Tornevall Networks

A federal court ordered Visa and Mastercard to pay $197.5 million over allegations they conspired to inflate ATM surcharge costs.

Defense Secretary Pete Hegseth has overseen the removal of top military officials, but there's no evidence linking the dismissals to refused orders.

Hela listan: här hamnar våra skattepengar.

Enligt den europeiska statistikmyndigheten Eurostat uppgick Sveriges offentliga utgifter år 2024 till 3 200 miljarder kronor eller 50,7 procent av BNP. Att siffran avviker så mycket från skattekvoten, som är omkring 41 procent av BNP, beror på att även utbetalningar från pensionssystemet ingår i de offentliga utgifterna.

Men vart går egentligen alla pengar?

De stora  utgifterna

De tre största utgiftsområdena står tillsammans för två tredjedelar av Sveriges utgifter och de är i fallande storleksordning socialt skydd, hälso- och sjukvård, samt utbildning. Socialt skydd, som utgör 37 procent av de offentliga utgifterna, är till största del pensionsutbetalningar, men här finns också resterande delar av socialförsäkringssystemet med exempelvis sjukpenning, a-kassa och barnbidrag.

Hälso- och sjukvård och utbildning står vardera för drygt 14 procent av de offentliga utgifterna. Här är de stora utgiftsposterna öppen- och slutenvård samt utgifter för förskola och grundskola.

Ytterligare två stora områden som står för omkring 10 procent vardera är offentlig förvaltning (här ingår forskningsanslag och Sveriges internationella bistånd) och näringslivsfrågor (framförallt transportinfrastruktur). Sen kommer försvarsutgifter och utgifter som rör samhällskydd och rättsfrågor. De sista fem procenten av våra gemensamma utgifter går till kultur- och fritid, bostadsförsörjning och miljöskydd.

Ett skyddsnät

Våra skattepengar går till ett ekonomiskt skyddsnät, till fri utbildning, till en behovsprövad sjukvård, samt till barn- och äldreomsorg. Lägg därtill upprätthållande av lag- och ordning, internationell säkerhet, samhällsinfrastruktur som möjliggör transporter för både hushåll och företag, stöd till fritidsaktiviteter och forskningsanslag, så har du den absoluta majoriteten av Sveriges offentliga utgifter. Även om allt inte är perfekt –  läckaget till välfärdsföretagen kan minska, ersättningsnivåerna i socialförsäkringen är för låga och villkoren för offentliganställda måste bli bättre – så är det slående hur mycket som ryms inom de offentliga utgifterna.

Det vi möjligen kan rikta kritik mot i svensk offentlig förvaltning är – vilket dock är en följd av dess effektivitet och uppdragsfokus – bristen på att kommunicera till allmänheten just hur kostnadseffektiv och omfattande verksamheten är.

Krävs ökade skatteintäkter

Om allmänhetens kunskap om offentlig förvaltning varit högre skulle kanske dåvarande ordförande i Svenskt Näringsliv, Leif Östling, ha sluppit sin värsta skandal. Efter att år 2017 ha konfronterats av SVTs Uppdrag Granskning om sitt skatteupplägg på Malta brast han ut: “Vad fan får jag för pengarna?”

Det korta svaret är: Du får så jävla mycket! Och det fina är att du får precis lika mycket om du blir sjuk, arbetslös, förälder eller miljonär. Ska det fortsätta vara så även i framtiden måste vi inse att när utgifterna ökar inom ett område, till exempel försvaret, så krävs ökade skatteintäkter. Annars kommer annan välfärd att bli lidande.

Vilgot Österlund

Inlägget Du får så jävla mycket för pengarna dök först upp på Dagens Arena.

Snopes investigated a clip of the U.S. defense secretary that was labeled "Hegseth fart in 4K."

Lärare larmar om att alltför många elever på gymnasiets teoretiska program, som förbereder för högskolestudier, inte kan skriva begriplig text. Eleverna är utan ett funktionellt skriftspråk. Det skriver Henrik Magnusson, svensklärare och ordförande för Sveriges Lärare Lund.

På konferensen för svensklärare på gymnasieskolan där jag jobbar var lärarna rörande överens om att alltför många elever inte kan skriva en funktionell text nuförtiden. Men diskussionen om hur vi ska ta oss an problemet och lösa det uteblir. Inte för att vi inte vet hur det skulle kunna lösas utan för att vi har inte mandat att påverka det som behövs för att ta itu med problemet. Innerst inne tänker nog de flesta att det som händer i svensk skola i dag är ett stort svek mot barnen. Ett svek mot en hel generation. 

