Tornevall Networks

TITLE:
Sista rundan i Farages England

DESCRIPTION:
En gång var Clacton-on-Sea Londonarbetarnas semester-paradis. Nu är badorten ett fäste för Nigel Farage, vars främsta utmanare går till val med en soptunna på huvudet. Flamman tar en öl med väljarna som vill dra in alla bidrag – utom sina egna.

CONTENT:
När jag står vid den lilla korsningen där Pier Avenue leder över i Clactons nöjespir känns det som att vara i ett Disneyland med East End-tema. Den yttre stadskärnan består av bilverkstäder, äldreboenden och pensionärer på MAGA-permobiler, men här glittrar allt. Pariserhjul, spelhålor med skrikiga fasader, en välvd gångbro som passat bättre i Venedig, kiosker, karuseller, palmer, en usel nattklubb och en Wetherspoonpub. Brittiska unionsflaggor fladdrar från lyktstolparna i den långgrunda havsbrisen, uppsatta med buntband.

Välkommen till Cockneyland.

Under mellankrigstiden var Clacton-on-Sea en av Storbritanniens mest populära semesterorter. När tågutflykterna från London stod på sin topp anlände 40 000 besökare om dagen. Clacton var arbetarklassens utflyktsort medan grannorten Frinton tog emot de välbeställda. Något som fortfarande märks i turistbroschyrerna, där Frinton lockar med frisk luft och dansk design medan Clacton beskrivs som livligt men prisvärt.

På 70-talet vände lyckan för semesterorten. Britterna tog flyget till Spanien i stället för tåget till kusten, och smällen blev hård eftersom här inte fanns någon annan industri att falla tillbaka på. Men den nostalgiska sinnebilden av arbetarlyxiga Clacton lever kvar hos de pensionärer som i dag har flyttat hit från London.

Hasard. Spelhålorna ligger tätt i Clacton, den gamla badorten för Londons arbetarklass. Foto: Carl Dürnberger.

I slutet av april avslöjade The Guardian att högerpopulisten Nigel Farage tagit emot fem miljoner pund från en brittisk thaibaserad kryptomiljardär. Sprängstoff, eftersom brittiska regler kräver att nyvalda parlamentsledamöter redovisar sina ekonomiska kopplingar året före tillträdet. Det gäller donationer, lön och allt annat som kan antas påverka en politiker. Eftersom Farage höll gåvan hemlig startades en parlamentarisk granskning kort inpå avslöjandet.

En prick i granskningen skulle utlösa ett fyllnadsval i populistledarens valkrets, men Farage avgick i förtid. Den som hoppades på varaktig frånvaro blev dock besviken. Han ställde upp i det fyllnadsval som avgången tvingade fram, med planen att väljas på nytt utan granskning.

This country is going to shit.

Farage vägrade låta sig dömas av det politiska etablissemangets institutioner. I stället skulle det bli upp till väljarna att avgöra om han brutit mot reglerna. Ett fiffigt upplägg eftersom valkretsen Clacton är Storbritanniens patient noll för högerpopulism. Just här tog sig Farage in i underhuset sommaren 2024 efter att ha försökt sju gånger på annat håll. Tillsammans med Torypartiet har hans Reform UK stöd av tre fjärdedelar av väljarkåren. 70 procent röstade för Brexit.

Övriga partier anmälde genast sitt ointresse för ett omval som syftade till att finta bort granskningen. Det troliga utfallet var dessutom ytterligare ett fyllnadsval efter att Farage återtagit sin plats och den parlamentariska uppförandekommissionen fått jobba vidare.

När konkurrenterna siktade på nästa val blev fältet fritt för udda figurer från den brittiska politikens skuggsida. Farages starkaste utmanare hette nu Count Binface. I kölvattnet av den omtalade rymdgreven i soptunna följde ett koppel av spexare, lycksökare, drömmare och nazister.

Där fanns den högerextrema skådespelaren Laurence Fox, EU-vännen John Stevens, sex- och samlevnadspartiet Everyone is God, och en man som kallar sig Woke Trump Carzee. Antalet kandidater slog rekord. Aldrig tidigare har 34 personer ställt upp i samma valkrets. Men valet blev en duell mellan Farage och Binface.

Stjärnornas krig. Count Binface intervjuas inför valet i Clacton. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP.

Bakom masken fanns John Harvey, en manusförfattare för satirprogram på BBC som ställer upp i brittiska val under förevändningen att vara en intergalaktisk rymdkrigare från planeten Sigma IX. I Clacton lovade han att bygga minst en bostad till ett rimligt pris, göra spelhallarnas gripklor mindre riggade och införa wifi som fungerar på tåg – samt tåg som fungerar.

Med ett litet vattenland i ryggen väntar jag vid trafikljuset. Korsningen vimlar av badklädda britter. Bredvid mig står en fjortistjej med bikupehår och svart eyeliner. Solen steker i den sena eftermiddagen och från gatan torrgasar någon bilist så att motorn dånar över kvarteret.

– Fuckin’ asshole! I hate it when they do that!

Nyss satt den rundlagda kvinnan och tog igen sig med barnbarnet på den låga sandgula stenmuren intill trottoaren, men nu ryter hon till. Stämningen vid övergångsstället blir munter och hon möts av uppskattande blickar. På andra sidan gatan väntar Wetherspoon – där Nigel Farage ofta låter sig fotograferas med en välskummad öl. När trafikljuset slår över kliver jag in.

Inne på Spoons pulsar jag långsamt på den lensträva heltäckningsmattan. Tillbaka igen vid bardisken där jag köpte min Stella får jag syn på en man vid fönstret. Han har mörkgrön jacka med många små fickor som får honom att se ut som en fågelskådare. Ur bröstfickan sticker det upp ett glasögonfodral och han surar över att ha anklagats för att vara rasist när han kampanjat. Bredvid honom står en annan i ljusblå t-shirt och shorts som skakar uppgivet på huvudet när han får höra om anklagelsen.

Jag slinker ned på bordet bredvid men blir snart upptäckt och utpekad av en tredje man med oklar relation till de båda andra. Han har svartgrå tröja, rejäl alkisbränna och ett intorkat sår på framsidan av underarmen. Han är mer berusad än de andra och skrattar roat åt mitt klumpiga försök att tjuvlyssna. De frågar vem jag är.

Jag är från Sverige och skriver om valet.

– Har du spelat in detta? Spelar du in på din telefon?

Samhörighet. Unionsflaggan hänger i fönstret i Clacton, där 70 procent röstade för Brexit. Foto: Carl Dürnberger.

Stämningen är varken hotfull eller ens otrevlig, men de två första gubbarna är uppjagade och paranoida. Anklagelsen om att jag spelar in vårt samtal i smyg återkommer flera gånger. När den jovialiske tredje säger att mannen i ljusblått tillhör Reform sträcker shortsmannen fram näven och presenterar sig som lokalpolitiker för partiet någonstans i mellersta England.

Shortsmannen säger att han lämnade Tories eftersom han inte är någon karriärpolitiker. Han önskar att partiet hade lämnat Europakonventionen om mänskliga rättigheter så att Storbritannien kunnat köra på med planen att flyga asylsökande till Rwanda och dumpa dem där för gott.

Han skärper blicken, lutar sig in mot mig och fäller ut pekfingret som taktpinne:

– This country is going to shit.

Storbritannien är på väg att förvandlas till skit.

De åtta åren vid makten som följde på Brexitomröstningen 2016 var en prövande tid för det konservativa partiet, vars representanter ständigt återkom till behovet av att ”leverera på Brexit”. Ett uttryck som än i dag är en flytande projektionsyta för landets breda höger.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. Sex månader efter Rysslands invasion av Ukraina blev Liz Truss premiärminister och orsakade en finansiell minikris med sin omtalade minibudget. En liten olycka hon efter sin avgång kom att beskylla den djupa staten för.

Hos Reform är Brexit först och främst ett nej till invandring. Att leverera på Brexit handlar om att stänga gränsen och köra ut så många som möjligt, och även här gjorde Torypartiet magplask. Efter pandemin införde Boris Johnson nya regler som fick invandringen att sväva iväg till nivåer tre gånger så höga som vid flyktingkrisen 2015.

Reform för i övrigt samma ekonomiska högerpolitik som Torypartiet, men utsmyckar den retoriskt med välfärdsnostalgi och är mycket skickligare på att använda hatet mot invandrare för att smälta ihop en omaka väljarkoalition. I själva verket levererar Brexit varken ekonomiskt eller migrationspolitiskt för högerväljarna, men enligt Reform är det för att etablissemanget förrått det folkliga uppror som omröstningen innebar.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. 

En tredjedel av Brexitröstarna angav som huvudskäl att återta kontrollen över migration och gränser. Men EU-utträde innebar också utträde från Dublinförordningen, som slår fast att migranter bara kan få sin asylansökan prövad i ett medlemsland. Högerväljarna hade hoppats på ett Singapore vid Themsen. I stället blev landet en het destination för migranter på kontinenten som vill få sin sak prövad på nytt.

Om ni är så oroliga för ”illegala” migranter så kanske ni borde ha stannat i EU.

Shortsmannen har roat sig med att spekulera i huruvida jag sympatiserar med Labour eller Greens, men nu ville han veta vad jag tycker. Mitt svar får fågelskådaren att tända till.

– Det där har jag aldrig någonsin hört tidigare! Inte från någon politiker, eller någon journalist, eller någon komiker.

Han försöker låta sarkastisk, men är alldeles för arg. Tonfallet får mig att tolka honom bokstavligt, och under ett par minuter serveras de tre herrarna rå skandinavisk autism i form av ett litet föredrag om gränsmyndigheten Frontex som gör smutsjobbet vid EU:s yttre gräns. Shortsmannen tröttnar snart och fördelar ordet till den jovialiske.

– Avskummen som kommer på gummibåtarna.

Bortkastat. Den främsta utmanaren Count Binface drog ihop en fjärdedel av rösterna. Foto: Carl Dürnberger.

Den jovialiske vet vilka som får pengarna han drömmer om. Han förklarar att han har en skada som gör att han inte kan jobba, och visar med sina axlar att överkroppen är helt sned. Nu nekas han bidrag med hänvisning till att han har en större summa pengar på banken. Shortsmannen skakar uppgivet på huvudet när han får höra att den jovialiske nekas pengar av socialen.

– Men det är inte bara invandrarna. Det är också folk som hänger på det här stället.

Shortsmannen gillar vad han hör. Han säger att det är dags att dra in alla sorters bidrag och berättar en historia han hört om hur de med adhd-diagnos får 500 pund av staten varje månad. Enligt shortsmannen är det sådant som får migranter att passera trygga länder för att komma till Storbritannien.

– De senaste 20 åren har det bara blivit lättare att få bidrag.

På tv-skärmen bredvid bardisken rullar BBC:s direktsändning om en förestående solförmörkelse. Bilderna på solen och månen som skär in i varandra får mig att tänka på von Trier-filmen Melancholia, där Kirsten Dunsts rollfigur använder sin depression som superkraft för att bevara lugnet när en planet på avvägar krossar och förgör vår egen.

