Tornevall Networks

Vi måste våga ställa frågan: varför blir vissa människor föremål för en granskning som verkar gå långt utöver själva sakfrågan? Professor Girma Berhanu skriver om Jason Arday och hans död.

Två unga pojkar från ett utsatt område i Göteborg kontaktade mig nyligen för att fråga när höstens läxhjälp skulle börja. När jag svarade att det var två veckor kvar frågade de plötsligt:

”Känner du Professor Jason?”

Frågan ledde till ett samtal om Jason Arday, hans akademiska meriter, autism, ras, representation, mångfald och den omfattande mediala granskning som kom att omge honom. Jag hade själv börjat skriva om frågan. Men efter beskedet att professor Jason Arday hade hittats död lade jag mitt manus åt sidan. Det finns tillfällen då skrivande kräver mod. Men det finns också tillfällen då det kräver återhållsamhet.

Arday hade på kort tid blivit en symbol för flera olika konflikter. För vissa handlade det om akademisk integritet och påståenden om plagiering. För andra handlade det om bristande institutionell kontroll. För ytterligare andra kom han att bli en symbol i den större konflikten kring ras, representation och mångfald, jämlikhet och inkludering – DEI.

Alla dessa frågor kan vara legitima att diskutera. Akademisk integritet ska granskas. Påståenden ska utredas. Institutioner måste kunna hållas ansvariga. Men det finns en avgörande skillnad mellan ansvarsutkrävande och offentlig förnedring.

Kritik är inte samma sak som förnedring

Jason Arday var inte dömd för något brott. Och oavsett vilka frågor som återstår kring hans akademiska karriär hade han ett liv som var betydligt större än den kontrovers som kom att omge honom. Han var en svart man. En neurodivergent man. En professor. En son, vän och kollega. En människa som hade tagit sig från betydande hinder till ett av världens mest prestigefyllda akademiska rum.

En mamma till ett autistiskt barn formulerade det på ett sätt som fastnade hos mig: ett svart, neurodivergent barn med omfattande stödbehov växte upp och tog sig in på en av världens mest prestigefyllda akademiska institutioner. Han tog sig inte bara genom dörren – han stod längst fram i rummet och undervisade.

Det perspektivet får inte försvinna.

För bakom varje akademisk titel finns en människa. Bakom varje meritförteckning finns ett liv. Och bakom varje kontrovers finns en person med relationer, erfarenheter, sårbarheter och en historia som inte kan sammanfattas i en rubrik.

När människan blir en symbol

När den första svarta professorn, chefen eller dekanen utses kan personen snabbt bli större än sig själv. Framgången blir ett bevis på institutionens framsteg. Men när samma person senare kritiseras kan misstagen i nästa ögonblick användas som argument mot själva idén om representation.

Individen blir en symbol – och därmed också en måltavla.

Det betyder inte att all kritik mot en svart akademiker är rasistisk. Det vore lika förenklat som att hävda att all kritik är helt frikopplad från frågor om ras, makt och samhällsstrukturer.

Men vi måste våga ställa frågan: Varför blir vissa människor föremål för en granskning som verkar gå långt utöver själva sakfrågan?

Medier och sociala plattformar har en enorm makt att forma berättelser om människor. En komplex akademisk karriär kan på kort tid reduceras till en rubrik, en konflikt eller en etikett.

I fallet Arday är det därför också relevant att granska vilka aktörer som drev frågan, vilka ideologiska utgångspunkter som fanns och hur kritiken presenterades. Det är inte oviktigt att den person som drev plagiatanklagelserna, postdoktoranden Nathan Cofnas, har beskrivit sig själv som ”rasrealist” och har publicerat texter där han argumenterar för kontroversiella påståenden om intelligens och ras.

Det innebär inte automatiskt att hans kritik av Arday var felaktig. Sakfrågor måste bedömas utifrån bevis, inte utifrån vem som framför dem. Men det innebär att även granskaren måste kunna granskas.

Efter döden måste kravet på saklighet vara större

När akademisk kritik sammanfaller med större politiska och ideologiska konflikter kring ras, DEI och representation blir frågan mer komplicerad. Då måste vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: akademisk integritet är viktig – och makt, ideologi och ras kan påverka hur konflikter uppstår, förstärks och framställs offentligt.

Det mest bekymmersamma är kanske inte att Arday blev granskad medan han levde. Akademiker med stort inflytande ska kunna granskas. Det bekymmersamma är när människan försvinner bakom kontroversen. Och ibland fortsätter granskningen även efter döden. Det borde göra oss försiktiga.

