Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Sjunne [ dot ] com. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
d11d1e57ba45ea5acdf7f269807e951fbf67961eMina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök www.rights.no https://www.document.no/
Mina texter om norsk kulturkamp:
https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/
https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/
https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp
https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/
https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/
https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/
https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/
https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/
https://sjunne.com/2013/04/24/toje/
Besök
https://sjunne.com/2026/05/17/17-mai-norge-gratulerer-med-dagen/9789189137301-1/https://www.bookea.se/butik/skandinavisk-kulturkamp/
39f34faab77af6ed309eaf5c0b7504df00e9f3f8
d11d1e57ba45ea5acdf7f269807e951fbf67961e
TITLE: 17 mai Norge, Gratulerer med dagen ! DESCRIPTION: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök https://www.document.no/ Hovedside CONTENT: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök https://www.document.no/ Hovedside
TITLE: 17 mai Norge, Gratulerer med dagen ! DESCRIPTION: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök www.rights.no https://www.document.no/ CONTENT: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök www.rights.no https://www.document.no/ https://www.bookea.se/butik/skandinavisk-kulturkamp/
d11d1e57ba45ea5acdf7f269807e951fbf67961e
39f34faab77af6ed309eaf5c0b7504df00e9f3f8
39f34faab77af6ed309eaf5c0b7504df00e9f3f8Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök https://www.document.no/ Hovedside
Mina texter om norsk kulturkamp:
https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/
https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/
https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp
https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/
https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/
https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/
https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/
https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/
https://sjunne.com/2013/04/24/toje/
Besök
39f34faab77af6ed309eaf5c0b7504df00e9f3f8
d11d1e57ba45ea5acdf7f269807e951fbf67961e
TITLE: 17 mai Norge, Gratulerer med dagen ! DESCRIPTION: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök https://www.document.no/ Hovedside CONTENT: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök https://www.document.no/ Hovedside
TITLE: 17 mai Norge, Gratulerer med dagen ! DESCRIPTION: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök www.rights.no https://www.document.no/ CONTENT: Mina texter om norsk kulturkamp: https://sjunne.com/2021/07/11/breiviks-terror-pa-utoya-2011-och-islamkritikern-fjordman/ https://sjunne.com/2019/10/04/tre-intervjuer-om-yttrandefriheten-i-norge/ https://swebbtv.se/w/jBnNeDunaYiu3qNeJdUdtp https://sjunne.com/2019/04/25/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-1-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2019/05/03/skandinavisk-kulturkamp-norge-del-2-pa-katerina-magasin/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-radda-att-yttra-sig/ https://sjunne.com/2014/11/28/norrman-overger-norska-namn/ https://sjunne.com/2014/11/28/migration-och-ma%cc%8angkultur-1-jeg-er-ikke-rasist-men/ https://sjunne.com/2013/04/24/toje/ Besök www.rights.no https://www.document.no/ https://www.bookea.se/butik/skandinavisk-kulturkamp/
d11d1e57ba45ea5acdf7f269807e951fbf67961e
39f34faab77af6ed309eaf5c0b7504df00e9f3f8
9d640a8d9f7ab3454847180d85485939463a407dI en kommande bok om de kulturkrig som sattes i gång av den amerikanske filosofen och kulturpersonligheten Allan Blooms The Closing of the American mind: How Higher Education Has Failed Democracy and Impoverished the Souls of Today’s Students 1987 kommer jag ha en avdelning om dansk kulturkritik. Danmark ligger mig varmt om hjärtat. 1977 tog … Fortsätt läsa Kulturkrig, avd. Danmark →
https://sjunne.com/wp-17789075974632250184436529599433/
I en kommande bok om de kulturkrig som sattes i gång av den amerikanske filosofen och kulturpersonligheten Allan Blooms The Closing of the American mind: How Higher Education Has Failed Democracy and Impoverished the Souls of Today’s Students 1987 kommer jag ha en avdelning om dansk kulturkritik.
