Tornevall Networks

← Back to feed

Min dom över Ulf Kristersson

Permalink
Published: 2026-09-17 15:49:19
Discovered: 2026-09-17 15:51:45
Author: Tobias Hübinette
Hash: 807ef3c8fee17752b6d1c6ead37f75810c96815e
https://tobiashubinette.wordpress.com/2026/09/17/min-dom-over-ulf-kristersson/
Description
Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan. Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen […]
Content
Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan.

Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen att förmedla adoptioner från andra länder och låta staten ta över ansvaret för utlandsadoptionerna, vilket också Adoptionskommissionen rekommenderade.

Och inte heller gav han i uppdrag åt sin justitieminister och tillika vän Gunnar Strömmer att ratificera FN:s konvention om påtvingade försvinnanden å Sveriges vägnar såsom Adoptionskommissionen likaså rekommenderade. Det hade i så fall gjort det möjligt för de adopterade som vet med sig att de togs till Sverige på olagliga och korrupta grunder att polisanmäla de som ansvarade för deras adoptioner och potentiellt få upprättelse i domstol och det utöver preskriptionstiden för människohandelsbrott.

Antagligen ville Kristersson själv undvika att bli anmäld och eventuellt åtalad för att under sin tid som AC-ordförande bland annat ha sett mellan fingrarna vad gäller oegentligheter bakom adoptionerna från Kina till Sverige och hans parti liksom de andra Tidöpartierna värnade sannolikt också om honom så att det aldrig skedde.

Det enda regeringsbeslut som Kristersson låg bakom som rör Adoptionskommissionens rekommendationer handlar om inrättandet av ett resurscenter för adoptionsfrågor som invigs någonstans i Stockholm senare i höst.

Den egentligen sista gången som Kristersson visade offentligt hur han ställer sig till Adoptionskommissionens slutbetänkande, som hans regering tog emot i juni 2025 och där han själv förekommer i inte så smickrande sammanhang som före detta ordförande för AC, var i riksdagen under samma månad. Nooshi Dadgostar frågade då honom om hur han ställer sig till en ursäkt och Kristersson tappade därefter fullständigt fattningen och ifrågasatte själva idén med en statlig ursäkt till de adopterade. Därefter har han i praktiken valt han att lägga locket på och inte uttala sig mer offentligt om vad han anser om Adoptionskommissionen och dess gedigna utredning och antagligen då det väcker så oerhört starka känslor inom honom.

I och med Kristerssons avgång avgår samtidigt också västvärldens kanske sista regeringschef som är adoptivförälder efter att Nederländernas Dick Schoof klev av som landets premiärminister i februari i år, som också han har flera adopterade flickor från Kina. En gång i tiden vimlade det av västerländska toppolitiker som var adoptivföräldrar och som slutade som både regeringschefer, statschefer och ministrar i ett stort antal olika västländer inklusive i Sverige men den tiden är troligen förbi nu i och med att den internationella adoptionsverksamheten antagligen sjunger på sista versen i detta nu.

Själv kom jag att till och från ha med Kristersson att göra på grund av att vi båda har varit så engagerade i adoptionsfrågan.

För lite mer än 20 år sedan när Kristersson var ordförande för AC var jag den främsta och mest kända offentliga personen i landet som förfäktade ett kritiskt perspektiv på adoption och som redan då menade att alltför många adoptioner inte gick rätt till och det under det årtionde (det vill säga 2000-talet) när adoptionerna peakade i antal på en global nivå.

Vad Kristersson anbelangar så betraktade han mig helt enkelt som något av sitt onda genius i egenskap av att jag på den tiden var AC:s huvudmotståndare i offentligheten.

Vid ett tillfälle och på ett möte vädjade Kristersson därför uttryckligen till andra adopterade om att de skulle försöka få mig att lugna ned mig. Jag var nämligen hyperaktiv i offentligheten under 00-talet liksom inom akademin och låg bland annat bakom ett flertal tv- och radiodokumentärer samt författade debattartiklar, kulturessäer och liknande texter som publicerades i olika tidningar och tidskrifter utöver en massa akademiska texter som publicerades i vetenskapliga tidskrifter i både Sverige, Sydkorea och internationellt.

