Tornevall Networks

Kvinna åtalas efter att barn dog i brand, bråk vid misstänkt påkörning i Uppsala, två män gripna för väpnat bilrån i Helsingborg och civilanställd polis åtalas för våldtäkt mot kollega.

Betonghus för fattiga ska förstöra välbärgade villaområdet i Örgryte. Det är skrämselpropagandan från Moderaterna, menar Jonas Attenius (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, som kallar debatten om tvångsblandning för ”bullshit”. Men han står fortfarande för att befolkningen behöver blandas "in a generation”. – En vanlig knegare kan bo i centrala Göteborg. Det går ju inte i Stockholm idag, säger han.

Det är ett effektivt sätt att undergräva barns vittnesmål. När domstolen väl accepterat tanken om manipulation uppstår en sluten logik där all bevisning vänds mot den skyddande föräldern, i regel mamman. Om BUP, skolan eller socialtjänsten har dokumenterat barnets rädsla tolkas det inte som bevis på våld, utan som bevis på mammans påstådda manipulation.

Miljöpartiet välkomnar att regeringen nu genomför vår politik. Från det att vi presenterade förslaget om halverade priser i kollektivtrafiken tog det 38 dagar innan det också blev regeringens politik. Det måste vara någon slags rekord.

Av Ellen Ekman

Rekordhöga 73 nomineringar har under våren kokats ner till tre finalister. Malmö Stad kommenterar finalisterna: ”De fyller olika funktioner och ligger på olika ställen i staden, men en sak har de gemensamt: de bidrar alla positivt till Malmös utveckling.”

Under nästan tjugo år har olika studier upprepats som ger samma resultat: Personer med utländsk bakgrund, inte minst de med arabiska namn, diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Ändå har mycket lite gjorts för att bekämpa diskriminering, skriver forskarna Ali Ahmed och Mats Hammarstedt. 

Människor med utländsk bakgrund väljs bort i rekryteringsprocessen. För knappt tjugo år sedan gjordes de första vetenskapliga fältexperimenten i syfte att studera förekomsten av etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Fältexperimenten var enkelt förklarat designade så att olika fiktiva sökande skickade ansökningar till utannonserade platsannonser. De sökande hade likvärdiga meriter i sina ansökningar och identiska egenskaper i alla avseenden utom beträffande deras namn. Här lät forskarna de fiktiva personerna ha antingen ett ”typiskt arabiskt namn” eller ett ”typiskt svenskt namn”.

Resultaten visade att människor med ”typiskt arabiska namn” diskrimineras när de söker jobb. Det framkom bland annat att en person med ett ”typiskt arabiskt namn” i genomsnitt var tvungen att söka efter 1,5 gånger så många lediga jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli inbjuden till anställningsintervju.

Diskriminering minskar inte över tid

Undersökningarna bekräftade vad som vid den tiden uppmärksammats i anekdoter och fick relativt stor uppmärksamhet såväl på debattsidor som i övrig media. Under de nästan tjugo år som passerat har experimenten replikerats och resultat presenterats i ett antal forskningsartiklar i olika ämnesdiscipliner. Förändringarna över tid är små.

Även om det inte är problemfritt att jämföra resultat från fältexperiment som genomförts vid olika tidpunkter och i olika kontexter är likheten med de resultat som erhölls för nästan tjugo år sedan slående. En person med ett ”typiskt arabiskt namn” måste söka omkring 1,5 gånger så många jobb som en person med ett ”typiskt svenskt namn” för att ha samma sannolikhet att bli kallad till anställningsintervju.

Mot bakgrund av samstämmigheten i resultaten har en återkommande fråga under årtiondena varit: Hur ska man förändra situationen, och vilka åtgärder är bäst lämpade för att motverka diskriminering? Det är ingen överdrift att påstå att flera ambitiösa åtgärder genomförts och alltjämt genomförs i syfte att motverka diskriminering på olika områden.

Ett exempel är det övergripande och omfattande ramverk för aktiva åtgärder i syfte att motverka diskriminering som infördes i diskrimineringslagstiftningen under 2016 (SFS 2016:828). När frågan om hur diskriminering ska motverkas diskuteras sker det dessutom allt som oftast med konstaterandet att ”på detta område krävs ett långsiktigt arbete”.