Danmark ligger mig varmt om hjärtat. 1977 tog jag mig till fristaden Christiania vid Köpenhamn efter en bussresa med proggmusikerna Raj Montana Band via Malmö efter min andra Barsebäcksmarsch (av tre). Där gjorde jag inköp på Pusher street, vinglade runt och sov över i ett skjul. Att jag inte blev rånad berodde nog mest på att jag såg, och var, ut att vara pank.
1981–82 fick jag mer kontakt och kunskaper om danskt kulturliv. Jag gick medielinjen på Nordens folkhögskola Biskops-Arnö utanför Uppsala och upptäckte den synnerligen läsvärda dagstidningen Information, en fri vänsterpublikation som sedan Lars Hedegaard styrt över, en bekant och stridbar publicist, grundare av Trykkefrihedsselskabet ochen hedersman.
Våren 1982 tillbringade jag och några folkhögskoleelever hos en dansk journalist på affärstidningen Børsen vi träffat på Biskops-Arnö. Minns inte hans namn men han bodde fint i Frederiksberg, en självständig stadsdel i Köpenhamn.
Denne beläste borgerlige ungkarl var intresserad av en ny politiskt radikal, ekologisk och humanistisk rörelse, utifrån boken Oprør fra midten (på svenska 1979), författad av fysikern Niels I. Meyer, politikern K. Helveg Petersen och författaren Villy Sørensen, vars tänkvärda noveller och essäer berörde mig då. Det socialliberala partiet Radikale Venstre låg närmast de humanistiska idéerna.
1982 flyttade jag till Köpenhamn för att skriva. Dels den långa novell som Bonniers Litterära Magasin utlyst i en tävling (och som Ola Larsmo vann), dels frilansartiklar. Någon novell skrev jag inte men en del (ofta obetalda men publicerade)artiklar.
En opublicerad handlade om mitt möte med Lars Forssell, som lätt berusad läst upp en berättelse vid muséet Louisiana, där även Hans Alfredson medverkade. Jag minns även poeten Nina Malinovski, som min folkhögskollärare Ingmar Lemhagen satt på ett Köpenhamnskafé med vid samma höst. Och poeten Mikael Strunge som jag intervjuade och skrev om i kulturtidskriften 2NioNO.
Danskt gemyt kontra svensk stelhet är temat för Mogens Berendts bok Tilfældet Sverige 1983 som Mikael Jalvings Absolut Sverige 2011. Krönikören och cyklisten (!) Jalving är en bekant som intervjuade mig 2014 för Jyllands-Posten och som gett ut många intressanta böcker, som Først med det værste 2015 (min recension).
Dansk kritik från vänster av islamisering och kulturell separatism kom 2008 från Jens-Martin Eriksen och Frederik Stjernfelt, se minrecension av den engelska utgåvan av Adskillelsens politik. Jens-Martin Eriksen skrev sedan en dystopisk framtidsroman, Helter Skelter 2019 som jag skrev om i en översikt av europeiska dystopiska romaner.
Den semiotiskt inriktade forskaren Frederik Stjernfelt kom till Uppsalalingvistiken runt 1987 för att tala om kaos-, katastrof- och komplexitetsteorier i ett samarbete med Nordiska Sommaruniversitetet, något jag knappast minns mer än att det var obegripligt men vackert.
Hans och Søren Ulrik Thomsens senare samarbete i boken Kritik av den negativa uppbyggligheten 2005 är mer intressant, se Johan Lundbergs och Erik Åkerlunds recensioner. Minns Søren Ulrik Thomsen från mitt besök på tidskriften Sidegadens redaktion 1982 då jag träffade Strunge för första gången.
Alltnog/ Alligevel/ Anyway.
Om vi beger oss till danska-svenska initiativ efter 2015 finns den stridbara dansk-kanadensiska islamkritikern Tania Groths tal vid Sergels Torg, hennes tal i Tensta, Gamla Stan och i Skåne året därpå.