Så här i efterhand står det dock klart att de adopterade som fick i uppdrag av Kristersson att lugna ned mig misslyckades fullständigt med det. I stället fick jag till slut rätt även om det tog över 30 år mot bakgrund av att jag började kritisera adoptionerna i offentligheten redan på 90-talet medan Kristersson omvänt ”fick fel” för tiden har sannerligen inte varit nådig mot Kristersson som när han avgår idag i det närmaste framstår som rena människohandlaren inför svenska folket.
History (2 versions shown )

Changes

Diff Side by side
From 2026-09-17 15:49:19 (discovered: 2026-09-17 15:50:36) hash: c2f3a77c2847836b8c0edce0b75349e2c3ec5363
To 2026-09-17 15:49:19 (discovered: 2026-09-17 15:51:45) hash: 807ef3c8fee17752b6d1c6ead37f75810c96815e
Title
Min dom över Ulf Kristersson
Description
Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan. Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen […]
Content
Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan. Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen att förmedla adoptioner från andra länder och låta staten ta över ansvaret för utlandsadoptionerna, vilket också Adoptionskommissionen rekommenderade. Och inte heller gav han i uppdrag åt sin justitieminister och tillika vän Gunnar Strömmer att ratificera FN:s konvention om påtvingade försvinnanden å Sveriges vägnar såsom Adoptionskommissionen likaså rekommenderade. Det hade i så fall gjort det möjligt för de adopterade som vet med sig att de togs till Sverige på olagliga och korrupta grunder att polisanmäla de som ansvarade för deras adoptioner och potentiellt få upprättelse i domstol och det utöver preskriptionstiden för människohandelsbrott. Antagligen ville Kristersson själv undvika att bli anmäld och eventuellt åtalad för att under sin tid som AC-ordförande bland annat ha sett mellan fingrarna vad gäller oegentligheter bakom adoptionerna från Kina till Sverige och hans parti liksom de andra Tidöpartierna värnade sannolikt också om honom så att det aldrig skedde. Det enda regeringsbeslut som Kristersson låg bakom som rör Adoptionskommissionens rekommendationer handlar om inrättandet av ett resurscenter för adoptionsfrågor som invigs någonstans i Stockholm senare i höst. Den egentligen sista gången som Kristersson visade offentligt hur han ställer sig till Adoptionskommissionens slutbetänkande, som hans regering tog emot i juni 2025 och där han själv förekommer i inte så smickrande sammanhang som före detta ordförande för AC, var i riksdagen under samma månad. Nooshi Dadgostar frågade då honom om hur han ställer sig till en ursäkt och Kristersson tappade därefter fullständigt fattningen och ifrågasatte själva idén med en statlig ursäkt till de adopterade. Därefter har han i praktiken valt han att lägga locket på och inte uttala sig mer offentligt om vad han anser om Adoptionskommissionen och dess gedigna utredning och antagligen då det väcker så oerhört starka känslor inom honom. I och med Kristerssons avgång avgår samtidigt också västvärldens kanske sista regeringschef som är adoptivförälder efter att Nederländernas Dick Schoof klev av som landets premiärminister i februari i år, som också han har flera adopterade flickor från Kina. En gång i tiden vimlade det av västerländska toppolitiker som var adoptivföräldrar och som slutade som både regeringschefer, statschefer och ministrar i ett stort antal olika västländer inklusive i Sverige men den tiden är troligen förbi nu i och med att den internationella adoptionsverksamheten antagligen sjunger på sista versen i detta nu. Själv kom jag att till och från ha med Kristersson att göra på grund av att vi båda har varit så engagerade i adoptionsfrågan. För lite mer än 20 år sedan när Kristersson var ordförande för AC var jag den främsta och mest kända offentliga personen i landet som förfäktade ett kritiskt perspektiv på adoption och som redan då menade att alltför många adoptioner inte gick rätt till och det under det årtionde (det vill säga 2000-talet) när adoptionerna peakade i antal på en global nivå. Vad Kristersson anbelangar så betraktade han mig helt enkelt som något av sitt onda genius i egenskap av att jag på den tiden var AC:s huvudmotståndare i offentligheten. Vid ett tillfälle och på ett möte vädjade Kristersson därför uttryckligen till andra adopterade om att de skulle försöka få mig att lugna ned mig. Jag var nämligen hyperaktiv i offentligheten under 00-talet liksom inom akademin och låg bland annat bakom ett flertal tv- och radiodokumentärer samt författade debattartiklar, kulturessäer och liknande texter som publicerades i olika tidningar och tidskrifter utöver en massa akademiska texter som publicerades i vetenskapliga tidskrifter i både Sverige, Sydkorea och internationellt. Så här i efterhand står det dock klart att de adopterade som fick i uppdrag av Kristersson att lugna ned mig misslyckades fullständigt med det. I stället fick jag till slut rätt även om det tog över 30 år mot bakgrund av att jag började kritisera adoptionerna i offentligheten redan på 90-talet medan Kristersson omvänt ”fick fel” för tiden har sannerligen inte varit nådig mot Kristersson som när han avgår idag i det närmaste framstår som rena människohandlaren inför hela svenska folket.