Tidigare i sommar meddelade socialdemokraten Keir Starmer sin avgång som premiärminister efter att utmanaren Andy Burnham klivit fram och vunnit ett fyllnadsval i Makerfield. Vid det laget hade verktygsmakarsonen stelt uthärdat sina vikande opinionssiffror i hela två år.

Strax efter Starmers tillträde 2024 inträffade en knivattack i nordvästra England. En 19-årig brittisk medborgare med rwandisk och kristen familjebakgrund högg ihjäl tre flickor i lågstadieåldern som deltog i en dansworkshop med Taylor Swift-tema.

I sociala medier cirkulerade falska påståenden om att gärningsmannen var en muslimsk asylsökare som nyligen anlänt i gummibåt. Kvällen efter dådet blir det upplopp vid moskén i Southport. Demonstranterna sjöng om att bränna ned moskén men nöjde sig med en polisbil.

När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ’Vi hatar Keir Starmer mer än ni’.

De kommande dagarna spred sig upploppen till ett 20-tal städer i Storbritannien. Ordningsmakten slog till hårt, varpå proteströrelsen bytte spår till att bli något mindre våldsamma men bättre organiserade. Året därpå samlas uppemot 150 000 deltagare i London för en protest mot invandring.

Utöver Londondemonstrationen lanseras även kampanjen Raise the Colours där tiotusentals engelska och brittiska flaggor sätts upp på lyktstolpar runtom i Storbritannien. Man påstår sig förespråka ”inkludering” men är i praktiken en front för extremhögern. När Starmer tillfrågas i BBC Radio svarar han med en grytvantes fingertoppskänsla att han är starkt uppmuntrande till flaggor eftersom det är patriotiskt.

Detta är samma höst som premiärministern skickar pensionärer i finkan för att ha uttryckt stöd för ickevåldsnätverket Palestine Action. Starmer är inte populär någonstans. På fotbollsmatcher och dartturneringar sjunger åskådarna att han är en wanker. När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ”Vi hatar Keir Starmer mer än ni”.

Försökskanin. Det var i Clacton som Nigel Farage tog sig in till det brittiska underhuset för första gången, efter sju misslyckade försök. Foto: Carl Dürnberger.

Till skillnad från Starmer tycks mannen bakom soptunnemasken vara mer hemma i kaoset som den brittiska politiken befinner sig i. Jon Harvey studerade klassiska språk och filosofi vid Oxford, men är son till en alkoholist. Innan han fyllde tolv hade familjen bytt boende elva gånger i Londonförorten Croydon. Senare skulle både hans pappa och hans äldre bror dö alltför unga i sviterna av självförsummelse.

Att Harvey inte bara är en Oxfordkille från BBC kan förklara det folkliga och klassöverskridande gensvaret på hans humor. Soptunnan skulle få en dryg fjärdedel av rösterna och förlora mot Nigel Farage, som fick 63,3 procent.

Men han lyckades få den vanligen så avslappnade populistledaren ur balans. Farages förhållningssätt till Binface var surt och krystat. När vinnaren skulle utropas tidigt på fredagsmorgonen vägrade han dyka upp i rösträkningslokalen. Han meddelade att han inte ville förnedras genom att dela scen med ett gäng nollor.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

 
 

 
 Med Tiktok-klipp, vallöften om nettonoll-invandring och selektiva välfärdssatsningar har Reform UK gått från marginalen till stadshusen. Nästa mål: Downing Street.
 
 

 Utrikes
 Filippa Ronquist 
 

 

	

Därmed blev Nigel Farage den första parlamentsledamoten att inte vara på plats och utnämnas till vinnare sedan 1981, då IRA-medlemmen Bobby Sands vann från fängelset när han hungerstrejkade sig själv till döds.

När jag går till hotellet längs med Marine Parade breder havet ut sig på andra sidan gatan. Mittemot havet löper ett slitet byggplank som känns nästan lika brett. Det är oklart om något byggs om eller om planket bara ska hålla nyfikna borta från utdömda fastigheter. Affischer för en revyföreställning som återupplivar gemenskapsandan från Blitzen hänger bredvid affischer om hur infödda britter försvarade landet under krigen, men nu håller på att bli en hatad minoritet.

I varannan lyktstolpe slokar brittiska unionsflaggor i billig polyester. Det aggressiva flaggandet påminner om högerextrem lojalism på Nordirland. Tillsammans med stranden, palmerna och horisontens dämpade pastellfärger blir upplevelsen närmast surrealistisk, som om östra Belfast flyttats till solkusten. Jag längtar hem till Malmö.

TITLE:
Sista rundan i Farages England

DESCRIPTION:
En gång var Clacton-on-Sea Londonarbetarnas semester-paradis. Nu är badorten ett fäste för Nigel Farage, vars främsta utmanare går till val med en soptunna på huvudet. Flamman tar en öl med väljarna som vill dra in alla bidrag – utom sina egna.

CONTENT:
När jag står vid den lilla korsningen där Pier Avenue leder över i Clactons nöjespir känns det som att vara i ett Disneyland med East End-tema. Den yttre stadskärnan består av bilverkstäder, äldreboenden och pensionärer på Maga-permobiler, men här glittrar allt. Pariserhjul, spelhålor med skrikiga fasader, en välvd gångbro som passat bättre i Venedig, kiosker, karuseller, palmer, en usel nattklubb och en Wetherspoonpub. Brittiska unionsflaggor fladdrar från lyktstolparna i den långgrunda havsbrisen, uppsatta med buntband.

Välkommen till Cockneyland.

Under mellankrigstiden var Clacton-on-Sea en av Storbritanniens mest populära semesterorter. När tågutflykterna från London stod på sin topp anlände 40 000 besökare om dagen. Clacton var arbetarklassens utflyktsort medan grannorten Frinton tog emot de välbeställda. Något som fortfarande märks i turistbroschyrerna, där Frinton lockar med frisk luft och dansk design medan Clacton beskrivs som livligt men prisvärt.

På 70-talet vände lyckan för semesterorten. Britterna tog flyget till Spanien i stället för tåget till kusten, och smällen blev hård eftersom här inte fanns någon annan industri att falla tillbaka på. Men den nostalgiska sinnebilden av arbetarlyxiga Clacton lever kvar hos de pensionärer som i dag har flyttat hit från London.

Hasard. Spelhålorna ligger tätt i Clacton, den gamla badorten för Londons arbetarklass. Foto: Carl Dürnberger.

I slutet av april avslöjade The Guardian att högerpopulisten Nigel Farage tagit emot fem miljoner pund från en brittisk thaibaserad kryptomiljardär. Sprängstoff, eftersom brittiska regler kräver att nyvalda parlamentsledamöter redovisar sina ekonomiska kopplingar året före tillträdet. Det gäller donationer, lön och allt annat som kan antas påverka en politiker. Eftersom Farage höll gåvan hemlig startades en parlamentarisk granskning kort inpå avslöjandet.

En prick i granskningen skulle utlösa ett fyllnadsval i populistledarens valkrets, men Farage avgick i förtid. Den som hoppades på varaktig frånvaro blev dock besviken. Han ställde upp i det fyllnadsval som avgången tvingade fram, med planen att väljas på nytt utan granskning.

This country is going to shit.

Farage vägrade låta sig dömas av det politiska etablissemangets institutioner. I stället skulle det bli upp till väljarna att avgöra om han brutit mot reglerna. Ett fiffigt upplägg eftersom valkretsen Clacton är Storbritanniens patient noll för högerpopulism. Just här tog sig Farage in i underhuset sommaren 2024 efter att ha försökt sju gånger på annat håll. Tillsammans med Torypartiet har hans Reform UK stöd av tre fjärdedelar av väljarkåren. 70 procent röstade för Brexit.

Övriga partier anmälde genast sitt ointresse för ett omval som syftade till att finta bort granskningen. Det troliga utfallet var dessutom ytterligare ett fyllnadsval efter att Farage återtagit sin plats och den parlamentariska uppförandekommissionen fått jobba vidare.

När konkurrenterna siktade på nästa val blev fältet fritt för udda figurer från den brittiska politikens skuggsida. Farages starkaste utmanare hette nu Count Binface. I kölvattnet av den omtalade rymdgreven i soptunna följde ett koppel av spexare, lycksökare, drömmare och nazister.

Där fanns den högerextrema skådespelaren Laurence Fox, EU-vännen John Stevens, sex- och samlevnadspartiet Everyone is God, och en man som kallar sig Woke Trump Carzee. Antalet kandidater slog rekord. Aldrig tidigare har 34 personer ställt upp i samma valkrets. Men valet blev en duell mellan Farage och Binface.

Stjärnornas krig. Count Binface intervjuas inför valet i Clacton. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP.

Bakom masken fanns John Harvey, en manusförfattare för satirprogram på BBC som ställer upp i brittiska val under förevändningen att vara en intergalaktisk rymdkrigare från planeten Sigma IX. I Clacton lovade han att bygga minst en bostad till ett rimligt pris, göra spelhallarnas gripklor mindre riggade och införa wifi som fungerar på tåg – samt tåg som fungerar.

Med ett litet vattenland i ryggen väntar jag vid trafikljuset. Korsningen vimlar av badklädda britter. Bredvid mig står en fjortistjej med bikupehår och svart eyeliner. Solen steker i den sena eftermiddagen och från gatan torrgasar någon bilist så att motorn dånar över kvarteret.

– Fuckin’ asshole! I hate it when they do that!

Nyss satt den rundlagda kvinnan och tog igen sig med barnbarnet på den låga sandgula stenmuren intill trottoaren, men nu ryter hon till. Stämningen vid övergångsstället blir munter och hon möts av uppskattande blickar. På andra sidan gatan väntar Wetherspoon – där Nigel Farage ofta låter sig fotograferas med en välskummad öl. När trafikljuset slår över kliver jag in.

Inne på Spoons pulsar jag långsamt på den lensträva heltäckningsmattan. Tillbaka igen vid bardisken där jag köpte min Stella får jag syn på en man vid fönstret. Han har mörkgrön jacka med många små fickor som får honom att se ut som en fågelskådare. Ur bröstfickan sticker det upp ett glasögonfodral och han surar över att ha anklagats för att vara rasist när han kampanjat. Bredvid honom står en annan i ljusblå t-shirt och shorts som skakar uppgivet på huvudet när han får höra om anklagelsen.

Jag slinker ned på bordet bredvid men blir snart upptäckt och utpekad av en tredje man med oklar relation till de båda andra. Han har svartgrå tröja, rejäl alkisbränna och ett intorkat sår på framsidan av underarmen. Han är mer berusad än de andra och skrattar roat åt mitt klumpiga försök att tjuvlyssna. De frågar vem jag är.

Jag är från Sverige och skriver om valet.

– Har du spelat in detta? Spelar du in på din telefon?

Samhörighet. Unionsflaggan hänger i fönstret i Clacton, där 70 procent röstade för Brexit. Foto: Carl Dürnberger.

Stämningen är varken hotfull eller ens otrevlig, men de två första gubbarna är uppjagade och paranoida. Anklagelsen om att jag spelar in vårt samtal i smyg återkommer flera gånger. När den jovialiske tredje säger att mannen i ljusblått tillhör Reform sträcker shortsmannen fram näven och presenterar sig som lokalpolitiker för partiet någonstans i mellersta England.

