Log in to subscribe to heads-up notifications for this feed or its category via email, Slack, or Discord.
Ask the AI anything about content, patterns, and edits for Sjunne [ dot ] com. The AI will receive full version history including all edited articles. Open question history.
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120cMed Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026
Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier.
Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026
Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala.
Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala.
Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2abaLiberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris →
https://sjunne.com/2026/04/11/liberalerna-och-liberalismens-kris/jan-sjunnesson-och-simona-mohamsson-1-april-2026-i-gbg-2/Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.
Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring.
Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige”med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända.
Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han.
Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare.
Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig.
Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”.
Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd.
Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016),John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022).
Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden.
Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt.
Sjunne, klassiskt liberal
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Denna text på Bulletin Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Dessutom är de välfärdspartier. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Med Simona Mohamsson i Göteborg mars 2026 Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD nyligen fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
TITLE: Liberalerna och liberalismens kris DESCRIPTION: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens … Fortsätt läsa Liberalerna och liberalismens kris → CONTENT: Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet. Jag var med i L 2007–12 och hoppades då på de s.k. ”batongliberalerna” men förgäves. Simona Mohamssons och det extrainsatta landsmötets beslut tyder på bättre verklighetsförankring. Redan 1996 började ledande liberaler tvivla på Statens Invandrarverk och dess satsningar. Folkpartisten Hans Nestius gav ut antologin ”Och vi som ville så väl… 19 röster om det mångkulturella Sverige” med bland andra den frimodige liberale debattören Mauricio Rojas. Han menade att de svenska folkrörelserna en gång fungerat så men att myndigheter och byråkrater tagit över och passiviserat nya initiativ. Särskilt tydligt var denna nedlåtenhet inför nyanlända. Den socialdemokratiska kulturpersonligheten Harry Scheins bidrag hette ”Jag tror inte för fem öre på det mångkulturella samhället! Det fungerar ingenstans!”. Han skåpade ut USA, Schweiz, Rwanda, Belgien, Finland som möjliga mångkulturella förebilder och anser att invandrare inte ska ha kommunal rösträtt eller sociala förmåner. Men då ska de följaktligen inte heller betala skatt menade han. Själv arbetade jag från 1990-talet med integrationsprojekt och som skolledare i Tensta och Rinkeby. Ett gäng vuxna män klev in i Hjulstaskolan våren 2005 och slog sönder glas, viftade med kedjor och skrämde livet ur de elever jag ansvarade för som biträdande rektor. Den erfarenheten blev avgörande liksom den kritik mot svensk invandringspolitik jag hörde från etablerade invandrare. Nu verkar det finnas ett borgerligt block som ungefär står där SD stått i 20 år och det gläder mig. Men det är sent. Den borgerlige debattören Thomas Gür skrev i GP sommaren 2018 ”9,5 teser om integration fram till valet 2038” där han menade att ”det talas ofta om att invandrare är ’överrepresenterade’ vad gäller vissa typer av allvarliga brott. Det man talar mindre om är att invandrare också är ’överrepresenterade’ som brottsoffer” och ”en stat som inte behärskar sitt territorium, respekteras inte”. Men liberalismen handlar knappast bara om invandring. Den har blivit den överideologi som dominerat Västvärlden sedan 1945 i socialdemokratiska, socialliberala eller liberalkonservativa former och få (klassiskt) liberala. Alla svenska riksdagspartier är i denna mening liberala. Först efter millienieskiftet har liberalismens politiska teori granskats och i vissa fall förlorat väljarstöd. Jag gav ut en sammanställning nu i våras, Liberalismens kritiker 1920–2020, där äldre och nyare kritiker kom till tals. Vissa konservativa som Patrick Deneen (författare till Why liberalism failed 2018) och Douglas Murray, andra skeptiska liberaler som Thomas Frank (Listen, Liberal! 2016), John Gray och Francis Fukuyama (Missnöjets tid : den liberala erans slut 2022). Sambandet till det svenska partiet Liberalerna är att dess vändning mot SD är ett uttryck för en senkommen men äkta insikt i liberalismens kris som pågår för fullt över hela Västvärlden. Om Simona Mohamsson eller hennes rådgivare kommer läsa min bok låter jag vara osagt men våra analyser denna vår sammanföll på bästa sätt. Sjunne, klassiskt liberal
d8dae3f2e376dec1d708dc9e393a7c1a7cc86954
9594358538d4a8e98a10d66fd0d2f70eef65a01f
db896b48f9ba175a0f7125245f30cc5e7b55120c
1370ae3b4cdaaafced1bdef9dc54a175c11b8252
eadb1777cd910451263b27b33de2adb16b521d16
03c671221422dddf981f88a7181b601290eb2aba
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
Tisdag 14 april kl 18
Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger.
Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs.
Välkomna!
Jan Sj
För mina vänner på Västkusten:
15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm och 15 maj i Göteborg DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bbBOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
Tisdag 14 april kl 18
Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger.
Mina två böcker, romanenhttps://sjunne.com/2026/01/26/min-skrona-gudsmannen-nu-ute-i-nathandeln/Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs.
Välkomna!
Jan Sj
För mina vänner på Västkusten:
15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm och 15 maj i Göteborg DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
Tisdag 14 april kl 18
Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger.
Mina två böcker, romanenhttps://sjunne.com/2026/01/26/min-skrona-gudsmannen-nu-ute-i-nathandeln/Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs.
Välkomna!
Jan Sj
15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm och 15 maj i Göteborg DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93dBOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj
Tisdag 14 april kl 18
Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger.
Mina två böcker, romanenGudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs.
Välkomna!
Jan Sj
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm och 15 maj i Göteborg DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Avenue, Kungsportsavenyn 36, Göteborg
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj För mina vänner på Västkusten: 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj
TITLE: Bokrelease 14 april i Stockholm DESCRIPTION: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg CONTENT: BOKRELEASE Tisdag 14 april kl 18 Kafé Ritorno, Vasaparken, Odengatan 80, Stockholm. Gå förbi serveringen och sen in till höger. Mina två böcker, romanen Gudsmannen och den idéhistoriska översikten Liberalismens kritiker 1920–2020, presenteras och säljs. Välkomna! Jan Sj 15 maj kl 16, Bishops Arms, Park Lane, Avenyn, Göteborg
a02fd0b33c2413553db8461f264deee13d0296e2
426b2384eb71532b79b282e514945305ea3662bb
49594f54628e14cff5f260ed6884e3a6ffcc9512
151b7f3b51579dc0310d1336cb514862ddf5b93d
81484ebb3857a4a1e114522870e6d5433f4ea7c1Did these influential thinkers only want to influence the everyday lives of their fellow human beings and get people to behave better? Or did they also want to build systematic metaphysical systems to explain everything that exists — matter, consciousness, change, and the cosmos? For Buddhists, the point was not to get caught up in … Fortsätt läsa Three practical thinkers: Buddha, Socrates, Jesus →
Did these influential thinkers only want to influence the everyday lives of their fellow human beings and get people to behave better? Or did they also want to build systematic metaphysical systems to explain everything that exists — matter, consciousness, change, and the cosmos?
For Buddhists, the point was not to get caught up in philosophical questions. Buddha told a parable to the monk Mālukyaputta:
“A man is shot with an arrow thickly smeared with poison. His friends and relatives rush to him with a doctor to pull out the arrow and save his life. But the injured man refuses and says: ‘I will not allow the arrow to be pulled out until I know: Who shot me — was he a warrior, a priest, a merchant, or a worker? What is his name, and which family does he belong to? Was he tall, of medium height, or short? Was he dark-skinned, brown-skinned, or golden-skinned? Where did he come from — from which village, town, or kingdom?’”
Buddha said that he had never promised to answer such questions. They are not relevant for ending suffering.
“You are like the man who has been shot — you are dying from the poison, that is, the suffering in life,” said Buddha, “but instead of letting me pull out the arrow through the Noble Eightfold Path, you want answers to irrelevant speculations. You will die before you get the answers.”
The learned secular Buddhist Stephen Batchelor (born 1953) has repeated this analysis in many of his works. He was first a monk in Tibetan monasteries, then in Zen monasteries in South Korea, before he married a French Zen Buddhist nun and left monastic life. They represent a pragmatic and skeptical Buddhism outside traditional belief systems.
His latest book, Buddha, Socrates, and Us: Ethical Living in Uncertain Times (Yale University Press, 2025), compares these two thinkers, both of whom are interpreted as practical figures offering good advice to ordinary people.
They lived roughly at the same time — Buddha approximately 480–400 BCE and Socrates 470–399 BCE — both before the birth of Jesus. The wealthy nobleman Siddhartha Gautama renounced everything, including his wife and son, to seek the truth as a wandering ascetic.
The Greek Socrates had served in the Athenian army but left his conventional middle-class life in Athens to wander the streets and marketplaces, asking uncomfortable questions of other Greeks, especially those who considered themselves knowledgeable. He did not support his family in the usual way because he refused payment for his teaching and lived extremely simply.
The city of Athens sentenced him to death for corrupting the youth and for introducing new gods — something he denied, but he accepted the verdict and took his own life.
His disciples Plato and Xenophon wrote down his dialogues. Plato’s later texts show an ideal world in which the essence of something — for example, a circle — can be said to exist in eternal forms/ideas. Xenophon sticks to Socrates’ practical advice on how one should behave.