Versions

  1. 2026-09-17 15:49:19
    Discovered: 2026-09-17 15:51:45 Hash: 807ef3c8fee17752b6d1c6ead37f75810c96815e
    Title:
    Min dom över Ulf Kristersson
    Description:
    Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan. Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen […]
    Content
    Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan.

    Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen att förmedla adoptioner från andra länder och låta staten ta över ansvaret för utlandsadoptionerna, vilket också Adoptionskommissionen rekommenderade.

    Och inte heller gav han i uppdrag åt sin justitieminister och tillika vän Gunnar Strömmer att ratificera FN:s konvention om påtvingade försvinnanden å Sveriges vägnar såsom Adoptionskommissionen likaså rekommenderade. Det hade i så fall gjort det möjligt för de adopterade som vet med sig att de togs till Sverige på olagliga och korrupta grunder att polisanmäla de som ansvarade för deras adoptioner och potentiellt få upprättelse i domstol och det utöver preskriptionstiden för människohandelsbrott.

    Antagligen ville Kristersson själv undvika att bli anmäld och eventuellt åtalad för att under sin tid som AC-ordförande bland annat ha sett mellan fingrarna vad gäller oegentligheter bakom adoptionerna från Kina till Sverige och hans parti liksom de andra Tidöpartierna värnade sannolikt också om honom så att det aldrig skedde.

    Det enda regeringsbeslut som Kristersson låg bakom som rör Adoptionskommissionens rekommendationer handlar om inrättandet av ett resurscenter för adoptionsfrågor som invigs någonstans i Stockholm senare i höst.

    Den egentligen sista gången som Kristersson visade offentligt hur han ställer sig till Adoptionskommissionens slutbetänkande, som hans regering tog emot i juni 2025 och där han själv förekommer i inte så smickrande sammanhang som före detta ordförande för AC, var i riksdagen under samma månad. Nooshi Dadgostar frågade då honom om hur han ställer sig till en ursäkt och Kristersson tappade därefter fullständigt fattningen och ifrågasatte själva idén med en statlig ursäkt till de adopterade. Därefter har han i praktiken valt han att lägga locket på och inte uttala sig mer offentligt om vad han anser om Adoptionskommissionen och dess gedigna utredning och antagligen då det väcker så oerhört starka känslor inom honom.

    I och med Kristerssons avgång avgår samtidigt också västvärldens kanske sista regeringschef som är adoptivförälder efter att Nederländernas Dick Schoof klev av som landets premiärminister i februari i år, som också han har flera adopterade flickor från Kina. En gång i tiden vimlade det av västerländska toppolitiker som var adoptivföräldrar och som slutade som både regeringschefer, statschefer och ministrar i ett stort antal olika västländer inklusive i Sverige men den tiden är troligen förbi nu i och med att den internationella adoptionsverksamheten antagligen sjunger på sista versen i detta nu.

    Själv kom jag att till och från ha med Kristersson att göra på grund av att vi båda har varit så engagerade i adoptionsfrågan.

    För lite mer än 20 år sedan när Kristersson var ordförande för AC var jag den främsta och mest kända offentliga personen i landet som förfäktade ett kritiskt perspektiv på adoption och som redan då menade att alltför många adoptioner inte gick rätt till och det under det årtionde (det vill säga 2000-talet) när adoptionerna peakade i antal på en global nivå.

    Vad Kristersson anbelangar så betraktade han mig helt enkelt som något av sitt onda genius i egenskap av att jag på den tiden var AC:s huvudmotståndare i offentligheten.

    Vid ett tillfälle och på ett möte vädjade Kristersson därför uttryckligen till andra adopterade om att de skulle försöka få mig att lugna ned mig. Jag var nämligen hyperaktiv i offentligheten under 00-talet liksom inom akademin och låg bland annat bakom ett flertal tv- och radiodokumentärer samt författade debattartiklar, kulturessäer och liknande texter som publicerades i olika tidningar och tidskrifter utöver en massa akademiska texter som publicerades i vetenskapliga tidskrifter i både Sverige, Sydkorea och internationellt.

    Så här i efterhand står det dock klart att de adopterade som fick i uppdrag av Kristersson att lugna ned mig misslyckades fullständigt med det. I stället fick jag till slut rätt även om det tog över 30 år mot bakgrund av att jag började kritisera adoptionerna i offentligheten redan på 90-talet medan Kristersson omvänt ”fick fel” för tiden har sannerligen inte varit nådig mot Kristersson som när han avgår idag i det närmaste framstår som rena människohandlaren inför svenska folket.
  2. 2026-09-17 15:49:19
    Discovered: 2026-09-17 15:50:36 Hash: c2f3a77c2847836b8c0edce0b75349e2c3ec5363
    Title:
    Min dom över Ulf Kristersson
    Description:
    Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan. Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen […]
    Content
    Så avgick han till slut utan att be de adopterade och deras anhöriga i både Sverige och ursprungsländerna om ursäkt å svenska statens vägnar såsom Adoptionskommissionen rekommenderade honom att göra för ett och ett halvt år sedan.