Långt efter

Efter konferensen tittade jag och min kollega på några elevtexter för att diskutera bedömning. Vi vill inte underkänna elevtexter eftersom det blir svårt att godkänna dem i kursen om de inte skriver godkända texter. Och därför tar vi gärna hjälp av varandra. Men egentligen vet vi. Vi vill bara kolla hur lågt nivån har sjunkit så att vi åtminstone gör likadant.  Vi är redan långt under den nivå som de flesta lärare menar att kurskraven pekar ut. När vi tittar på texterna konstaterar vi att de inte innehåller en enda korrekt mening. Eleverna går på teoretiska gymnasieprogram och vi förstår inte hur vi ska kunna skicka dem vidare mot högre studier när de inte kan formulera sig någorlunda korrekt i skrift. Varför har ingen i skolan hjälpt dem tidigare? 

En elev på ett teoretiskt gymnasieprogram på vår skola har under hela sin tidigare skolgång fått särskilt stöd i svenska. Eleven har tidigt haft så svårt att skriva så att en resursperson har skrivit allt åt eleven. Nu går eleven på gymnasiet och har aldrig skrivit en egen text. Lösningarna är ofta av denna typ. 

Borde ringa varningsklockor 

I stället för att ge stöd och ställa krav så undanröjs motståndet. Men utan motstånd går det inte att lära sig något. Alla kan inte lära sig allt men de allra flesta kan lära sig skriva om de får rätt stöd och hjälp. Men det krävs resurser från skolans sida och en stor arbetsinsats från elevens sida. Det är ett svek att skolan inte lyckas ge alla barn ett funktionellt skriftspråk. 

Det borde ringa varningsklockor överallt, skolledare och lärare borde ha krismöte och politiker borde omprioritera resurser som om vi vore hotade av krig. I stället fortsätter alla att antingen låtsas som om de gör något eller som om att problemet inte existerar.

Problemet jag framställer gäller inte enstaka elever utan en stor grupp som tycks växa för varje år. Läsa-skriva- räknagarantier, särskilt stöd och extra anpassningar, tidigare betyg och nationella prov, betygsreformer och systematiskt kvalitetsarbete. Allt är bara pappersprodukter som inte hjälper på riktigt eftersom de inte åtföljs av resurser. Det är på riktigt ett jättesvek mot våra unga att inte se till att alla kan skriva en funktionell text när de lämnar skolan. 

Pågått för länge

Detta kan inte få fortsätta! Det har redan pågått för länge. Alltför många ungar har under de senaste femton åren gått ut skolan med otillräckliga kunskaper i att formulera sig skriftligt. 

De flesta lärare vet vad som behövs: mer lärartid för varje elev och mindre grupper och speciallärare som kan ge stödundervisning. Vi måste tillföra resurser och tidigt ge intensiv undervisning tills eleverna kan skriva. Men det måste ske på riktigt och vi kanske vill omprioritera och inse att inget annat kommer att vara lönt att hålla på med så länge eleverna inte kan läsa och skriva. 

Henrik Magnusson, svensklärare på Polhemskolan i Lund och ordförande för Sveriges Lärare Lund

Inlägget Det är ett svek mot barnen dök först upp på Dagens Arena.

Internationella människorättsorganisationer har kallat valet som nyligen genomfördes i Myanmar för en fars. Landet har fått tillbaka sin internationella pariastatus — och det passar Kina utmärkt. Det skriver Bertil Lintner. 

Allmänna val har hållits och parlamentet har haft sitt första möte för att utse en ny president. Det låter som en helt vanlig demokratisk procedur. Men i dagens Myanmar är det något helt annat som har skett. På grund av att militären strider mot en uppsjö etniska och politiska upprorsarméer hölls valet i tre omgångar i olika delar av landet. Så gott som alla partier med demokratiska värderingar hade dessutom upplösts i god tid innan valet och flera av deras ledare har suttit i fängelse sedan militären grep absolut makt i en kupp i februari 2021. 

Underrapporterat krig

Det var därför knappast förvånande att militärens eget parti, the Union Solidarity and Development Party (USDP), vann vad myndigheterna kallade en jordskredsseger. 80 procent av de nya parlamentsledamöterna är militärer eller officerare som bytt ut sina uniformer mot civila kläder. En av dem är den nye presidenten Min Aung Hlaing, nu civil men tidigare general och ledare för den junta som etablerades efter kuppen för drygt fem år sedan. Internationella människorättsorganisationer har kallat det hela för en fars och säger att allt som hänt är att militären formaliserat sitt grepp om makten. Stöd för Min Aung Hlaing och hans nya regering har däremot kommit från Ryssland, Belarus och Kina, militärens främsta utländska bundsförvanter. 