Integration kan inte enbart läggas på individen

Vi kan dock konstatera att åtgärderna för att bryta diskrimineringen inte varit tillräckliga. Mycket lite har förändrats över tid. Vad som däremot hänt är att den utrikes födda befolkningen vuxit avsevärt i storlek under samma tidsperiod. Mängden människor som löper risk att diskrimineras på grund av sin utländska bakgrund är alltså betydligt större idag än för tjugo år sedan.

I ljuset av de resultat som dokumenterar förekomsten av diskriminering på arbetsmarknaden och dagens kriser i omvärlden – från Ukraina till Mellanöstern – blir det tydligt att integration inte kan reduceras till en fråga om individers utbildning, språkkunskaper eller vilja att etablera sig. Om människor systematiskt möter hinder när de söker arbete riskerar samhället att förstärka utanförskap, segregation och misstro.

Vi kan konstatera att diskrimineringen alltjämt utgör ett hinder på arbetsmarknaden. Ett faktum som är förödande för såväl individer som samhällsekonomin. Efter att i decennier ha konstaterat att diskrimineringen är en realitet finns således alla skäl att verkligen identifiera verkningsfulla sätt att bryta den.

Ali Ahmed, professor i nationalekonomi vid Linköpings universitet

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet och Institutet för Näringslivsforskning

Länkar:

LÄNK1

Carlsson & Rooth, 2007

https://doi.org/10.1016/j.labeco.2007.05.001

https://doi.org/10.1111/obes.12454

LÄNK3

SFS 2016:828

Inlägget Åtgärderna mot diskriminering har varit otillräckliga dök först upp på Dagens Arena.

Filmen No other land, som skildrar kampen för palestinskt land på Västbanken, blev en stor internationell succé och kritikerfavorit. Därför är besvikelsen stor över att mottagandet inte har bidragit till några politiska förändringar för palestinierna, säger Basel Adra, en av filmens regissörer.

Det börjar med en diskussion om visum. Att bara få lämna Palestina är ingen självklarhet, även om det finns en inbjudan från ett annat land. Basel Adra, en av två regissörer bakom filmen No other land, har ett visum från Spanien, men behövde ändå ansöka om att få åka till Sverige. Hans mamma, Kifa Adra, som är med för att delta på Stockholm Fashion Week med skomärket Resolute, fick ett visum inom 24 timmar när Basel Adra skulle ta emot sin Oscar. Men förra året fick hon avslag på sin visumansökan. Och när de nu skulle besöka Sverige drog det ut på tiden:

– I år gjorde myndigheterna det svårt för dem, de behövde bevisa att de är mina släktningar. Och de gav mig bara ett visum för sex dagar, säger Basel Adra.

Nu är de i alla fall på plats i Stockholm: Basel Adra, Kifa Adra och Sana Adra, kusin till Basel. De två sistnämnda arbetar med skoföretaget Resolute genom sina broderier.

Hyllad film gav uppmärksamhet

Det har gått drygt två år sedan dokumentären No other land hade premiär på filmfestivalen Berlinale. Filmen skildrar i Masafer Yattas mångåriga kamp mot bosättarattacker och israeliska myndigheters återkommande rivningar av hus. Den handlar också om vänskapen mellan Basel Adra, boende i en av byarna på Västbanken, och israeliske Yuval Abraham, som kan röra sig fritt mellan Västbanken och Israel.  Filmen har hyllats av kritiker och överrösts av utmärkelser, varav den tyngsta förmodligen var en Oscar för bästa dokumentärfilm.

Men filmens genomslag har inte lett till någon förändring på marken. För palestinierna på Västbanken, däribland byarna i Masafer Yatta där familjen Adra bor, har situationerna snarast förvärrats successivt. Medregissören Hamdan Ballal attackerades och skadades svårt av bosättare med IDF-soldater närvarande i mars förra året. Senare samma år sköts aktivisten Awdah Hataleen, också medverkande i filmen, ihjäl av en bosättare som greps men snart släpptes på fri fot.

Det är bara några exempel på attacker mot det tjugotal byar i området Masafer Yatta där Basel Adra och hans familj lever. Sedan januari 2025 har över 400 bosättarattacker dokumenterats i området söder om staden Hebron och över 700 personer har fördrivits från området.

– Vårt samhälle har blivit känt genom medier och det internationella samfundet. Men överallt på Västbanken, i Jerusalem och i Gaza utsätts palestinier för ständiga brott av ockupationsmakten. Vi är verkligen arga och upprörda på det internationella samfundet och på regeringar som ser vad vi utsätts för, men inte vidtar några seriösa åtgärder för att stoppa de här brotten, säger Basel Adra.

