svensk politisk historia. Detta har då inget parti någonsin lyckats med sedan fyraprocentsspärren infördes 1968, som också innefattar regeln att om ett parti får 12% (eller mer än så) i en viss valkrets så går det att runda spärren och komma in i riksdagen ”bakvägen”. KD, som då hette KDS, var dock nära att göra det i 1988 års riksdagsval när partiet under ledning av Alf Svensson erhöll hela 10,6 % i Jönköpings län. Vidare tog Arbetarpartiet kommunisterna (APK) hem 2% i Norrbottens län i 1979 års val, Norrbottenspartiet erhöll 9% i samma län i 2002 års val, SD vann 7% i Skånes västra valkrets i 2006 års val och Feministiskt initiativ, som idag heter Feministerna, fick lite mer än 7% i Stockholms kommun (som räknas som en valkrets) i 2014 års val.
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska slutligen tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP och möjligen skulle ÖP kunna betecknas som ett slags nationalbolsjevikiskt parti.
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.
TITLE: Är Markus Allards Örebropartiet det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan vid en första anblick uppfattas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/värdekonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog knappast känner sig särskilt bekväma med ÖP. ÖP har nämligen rakt av anammat SD:s gamla etnonationalism och går till val på ett Trump-liknande program med starka libertarianska drag vilket innebär att partiet snarare liknar AfS än gamla S eller för den delen KP.
ac5de59b7e518d93476ab419967a22c47761a4ed
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige.
TITLE: Kan Markus Allards Örebropartiet bli det svenska TAN-vänster-partiet? DESCRIPTION: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i […] CONTENT: Idag åtnjuter Örebropartiet (ÖP) och dess ledare Markus Allard maximal medial uppmärksamhet med två stora artiklar i landets två största tidningar (det vill säga Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet) mot bakgrund av att opinionsundersökningar har indikerat att ÖP inte bara kommer att göra ett succéval i Örebro utan att Allard möjligen kan komma in i riksdagen genom att ta hem 12% i Örebro län. Allard har en radikalvänsterbakgrund och ÖP kan sägas vara det första försöket att skapa ett TAN-vänster-parti, det vill säga ett populistiskt parti från vänster, som både kapitaliserar på SD:s framväxt och samtidigt utmanar SD. Det är att slå in öppna dörrar att säga att SD har revolutionerat det svenska politiska landskapet och det dessutom på rekordtid. SD har både lyckats med att decimera S till ett 30%-parti (från att i decennier ha legat på 40-50%) och samtidigt lyckats med att högerradikalisera borgerligheten och dessutom inte bara M och KD utan även L (som SD därtill även har lyckats med att utplåna…). Än viktigare är att SD också tycks ha vunnit kampen om svenskheten och kampen om svenskarnas själar (och hjärtan och hjärnor) – det vill säga kulturkriget och den kulturella hegemonin för att tala med Antonio Gramsci (eller för den delen med Mattias Karlsson). För även om Tidöpartierna förlorar och SD går bakåt i årets val så har SD närmast förintat GAL-högern (det vill säga något förenklat Reinfeldts liberala Alliansen-höger) och kraftigt åderlåtit GAL-vänstern (det vill säga något förenklat den gröna, antirasistiska och feministiska vänstern som främst är förknippad med V, MP, S’ vänsterfalang och numera även C). Idag är i stället nästan hälften av svenskarna TAN-vänster, det vill säga något förenklat pro-välfärdsstaten men anti-utomeuropeisk invandring/kulturkonservatism, och det är det jättelika segmentet av väljare som ÖP försöker attrahera och mobilisera. Samtidigt ska det sägas att Kommunistiska partiet (KP), det vill säga före detta KPML(r), kan sägas ha varit TAN-vänster ända sedan 70-talet (det vill säga långt innan GAL-TAN-skalan ens var uppfunnen) och S var likaså mer eller mindre TAN-vänster fram tills Kalla krigets slut medan V också var det under större delen av Kalla kriget. Idag orienterar sig också S under Magdalena Andersson alltmer mot TAN-vänsterhållet och även V har försökt att göra detsamma om än inte mindre utsträckning än S och i båda fallen handlar det om att försöka ta tillbaka arbetarväljarna från SD. Det ska också tilläggas att de röster inom den svenska vänstern som genom åren har efterlyst en vänsterpopulism som vänsterns enda räddning och lösning för att just kunna ta tillbaka arbetarväljarna från SD (såsom Göran Greider och Åsa Linderborg med flera) nog inte känner sig särskilt bekväma med ÖP, som rakt av har anammat SD:s gamla etnonationalism. I andra länder i Europa har det sedan länge funnits ett vänsterpopulistiskt parti som både utmanar det gamla, historiska socialistiska arbetarpartiet och de nya högerpopulistiska partierna och det med varierande framgång såsom LFI i Frankrike, BSW i Tyskland och M5S i Italien och det återstår nu att se om ett TAN-vänster-parti kan få sitt politiska genombrott även i Sverige. Sedan går det så klart att ifrågasätta om ÖP ens är ett populistparti från vänsterhåll utan snarare ännu ett högerradikalt parti bredvid SD, AfS, MED och ytterligare ett antal minipartier.
7a5c55acb8e6bf0991846647f5a0a8ad2b0b35e8
0bbcb687baf8467bcd9bbf667b3a8192f6b458b6
c430f5dbf7a4afcce11f0ab5f7e3400148538a55
c5896a47729f89ece9edaa812d8e3a62e2df71de
ac5de59b7e518d93476ab419967a22c47761a4ed