Socrates himself turned against the Greek natural philosophers who sought answers to what everything consisted of — fire, water, air — and instead concentrated on questions about how one should live and developed methods of conversation to arrive at truth. The French historian of philosophy Pierre Hadot has revived this notion of philosophy as a way of life.
Just as Plato gave a metaphysical interpretation of Socrates, the Buddhist Nagarjuna in the 2nd century interpreted Buddha’s thoughts as saying that the world essentially consists of emptiness, śūnyatā. Despite his skepticism toward metaphysics, Stephen Batchelor has translated Nagarjuna’s central work Mūlamadhyamakakārikā.
The third thinker, possibly also misinterpreted, Jesus of Nazareth, has likewise received philosophical interpreters even though he mostly spoke about morality and love for his fellow human beings. With support from Plato and his student Aristotle, the Orthodox and Catholic churches have built systematic theologies to explain the universe and Jesus’ place in it, based on Augustine and Aquinas.
The independent philosophical therapist Pierre Grimes (1924–2024) built further on Batchelor’s comparison and published the book Socrates and Jesus: A Dialogue in Heaven (Opening Mind Press, 2023).
Both Socrates and Jesus died as martyrs for their ideas. In Grimes’ heaven, they continue to discuss what they actually wanted to say but which their followers did not understand. For example, the concept of Logos that the evangelist John spoke of, influenced by Neoplatonism.
Grimes was a colorful outsider. He associated early on with the spiritual pioneers Alan Watts and Joseph Campbell, experimented a few times with LSD in the 1950s, and later founded Philosophical Midwifery — a therapy based on the Socratic art of midwifery in the dialogue Theaetetus — after he had taken care of alcoholic, down-and-out men after 1945.
Batchelor and Grimes are examples of freethinkers, just like their role models Buddha, Socrates, and Jesus, whom we should welcome into philosophy and religion — preferably together.
Jan Sjunnesson, MA in Philosophy and independent writer
052e1ed3659ad0cfdd55aab14d59af9b18cfeaf7Leo Kramár, Årsbarn med världen. Memoarer. Eget förlag, 2025 Ekonomen, frilansskribenten och översättaren Leo Kramár föddes 1923 i landskapet Mähren, i den första tjeckoslovakiska mångetniska republiken som existerade 1918–1938. Han har tidigare gett ut Rasismens ideologer från Gobineau till Hitler (Norstedts, 2000), översatt den tjeckiske filosofen Jan Patočka och driver bloggen www.leokramar.wordpress.com. Nu har … Fortsätt läsa Flykten till Sverige 1949- tjecken Leo Kramár berättar →
https://sjunne.com/farfar-omslag-4-2/
Leo Kramár, Årsbarn med världen. Memoarer. Eget förlag, 2025
Ekonomen, frilansskribenten och översättaren Leo Kramár föddes 1923 i landskapet Mähren, i den första tjeckoslovakiska mångetniska republiken som existerade 1918–1938.
Han har tidigare gett ut Rasismens ideologer från Gobineau till Hitler (Norstedts, 2000), översatt den tjeckiske filosofen Jan Patočka och driver bloggen www.leokramar.wordpress.com.
Nu har denne flitige, flerspråkige centraleuropé – vid 102 års ålder – skrivit sina memoarer. Läs hansegna ord.
Han berättar om sin barndom i gränsstaden Hodonín, där han lekte med kamrater och växte upp i en katolsk familj med styvfar, eftersom hans judiske far tidigt flyttat till Prag. Först när Leo är 15 år träffas de.
Tidigt grubblar han över sin far och frågar mormodern, som svarar att han är en lång, stilig herre.
”Men hur ser han ut, mormor? Har han mustasch?”
Mustaschen är viktig. Morfar har mustasch – liksom alla hans hjältar.
”Jodå, visst har han mustasch”, lugnar mormodern.
”Hur stor mustasch, mormor?”
Hon stryker lätt med pekfingret under näsan: ”Så här liten bara.”
Leo Kramár har ett fantastiskt detaljminne och har bevarat brev, resedokument och arbetsinstruktioner från ett rikt liv. År 1938 invaderar Nazityskland norra Tjeckoslovakien och ockuperar från 1939 till 1945 nästan hela landet.
Tyska soldater, SS-män och nazistsympatiserande tjecker tar över, och tonåringen Leo får det inte lätt, trots att hans halvjudiska identitet inte avslöjas. Han är döpt katolik men tvingas ofta visa upp dokument som styrker hans identitet, fastställd via en ”Kennkarte”.
Detta identitetskort – inte olikt de som används vid djuravel – skulle innehålla en ren arisk stamtavla med sju kristna dopattester i släkten, något Leos fattiga hantverkarfamilj saknar överblick över.
”Stå upp!” ryter en tysk kontrollant som inte är nöjd med Leos handlingar.
Han ställer sig upp.
”Gå fram och tillbaka i rummet”, fortsätter tysken och fyller i ett formulär.
”Vänd på ansiktet!”
Men tysken avbryter plötsligt förhöret och lämnar tillbaka den enda – i praktiken oanvändbara – identitetshandlingen. Utanför står SS-män med dödskallar på sina skärmmössor – de så kallade Totenkopf.
Läsaren får följa hans och andra demokratiska tjeckers umbäranden, först under Hitler, sedan under Stalin.
1947 reser Leo till Stockholm efter att ha fått i uppdrag att studera svenska revisorers arbete i företag och banker samt inom deras organisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR).
Han besöker Gröna Lund och Skansen, äter på Berns och reser till Dalarna. Han imponeras av det svenska folkhemmets jämlikhet och välstånd – ja, dess präktighet – i ett land som skonats från ockupation. Det blir en resa han får stor nytta av.
I Tjeckoslovakien förbereds den kommunistiska statskuppen 1948, och Leo planerar att återvända till Sverige. Han tar sig över gränsfloden mot Österrike, men hamnar i stället i flyktingläger i Wien, organiserade av International Refugee Organization (IRO). Där arbetar han med byggnadsarbete och korresponderar med sina svenska kontakter.
Andra i hans situation flyr till England, USA, Australien och Oceanien – eller till Främlingslegionen, som de ovetandes skriver in sig i och hamnar i franska kolonialkrig i Indokina.
Skildringarna av Leos hårda tid i Österrike visar på prövande villkor. Kamraterna i lägret är så hungriga att de grälar om hur en brödlimpa ska delas rättvist. De jagas av lägerkontrollanter som misstänker att de dödat höns med yxa.
Mutor förekommer: grammofonskivor med Beethoven, cigaretter, köttkonserver och dollarsedlar insydda i rockar. Men också medmänsklig hjälpsamhet från enskilda gränsvakter. Leo Kramár tycks, trots allt, behålla en stark tilltro till vanligt folk efter sina strapatser genom ett sönderskjutet Europa.
Hans judiske far förs 1943 från Prag till koncentrationslägret Theresienstadt, där han tidigare arbetat som arkitekt med stort konstnärligt intresse – något Leo själv ärvt, vilket märks i memoarernas teckningar.
Den 10 september 1943 skriver fadern:
”Min käre Leo, jag åker lördagen den 11 d.m. till T. I tisdags kväll fick vi besked att vi måste inställa oss för transport. Jag gör i ordning mina saker och är, så långt det går, lugn. Jag hoppas nämligen att vi ska återvända.”
Fadern, Leo Mayer, förs 1944 vidare till Auschwitz, där han mördas. Kanske i gaskammare, såsom sonen beskriver i det gripande slutkapitlet ”Kom ihåg!”.
Trots de dystra ämnena är boken bitvis humoristisk. Judar beskrivs av mormodern som märkliga människor som dansar runt en guldkalv, äter inte fläsk och tvättar händerna före maten. Märkligt – det gör man ju bara om de är smutsiga, konstaterar familjen Kramár.
En kärlekshistoria med en tio år äldre gift kvinna, som återkommer under flera somrar, utgör ett välkommet avbrott i den misär som den unge Leo upplever före och under kriget.
Andra livfulla inslag är skildringarna av den framryckande Röda armén, som inte tycks ha samma ordning och disciplin som de retirerande tyskarna. Soldaterna ser ut som bybor på harjakt – utan hjälmar och med hopplockade uniformer. Officerare känns igen på sina mer avancerade pistoler.
Tjecker med gardiner i hemmen kallas kapitalister, kvinnor våldtas utan pardon – ”Eto vojna!”, så är kriget. Tyska lik lämnas obegravda: ”Eto Fritz!” – det är ju bara en tysk.
Memoarer brukar omfatta ett helt liv, men denna bok skildrar endast tjugo år, 1930–1950. Det räcker gott. Vilket liv denne livskonstnär har levt.
Berättelsen är genomgående fängslande och boken kommer förhoppningsvis kunna beställas via nätbokhandlar. Tills dess kan man maila hans son, Leo Kramar J:r på leo.kramar@telia.com
https://sjunne.com/2026/03/30/flykten-till-sverige-1949-tjecken-leo-kramar-fodd-1923-berattar/leo-kramar-hogervander/Leo Kramár, foto från hans Facebook
Inlägg om Tjeckien