Hög arbetslöshet och mer våld

Vardagen i Masafer Yatta präglas svårt av attackerna mot de boende och att Israel begränsat möjligheterna till självförsörjning. Dessutom har de som arbetat för Palestinska myndigheten förlorat jobbet eftersom Israel håller inne med betalningar till myndigheten sedan nästan tre år, vilket gör att de inte har råd att betala ut löner. Även byggarbetare och jordbruksarbetare som brukade arbeta i Israel har blivit av med jobbet, säger Basel Adra. Samtidigt har bosättarattacker intensifierats. De bränner grödor, förstör olivträd och stjäl eller dödar boskap.

– För två veckor sedan blev en familj med en äldre, halvt förlamad man av med alla sina får. De kom mitt i natten, maskerade bosättare beväpnade med käppar, öppnade fårhägnet och pepparsprejade familjen innan de ens hann gå ut ur sitt hus. I en annan by nyligen fick bosättare hjälp att stjäla får av soldater, genom att de attackerade och grep de boende. De spärrade av vägen för oss när vi ville ta oss dit, och för ambulansen. De orsakade allvarliga skador, säger Basel Adra.

Basel Adra, Kifa Adra och Sana Adra.

På frågan om hur familjer överlever som blir av med alla sina inkomstmöjligheter säger Basel Adra att de försöker hjälpa varandra i byarna. Familjen som blev av med alla får kan få ett får av var och en av familjer som har kvar sina. Det finns fortfarande internationella hjälporganisationer på plats, men det de kan bidra med är ”en droppe i havet”, menar han.

– De kanske delar ut en låda med mat till varje familj var tredje månad, säger Basel Adra.

Svårt att planera en framtid

Dessutom blockerar bosättarna skolvägen för barn som ska gå till skolan. Basel Adra har själv blivit pappa sedan No other land kom ut, något han nämnde i sitt tal under Oscarsgalen.

Hur är det att få barn under de omständigheter ni lever under?

– Det är väldigt glädjefyllt, men jag är också väldigt orolig för hennes framtid. Sedan hon föddes har armén invaderat vårt hem fem gånger, både natt- och dagtid. Det är galet. Jag oroar mig för att hon ska växa upp i den här situationen. Jag hoppas att det blir bättre, säger Basel Adra.

Kan ni planera för framtiden, vad ni vill några år framåt, du och din familj?

 – Det är svårt att planera för framtiden för makten som kontroller våra liv är starkare än oss. Men inte bara några år framåt, ibland bara för nästa dag. Du planerar att åka och hälsa på släktingar eller handla några saker, men när du vaknar upp på morgonen är där bulldozers som håller på att riva ditt hem eller bosättare som attackerar grannar som du behöver stödja. Så det är väldigt svårt att planera sitt liv, säger Basel Adra.

– Vi lever i ett fängelse i vårt hem. Det är väldigt svårt att planera en framtid med bosättarna runt omkring oss. Vi försöker skydda våra barn från attacker, säger Kifa Adra och Sana Adra.

Basel Adra är aktivist sedan länge, utbildad jurist, men såg en möjlighet i journalistiken för att sprida information om vad som händer i hans by och på Västbanken. För honom går rollerna som aktivist och journalist ihop.

Broderi gav kvinnor inkomst och gemenskap

Palestinska myndigheten är inget stöd för palestinier idag och inget att hoppas på för utsatta palestinier på Västbanken.

– Jag tror att priset vi betalar idag som palestinier beror på Osloavtalet. I det avtalet gav Palestinska myndigheten bort all den politiska tyngd de kunde ha använt i en förhandling. Om Israel vill förhandla med Palestinska myndigheten idag, har den inget att sätta emot. De kan inte ge oss palestinier några vinster. Många ser dem som kollaboratörer med ockupationsmakten, vars syfte bara är att hitta någon som försökt göra något mot Israel för att fängsla den personen, säger Basel Adra.

Det företag, Resolute, som Basel Adras mamma och kusin är i Sverige för att marknadsföra började som en broderiverksamhet bland kvinnorna i Masafer Yatta under den andra intifadan, kring år 2 000. Verksamheten var ett sätt att hitta en alternativ inkomstkälla och ett sammanhang då situationen gjorde det allt svårare att leva på traditionella inkomster. Bosättarattackerna mot byarna ökade, i försök att få befolkningen att fly.