Shortsmannen säger att han lämnade Tories eftersom han inte är någon karriärpolitiker. Han önskar att partiet hade lämnat Europakonventionen om mänskliga rättigheter så att Storbritannien kunnat köra på med planen att flyga asylsökande till Rwanda och dumpa dem där för gott.

Han skärper blicken, lutar sig in mot mig och fäller ut pekfingret som taktpinne:

– This country is going to shit.

Storbritannien är på väg att förvandlas till skit.

De åtta åren vid makten som följde på Brexitomröstningen 2016 var en prövande tid för det konservativa partiet, vars representanter ständigt återkom till behovet av att ”leverera på Brexit”. Ett uttryck som än i dag är en flytande projektionsyta för landets breda höger.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. Sex månader efter Rysslands invasion av Ukraina blev Liz Truss premiärminister och orsakade en finansiell minikris med sin omtalade minibudget. En liten olycka hon efter sin avgång kom att beskylla den djupa staten för.

Hos Reform är Brexit först och främst ett nej till invandring. Att leverera på Brexit handlar om att stänga gränsen och köra ut så många som möjligt, och även här gjorde Torypartiet magplask. Efter pandemin införde Boris Johnson nya regler som fick invandringen att sväva iväg till nivåer tre gånger så höga som vid flyktingkrisen 2015.

Reform för i övrigt samma ekonomiska högerpolitik som Torypartiet, men utsmyckar den retoriskt med välfärdsnostalgi och är mycket skickligare på att använda hatet mot invandrare för att smälta ihop en omaka väljarkoalition. I själva verket levererar Brexit varken ekonomiskt eller migrationspolitiskt för högerväljarna, men enligt Reform är det för att etablissemanget förrått det folkliga uppror som omröstningen innebar.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. 

En tredjedel av Brexitröstarna angav som huvudskäl att återta kontrollen över migration och gränser. Men EU-utträde innebar också utträde från Dublinförordningen, som slår fast att migranter bara kan få sin asylansökan prövad i ett medlemsland. Högerväljarna hade hoppats på ett Singapore vid Themsen. I stället blev landet en het destination för migranter på kontinenten som vill få sin sak prövad på nytt.

Om ni är så oroliga för ”illegala” migranter så kanske ni borde ha stannat i EU.

Shortsmannen har roat sig med att spekulera i huruvida jag sympatiserar med Labour eller Greens, men nu ville han veta vad jag tycker. Mitt svar får fågelskådaren att tända till.

– Det där har jag aldrig någonsin hört tidigare! Inte från någon politiker, eller någon journalist, eller någon komiker.

Han försöker låta sarkastisk, men är alldeles för arg. Tonfallet får mig att tolka honom bokstavligt, och under ett par minuter serveras de tre herrarna rå skandinavisk autism i form av ett litet föredrag om gränsmyndigheten Frontex som gör smutsjobbet vid EU:s yttre gräns. Shortsmannen tröttnar snart och fördelar ordet till den jovialiske.

– Avskummen som kommer på gummibåtarna.

Bortkastat. Den främsta utmanaren Count Binface drog ihop en fjärdedel av rösterna. Foto: Carl Dürnberger.

Den jovialiske vet vilka som får pengarna han drömmer om. Han förklarar att han har en skada som gör att han inte kan jobba, och visar med sina axlar att överkroppen är helt sned. Nu nekas han bidrag med hänvisning till att han har en större summa pengar på banken. Shortsmannen skakar uppgivet på huvudet när han får höra att den jovialiske nekas pengar av socialen.

– Men det är inte bara invandrarna. Det är också folk som hänger på det här stället.

Shortsmannen gillar vad han hör. Han säger att det är dags att dra in alla sorters bidrag och berättar en historia han hört om hur de med adhd-diagnos får 500 pund av staten varje månad. Enligt shortsmannen är det sådant som får migranter att passera trygga länder för att komma till Storbritannien.

– De senaste 20 åren har det bara blivit lättare att få bidrag.

På tv-skärmen bredvid bardisken rullar BBC:s direktsändning om en förestående solförmörkelse. Bilderna på solen och månen som skär in i varandra får mig att tänka på von Trier-filmen Melancholia, där Kirsten Dunsts rollfigur använder sin depression som superkraft för att bevara lugnet när en planet på avvägar krossar och förgör vår egen.

Tidigare i sommar meddelade socialdemokraten Keir Starmer sin avgång som premiärminister efter att utmanaren Andy Burnham klivit fram och vunnit ett fyllnadsval i Makerfield. Vid det laget hade verktygsmakarsonen stelt uthärdat sina vikande opinionssiffror i hela två år.

Strax efter Starmers tillträde 2024 inträffade en knivattack i nordvästra England. En 19-årig brittisk medborgare med rwandisk och kristen familjebakgrund högg ihjäl tre flickor i lågstadieåldern som deltog i en dansworkshop med Taylor Swift-tema.

I sociala medier cirkulerade falska påståenden om att gärningsmannen var en muslimsk asylsökare som nyligen anlänt i gummibåt. Kvällen efter dådet blir det upplopp vid moskén i Southport. Demonstranterna sjöng om att bränna ned moskén men nöjde sig med en polisbil.

När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ’Vi hatar Keir Starmer mer än ni’.

De kommande dagarna spred sig upploppen till ett 20-tal städer i Storbritannien. Ordningsmakten slog till hårt, varpå proteströrelsen bytte spår till att bli något mindre våldsamma men bättre organiserade. Året därpå samlas uppemot 150 000 deltagare i London för en protest mot invandring.

Utöver Londondemonstrationen lanseras även kampanjen Raise the Colours där tiotusentals engelska och brittiska flaggor sätts upp på lyktstolpar runtom i Storbritannien. Man påstår sig förespråka ”inkludering” men är i praktiken en front för extremhögern. När Starmer tillfrågas i BBC Radio svarar han med en grytvantes fingertoppskänsla att han är starkt uppmuntrande till flaggor eftersom det är patriotiskt.

Detta är samma höst som premiärministern skickar pensionärer i finkan för att ha uttryckt stöd för ickevåldsnätverket Palestine Action. Starmer är inte populär någonstans. På fotbollsmatcher och dartturneringar sjunger åskådarna att han är en wanker. När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ”Vi hatar Keir Starmer mer än ni”.

Försökskanin. Det var i Clacton som Nigel Farage tog sig in till det brittiska underhuset för första gången, efter sju misslyckade försök. Foto: Carl Dürnberger.

Till skillnad från Starmer tycks mannen bakom soptunnemasken vara mer hemma i kaoset som den brittiska politiken befinner sig i. Jon Harvey studerade klassiska språk och filosofi vid Oxford, men är son till en alkoholist. Innan han fyllde tolv hade familjen bytt boende elva gånger i Londonförorten Croydon. Senare skulle både hans pappa och hans äldre bror dö alltför unga i sviterna av självförsummelse.

Att Harvey inte bara är en Oxfordkille från BBC kan förklara det folkliga och klassöverskridande gensvaret på hans humor. Soptunnan skulle få en dryg fjärdedel av rösterna och förlora mot Nigel Farage, som fick 63,3 procent.

Men han lyckades få den vanligen så avslappnade populistledaren ur balans. Farages förhållningssätt till Binface var surt och krystat. När vinnaren skulle utropas tidigt på fredagsmorgonen vägrade han dyka upp i rösträkningslokalen. Han meddelade att han inte ville förnedras genom att dela scen med ett gäng nollor.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

 
 

 
 Med Tiktok-klipp, vallöften om nettonoll-invandring och selektiva välfärdssatsningar har Reform UK gått från marginalen till stadshusen. Nästa mål: Downing Street.
 
 

 Utrikes
 Filippa Ronquist 
 

 

	

Därmed blev Nigel Farage den första parlamentsledamoten att inte vara på plats och utnämnas till vinnare sedan 1981, då IRA-medlemmen Bobby Sands vann från fängelset när han hungerstrejkade sig själv till döds.

När jag går till hotellet längs med Marine Parade breder havet ut sig på andra sidan gatan. Mittemot havet löper ett slitet byggplank som känns nästan lika brett. Det är oklart om något byggs om eller om planket bara ska hålla nyfikna borta från utdömda fastigheter. Affischer för en revyföreställning som återupplivar gemenskapsandan från Blitzen hänger bredvid affischer om hur infödda britter försvarade landet under krigen, men nu håller på att bli en hatad minoritet.

I varannan lyktstolpe slokar brittiska unionsflaggor i billig polyester. Det aggressiva flaggandet påminner om högerextrem lojalism på Nordirland. Tillsammans med stranden, palmerna och horisontens dämpade pastellfärger blir upplevelsen närmast surrealistisk, som om östra Belfast flyttats till solkusten. Jag längtar hem till Malmö.

TITLE:
Sista rundan i Farages England

DESCRIPTION:
En gång var Clacton-on-Sea Londonarbetarnas semester-paradis. Nu är badorten ett fäste för Nigel Farage, vars främsta utmanare går till val med en soptunna på huvudet. Flamman tar en öl med väljarna som vill dra in alla bidrag – utom sina egna.

CONTENT:
När jag står vid den lilla korsningen där Pier Avenue leder över i Clactons nöjespir känns det som att vara i ett Disneyland med East End-tema. Den yttre stadskärnan består av bilverkstäder, äldreboenden och pensionärer på MAGA-permobiler, men här glittrar allt. Pariserhjul, spelhålor med skrikiga fasader, en välvd gångbro som passat bättre i Venedig, kiosker, karuseller, palmer, en usel nattklubb och en Wetherspoonpub. Brittiska unionsflaggor fladdrar från lyktstolparna i den långgrunda havsbrisen, uppsatta med buntband.

Välkommen till Cockneyland.

Under mellankrigstiden var Clacton-on-Sea en av Storbritanniens mest populära semesterorter. När tågutflykterna från London stod på sin topp anlände 40 000 besökare om dagen. Clacton var arbetarklassens utflyktsort medan grannorten Frinton tog emot de välbeställda. Något som fortfarande märks i turistbroschyrerna, där Frinton lockar med frisk luft och dansk design medan Clacton beskrivs som livligt men prisvärt.

På 70-talet vände lyckan för semesterorten. Britterna tog flyget till Spanien i stället för tåget till kusten, och smällen blev hård eftersom här inte fanns någon annan industri att falla tillbaka på. Men den nostalgiska sinnebilden av arbetarlyxiga Clacton lever kvar hos de pensionärer som i dag har flyttat hit från London.

Hasard. Spelhålorna ligger tätt i Clacton, den gamla badorten för Londons arbetarklass. Foto: Carl Dürnberger.

I slutet av april avslöjade The Guardian att högerpopulisten Nigel Farage tagit emot fem miljoner pund från en brittisk thaibaserad kryptomiljardär. Sprängstoff, eftersom brittiska regler kräver att nyvalda parlamentsledamöter redovisar sina ekonomiska kopplingar året före tillträdet. Det gäller donationer, lön och allt annat som kan antas påverka en politiker. Eftersom Farage höll gåvan hemlig startades en parlamentarisk granskning kort inpå avslöjandet.

