Full text
Ett dygn före Nobelpriset i litteratur gör Gästabudet det enda rimliga: sprider skvaller från Svenska Akademien.
Agri Ismaïl säger sig ha hört från en källa att allt inte har varit frid och fröjd i Nobelkommittén inför årets beslut.
– Bråk är nog lite för starkt ord. Men man var inte överens helt enkelt. Och det fanns lite tension, säger han i det nya avsnittet.
Lyra Eriksson Lindbäck har också hört saker. Hennes källa är betydligt mindre hemlig: Expressenkritikern Gunilla Brodrej. Hon kastar fram teorin att Anne Swärds sorti ur Nobelkommittén och Jila Mossaeds inträde skulle kunna ha något med saken att göra. Ismaïl säger att han inte hört det – och podden understryker själv att det är spekulation.
Men om det faktiskt varit oenighet uppstår nästa fråga: vem kan man tänkas ha bråkat om?
Mikaela Pejković (tidigare Blomqvist), som själv satt i Svenska Akademiens externa Nobelkommitté efter krisen 2018, har en teori. Det borde vara ett stort namn som alla ledamöter känner sig kvalificerade att ha starka åsikter om – inte någon obskyr poet som ingen vågar såga.
– Min första tanke när jag fick höra det här var att då går det säkert till Anne Carson eller någon motsvarande. Om det är en engelskspråkig författare tycker alla att de har tillräckligt på fötterna för att kunna bråka och ha en stark åsikt, säger hon.
Ett Carsonpris skulle dock inte mötas av champagnekorkar hos hela Gästabudet.
Pejković tycker att Carson har skrivit flera mycket bra böcker, men att hon på senare år blivit ”för förälskad i sin egen författarperson”. Ismaïl går ännu längre och försöker minnas när han senast verkligen älskade en ny Carsonbok. Svaret blir Nox – från 2010.
Podden påminner också om när medlemmarna skulle läsa Norma Jeane Baker of Troy högt på Ellerströms release och enhälligt tyckte att den var riktigt dålig.
Därifrån utvecklas en teori om Nobelprisets kanske största förbannelse: pristagarna slutar skriva bra böcker.
Louise Glück framhålls först som motsatsen – nästan hela hennes produktion höll hög nivå. Sedan fick hon Nobelpriset och skrev sin första prosabok, berättad ur två spädbarns perspektiv.
Pejković, som recenserade den svenska översättningen, sammanfattar domen kort:
– Den var fruktansvärd.
Olga Tokarczuk får ungefär samma behandling. Pejković satt i kommittén när Tokarczuk tilldelades priset och gillar flera av hennes böcker, men kallar henne ojämn och tycker att hon ibland blir så upptagen av att vara ”politiskt god” att litteraturen blir ointressant. Romanen Empusion, utgiven efter Nobelpriset, får rejält med stryk.
Rachel Cusk har inte ens fått priset ännu, men enligt Eriksson Lindbäck kan Nobelprisspekulationerna redan ha börjat göra skada: efter tillräckligt många år som möjlig kandidat har hennes stil, enligt Lyra, blivit allt mer pompös.
Mitt i allt hinner podden också avhandla Eyvind Johnsons ojämnhet, Thomas Manns Nobelkompatibla ego och en billig frisör vid Södra station som tydligen gärna diskuterar Doris Lessing med kunderna – och föredrar Shikasta framför Den femte sanningen.
Och så finns förstås veckans verkligt stora personnyhet.
Mikaela Blomqvist har gift sig och heter numera Mikaela Pejković. Gästabudet konstaterar att GP var snabba med namnbytet och skickar samtidigt en hälsning till alla eventuella beundrare: nu är det ”kört för gott”. Lyra berättar dessutom att en gäst på bröllopet trodde att hon och Pejković var systrar – medan en Facebookföljare, efter att ha sett en bild på dem tillsammans, gratulerade dem båda till giftermålet.
På torsdag klockan 13 får vi veta om Gästabudets skvaller också innehöll ett Nobelspår. Årets litteraturpris tillkännages då i Börshuset.
Lyssna på hela Gästabudets Nobelavsnitt här.