    Inte heller valde Kristersson att besluta om att frånta Adoptionscentrum (AC), den sista kvarvarande privata adoptionsförmedlande organisationen, auktorisationen att förmedla adoptioner från andra länder och låta staten ta över ansvaret för utlandsadoptionerna, vilket också Adoptionskommissionen rekommenderade.

    Och inte heller gav han i uppdrag åt sin justitieminister och tillika vän Gunnar Strömmer att ratificera FN:s konvention om påtvingade försvinnanden å Sveriges vägnar såsom Adoptionskommissionen likaså rekommenderade. Det hade i så fall gjort det möjligt för de adopterade som vet med sig att de togs till Sverige på olagliga och korrupta grunder att polisanmäla de som ansvarade för deras adoptioner och potentiellt få upprättelse i domstol och det utöver preskriptionstiden för människohandelsbrott.

    Antagligen ville Kristersson själv undvika att bli anmäld och eventuellt åtalad för att under sin tid som AC-ordförande bland annat ha sett mellan fingrarna vad gäller oegentligheter bakom adoptionerna från Kina till Sverige och hans parti liksom de andra Tidöpartierna värnade sannolikt också om honom så att det aldrig skedde.

    Det enda regeringsbeslut som Kristersson låg bakom som rör Adoptionskommissionens rekommendationer handlar om inrättandet av ett resurscenter för adoptionsfrågor som invigs någonstans i Stockholm senare i höst.

    Den egentligen sista gången som Kristersson visade offentligt hur han ställer sig till Adoptionskommissionens slutbetänkande, som hans regering tog emot i juni 2025 och där han själv förekommer i inte så smickrande sammanhang som före detta ordförande för AC, var i riksdagen under samma månad. Nooshi Dadgostar frågade då honom om hur han ställer sig till en ursäkt och Kristersson tappade därefter fullständigt fattningen och ifrågasatte själva idén med en statlig ursäkt till de adopterade. Därefter har han i praktiken valt han att lägga locket på och inte uttala sig mer offentligt om vad han anser om Adoptionskommissionen och dess gedigna utredning och antagligen då det väcker så oerhört starka känslor inom honom.

    I och med Kristerssons avgång avgår samtidigt också västvärldens kanske sista regeringschef som är adoptivförälder efter att Nederländernas Dick Schoof klev av som landets premiärminister i februari i år, som också han har flera adopterade flickor från Kina. En gång i tiden vimlade det av västerländska toppolitiker som var adoptivföräldrar och som slutade som både regeringschefer, statschefer och ministrar i ett stort antal olika västländer inklusive i Sverige men den tiden är troligen förbi nu i och med att den internationella adoptionsverksamheten antagligen sjunger på sista versen i detta nu.

    Själv kom jag att till och från ha med Kristersson att göra på grund av att vi båda har varit så engagerade i adoptionsfrågan.

    För lite mer än 20 år sedan när Kristersson var ordförande för AC var jag den främsta och mest kända offentliga personen i landet som förfäktade ett kritiskt perspektiv på adoption och som redan då menade att alltför många adoptioner inte gick rätt till och det under det årtionde (det vill säga 2000-talet) när adoptionerna peakade i antal på en global nivå.

    Vad Kristersson anbelangar så betraktade han mig helt enkelt som något av sitt onda genius i egenskap av att jag på den tiden var AC:s huvudmotståndare i offentligheten.

    Vid ett tillfälle och på ett möte vädjade Kristersson därför uttryckligen till andra adopterade om att de skulle försöka få mig att lugna ned mig. Jag var nämligen hyperaktiv i offentligheten under 00-talet liksom inom akademin och låg bland annat bakom ett flertal tv- och radiodokumentärer samt författade debattartiklar, kulturessäer och liknande texter som publicerades i olika tidningar och tidskrifter utöver en massa akademiska texter som publicerades i vetenskapliga tidskrifter i både Sverige, Sydkorea och internationellt.

    Så här i efterhand står det dock klart att de adopterade som fick i uppdrag av Kristersson att lugna ned mig misslyckades fullständigt med det. I stället fick jag till slut rätt även om det tog över 30 år mot bakgrund av att jag började kritisera adoptionerna i offentligheten redan på 90-talet medan Kristersson omvänt ”fick fel” för tiden har sannerligen inte varit nådig mot Kristersson som när han avgår idag i det närmaste framstår som rena människohandlaren inför hela svenska folket.