En prick i granskningen skulle utlösa ett fyllnadsval i populistledarens valkrets, men Farage avgick i förtid. Den som hoppades på varaktig frånvaro blev dock besviken. Han ställde upp i det fyllnadsval som avgången tvingade fram, med planen att väljas på nytt utan granskning.

This country is going to shit.

Farage vägrade låta sig dömas av det politiska etablissemangets institutioner. I stället skulle det bli upp till väljarna att avgöra om han brutit mot reglerna. Ett fiffigt upplägg eftersom valkretsen Clacton är Storbritanniens patient noll för högerpopulism. Just här tog sig Farage in i underhuset sommaren 2024 efter att ha försökt sju gånger på annat håll. Tillsammans med Torypartiet har hans Reform UK stöd av tre fjärdedelar av väljarkåren. 70 procent röstade för Brexit.

Övriga partier anmälde genast sitt ointresse för ett omval som syftade till att finta bort granskningen. Det troliga utfallet var dessutom ytterligare ett fyllnadsval efter att Farage återtagit sin plats och den parlamentariska uppförandekommissionen fått jobba vidare.

När konkurrenterna siktade på nästa val blev fältet fritt för udda figurer från den brittiska politikens skuggsida. Farages starkaste utmanare hette nu Count Binface. I kölvattnet av den omtalade rymdgreven i soptunna följde ett koppel av spexare, lycksökare, drömmare och nazister.

Där fanns den högerextrema skådespelaren Laurence Fox, EU-vännen John Stevens, sex- och samlevnadspartiet Everyone is God, och en man som kallar sig Woke Trump Carzee. Antalet kandidater slog rekord. Aldrig tidigare har 34 personer ställt upp i samma valkrets. Men valet blev en duell mellan Farage och Binface.

Stjärnornas krig. Count Binface intervjuas inför valet i Clacton. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP.

Bakom masken fanns John Harvey, en manusförfattare för satirprogram på BBC som ställer upp i brittiska val under förevändningen att vara en intergalaktisk rymdkrigare från planeten Sigma IX. I Clacton lovade han att bygga minst en bostad till ett rimligt pris, göra spelhallarnas gripklor mindre riggade och införa wifi som fungerar på tåg – samt tåg som fungerar.

Med ett litet vattenland i ryggen väntar jag vid trafikljuset. Korsningen vimlar av badklädda britter. Bredvid mig står en fjortistjej med bikupehår och svart eyeliner. Solen steker i den sena eftermiddagen och från gatan torrgasar någon bilist så att motorn dånar över kvarteret.

– Fuckin’ asshole! I hate it when they do that!

Nyss satt den rundlagda kvinnan och tog igen sig med barnbarnet på den låga sandgula stenmuren intill trottoaren, men nu ryter hon till. Stämningen vid övergångsstället blir munter och hon möts av uppskattande blickar. På andra sidan gatan väntar Wetherspoon – där Nigel Farage ofta låter sig fotograferas med en välskummad öl. När trafikljuset slår över kliver jag in.

Inne på Spoons pulsar jag långsamt på den lensträva heltäckningsmattan. Tillbaka igen vid bardisken där jag köpte min Stella får jag syn på en man vid fönstret. Han har mörkgrön jacka med många små fickor som får honom att se ut som en fågelskådare. Ur bröstfickan sticker det upp ett glasögonfodral och han surar över att ha anklagats för att vara rasist när han kampanjat. Bredvid honom står en annan i ljusblå t-shirt och shorts som skakar uppgivet på huvudet när han får höra om anklagelsen.

Jag slinker ned på bordet bredvid men blir snart upptäckt och utpekad av en tredje man med oklar relation till de båda andra. Han har svartgrå tröja, rejäl alkisbränna och ett intorkat sår på framsidan av underarmen. Han är mer berusad än de andra och skrattar roat åt mitt klumpiga försök att tjuvlyssna. De frågar vem jag är.

Jag är från Sverige och skriver om valet.

– Har du spelat in detta? Spelar du in på din telefon?

Samhörighet. Unionsflaggan hänger i fönstret i Clacton, där 70 procent röstade för Brexit. Foto: Carl Dürnberger.

Stämningen är varken hotfull eller ens otrevlig, men de två första gubbarna är uppjagade och paranoida. Anklagelsen om att jag spelar in vårt samtal i smyg återkommer flera gånger. När den jovialiske tredje säger att mannen i ljusblått tillhör Reform sträcker shortsmannen fram näven och presenterar sig som lokalpolitiker för partiet någonstans i mellersta England.

Shortsmannen säger att han lämnade Tories eftersom han inte är någon karriärpolitiker. Han önskar att partiet hade lämnat Europakonventionen om mänskliga rättigheter så att Storbritannien kunnat köra på med planen att flyga asylsökande till Rwanda och dumpa dem där för gott.

Han skärper blicken, lutar sig in mot mig och fäller ut pekfingret som taktpinne:

– This country is going to shit.

Storbritannien är på väg att förvandlas till skit.

De åtta åren vid makten som följde på Brexitomröstningen 2016 var en prövande tid för det konservativa partiet, vars representanter ständigt återkom till behovet av att ”leverera på Brexit”. Ett uttryck som än i dag är en flytande projektionsyta för landets breda höger.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. Sex månader efter Rysslands invasion av Ukraina blev Liz Truss premiärminister och orsakade en finansiell minikris med sin omtalade minibudget. En liten olycka hon efter sin avgång kom att beskylla den djupa staten för.

Hos Reform är Brexit först och främst ett nej till invandring. Att leverera på Brexit handlar om att stänga gränsen och köra ut så många som möjligt, och även här gjorde Torypartiet magplask. Efter pandemin införde Boris Johnson nya regler som fick invandringen att sväva iväg till nivåer tre gånger så höga som vid flyktingkrisen 2015.

Reform för i övrigt samma ekonomiska högerpolitik som Torypartiet, men utsmyckar den retoriskt med välfärdsnostalgi och är mycket skickligare på att använda hatet mot invandrare för att smälta ihop en omaka väljarkoalition. I själva verket levererar Brexit varken ekonomiskt eller migrationspolitiskt för högerväljarna, men enligt Reform är det för att etablissemanget förrått det folkliga uppror som omröstningen innebar.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. 

En tredjedel av Brexitröstarna angav som huvudskäl att återta kontrollen över migration och gränser. Men EU-utträde innebar också utträde från Dublinförordningen, som slår fast att migranter bara kan få sin asylansökan prövad i ett medlemsland. Högerväljarna hade hoppats på ett Singapore vid Themsen. I stället blev landet en het destination för migranter på kontinenten som vill få sin sak prövad på nytt.

Om ni är så oroliga för ”illegala” migranter så kanske ni borde ha stannat i EU.

Shortsmannen har roat sig med att spekulera i huruvida jag sympatiserar med Labour eller Greens, men nu ville han veta vad jag tycker. Mitt svar får fågelskådaren att tända till.

– Det där har jag aldrig någonsin hört tidigare! Inte från någon politiker, eller någon journalist, eller någon komiker.

Han försöker låta sarkastisk, men är alldeles för arg. Tonfallet får mig att tolka honom bokstavligt, och under ett par minuter serveras de tre herrarna rå skandinavisk autism i form av ett litet föredrag om gränsmyndigheten Frontex som gör smutsjobbet vid EU:s yttre gräns. Shortsmannen tröttnar snart och fördelar ordet till den jovialiske.

– Avskummen som kommer på gummibåtarna.

Bortkastat. Den främsta utmanaren Count Binface drog ihop en fjärdedel av rösterna. Foto: Carl Dürnberger.

Den jovialiske vet vilka som får pengarna han drömmer om. Han förklarar att han har en skada som gör att han inte kan jobba, och visar med sina axlar att överkroppen är helt sned. Nu nekas han bidrag med hänvisning till att han har en större summa pengar på banken. Shortsmannen skakar uppgivet på huvudet när han får höra att den jovialiske nekas pengar av socialen.

– Men det är inte bara invandrarna. Det är också folk som hänger på det här stället.

Shortsmannen gillar vad han hör. Han säger att det är dags att dra in alla sorters bidrag och berättar en historia han hört om hur de med adhd-diagnos får 500 pund av staten varje månad. Enligt shortsmannen är det sådant som får migranter att passera trygga länder för att komma till Storbritannien.

– De senaste 20 åren har det bara blivit lättare att få bidrag.

På tv-skärmen bredvid bardisken rullar BBC:s direktsändning om en förestående solförmörkelse. Bilderna på solen och månen som skär in i varandra får mig att tänka på von Trier-filmen Melancholia, där Kirsten Dunsts rollfigur använder sin depression som superkraft för att bevara lugnet när en planet på avvägar krossar och förgör vår egen.

Tidigare i sommar meddelade socialdemokraten Keir Starmer sin avgång som premiärminister efter att utmanaren Andy Burnham klivit fram och vunnit ett fyllnadsval i Makerfield. Vid det laget hade verktygsmakarsonen stelt uthärdat sina vikande opinionssiffror i hela två år.

Strax efter Starmers tillträde 2024 inträffade en knivattack i nordvästra England. En 19-årig brittisk medborgare med rwandisk och kristen familjebakgrund högg ihjäl tre flickor i lågstadieåldern som deltog i en dansworkshop med Taylor Swift-tema.

I sociala medier cirkulerade falska påståenden om att gärningsmannen var en muslimsk asylsökare som nyligen anlänt i gummibåt. Kvällen efter dådet blir det upplopp vid moskén i Southport. Demonstranterna sjöng om att bränna ned moskén men nöjde sig med en polisbil.

När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ’Vi hatar Keir Starmer mer än ni’.

De kommande dagarna spred sig upploppen till ett 20-tal städer i Storbritannien. Ordningsmakten slog till hårt, varpå proteströrelsen bytte spår till att bli något mindre våldsamma men bättre organiserade. Året därpå samlas uppemot 150 000 deltagare i London för en protest mot invandring.

Utöver Londondemonstrationen lanseras även kampanjen Raise the Colours där tiotusentals engelska och brittiska flaggor sätts upp på lyktstolpar runtom i Storbritannien. Man påstår sig förespråka ”inkludering” men är i praktiken en front för extremhögern. När Starmer tillfrågas i BBC Radio svarar han med en grytvantes fingertoppskänsla att han är starkt uppmuntrande till flaggor eftersom det är patriotiskt.

Detta är samma höst som premiärministern skickar pensionärer i finkan för att ha uttryckt stöd för ickevåldsnätverket Palestine Action. Starmer är inte populär någonstans. På fotbollsmatcher och dartturneringar sjunger åskådarna att han är en wanker. När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ”Vi hatar Keir Starmer mer än ni”.

Försökskanin. Det var i Clacton som Nigel Farage tog sig in till det brittiska underhuset för första gången, efter sju misslyckade försök. Foto: Carl Dürnberger.