Girma Berhanu

När en människa har avlidit kan hon inte längre svara för sig själv. Då måste kravet på saklighet och respekt vara ännu större, inte mindre. Det är möjligt att diskutera akademisk kvalitet och integritet utan att reducera en människas hela liv till misstanke.

Det är möjligt att kritisera DEI utan att göra en avliden svart akademiker till slagträ i en större kulturpolitisk konflikt. Det är möjligt att ifrågasätta institutionella beslut utan att förneka en människas prestationer.

Och det är möjligt att säga: vi vet inte allt ännu.

Girma Berhanu, professor i specialpedagogik vid Göteborgs universitet

Inlägget När människan blir en symbol dök först upp på Dagens Arena.

Kontraproduktiv att göra ett parti på den “egna” sidan till huvudfiende.

I veckan har två opinionsundersökningar visat att den rödgröna oppositionens försprång över Tidöpartierna står sig.

I Verians mätning var skillnaden 10 procentenheter till oppositionens fördel, i Novus omkring 7.

Det ser med andra ord ut att vara rejält kört för Tidöprojektet, särskilt som Liberalerna i båda mätningarna låg på runt 2 procent och därmed är på väg ut ur riksdagen.

Ändå är det fascinerande att se hur Vänsterpartiet och Centern just nu tävlar om vem som är bäst på att krympa avståndet och göra de sista veckorna till en match igen.

Skillnaderna kända sedan länge

I Expressens tv-debatt lanserade Centerpartiet ett “mittenalternativ” och deklarerade att deras mål är att bli så stora att Vänsterpartiet helt kan hållas utanför en framtida regering. Under en diskussion om ISK-konton rök Nooshi Dadgostar och Elisabeth Thand Ringqvist ihop ordentligt. C-ledaren anklagade Vänsterpartiet för att vilja “skrämma framgångsrika företagare”.

Nooshi Dadgostar kontrade med att kalla Centerpartiets ekonomiska politik för “förlegad och utdaterad”. Hon slog fast att valet i praktiken står mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet om man vill påverka vilken riktning en regering ledd av Socialdemraterna ska ta.

I en radiodebatt hamnade Vänsterpartiets Ida Gabrielsson i en liknande debatt med Centerns partisekreterare Hannes Hervieu. Då räckte i alla fall Gabrielsson ut handen och ville bjuda centerpartisten på kaffe och bulle.

Milt uttryckt kontraproduktivt

Det är inte på något sätt okänt sedan tidigare att Centern och Vänstern har olika politik, främst i ekonomiska frågor. Men det är också allmänt bekant att de båda är med och utmanar Tidöpakten om makten.

Alla förstår också att matematiken när röstfördelningen är klar den 14 september kan leda till att de måste samarbeta.

Centerns försök att lansera en mittenregering där även Kristdemokraterna ingår är förstås en tänkbar lösning, men den avfärdades bryskt och omedelbart av Ebba Busch. Även det lite fånigt eftersom hon samtidigt lägger ut så många krokar mot mitten att det rimligen måste göra de andra Tidöpartierna rasande.

Det är med andra ord, milt uttryckt, kontraproduktivt att hugga varandra i halsen på det sätt som C och V nu gör. Inget fel att markera var partierna skiljer sig åt, men att ställa ultimata krav och utesluta ett närmare samarbete är inte bara dumt, det är också något de kan tvingas ta tillbaka om de vill förhindra en ny Tidöregering.

Jesper Bengtsson

Inlägget C och V måste kanske samarbeta dök först upp på Dagens Arena.

The U.S. government has regulated the populations of wild horses and burros since 1971.

Harp reportedly wrote that she was "unworthy" of Trump and called the president her "Guardian and Protector."

A CNN report described the Trump administration's intentions to retitle a Navy vessel previously named in honor of Pearl Harbor hero Doris Miller.

En person har dött efter skoldådet i Fagersta. Det säger polisen under en pressträff tillsammans med Fagersta kommun på fredagskvällen.

The claim stems from an MS NOW article based on reports by four unnamed sources inside the White House.

Fallen av mässling fortsätter spridas i Sverige efter Urkult-festivalen. Nu rapporteras att en person som smittats av mässling vistats på en skola i Järna, som regelbundet uppmärksammas för att ha låg vaccinationstäckning. Samtidigt förbereder sig samhället för lördagens kulturfestival. – Jag hade själv mässling som liten, säger arrangören Arvid Rask.

Posts claim the famous poet and author said, "Forgive yourself for not knowing what you didn't know before you learned it."

Mariammoskén i Köpenhamn firar tio år av teologiskt uppror, interreligiösa bröllop och digitala skilsmässor. Den kvinnoledda fristaden har förändrat livet för många muslimer, men har den lyckats reformera islam i Norden?