– Jag minns den här perioden när jag var ung. De strödde ut förgiftade grödor över fälten och när våra får kom dit och betade på morgonen dog de. De förgiftade också kycklingar och slängde dem i brunnar, säger Basel Adra.

Från början sålde kvinnokollektivet främst sina produkter till internationella delegationer och organisationer som besökte Västbanken för att stötta befolkningen. Kifa Adra berättar, med översättningshjälp av Basel Adra, hur verksamheten utvecklades, trots utmaningar med att lyckas ta sig till städer för att köpa material till verksamheten.

– Ibland mötte vi också socialt motstånd mot att använda broderiet som ett arbete. Men fler kvinnor anslöt till kollektivet och vi började också ordna aktiviteter för barn och utflykter för att åka till havet till exempel.

Det här var kring 2006, och samma möjlighet till utflykter till havet existerar inte idag. Därför har broderiet blivit ännu viktigare idag, när andra inkomstmöjligheter är kraftigt begränsade. Kifa Adra säger att verksamheten blev extra viktig under pandemin, då besökare slutade komma till Västbanken och handla produkterna.

– Nu har vi kriget och väldigt svåra omständigheter, så att ha den här möjligheten har gjort att kvinnorna kan börja arbeta igen och på så sätt tjäna pengar till sina familjer, säger Kifa Adra.

Hoppas att medskyldiga ska ställas till svars

Företaget Resolute lanserades först för ett och ett halvt år sedan, och bygger på en idé som utarbetas sedan sju-åtta år med hjälp från internationella aktörer. I dag är verksamheten baserad i USA, men alla intäkter skickas direkt till Västbanken. Hittills har 7 000 par skor sålts och man arbetar nu på hur man ska expandera verksamheten, säger Joseph Levin som är en av medgrundarna till företaget och sitter med under intervjun.

Kifa Adra säger att broderi är en stark del av palestiniers identitet och en kunskap som förs över från mor till döttrar i generationer. Mesta delen av tiden arbetar kvinnorna i sina egna hem, men emellanåt samlas de på samma ställe.

– När vi samlas kan vi prata och arbeta tillsammans, unga som gamla, och vi lär unga kvinnor hantverket. Projektet samlar kvinnor från olika byar vilket är väldigt bra, då det ger oss en chans att mötas. Det stärker oss socialt och känslomässigt, säger Sana Adra.

Basel Adra säger att det inte finns något alternativ till att fortsätta kämpa för de egna byarnas existens och att sprida budskapet om vad som händer. På frågan om den bästa vägen framåt för att åstadkomma förändring, när det är svårt att få till en politisk förändring internationellt, säger han:

– Att tänka på det eller på hopp idag är väldigt svårt. Men en sak vet vi, och det är att vi inte kan ge upp. Så länge vi lever behöver vi fortsätta sprida vårt budskap och fortsätta skapa oss ett liv trots all denna galenskap och den dubbelmoral som präglar det internationella samfundet behandlar oss palestinier. Vårt hopp är att en dag ska alla brottslingar, inte bara i Israel men alla som stöttar dem, ställas till svars för vad de har gjort och för deras tystnad och medskyldighet. Därför är det väldigt viktigt att dokumentera det som sker både här och i Gaza.

Inlägget No other land-regissören: ”Det är svårt att tänka på hopp” dök först upp på Dagens Arena.

Social media users shared an image promoting a "200-foot lazy river pool system," complete with inner tubes, a filter pump and a chlorine dispenser.

Fällningar för brott mot folkrätten kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut, skriver Thord Eriksson.

I dag kommer riksdagsmajoriteten att rösta för regeringens proposition ”Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt” som befäster Sveriges position som ett av Europas minst flyktingvänliga länder.

En mycket kort sammanfattning av det drygt tusensidiga förslaget är att den som söker sig till Sverige kommer att stå mer ensam än tidigare och ha sämre chanser att få stanna i landet.

Det senare är ett uttalat mål och ett av sätten att kunna hindra fler från att få uppehållstillstånd är att inte längre ge dem som söker skydd rätt till offentligt juridiskt ombud. Hjälpen bantas ned till två timmars rådgivning och det är inte förrän efter ett avslag som juristerna kommer att släppas fram på statens bekostnad. På bara en vecka – i dag är fristen normalt tre veckor – ska de sedan prestera överklaganden kring ärenden vars detaljer de dittills inte känt till.