Till skillnad från Starmer tycks mannen bakom soptunnemasken vara mer hemma i kaoset som den brittiska politiken befinner sig i. Jon Harvey studerade klassiska språk och filosofi vid Oxford, men är son till en alkoholist. Innan han fyllde tolv hade familjen bytt boende elva gånger i Londonförorten Croydon. Senare skulle både hans pappa och hans äldre bror dö alltför unga i sviterna av självförsummelse.

Att Harvey inte bara är en Oxfordkille från BBC kan förklara det folkliga och klassöverskridande gensvaret på hans humor. Soptunnan skulle få en dryg fjärdedel av rösterna och förlora mot Nigel Farage, som fick 63,3 procent.

Men han lyckades få den vanligen så avslappnade populistledaren ur balans. Farages förhållningssätt till Binface var surt och krystat. När vinnaren skulle utropas tidigt på fredagsmorgonen vägrade han dyka upp i rösträkningslokalen. Han meddelade att han inte ville förnedras genom att dela scen med ett gäng nollor.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

 
 

 
 Med Tiktok-klipp, vallöften om nettonoll-invandring och selektiva välfärdssatsningar har Reform UK gått från marginalen till stadshusen. Nästa mål: Downing Street.
 
 

 Utrikes
 Filippa Ronquist 
 

 

	

Därmed blev Nigel Farage den första parlamentsledamoten att inte vara på plats och utnämnas till vinnare sedan 1981, då IRA-medlemmen Bobby Sands vann från fängelset när han hungerstrejkade sig själv till döds.

När jag går till hotellet längs med Marine Parade breder havet ut sig på andra sidan gatan. Mittemot havet löper ett slitet byggplank som känns nästan lika brett. Det är oklart om något byggs om eller om planket bara ska hålla nyfikna borta från utdömda fastigheter. Affischer för en revyföreställning som återupplivar gemenskapsandan från Blitzen hänger bredvid affischer om hur infödda britter försvarade landet under krigen, men nu håller på att bli en hatad minoritet.

I varannan lyktstolpe slokar brittiska unionsflaggor i billig polyester. Det aggressiva flaggandet påminner om högerextrem lojalism på Nordirland. Tillsammans med stranden, palmerna och horisontens dämpade pastellfärger blir upplevelsen närmast surrealistisk, som om östra Belfast flyttats till solkusten. Jag längtar hem till Malmö.

TITLE:
Sista rundan i Farages England

DESCRIPTION:
En gång var Clacton-on-Sea Londonarbetarnas semester-paradis. Nu är badorten ett fäste för Nigel Farage, vars främsta utmanare går till val med en soptunna på huvudet. Flamman tar en öl med väljarna som vill dra in alla bidrag – utom sina egna.

CONTENT:
När jag står vid den lilla korsningen där Pier Avenue leder över i Clactons nöjespir känns det som att vara i ett Disneyland med East End-tema. Den yttre stadskärnan består av bilverkstäder, äldreboenden och pensionärer på Maga-permobiler, men här glittrar allt. Pariserhjul, spelhålor med skrikiga fasader, en välvd gångbro som passat bättre i Venedig, kiosker, karuseller, palmer, en usel nattklubb och en Wetherspoonpub. Brittiska unionsflaggor fladdrar från lyktstolparna i den långgrunda havsbrisen, uppsatta med buntband.

Välkommen till Cockneyland.

Under mellankrigstiden var Clacton-on-Sea en av Storbritanniens mest populära semesterorter. När tågutflykterna från London stod på sin topp anlände 40 000 besökare om dagen. Clacton var arbetarklassens utflyktsort medan grannorten Frinton tog emot de välbeställda. Något som fortfarande märks i turistbroschyrerna, där Frinton lockar med frisk luft och dansk design medan Clacton beskrivs som livligt men prisvärt.

På 70-talet vände lyckan för semesterorten. Britterna tog flyget till Spanien i stället för tåget till kusten, och smällen blev hård eftersom här inte fanns någon annan industri att falla tillbaka på. Men den nostalgiska sinnebilden av arbetarlyxiga Clacton lever kvar hos de pensionärer som i dag har flyttat hit från London.

Hasard. Spelhålorna ligger tätt i Clacton, den gamla badorten för Londons arbetarklass. Foto: Carl Dürnberger.

I slutet av april avslöjade The Guardian att högerpopulisten Nigel Farage tagit emot fem miljoner pund från en brittisk thaibaserad kryptomiljardär. Sprängstoff, eftersom brittiska regler kräver att nyvalda parlamentsledamöter redovisar sina ekonomiska kopplingar året före tillträdet. Det gäller donationer, lön och allt annat som kan antas påverka en politiker. Eftersom Farage höll gåvan hemlig startades en parlamentarisk granskning kort inpå avslöjandet.

En prick i granskningen skulle utlösa ett fyllnadsval i populistledarens valkrets, men Farage avgick i förtid. Den som hoppades på varaktig frånvaro blev dock besviken. Han ställde upp i det fyllnadsval som avgången tvingade fram, med planen att väljas på nytt utan granskning.

This country is going to shit.

Farage vägrade låta sig dömas av det politiska etablissemangets institutioner. I stället skulle det bli upp till väljarna att avgöra om han brutit mot reglerna. Ett fiffigt upplägg eftersom valkretsen Clacton är Storbritanniens patient noll för högerpopulism. Just här tog sig Farage in i underhuset sommaren 2024 efter att ha försökt sju gånger på annat håll. Tillsammans med Torypartiet har hans Reform UK stöd av tre fjärdedelar av väljarkåren. 70 procent röstade för Brexit.

Övriga partier anmälde genast sitt ointresse för ett omval som syftade till att finta bort granskningen. Det troliga utfallet var dessutom ytterligare ett fyllnadsval efter att Farage återtagit sin plats och den parlamentariska uppförandekommissionen fått jobba vidare.

När konkurrenterna siktade på nästa val blev fältet fritt för udda figurer från den brittiska politikens skuggsida. Farages starkaste utmanare hette nu Count Binface. I kölvattnet av den omtalade rymdgreven i soptunna följde ett koppel av spexare, lycksökare, drömmare och nazister.

Där fanns den högerextrema skådespelaren Laurence Fox, EU-vännen John Stevens, sex- och samlevnadspartiet Everyone is God, och en man som kallar sig Woke Trump Carzee. Antalet kandidater slog rekord. Aldrig tidigare har 34 personer ställt upp i samma valkrets. Men valet blev en duell mellan Farage och Binface.

Stjärnornas krig. Count Binface intervjuas inför valet i Clacton. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP.

Bakom masken fanns John Harvey, en manusförfattare för satirprogram på BBC som ställer upp i brittiska val under förevändningen att vara en intergalaktisk rymdkrigare från planeten Sigma IX. I Clacton lovade han att bygga minst en bostad till ett rimligt pris, göra spelhallarnas gripklor mindre riggade och införa wifi som fungerar på tåg – samt tåg som fungerar.

Med ett litet vattenland i ryggen väntar jag vid trafikljuset. Korsningen vimlar av badklädda britter. Bredvid mig står en fjortistjej med bikupehår och svart eyeliner. Solen steker i den sena eftermiddagen och från gatan torrgasar någon bilist så att motorn dånar över kvarteret.

– Fuckin’ asshole! I hate it when they do that!

Nyss satt den rundlagda kvinnan och tog igen sig med barnbarnet på den låga sandgula stenmuren intill trottoaren, men nu ryter hon till. Stämningen vid övergångsstället blir munter och hon möts av uppskattande blickar. På andra sidan gatan väntar Wetherspoon – där Nigel Farage ofta låter sig fotograferas med en välskummad öl. När trafikljuset slår över kliver jag in.

Inne på Spoons pulsar jag långsamt på den lensträva heltäckningsmattan. Tillbaka igen vid bardisken där jag köpte min Stella får jag syn på en man vid fönstret. Han har mörkgrön jacka med många små fickor som får honom att se ut som en fågelskådare. Ur bröstfickan sticker det upp ett glasögonfodral och han surar över att ha anklagats för att vara rasist när han kampanjat. Bredvid honom står en annan i ljusblå t-shirt och shorts som skakar uppgivet på huvudet när han får höra om anklagelsen.

Jag slinker ned på bordet bredvid men blir snart upptäckt och utpekad av en tredje man med oklar relation till de båda andra. Han har svartgrå tröja, rejäl alkisbränna och ett intorkat sår på framsidan av underarmen. Han är mer berusad än de andra och skrattar roat åt mitt klumpiga försök att tjuvlyssna. De frågar vem jag är.

Jag är från Sverige och skriver om valet.

– Har du spelat in detta? Spelar du in på din telefon?

Samhörighet. Unionsflaggan hänger i fönstret i Clacton, där 70 procent röstade för Brexit. Foto: Carl Dürnberger.

Stämningen är varken hotfull eller ens otrevlig, men de två första gubbarna är uppjagade och paranoida. Anklagelsen om att jag spelar in vårt samtal i smyg återkommer flera gånger. När den jovialiske tredje säger att mannen i ljusblått tillhör Reform sträcker shortsmannen fram näven och presenterar sig som lokalpolitiker för partiet någonstans i mellersta England.

Shortsmannen säger att han lämnade Tories eftersom han inte är någon karriärpolitiker. Han önskar att partiet hade lämnat Europakonventionen om mänskliga rättigheter så att Storbritannien kunnat köra på med planen att flyga asylsökande till Rwanda och dumpa dem där för gott.

Han skärper blicken, lutar sig in mot mig och fäller ut pekfingret som taktpinne:

– This country is going to shit.

Storbritannien är på väg att förvandlas till skit.

De åtta åren vid makten som följde på Brexitomröstningen 2016 var en prövande tid för det konservativa partiet, vars representanter ständigt återkom till behovet av att ”leverera på Brexit”. Ett uttryck som än i dag är en flytande projektionsyta för landets breda höger.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. Sex månader efter Rysslands invasion av Ukraina blev Liz Truss premiärminister och orsakade en finansiell minikris med sin omtalade minibudget. En liten olycka hon efter sin avgång kom att beskylla den djupa staten för.

Hos Reform är Brexit först och främst ett nej till invandring. Att leverera på Brexit handlar om att stänga gränsen och köra ut så många som möjligt, och även här gjorde Torypartiet magplask. Efter pandemin införde Boris Johnson nya regler som fick invandringen att sväva iväg till nivåer tre gånger så höga som vid flyktingkrisen 2015.

Reform för i övrigt samma ekonomiska högerpolitik som Torypartiet, men utsmyckar den retoriskt med välfärdsnostalgi och är mycket skickligare på att använda hatet mot invandrare för att smälta ihop en omaka väljarkoalition. I själva verket levererar Brexit varken ekonomiskt eller migrationspolitiskt för högerväljarna, men enligt Reform är det för att etablissemanget förrått det folkliga uppror som omröstningen innebar.

Toryhögern förstod Brexit som ett marknadsrevolutionärt startskott för ett nytt globalt Storbritannien, men utfallet blev bara dråpligt. 

En tredjedel av Brexitröstarna angav som huvudskäl att återta kontrollen över migration och gränser. Men EU-utträde innebar också utträde från Dublinförordningen, som slår fast att migranter bara kan få sin asylansökan prövad i ett medlemsland. Högerväljarna hade hoppats på ett Singapore vid Themsen. I stället blev landet en het destination för migranter på kontinenten som vill få sin sak prövad på nytt.

