0959cd5a8898617b58460cbcfbcf862f5424597fDen dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om.
Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden.
2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också...
Den dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om.
Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden.
2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också varit på håret, vilket jag själv idag inte begriper hur jag lyckats med. Men så tycker jag fortfarande att utveckling är kul att hålla på med. Utmana sig själv med nya saker är en del av det här, därav har också en enorm projektlista börjat växa fram. Dessvärre är kampen mot tiden inte en helt enkel kamp. Ibland får jag låna tid där den inte finns. Nätterna är klockrena för sånt här, även om det betyder att jag numera aldrig sover något överhuvudtaget.
0959cd5a8898617b58460cbcfbcf862f5424597fd4aeaedd0e516d6d16193b6d956dd46ac585906aTITLE: BBVote och Big Brother - En personlig historia DESCRIPTION: Den dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om. Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden. 2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också... CONTENT: Den dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om. Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden. 2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också varit på håret, vilket jag själv idag inte begriper hur jag lyckats med. Men så tycker jag fortfarande att utveckling är kul att hålla på med. Utmana sig själv med nya saker är en del av det här, därav har också en enorm projektlista börjat växa fram. Dessvärre är kampen mot tiden inte en helt enkel kamp. Ibland får jag låna tid där den inte finns. Nätterna är klockrena för sånt här, även om det betyder att jag numera aldrig sover något överhuvudtaget. The BBVote Story kan du läsa om i sin helhet här!
TITLE: BBVote och Big Brother - En personlig historia DESCRIPTION: Den dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om. Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden. 2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också... CONTENT: Den dånande känslan av ångest infann sig där, som vanligt, i slutet av maj. När Big Brother äntligen, vilket jag inte ens trodde skulle hända i år, annonserat ut att det blir ännu en säsong 2015 dök den upp igen. Den vanliga känslan av att "Nu måste du jobba under din privata tid igen, din dumme fan" hög mig i magen och vred om. Några undrar fortfarande, samtidigt som de skakar på huvudet, varför jag fortfarande håller på. Jag undrar ibland detsamma. Jag skrev ihop en sammanfattning på de gångna åren igår, visserligen på engelska, och upptäckte då dessutom att en ihållande trend genom åren, som har förföljt mig: Jag har nästan alltid varit försenad med projekten. Det blir så klart inte heller bättre med tiden. 2004 började allt. Lanseringen av BBVote skedde, på önskemål av tittarna, en vecka in efter premiären. Alla andra år har annars hållit tidsplaneringen. Men det har också varit på håret, vilket jag själv idag inte begriper hur jag lyckats med. Men så tycker jag fortfarande att utveckling är kul att hålla på med. Utmana sig själv med nya saker är en del av det här, därav har också en enorm projektlista börjat växa fram. Dessvärre är kampen mot tiden inte en helt enkel kamp. Ibland får jag låna tid där den inte finns. Nätterna är klockrena för sånt här, även om det betyder att jag numera aldrig sover något överhuvudtaget. The BBVote Story kan du läsa om i sin helhet här!
35cc7d586f2869dcef82e2095b80d0bdf4e9a46dVad händer med forumet?
Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt.
Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den.
Var är Facebook-looken?
Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka...
Vad händer med forumet?
Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt.
Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den.
Var är Facebook-looken?
Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt.
Frågeställning vi fått:
När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt.
Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana.
Var står servern?
Webservern står i Helsingfors.
Databasservern likaså.
3ff47118f4a4ebfabca1011dd537ba1c3884d0ce35cc7d586f2869dcef82e2095b80d0bdf4e9a46dTITLE: [Information]Forumets framtid ser lite spännande ut. DESCRIPTION: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka... CONTENT: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt. Frågeställning vi fått: När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt. Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana. Var står servern? Webservern står i Helsingfors. Databasservern likaså.
TITLE: [Information]Forumets framtid ser lite spännande ut. DESCRIPTION: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka... CONTENT: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt. Frågeställning vi fått: När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt. Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana. Var står servern? Webservern står i Helsingfors. Databasservern likaså.
3ff47118f4a4ebfabca1011dd537ba1c3884d0ceVad händer med forumet?
Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt.
Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den.
Var är Facebook-looken?
Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka...
Vad händer med forumet?
Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt.
Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den.
Var är Facebook-looken?
Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt.
Frågeställning vi fått:
När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt.
Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana.
Var står servern?
Webservern står i Helsingfors.
Databasservern likaså.