Sådan är inte verkligheten

Förändringen är en del av Sveriges anpassning till EU:s nya migrations- och asylpakt som träder i kraft den 12 juni. Men den hade kunnat se ut på ett annat sätt, skrev åtta advokater på DN debatt häromdagen (5/6): ”Sverige hade kunnat välja en modell som värnar rättssäkerheten.”

Deras slutsats är att de genom sitt sena inträde i asylprocesserna inte längre kommer att kunna leva upp till sina advokatetiska skyldigheter. ”En advokat kan inte åta sig ett uppdrag som från början är utformat på ett sätt som gör det omöjligt att ge individuella, välgrundade och professionella juridiska råd.”

Det skulle kunna vara så att rätten till juridiskt ombud tas bort för att Tidöpartierna är övertygade om Migrationsverkets förmåga att alltid fatta rätt beslut.

Men sådan är inte verkligheten, vilket regeringen känner till. Det var nämligen på regeringens uppdrag som Statskontoret häromåret gjorde en utvärdering av Migrationsverkets asylprocesser. Kritiken blev hård. Myndighetens beslut skilde sig till exempel kraftigt åt beroende på var i organisationen de fattats, och ”generaldirektören saknar tillräckligt underlag för att ta sitt ansvar för den rättsliga kvaliteten inför regeringen”.

Nationella kvalitetsuppföljningar

Rapporten ledde till att Migrationsverket numera gör nationella kvalitetsuppföljningar av sitt arbete. Den första – diarienummer MVA-2025-00233 – kom i slutet av förra året och får inte direkt extern juridisk hjälp att framstå som överflödigt slöseri. Myndighetens egen slutsats var att nästan en fjärdedel av asylbesluten var felaktiga och att utredningarna var behäftade med stora brister. Detta förklarades bland annat med en intern kultur där kvantitet främjas framför kvalitet och handläggarna nöjer sig med att prestera ”good enough”.

I utvärderingen hade stor vikt lagts vid barns asylärenden. Även där visade sig brister som bland annat bedömdes bero på att barn inte ses som ”individuella rättighetsbärare” utan bara som en del av sin familj.

Förtroendeingivande?

Svängrummet för den här myndighetsutövningen kommer utvidgas genom dagens riksdagsbeslut.

Underskruvad sarkasm

I sitt yttrande om lagändringarna som ska klubbas har Lagrådet konstaterat att regeringen inte har reflekterat över att människor med rätt till skydd riskerar att slängas ut.

”Det förefaller som om regeringen inte på någon punkt anlägger ett flyktingperspektiv eller ser till den enskilda människan … en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta … detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte alltför avlägsen framtid.”

Att skriva att Lagrådet är kritiskt gör inte formuleringarna full rättvisa. Formuleringen som rör den avskaffade rätten till offentligt biträde dryper till och med av underskruvad sarkasm:

”Om det antas att det inte handlar om att minska flyktinginvandringen genom att undanhålla det biträde som den enskilde kan ha behov av och inte heller om en allmän markering av att flyktinginvandring ogillas oavsett den enskildes behov av internationellt skydd, så återstår bara den statsfinansiella synpunkten. Men den finns inte nämnd, och inte heller finns det några uppskattningar om hur mycket som kan bedömas inbesparat genom den restriktiva inställningen.”

Inte smickrande för Sverige

Med jämna mellanrum fälls Sverige redan för brott mot folkrätten – konkreta följder av bristerna som Migrationsverket på egen hand blottagt i sin kvalitetsutvärdering. På sistone har det handlat om en afghansk man som blivit ”västerniserad” efter många år på svensk mark. Europadomstolen slog fast att en utvisning skulle strida mot Europakonventionens artikel om förbud mot tortyr. Och i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kom nyligen en fällning på grund av deportationen av en svårt funktionsnedsatt 21-åring, trots vetskap om att hans hemland inte kunde förse honom med läkemedel och adekvat vård.

Det är inte smickrande för Sverige att den här sortens fällningar kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut. De som röstar för delar ansvaret med regeringen och med en myndighet som nöjer sig med att jobb som inte är bättre än good enough.

Thord Eriksson

Inlägget I dag fullföljer Tidöpartierna sitt paradigmskifte dök först upp på Dagens Arena.