Om ni är så oroliga för ”illegala” migranter så kanske ni borde ha stannat i EU.

Shortsmannen har roat sig med att spekulera i huruvida jag sympatiserar med Labour eller Greens, men nu ville han veta vad jag tycker. Mitt svar får fågelskådaren att tända till.

– Det där har jag aldrig någonsin hört tidigare! Inte från någon politiker, eller någon journalist, eller någon komiker.

Han försöker låta sarkastisk, men är alldeles för arg. Tonfallet får mig att tolka honom bokstavligt, och under ett par minuter serveras de tre herrarna rå skandinavisk autism i form av ett litet föredrag om gränsmyndigheten Frontex som gör smutsjobbet vid EU:s yttre gräns. Shortsmannen tröttnar snart och fördelar ordet till den jovialiske.

– Avskummen som kommer på gummibåtarna.

Bortkastat. Den främsta utmanaren Count Binface drog ihop en fjärdedel av rösterna. Foto: Carl Dürnberger.

Den jovialiske vet vilka som får pengarna han drömmer om. Han förklarar att han har en skada som gör att han inte kan jobba, och visar med sina axlar att överkroppen är helt sned. Nu nekas han bidrag med hänvisning till att han har en större summa pengar på banken. Shortsmannen skakar uppgivet på huvudet när han får höra att den jovialiske nekas pengar av socialen.

– Men det är inte bara invandrarna. Det är också folk som hänger på det här stället.

Shortsmannen gillar vad han hör. Han säger att det är dags att dra in alla sorters bidrag och berättar en historia han hört om hur de med adhd-diagnos får 500 pund av staten varje månad. Enligt shortsmannen är det sådant som får migranter att passera trygga länder för att komma till Storbritannien.

– De senaste 20 åren har det bara blivit lättare att få bidrag.

På tv-skärmen bredvid bardisken rullar BBC:s direktsändning om en förestående solförmörkelse. Bilderna på solen och månen som skär in i varandra får mig att tänka på von Trier-filmen Melancholia, där Kirsten Dunsts rollfigur använder sin depression som superkraft för att bevara lugnet när en planet på avvägar krossar och förgör vår egen.

Tidigare i sommar meddelade socialdemokraten Keir Starmer sin avgång som premiärminister efter att utmanaren Andy Burnham klivit fram och vunnit ett fyllnadsval i Makerfield. Vid det laget hade verktygsmakarsonen stelt uthärdat sina vikande opinionssiffror i hela två år.

Strax efter Starmers tillträde 2024 inträffade en knivattack i nordvästra England. En 19-årig brittisk medborgare med rwandisk och kristen familjebakgrund högg ihjäl tre flickor i lågstadieåldern som deltog i en dansworkshop med Taylor Swift-tema.

I sociala medier cirkulerade falska påståenden om att gärningsmannen var en muslimsk asylsökare som nyligen anlänt i gummibåt. Kvällen efter dådet blir det upplopp vid moskén i Southport. Demonstranterna sjöng om att bränna ned moskén men nöjde sig med en polisbil.

När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ’Vi hatar Keir Starmer mer än ni’.

De kommande dagarna spred sig upploppen till ett 20-tal städer i Storbritannien. Ordningsmakten slog till hårt, varpå proteströrelsen bytte spår till att bli något mindre våldsamma men bättre organiserade. Året därpå samlas uppemot 150 000 deltagare i London för en protest mot invandring.

Utöver Londondemonstrationen lanseras även kampanjen Raise the Colours där tiotusentals engelska och brittiska flaggor sätts upp på lyktstolpar runtom i Storbritannien. Man påstår sig förespråka ”inkludering” men är i praktiken en front för extremhögern. När Starmer tillfrågas i BBC Radio svarar han med en grytvantes fingertoppskänsla att han är starkt uppmuntrande till flaggor eftersom det är patriotiskt.

Detta är samma höst som premiärministern skickar pensionärer i finkan för att ha uttryckt stöd för ickevåldsnätverket Palestine Action. Starmer är inte populär någonstans. På fotbollsmatcher och dartturneringar sjunger åskådarna att han är en wanker. När nynazister i Bristol kräver premiärministerns avgång samlas motdemonstrationen under parollen ”Vi hatar Keir Starmer mer än ni”.

Försökskanin. Det var i Clacton som Nigel Farage tog sig in till det brittiska underhuset för första gången, efter sju misslyckade försök. Foto: Carl Dürnberger.

Till skillnad från Starmer tycks mannen bakom soptunnemasken vara mer hemma i kaoset som den brittiska politiken befinner sig i. Jon Harvey studerade klassiska språk och filosofi vid Oxford, men är son till en alkoholist. Innan han fyllde tolv hade familjen bytt boende elva gånger i Londonförorten Croydon. Senare skulle både hans pappa och hans äldre bror dö alltför unga i sviterna av självförsummelse.

Att Harvey inte bara är en Oxfordkille från BBC kan förklara det folkliga och klassöverskridande gensvaret på hans humor. Soptunnan skulle få en dryg fjärdedel av rösterna och förlora mot Nigel Farage, som fick 63,3 procent.

Men han lyckades få den vanligen så avslappnade populistledaren ur balans. Farages förhållningssätt till Binface var surt och krystat. När vinnaren skulle utropas tidigt på fredagsmorgonen vägrade han dyka upp i rösträkningslokalen. Han meddelade att han inte ville förnedras genom att dela scen med ett gäng nollor.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

 
 

 
 Med Tiktok-klipp, vallöften om nettonoll-invandring och selektiva välfärdssatsningar har Reform UK gått från marginalen till stadshusen. Nästa mål: Downing Street.
 
 

 Utrikes
 Filippa Ronquist 
 

 

	

Därmed blev Nigel Farage den första parlamentsledamoten att inte vara på plats och utnämnas till vinnare sedan 1981, då IRA-medlemmen Bobby Sands vann från fängelset när han hungerstrejkade sig själv till döds.

När jag går till hotellet längs med Marine Parade breder havet ut sig på andra sidan gatan. Mittemot havet löper ett slitet byggplank som känns nästan lika brett. Det är oklart om något byggs om eller om planket bara ska hålla nyfikna borta från utdömda fastigheter. Affischer för en revyföreställning som återupplivar gemenskapsandan från Blitzen hänger bredvid affischer om hur infödda britter försvarade landet under krigen, men nu håller på att bli en hatad minoritet.

I varannan lyktstolpe slokar brittiska unionsflaggor i billig polyester. Det aggressiva flaggandet påminner om högerextrem lojalism på Nordirland. Tillsammans med stranden, palmerna och horisontens dämpade pastellfärger blir upplevelsen närmast surrealistisk, som om östra Belfast flyttats till solkusten. Jag längtar hem till Malmö.

TITLE:
Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline?

DESCRIPTION:
Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.

CONTENT:
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. 

Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. 

Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. 

Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:

”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”

Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”

Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. 

Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. 

Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.

”De var moderna människor, de borde ha sånt sex.”

Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? 

När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.

Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. 

Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. 

Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. 

Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.

TITLE:
Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline?

DESCRIPTION:
Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.

CONTENT:
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. 

Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. 

Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. 

Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:

”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”

Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”

Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. 

Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. 

Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.

”Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället.”

Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? 

När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.

Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. 

Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. 

Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. 

Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.

TITLE:
Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline?

DESCRIPTION:
Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.

CONTENT:
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. 

Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. 

Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. 

Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:

”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”

Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”

Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. 

Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. 

Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.

”De var moderna människor, de borde ha sånt sex.”

Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? 

När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.

Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. 

Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. 

Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. 

Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.

TITLE:
Är de’ det här du kallar kärlek, Caroline?

DESCRIPTION:
Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver om människor som behöver varandra och ändå gör varandra illa. Det är cyniskt, roligt och ofta väldigt bra.

CONTENT:
Kärlek – det är vad Caroline Ringskog Ferrada-Noli uppgett i intervjuer att hennes novellsamling Sex in the City handlar mest om. 

Om hon har rätt är vi illa ute. Paren i novellerna är nämligen utan undantag helt rubbade. Narcissistiska och neurotiska som minst, sociopatiska som mest. 

Samlingen inleds urstarkt med novellen ”Processen”. En kvinna blir kär i en svinig bankman, utan annan förklaring än hans underbart vackra torso. Novellen slutar med att han blir inlagd med sepsis, och när han gråtande berättar att de kanske måste amputera inser hon att torsons härlighet trots allt inte står sig utan de andra lemmarna. Hon gör slut på stående fot. 

Däremellan finns en novell om klass och kulturellt kapital. Berättarjaget minns en resa med ett ex till ett slott i Bourgogne, där alla i hans vängrupp i framtiden ville göra ”nåt kreativt”:

”Men hur de än gjorde råkade det bli entreprenöriellt. Till deras försvar såg det konstnärligt ut. Eller om man ska vara ärlig – färgglatt.”

Kvinnan myser över att hon i egenskap av Bonnierförfattare och lidande, skapande människa har tillgång till en värld de aldrig kommer att kunna köpa sig in i – men konstaterar ändå att deras värld är bättre: ”Att någon lyckas göra en lite mångbottnad kortfilm är ingenting mot att äga ett slott och dyka i en pool och fira högtider med nära och kära.”

Tematiken spretar, absolut, men Ferrada-Noli är som bäst just när hon formulerar instinktivt sådant känns som sanningar, nästan i förbigående. Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället. Sådant räddar novellerna där helheten är svagare, såsom den stämningsfulla men riktningslösa ”Rasisten”i fransk universitetsmiljö, eller den slarvigt tänkta ”Prolog”om judisk sorg. 

Åtminstone ett verkligt bottennapp finns dock. I ”La possibilité d’une île” återkommer flera impulser från 2022 års rätt svaga D e kroniskt. Novellen är inte bara tråkig, utan också stundtals skriven som en parodi på riktigt kass samtidsprosa. Formuleringar som ”havet är 360 härute”, ”landskapet är som ett riktigt bra parti” och ”sommaren kommer över en som en stor helg” (yikes) borde aldrig ha gått till tryck. 

Samlingens höjdpunkt ”Callipyge, 47, Eden” är mil bättre. Novellen är en förgörande berättelse om en kvinna som gifter upp sig i klass men blir utfryst av de andra kvartersmammorna, särskilt efter att hennes man lämnat henne. När hennes 13-åring frågar varför de aldrig blir bjudna någonstans längre, överväger hon olika svar.

”Hon är en mästare på att dra fram det sjuka i oss och, som en följd, det sjuka i samhället.”

Ska hon försöka förklara att hon helt enkelt inte ”är den trevligaste personen” – trots att det är det pinsammaste man kan göra att erkänna att man är oälskad? Eller ska hon i stället berätta för sonen att mammorna är ”töntiga, självgoda, wannabe woke och samtidigt konservativa”, och därför mobbade skilda föräldrar? 

När jag läser ställer jag mig ibland frågan om Caroline Ringskog Ferrada-Noli är för cynisk. Kanske, ibland. Men mest av allt skriver hon djupt mänskligt. Vi är utlämnade till varandra. Nakna.

Det är vad hon skriver om, och det är vad som förenar Ida, som har ångest över att hennes kille slickar henne så sällan (”de var moderna människor, de borde ha sånt sex”) och därför går och vaxar sitt kön, med Anna, som för talan i en senare novell och är den ukrainska flykting som jobbar på vaxsalongen. Utlämnade och djupt, djupt ensamma. 

Sex in the city är på inget sätt ”uppbygglig” litteratur. Ferrada-Noli är lojal mot sina rollfigurer och dömer dem inte, med undantag för ett par av pojkvännerna som är nästan parodiskt skurkaktiga (”När ska du börja respektera mina gränser!” skriker till exempel en av dem till sin gravida flickvän som vill ha hjälp med smärtmassage). Det är bra. 

Ändå undrar jag om det inte är en farlig sträng som Ferrada-Noli slår an hos läsaren. Att läsa Sex in the City är att få sin djupt rotade rädsla för andra människor bekräftad (om man nu har en sådan), föreställningen om att det i det sociala finns något hotfullt, outtalat. 

Men jag vet inte, det kanske bara gäller mig. Hos en annan läsare kanske novellerna snarare väcker ömhet. Kanske är det trots allt det här som är kärlek. Bra litteratur är det i varje fall.

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, Advokat för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?”

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, Advokat för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?”

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, Advokat för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Vår kypare fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar vår värd i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Servitören ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, reporter på Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, ombud för Aron Verständig och Aron Flam i Aron-målet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
”Ni är en vänstertidning – varför är ni ute efter mig?”

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?

TITLE:
Sami Suliman ångrar ingenting

DESCRIPTION:
Sami Suliman är Stockholms ledande Palestinaaktivist. Nästa månad kan han dömas för hets mot folkgrupp. Flamman möter mannen som en gång hade ett bra liv i hemlandet Israel men som nu drömmer om fred i Palestina – och hävdar att Expo får betalt av Judiska församlingen.

CONTENT:
Den här lördagen vräker regnet ned över Odenplan. Sami Suliman har parkerat sin lilla lastbil mitt på torget. Nu sätter han upp högtalarsystemet medan en kvinnlig medhjälpare står över honom med ett paraply. Något krånglar, men till slut åker megafonen fram. Efter ett kort samtal med polisen kan demonstrationen genomföras.

Efter drygt 130 sammankomster sedan oktober 2023 sitter rutinen. Regn, minusgrader eller sommarhetta – Sami står här. Trots ovädret räknar jag till ett 40-tal personer.

Någon har med sig en Kubaflagga. En man bär hemmagjord mask med den israeliska högerministern Ben Gvirs ansikte och förkläde fläckat med låtsasblod. Han samtalar med en man i lång läderrock och armbindel med ordet ”fascist”. En kvinna har samma ord på en väst i kartong, med a:et utbytt mot en blå davidsstjärna.

Efter snart tre år av krigsbrott och etnisk rensning är förtvivlan lätt att förstå.

Jag delar den.

Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

Ändå har jag, liksom många andra, slutat komma hit.

En anledning är Sami Suliman själv.

I november ska han prövas för hets mot folkgrupp efter det så kallade Arontalet. Från samma flak där han står i dag talade Sami om en grupp personer med namnet Aron, där ”alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar som hör och ser allt”.

I våras kunde Expo dessutom visa hur Sami delat grovt antisemitisk propaganda och högerextrema konspirationsteoretiker på sociala medier.

Samtidigt säger Sami att han ”är helt emot all form av antisemitism, islamofobi eller annan typ av kollektiv skuld”.

Vilken av dessa Sami är den riktiga?

Muhammara, labneh za’atar, Gaza shrimps, jibni arabia.

Krögaren Nidal fyller vårt lilla kafébord på Skånegatan tills varenda yta är täckt. Solen ligger lågt över Stockholm.

Sami kommer direkt från sin bilverkstad i Vasastan, nyduschad och lite sen. Han dunkar Nidal i ryggen och de byter några ord på arabiska. Sedan slår han sig ned.

– Vi kommer att få det bästa köket kan erbjuda, säger han och blinkar mot Nidal.

Eldsjäl. Sami Suliman har inte haft semester på snart tre år. Men engagemanget och förtvivlan över folkmordet håller honom på alerten. Foto: Paulina Sokolow.

Jag klämmer in min telefon bland porslinsfaten och sätter på inspelningen.

– Mitt minne har blivit bättre med åren, försäkrar han.

Det som gjort honom skarpare, säger han, är just aktivismen.

– Jag var inte politiskt aktiv tidigare. Men efter alla grymheter och mänskligt lidande i Gaza, inte minst genom sociala medier, kunde jag inte längre bara se på.

Han tittar plötsligt allvarligt på mig.

– Det var då jag blev aktiv. Folkmordet förändrade mig. Jag började läsa, följa rapporteringen och sätta mig in i frågorna på ett helt annat sätt.

Samtidigt är Sami Suliman noga med att beskriva sig som ”en vanlig kille”.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är den klippa som burit Stockholms lördagsmanifestationer för Palestina vecka efter vecka, i vått och torrt, utan att någonsin vila eller ta semester. Sami har ingen bakgrund som politisk organisatör eller teoretiker, utan är en palestinsk bilreparatör som kände sig manad att bli aktivist när ingen annan drog det lasset. Han har ibland svajat och brustit i omdöme, i sina tal och länkdelningar, men det måste ändå vägas mot den enorma insats han gjort för att samla protester mot folkmordet i Gaza.”

Mathias Wåg, aktivist och redaktör för tidningen Brand.

– Vet du, jag har egentligen ingenting med det här att göra. Jag är ingen politisk människa, utan drogs in i det här.

I glaset framför mig har jag ett palestinskt rödvin. Det går inte att köpa på Systemet, utan beställs via en fransk importör. Sedan oktober 2023 finns det inte längre i lager. Har Sami smakat det?

– Jadå. Jag minns att vi smakade det redan som ungdomar när vi var på studiebesök i Zikhron Ya’akov, en vinfabrik i Haifa. Lärarna hittade oss intill tunnan, svarar han med spjuveraktig min.

Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln.

Det är 40 år sedan Sami Suliman kom till Sverige från den israeliska staden Haifa. Hans relation med en kvinna i Nederländerna hade tagit slut, och han beslöt att besöka en vän innan han for tillbaka till Israel. En kort avstickare norrut blev ett nytt liv.

– Jag älskar Stockholm. Nattlivet är fantastiskt, jag hängde mycket på Patricia och på diskotek. Allt finns här.

Innan Sami lämnade Israel jobbade han i Eilat, landets sydligaste stad och ett slags Ibiza vid Röda havets kust. Han jobbade som mångsysslare och med turism.

– Israel passade mig bra. Jag är inte religiös och det är ett land där du kan vara vad du vill. Jag växte upp med både palestinier och judar och talade både arabiska och hebreiska. När fredsprocessen fortfarande levde fanns det ett hopp om att Israel och Palestina skulle kunna leva sida vid sida i fred.

Nu är du bilmekaniker. Är det ett särskilt intresse?

– Jag älskar själva sporten, farten. Efter yrkesgymnasiet i Nasaret åkte jag till Tiberias och jobbade där.

Tallrikarna fortsätter att ställas fram och jag börjar bli nervös över vad min chef Leonidas ska säga om notan. Jag bjuder in fotograf-Lisa att hjälpa oss. Vi skojar om alla som bråkar om vem som ”uppfann” hummus och babaganoush.

Men så byter Sami ämne.

– Varför skriver du så elaka saker om mig?

Jag har tidigare skrivit ett par artiklar i Flamman som nämnt Sami, och i synnerhet Arontalet, i kritiska ordalag. Han fortsätter.

Röster om Sami Suliman

”Sami Suliman är palestinier, jag är jude. Vi föddes i Israel, var medborgare där och sjöng nationalsången i skolan. Men det gjorde oss inte till nationalister som blundar för den andre. Det var i Sverige som vi blev kamrater i kampen för palestiniernas rättigheter, med en gemensam övertygelse: alla mellan Medelhavet och Jordanfloden ska ha samma rättigheter – individuella och nationella – och samma skyldigheter.

Vreden över Israels övergrepp kan få oss och många andra att ta i. Våra ordval får kritiseras och diskuteras, men förtal är något annat. Jag känner Sami väl: få har hans nyanserade syn på konflikten och hur en rättvis lösning kan nås.

Vi kämpar båda för att folkmordet i Gaza och den etniska rensningen på Västbanken ska upphöra och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Sveriges regering måste upphöra med sin medskyldighet: stoppa vapenhandeln med Israel och sluta passivt se på när folkrätten trampas sönder.”

Dror Feiler, musiker, konstnär och aktivist.

–  Många skriver elaka saker om mig och alla muslimer på jorden. Jag gillade Israel under perioden då fredsprocessen pågick, ändå skriver de att jag är antisemit. Varför låter ni mig inte vara med i er podd? Jag vill bemöta Aron.

Vilken av dem?

– Båda, Aron Verständig (ordförande i Judiska Centralrådet) och Flam (före detta komiker och numera poddare). Det blir intressant att höra varför de anmält mig och varför de kallar mig för antisemit. De vet ingenting om mig, ingenting om min uppväxt.

Den tredje Aron var Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Etzler, som dock inte är jude.

Klonk. En tallrik landar framför mig. Nidal ser nöjd ut.

– Det är ceviche, du gillar det, jag vet det!

Han har rätt. Den råa fisksalladen är himmelsk. Men jag vill veta mer om Samis liv i Israel. Många har bara en vag uppfattning om livet för palestinier med israeliskt medborgarskap.

Gick du i en palestinsk skola?

– Nej, blandad. Jag talar lika bra hebreiska som arabiska. Ett tag tror jag att jag till och med talade bättre hebreiska.

Delikatesser. Restaurang Mazraa bjuder på husets bästa. Faten med godsaker från Palestina tar aldrig slut. Foto: Lisa Mattisson.

I Israel kan det vara svårt att se skillnad på sekulära palestinier och judar. Sami berättar skämtsamt hur han skaffade sig lite fler lediga dagar genom att övertala sin chef att han trodde på alla religioner, och därför behövde fira alla högtider, både de judiska och de muslimska.

– Folk vet så lite om religion. De vet inte att det finns judar som inte bryr sig om judendomen. Samma med muslimer.

Saknar du Israel?

– Ja, framför allt familjen. Det var ett fantastiskt land en tid. Jag hade aldrig några problem där.

Sami berättar en anekdot om hur han efter många år återbesöker landet med sin svenska Volvo och råkar få syn på en av sina närmaste kollegor, Itzhak. De jobbade tillsammans i Eilat på en ranch med hästar där filmen Rambo III med Sylvester Stallone spelades in. Itzhak hade först inte känt igen honom.

– Vi hade inte setts på minst 15 år. Jag hade långt hår på den tiden. Det kom massor av gamla kompisar och det blev grillfest.

Jag berättar att jag inte varit i Israel på länge och att mina släktingar brutit med mig för att…

Längre kommer jag inte för jag blir avbruten – en av många gånger.

– Men du är ju sionist?

Röster om Sami Suliman

”Det som är speciellt med antisemitism till skillnad från annan rasism är att delar av den är en konspirationsteori. Den vanligast förekommande antisemitiska konspirationsteorin är att judar har en lömsk makt över allt och alla som inte står i motsvarighet till deras antal. Det är den antisemitiska konspirationsteorin som Sami Suliman tydligt gett uttryck för i sitt Aron-tal på Odenplan den 12 april 2025 och som han återkommer till i olika former. Eftersom uttalandet är så tydligt kan jag inte se annat än att han blir fälld för hets mot folkgrupp och skyldig att betala skadestånd till mina klienter.”

Monique Wadsted, advokat och målsägande i Aron-fallet.

Jag protesterar.

– Jag har varit lite arg på vad du skrev om mig, men jag är van. Ni måste förstå, en vacker dag kommer det här att ta slut och då kommer någon att klandras för det. Vissa tror att om man säger att det är folkmord betyder det att du hatar judar. Judarna har bott med palestinier i generationer, vi är fränder och grannar. Jag tror faktiskt att vi som bor i Sverige är mer hatiska än de som bor där.

Under åren har Sami byggt upp ett nätverk kring protesterna. Politikerna har hållit sig undan, men Jan Guillou har deltagit. Höjdpunkten var konserten Songs for Palestine på Scalateatern i januari 2026, med artister som Marit Bergman och Lisa Nilsson. Han har också kontakt med den israeliska vänsterpolitikern Ofer Cassif och Haaretz-journalisten Gideon Levy.

– Han vill inte demonstrera men lovade att skicka en text.

Varifrån kommer din drivkraft?

– Jag tror det har att göra med att jag alltid varit intresserad av att lyssna på de äldres berättelser.

Hans mormor var en sagoberättare av rang. Hon växte upp i Galileen men hennes liv var präglat av Nakban, den palestinska katastrofen eller fördrivningen 1948.

– De förlorade allt. Men morfar vägrade att fly. Deras judiska grannar brukade varna dem: ”Nu kommer Haganah igen, ni måste fly.”

Haifasonen. Samis morföräldrar tvångsförflyttades under Nakban, men själv fick han ett bra liv i Israel. ”En perfekt plats att bo om man inte är religös”. Foto: Lisa Mattisson.

Som vuxen började Sami även att prata med äldre Förintelseöverlevande.

– Jag kunde inte förstå att en hel befolkning, i Tyskland och i Polen, bara kunde låta det här ske. Vi grät tillsammans. Jag tänkte, fan, jag vill aldrig vara tyst om sådana här grymheter.

Ser du ett samband mellan din mormors och din bekants berättelse?

– Jag har gett det ett arabiskt ord, al-harb al kashifa, ungefär ”kriget som avslöjar allt”. Att världen inte är bra. Folk pratar om mänskliga rättigheter, barnkonventioner, alla djur det är synd om. Men plötsligt – folk ser ingenting.

Minns du var du var någonstans den 7 oktober?

– Jag var hemma. Allt var förstås kaos, men på något sätt kände jag att något hängde i luften och att något skulle hända. Det var mycket demonstrationer i Israel då, om du minns. Alla sade att Netanyahu kommer att hitta på något för att komma ur det här. Jag tror han har ett finger med i spelet.

Hur då?

– Ingen aning, jag är ingen analytiker. Men jag tänker att själva storleken på händelsen talar för det. Mina israeliska kompisar skickade till mig bilder på mördade bebisar. ”Hur lågt kan ni jävla palestinier sänka er? Kolla!” Men efter den 7 oktober spreds väldigt många dramatiska uppgifter, där vissa kunde ifrågasättas eller visade sig vara felaktiga. Jag blev mer kritisk om uppgifterna kom från IDF.

Det är sant att det förekommit falska klipp. Lika belagt är det att mördandet den 7 oktober skedde urskillningslöst: barn, gamla, män och kvinnor dödades, liksom besökare på Novafestivalen.

– Mina kompisar beskrev det som prison break, en fängelserymning. En revolt.

En befrielseakt?

– Ja, ett fånguppror.

Inte ett terrordåd?

– Jag tycker inte att det var, eftersom det kom mycket fake news. Vem identifierar palestinierna som terrorister och israelerna som änglar? Jag ifrågasätter hela den här terroriststämpeln. Yitzhak Shamir var terrorist. Menachem Begin var en terrorist. De var efterlysta av britterna.

Själv säger han sig vara emot våld och har inte gjort militärtjänst i något land.

Maten har legat orörd ett tag. Fast vi sitter i Stockholm denna fridfulla måndagskväll har kriget kommit till vår måltid.

Röster om Sami Suliman

”Skärmdumparna i min artikel är tagna av mig från hans Facebook-konto.

Jag har aldrig fått någon fråga från honom om att få ta del av dem. En del syns ju också i kollaget i artikeln. Dror Feiler, som Suliman beskriver som en slags administratör för hans Facebook, hörde av sig och fick ta del av materialet och har inte ifrågasatt dess äkthet.

Idén om att jag skulle vara Mossad-agent är inte så originell som man skulle kunna tro. En konspirations-teoretiker som varit aktiv i decennier och som tror att världen styrs av rymdödlor påstår det på Flashback och i olika Youtube-kommentarer.”

Jonathan Leman, chefredaktör för Expo samt artikelförfattaren till tidningens granskning av Sami Suliman.

Vi kommer in på religion och hur viktig Abraham är för muslimerna. I Bibeln finns berättelsen om hur hans andra hustru Hagar födde honom en son, Ismail, och tillsammans ska de ha återuppbyggt Kaba i Mecka.

– Så vi är mer än kusiner.

Han syftar på oss två.

– Abrahams släkt kallade sig hebréer inte judar. Den benämningen lärde jag mig här i Sverige.

Kan du förstå att Förintelseöverlevande från Europa ville ha ett eget land?

– Hur kan en människa som utsatts för så mycket grymheter utsätta andra människor på samma grymheter? Judar och palestinier måste gräva ned stridsyxan. Alla vill ha slut på detta.

Nu är det dags. Jag vill förstå hur mannen som grät med Förintelseöverlevare kunnat dela den propaganda som Expo dokumenterat.

I granskningen finns delningar av antisemitiska konspirationsteorier om Michael Jacksons död och om att Mossad låg bakom 11 september-attackerna. Där finns också ett AI-översatt Hitlertal, som får det att framstå som att Führern hade rätt.

Den 20 april delade han en film som hyllar Nazityskland och talar om att judar ”inte tycker om Hitler” men att de hatar Jesus ännu mer. Suliman kommenterar sin delning: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”

Vad tänker du om Expos granskning?

– Jag har aldrig delat dessa länkar. Gång på gång har jag bett Expo skicka dem. Det har de inte.

Hans förnekande går inte ihop med det. Jag har själv sett Expos underlag. Även Samis vän och aktivistkamrat Dror Feiler har sett kommentarerna och blivit djupt besviken, något han uttryckt i en kommentar i Flamman.

Men vem som helst kunde ju se att du delat länkarna?

– Varför skulle jag dela Hitlercitat? Ibland kanske jag har råkat gilla något, men då har Dror ringt och sagt att det eller det är olämpligt och då har jag tagit bort det. Han var nästan som en administratör för min Facebook.

– Den där Jonathan Leman, han är en intelligent person, säger Sami Suliman om artikelns författare.

Röster om Sami Suliman

”Aron Verständig svarar att han ”självklart har en del tankar men eftersom Sami är åtalad för brott där jag är målsägande och vi närmar oss rättegång så tänker jag att jag avstår från att kommentera honom och hans förehavanden före rättegången.” I april 2025 skrev han på X att Sulimans tal var ”en live-version av Radio Islams lista över judisk makt i Sverige”.

– Varför ville han inte träffa mig i stället? Kom till Odenplan, så kan vi snacka. Men de är inte ute efter vad jag har delat på Facebook. Det här är mot mig och att jag arrangerar demonstrationer.

Varför skulle de vara efter dig?

– Ni är också en vänstertidning, varför är ni ute efter mig? Du följer bara strömmen. Jag har fått mycket hot från Arons vänner.

Vilka är Arons vänner?

– Det vet man aldrig. Det kan vara högerextrema personer som njuter av det här.

Stockholmsfan. Sami Suliman har bott i Stockholm i 40 år. Här började han om ett liv efter att ha avslutat en relation i Nederländerna. Foto: Lisa Mattisson.

Varför tror du att Expo skrev artikeln?

– Han får väl betalt av Judiska församlingen. Eller SKMA.

Jag vet inte vad jag ska svara.

– 100 procent! Vadå, jobbar du gratis?

Jonathan Leman jobbar på en antirasistisk tidning.

– Jag har funderat på att stämma dem. Jonatan har också jobbat i tre år för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism).

Har han hittat på allt?

– Jonathan, hans kompisar, hans vänner, vad du vill. Jag är i alla fall inte antisemit.

Enligt Sami kan det dock inte bara vara Judiska församlingen som ligger bakom Expo. Ett klipp från Alternativ för Sverige påstår att Jonathan är betald av Mossad. Och som Sami gillat. Jag frågar om det också.

– Ja, varför inte? Mossad har agenter.

För att han är jude?

– Jag visste inte ens att han var det. Inte att Aron Flam var det heller.

Aron Verständig hade han däremot koll på. När Rasmus Paludans koranbränningar nådde Sverige tog Sami kontakt med Aron för att bilda ett interreligiöst nätverk.

– Jag började höra rykten om att det skulle vara judarna som låg bakom aktionen. Så jag ringde Aron och föreslog ett gemensamt uttalande. Jag sade att det kommer bli en jättestämpel på judarna.

	
 
 
 

 
	
	

 
 
Palestinarörelsen och trollens nya gigekonomi

 
 

 
 Högerextrema nätaktivister har gjort kortfilmer till en affärsmodell. Med kameror vid demonstrationer skapar de provokationer, hetsar fram reaktioner – och gör människor till dokusåpor i sociala medier.
 
 

 Inrikes
 Mathias Wåg 
 

 

	

– Vi visade upp vårt gemensamma uttalande för polisen och de stoppade Paludans planerade aktion. Men jag tror han fick skit av församlingen för det, så nästa gång jag hörde av mig ville han inte svara.

Det palestinska vinet är urdrucket. När jag ber om mer säger de att det är slut. Men det är ändå dags att runda av.

Så nu har du aldrig några lediga lördagar?

– Jag har inte varit på semester och sover väldigt lite. Det är krävande det jag gör. Och jag gör det inte bara för palestinierna utan också för judarna. De som säger att de älskar Israel, de anar inte hur mycket skada de gör.

– Resurserna som de har lagt för att motarbeta mig. De kunde ha lagt dem på att hjälpa mig i stället. Och få slut på det här.

Ångrar du det där talet om Aron och det där med spindelnät?

– Nej. Jag har inte sagt någonting konstigt. Vet du vad kesherim är? Det är ett hebreiskt uttryck som betyder ungefär ”kontakter”. Folk i Mellanöstern, vi älskar att skryta med att vi känner den och den. Att Aron har kontakter, det kan du inte dementera, eller hur?