Hösten 2016 arrangerade jag en internationell konferens om yttrandefrihet (med anledning av den svenska Tryckfrihetsförordningens 250 års jubileum) tillsammans med Trykkefrihedsselskabet och Daniel Pipes vid Middle East Forum. Aia Fog, ordförande för Trykkefrihedsselskabet talade liksom Douglas Murray., Daniel Pipes, Abdel Hamed Samad och Anne Marie Waters.
Slutligen hyllades den svenske socionomen, journalisten och författaren Gunnar Sandelin av Trykkefrihedsselskabet 2020 med Sappho-priset för sina inlägg och böcker om den usla och partiska mediebevakningen av invandringen i Sverige, se pdf av boken Invandring och mörkläggning (2013).
Samma år gav jag ut boken Skandinavisk kulturkamp som bygger på mina resor till Danmark, Norge och Finland och studier av deras strider mot oförnuft, islamisering och massinvandring.
Intressant att notera är att Blooms bestseller The Closing of the American Mind, som jag ska skriva om alltså i kommande bok, översattes till danska 1992, Historien om Vestens intellektuelle forfald, se uppdatering i Kristeligt Dagblad
Danskarna är inte fega för att ta sig an kontroversiell konservativ kulturkritik. Douglas Murrays bok The Strange death of Europe (2017) finns ute på danska (och norska!) men inte på svenska. Jagpoddade om den dock. Murray fick fö sammafrihetspris 2018 som Gunnar Sandelin av de duktiga danskarna.
Nu återstår att läsa böcker av Mikael Jalving, Kasper Støvring, Eva och Rune Selsing, och Bent Meier Sørensen. Om någon har boktips om konservativ dansk kulturkritik som jag kan ha nytta av i samband med Allan Bloom kan ni maila mig.
Mange tak til vores kære naboer.
569a3603088f69200ffb5f2ca8a96b22521627abIn 2013 I wrote a story about the Swedish-Indian girl Sara whose Swedish father Bo Andersson is murdered by Islamists in Stockholm in 2020. She goes to his funeral in Uppsala Cathedral and then meets his best friend, Professor Karlsson, who has devised a plan for her future. Amazon Adlibris Bibliotek Chapter Four When the … Fortsätt läsa When Sara Sarasvati came to Hötorgshallen, Stockholm City, in the year 2020 →
https://sjunne.com/2026/05/06/when-sara-sarasvati/sara-sarasvati-an-indo-swedish-story-4/
Chapter Four
When the Uppsala train reaches Stockholm, professor Eric Karlsson stands on the platform. They hug quickly as Swedes seem to do easily and walk straight to the Hötorget market square close by, crowded and bustling with people, flower stalls and merchandise.
“This is almost like Delhi,” Sara smiles, so many stalls and people.
“Yes, but the rest of Sweden is unpopulated. We need more people here actually. Indians for example.”
She laughs as they enter the escalator taking them to the underground food bazaar Hötorgshallen. Sara has never seen so many nice well-ordered booths and market shops for sea food, cheese, spices, fruits, cold meats.
Eric Karlsson explains what they sell as they pass eager sales clerks from all over the world in funny looking aprons and headgear. He has booked a table for them at Kajsas Fisk restaurant, a dark but clean place to enjoy seafood. Sara gets a bowl of hot fish soup and Eric fried herring with mashed potatoes and parsley.
https://sjunne.com/2026/05/06/when-sara-sarasvati/kajsas-fisk-1/
“Now I want you to listen,” he starts. “You are 19, turning 20 this year right? Not yet in some university or college in Delhi?”
“Actually not. I have been trying for a couple but has not received the exam results yet. Mother thinks I should go to JNU like she did but I actually want to get out of Delhi.”60
“Excellent. Well, I am now on my last year at the Swedish Royal Institute of Technology, Kungliga Tekniska Högskolan. KTH everyone calls it. They want me to stay until I turn 75 but I decided last semester that it is enough now at 72.”