3ff47118f4a4ebfabca1011dd537ba1c3884d0ce35cc7d586f2869dcef82e2095b80d0bdf4e9a46dTITLE: [Information]Forumets framtid ser lite spännande ut. DESCRIPTION: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka... CONTENT: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt. Frågeställning vi fått: När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt. Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana. Var står servern? Webservern står i Helsingfors. Databasservern likaså.
TITLE: [Information]Forumets framtid ser lite spännande ut. DESCRIPTION: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka... CONTENT: Vad händer med forumet? Forumet är nyligen uppstartat igen och det är roligt att se både gamla och nya medlemmar här. Samtidigt behöver vi fundera på hur det ska utvecklas framåt. Vi använder i dag en äldre version av forumsystemet vBulletin. Det finns en nyare version som kan innebära förbättringar i både funktion och utseende. Det betyder dock inte att något kommer att ändras direkt, men jag är lite sugen på att titta på möjligheterna att gå framåt. Inte minst för att det kan finnas en del säkerhetsaspekter att ta hänsyn till. Licensen för vBulletin 6 är dock 179 dollar dyr, vilket i runda slängar innebär att man måste hosta upp nästan 1700 SEK för den. Var är Facebook-looken? Tidigare fanns planer på att göra forumet mer flödesbaserat, lite mer likt sociala medier. Det rann ut i sanden, mest på grund av tidsbrist. I dag ser läget annorlunda ut, men jag är oklar över vilka begränsningar plattformen har kring detta. Med moderna utvecklingsverktyg går det snabbare att bygga och prova nya lösningar, vilket gör att idéer som tidigare var för stora nu faktiskt kan bli genomförbara. Vill man registrera sig på forumet med hjälp av ett Facebook-konto vet jag att det varit möjligt. Frågeställning vi fått: När det gäller "Big Brother 04" och "Big Brother 06" togs de bort från forumet, främst på grund av frågor kring ägande. När vi först funderade på att importera dem igen var det oklart vem som egentligen var rättmätig ägare till materialet. Nu har det gått omkring tio år utan att någon har gjort anspråk, och ingen verkar veta var originalen finns längre. Därför kommer vi att se över om det är möjligt att återimportera materialet på nytt. Samtidigt finns ett tydligt intresse för en plattform som inte är kopplad till stora internationella sociala medier. Forumet är en självständig plats där vi själva bestämmer riktningen. Målet är att det ska vara stabilt, enkelt att använda och kännas tryggt för alla, oavsett teknisk vana. Var står servern? Webservern står i Helsingfors. Databasservern likaså.
8d6e5f9a65c9b472e70baf591bb1e97546bcc80fVi har rebootat det här forumet och gett det ett nytt syfte. Tornis är en medvetet fristående plattform för samtal, organisering och långsiktiga kontakter, tänkt som en stabil yta som inte styrs av sociala medieplattformars snabba förändringar, godtyckliga beslut eller plötsliga avstängningar.
Aktivism mot rasism och ojämlikhet kräver utrymmen där människor kan tala fritt, samarbeta och hålla kontakt utan att riskera att konton, grupper eller hela nätverk försvinner över en natt. När samtal, samarbete och relationer kan raderas av beslut som fattas utanför deltagarnas kontroll, behövs en plats som består över tid. Tornis är byggt för att fylla just den funktionen.
Ett konkret exempel på nyttan med en sådan plattform är när någon förlorar tillgången till ett konto på exempelvis Facebook eller Instagram och därmed också sina kontakter. I stället för att helt försvinna kan man...
Vi har rebootat det här forumet och gett det ett nytt syfte. Tornis är en medvetet fristående plattform för samtal, organisering och långsiktiga kontakter, tänkt som en stabil yta som inte styrs av sociala medieplattformars snabba förändringar, godtyckliga beslut eller plötsliga avstängningar.
Aktivism mot rasism och ojämlikhet kräver utrymmen där människor kan tala fritt, samarbeta och hålla kontakt utan att riskera att konton, grupper eller hela nätverk försvinner över en natt. När samtal, samarbete och relationer kan raderas av beslut som fattas utanför deltagarnas kontroll, behövs en plats som består över tid. Tornis är byggt för att fylla just den funktionen.
Ett konkret exempel på nyttan med en sådan plattform är när någon förlorar tillgången till ett konto på exempelvis Facebook eller Instagram och därmed också sina kontakter. I stället för att helt försvinna kan man använda forumet för att signalera: "Jag lever" eller "Mitt konto är borta" – och på så sätt behålla en möjlighet att kommunicera och hitta tillbaka till varandra.