Sådan är verkligheten i dagens Myanmar, ett i det närmaste bortglömt land i Sydostasien. Där utkämpas dessutom världens mest underrapporterade krig. Etniska minoriteter i landets ytterområden har i årtionden kämpat för sina rättigheter. Det är i sig inget nytt, men efter att militären öppnat eld mot folk i städer i de centrala delarna av landet som demonstrerade mot kuppen drog tusentals ut på landsbygden för att med vapen i hand strida mot den junta som kuppmakarna utsett. Hundratals sköts när de demonstrerade fredligt — och offren för det alltmer intensiva inbördeskriget uppgår enligt Armed Conflict Location and Event Data Project, som dokumenterar krig i olika delar av världen, till fler än 90 000.

Miljoner har drivits på flykt inne i landet och till grannländerna Thailand, Indien och Bangladesh. I fängelserna sitter tusentals politiska fångar, bland dem Win Myint, president innan kuppen, och statskanslern Aung San Suu Kyi, som vann Nobels fredspris 1991. Tortyr förekommer i alla fängelser i Myanmar.

Beroende av Kina

Myanmar, med 55 miljoner invånare och en yta på 676 000 kvadratkilometer, var en bräcklig federal demokrati från självständigheten från Storbritannien 1948 fram till en militärkupp 1962. Sedan dess har militären styrt landet i olika skepnader, men en stor öppenhet tilläts under årtiondet 2011–2021. Politiska fångar släpptes, partier kunde verka öppet, pressen blev fri och det civila samhället kunde bilda sina egna organisationer. Detta kom efter att USDP vunnit ett fuskval 2010 och Thein Sein, en tidigare general, blev president.

Han hyllades av omvärlden som ”Myanmars Gorbatjov” och landet, som behandlats som en paria efter att ett landsomfattande demokratiuppror 1988 dränkts i blod när militären mejade ner tusentals, blev helt plötsligt det internationella samfundets gunstling. Hillary Clinton och Barack Obama kom på besök från USA och det gjorde även Norges kung Harald och Storbritanniens premiärminister David Cameron. Man talade om en ”övergång till demokrati”, och den bilden stärktes efter att Aung San Suu Kyis parti, the National League for Democracy (NLD), vann en verklig jordskredsseger 2015 och kunde bilda regering.

Generalerna fick nog

Men det hela var inte så enkelt. Bakom militärens beslut att öppna landet låg regionalpolitik och säkerhetsbedömningar. Efter de sanktioner och bojkotter som infördes efter massakrerna 1988 blev landet starkt beroende av Kina, som försåg den dåvarande juntan med allt från vapen till diplomatiskt stöd i FN. Handeln över gränsen blomstrade och enligt interna dokument från Myanmars militär, som Dagens Arena tagit del av, blev det kinesiska inflytandet så stort att landet var på väg att förlora sin självständighet. För Beijings del rörde det sig om att få en ekonomisk och politisk korridor genom Myanmar ner till den strategiskt viktiga Indiska oceanen genom vilken en stor del av Kinas handel går: olja från Mellanöstern, mineraler från Afrika och export till stora delar av Asien och Europa.

Militären insåg att vissa eftergifter måste göras för att återupprätta förbindelserna med västvärlden. Det fungerade och militären var tvungen att acceptera att NLD bildade regering — men när det partiet vann en ännu större jordskredsseger i valet i november 2020 hade generalerna fått nog. Därför kuppen 2021. Militären trodde antagligen att protesterna inte skulle vara mer än i ett par dagar, men det var en allvarlig missberäkning.

Inbördeskrig rasar

Vad som hände under 2011-2021 var inte en övergång till något genuint demokratiskt styre — även NLD-regeringen verkade under en konstitution som skrivits av militären och gav dem större makt än den civila regeringen — men att en hel generation blivit van vid friheter som inte existerade tidigare.

Därför drog hundratusentals människor ut på gator i städer över hela landet efter kuppen för att sedan bilda väpnade motståndsrörelser och i vissa fall alliera sig med de redan existerande etniska rebellerna. Inbördeskrig rasar visserligen i stora delar av landet, men motståndet är inte enat och starkt nog för att besegra militären, som i sin tur inte har tillräckliga resurser för att krossa motståndet. 

Hur kommer USA agera?

Kuppen och det som hänt sedan dess betyder att Myanmar fått tillbaka sin internationella pariastatus — och det passar Kina helt utmärkt. Kinas president Xi Jinping var först med att gratulera Min Aung Hlaing till den nya utmärkelsen och kinesiska investerare har tagit över från de västerländska firmor som drog sig ut efter kuppen. Kinas comeback betyder i sin tur att den regionala rivalen Indien stärker sina band med Myanmars nya regering. The Association of Southeast Asian Nations, ASEAN, där Myanmar är medlem styrs av sin “icke-inblandnings-princip”, kommer att godta vad som hänt. Bangladesh har att göra med över en miljon muslimska rohingyer, flyktingar som befinner sig i läger sedan 2017. Goda relationer med grannlandet Myanmar är av största vikt om de någonsin skall repatrieras.