He tells her that the reason behind his and her father’s visit to India 2012 is actually why they sit here now at this restaurant. Sara is perplexed. She was 12 years old then, slightly scared of her father and anxious about her mother’s presence at the embassy. Professor Karlsson sees her reaction and gently touches her face.
“No no. Not personal. I and your father were on a delegation to set up a Swedish university for technology in India. He came from the Ministry of Labour and I was with a group of engineers and educationists from the Education Ministry. Sweden lacks engineers and we thought that India could provide some, especially if we set up a government funded higher education institution there. I am a mining engineer, actually professor in mining technology and know that if what we planned then in 2012 had come true, Sweden would have at least some batches of new mining engineers. But no.”
“What happened?” Sara is now curious.
“Well, ambassador Lars-Olov Lindgren was gracious and supportive to start with and all meetings went well. The fault laid with our countries’ leaders. India had barred all foreign higher education institutions to enter due to fear of competition with the Indian universities, and no one dared to break the political consensus on this silly academic protectionism. Sweden on the other hand did not want to acknowledge its lack of qualified people in engineering and science. National inferiority complex.”
“Fears were only in high places. In Delhi and Stockholm, engineers, experts and educationists found each other but the leading parliamentarians and high placed bureaucrats felt sidestepped in both countries. So now I just want to import one, not 500 mining engineers.”
Sara looks at him. He chews his fish pieces, spits out small white bones but they cling to his lips and beard, getting swallowed as well. She does not get it. Or does he mean her? Blushing she screams:
“But I am not a technical person!” she shouts, thinking her life is danger and yells.
“Swedes are mad! You want me to come here now? What will my mother say?”
Her head spins. The professor assures her with details of the excellence at KTH Institute mining program, the international student quarters, practicalities and the great career opportunities after exam in Sweden. She sits back and slowly tries to picture herself there.
“No Sir. This goes too fast for me. I just came here two days ago, and yesterday we buried my father whom I never really met and now you want me to move here for your impossible mad idea. You do not know me and you want me to follow your personal plan for me.”
“My own idea yes,” the professor replies calmly. ”But for yourself and our countries mutual benefits, you could contribute.”
She is not convinced at all by his reasoning. The idea to move suddenly for starting studies in an unknown country came unexpectedly which he agrees to, but not an unsound idea as such which she agrees to. A decision on a quick but possibly good idea cannot be made at the spur of a moment in a fish restaurant they both agree on. Sara is reluctant, but the professor can see that he has planted a seed growing in her mind. She explains to him what her career plans are.
“You are very kind to bother about my future. I am grateful but mines and cold and Sweden has nothing to do with me. I am a humanities scholar type, into metaphysics and ancient philosophy, not a scientist or engineer. I would be scared of being underground and around huge drills and red hot iron works.”
Professor Karlsson nods to her description, mentioning his appreciation for philosophy and says that she has around a month before the application process closes on April 15. What he managed to set up at KTH after the disappointing visit to India eight years ago was a program with teaching engineering in English instead of Swedish, which had attracted many bright foreign students but not enough, since it costs quite a lot for them to study while it is free for Swedish citizens.
“The fees will also apply to you since you are not a Swedish citizen, but I am sure your father’s estate will cover most of your costs. Lars Berg will tell you how much there is soon I hope.”
“Yes, we will meet Monday morning in Uppsala, Sara says. Seems like you two have talked about me.”
“We have but I have been the more hopeful one, “professor Karlsson says smiling. “I have had this idea ever since I saw you in India and your father supported me but he did not know what to do. He wanted to leave you alone. You were always on his mind but he never realized any plans for you as he thought your mother was the better parent and closer to you.”
Sara’s eyes water while they rise up from the lunch and walk into the food market. The professor takes her hand and guides her to the escalator. At street level her eyes almost freeze in the cold. The rest of the cold but sunny Saturday spring afternoon, they tour by foot the old areas of Gamla Stan, with its medieval alleys and impressive colourful brick 16th century houses still in use. They also walk through snow in the neighbouring area Södermalm, an urban island as well as Gamla Stan. Professor Karlsson was born on Södermalm and they walk as much as they can around red 18th – and 19th century cottages and cobblestoned streets. She is impressed by the neatness but he tells her that this district used to be the poorest in Stockholm.