Den här forumdelen är skämtsamt omdöpt till "Facebook-fängelset", men syftar inte enbart på Facebook. Det handlar om en generell uppsamlingsplats för människor som av olika skäl hamnat utanför andra plattformar. De flesta av oss har i dag beroenden någon annanstans på nätet, vare sig det gäller sociala medier, tjänster eller communities vi byggt relationer i.
Tanken är inte att aktivt försöka spåra upp människor som försvunnit från andra plattformar. I stället är Tornis tänkt att fungera som en plats man kan hitta tillbaka till. Om någon tappar tillgång till ett konto, eller väljer att lämna en plattform, finns här ett utrymme där man kan visa att man fortfarande är kvar, dela information och fortsätta hålla kontakt på egna villkor.
Samtidigt finns det många som varit med länge och som saknar Tornis som plats. Det ger forumet en dubbel funktion: dels som en trygg återhämtningsyta när andra kanaler sviker, dels som en återstart av ett sammanhang som många redan känner igen och vill tillbaka till.
7dea32c53296ff73aa1781bfa9e14ed726a89535Jotack. Det märkte vi nog alla. Tanken var nog inte att det skulle se ut så här. Men det gjorde det...
Så jag gjorde ett nytt utskick, med en ursäkt.. Som tydligen fortfarande ligger i mailkö för att något har hänt med mailservern. Jag fick mitt nya för en stund sen, som visserligen såg bättre ut, men det verkar som att det fortfarande ligger 2500 mottagare kvar i kön :D
??
Jotack. Det märkte vi nog alla.
Tanken var nog inte att det skulle se ut så här. Men det gjorde det...
image.png
Så jag gjorde ett nytt utskick, med en ursäkt.. Som tydligen fortfarande ligger i mailkö för att något har hänt med mailservern.
Jag fick mitt nya för en stund sen, som visserligen såg bättre ut, men det verkar som att det fortfarande ligger 2500 mottagare kvar i kön
image.png??
6ef2f04d0ebc0a095b657a942a6670f78808db94Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater […]
Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat.
Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över
Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering.
Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt.
Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp.
En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar.
Frihet för hatet – eller frihet från hatet?
Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den.
Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro.
I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde?
När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen
Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis).
Censur och ryggdunkarklubbar
Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35a6ef2f04d0ebc0a095b657a942a6670f78808db94TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbc2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35aTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
3bd65a7c6f10c22ae948c0708163d83f551c361c7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbcTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35aHögern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […]
Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat.
Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över
Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering.
Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt.
Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp.
En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar.
Frihet för hatet – eller frihet från hatet?
Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den.
Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro.
I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde?
När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen
Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis).
Censur och ryggdunkarklubbar
Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35a6ef2f04d0ebc0a095b657a942a6670f78808db94TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbc2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35aTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
3bd65a7c6f10c22ae948c0708163d83f551c361c7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbcTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbcHögern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot...
Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat.
Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över
Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering.
Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt.
Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp.
En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar.
Frihet för hatet – eller frihet från hatet?
Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den.
Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro.
I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde?
När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen
Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis).
Censur och ryggdunkarklubbar
Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35a6ef2f04d0ebc0a095b657a942a6670f78808db94TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbc2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35aTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
3bd65a7c6f10c22ae948c0708163d83f551c361c7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbcTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
3bd65a7c6f10c22ae948c0708163d83f551c361cHögern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot...
Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat.
Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över
Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering.
Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt.
Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp.
En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar.
Frihet för hatet – eller frihet från hatet?
Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den.
Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro.
I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde?
När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen
Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis).