Den stora frågan nu är hur USA kommer att reagera. Under tidigare presidenter var USA den främsta kritikern av Myanmars militär och Washington stödde öppet strävanden efter verklig demokrati. Men det kan ändras under Donald Trump. Myanmar är nämligen en av världens största producenter av sällsynta jordartsmetaller, som går officiellt och inofficiellt nästan uteslutande till Kina. En stark lobby ledd av amerikanska affärsmän sätter nu tryck på Trump för att USA skall förbättra sina relationer med Myanmars militär, som också hyrt en PR-firma i Washington för det ändamålet. Och det råder knappast något tvivel om att Trump är mer intresserad av affärer än demokrati och mänskliga rättigheter. Han vill säkert också ta över det han kan av exporten av jordartsmetaller till Kina.

Allt är möjligt

Militären tycks därför sitta säkert i sadeln — men det finns även orosmoln som kan ändra på utvecklingen. Min Aung Hlaing blir president i ett läge då Myanmar går in i en svårt ekonomisk kris. Oljeimporterna från Mellanöstern har nästan upphört på grund av kriget där och kombinerat med militärens allmänna vanskötsel av ekonomin har det lett till svåra tider — även för militären. Min Aung Hlaing har dessutom gjort misstaget att rensa ut flera generaler och ersätta dem med lojala officerare som saknar samma ställning inom den militära hierarkin.

Allt är därför möjligt när det gäller makt i Myanmar. Det enda som är säkert är att civilbefolkningen även inom överskådlig framtid kommer att dödas och vara på flykt. Samma dag som Min Aung Hlaing fick sin nya titel och amerikanska lobbyister utfärdade uttalanden om ”en fredlig övergång till civilt styre” dog minst hundra människor när flygvapnet bombade byar ute på landsbygden. Och så länge kriget, och förtrycket, på sin höjd förblir en liten notis i världens medier kommer folket i Myanmar att lida i tysthet. Inte ens USA finns kvar för att göra deras röst hörd.

Bertil Lintner

Inlägget Folket i Myanmar lider i tysthet dök först upp på Dagens Arena.

It was unclear whether Trump was joking when he made the comment during a news conference.

Nattens attacker mot Iran har dödat över 15 personer. I ett bombanfall under morgonen mot ett bostadshus fullständigt förstördes den intilliggande Rafi-Nia-synagogan, som ligger nära Palestinatorget i centrala Teheran.

Bilder från platsen visade räddningspersonal bland rasmassorna och hebreiska böcker utspridda på marken. Irans officiella statliga nyhetsbyrå Irna rapporterar att det är israeliska stridsflygplan som ligger bakom attacken.

– Den sionistiska regimen visade ingen nåd mot denna gemenskap under de judiska helgdagarna och angrep en av våra gamla och heliga synagogor, säger Homayoun Sameh, judisk representant i det iranska parlamentet, i ett videouttalande.

– Tyvärr förstördes synagogan fullständigt under denna attack och våra Torah-rullar lämnades kvar under rasmassorna.

USA och Israel har bombat hundratals skolor, vårdinrättningar och historiska kulturella platser sedan de inledde kriget mot Iran den 28 februari, vilket utgör uppenbara krigsförbrytelser. Över 30 iranska universitet har bombats.

”Det är naturligt att en regim som inte kommer vara i hundra år avskyr nationer med en uråldrig historia”, skrev Irans utrikesminister Abbas Araghchi i ett inlägg på X, efter att USA och Israel bombat Golestanpalatset, som ursprungligen byggdes på 1500-talet och är på Unesco:s världsarvslista.

Det finns dussintals synagogor i Teheran, vissa flera hundra år gamla. Irans judiska befolkning uppskattas till mellan 10.000 och 20.000 personer – den största i regionen utanför Israel.

Judendomen är en av Irans juridiskt erkända minoritetsreligioner med rätt till representation i regeringen. I konstitutionen står det inskrivet att Majles, det iranska parlamentet, ska ha en plats reserverad för en judisk ledamot samt två platser för armenier, en för zoroastrier, och en för assyrier.

Fotnot: Efter artikeln publicerats har israeliska armén, IDF, medgivit att synagogan ”skadats” i samband med ett bombanfall mot Teheran.

Screenshots featuring the president's alleged ominous statement began circulating on April 7, 2026.

Den amerikanske vicepresidentens besök i Budapest och stöd till Orbáns agenda är unikt i ett EU-sammanhang. Med detta visar Trumps USA att man söker skada den europeiska gemenskapen och föredrar att stötta ett antidemokratiskt läger, framför ett demokratiskt, skriver Joakim Medin.