“Do you come from a family with… small measures?” Sara asks.
“Yeah, indeed. We had one room and one kitchen for five children and my parents at Bergsprängargränd. Right there to your left, by the park Vita Bergen.”
Sara views a cute little red building by a hill with a huge church. Professor Karlsson says that the Swedish street name Bergsprängare is taken from the tough vocation to blasts rocks and mines, rock blaster, berg sprängare in his tounge. His later career as a mining engineer is by birth tied to the childhood address he explains jokingly.
She is impressed by his professional success and the professor looks proud. Yet there is nothing arrogant about him. Seeing his small beginnings makes Sara fond of the gentleman who wants to help her and his country by guiding her career from philosophy to engineering. From theory to practice.
Sara is accompanied to the Skanstull metro station where her new mentor bids her farewell.
“You do not have to make any decision now of course. Talk to your mother and get back to me.”
“I will. But all this is so strange and sudden,” she says. “Mining and Sweden. The funeral. Dad’s controversial views. I will understand later but now all these impressions do not make sense.”
She gives him a hug. Bo Andersson has always been Bo or father for her, never Dad. Meeting Eric Karlsson makes him come closer, though he is dead, in fact killed and was more than ten years younger than this grey haired generous and caring man. They wave as she enters a metro train headed for Hagsätra to visit her brother.
470bcf5a6bf008b0435438400d75b02a79c4c796Om S och M kan bilda regering i höst kan det leda till att SD kommer med vid nästa regeringsbildning efter valet 2030 Fortsättning på tidigare inlägg i Bulletin Regeringsbildningen efter valet i höst ser ut att bli krångligare än vanligt. Det är dags att tänka nytt och släppa blockpolitiken … Fortsätt läsa S + M i höst kan bana väg för + SD 2030 →
https://sjunne.com/2026/05/01/s-m-i-host-kan-bana-vag-for-sd-2030/674454478_18436774222185465_2338485470657209622_n/https://sjunne.com/2026/05/01/s-m-i-host-kan-bana-vag-for-sd-2030/444485706_1058367602315624_6421247953502317683_n/
Fortsättning på tidigare inlägg i Bulletin
Regeringsbildningen efter valet i höst ser ut att bli krångligare än vanligt. Det är dags att tänka nytt och släppa blockpolitiken – något som både Ebba Busch (KD), Elisabeth Thand Ringqvist (C) och Magdalena Andersson (S) har antytt, men utan att presentera några konkreta förslag.
Två partier har villkorat sitt stöd med krav på egna ministerposter – SD och V – och kan därför räknas bort om vi vill skissa på en helt ny blocköverskridande mittenregering utan ytterkantspartier. Vi kan också räkna bort L, som knappast ser ut att klara riksdagsspärren. Återstår S, M, KD, C och MP.
I över 30 kommuner och fyra regioner styr M och S tillsammans (se Fokus nr 46/2025). Sedan 2017 har Norrländska Socialdemokraten, Expressen, Dagens Nyheter och Sydsvenskan, liksom författaren Lena Andersson och statsvetarprofessorn Leif Lewin, förespråkat en storkoalition mellan S och M.
Inför den kommande valrörelsen hörs dock inga röster från partierna som tyder på att en sådan lösning är möjlig. Alla positionerar sig.
Om S och M kommer överens efter valet, och deras opinionssiffror står sig, skulle en sådan koalition kunna få en knapp egen majoritet. Om L åker ur riksdagen kan de dessutom vinna på omfördelningen av mandat.
V och SD skulle sannolikt rösta mot en regering ledd av Magdalena Andersson som statsminister och Ulf Kristersson som vice statsminister, medan KD och C skulle kunna avstå eller rentav rösta för. Vad MP gör är ointressant som väl är.