Censur och ryggdunkarklubbar
Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35a6ef2f04d0ebc0a095b657a942a6670f78808db94TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbc2e0daf15e3f6decb25ed43cc939f7e6583f7b35aTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I […] CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
3bd65a7c6f10c22ae948c0708163d83f551c361c7e73e55a0004279dfb6023031988c1105c05cdbcTITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
TITLE: Högern: “Yttrandefrihet är bra” – men bara när den kommer från rätt håll DESCRIPTION: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot... CONTENT: Högern hävdar ofta att de står upp för yttrandefriheten – åtminstone tills de själva får chansen att tysta meningsmotståndare. I sociala medier ser vi ett återkommande mönster: det som kallas “censur” när det drabbar dem förvandlas snabbt till nolltolerans mot oliktänkande i deras egna forum. Den här texten handlar i grunden om bildandet av Socialdemokrater 2.0 och hur hyckleriet i den gamla gruppen utvecklades till något groteskt – av ren avundsjuka och sossehat. Table of Contents Toggle När modereringen slocknar – trollen tar överFrihet för hatet – eller frihet från hatet?Censur och ryggdunkarklubbar När modereringen slocknar – trollen tar över Facebookgruppen Socialdemokrater – ursprungligen startad av S-märkte Lars Ahlström – var tänkt som en mötesplats för likasinnade (och LO-anslutna). Men när administratören slutade moderera aktivt, föll gruppen snabbt i händerna på oseriösa aktörer. Diskussionsflödet blev okontrollerat, och i praktiken kapades gruppens narrativ av troll och högerprovokatörer. Resultatet? En digital vilda västern där allt kunde postas ostört, utan repressalier och utan moderering. Lars Ahlström stod länge kvar som gruppens enda administratör, och rykten började spridas kring vad som hade hänt, eftersom han slutade agera. Ingen visste säkert vad som hänt, men mycket pekade senare på att han blivit sjuk – men redan tidigare trodde flera att han redan hade gått bort. Det skrevs väldigt mycket om det i gruppen, men då var det mest spekulationer. Så småningom dök det upp spår efter en minnessida och liknande tecken (runt den 1 april 2025) som bekräftade att han hade gått bort. Plötsligt försvann administratörskontot – dock inte det konto som var kopplat till minnessidan, utan ett annat. Facebook kräver dödsattest för att konvertera en profil till minnessida, så borttagningen bekräftade indirekt att han hade gått bort. Flera av hans konton stängdes ned samtidigt. Den gamla gruppen anmäldes återkommande under flera års tid – även så sent som 2026 – utan att något gehör kom från Facebook. Flera svenska instanser, däribland PTS, informerades men hänvisade bara vidare utan åtgärd. Samtidigt höll gruppen på att fullständigt haverera, vilket till slut ledde till att seriösa debattörer gav upp. En ny grupp vid namn Socialdemokrater 2.0 grundades som en fristad med fungerande moderering. Ironin i att en grupp döpt efter ett demokratiskt parti behövde en “version 2.0” för att hålla rent från antidemokratiskt skräp gick inte förlorad på oss som följde spektaklet. Händelsen är dessvärre bara ett exempel på ett mönster. Det är ofta just när moderering uteblir som högljudda extremröster tar chansen att dominera samtalet. Samma människor som senare skriker om “censur” passar gärna på att spy galla när ingen håller koll. Och när kaoset blivit totalt används det som intäkt för att håna motståndarsidan: “Se hur oordnat det är hos dem!” och “Se, nu försöker dom tysta oss”. Det de glömmer att nämna är att oordningen uppstod på grund av att ingen faktiskt utövade det de själva föraktar – moderering och ansvar. Frihet för hatet – eller frihet från hatet? Ett annat talande exempel hittar vi i svallvågorna efter den ökända gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen startades 2017 som “Stå upp för Peter Springare” (till stöd för en polis som klagat över invandring, Peter Springare på Wikipedia) och bytte senare namn – men innehållet blev snabbt ett sammelsurium av hatfulla inlägg riktade mot minoriteter, som Aftonbladet rapporterade. Med över 160 000 medlemmar flödade där kommentarer som jämförde invandrare med skadedjur och hyllade nazistisk imagery – utan att någon tog bort dem. Att administratören Patrik Markström lät rasistiska inlägg stå kvar ledde till sist till en unik dom: han dömdes till villkorlig dom och böter för att inte ha raderat uppenbart olagliga kommentarer, enligt Expo. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen) har faktiskt funnits ända sedan 1998, vilket också Aftonbladet belyste. Ändå utbrast förvånade rop om “censur” när Markström ställdes till svars. Att lagen krävde att man tar bort hets mot folkgrupp ur en Facebook-grupp kom tydligen som en överraskning – i synnerhet för dem som aldrig brytt sig om att kolla upp den. Skärmdump av Facebook-gruppen “Stå upp för Sverige”. Gruppen bildades som ett stödforum men fylldes snabbt av rasistiskt innehåll när modereringen lyste med sin frånvaro. I kölvattnet av detta – eller möjligen som ett svar på den allmänna kaossituation som rådde – skapades motreaktionen Stå upp för Sverige – ANTIRASIST. Gruppen är dokumenterat skapad 2017, vilket räknat från 2026 innebär cirka nio år sedan, och kan sammanfalla med flera av “Stå upp För”-gruppers tillväxt. Den nya gruppen har en snarlik titel men diametralt motsatt policy: här hålls inflödet rent från rasism och fascism, precis som namnet utlovar. Man kan tycka att detta borde vara okontroversiellt – vem vill inte slippa se hakkors och våldsuppmaningar i sitt flöde? När Socialdemokrater 2.0 skapades började högeraktiva från den gamla gruppen genast gnälla över att de “inte får plats” och att de blir tystade. 2.0 blev per deras definition en ryggdunkarklubb. Naturligtvis beror deras frånvaro där på att de bryter mot gruppens mycket tydliga regler mot hat och sabotage. Ändå framställs det som att de blir censurerade av en förtryckande åsiktsmaffia. I praktiken handlar det om att många av dem faktiskt blivit utkastade, eftersom de försökt använda samma aggressiva och gränslösa ton i Socialdemokrater 2.0 som de tidigare gjort i den gamla gruppen Notera också att “Stå upp för Sverige” under sin storhetstid var något av ett flaggskepp för hat på nätet. En granskning från Expo visade att just den gruppen toppade listan över forum där hetsiga kommentarer (sådana som fällts för hets mot folkgrupp) förekom flest gånger. Den paradoxala följdfrågan blir: Var det verkligen yttrandefrihet som försvarades i det forumet – eller var det bara rätten att vräka ur sig hat utan konsekvens? För många av oss andra framstod det snarare som att andras yttrandefrihet kvävdes där, under tyngden av hat och hot. Att starta en antirasistisk version av gruppen var inte censur, utan ett försök att skapa ett utrymme för sansade röster utan att bli överröstade av hatretorik. Att Markström dömdes är inte särskilt förvånande egentligen, men antagligen var det ganska lyckosamt med tanke på att många andra som ställs inför Hets mot Folkgrupp även frias (Jomshof exempelvis). Censur och ryggdunkarklubbar Det här mönstret går igen på plattform efter plattform. När grundläggande trivselregler införs – inga personangrepp, ingen rasism, ingen spam – ropas det snabbt om diktatur och åsiktskorridor. Yttrandefrihet reduceras till ett slagord som betyder “jag ska få säga vad jag vill utan konsekvenser”, medan intresset för andras yttrandefrihet är obefintligt. Försök att problematisera detta i högerdominerade forum, och uteslutning följer ofta omedelbart. Samma forum beskrivs samtidigt som motståndarsidan som “ryggdunkarklubbar”, trots att den egna homogeniteten är minst lika total. När regler saknas är allt tillåtet. När regler införs är det plötsligt förtryck. Det är inget nytt fenomen, men det säger en hel del om hur begreppet yttrandefrihet i praktiken används som ett verktyg för egen bekvämlighet snarare än som en princip man faktiskt vill värna.
b9217fcf6c861c1a9e25f448dd5a4fcfae33220bAntifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In […]
Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December.
The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard.
Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression.
All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production.
The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
4886d3ff1fb4d0fb63306d4129338014e22e5d8ab9217fcf6c861c1a9e25f448dd5a4fcfae33220bTITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is […] CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
TITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In […] CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
dfca2d0a22ec09b3cf51e3cc5a93b9d884e8ecfd4886d3ff1fb4d0fb63306d4129338014e22e5d8aTITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between... CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
TITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is […] CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
5a862d7655d94ef77a3d1e11211882ee79051e88dfca2d0a22ec09b3cf51e3cc5a93b9d884e8ecfdTITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march - a neo-Nazi demonstration that previously took place between... CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march - a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.
TITLE: Antifascista – background and context DESCRIPTION: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between... CONTENT: Antifascista is an experimental music piece rooted in a concrete real-world incident in Salem, Sweden, in December. The background is video footage from a 2025 attempt to restart the Salem march – a neo-Nazi demonstration that previously took place between 2000 and 2010 and was met, during those years, by widespread counter-protests across Sweden. In the footage, a clear counter-voice can once again be heard. Hearing this chant – “Antifascista, Alarma, Alarma” – became the trigger for the idea behind the track. The project began as a pure experiment. Initially, AI-generated voice material was used, but the result quickly became too distorted and uncanny. As a result, the voice was re-recorded and reinterpreted manually, with full control over the expression. All music, structure, and sound design were produced in a DAW. The focus was on shaping a coherent composition rather than documenting an event. I am personally opposed to AI-generated music, which is why the material was completely reworked and finalized through traditional, manual production. The release was approached with some caution. The content may provoke reactions, and the project was not originally intended for release at all but now, I has been published at submithub to “test its wings”. At its core, this is an experiment – to see whether the material works in its context and whether it has a place to exist.