Industriintressen och fackföreningar skulle sannolikt välkomna en storkoalition. Kärnkraften skulle kunna skyddas och byggas ut – kanske med Ebba Busch i en ledande roll i frågan. Försvaret, brottsbekämpningen och migrationspolitiken skulle få arbetsro, även om både V och SD skulle kunna bedriva hård opposition från var sitt håll.
Däremot återstår svåra frågor, som Public Service samt utrikes- och biståndspolitiken, där S och M knappast är överens. Den ekonomiska politiken och arbetsmarknadsfrågorna är troligen lättare att hantera, förutsatt att båda sidor håller sina särintressen i schack (Svenskt Näringsliv och LO).
SD skulle i ett sådant scenario återgå till att bli ett pariaparti och sannolikt växa fram till 2030 och förbättra sina ledande partiföreträdares meriter.
Då kan det marginaliserade men stora partiet, möjligen, vara moget för nästa steg: att ingå i en regering med S och M – förutsatt att S accepterar det, vilket i dag framstår som osannolikt. Men mycket kan förändras. Internationella kriser och konflikter i närområdet kan snabbt sätta tidigare politiska låsningar ur spel. SD kan behöva byta partiledare som inte har samma roll gentemot S som Jimmie Åkesson har.
Det första steget kan bli en kram mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson – stel till en början, men efter turbulens i medier och politiska korridorer, och efter talmannens sedvanliga sonderingar och fika, kan de till slut uppträda tillsammans: två erfarna statsministrar som sätter Sverige först.
Jan Sjunnesson, skribent
e6002d53f88233d312a9f2f81e22df2c542cc581Utkast till föredrag. 25 april, 2026, Jan Sj.
Utkast till föredrag.
25 april, 2026,
Jan Sj.
670af6f5260be4d35ad2bce5f49918f9ff827696bb28c726ddd5340768fc09e74be2b9c28a3ff397
670af6f5260be4d35ad2bce5f49918f9ff827696
TITLE: Har Svenska kyrkan mer än ljummen protestantisk liberalteologi att erbjuda? DESCRIPTION: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 CONTENT: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401
TITLE: Har Svenska kyrkan mer än ljummen protestantisk liberalteologi att erbjuda? DESCRIPTION: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 Liknande inlägg 2025 https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/ CONTENT: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 Liknande inlägg 2025 https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/
670af6f5260be4d35ad2bce5f49918f9ff827696
bb28c726ddd5340768fc09e74be2b9c28a3ff397
bb28c726ddd5340768fc09e74be2b9c28a3ff397bb28c726ddd5340768fc09e74be2b9c28a3ff397
670af6f5260be4d35ad2bce5f49918f9ff827696
TITLE: Har Svenska kyrkan mer än ljummen protestantisk liberalteologi att erbjuda? DESCRIPTION: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 CONTENT: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401
TITLE: Har Svenska kyrkan mer än ljummen protestantisk liberalteologi att erbjuda? DESCRIPTION: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 Liknande inlägg 2025 https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/ CONTENT: https://www.kyrkanstidning.se/debatt/har-svenska-kyrkan-mer-aen-ljummen-protestantisk-liberalteologi-att-erbjuda/433401 Liknande inlägg 2025 https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/https://sjunne.com/2025/06/16/gud-ar-storre-an-jesus-2/
670af6f5260be4d35ad2bce5f49918f9ff827696
bb28c726ddd5340768fc09e74be2b9c28a3ff397
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
https://sjunne.com/2026/04/11/liberalerna-och-liberalismens-kris/jan-sjunnesson-och-simona-mohamsson-1-april-2026-i-gbg-2/Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026
Denna text påBulletin
Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier.
Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01fLiberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
https://sjunne.com/2026/04/11/liberalerna-och-liberalismens-kris/jan-sjunnesson-och-simona-mohamsson-1-april-2026-i-gbg-2/Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026
Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier.
Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba